Det finns olika sätt att se på vad som är ansvarsfullt – i en humanitär stormakt jämfört med i ett vanligt, hyggligt, litet land

Finland har en ansvarsfull – för sitt land och folk och för dem som ges skydd och dem som kommer för att arbeta och studera – hantering av invandrare av olika slag. Integrationen fungerar tämligen väl, kommunernas självbestämmande är orubbligt. Utlänningslagen och gällande konventioner och förordningar, bland dem Genèvekonventionen och Dublinförordningen, respekteras och efterlevs. De, som inte har skäl att befinna sig i landet utvisas, de som kommit för att arbeta arbetar och de som kommit för att studera studerar. Asylsökandes ansökningar hanteras, beslut meddelas och ska efterlevas. Inflödet av människor från länder i EU och utomeuropeiska dito är hanterbart och skapar inga större problem (det finns till exempel inte hundratals utanförskapsområden eller 55 ”no go”-zoner) i lilla Finland med en population på  5,4 miljoner.

År 2014 beviljade Migrationsverket – Migri – drygt 20.000 personer ”första uppehållstillstånd”. De flesta kom från Ryssland. De var alltså inte asylsökande utan sökte uppehållstillstånd för arbete eller studier. En del hade familjemedlemmar i Finland och sökte uppehållstillstånd på den grunden. Men, det måste påpekas igen eftersom man i Sverige ofta tror att alla utlänningar som kommer är asylsökande: dessa människor kom till personer som bor och arbetar i Finland och som påtar sig ansvaret att försörja sina familjemedlemmar. De invandrade, helt enkelt.

Asylsökande stod för endast drygt 1.300 tillstånd. 

Så här ser den tydliga, klara och lättbegripliga asylinvandringsstatistiken (som jag sammanställt utifrån uppgifter från Migri) på asylområdet ut för 2013 och 2014:

(Källor: Migrationsverket och Hufvudstadsbladet den 15 januari 2015)

Det uppenbara har med dåraktig envishet upprepats i många år…

…men har ändå inte trängt in hos dem, som kallar sig ”ansvariga”.

Dessa tweets från juristen Krister Thelin, som också är ad hoc domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, talar för sig själva. De ska läsas nerifrån uppåt.

Miggornas berättelser finns samlade i två lättlästa e-böcker som förstås också har sökfunktioner, en för tiden 2008-2011 och en för tiden 2012-31 mars 2014 (klicka på böckerna för att komma till Mummelförlagets widgetshop). En tredje bok kommer så småningom.