Skillnad som mellan natt och dag

Erik Ullenhag. Foto Johan Ödmann

Anders Ygeman. Foto Kristian Pohl

Det är skillnad som mellan natt och dag mellan Erik Ullenhag (FP), den förre integrationsministern och Anders Ygeman (S), nuvarande inrikesminister med bland annat de frågor på sitt bord som Ullenhag hade på sitt under den förra mandatperioden. Medan Ullenhag ofta flosklade verkar Ygeman tala rakt, tydligt och klart. Man förstår vad han säger, vad han vill och man anar en stark vilja till handling bakom orden. Det kändes befriande och bra att lyssna på Ekots lördagsintervju med Ygeman den 24 januari. Hans svar på Monica Saarinens ibland lätt naiva och i onödan provokativa frågor var just så raka och tydliga som man önskar att de ska vara från en person med mycket stor makt och därmed mycket stort ansvar för mycket viktiga frågor för landet, folket och framtiden.

Nu är jag inte den som faller i farstun för fagert tal i första taget, och jag kan ha helt fel om Anders Ygemans goda vilja och förmåga till att få förändringar till stånd (han bestämmer ju inte ensam…), men det jag hörde i Lördagsintervjun indikerar inte att han inte åtminstone har en vilja att sätta handling bakom sina ord. Jag tillåter mig att tycka som jag gör idag och ompröva eller uppdatera mitt tyckande om/när det finns anledning till det.

Anders Ygeman har mycket att fixa som blev både misskött och eftersatt under Alliansens åtta år i regeringsställning. Integrationsfrågor, de ”förkomna passen”, skärptare regler för ”terrorresor” etc. I intervjun i radio sa han bland annat:

Jag tycker att det är ett ganska stort problem eftersom Sverige har ett av världens mest kraftfulla pass. Med ett svenskt pass kan du åka till fler länder utan visa än de flesta andra pass. Då måste vi också se till att det passet inte missbrukas.

Detta har jag skrivit om – och varnat för – sedan 2007, här finns de texterna för den som vill ta del av dem. Den förra regeringen gjorde inte många knop på förkomnapass-området, varför skulle de göra det när de hade en ledare som inte kunde se skillnad på öppna hjärtan” och ”öppna gränser”? Ygeman säger vidare det som jag också varnat för men som inte tagits på allvar:

… riskerar att flera länder kan införa visum gentemot Sverige. Vi har personer som tar ut 10-15 pass och så kan det inte fortsätta.

Man kunde till exempel ha tagit lärdom av Finland och sett till att det inte heller i Sverige går att få ut så många nya pass. Detta föreslog jag också i en del av mina texter… Man kunde ha lärt sig av Finland att framhålla för de ”slarviga” (!!!) att pass är värdehandlingar och att är det så att man inte klarar att handha dem på ett säkert sätt utan genom sitt ”slarv” riskerar att äventyra rikets säkerhet genom att passen missbrukas, ja då får man inget pass. Att få ett pass är inte en mänsklig rättighet. Det är en rättighet att ha ett medborgarskap, men inte att ha ett pass.

Ygemans förslag är tydligt och självklart: när man har ”tappat” sitt pass tre gånger så får man inget nytt originalpass utan engångspass i avvikande färg, som gäller för en bestämd resa åt gången. Punkt. Slut. Låt mig lägga till att jag anser att också omständigheterna kring varje tappat pass ska registreras och varje sådant pass ska registreras och anges som icke giltigt i alla tänkbara databaser så att det inte, som idag, hundratusentals svenska pass är i omlopp och hit kommer resande Gud vet vem och vilka på dem! Läs som sagt mina texter om de ”förkomna” passen, en del av em är rent de är hårresande!

Det behövs en person med pondus och integritet och – inte minst – auktoritet på de områden som nu ligger på Anders Ygemans bord. Det har varit rena rama cirkusen både på integrationsområdet och vad gäller de förkomna svenska passen i två mandatperioder; måtte det vara slut på den nu! Tiden får utvisa hur det blir. Jag hoppas att Anders Ygeman har kraften och tyngden att sätta handling bakom sina ord och det kvickt. Inga årslånga utredningar behövs, de är bara att agera.

© denna blogg.