Tomt prat leder ingenvart – lär av de andra nordiska länderna i stället!

I Agenda i går sa Sveriges utrikesminister Margot Wallström (från ca 2:26) bland annat att:

Vi måste titta efter i vårt eget land vad kan vi mer göra av reformer och av för förebyggande insatser.

Men det är ju bara tomma ord, floskler!

Under många, många år har miggor berättat om asylbedrägerier här på bloggen: ihärdigt, kunnigt, sansat, utförligt. Och i böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011 och Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014. På sin fritid har de tagit samhällsansvar och skrivit och berättat hur rättsosäkert det ser ut på deras arbetsplats där bland de viktigaste besluten för landets framtid fattas.

Att många ”ansvariga” för styrandet av Sverige har läst – och läser – miggornas larmrapporter är ett faktum. Likaså är det ett faktum att de inte bryr sig om vad dessa människor, oförtröttligt och med dårars envishet, år ut och år in berättar. Det är en skam, det är direkt oförskämt och dessutom oansvarigt att de som kallar sig ”ansvariga” och ”förtroendevalda” och annat fint, så helt struntar i alla varningar som de fått under en lång räcka av år!

Varför har Sverige inte tagit lärdom av sina grannländer i Norden? I Norge, Danmark och Finland har man inga 100.000 asylsökande som vill in i länderna varje år. Några studiebesök i dessa länder hade kunnat ge vid handen att man där inte ser mellan fingrarna med lögnaktiga påståenden om att 22-, 28- och rentav 36-åringar är 17 år gamla, man gör åldersbedömningar. Inte heller tolererar man att syrier som redan har PUT eller rentav medborgarskap i andra länder får söka asyl. Asylsökande ges inte automatiskt PUT bara för att de påstår sig vara från ett visst land! Och man ska kunna styrka vem man är. Samt ha asyl- eller skyddsskäl och migrationsmyndigheterna får inte låta beslut påverkas av vad politiker eller journalister tycker eftersom de är fristående myndigheter som ska verka på juridisk, inte politisk grund.

Med asylbedragare får Sverige in många människor som är – eller kan bli – farliga för landet och folket. De nordiska länderna har börjat uttrycka oro över hur Sverige hanterar asyleriet, de befarar – med stor sannolikhet med rätta – att osäkerhet och otrygghet kommer att börja spilla över även på dem. Vi som bor här i Sverige, inklusive de som haft asyl- eller skyddsskäl, har ingen aning om vilka alla dessa människor är, som nu kan sägas mer eller mindre väller in. Vi vet inte varifrån de kommer, vad de har gjort (mördat, våldtagit, begått terrorhandlingar?) eller vad anledningen är till att de kommer hit. Men ändå ska vi betala med våra skattepengar men också med oro och otrygghet.

Svenska ”ansvariga” riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar vet alltså inte (?), trots åratal av rapportering direkt inifrån Migrationsverket det, som man ute i världen mycket väl känner till? Nämligen att det lättaste landet att ta sig till och hålla sig kvar i – utan asylskäl och med andra intentioner – är Sverige!

Som sagt: få kan ha undgått miggornas larmrapporter, ändå har inget konkret gjorts för att stoppa det asylhaveri som sedan länge varit ett faktum i Sverige! I stället har antalet människor från just de länder där ohyggliga grymheter begås dagligen, fortsatt att strömma in i landet. Alla de politiker som suttit – och sitter – och låtsas att detta inte existerar, bär skuld för att vi alla som bor i Sverige utsätts för extra stor fara. Medskyldiga är också generaldirektörerna på Migrationsverket de senaste 10-15 åren, det är på dem ansvaret främst har legat och de har inte varit starka nog att se till – och gett miggorna rätt och verktyg – att de lagar och förordningar som finns implementerats.

Det duger faktiskt inte alls att, som nu Margot Wallström gör, sitta och se sorgsen ut i TV och prata om att ”vi ska titta efter i vårt eget land” vad vi kan göra!

P.S. Borde man inte sätta stopp för sådana här dumheter? Ur Migrationsverkets egen utredning (mer om den i nästa inlägg):

Ska en utredning som involverar ett livslångt åtagande för Sverige se ut så här? Inga följdfrågor utan man bara tar den asylsökandes påstående som sanningar och undrar hur han/hon vill leva i Sverige???

Är det inte tämligen alarmerande att utredningstiden (ett skämt!) är under en timme i över en fjärdedel av ärendena! Mindre än en timme att utreda om människor ska ges rätt att få tillgång till allt det som är förbehållet den som har flykting- eller skyddsskäl och ingen annan? Kan man anmäla Sverige till Europadomstolen för att Sverige konstant bryter mot de lagar och förordningar som säger att asylskäl ska utredas och fastställas på faktamässiga och verkliga grunder?

En kommentar: Också det språkliga lämnar en del övrigt att önska… ”sett döda lik”?! Är det någon som har sett ”levande lik”?

© denna blogg. Det går bra att citera kort ur inlägget och länka till det; det är inte tillåtet att kopiera hela texten.

Be my guest # 108 Nima Dervish

Gästbloggning av Nima Dervish som skrivit boken Ordbrand som kom hösten 2013 på Mummelförlaget. Kan köpas i pappersformat och som e-bok bland annat här. Mer om Nima Dervish och hans presentation av sig själv kan man läsa här.

Många brukar påpeka att ISIS och deras likars största offer är muslimer. Det är visserligen sant. Och jag är inte ute efter att kasta skit på dem som påpekat denna sanning. Men det är en sanning med modifikation. En sanning vars relevans bör ifrågasättas. En sanning som vilseleder lite grann.

Islamisternas flesta offer är muslimer för att det är i muslimdominerade länder som islamisterna har sin bas, sitt främsta verksamhetsområde, sitt ursprung.

Om ett företag vill sälja dammsugare och har ett kontor i Thailand så blir det thailändare som blir det kontorets främsta målgrupp. Om företagets Iran-kontor vill göra samma sak så blir det främst iranier som är målgrupp. Men företaget är knappast ute efter att ”sälja till iranier eller thailändare specifikt” utan att sälja till alla.
Vill jag skjuta alla prostituerade och råkar bo i Thailand så blir thailändskor mina främsta offer, men det sker automatiskt på grund av min geografiska ”location” och har inget att göra med min vision, min ideologi eller min strategi.

Det är klart att de flesta offren är muslimer, för det är i områden där islam dominerar som jihadister främst skapats. I områden där islam inte dominerar, men förekommer, är det också muslimer som främst drabbas. Vilka är mest problemdrabbade i Sverige? Muslimerna i Rosengård och Rinkeby eller svenskarna i Bromma och Djursholm?
Islamisternas offer är muslimer för att det bor främst muslimer i områdena där jihad-sumpråttorna verkar. Annars är det inte främst muslimerna som är huvudmåltavla för jihadisterna, utan judar, yezidier, ateister, marxister, kristna, bahaier etc. Icke-muslimerna är de som ryker först.

Sedan kommer turen till dem som är ”fel muslimer”, men även då för att de inte anses vara muslimer: shiiter är inte muslimer enligt ISIS. Shiiterna tycker givetvis att de är muslimer, lika mycket som homosexuella Irshad Manji anser att hon är muslim (vilket knappast godkänns av den iranska shialedningen, som själva inte godkänns av ISIS).

Jihadisterna är fler och har mer makt och spridning i Syrien och Irak än i Frankrike och Danmark. I Paris och Köpenhamn är det inte ”fel muslimer” som jagas. Efter dem som ”förolämpat profeten” så är det de som går i synagogan som är ”second favourite”. Med begränsade resurser tvingas man ju prioritera sin ”key target group”!

Don’t fool yourselves, det är i områden där islams draksådd finns som jihadister skapas. Och det är icke-muslimer som är huvudfienden för islamisterna. (Och bland dem är det först häcklarna och därefter judarna som är prioriterade.)

Sedan, när jihadisterna har tillräcklig makt, ger de sig på alla som inte är som de. Och då blir offren automatiskt de som är i majoritet.

 © denna blogg och Nima Dervish.