Min första intervju på fem år

Den första korta intervjun jag gett på fem år gav jag till chefredaktören Paulina Neuding som jag har stor respekt för, på en webbsajt i en tidskrift som jag uppskattar mycket. Några fler intervjuer blir det knappast.

I intervjun talar jag om rättsosäkerheten i asylprocessen och om vikten av miggornas berättelser inifrån Migrationsverket – information som annars inte skulle komma ut. Dessutom talar jag om att jag för flesta gången, efter decennier av ideellt arbete som asylombud och insamlare av berättelser och utgivare av böcker, söker stöd av mina läsare och följare via en insamlingskampanj på Kickstarter. 200.000 kronor har jag satt som mål och tiden går ut på söndag. Om hela beloppet inte samlats in när kampanjen är slut så tillfaller inte en enda krona mig. Så alla bidrag – stora som små – är mycket välkomna!

Sällsynt obegåvat att inte kalla begåvade för begåvade

I Sverige, där snart ingenting ska kallas vid sitt rätta namn, ska man inte ens få kalla begåvade barn för ”begåvade barn”. Det är ju helt galet. För här, i Sverige – som ibland känns som dumskallarnas högborg på jorden – får man inte säga som det är, att vissa människor är mer begåvade, mer intelligenta, har större kapacitet än andra. Fastän det är sant. I Sveriges Radio, under rubriken Tvist om stöd till barn med hög begåvning sägs bland annat:

Roland S Persson är Sveriges främste expert på området särbegåvning och internationellt erkänd för sin forskning (och professor i psykologisk pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Min anm.). Han fick i uppdrag av Skolverket att skriva tre texter till stödmaterialet. Men den skilda synen på hur begreppet begåvning bör användas, har nu alltså lett till att hans texter inte kommer med.

Roland S Persson vill att man ska använda ordet begåvning och han uttrycker sig då som att alla barn inte är begåvade. Just den formuleringen kan inte vi ansvara för, säger Johan Börjesson som är undervisningsråd på Skolverket och ansvarig för det aktuella stödmaterialet.

Det är illa att Skolverket har ett så obegåvat (!) undervisningsråd, att han inte erkänner fakta. Riktigt illa. Självklart är inte alla barn (eller vuxna) begåvade, det vet varenda människa på jordklotet (utom på Skolverket, som ju borde veta). Det är inget konstigt, inget kontroversiellt på något sätt, bara ett ovedersägligt faktum. Varför klarar man på Skolverket inte av att att kalla saker och ting och företeelser och fenomen vid deras rätta namn? Vad blir bättre av att man hymlar och låtsas?

Det här landet håller på att sjunka i okunskapens och obegåvningens träsk och de outtalade koderna för vad man får säga och inte, vad man får kalla människor och inte, vem man får kritisera och inte, håller på att bli så många att man måste ha en särskild begåvning för att hålla reda på dem. Så att man inte säger ”utvecklingsstörd” i stället för ”förståndshandikappad” av misstag. Eller ”obegåvad” i stället för ”lågt presterande” (om man ens får säga det?). Eller ”somalier” i stället för ”nysvensk”. För att inte tala om att problem inte kallas ”problem” utan numera benämns ”utmaningar”…

Allt, precis allt man säger kan vändas emot en och den ena obehagliga etiketten efter den andra kan klistras på en om man inte hela tiden är helt up to date med de senaste, just för tillfället gångbara vokabulärerna.

Jag håller helt med experten och forskaren på området särbegåvning, Roland S Persson, som säger till Sveriges Radio att:

Det handlar om vetenskaplig, okontroversiell fakta att slå fast att en del barn är intellektuellt begåvade och att andra inte är det. Han menar att det är en viktig distinktion att göra. I ett mejl till Skolverket skriver han: ”Om inte denna distinktion görs i projektet så är dessvärre projektet helt värdelöst.

Det är sällsynt obegåvat att hindra människor i Sverige från att använda sitt modersmål utan tvinga dem att ständigt försöka hålla sig à jour med nytolkningar och nypåhittade begrepp.

Den som är intresserad av att höra Roland S Persson utveckla sitt resonemang under rubriken ”Lär känna dina högpresterande och särbegåvade elever” i regi av Stockholms stad, kan göra det här:

Ilan Sadé: ”Dagens migration till Europa drivs av ett sökande efter välstånd och säkerhet, snarare än att bygga en ny och säker nationalstat.”

s författare, juristen Ilan Sadé, skriver om svensk invandringspolitik och smuggling.

Läs mer här och beställ hans tankeväckande bok Frommare kan ingen vara i pappersformat eller som e-bok.

Finlands statsminister Alexander Stubb om migranttragedierna i Medelhavet

Finlands statsminister Alexander Stubb i intervjuer i Bryssel den 23 april (nedan uttalande börjar ca 4:18). Det kan vara värt att notera att han inte en enda gång, till skillnad från sin svenske motsvarighet, talar om vad andra länder ska göra…

We need to try to prevent the influx, or flow, of refugees from Northern Africa to Europe. And a good starting point, obviously, for that is to try to find better trade relations, to make conditions in Northern Africa better than than what they are right now. Finland, for instance, will increase its development aid to the region to try to alleviate transit.

Se videoklippet genom att klicka på bilden:

Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 1.

Det kan knappast vara orimligt att anse att samma regler och lagar ska gälla alla som bedriver verksamhet och försörjer sig i Sverige enligt principen ”likhet inför lagen”. Men sedan EU-medborgare från främst Rumänien i allt stridare ström tagit sig till Sverige för att försörja sig genom tiggeri och på senare tid även försäljning av tidningar, har en del nya frågor uppstått kring vad som är ”försörjning”, vad som är ”verksamhet” och vad som därmed ska – eller inte ska – beskattas i Sverige.

I Sveriges Radios inslag Gatutidningen Sofia Z ger miljoner till EU-migranter den 10 april 2015, rapporteras om att fram till den dagen hade 60.000 ex av tidningen (vars upplaga var 70.000) sålts. Försäljarna köper den enligt uppgift för 25 kronor och säljer den för 100 kronor och, sägs det:

Mellanskillnaden får de behålla själva. Om alla försäljare fått fullt pris har alltså totalt 4,5 miljoner kronor gått från köpare till säljare.

Det är bra att människor försörjer sig själva och initiativet att hjälpa människor att kunna göra just detta är lovvärt. Men det som kan få andra egenföretagare och självförsörjare i landet att bli en aning undrande är när det sägs att ”vinsten går oavkortad till familjerna i Rumänien”. Ingen annan i Sverige kan låta vinster från försäljning eller annat arbete gå oavkortade till sina familjer. Pengarna fördelas i stället genom skatter och avgifter på många familjer, på samhällsservice, infrastruktur, sjukvård, skola och mycket annat.

Skatteverket verkar en aning taget på sängen och någon absolut klarhet i hur skattereglerna för EU-medborgare som idkar försäljning i Sverige ser ut går inte att få. Av det snåriga svaret från en vänlig rättslig expert går att extrahera att skatteplikt föreligger om det finns

– ett fast driftställe, det vill säga en stadigvarande plats varifrån verksamheten bedrivs
– om personen kan anses vara obegränsat* skattskyldig
– om det rör sig om skattepliktig försäljning

och att skatteplikt inte föreligger om

– verksamheten inte bedrivs från ett fast driftställe
– om personen anses vara begränsat* skattskyldig

Att moms ska erläggas gäller dock alltid, utom om försäljningen är minimal, till exempel att någon har sålt endast två tidningar och momsen då bara skulle röra sig om några tior.

Någon djupare analys av läget gällande beskattning av denna och annan typ av verksamhet som bedrivs av EU-medborgare i Sverige ger Skatteverket inte i detta skede. Frågorna kring hur EU-medborgares näringsverksamhet i Sverige ska hanteras torde dock vara något som verket behöver komma med anvisningar om; invandringen av medellösa EU-medborgare som får hjälp att sälja varor och produkter här med god vinst kan komma att öka. Fler kan lockas att försöka sig på samma sak, när det blir känt att försäljning av en tidning under en begränsad tid kan ha gett en så stor sammantagen vinst som 4,5 miljoner kronor och att hela vinsten oavkortad går till dem som säljer den. Utrymmet här medger inga längre utläggningar, men det finns givetvis många aspekter att ta hänsyn till, som till exempel att inkomster under 18.824 kronor/år inte är skattepliktiga och vad som kan anses vara ett ”fast driftställe”, om inkomsterna eventuellt ska beskattas i hemlandet etc.

Det svenska välfärdssamhället är – eller har varit – byggt på den solidaritet som den starka skattebetalarmoralen inneburit och de absoluta krav på inbetalning av skatter, sociala avgifter och moms som gällt alla. Ett klarläggande av andra länders medborgares skattskyldighet eller icke skattskyldighet i Sverige behöver definitivt göras när nya situationer på grund av den fria rörligheten inom EU uppstår. Att man tycker synd om människor och ”unnar dem” att tjäna lite pengar i stället för att sitta och tigga kan aldrig vara en ursäkt eller grund för att frångå stiftade, gällande lagar. Börjar man tillämpa sådana kriterier i rättsliga sammanhang då brakar samhället samman totalt.

* Om innebörden av begreppen ”begränsat” och ”obegränsat skattskyldig” kan man läsa i Inkomstskattelag 1999:1229.

Finland är inte Sverige

Läs först om hur blivande statsminister Juha Sipilä tillrättavisade en svensk journalist som lade sig i Finlands inre angelägenheter på ett respektlöst sätt: Finlands blivande statsminister Juha Sipilä: ”This is Finland!”

I Arbetarbladet den 20 april kan man läsa en patroniserande ledarartikel i typiskt svensk journalistisk stil. Rubriken är Finland måste öppna gränserna. Tänk om finska journalister skulle ta sig rätten att tala om vad Sverige ”måste” göra!

I texten påstår den på detta område inte så kunniga ledarskribenten bland annat att

Finland håller sig med en mycket restriktiv migrationspolitik.

Och att:

För att öka landets sysselsättningsgrad, och därmed också sin försörjningsförmåga av välfärden, krävs att äldre och kvinnor stärker sin förankring på arbetsmarknaden. Och att Finland förändrar sin migrationspolitik för att underlätta arbetskraftsinvandringen.

Finlands migrationspolitik är inte ett dugg mer restriktiv än Sveriges! Skribenten har inte granskat fakta när hon uttalar sig på det här sättet. Tvärtom tar Finland mer än gärna emot till exempel arbetskraftsinvandrare, just sådana som behövs för att landet ska utvecklas och blomstra. Fler är välkomna, vilket bland annat Sannfinländarnas ledare Timo Soini i en ”före-valet”-intervju uttryckte i en intervju på engelska för Yle International. Den intervjun kan man ta del av här.

Finland tog också emot proportionerligt lika många kvotflyktingar som Sverige år 2014. Och Finlands utlänningslag påminner starkt om Sveriges (eller vice versa…), även om den givetvis inte är identisk eftersom Finland är ett annat land än Sverige (!). En av de stora skillnaderna mellan länderna ligger i att man i Finland anser att utlänningslagen, på samma sätt som andra lagar, ska efterlevas, vilket inte är fallet i Sverige. Inte i praktiken i alla fall. Och kraven på den som vill bli finländsk medborgare är också högre än kraven på den som vill bli svensk medborgare.

Man kan inte tvinga människor att flytta till Finland för att arbeta. Språket är förmodligen en lätt avskräckande faktor, fast helt omöjligt är det ju inte att lära sig det, även om det är betydligt svårare än till exempel svenska. Man kan inte heller förvänta sig att människor arbetskraftsinvandrar om det inte finns arbete. Och man kan absolut inte sitta på en tidningsredaktion i Sverige, ett land som sannerligen inte alls är en förebild på migrationsområdet, och uttala att ett annat land ”måste öppna gränserna” – underförstått på det sätt Sverige har gjort. En sådan tanke skulle knappast få gehör hos det finländska folket, på vars mandat riksdag och regering styr landet.

En reglerad invandring där man vet vilka som vistas i landet och där de som inte beviljas uppehållstillstånd lämnar Finland, torde vara en förutsättning för att folket ska vara positivt inställt till – och kunna lita på – den invandring som sker till det lilla landet med 5,5 miljoner invånare. Så ser man på saken i Finland. Finland är inte Sverige.

© denna blogg.

Finlands blivande statsminister Juha Sipilä: ”This is Finland!”

Det här är Finland och här fattar vi våra egna beslut.

Juha Sipilä, Finlands blivande statsminister, Centerpartiet, snäppte av en svensk reporter som, i typisk svensk stil, undrade om han hade tänkt på att om Sannfinländarna får platser i regeringen så kan det komma att inverka menligt på Finlands rykte utomlands och att ”especially in Sweden it is considered…”. Längre än så kom hon inte innan Sipilä avbröt henne och sa just det som står att läsa i den första meningen. Samt att:

Jag ser inte några problem, jag har personligen stort förtroende för Sannfinländarnas ledare Timo Soini och det finns en reell möjlighet att Sannfinländarna kommer att ingå i regeringen.

Se inslaget (ordväxlingen är på engelska) på tidningen Iltalehtis sajt:  Sipilä ruotsalaistoimittajalle: ”This is Finland” (Sipilä till en svenska reportern: This is Finland”)

Nog är det ju märkligt att svenska journalister tror att det sätt som journalistiken utvecklats i Sverige ska fungera i Finland. Eller egentligen inte: kommer man från den svenska navelskådande och megalomana bransch som journalistiken till stor del är, och tror man på allvar att man representerar en humanitär stormakt så tycker man förstås att man kan lägga sina egna värderingar på allt och alla. De svenska fasonerna fungerar dock inte i grannlandet Finland som är ett helt annorlunda land med helt annorlDHSunda journalistik och politik än Sverige. Och alltså ingen lydstat till DHS eller särskilt intresserad av vad en enkelspårigt tänkande svensk reporter har att säga.

Väl rutet av Sipilä! Finska politiker, till skillnad från svenska dito, låter sig inte hunsas av journalister!

© denna blogg.

En migga: ”Jag har försökt få riksdagspolitiker att reagera, men ack nej.”

En migga:

Apropå inlägget från polisen om att personer utan uppehållstillstånd tar del av Arbetsförmedlingens stödinsatser. Det här med att Skatteverket och folkbokföringen inte registrerar längden på uppehållstillståndet måste uppmärksammas mer! Jag har försökt få riksdagspolitiker att reagera, men ack nej. Ingen reaktion där.

Det är alltså så, att om man en gång har fått ett uppehållstillstånd som är längre än ett år så folkbokförs man och får sina fyra sista siffror. Att uppehållstillståndet gått ut har ingen betydelse för personnumret! Det finns kvar och folk tror att ett personnummer betyder att man har uppehållstillstånd, men så är det ju givetvis inte.

Varför är svenska politiker så angelägna om att skänka bort skattebetalarnas pengar till utlänningar som inte har rätt till dem?

Staten ansvarar i första hand för sina medborgare, i andra hand för utlänningar med uppehållstillstånd.

Kommentar: Varför skulle riksdagsledamöter lyssna på en migga? Och varför skulle de ta tag i så komplicerade och jobbiga frågor? Bättre då att vara tyst och ”god”. Och lyfta arvoden som skattebetalarna står för (miggor betalar också skatt) och vilkas kunskaper och kompetens man inte vill ta till sig utan borstar av sig som vore de ovälkomna mjäll.

© denna blogg.

Vill ni fortsätta att ta del av miggornas berättelser som inte publiceras någon annanstans än på denna blogg och i miggböckerna (två finns redan), bidra gärna med en slant för kostnader som behöver täckas efter tio års ideellt skrivande och publicerande. Tack!

Amnesty anklagar europeiska regeringar för att migranter och flyktingar dör i Medelhavet

Att människor drunknar i Medelhavet när de försöker ta sig till Europa är ohyggligt. ohyggligt! Men att som Amnesty gör i ett pressmeddelande den 16 april med rubriken EU: Dramatisk ökning av antalet drunknade migranter och flyktingar, anklagande påstå att:

Europeiska regeringars likgiltighet för den humanitära krisen i Medelhavet har bidragit till en 50-faldig ökning av antalet migranter och flyktingar som dött sedan årsskiftet

är en aning magstarkt. Människor har också ett eget ansvar för vad de gör och särskilt de som kallas ”migranter”, dvs människor som inte är vare sig flyktingar eller asylsökande, måste inte göra dessa resor. Amnesty kan ju också, i stället för att anklaga europeiska regeringar för att människor väljer att försöka ta sig illegalt till Europa i sjöodugliga farkoster, ta på sig ett ansvar själva och till exempel göra vad de kan för att informera människor som är på väg att välja att göra en livsfarlig resa om de stora farorna och riskerna.

Man kommer aldrig någonsin att helt kunna hindra människor från att ta risker, det har människor alltid gjort i alla tider och det kommer de alltid att göra. Däremot kan man intensifiera arbetet med att gripa människosmugglarna och få dem dömda och inlåsta i fängelse i betydligt större utsträckning än vad som verkar ske idag. Och, som sagt: satsa på att varna människor på plats för farorna och riskerna med de här båtresorna. Samtidigt bidrar man då också till att minska den enorm mängden illegala invandrare till Europa. När det gäller faktiska flyktingar skulle större ansträngningar kunna göras för att, i samarbete med UNHCR men ändå med varje lands egna lagar som grund, via det redan existerande kvotsystemet och under ordnade former, bereda en möjlighet för en del av dem som verkligen behöver skydd att få det. Då gäller det bara att hålla ögonen på korruptionen inom UNHCR lokalt – mutor och hot gör att det inte alltid är ”rätt” människor som väljs ut av UNHCR… Men sista ordet har ju varje lands myndigheter och om Migrationsverket blir lite skarpare på att utreda och se igenom lögner och bedrägeriförsök så kan ett kvotsystem kanske fungera.

P.S. Just när ovanstående inlägg skrivits klart, kommer en rapport om en ny båtkatastrof vid Libyen. Ytterligare ett fartyg, denna gång med 700 personer ombord, ska ha kapsejsat norr om Libyen. Endast 28 ska ha överlevt. Att denna cyniska, fullständigt hänsynslösa trafik måste stoppas är självklart. Grip smugglarna, förmå länderna som dessa människotransporter sker ifrån att införa höga straff för alla som medverkar till dem, även dem som tillhandahåller fartygen. Och det borde som sagt skyndsamt utredas och övervägas om det går att utöka möjligheten för människor med faktiska asyl-och skyddsskäl att via ett kvotsystem tas ut av länder som vill ta emot dem och där de kan få skydd.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

© denna blogg.

Blinkarps asylboende, igen

Idag, nio månader efter vårt besök på Blinkarps asylboende (då vi redan då bland annat rapporterade om dyra falsklarm), tycks samma problem med falsklarm kvarstå, enligt en artikel i Helsingborgs Dagblad den 15 april: Räddningstjänsten rasar över falsklarm på Blinkarp.

Förra året, i juli, gjorde jag ett besök på Blinkarps asylboende i Svalövs kommun, tillsammans med fritidspolitikern Edward Nordén, C, och riksdagsledamoten och ordföranden i riksdagens socialförsäkringsutskott, Gunnar Axén, M. Besöket skakade om oss och min serie texter från besöket fick många att reagera och skriva och andra att också åka dit för att beskåda hemskheterna.

I min serie Blinkarp lilla stjärna där del 5 skrev jag:

Efter att vi lämnat asylboendet Blinkarp, beslöt vi oss för att försöka få en bild av hur det såg ut vad gällde de många falsklarm som vi hade hört utlöstes där och som Räddningstjänsten fick rycka ut på. Alltså bakgrunden till larmen, antal och kostnader. Eftersom sådana uppgifter är offentliga, tog vi reda på om det fanns fog för talet om att det var oproportionerligt många alarm som kom just från asylboendet.

De siffror vi fick fram var att det under 2013 utlöstes totalt 250 larm i Svalövs kommun. 27 av de utlösta larmen kom från Blinkarps asylboende. Såvitt vi förstod var samtliga falsklarm, men om jag har fel Mpå den punkten så hoppas jag att någon som har andra uppgifter hör av sig så att jag kan göra en rättelse. Under 2014, fram till den 8 juli som var den dag då vi besökte Svalövs kommun, hade 19 larm utlösts av asylsökande på boendet. Det är orimliga proportioner och det måste givetvis ses som helt oacceptabelt.

Vid varje larm åker åtta man ut till det larmande stället. Det är ju väldigt många som då inte är tillgängliga om det skulle komma ett annat, riktigt larm från någon annan del av den till ytan stora kommunen! Varje larm kostar 5.500 kronor och såvitt känt är det Migrationsverket = skattebetalarna i hela riket, som betalar. För 27 larm under 2013 torde kostnaden ha varit 135.000 kronor (det kostade 5.000 kronor per utryckning förra året). Pengar som kunde ha använts till något vettigt, som till exempel informationstillfällen för de boende på Blinkarp om vad det faktiskt innebär i fråga om felanvända mänskliga och monetära resurser när de trycker på larmknappen. Och till annat, som kanske en ny utemöbel och/eller en lekplats åt barn. Behov finns definitivt.

Att de asylsökande okynnestrycker på larmknappen är givetvis inte okej, men när man placerar ett hundratal män och ett antal familjer långt ute på landet utan någon som helst möjlighet att ta sig därifrån och utan förströelse och utan att se några svenskar överhuvudtaget, så blir det här ett sätt för dem att få något att hända i den monotona vardagen. En vardag som bara avbryts av oattraktiva måltider som fraktats dit sex mil från Malmö och slevas upp från stora alumimiumtråg, och väntan på dagens post som delas ut mellan klockan 14.00 och 15.00 fem dagar i veckan.

Texten är längre än så och innehåller också glimtar från den pratstund vi fick med Polisens stationschef Rinkar Gartér, och citat från asylsökande som bodde på Blinkarp samt en kort berättelse om vårt besök på boendet för ”minderåriga asylsökande”.

Här finns alla delar i min serie Blinkarp, lilla stjärna där.

Slutreflektion: Vad den totala kostnaden för liknande okynneslarm på de hundratals asylboendena runt om i landet, det vågar man inte ens gissa. Dels kostar det skattebetalarna pengar när utryckningar görs i onödan; dels kan det komma att kosta människoliv och förstörd egendom om Räddningstjänsten är ute på okynneslarm när verkliga katastrofer sker. Också dessa kostnader och aspekter ska läggas till den enorma kostnaden för asylinvandringen – i såväl pengar som otrygghet för dem som tvingas bekosta allt detta.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

© denna blogg.

På Migrationsverket behöver man varken kunna stava eller räkna

På Migrationsverket kan man inte varken stava eller räkna, men vad gör väl det? Det är väl inte så noga och det kan ju vara rent kränkande att kräva att man som anställd där ska klara av att räkna eller att man ska kunna stava, för alla ska ju med och då ska man väl inte racka ner på några stackars anställda som har problem med räkning och stavning för då kan de bli ledsna och känna sig kränkta. Eller hur tänker man på Migrationsverket?

Men det här är ju ändå en av landets viktigaste myndigheter och nog borde man kanske kunna kräva lite bättre språkkunskaper än så här av dem som kommunicerar skriftligt med landets regering?

I denna korta, enkla text, som Migrationsverket skickat till regeringen, finns två uppenbara fel. Det heter ”dem” och ordet ”rättssäkert” stavas med två ”s”.

En migga:

Så här skriver vi i en skrivelse till regeringen. Där är det inte tal om några 13 dagar…

Kommentar: Man kan ju undra vad ”genomsnittsnitt” är… och hur man kan säga att ”processen präglas av asylsökande från Västra Balkan”. Ofta, när man läser texter från Migrationsverket, slås man av att den som skrivit dem inte själv riktigt verkar förstå vad han/hon skriver…

Dock finns här också en annan viktig aspekt än den rent språkliga, nämligen den att Migrationsverket påstått att det tar 13 dagar i genomsitt att avvisa personer med uppenbart ogrundade asylansökningar som belastar asylhanteringen. Just här, i denna skrivelse (Dnr 1.1.1.2-2015-14413) anges ju 100 dagar i ”genomsnittsnitt”.

En migga:

Här kan man se att den genomsnittliga tiden aldrig ens legat i närheten av 13 dagar, faktiskt inte ens nära 100 dagar heller:

Nu ligger ju Migrationsverket i Sverige där ”anything goes”. Siffrorna är olika och felaktiga. Stavningen är det si och så med. Meningsuppbyggnader och syftningar är oklara. I länder med mer seriös syn på språk, siffror och fakta hos sina statliga myndigheter, skulle personer som knåpar ihop undermåliga texter, oklara påståenden och knepiga diagram knappast sitta kvar på sina poster. Andra länders regeringar skulle ha krav på att det som kommuniceras till dem är korrekt. Det skulle andra länders skattebetalare också ha.

Slutreflektion 1: Det ska bli intressant att se om medierna (msm) tycker det är värt att ta en titt på ovanstående. Jag har ju faktiskt angett dnr gällande Migrationsverkets skrivelse till regeringen, så någon kanske orkar ta fram den och gå igenom den. Eller också inte.

Slutreflektion 2: Varför ställs det inte krav på mycket goda kunskaper i svenska vad gäller stavning, syftning, grammatik och textförståelse hos dem som anställs på Migrationsverket?

© denna blogg.

Medborgerlig plikt – medborgerlig rättighet

I strålande vårsol låg den där, den vackra, vita Finska borgen, som byggnaden som hyser Finlands ambassad, kallas. Lördagen den 11 april var sista dagen för förhandsröstning i det finländska riksdagsvalet och vädret var perfekt för promenaden till Gärdesgatan 11.

Jag har, av olika anledningar, tänkt extra mycket på det där med medborgarskap. Hur många av oss tar vårt medborgarskap, det vi är födda in i, för givet. Och varför skulle vi inte det, i och för sig, det är ju så det är. Men så finns det människor som har fötts i länder där de inte av olika anledningar vill leva och som har sökt sig till andra delar av världen för att få ett bättre och annorlunda liv. Och människor som tvingats fly från sina hemländer och söka skydd i ett annat land. Hur det känns för den, som tvingats fly och inte kan begagna sig av sitt hemlands beskydd och därmed inte heller kan besöka landets ambassad eller resa dit, innan personen ifråga efter många år beviljas medborgarskap i ett annat land som inte är hans eller hennes, är svårt att tänka sig in i. Men just så har väldigt många människor det i vår värld idag. Orättvist? Ja. Livet är inte rättvist. Men det är för det mesta inte en orättvisa som kan skyllas på något annat än på det forna hemlandets, medborgarskapslandets, oförmåga att ge sina egna medborgare ett drägligt liv och en säker tillvaro.

Att vara född och medborgare i Finland är att ha dragit högsta vinsten i livets lotteri. Det är något som jag är glad över och uppskattar varje dag: att jag föddes och växte upp – och har mitt medborgarskap – i vad jag (och en hel del olika undersökningar visar) ser som världens bästa land!

Jag har idag uppfyllt min medborgerliga plikt och utnyttjat min medborgerliga rätt att rösta i det fria Finlands riksdagsval. Att jag kan göra det är jag evigt tacksam för.

Om Finland – lite på skoj och lite på allvar:
Finnish passport – the most valuable in the world for visa-free travel
OECD Better life index – Finland
The Secret to Finland’s Success With Schools, Moms, Kids—and Everything
The best country to be a mother is… Finland tops the list
Newsweek: Finland is best in the world
12 Surprising Things In Which Finland Is The Best In The World

Ta er ut till asylboendena själva, riksdagsledamöter och kommunpolitiker – och andra samhällsintresserade!

I Svenska Dagbladet den 11 april skriver den i mitt tycke alltid lika skarpa och välformulerade Sanna Rayman en text på ledarsidan under rubriken Markkontakt ordineras om den ohållbara asylsituationen (hon kallar den ”flyktingsituationen”, men det handlar om asylsökande)

Ja, markkontakt har jag ordinerat – och även ”tvingat” en hel del riksdagspolitiker att skaffa sig genom åren – i många år. Det borde vara självklart att man, som ansvarskännande politiker, vill bilda sig en egen uppfattning och då gärna utan fjäsket runtomkring arrangerade besök som främst handlar om att det ska tas foton och man sedan ska kunna säga i riksdagens talarstol, i ressmeddelanden, på sina partisidor och i ett kort inslag i något nyhetsprogram på tv att: ”Jag träffade Ahmed Hussein på asylboendet i X…”, när man då knappt ens har bytt mer än några hälsningsfraser med vederbörande.

Det är inte förbjudet för någon – och särskilt inte för politiker, utan snarare absolut önskvärt – att besöka asylboenden och skapa sig egna bilder och uppfattningar av verkligheten. Men det bör inte göras i form av arrangerade korta nedslag med kaffedrickning med ledningen och ett nordkoreanskt visande av anläggningen, det vill säga det städas och putsas innan och man får se kulisser och träffa utvalda ”representanter för de asylsökande”.

Under de gånger jag har tagit med mig riksdagsledamöter till asylboenden har det alltid varit mycket lyckat just för att det varit ögonöppnare för dem som tidigare bara haft statistik och Migrationsverkets pappersrapporter att tillgå.

Ta er ut till asylboendena själva, riksdagsledamöter och kommunpolitiker – och andra samhällsintresserade! Ni behöver inte boka tid och arrangera något i förväg, det är bara att åka dit när ni vill och slå er i slang med dem som vistas där. Lär känna människorna bakom benämningen ”asylsökande”, se det svarta och det vita, se människorna och inte siffrorna i statistiken. Det är mycket viktigt!

Artikeln i Expressen tror jag skrevs för ca tio år sedan. Det finns andra artiklar också. Både före och efter det här tillfället har jag tagit med mig många människor (inte minst politiker) till olika asylboenden och alla besök har varit lyckade i den meningen att de besökande fått en verklig bild av hur det är att vara asylsökande och en inblick i den rättsosäkerhet och vanmakt de ofta känner, av goda medmänskliga insatser (inte minst via Röda Korsets små butiker för andrahandskläder, Kupan) och överhuvudtaget en känslomässig, såväl som faktabaserad (genom att läsa de asylsökandes handlingar som de flesta visade oss) inblick i den verkliga verkligheten.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

En migga: ”Jag har träffat ett tusental syrier som inte skulle ha kommit hit om det inte varit krig deras land.”

En migga skriver, som motvikt till det förra inlägget – och för att visa hur både svart och vit asylinvandringen är:

I mitt jobb har jag träffat ett tusental syrier. De är människor som inte skulle ha kommit hit om det inte varit krig deras land. De som jag har träffat har varit kristna eller sekulära muslimer.  Med få undantag har också de syrier som jag träffat varit högutbildade och ödmjuka människor.

Jag minns särskilt en familj från Raqqah – IS nuvarande huvudstad i kalifatet- som jag intervjuade.  Kvinnan hade varit lärare i engelska, mannen hade haft ett företag. Barnen var små, det yngsta var undernärt eftersom man åt gräs i Raqqah sedan han föddes. Det fanns ingen mat att köpa oavsett om man hade pengar. Trots att IS redan tagit över staden. De flydde från IS och från striderna och hungern.

Kommentar: Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Det kommer människor som flyr för sina liv till Sverige, som har råd och möjlighet att ta sig hit och behöver skydd. Det kommer andra som inte har skyddsskäl utan har onda avsikter, som också har råd och möjlighet att ta sig hit. Det gäller för Migrationsverket att utreda vilka som är vilka.

Att det kommer människor med onda avsikter, som skapar problem på asylboendena, hotar andra asylsökande och i andra sammanhang ställer till problem, till exempel inom SFI, är ett faktum som det rapporteras om från olika håll i landet. Lika väl som att det kommer människor som, om de anses ha skydds- eller flyktingskäl enligt utlänningslagen, ska beviljas uppehållstillstånd. Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Alla sidor bör belysas.

© denna blogg.

”Deras målsättning är att etablera ett kalifat i Sverige där bara sharialagar skall gälla.”

Det kom ett alarmerande mejl. Den som berättar har jag korresponderat med i flera år och jag vet vilket asylboende det handlar om, men väljer att inte skriva ut det. Var och en som läser detta får värdera det själv, jag kan inte göra mer än att vidarebefordra uppgifterna. De, som inte vill tro, inte vill veta och reflexmässigt reagerar med att de vill ha ”fakta och källhänvisningar” får a) antingen skaffa det själva om de kan, b) välja att inte tro på vad som berättas eller c) välja att tro på det. Här är innehållet i mejlet:

Jag fick häromdagen höra om hur våldsamt det går till på den nya flyktingförläggningen X intill Y. En irakier som talar arabiska har anlitats av Migrationsverket som tolk för de mer än 500 asylsökande som placerats där. Han berättade att de flesta av dem säger sig komma från Syrien och att en majoritet av dem är anhängare till IS! När dessa förstod att irakiern var en ”avfälling” till den ”rätta tron” så utsatte de honom för dödshot och även hans familj. De tog till och med reda på var han bodde och var hans barn gick i skola och lovade att mörda hela hans familj på det sätt som man dödar alla ogudaktiga. Mannen anmälde det till polisen som tog reda på några av dem som hotat och – sägs det, men jag vet inte säkert om det stämmer – polisen fixade tydligen så att de utvisades ur landet. Eller så flyttades de till ett annat asylboende.

Men på förläggningen befinner sig fortfarande en majoritet IS-anhängare. Så hotet kvarstår mot honom och hans familj (och oss alla) och han har därför fått sluta som tolk och att vara en länk mellan de asylsökande och det svenska samhället. Så här går det alltså till i det här landet och mannen säger att det är helt vansinnigt att Sverige inte kontrollerar vad det är för några man släpper in – och vem kan inte hålla med honom? Han säger att där är en blandning av olika religiösa inriktningar som absolut inte kan hålla sams; det kunde de ju inte göra i hemlandet heller, så varför skulle de kunna göra det här? Polisen får rycka ut stup i ett för att försöka återställa lugnet. Och vi ska bara inte tala om vad lokalbefolkningen tycker om att plötsligt få en så kraftig tillökning av människor med helt annan kultur, andra traditioner, annan religion, annan uppfattning om vad som är rätt och fel och annat sätt att tänka och förstå. Särskilt som det visat sig, enligt den irakiske mannen, att en majoritet är IS-anhängare, som meddelat att deras målsättning är att etablera ett kalifat i Sverige där bara sharialagar skall gälla. Det är alltså detta vi har att vänta. Mannen är i alla fall livrädd för vad som kan hända honom och hans familj.

Kommentar: Politikerna har enorm åren konsekvent vägrat ta alarmerande uppgifter på allvar. Miggorna har larmat här på bloggen i snart åtta år. I riksdagens talarstol står förnumstiga riksdagsledamöter – senast idag den 8 april – och radar upp klyschor och använder ord som ”humant” och ”solidaritet” och ”vi ska se till att andra länder också tar sitt ansvar” (vilket är just vad många andra länder har gjort, till skillnad från Sverige). Inte ett enda ord någonsin från någon politiker om att ”vi ska stoppa asylbedrägerierna” och ”vi ska se till att utlänningslagen efterlevs – inga rättsliga ställningstaganden från Migrationsverket accepteras som om de vore lag. Ordentliga, genomgripande, noggranna och individuella utredningar och bedömningar ska göras i varje enskilt fall”. Det har jag aldrig hört så kallade ansvariga säga.

Många flyktingar och asylinvandrade i Sverige är livrädda, de vet inte vilka som släpps in i landet. Den irakiske mannen i texten, också asylinvandrad, hotas och riskerar att dödas i det land han har flytt till, troligen just för att undkomma förföljelser, hot, dödande. Och det finns ett okänt, men troligen/gissningsvis ganska stort antal IS-anhängare som inte är ett dugg rädda för att sitta på ett svenskt asylboende och säga att deras målsättning är att etablera ett kalifat i Sverige.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

© denna blogg.

 

”För 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det.”

En person som tidvis via kyrkan arbetar på ett asylboende och ser och hör vad som pågår där, skriver och berättar:

Genom en kvinna som fått avslag på sin asylansökan två gånger har jag fått reda på hur det kan gå till i asylärenden. De som kommer till Migrationsverket för att ansöka om asyl i Sverige, kontaktas inte sällan av tolkar som är villiga att ”hjälpa” dem, råder dem att inte berätta för mycket och ber dem komma till deras ”kontor” på kvällen, efter det att de (tolkarna) slutat att arbeta på Migrationsverket.

De asylsökande går dit och för 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det. På så vis får de uppehållstillstånd mycket snabbt. Det gäller bara att lära sig och att komma ihåg en kort historia. Till exempel får en del rådet att de ska säga att de är homosexuella och därmed förföljda.

Många som kommer nu är bland annat från Libyen och har arbetat där i många år (5-10) och fattar att det är mycket bättre att komma till Sverige. De kommer inte direkt från vare sig krig, förföljelse eller andra ”svårigheter”.

Om en person får avslag på sin ansökan för att den inte har – eller har köpt – en bra historia, kan den få möjlighet att köpa en skilsmässa från sin fru/man och sedan ”gifta” sig med en person som har uppehållstillstånd, vänta i 4-6 månader på hemlig plats utan ekonomisk hjälp, för att sedan få de fyra sista siffrorna i personnumret och leva i Sverige. Detta kostar 40.000 dollar.

Behöver man ett körkort så kan man köpa det också, precis som i arabländerna – ju mer pengar man kan betala, desto mer får man köra: bil, lastbil eller buss. Detta pågår i alla större städer i Sverige.

Nu kommer det också många asylsökande hit som är mycket rika. De äger stora företag i hemlandet eller i grannlandet och har många anställda som tar hand om allt när familjerna tar sig hit för att köpa sig en frihet, ID-handlingar och så småningom svenska pass. Det anses väl vara bättre, kanske en trygghet om något skulle hända i hemlandet. Men några asyl- eller skyddsskäl har de inte.

Man kan köpa sig allt man behöver och vill ha här och jag anser att dessa bedrägerier måste få ett slut! Det är inte så här vi lever i Sverige. Var ska det sluta när dessa bedrägerier får fortgå?

Kvinnan som jag nämnde i början säger ofta till mig: ”Jag är ju så dum att jag lämnade allt, pass, papper, allt som jag hade. Det var det jag hade hört och jag trodde att det var så man skulle göra – det här är min vanliga otur”.

Kommentar: Sverige – en rättsstat? Nej. Sverige – totalsegregerat, skilda världar, skilda rättssystem, skilda rättigheter och skyldigheter. Ja.

Bidra gärna – så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information. Tack!

© denna blogg.

Tio långa år har jag skrivit helt ideellt…

……men nu söker jag direkta bidrag från dem som i många år uppskattat att kunna ta del av miggornas berättelser och andra viktiga texter. Jag vill sammanställa och även skriva nya texter och ge ut en Inte svart eller vitt utan svart och vitt-bok nr 3 och för att kunna göra det har jag startat en kampanj på Kickstarter, som är en crowd funding-sajt.

På Kickstarter måste jag skriva på engelska, men jag är övertygad om att många redan känner till både mig och ”mina miggor” och de två tidigare böckerna och att det inte bekommer er att kampanjtexten är på engelska!

Retweeta gärna, skicka gärna information till andra via Facebook och mejl om detta, men sätt också gärna in ett bidrag, alla ni som uppskattar att läsa miggornas berättelser och all den information jag ger! 

Texterna är viktiga i sig själva men också nödvändiga som komplement till vad som publiceras i andra medier. Och visst ekonomiskt stöd behövs nu för att jag ska kunna fortsätta ägna tid åt att låta miggor och andra komma till tals om det viktiga asyl & migrationsområdet.

Här kan man beställa de tidigare böckerna, i pappersform eller som e-böcker!

En migga om Migrationsverkets förslag på åtgärder mot våld, hot, trakasserier

Tillägg till inlägget En migga: ”Hot om att döda sina barn är också vanligt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.”.

Här är Migrationsverkets säkerhetsavdelnings batteri av åtgärder mot det ökade hotet om våld och faktiska våldet, trakasserierna etc – och än mer ökande ju fler som kommer hit med krav på att få PUT, bättre boende, specialbehandling på grund av religion med mera. De här råden riktar sig till verkets arbetsmiljö- och säkerhetsansvariga och är ”exempel på säkerhetshöjande åtgärder”. Det är alltså ingen kravlista, utan just exempel som de ansvariga på olika enheter kan använda sig av. Dessa påminns också om att när medarbetare byter arbete inom verket ska de få en genomgång av säkerhetsrutinerna på den nya arbetsplatsen. Åtgärder är naturligtvis inte heller gratis – de är tidskrävande och därmed också kostnadsökande.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid ev citat ur texten.

En migga: ”Hot om att döda sina barn är också vanligt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.”

SR P1 har nyligen gjort en mycket ambitiös dokumentär serie om det tragiska fallet där en irakier dog (man vet inte hur eller varför eftersom utredningen inte är klar) i samband med att han, efter många negativa beslut i olika instanser, skulle utvisas till sitt hemland. När man lyssnar på reportern får man intrycket av att ingen, som säger att han inte vill lämna Sverige, ska behöva göra det. En märklig antydan i Public Service, eftersom innebörden av den inställningen är att utlänningslagen ska upphöra att gälla i nuvarande form och att Migrationsverket kan läggas ner eftersom var och en ändå själv ska få bestämma om den vill leva och bli försörjd i Sverige eller inte. Egentligen borde SR P1 ta och göra en lika ambitiös dokumentärserie om miggornas ofta fruktansvärda vardag också. Men det är nog inte lika intressant eftersom både Public Service och de flesta andra medier ser miggorna som onda, elaka och omänskliga och då är det väl bara rätt åt dem, det som miggor berättar nedan. Eller?

En migga berättar att våld, hot och trakasserier mot Migrationsverkets personal ökar.

Våldet, hoten, trakasserierna sker vid besök i verkets lokaler, på asylboenden och på förvaren, men också genom att anställda kontaktas privat efter kontorstid via sms, Facebook och telefon.

Självmordshoten vanliga. Jag har fått motta så många att jag inte längre vet hur många självmordshot jag hört. tappade räkningen efter ett fyrtiotal…

Hot om att döda sina barn är också vanligt, vilket jag verkligen har svårt att förstå.

Jag kan inte fatta hur man kan sitta och säga att man kommer ta livet av sina barn om man inte får stanna! Detta är alltså vanligt. Helt sjukt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.

Migrationsverket talar om konkreta hot, bland annat om att myndighetens lokaler ska brännas ner om tillstånd inte beviljas. Sådana hot är en form av ”otillbörlig påverkan”. Våld sker genom sparkar och slag, föremål som kastas och stryptag på personalen. Och:

Personal som arbetar ute i asylboenden möter sökande som inte vill flytta in eller ut, inte bo ihop med person X, klagar på maten, lider av vägglöss. Bråk mellan asylsökande ökar, vilket boendepersonalen får ta hand om.

Personal inom återvändande-enheten liksom förvarsverksamheten utsätts för hot och våld.

Exempel på hot mot Migrationsverkets personal och byggnader:

”Du är ansvarig för mitt liv och om jag inte får ett beslut nu och om det inte är ett positivt beslut så kommer jag att ta livet av mig.”

”Jag kommer att ta livet av mig utanför eller i Migrationsverkets lokaler.”

”Jag kommer att bränna ner lokalerna.”

”Varför ska jag leva, jag har inget att återvända till. Du är ansvarig för att jag kommer att dö när jag återvänder.”

”Jag kommer att ta med mig brännbar vätska och tända på.”

Migrationsverket oroar sig för de nyanställda som blir allt fler och fler. De har ofta ingen eller mycket liten kunskap och kan skapa en hotfull situation, eller inte se när det kan bli hotfullt. Det kan äventyra säkerheten för för kollegor och andra asylsökande.

Kommentar: Det är en ohygglig bild som målas upp och då ska man tänka att det sim beskrivs i skrift, i verkligheten förmodligen är betydligt värre. Och i år kommer förmodligen över 100.000 asylsökande till lilla Sverige (förra året över 81.000, året dessförinnan över 54.000…). Hur många vill jobba någon längre tid på Migrationsverket och dess asylboenden i en så osäker och farlig miljö med så stora risker för att utsättas för hot (ibland också mot sina barn), fysiskt och psykiskt våld (oacceptabelt på ett statligt verk, en arbetsplats, i samhället överhuvudtaget) och allvarliga trakasserier (miggor har hängts ut på nätet som prostituerade och män som velat köpa deras tjänster har dykt upp hemma hos dem)? Och glöm inte detta, som miggan berättar att de måste stå ut med att se och höra:

Hot om att döda sina barn är också vanligt.

Det här är vad oansvariga politiker, med gott understöd från oansvariga journalister, har skapat. Det här tvingas inte bara miggor – även om de drabbas värst – utan vi alla att leva med.

Kommer SR P1 att göra en dokumentär om detta också?

© denna blogg. Artiklar m.m. som byggs på uppgifter från texten bör länka till detta inlägg.

FOI gör morfologisk analys – medan Sverige dignar under oket av hundratusentals människor som vill bo och bli försörjda i Sverige och resurserna till det inte finns

Det kommer besked om att FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut ”stärker arbetet med asylmottagning”:

Asylmigration präglas av stor osäkerhet och risk för påfrestningar på såväl nyanlända som det svenska samhället. FOI deltar i arbetet med att lindra dessa påfrestningar, genom morfologisk analys.

FOI deltar i arbetet med att lindra dessa påfrestningar, genom morfologisk analys. FOI är ledande inom morfologisk analys*, ett arbetssätt för att hantera komplexa och vildvuxna frågeställningar. Metoden bygger på att problemen bryts ner i delar som studeras först var för sig och sedan tillsammans, för att skapa helhetsbilder. Planering för asylmigration är närmast urtypen för en fråga som kan angripas med morfologisk analys

* Morfologisk analys – även allmän morfologisk analys, en metod att genom icke-kvantifierad modellering förtydliga svåröverskådliga problemkomplex.

Tänk om FOI hade gjort sina morfologiska analyser för 15 år sedan och om sedan de så kallade ansvariga inom politik och journalistik hade lyssnat och tagit det till sig, om nu morfologiska analyser är så bra. Det morfologiska uppvaknandet kommer långt mer än ett decennium för sent: asyleriet i Sverige har skenat och ingen har längre någon koll alls, än mindre är det någon som gör det allra minsta för att stoppa galenskaperna. Så att FOI nu vaknar och bland annat uttalar nedanstående självklarhet som de flesta ”vanliga” människor redan känner till och även upplever i sin vardag, är nästan ett hån eftersom de morfologiska analyserna betalas av dessa ”vanliga” människors inbetalda skatter och analyserna ändå inte på något sätt förändrar någonting:

Asylmigration (vad är det för ord? Min undran.) präglas av stor osäkerhet och risk för påfrestningar.

Vidare får vi veta att:

Hösten 2012 tog Migrationsverket kontakt med FOI för att med hjälp av kompetens inom morfologisk analys hitta vägar för att lindra de allt större påfrestningar som framför allt kriget i Syrien skapade.

FOI:s forskare kunde snabbt se att både kunskap och lösningar fanns.

– Men vi kunde också se att kunskaperna inte tillvaratogs fullt ut eftersom det är ett så komplext område. Det behövs helhetssyn och överblick för att minska påfrestningarna, säger Maria Stenström, forskningsledare vid FOI.

Det känns ju (inte) alldeles fantastiskt betryggande att FOI ska börja ägna sig åt ”morfologisk analys” för att ”lindra asylmigrationens påfrestningar”. Svenska politiker har tappat greppet och tar inte ansvar för det folk och det land de ska representera. Varje dag finns det anledning att upprepa det. Det borde väl ändå finnas någon eller några i Sverige med förnuft och ansvarskänsla och vilja att stoppa den för landet, folket och även för dem som tar sig hit från alla möjliga länder utanför Europa, både skadliga och direkt farliga utvecklingen. Bland annat i stället för att låta en statlig myndighet syssla med meningslösa morfologiska analyser.

Läs mer på FOIs sajt.

© denna blogg.