En migga: ”Om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen.”

En migga apropå ”ensamkommande flyktingbarn”, som rätteligen bör kallas ”minderåriga asylsökande”, vilket de kallas i de övriga nordiska länderna:

Så här är det: Om man har trovärdiga och tillräckliga asylskäl så får man PUT. Oavsett ålder. Men om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen. Ibland godtas det att man inte kan berätta någonting alls eftersom man har varit så överbeskyddad av mamma eller pappa och kanske inte ens har fått lämna hemmets fyra väggar och gå ut någon gång.

Jag har ju lite svårt för att tro på sådant. Eller att tro på att en 15-17 åring  skulle ha skickats till Europa utan att få veta varför, exempelvis att han bara har fått höra att pappa dödats utan att veta mer om omständigheterna. I många länder som de asylsökande kommer ifrån, betraktas en 15-16 åring som vuxen. Därmed menar jag inte att de i Sverige betraktas som vuxna, men jag menar att vi nog borde ställa högre krav på personens berättelse och därmed också visa personen, som i sitt hemland alltså ses som vuxen, mer respekt och inte behandla honom eller henne som ett litet barn.

Jag har ingen aning om hur många som får PUT enbart på grund av påstådd eller faktisk minderårighet. Men jag tror att de kan röra sig om personer som utan uppehållstillstånd har bott med sina familjer i ett annat land än i det land där de är medborgare. Exempelvis afghaner som har bott i Iran eller i Pakistan. Eller somalier som har bott med sina familjer i ett flyktingläger i Kenya. Eftersom Migrationsverket inte längre kan få någon medicinsk åldersbedömning gjord så måste vi godta att de är minderåriga på grundval av deras egna uppgifter. Då kan vi inte skicka dem till de länder som är medborgare i om de saknar någon som kan ta emot dem där. Det finns ju inte heller barnhem i alla länder.

Kommentar: Det är en sak att enligt lag vara minderårig, det vill säga icke myndig, en annan hur man behandlas och hur man ses i verkligheten. Inte heller svenska 15-17-åringar behandlas som barn och vi skulle knappast tro att så gamla ungdomar inte vet varifrån de kommer eller hur deras förälder dog eller var de har bott, med mera. I många länder ses man som vuxen i 14-15-årsåldern oavsett den lagstadgade myndighetsåldern. Precis så var det ju också i Sverige för inte alls länge sedan: man sågs som vuxen nog att vara ansvarig för sina handlingar i samband med konfirmationen i 14-15-årsåldern. Så nog ska man kunna ställa krav på ungdomar från olika länder, oftast i Mellanöstern och Afrika, som kommer hit och vill ses som ”barn” när de söker asyl.

En annan mycket märklig sak – och något som gör att det just till Sverige beräknas komma 10.000 påstått (och en del faktiskt) minderåriga (men väldigt få till de övriga nordiska länderna), är just att det inte görs åldersbedömningar här medan sådana görs i andra länder. Det är fullständigt obegriplig att Sverige kan komma att ta emot 10.000 påstått och faktiskt minderåriga, oftast unga män och pojkar, som söker asyl här och acceptera dem som minderåriga enbart på deras egen utsaga! Även om man kan se att de inte är under 18 år utan betydligt äldre. Inte undra på att de kommer hit och inte till Norge där 66 % procent under ett år visade sig vara över 18 år, eller till Finland där 65 % visade sig vara över 18 år trots att de angav att de var 17! Där gjordes alltså åldersbedömningar…

Med tanke på att det dels handlar om både sannolika och säkra asylbedrägerier i en mängd fall (falska åldersangivelser och falska asylberättelser) och dessutom att minderåriga kostar enorma summor att hantera, skulle man ju kunna tro att svenskarna skulle vara intresserade av att stoppa inflödet av icke-minderåriga med falska asylhistorier, men också faktiskt minderåriga med falska historier och ofta utan några som helst asylskäl i enlighet med vad utlänningslagen stipulerar.

Läs också:
En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

© denna blogg.

Finland har fått en ny regering och ett nytt regeringsprogram

I det nya regeringsprogrammet sägs detta om invandringspolitiken:

Regeringen uppmuntrar till en öppen diskussion om invandringspolitiken, men rasism tillåts inte. Vi främjar en tolerant nationell diskussionskultur som respekterar människovärdet. En oberoende utredning om invandringens kostnader och effekter ska tas fram, och detta möjliggör en faktabaserad diskussion och en bättre integrationspolitik samt ett bättre beslutsfattande.

Om flyktingpolitiken sägs:

Antalet kvotflyktingar ska hållas åtminstone på samma nivå som under de senaste åren, på så sätt deltar vi i den internationella ansvarsfördelningen. Staten ska öka sitt samarbete med kommunerna och det ska riktas tillräckliga resurser till detta.

Om invandrare från länder utanför EU och EES sägs:

Invandringen ska vara balanserad. Myndighetsprocesserna vid behandlingen av asylansökningar påskyndas, besluten om återsändande fattas utan dröjsmål och missbruk avvärjs. Medverkan i organisationer som FN eller EU klassificerat som terroristorganisationer ska kriminaliseras.

Personer som gjort sig skyldiga till grova brott, återfallsbrottslingar och personer som är farliga för den allmänna ordningen ska avlägsnas ur landet snabbare än hittills.

Inställningen till arbetskraftsinvandring är positiv. När det gäller prövningen av behovet av arbetskraft är huvudregeln att nuvarande praxis fortsätter. Behovsprövningen vad gäller arbetskraft från länder utanför EU lindras när detta är motiverat med tanke på sysselsättningen och de offentliga finanserna, så att sysselsättning av specialsakkunniga vid enskilda företag påskyndas, den regionala och branschspecifika tillgången på arbetskraft tryggas och de praktiska processerna underlättas. Kollektivavtalen ska respek- teras.

Integrationen ska effektiviseras t.ex. så att språkundervisningen ökas genom att utgångsnivån för personerna beaktas bättre än för närvarande, verksamheten med stödpersoner förbättras och genom att barnen deltar i förskolverksamheten. Kriterierna för familjeåterförening preciseras i överensstämmelse med EU:s familjeåterföreningsdirektiv.

Det tas i bruk terminsavgifter för studerande från länder utanför EU och EES, och utexaminerade uppmuntras att stanna kvar i Finland och arbeta t.ex. med stöd av en skatteavdragsrätt. Sysselsättningen av internationella studerande som studerat i Finland främjas och det satsas på kunskaperna i finska.

Verksamheten ska vara förvaltningsövergripande och informationsutbytet mellan myndigheter ska stärkas. Vi uppmuntrar olika samhälleliga aktörer att öka kontakten mellan ursprungsbefolkningen och invandrarna. Den särskilda risken för utslagning bland unga invandrare identifieras och särskild vikt ska fästas vid integreringen av icke utbildade kvinnor som stannat hemma.

Här finns hela regeringsprogrammet.

Endast en liten minoritet av invandrarna i Finland är asylsökande

European Migration Network har undersökt hur invandrings- och asylpolitiken utvecklats i Finland.

Endast en liten minoritet av invandrarna i Finland är asylsökande
Invandrare kommer till Finland på grund av familj, arbete och studier, humanitär invandring är ett mindre fenomen.

En tredjedel anlände från EU-länder
I fjol beviljades sammanlagt 33.351 personer första uppehållstillstånd eller deras uppehållsrätt registrerades i Finland. Cirka en tredjedel av invandrarna var EU-medborgare. EU-medborgare behöver inte söka uppehållstillstånd, de kan bosätta sig i Finland genom att registrera sin uppehållsrätt.

Invandrare från länder utanför EU anlände oftast till Finland på grund av familjeskäl, studier eller arbete. Av alla invandrare som beviljats uppehållstillstånd eller vars uppehållsrätt registrerats i Finland, hörde endast 2.376 personer, dvs. 7 procent, till gruppen ”humanitära invandrare” (asylsökande, som beviljats uppehållstillstånd, samt kvotflyktingar).

Asyl söktes av 3.651 personer. Antalet asylsökande ökade något jämfört med året innan då 3.238 asylansökningar lämnades in. Därmed ökade antalet asylsökande i Finland med cirka 13 procent. Ökningen i Finland är emellertid mycket måttlig jämfört med situationen i många EU-länder. I hela EU-området ökade antalet asylsökande 2014 med cirka 40 procent jämfört med året innan. Av EU-länderna var det Tyskland och Sverige som tog emot mest asylsökande.

En unik översikt av invandringen i Finland
EMN producerar årligen en migrations- och asylpolitisk rapport där man beskriver migrations- och asylpolitikens utveckling och presenterar statistik för det aktuella året. Det är det enda dokumentet i Finland som innehåller samlad information om hur migrationsfrågorna utvecklas.

EMN-översikten innehåller statistik från Migrationsverket, polisen, Gränsbevakningsväsendet samt Internationella organisationen för migration (IOM). Dessa publikationer ger tillsammans en unik översikt av invandringen i Finland.

EMN tar fram årliga rapporter om utvecklingen av migrationspolitiken i EU-medlemsländerna och EU-organen samt olika temaundersökningar om aktuella migrationsfrågor. Här finns rapporten, men tyvärr endast på finska.

Finlands egna EMN-webbsidor finns på: www.emn.fi.

En migga: ”Generaldirektören kräver närvarande chefer, men själv har han inte hörts av på över två månader.”

En migga skriver:

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson kräver i sitt senaste blogginlägg ”närvarande chefer” och ser det som ett sätt att skapa ett ”ansvarstagande medarbetarskap”.

Efter blogginlägget som är från den 16 mars* (närvarande ledarskap?), sa han upp det fackliga samverkansavtalet (ansvarstagande medarbetarskap?). Alltså generaldirektören kräver närvarande chefer, men själv har han inte hörts av på över två månader. Han vägrar också att kommentera det uppsagda samverkansavtalet trots att flera som kommenterat inlägget undrar. Men det mest komiska är rubriken:

”Utvecklingen av verksamheten tar nu stora steg framåt”

Sedan tystnad. Och sedan uppsagt samverkansavtal. Och sedan åter tystnad.

* Sedan 16 mars har generaldirektören inte skrivit något alls på sin blogg.

Kommentar på generaldirektörens blogginlägg från en migga:

Min kommentar:
Aningen förvånad blir jag av det som framkommer om förbud mot fackliga bloggar som, vad jag förstår varit tillåtna tidigare, i den icke undertecknade kommentaren till generaldirektörens fluffigheter, nämligen:

Dock sänder du dubbla budskap genom att samtidigt avskaffa samverkansavtalet och förbjuda de fackliga organisationernas bloggar.

En myndighet i kris som nog Migrationsverket får sägas vara, eller i varje fall nästintill, och dess högste chef syns inte till. I varje fall upplevs situationen så av en del miggor. Vad ska man säga om det? Troligen jobbar han väl på i det fördolda enligt devisen ”verka men icke synas”. Men någon gång emellanåt borde han synas bland sina underlydande, miggorna. Och på sin blogg. Dock gav han en intervju i Norrköpings Tidningar den 19 maj under rubriken ”Vi förtjänar bättre betyg”.

Till slut: Förr brukade Migrationsverkets generaldirektör puffa för en ”Veckans låt” på sin blogg. Det har han inte gjort den 16 mars. Tillåt mig att presentera vad jag ser som en av årets – kanske decenniets – låtar, särskilt på grund av titeln Eve of Destruction. En del referenser i sången ligger långt tillbaka i tiden, men den framkallar ändå samma avgrundskänsla för sådant som händer idag som för sådant som hände då:

© denna blogg.

En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.”

Apropå inlägget En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.” den 22 maj 2015, meddelar en migga:

Dessa miljarder ska läggas till också, se bild nedan. Det blir alltså runt 8 miljarder kronor – 8000 miljoner kronor/år.

”Ensamkommande barn” måste en av regeringens största huvudvärkar just nu. Kostnaderna skenar och ingen har kontroll över läget.

Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.

Nej, folk vet inte att några tusen (7000 förra året, uppåt 12.000 eller fler i år enligt Migrationsverkets prognoser just nu) ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar eftersom det inte berättas om det klart och tydligt i de medier som folk får sin information genom. Public Service, till exempel, tar inte – som det alltid heter i Sverige – ”sitt ansvar” och rapporterar så som görs i denna och i mängder av tidigare texter från miggor här på bloggen.

Inte heller de här astronomiska skillnaderna (se bilder nedan) mellan Sverige, som inte åldersbedömer, och övriga nordiska länder som åldersbedömer asylsökande som säger sig vara under 18 år, känner folk till. Om det rapporteras inte heller i mainstream media.

På förekommen anledning: Den som har frågor kring ovanstående och annat som har med asylinvandringen att göra, bör rikta dem direkt till Migrationsverket. Jag kan tyvärr inte svara på alla frågor dels för att jag inte har alla siffror och fakta som Migrationsverket har; dels för att jag inte har den tid det skulle ta. Migrationsverket är en statlig myndighet med avlönade anställda och det är verkets skyldighet att ge information.

© denna blogg.

En migga: ”Men det är väl inget nytt, Migrationsverket har nästan alltid haft långa handläggningstider!”

En migga:

Jag lider absolut med de människor som väntar och väntar på beslut i sina asylärenden, men att asylsökande får vänta är inget nytt. Migrationsverket har nästan alltid haft långa handläggningstider.

Det som är nytt nu är att de syrier som kommer kontaktar media och sina handläggare. Det har asylsökande inte gjort tidigare. Många syrier är välutbildade och många pratar engelska.

Om vi kunde få slippa alla ogrundade ansökningar så skulle handläggningstiderna förkortas avsevärt. Sedan finns det en hel del att göra på lagstiftningssidan också.

Det är inte rimligt med den nuvarande ordningen som gör att vi tvingas bevilja uppehållstillstånd till exempelvis syrier som redan är bosatta i andra länder än Syrien (som alltså inte alls kommer från krig och förföljelse och därmed inte alls behöver skydd i Sverige) bara för att dessa länder inte räknas som ”säkra” på så sätt att vi inte accepterar deras asylsystem. En syrier som är bosatt och arbetar i till exempel Libanon sedan många år tillbaka har ju inte något behov av att söka asyl varken där eller här för att det är krig i Syrien.

Nu nyanställer Migrationsverket för fulla muggar. Det har man i och för sig hållit på med ett tag nu. Tyvärr så skapas det också hela tiden nya överbyggnader av räknenissar och projektmänniskor som ingen begriper vad de ska vara bra för. Att i det kaos som råder börja med allehanda improduktiva försöksverksamheter känns som väldigt dålig timing. Det är ju så att om all tillgänglig personal som har kunskapen satte igång och avgjorde ärenden istället så skulle balansen vara borta ganska snart. Jag tror dock inte man från politiskt håll vill att vi ska ha korta handläggningstider. Det skulle bara öka antalet sökande.

Hur Migrationsverket än gör så får det skarp kritik från utomstående – ofta journalister som ibland nästan blir lobbyister åt asylsökande, men också politiker – som inte alltid tar reda på saker och ting ordentligt.

När Migrationsverket för fyra och ett halvt år sedan lyckades korta handläggningstiderna, klagades det högljutt på det. Lyssna bland annat på detta klipp från SR P1 :

Migrationsverket har med ett nytt arbetssätt halverat handläggningstiderna för asylbeslut. Migrationsdomstolen är rädd att det går alldeles för fort och granskar nu besluten från verket.

Då, 2010, var man på migrationsdomstolarna rädda att undermåliga beslut på migrationsverket skulle komma att innebär merarbete för dem. Nu anser man (främst journalister men också politiker och andra) att väntetiderna är negativa för dem som kommer hit och vägrar inse att när det har kommit 80.000 för att söka asyl under 2014 och det beräknas komma ytterligare 100.000 i år (plus alla anhöriga…) så finns det inte ens några handläggare som behärskar den grannlaga uppgiften att utreda asylskäl, att uppbringa i landet! Det tar tid att utbilda nya handläggare och beslutsfattare. Man kan undra hur de som är högljuddast i debatten tänker. Förstår de inte detta eller tycker de att i princip vilken ny, oerfaren ”handläggare” som helst ska sitta och stämpla PUT på löpande band, utan några som helst utredningar och kontroller?

Läs också:
De godhjärtade (eller bara obegåvade) tror, förbluffande nog, att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige! – 23 maj 2015

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna originaltext.

Finland. Resor i syfte att begå terroristbrott kriminaliseras.

I Finland har Justitieministeriet utarbetat en promemoria där det bedöms vilka konsekvenser FN:s säkerhetsråds resolution som antogs hösten 2014 och tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism har för den finska strafflagstiftningen. Syftet med resolutionen och tilläggsprotokollet är att agera mot hotet som utgörs av personer som reser utlandet i terroristiskt syfte.

Enligt promemorian förutsätter resolutionen som är bindande för Finland samt anslutningen till tilläggsprotokollet att resor i syfte att begå ett terroristbrott kriminaliseras.

Det ska vara straffbart för en finsk medborgare att resa från vilket land som helst eller för en annan person att resa från Finland till en stat i vilken han eller hon inte är medborgare eller stadigvarande bosatt för att i denna stat begå ett terroristbrott. Kriminalisering gör det möjligt att ingripa i en sådan resa redan innan personen i fråga lämnar landet.

Finansiering av en resa i terroristiskt syfte vara straffbart såsom finansiering av terrorism. Därtill föreslås att deltagande i terroristisk utbildning ska ses som terroristbrott.

Remissbehandlingen tar cirka en och en halv månad. Efter det fattas beslut om fortsatta åtgärder.

De godhjärtade (eller bara obegåvade) tror, förbluffande nog, att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige!

Ur ett reportage i Sveriges Radios program Studio Ett –Tre syriers liv påverkas av migrationsverkets långa köer – idag.

Stackars Maali, en ung syrier som intervjuas i det här reportaget, vet inte att han här i Sverige stämplas som rasist, främlingsfientlig, islamofob och inhuman när han ställer sina frågor till reportern där han ifrågasätter de ohanterliga mängderna asylsökande i Sverige:

Varför fortsätter Sverige att ta emot så här många flyktingar, när ni inte verkar klara av det? Det bildas ju långa köer på Migrationsverket som leder till att vi som väntar och våra familjer får stora problem. Och sedan verkar ju Sverige inte heller ha tillräckligt med bostäder eller jobb åt alla som kommer hit. Systemet verkar vara överbelastat så varför fortsätter ni då att ta emot så många?

Ungefär detsamma uttryckte en annan asylsökande sin förvåning över i avsnitt 11 av Uppdrag granskning som visades i Sveriges Television den 25 mars.

Det ska tydligen klarögda utomstående till för att säga som det är. Medan de godhjärtade – eller enbart obegåvade – ”inomstående” förbluffande nog tror att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige! Jag har sagt och skrivit det många gånger förut: Det gör det inte! Man borde i Sverige för länge sedan ha lärt sig av de flesta övriga 27 EU-länderna vad ansvar är och slutat propagera för att andra länder ska ta efter den aningslösa och obegåvade ansvarslöshet som råder i Sverige.

© denna blogg.

En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.”

En migga reflekterar:

Läs först krönikan med rubriken Förhalar Migrationsverket asylutredningar? i Aftonbladet den 21 maj.

Här har vi en äkta konspirationsteoretiker! Med absolut noll kunskap om asylprocessen.

För det första så får man uppehållstillstånd oavsett ålder om man har trovärdiga asylskäl. Exempelvis om det är trovärdigt att man är en kristen från Afghanistan.

För det andra har det ganska länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt. Krönikören tycks tro att det bara är för handläggaren att ringa till närmaste vårdcentral!

Kommentar: Märkligt att krönikören verkar tro att det är självklart att den som är under 18 år, kommer från ett land utanför Europa, uttalar ordet ”asyl” och uttrycker att han absolut vill stanna i Sverige, också har rätt till det! Skrämmande, faktiskt. För att få asyl eller uppehållstillstånd ska man, som miggan påpekar ovan, ha trovärdiga skäl för sin ansökan, det räcker inte med att vara under 18 år, eller påstå sig vara det, och ha köpt en färdig historia av en människosmugglare.

Korrekt skrivet av krönikören är däremot det som fetstilats i denna mening:

Den 13 februari 2013 sökte en pojke från Afghanistan som uppgav att han var 17 år asyl…

Att den pojke/man krönikan handlar om faktiskt var 17 år, det bevisade han inte utan han uppgav att han var det – vilket 7048 andra unga män (mestadels, men även en del kvinnor) också uppgav under 2014.

Som jämförelse ”uppgav” 196 personer att de var 17 år eller yngre när de sökte asyl i Finland; 1.204 i Norge och 838 i Danmark. Tilläggas kan att sedan åldersbedömningar började göras regelmässigt har antalet som bedöms vara ”barn” minskat med ca 65 procent i Norge och Finland; i Danmark bland vissa åldersbedömda konstaterades upp till 72 % vara minst ett år äldre ön 18… Men till Sverige, där man väljer att se 25- och 28-åringar och till och med ännu äldre män som ”barn” för att de uppger att de är det, beräknas i år 10.000 – 12.000 komma för att omhändertas på dyra HVB-hem, Många är definitivt inte ”barn” och många saknar helt asyl- och skyddsskäl men har mer eller mindre goda asylhistorier och sin påstådda ”minderårighet” att falla tillbaka på. Sådant fungerar inte i de övriga nordiska länderna, varför antalet ”ensamkommande barn” där minskar eller är konstant. Som för övrigt kallas i de andra länderna kallas minderåriga eftersom det är svårt att se unga män som ”barn” ens om de är 17 år; vi kallar ju knappast våra egna 17-åringar heller för ”barn”.

Krönikören använder också den felaktiga benämningen ”flyktingbarn” om en person som
1) inte med säkerhet bedömts vara ”barn”
2) inte är barn till någon flykting
3) själv inte heller är flykting eftersom han inte ansetts ha asylskäl

Slarv och okunskap hos journalister (och politiker) i de här frågorna på såväl ett språkligt plan som på en mängd andra plan, har varit – och är – förödande för debatten och för att folket ska ha en chans att veta och först vad som pågår. När det gäller åldersbedömningarna, läs bland annat den här texten:

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

 © denna blogg.

Finland. System för frivillig återresa för dem som fått avslag på sina asylansökningar permanentas.

I Finland ska ett system för frivillig återresa för dem som fått avslag på sina asylansökningar permanentas. Den nya lagen träder i kraft den 1 juli 2015.

Inrikesministeriet meddelar att förfarandet för frivillig återresa nu ska bli ett etablerat system och att republikens president stadfäster lagarna den 22 maj.

Till följd av lagändringarna kan en utlänning som fått avslag på sin asylansökan betalas bidrag och ersättning för skäliga flyttkostnader, om han eller hon frivilligt och i permanent syfte avlägsnar sig ur landet. Ersättning och bidrag beviljas om personen är i behov av stöd och ett villkor är att sökanden har en plan för hur bidraget kommer att användas. Bestämmelser om bidragets belopp utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Enligt lagen upphör inkvarteringen och andra mottagningstjänster för en utlänning som fått avslag på sin ansökan och som inom ramen för systemet för frivillig återresa kan återvända till sitt hemland.

Vidare meddelar inrikesministeriet att villkoren för beviljande av tillfälligt uppehållstillstånd ändras. Ändringarna gäller situationer där man överväger att bevilja en utlänning som fått avslag på sin asylansökan tillfälligt uppehållstillstånd på grund av att han eller hon är förhindrad att lämna landet. Ett tillfälligt uppehållstillstånd beviljas inte om det de facto är möjligt för utlänningen att återvända frivilligt. Och:

Syftet med ändringarna är att uppmuntra utlänningar som fått avslag på sin asylansökan att återvända frivilligt till sitt hemland. Ändringarna uppskattas minska kostnaderna för mottagandet och för avlägsnandet av personer som fått avslag på sin ansökan ur landet.

Kommentar: Det är inte meningen att den som har fått avslag på sin asylansökan ska stanna kvar illegalt i landet utan bedöms man inte ha asyl- eller skyddsskäl ska man återvända till sitt hemland så snabbt som möjligt. Att ge visst ekonomiskt stöd åt dem som återvänder (och staten då inte behöver ha stora kostnader för eskorterade tvångsutvisningar) i form av bidrag och ersättning för skäliga flyttkostnader, låter som en både generös och humanitär åtgärd och kommer alltså, som inrikesministeriet påpekar att ”minska kostnaderna för mottagandet och för avlägsnandet av personer som fått avslag på sin ansökan ur landet.”

© denna blogg.

”European ministers adopt new legal standards for tackling foreign terrorist fighters”

Klicka på bilden för att läsa hela texten.

Känner de inte till – eller bryr de sig bara inte om det – i Stockholms stadshus när de idag den 19 maj ska klubba igenom sin huvudlösa ”Strategi mot våldsbejakande extremism”? Alltså det som meddelas från Europarådet just idag om att ”European ministers adopt new legal standards for tackling foreign terrorist fighters”? (Läs också Idag fattar politikerna beslut om bostad, jobb, vård och bidrag till Stockholms jihadister.)

Är Sveriges utrikesminister inte med bland de utrikesministrar som har antagit lagligt bindande internationella regler som gäller hanterandet av så kallade ”utländska terroristkrigare”?

Foreign ministers from across Europe have adopted the first set of legally-binding international standards to help tackle so-called ”foreign terrorist fighters”.

The measures take the form of an additional protocol to the Council of Europe’s convention on the prevention of terrorism, which has so far been signed by 44 of the organisation’s 47 member states.

The protocol will require countries to outlaw various actions including intentionally taking part in terrorist groups, receiving terrorism training or travelling abroad for the purpose of terrorism. It also provides for a round-the-clock network of national contact points to rapidly exchange information.

Översättning av det sista stycket till svenska:

Tilläggsprotokollet kräver att länder kriminaliserar olika verksamheter som att avsiktligt delta i terroristgrupper, genomgå terroristträning eller resa utomlands för delta  i terrorism. Det ger också möjlighet att via ett dygnet-runt-nätverk av nationella kontaktpunkter snabbt utbyta information.

Hur ska vi ha det nu? Ska man i Stockholms stadshus kunna fatta beslut om vård, stöd, hjälp, boende etc åt samma personer som Europarådet idag fattat beslut om att ”European ministers adopt new legal standards for tackling foreign terrorist fighters”?

Idag fattar politikerna beslut om bostad, jobb, vård och bidrag till Stockholms jihadister

Journalisten Per Gudmundson gjorde på sin blogg sina följare uppmärksamma på att Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism kommer att klubbas igenom tisdagen den 19 maj. Ett beslut som kommer att fattas helt över huvudet på medborgarna. Kort citat ur hans text:

Det kommer ändå att bli svårt för staden att förklara varför hemvändande jihadister ska få hjälp med bostad, jobb, vård och bidrag. I synnerhet som strategin inte med ett ord nämner jihadisternas offer som knappast heller förlänas motsvarande omsorg.

I stadshuspolitikernas niosidiga strategidokument (klicka på bilden för att läsa det ) står det bland annat:

När en person /…/ kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser.

När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov.

När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.

Slutligen är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan /…/

För att göra det hela om möjligt ännu mer huvudlöst, skriver de anonyma personerna (inga namn finns i dokumentet!!!) som ska klubba igenom sina beslut, också så här i strategidokumentet:

Oavsett bakomliggande anledning behöver arbetet för att motverka våldsbejakande extremism utvecklas strategiskt. Och det är viktigt att i Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism detta arbete beakta ett genusperspektiv.

Har svenska politiker – som vi inte ens vet vilka de är! – blivit spritt språngande galna! När blir det nog med vansinnigheter för svenska folket, när?

Människor som kan ha skurit huvuden av människor, kidnappat, våldtagit, slitit barn från deras mödrar och sålt dem på marknader ska i Stockholm få ett omhändertagande som ingen svensk, skötsam och ungdom ens kan drömma om men nog får vara med och betala.

Att människor som har deltagit i ofattbara och omänskliga våldsdåd ska få komma hit och ”inkluderas” och ges hjälp med bostad, jobb, vård och bidrag är en ofattbart stor skymf mot rättstänkandet och det demokratiska samhället.

Ur tidskriften Advokaten, ”Snaran dras åt om krigsförbrytarna”:

Om en person som misstänks ha begått folkmord, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten befinner sig i Sverige ansvarar kommissionen för att ärendet utreds.

Jag läser ingenting om detta i strategidokumentet!

På polisen.se beskrivs Krigsbrottskommissionens uppgift:

Sverige har genom Genèvekonventionerna och Romstadgan förbundit sig att spåra och lagföra personer som gjort sig skyldiga till folkmord och folkrättsbrott som det heter i svensk lagstiftning.

Jag läser ingenting om detta i strategidokumentet!

Från Finlands inrikesministerium:

Inrikesministeriet utreder också olika sätt att förhindra dem som rest till konfliktområden för att strida att återvända till landet. Åtgärder som kan komma i fråga är bl.a. meddelande av inreseförbud och återkallande av uppehållstillstånd.

Sverige har oerhört mycket att lära av andra länder, inte minst grannlandet Finland.

Kan Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism (hitkommande terrorister) verkligen förenlig med svensk lagstiftning och internationella konventioner? I det skattebetalande folkets rättsmedvetande torde den i varje fall inte vara det.

Tillägg 1: Av tjänsteutlåtandet framgår att de som lagt fram förvaltningens förslag till beslut är Gillis Hammar, t.f. avdelningschef och Tina Heinsoo, förvaltningschef.

Tillägg 2: Två andra texter om ovanstående, som kan vara värda att läsa:
Gästbloggat/Nuri Kino: Terrorister kan få gå före i bostads- och jobbköer – Svenska Dagbladet 19 maj 2015
Jihad och naiva Stockholm – Svenska Dagbladet 19 maj 2015

© denna blogg.

Maria Wetterstrand anser att Finland hotar svensk invandringspolitik!

Skärmdump från hbl.fi

Ännu en mästrande svensk – tillika miljöpartist – kommer med pekpinnar till Finland! Otroligt!

Ur den – som så ofta svenska texter är – besserwissriga, svenskt miljöpartipersektiviga texten:

Många fler länder borde ta det ansvar Sverige tar. I stället tycks det gå i motsatt riktning, vilket gör det svårt för oss som vill värna asylrätten i Sverige. När Finland diskuterar att begränsa den nästan obefintliga asylinvandringen får svenska invandringsmotståndare vatten på sin kvarn.

”Ta det ansvar Sverige tar”?! Det är ju just ansvar som man i alla länder inte tycker att Sverige tar och det är ju just det man i de flesta andra EU-länder inte vill ta efter! Vad skulle man förresten i Sverige säga om en finländsk före detta partiledare för till exempel De Gröna skulle skriva en debattartikel i Dagens Nyheter om hur han/hon tycker att Sverige förstör för Finland genom sin helt ohanterliga och havererade asylinvandringshantering? Det kan man bara ana…

I Finland tar man ansvar. I ansvaret ingår att ta hänsyn till vad folket, som är politikernas uppdragsgivare, accepterar och är positivt inställt till. I ansvaret ingår att antalet asylinvandrare är sådant att de människor som tas emot känner sig välkomna och har en reell chans att  integreras, och att folket har råd att via skatter försörja dem tills de kan försörja sig själva. Att ta ansvar är att veta vilka man beviljar uppehållstillstånd och att ta ansvar är också att se till att de som får avslag på sina asylansökningar lämnar landet och inte i tiotusental, som i Sverige, stannar i landet illegalt och bygger upp parallellsamhällen.

Finska folket vill knappast att det i Finland ska bli som i Sverige som har ca 190 utanförskapsområden och 55 zoner dit varken polis, brandkår eller ambulans vågar sig. Att Wetterstrand och många andra svenskar inte inser hur ansvarslöst det är, är besynnerligt.

I kommentarerna efter sin artikel får Wetterstrand inget medhåll från finländarna (inte i de kommentarer som är publicerade i skrivande stund i alla fall). Och i en text citerar en av kommentatorerna de tre första orden i Finlands blivande statsminister Juha Sipiläs svar till en svensk SR-jouralist som påstod att Finlands rykte kunde skadas utomlands och i Sverige om Sannfinländarna skulle tas in i regeringen (Finlands blivande statsminister Juha Sipilä: ”This is Finland!” – 21 april 2015):

This is Finland and we make our own decisions.

© denna blogg.

Finland. Juha Sipilä: ”Målsättningen är att regeringen ska kunna presenteras fredagen den 29 maj.”

Intensiva regeringsförhandlingar har, i  olika arbetsgrupper som bereder olika frågor, pågått under flera dagar mellan de tre partier som ska ingå i regeringen: Centerpartiet (Keskusta), Samlingspartiet (Kokoomus) och Sannfinländarna Perussuomalaiset).

Här är ett mycket litet axplock om vad som hittills har sagts och skrivits.

13 maj
Vid presskonferensen bekräftade Alexander Stubb, Samlingspartiet, vad en del andra sagt om att de tre partierna agerar nästan som ett parti. Han talade också om ett öppet och mångkulturellt land. När det gäller EU sa Alexander Stubb att det fanns mycket mer som förenade de tre partierna än skiljaktigheter.

Vidare sades att de nya regeringsbildarna är starkt positiva till arbetskraftsinvandring från hela världen och att flyktingkvoten förblir densamma som förra året (1050 vilket är 300 fler än året innan).

Timo Soini, Sannfinländarna, talade, liksom Alexander Stubb, om att varje land har egen beslutanderätt gällande invandringen. Och att Finland bidrar i flyktingfrågan genom att man tar emot kvotflyktingar. Han sa vidare att:

Invandringen ska vara kontrollerad och de som inte får stanna ska utvisas snabbt. Missbruk och bedrägerier ska beivras.

Alexander Stubb framhöll att EU inte kan tvinga medlemsländerna att ta emot asylsökande, att varje land har egen beslutanderätt.

Finland tar emot 1050 kvotflyktingar, vilket gör att Finland på den punkten är i Topp 10 sett till antal invånare.

Information:
Finland har 5,4 miljoner invånare och tar således emot 1 kvotflykting per 5143 invånare.
Sverige har 9,6 miljoner invånare och tar således emot 1 kvotflykting per 5053 invånare. (Antalet kvotflyktingar som Sverige förbundit sig att ta emot är 1900)..

Regeringsförhandlarna sa också att utvisningar ska ske snabbare än idag. En obunden utredning om hur mycket invandringen kostar utlovas också av den nya regeringen. Alexander Stubb påpekade två gånger att:

I alla lägen ser vi förstås i första hand till fosterlandets bästa.

14 maj
Kort uttalande av Alexander Stubb, Samlingspartiet avseende de strategiska åtgärderna:

Vi har avklarat ”hjärtat”, det vill säga berättat hurudan regeringen kommer att vara i de stora frågorna. Nu är det ”förnuftets” tur, det vill säga ekonomin. Efter det följer ”händerna.”

15 maj
Juha Sipilä, Centerpartiet:

Målsättningen är att regeringen ska kunna presenteras fredagen den 29 maj.

Klicka på bilden nedan för att se alla fotografier från regeringsförhandlingarna på regeringens sajt.

”Kaikki olemme siskoja ja veljiä” – artikel i Helsingin Sanomat den 13 maj 2015.

I artikeln berättas om hur de partier som nu formar den kommande regeringen – Centerpartiet, Samlingspartiet och Sannfinländarna – entusiastiskt ser sig som ett enda stort regeringsparti.

Toimi Kankaanniemi (Sannf), säger att ännu är vi inte ETT parti, men sedan är vi det, när regeringen slutligen är bildad.

”Det blåvita märks i hela den här koalitionen”, säger Mirja Vehkaperä (C). Enligt henne bör partibakgrunderna nu blekna bort.”Vi formulerar ett överlevnadsprogram för Finland”.

”Vi är väl inte riktigt ett parti. Men nu när vi formar Finlands vision och viktigaste frantidsmål så måste de till stor del vara likadana”, säger Sanna Lauslahti (Saml).

Och så kommer Mauri Pekarinen (C) och skojar till det lite:

Kaikki olemme siskoja ja veljiä, Eskokreetta, Kreettaesko”.
(Alla är vi systrar och bröder, EskoGreta och GretaEsko”).

På regeringens hemsida (i Finland kallas regeringen för ”statsrådet”) kan man på svenska följa vad som händer.

TV4 Kalla fakta om organiserat tiggeri och annan brottslighet

Det behövs kanske ett tv-program för att väcka sovande politiker och debattörer och att medvetandegöra andra medier som inte vet/tror att en del av tiggeriet i Sverige är organiserat. I så fall var det ju bra att TV4 Kalla fakta gjorde det. Och sände det den 12 maj. Det var lite modigt gjort och trots några lite ängsliga brasklappar om att ”allt tiggeri inte är organiserat” och trots att programmet var gjort ur mycket svensksvenska perspektiv och värderingar (som om det värsta var att rumänerna tycker att romerna luktar…) så var det absolut mycket bättre än ingenting! Det blev ett reportage om hur det kan se ut i den verkliga verkligheten. Den som andra medier gjort mycket för att inte behöva skildra.

Jag är ingen god bedömare av kvalitet och eventuella tekniska brister och förtjänster i ett dokumentärprogram, men reportrarna som jobbat med programmet har gjort ett – ur samhällsperspektiv – viktigt reportage. De har lyft upp grov brottslighet och grymhet mot andra människor samtidigt som andra medier inte har rapporterat särkilt högljutt om det. Många medier verkar ha egna, ogrundade men bestämda, uppfattningar om tiggarna från Rumänien, i vilka kriminalitet och människohandel inte ingår. TV4 Kalla fakta blundade inte.

Att Kalla fakta-reportrarna tog hand om 21-årige handikappade Sorin Marian är på många sätt tveksamt, lite som när en SVT-reporter som var med och gjorde en serie som hette Fosterland, tog med en 15-årig pojke illegalt till Sverige för att han skulle kunna söka asyl här och samtidigt filmade honom. Men ur medmänsklig synvinkel är deras engagemang för den unge mannen som de lär känna och hjälper till 100 % förståeligt. De flesta skulle med största sannolikhet ha gjort likadant om de befann mig öga mot öga med Sorin och kände till hans öde. Det är inte lätt att vara ”objektiv reporter” i alla lägen eftersom även reportrar är människor.

Moderaterna har – åtminstone i Stockholm via tidigare socialborgarrådet Anna König Jerlmyr – gjort en hel del för att få upp de här frågorna på bordet och ut i offentligheten och även hitta lösningar på problemen som det omfattande tiggeriet för med sig. Och Beatrice Ask blev nyligen nästan hånad i en del medier för sitt ”utspel” om organiserat tiggeri/människohandel. Men Ewa Larsson, Miljöpartiet, som nu innehar socialborgarrådsposten i Stockholm (för övrigt den person som använde en otäck härskarteknik mot just Anna König Jerlmyr i TV4 Nyheterna)  tycks anse att rumänska medborgare, som helt sonika kommer till Sverige och antingen tigger i egen regi eller utnyttjas av grymma människohandlare, ska bli ett ansvar för Sverige. Hon säger bland annat på Brännpunkt i Svenska Dagbladet en 15 mars 2015:

Som socialborgarråd är det jag som är ansvarig för de insatser som riktas till de fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm. Det är en del av mitt jobb att lyssna på deras historia, på uppsökare från socialförvaltningen och på frivilligorganisationer som stöder och ser till att fler får tak över huvudet

Människohandlarna skrattar nog åt svenskarna, där de sitter med massor av oregistrerade bilar och husvagnar och mänskliga slavar som drar in pengar åt dem (sluta ge!!!) och en syn på Sverige som går ut på att ”anything goes”, vilket det också gör. Dessa typer verkar miljöpartisten av någon outgrundlig anledning tycka att det är synd om och vilja ”ta på sig ansvar för insatser som riktas mot fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm”! Trots att det handlar om tvivelaktiga existenser som inte ens är medborgare eller invånare i Sverige utan helt och hållet faller under sitt eget hemlands ansvar.

Kan man förvänta sig någon reaktion – och, ännu viktigare: något agerande! – från svenska myndigheters sida nu? Myndigheterna är folkets förlängda arm, de sitter inte på eget mandat utan på folkets. Och folket har rätt att kräva att ordning upprätthålls och att lagar och regler efterlevs av alla. Myndigheterna, i vilka ingår Polisen, måste se till att tiggeriet upphör och att Rumänien, som tiggarna främst kommer ifrån, tar tillbaka sina egna medborgare och tar ansvar för dem i enlighet med de kriterier som gäller för alla EU-länder. Det är ett absolut krav som EU kan ställa. Uppfylls det inte så måste Rumänien uteslutas ur EU. Och att bedragarna, människoplågarna = slavhandlarna måste dömas för sina brott och sedan skickas att avtjäna sina straff i hemlandet.

”Alla” har vetat om detta länge men medierna har vägrat ta upp det och det var bra att TV4 Kalla fakta slog hål i den ”låtsats-om-ingenting”-mur som omgärdat bland annat medierna! Vem/vilka har det gynnat att alla har tigit hittills? Ingen!

 

© denna blogg.

Finlands statsminister: ”Finland stöder inte flyktingtvång”

I en artikel i Hufvudstadsbladet med rubriken Stubb: Finland stöder inte flyktingtvång, konstateras det väntade: att Finland inte accepterar tvångskvotering av asylsökande/flyktingar.

Det är en  både självklar och sund inställning. Varje stat är självständig och lyder inte i allt under EU-kommissionen eller något/någon annan och kan därför aldrig gå med på att någon annan försöker tvinga den till något.

I artikeln sägs bland annat:

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker väntas föreslå att EU-länderna ska jämna ut ansvaret för flyktingarna i EU, och ta emot 20.000 fler årliga flyktingar via FN. I nuläget bär Tyskland och Sverige det största ansvaret, och har pressat på för en annan fördelning.

Att man från Sveriges sida pressar på för att få andra länder att gå i dess fotspår är lätt absurt. Varför skulle andra länder vilja få de enorma problem som Sverige har med hundratusentals människor som reser rakt in i landet och som det varken finns bostäder eller jobb åt? Varför skulle andra länder vilja ta efter det svenska systemet med att bevilja okända personer uppehållstillstånd och att inte se till att de som fått avslag på sina ansökningar lämnar landet? Det är sannerligen ingen modell för ansvarskännande stater! Det är väl snarare Sverige som borde gå i andra länders fotspår, alltså följa de flesta andra ländernas väg. För sina egna medborgares skull, men också för deras, som söker uppehållstillstånd (ofta utan asylskäl, på bedrägliga asylhistorier och i falska identiteter) som släpps in i landet till ett liv i ett parallellsamhälle.

Ur artikeltexten:

Samlingspartiets ordförande, statsminister Alexander Stubb sade under tisdagen att Finland inte stöder bindande kvoter. Han anser att det i stället ska vara en frivillig omfördelning av ansvaret mellan EU-länderna.

Tittar man på grafiken som illustrerar artikeln är det sticker ett relativt litet land (9,5 miljoner invånare) ut. Men att vara ”generös” och ”human” betyder inte att man agerar som Sverige. När det går så här långt så är man till slut varken ”generös” eller ”human” – inte mot sina egna medborgare men inte heller mot de hundratusentals människor man tar in i landet, som hamnar direkt i utanförskap och – inte sällan – livslångt bidragsberoende.

Sverige borde kanske ta större ansvar för sitt land och inte försöka få andra länder att agera lika ansvarslöst som Sverige.

© denna blogg.

”… att så många människor idag dör i Medelhavet att det blir liksom en stor dödsfälla. Det blir liksom… ja, på ett sätt en gaskammare liksom som… fast i ett hav den här gången.”

Utskrift av intervju gjord av reportern Niklas Svensson i Expressen TV med Åsa Romson, MP, tillika minister i Sveriges regering. (Lyssna här).

Reportern frågar:

Ditt uttalande om flyktingkatastrofen i Medelhavet och jämförelsen med Auschwitz har väckt väldigt starka känslor. Vad tänkte du när du sa så?

Åsa Romson svammelsvarar:

Ja, mina tankar gick ju främst till den enorma mänskliga katastrof… och det skulle jag mena är ett brott mot de mänskliga rättigheterna som sker i Medelhavet. På min näthinna står de här barnen, de här kvinnorna som var instängda i lastkamrarna på skepp som gick under på Medelhavet. Och jag kan inte säga att vi inte visste från Europa att det här skulle ske. Att det skulle fortsätta att ske i tusental i detta nu, allt framgent. Och jag måste säga att jag är väldigt frustrerad och upprörd över den situationen och då så tänkte jag mer på var hittar vi kraftuttrycken och då tog jag till ett kraftuttryck som jag har förstått att jag inte alls har förstått på rätt sätt och är naturligtvis… beklagar att en del kan då möjligen missförstå det som att man inte skulle se Hitlers brott. Det är jag den första att se att de brotten står Hitler för.

Reportern frågar:

Men var kom jämförelsen ifrån? Hur tänkte du?

Åsa Romson svammelsvarar:

Ja, jämförelsen handlar ju om att det är väldigt många människor som dör, helt i onödan och inte helt utan… inte helt utan kunskap om att de här brotten pågår. Det pågick ju under lång tid i Andra världskriget en sån här… det här brottet pågick ju utan att andra länder också reagerade på detta med stridsinsatser. Och det dröjde ju ganska länge innan man kom igång med det. Men min jämförelse handlade inte i fösta hand om brottet utan den handlade om den mänskliga katastrofen, att så många människor idag dör i Medelhavet att det blir liksom en stor dödsfälla. Det blir liksom… ja, på ett sätt en gaskammare liksom som… fast i ett hav den här gången. Men det är ingen jämförelse med Hitlers brott som är helt och fullt nazisternas och helt och fullt de brott som han gjorde mot judarna, mot zigenarna, mot  de homosexuella och andra som han gasade ihjäl.

Reportern frågar:

Så är det rimligt med en ursäkt?

Åsa Romson svammelsvarar:

Om det är någon som har tagit illa vid sig för att jag skulle på något sätt minska Hitlers brott så är det naturligtvis helt feltolkat och då är jag den första att be om ursäkt. Jag ber inte om ursäkt för att vi behöver fler kraftuttryck när det gäller den pågående katastrof och brott mot mänskligheten som sker i Medelhavet idag. Det ber jag inte om ursäkt för. Engagerade i den debatten måste fler vara, inte färre. Jag är stolt över att Stefan Löfven för Sveriges regering stod på det där EU-mötet för några veckor sedan och faktiskt pekade på det som… att vi också mete ha alternativ. Fler ska ta ansvar för de flyktingströmmarna och vi måste också börja titta på alternativ för lagliga vägar. För de här illegala vägarna med båtar som går under i Medelhavet det kan inte vara en väg framåt om Europa ska se framtiden i vitögat. Vi kommer att… ja, vi kan inte ha det på det sättet i Europa, vi måste göra något åt det där.

Hon kan ju inte ens uttrycka sig i korrekta och sammanhållna meningar eller hålla samma tempus eller undvika felaktiga syftningar i sitt prat! För att inte tala om den allmänna svammelfaktorn; den måste vara en högsta någonsin för en minister i en regering i ett land som kallar sig civiliserat. Jag tror knappast att texten skulle godkännas på högstadiet i en finlandssvensk skola. Kanske inte ens i en svensk skola i Sverige. Eller jo, förresten: i svensk skola skulle den godkännas. Och det är ju ett stort problem, det också.

Kanske något att äntligen börja reflektera över?

Kanske något att äntligen börja reflektera över?

Migrationsverkets bild visar att på tio år har antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer som sökt asyl här ökat från 388 år 2004 till 7049 år 2014. Hur många hundra procents ökning det är kan jag inte ens räkna ut.

Kan det möjligen finnas skäl att reflektera över hur antalet påstått och faktiskt minderåriga till just Sverige har ökat från 388 till 7049 på tio år?

I de övriga nordiska länderna har antalet antingen minskat eller förblivit tämligen konstant. År var antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer som sökte asyl:

i Norge
2014 = 1204; jan-mar 2015 = 198

i Danmark
2014 = 838; jan-mar 2015 = 159

i Finland
2014 = 196; jan-mar 2015 = 79

i Sverige
2014 = 7049; jan-mar 2015 = 1499

Kan det möjligen finnas skäl att reflektera över varför skillnaden i antalet påstått och faktiskt minderåriga personer som söker asyl i Sverige jämfört med i övriga Norden är så gigantisk?

Till Sverige sökte sig år 2014 mer än tre gånger fler påstått och faktiskt minderåriga för att söka asyl, än till de övriga tre nordiska länderna sammanlagt. Kan det möjligen finnas skäl att reflektera över varför?

Under många år har miggor och även jag skrivit och larmat om situationen på området ”påstått och faktiskt minderåriga asylsökande” (som svenska medier, politiker och en del debattörer insister på att alla ”ensamkommande flyktingbarn”) i Sverige. För dem som anser att de finns anledning att reflektera över de här orimligt stora skillnaderna – där det är Sverige, inte de övriga nordiska länderna som är avvikande – kan kanske läsning av en del av följande texter ge viss ledning eller åtminstone ett visst reflekteringsunderlag:

•  Finland: Ålderstest av asylsökande införs i utlänningslagen – 14 november 2009
•  I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
•  Finland: Antalet minderåriga asylsökande har minskat med mer än 40 procent – 22 november 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  Några jämförelser på asylområdet mellan Sverige och Finland – 21 maj 2012
•  I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012
•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013
•  Danmark: ”Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet” – 28 september 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till detta originalinlägg. 

 

 

”Nytysken” reflekterar över det svenska förslaget att människor ska kunna söka asyl på ambassader i världen.

Här finns flera texter på bloggen av den så kallade nytysken, alltså en svensk boende i Tyskland, som med nysvensk vokabulär bör klassas som ”nytysk”. Och här kommer funderingar från densamme:

Den 24 april såg och hörde jag den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, FP, på TV4. Hon berömde sig själv för att det var hon som redan för två och ett halvt år sedan lanserade idén om att folk ska kunna söka asyl i Europa från sina hemländer. Samma tankar diskuterades i SVT Agenda den 25 april.

Om asylutredningar på plats på ambassader runt om i världen ska vara värda namnet så kommer dessa ju att ta månader och kräva tusentals utredare. Var ska de asylsökande tillbringa dessa månader? På gatan utanför aktuell ambassad? Åka tillbaka till hembyn och vänta på post från ambassaden i Mogadishu: ”We are happy to inform you that…”?

Vem ska hantera asylansökningarna? Lokalt anställd personal på varje ambassad? Ska Europas 28 medlemsstater ha var sin egen asylenhet i varje ”problemland” med utredare från respektive land eller ska man kanske samsas om en enhet? Så att kanske en sydeuropé kan bestämma över vem som får asyl i Sverige? Det verkar minst sagt problematiskt.

Hur ska man få tag på utbildad EU-pesonal som också är beredd att åka iväg och tillbringa några år i dessa länder? Utan familj? Och vad ska man göra med de anställda på Migrationsverket som blir övertaliga och därmed arbetslösa?

Wikström menar att flyktingarna ska fördelas efter de 28 EU-ländernas förmåga. Men är vi inte tillbaka på ruta ett då? Att det blir Tyskland och Sverige som tar in merparten? Tyskland har ett bra ekonomiskt läge och Sverige kan ju inte officiellt erkänna att det inte klarar av den förväntade anstormningen. För då ger man ju det onämnbara partiet rätt! Och andra EU-länder visar ju inget intresse att lyssna på Sveriges krav på att de ska ”ta sitt ansvar”.

Tror Wikström och andra debattörer att asylsökande med släktingar och landsmän redan i Tyskland eller Sverige kommer att ta hänsyn till en fördelningsnyckel och söka sig till Estland eller Kroatien? Jag tror inte det. Och vad händer med dem som får avslag? Wikström verkar tro att folk som vill fly från elände snällt accepterar ett avslag och återvänder till eländet.

Tror inte Wikström och andra som, orealistiskt, förespråkar asylansökningar på ambassader utanför EU, att människor efter att ha fått avslag skulle vända sig till människosmugglare? Som fortfarande skulle att ha fulla orderböcker och kunna fylla rangliga båtar, varvid inget alls vore vunnet.

© denna blogg.

Affe in memoriam – nio år utan Affe

Nio år. Det har gått nio år sedan Affe fanns och sedan plötsligt inte fanns. Nio år sedan han glad i hågen gick ut på sitt älskade Söder och plåtade gamla hus, eller som han själv kallade det: ”dokumenterade”. Han brukade skicka gamla fotografier från olika delar av Söder till oss, sina vänner, och låta oss tävla om vem som först visste var de var tagna. Den som vann kunde få en vandring i Vitabergsparken i pris.

För nio år sedan  avled den levnadsglade, Bajen-älskande, egensinnige och alltid hjälpsamme Affe på Vickys Livs, känd och omtyckt av alla, och vi blev kvar,  chockade. Man kan nästan säga att hela Söder, i varje fall i Katarina och Sofia församlingar, hamnade i kollektiv sorg. Affe, navet i så mångas tillvaro, kastade in handskarna och drog vidare. Hux flux. Det var tufft. Vickys Livs blev sig inte likt utan Affe som hade koll på allt och som var en social medelpunkt i kvarteren. Brodern Janne orkade inte ensam driva butiken vidare.

Vi är många, många som aldrig glömmer dig, Affe!

Hela historien om Affe och Janne och myllret av Söderprofiler och vardagen på Vickys Livs kan läsas under fliken Vickys Livs.

Här några utvalda glimtar ur livet på Affes tid och om sorgen efter honom.

Vickys Livs – bröderna Olsson – min allra första text om Affe och Janne den 16 maj 2005
Vickys Livs lördag 4 mars 2006, del 1 – 4 mars 2006
Vickys Livs lördag 4 mars 2006, del 2 – 4 mas 2006
Vickys Livs lördag, 4 mars, del 3 – 4 mars 2006
Vickys Livs: Full rulle på lördag den 8 april – 8 april 2006
Vickys Livs: Arne och Johan N – 14 april 2006
Vickys Livs: Arne på spaning efter våren – 17 april 2006
Vickys Livs: Arne och Johan N – 14 april 2006
Vickys Livs – Grattis, stadsdelsförvaltningen i Katarina/Sofia, nu är möblerna vid kiosken uppeldade! – 26 april 2006
Vickys Livs den iskalla vårlördagen 29 april 2006 – 29 april
Vickys Livs: Och nu har de eldat upp torgvagnen också! – 7 maj 2006

Vickys Livs – Affe är borta – 10 maj 2006
Vickys Livs – Affes begravning – 29 maj 2006

Och här några av de många texterna som skrevs efter Affes död:
Vickys Livs – Affe är borta – 10 maj 2006
Vickys Livs: Långfredag 2006 – påskafton 2006
Vickys Livs – Sandro till minne av Affe – 12 maj 2006
Vickys Livs – mer om Affe från Anneli (och Pierre) på AGE – 13 maj 2006
Vickys Livs – Anneli fortsätter minnas Affe – 17 maj 2006
Vickys Livs – reflektioner kring Affe, Janne och Vickys – 23 maj 2006. Riksdagsledamoten Henrik S. Järrel
Vickys Livs – om att göra en Affe – 5 juni 2006. Filmaren Stefan Erdman (som hjälpte mig med filmen Vickys Livs)
Vickys Livs: Nu är det slut! – 19 augusti 2006
Rille skriver om sin farbror Affe – 10 maj 2008

Affe Olsson In Memoriam – 9 maj 20o7

Om filmen om Vickys Livs som jag gjorde.
Min första kolumn i Svenska Dagbladet den 5 juni 2006: Folkhemmet dog med Affe