Fem – av 2960 – texter på området Asyl&Migration

Här är några av de 2960 texter som finns under kategorirubriken Asyl&Migration som tål att läsas på nytt – eller kanske första gången:

En migga: ”Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl …” – 17 september 2010. Ur texten:

Samtidigt utreder vi medelklassiranier – som helt saknar asylskäl – hur länge som helst. Vi översätter deras förfalskade ”kallelser” och ”domar” och i många fall gör vi även ambassadförfrågningar om huruvida ”domarna” är äkta. Dessa iranier ges alltid ett biträde och de vet redan när de ansöker om asyl vilket biträde de önskar. När allting visat sig vara bluff och båg, vilket också domstolen kommer fram till, ja då har dessa personer hunnit etablera sig och de har även fått arbete och de får uppehållstillstånd p.g.a. arbetet. Det handlar alltså om gravt missbruk av asylrätten. Och då har också, som genom ett under, det förstörda passet kommit fram eller också har de utan problem ansökt om nytt pass vid iranska ambassaden i Stockholm.

I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 22 september 2014. Ur texten:

 Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.” – 19 mars 2015. Ur texten:

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. På den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv”(vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Innebär ”rättssäkerhet” i asylärenden att man beviljas uppehållstillstånd i Sverige? – 7 maj 2015. Ur texten:

Genomgående i inslaget och intervjuerna är inte att man vill diskutera hur rättssäkra och korrekta besluten är. Nej, grunden från vilken diskussionen och rapporteringen utgår är i stället ”hur många fler som får stanna” resp ”hur många färre som får stanna” beroende på om det sitter sverigedemokrater, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister  eller andra som nämndemän miljöpartister i migrationsdomstolarna. Som om rättssäkerhet vore en politisk fråga…

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 16 juli 2015. Ur texten:

Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om  fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

Ytterligare 2955 inlägg på området Asyl&Migration (sedan maj 2005) finns att läsa här.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Påminnelse om min text om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder

En påminnelse om detta, som jag skrev den 12 november 2014, verkar vara på sin plats. Delvis apropå det jag (och även Widar Andersson​, Folkbladet, och Per Gudmundson, Svenska Dagbladet​) skrev häromdagen om en märklig dom i Förvaltningsrätten i Umeå:

Beslut från EU-domstolen om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder.

Här är ett utdrag (läs dock gärna hela texten):

För vistelser som överstiger tre månader, men understiger fem år (vilket är fallet i förevarande mål), uppställer direktivet som villkor för uppehållsrätt bland annat att personer som inte utövar förvärvsverksamhet ska ha tillräckliga tillgångar. Direktivet syftar således till att förhindra att unionsmedborgare som inte utövar förvärvsverksamhet utnyttjar den mottagande medlemsstatens välfärdssystem för att finansiera sina levnadsomkostnader.

En medlemsstat ska således ha möjlighet att neka unionsmedborgare sociala förmåner när dessa inte utövar förvärvsverksamhet, utan uteslutande har utnyttjat den fria rörligheten för att komma i åtnjutande av socialt stöd från en annan medlemsstat trots att de saknar tillräckliga tillgångar för att ha uppehållsrätt där.

Även kommuner och förvaltningsrätter kanske behöver läsa texten. Gärna också journalister, som kanske kan hjälpa till att sprida information om detta, som det verkar som om många inte har någon större kännedom om.

Jag vet inte om kvinnan som klagat hos Förvaltningsrätten i Umeå är EU-medborgare (det kommer sådana också och söker asyl i Sverige!) eller inte. Kanske gäller inte detta just henne, utan hon kanske enbart omfattas av utlänningslagen enligt vilken hon ska lämna landet efter avslag på asylansökan och inte beviljas försörjningsstöd medan hon lever ”öppet gömd”, det vill säga vistas här illegalt.

Det som anges i beslutet från EU-domstolen gäller i varje fall för de kommuner där de tycks tro att de ska tillhandahålla skolgång åt barn, ordna boendeplatser, ge sjukvård och även, i en del fall, betala ut försörjningsstöd till personer (oftast tiggare) som har rätt att fritt vistas här i tre månader för att söka jobb och etablera sig, men under den tiden ska försörja sig själva och ha ett acceptabelt eget boende. Personer som efter tre månader ska ansöka om uppehållsrätt i landet och, även fortsättningsvis, ska kunna försörja sig genom anställning eller annan verksamhet som täcker deras levnadsomkostnader.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.”

Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:

Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Migrationsverket informerar på Twitter idag:

Så här ser det ut för hela Norden (med undantag av Island). Det vill säga detta är antalet asylsökande barn i Sverige och minderåriga i Norge, Danmark och Finland, under perioden jan-maj 2015. Är det verkligen ingen annan som drar några som helst slutsatser av dessa siffror (där skillnaderna i massor av år varit mycket stora…) och tänker till lite?

Korrigerad siffra för Sverige tack vare en alert bloggläsares påpekande.

© denna blogg.

Idag besökte jag Riddarhuset

Jag har besökt Riddarhuset i Helsingfors men det har aldrig blivit av att besöka Riddarhuset i Stockholm. Förrän idag. Det kom sig av att en väninna fyllde år och i födelsedagspresent önskade sig ett besök i just Riddarhuset, där hon särskilt var intresserad av att se ätterna Swedenborgs och Linnés vapensköldar. Och eftersom min egen släkt (på min mors sida) också finns representerad med vapensköld och allt i det svenska Riddarhuset, så tänkte jag att jag gärna ville se den.

Min släkt heter Tawaststjerna och har ättenummer 1107. Min förfader Jakob Pontus Tawaststjerna adlades den 10 februari 1687 och introducerades den 7 februari 1689.

Miljön i Riddarhuset är högtidlig och sober och man känner historiens vingslag därinne. Riddarhussalen är vacker med alla de 2331 vapensköldarna i koppar på väggarna och de blå tygklädda bänkarna. Med hjälp av den kunnige Pontus Ragnö, som kunde svara på alla frågor mellan himmel och jord som folk ställde, hittade jag ätten Tawaststjernas vapensköld bland dem alla.

 

 

 

 

 

 

 

I Riddarhuset finns en del av Sveriges historia och uppgifter om historiskt viktiga personer. Under rubriken Adelns historia. Några sekelvisa nedslag, sägs bland annat

Adelns historia är en del av berättelsen om Sverige och den är som bekant ganska omfattande. För den som vill veta mer om adelns historia finns en hel del litteratur att ta del av.

Mer kan läsas under rubrikerna Frälset, 1500-talet: Kunglig nådeakt och betitlad adel, 1600-talet: Ekonomisk guldålder, 1700-talet: Politisk glansperiod i upp- och nedgång, 1800-talet: Begränsning av adelskapet och ny representationsform, 1900-talet: Ny grundlag satte stopp för adlandet.

Här är några bilder från det ståtliga palatset, som är väl värt ett besök också för den som inte letar efter specifika vapensköldar eller har någon egentlig anknytning till Riddarhuset. Här finns vackra gamla tavlor, stolar, lyktor, statyetter och byster. Vackra rum och praktfulla salar. Och, som sagt och inte minst: en del av Sveriges historia.

Förgyllt väggur

Lantmarskalksstavarna

Lykta i gips och plåt

Utsikt

Vapenporslin

Vapenporslin

Gyllenläderstol

Stenhallen

Porträtt av Dag Hammarskjöld

 

 

 

 

 

 

En migga: ”Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!”

Är det inte snart dags att börja ta miggornas (med flera) rapporter här på bloggen på allvar?

Jag har förmedlat dem i åtta års tid men bara några få gånger genom alla år kontaktats av en riksdagsledamot som ville veta mer. Och inte bara miggorna har rapporterat utan också poliser, ambassadanställda, HVB-personal, familjehemsföräldrar, folk från kyrkan och jag själv (sedan maj 2005). Några ytterst få gånger har alltså någon av dem som är arvoderade av folket för att på bästa sätt styra Sverige hört av sig, trots att det idag finns sammanlagt 2.958 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, varav många är så horribla att de hade fått vilket annat lands riksdag, regering, migrationsmyndigheter, polisväsende, eventuella försäkringskassor och eventuella arbetsförmedlingar samt socialbyråer och domstolar att omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att rätta till galenskaperna.

Vad är det för fel på er, riksdagsledamöter? Vad är det för fel på er som sitter i regeringen idag och er som satt där 2006-2014? Och på Migrationsverkets tidigare och nuvarande generaldirektörer? Varför har ni inte lyssnat på dem som lämnat uppseendeväckande uppgifter i stället för att år efter år köra på mot avgrunden i 180 knyck med både skygglappar och öronproppar?

En migga kommer här med ännu fler katastrofala uppgifter – som inte heller verkar vara kända bland de ”ansvariga” – med anledning av inläggen Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå, den 23 juli och Folkbladet: Systemskifte för migration den 28 juli:

Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!

Ja, man får ont i magen när man läser domen från förvaltningsrätten i Umeå! Jag tappar också lusten att betala skatt.

Jag har stött på den här ”generositeten” tidigare, men då har det varit socialtjänsten som beviljat bidrag till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut. Alltså personer som inte har tillstånd att ens vistas inom Sveriges gränser. Jag vet också att frågan har lyfts till riksdagspolitiker men de verkar inte förstå och se att det är något problem; ingen har i alla fall sett till att det blivit någon ändring.

Sedan har vi ju även personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och på så sätt fått fyra sista siffror. Har man dem så funderar ju ingen på om personen har rätt att vistas i landet eller ej. Man kan uppenbarligen fortsätta att leva i landet utan uppehållstillstånd men med personnummer som inte spärras utan fungerar, och därmed har man tillgång till hela socialförsäkringssystemet.

Jag vet också att vissa kommuner beviljar bistånd till personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. Det kan ju knappast ha varit tanken från politiskt håll när man lättade på det regelverket. Men har riksdag och regering satt en gräns så låg som 13.800 kronor brutto i månaden i lön för att man ska kunna beviljas arbetstillstånd, så måste riksdag och regering ju ha insett att det blir problematiskt för personen att försörja sig på den lönen i Sverige. Särskilt om det följer med en familj också.

Även de som fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare och sedan funnit att det inte finns något jobb när de kommit hit, får märkligt nog socialt bistånd i vissa kommuner. Det kan ju inte vara rätt, de ska ju rimligen återvända hem istället. Och behöver de hjälp med hemresan så ska de förstås hänvisas till sitt eget lands ambassad.

© denna blogg.

Folkbladet: Systemskifte för migration

Nu skriver också Widar Andersson​ i Folkbladet – Systemskifte för migration – om den ytterst märkliga och rättsligt stötande dom som jag tog upp och beskrev i min text här på bloggen den 23 juli: Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.

Ur texten:

8 juli i år dömde Förvaltningsrätten i Umeå i målet 1062-15. Utslaget och domskälen är av systemskifteskaraktär: Fri invandring och offentlig försörjning för alla som kan ta sig hit utlovas i domen. Välfärdsstatens uppbyggnad ligger i stöpsleven. Domen är överklagad till Kammarrätten i Sundsvall.
———-
Sålunda betyder ett statligt nej till asyl – och försörjning – ingenting. Barnen går i skola, mamman läser svenska och en lokal domstol beslutar att Vännäs kommun ska betala socialbidrag till mamman som lagstridigt befinner sig i Sverige.

Redan för ett femtontal år sedan försökte den nu tyvärr från Sverige utflyttade Maurucio Rojas, då folkpartistisk riksdagsledamot, uppmärksamma allmänhet och politiskt ansvariga för den annalkande kollapsen eller rentav katastrofen som skulle bli verklighet om inget gjordes. Läs till exempel min text Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Tänk om han hade varit ansvarig minister för migration och integration under de åtta – på det här området åtminstone – vansinniga Alliansåren, då märkliga överenskommelser gjordes med det mycket lilla Miljöpartiet och lagar som stred mot redan befintliga lagar, infördes! Under hans ministerskap där han haft ansvar för migrations- och integrationsfrågor, hade sådant inte varit möjligt. Fredrik Reinfeldt hade inte kunnat kuva honom som han gjorde med dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Inte heller hade något floskelflummande à la dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag förekommit. Men megalomane Reinfeldt ville väl inte ha en alltför stark minister på asylområdet.

Själv har jag de senaste åren konstaterat att asylsystemen redan har havererat – trots att ingen på högre ort erkänner att kejsaren är naken – och att laglöshet och icke-efterlevnad av Utlänningslagen (på grund av inkompetenta regeringsföreträdare och svaga myndighetschefer, bland annat) har lett till haveriet. Jag vet att många så kallades makthavare i regering, riksdag, på Migrationsverket, inom Polisen, Skatteverket, Försäkringskassan och andra medier har läst texter här på bloggen. Det obegripliga är att dessa faktiskt ansvariga (också medierna, för hur de rapporterat och inte rapporterat) inte agerar. Vad betyder förresten ordet ”ansvarig” i Sverige?

Måtte de som styr landet nu och ska göra det minst i några år till, samt relevanta myndigheter, vakna någon gång och börja styra också på asylområdet!

Läs vad miggorna berättar och vad många människor ute i landet i förtroende skriver och berättar för mig: ofta rätt hårresande saker, som jag efter övervägande – inte utsätta oskyldiga människor för fara om texter kan härledas till dem – och kontroll så långt det går, publicerar. Och mycket kan publiceras – och har publicerats – det är bara för vem som helst att sätta sig ner och läsa här på bloggen. Antingen genom att till exempel gå in under menyn Asyl&Migration, där det i skrivande stund finns 2957 inlägg, eller genom att använda olika sökord för att hitta texter av intresse. Som ”ensamkommande”, ”migga”, ”pass”, ”haveri”, ”Migrationsverket” etc.

Till hösten kommer också den tredje ”migg-boken” ut, nästa bok i serien Inte svart eller vitt utan svart och vitt. De två tidigare böckerna omfattar tiden 2008-31 mars 2014 (6 år 3 månader), den tredje kommer att täcka april 2014-september 2015.

Klicka på böckerna för att komma till Widget-shopen
där det är billigast att beställa dem. E-böcker kan
laddas ner direkt, pappersböcker kommer efter
ca fem arbetsdagar.

2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallas “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år

Låt mig först säga att jag verkligen uppskattar att Migrationsverket har ett konto på Twitter och att de som hanterar kontot försöker ge snabba och korrekta svar på frågor som ställs till dem, förutom att de informerar och länkar till vad de ser som relevanta artiklar och texter. Nyligen ställde jag två frågor som jag fick mycket snabba svar på och som var tydliga och korrekta, nämligen:

Men jag hade också ett Twitter-utbyte med Migrationsverket där jag framförde följande fråga:

På det kom också svar snabbt:

Det bemötte jag (svårt på 140 tecken…) så här:

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

Det fanns inte nog med utrymme för att föra någon längre, vettig konversation med Migrationsverket på just Twitter. Men här har jag utrymme att säga något om deras påpekande – Migrationsverket är välkommet att svara så publicerar jag svaret:

Begreppet barn är definierat i utlänningslagen som styr vår verksamhet.

När jag läste det kunde jag inte låta bli att dra lite på smilbanden. Inte tror man väl på Migrationsverket på fullt allvar att det faktum att det i utlänningslagen talas om ”barn” (med innebörden personer under 18 år) gör det omöjligt för verket att kalla personer i den här asylsökarkategorin för ”minderåriga”? De kallar ju förresten redan själva äldre ”ensamkommnade barn” för just ”minderåriga” på sin egen sajt! Bland annat här:

En majoritet säger sig ju dessutom vara 15-17 år. Vad utlänningslagen stadgar är ju vad som gäller för asylsökande som inte fyllt 18 år (i texten kallade ”barn”); ingenstans anges att det skulle vara förbjudet att benämna dem ”minderåriga asylsökande”!

Också medierna bidrar till att ge en felaktig bild av vad en ensamkommande asylsökande person under 18 år är, när de ibland illustrerar sina artiklar om den här kategorin med bilder som ska skapa illusionen av att det handlar om just ”barn” (som till exempel här: Familjehemsbrist tvingar fram nödlösningar – Dagens Nyheter 20 juli 2015). Det vill säga ”barn” i den bemärkelse som vi talar om dem: små människor under sådär 13, 14 år.

Eftersom kategorin 0-14 år endast utgör 25 procent så är det ohederligt att inte låtsas om att en överväldigande majoritet, 75 procent, säger sig vara – eller är – ungdomar 15-17 år. Sedan kan man ju också undra hur ”ensamkommande” de barn är som är 0-14 år är…

*Wikipedia: Omyndig är den som i lagtexter kallas underårig eller minderårig, det vill säga en person under 18 år.

© denna blogg.

Gästinlägg på sajten Det Goda Samhället

Jag skriver idag (24 juli) på sajten Det Goda Samhället under rubriken Om att Sverige borde följa utlänningslagen och kanske lära något av andra EU-länder om just det skedde.

Mycket skulle vara vunnet om Migrationsverket och Polisen och andra inblandade myndigheter följde utlänningslagen. Och det skulle nog vara en god idé att svenska politiker och beslutsfattare tog del av hur andra EU-länder hanterar asylinvandringen, när nu bevisligen de 27 övriga EU-länderna inte vill lära av Sverige och det kaos som råder här.

Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå

Jag har läst, och läst om, och ännu en gång läst en dom som jag fick mig tillsänd för en vecka sedan. Jag har inte velat tro vad jag läst, jag har tänkt att jag förmodligen missförstår något. Men vid varje genomläsning har jag uppfattat den som svårbegriplig, för att inte säga lätt huvudlös. Det är alltså min åsikt och jag skriver om domen för att jag anser att den är mycket viktig, både rent allmänt och principiellt.

Här följer ett referat av domen (och i slutet av inlägget en länk till den fullständiga texten); läs, bedöm och döm själva:

En utländsk kvinna, som vid flera tillfällen fått avslag på sina ansökningar om asyl i Sverige, har i Förvaltningsrätten i Umeå överklagat ett beslut gällande bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, fattat av Vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun den 19 maj 2015.

En, som jag förstår det, olycklig sammanblandning av olika lagar och regler verkar här ha skett. Kvinna och hennes tre barn har vid upprepade tillfällen ansökt om asyl men inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd enligt utlänningslagen och tillämpliga konventioner. När man inte får tillstånd att vistas i landet ska man lämna det så fort som möjligt. Detta har kvinna valt att inte bry sig om, hon har i stället stannat i Sverige illegalt med sina tre barn. Det märkliga är, att myndigheterna inte ser till att den som inte har rätt att vistas i landet också lämnar det utan i stället tillåter följande, som anges i domen:

Hon fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd för två år sedan, och familjen har levt gömda sedan dess. Barnen går i skolan och Ana Melker läser svenska.

Varför läser hon svenska? Varför går barnen i skolan här? Familjen är ju här illegalt!!! Inför rätten anger kvinnan bland annat följande:

Den rättsliga situationen kan bedömas annorlunda. I beslutet har dessutom fullkomligt bortsetts från barnens situation och behov. Hennes flyktingsituation är sådan att hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland. Detta beror bland annat på att barnen är assimilerade i det svenska samhället och talar svenska och på att hon har flytt från sitt hemland på grund av att hon har utsatts för grovt våld, vilket barnen har bevittnat.

Att kvinnan talar om sin ”flyktingsituation” – och att man i domen skriver så – är helt fel. Hon är ju bevisligen inte flykting och att då den som skrivit domen använder ett sådant ord för att beskriva hennes illegala tillvaro i Sverige är givetvis inte korrekt. Hennes eventuella flykting- och/eller skyddsskäl har ju redan prövats av både en statlig myndighet, Migrationsverket, och en domstol, migrationsdomstolen. Då kan kvinnan ju knappast tala om sin speciella ”flyktingsituation”! Det är ju inte hon, som efter ett antal avslag på begäran att få stanna, själv ska bestämma att ”hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland”! Det är ju – än så länge, bör kanske påpekas – inte så att den som söker den rätt och förmån som det innebär att få uppehållstillstånd av asyl- eller skyddsskäl i Sverige har rätt att strunta i vad svenska myndigheter och domstolar beslutar.

Fyra statliga myndigheter i Sverige: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig.”

En asylinvandrad man, Hamzah Tibah, som nyligen fått uppehållstillstånd, berättar i SR P1 idag att hans arbetsgivare, som anställt honom med stort instegsjobbsbidragg (= pengar som de som arbetar vitt betalat in i skatt…). När Hamza Tibah inser att arbetsgivaren varje månad stoppar 6.000 kr i egen ficka av lönebidraget på 16.000 kronor, medan han själv får 10.000 kronor i lön, går han till Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen för att anmäla detta. Och vad händer? Ingenting! ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, säger, enligt Hamzah Tibah, samtliga instanser.

Så här ser det ut i Sverige idag. Myndigheter tar inte ansvar, de gör inte det jobb de ska göra och människors solidaritet med gemensamma system, vilja att betala skatt och tilltro till samhället, sjunker givetvis i takt med rättsosäkerheten och otryggheten. Att de har mage på dessa fyra myndigheter att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, som om det här enbart vore något som drabbar Hamzah Tibah!

Det är farligt för oss alla att landet har inkompetenta, kanske till och med rent intelligensmässigt obegåvade myndighetsföreträdare. Som till exempel i detta fall, när de inte förstår att det är mot Sverige, mot oss alla och inte minst mot alla som arbetar och betalar skatt, som dessa bedrägerier begås! Inte enbart mot den som direktdrabbas. Och såvitt jag vet så ingår ovan beskrivna typ av agerande i listan över kriminellt beteende, det brukar kallas ”bedrägeri” och är ett grovt brott.

Hur kan svenska folket tillåta att deras land blir allt mer ociviliserat och att de ändå måste fortsätta att betala höga skatter för att upprätthålla tandlösa, handlingsförlamade och helt ansvarsbefriade (av dem själva) myndigheter som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen??? Myndigheter där människor (miss)sköter sina jobb genom att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig” till den som vill anmäla ett allvarligt brott.

Lyssna på inslaget i Sveriges Radio P1: Arbetsgivare skor sig på instegsjobb.

© denna blogg.

Om utredningen ”Granskning av Migrationsverkets användning av språkanalyser”

I ett pressmeddelande från språkföretaget Verified daterat den 21 juli 2015, kan man läsa:

Sten Heckschers utredning om Migrationsverket och språktester visar på flera möjligheter för myndigheten att bli bättre.

I klartext: Migrationsverket har inte heller på det här området klarat sitt uppdrag.

Migrationsverket, genom presschef Fredrik Bengtsson, kommenterar utfallet så här.

Här tror jag att både myndigheten, politiker och media tillsammans kan jobba för att klargöra ansvarsförhållanden och förklara hur saker och ting ligger till.

Verified kommenterar det i sitt pressmeddelande så här:

Ett väl så gott alternativ till att förklara hur saker och ting ligger till vore väl att göra om och göra rätt.

Kommentar: Borde inte ansvarsförhållandena ha varit klara för länge sedan? Migrationsverket har ju funnits i 15 år! Hur kan det få vara så att det efter 15 år behövs en utredning som påtalar det, för att man ska förstå det? Borde inte bland det första som klargjordes när Statens invandrarverk blev Migrationsverket den 1 juli 2000, ha varit ansvarsförhållandena?

Hur som helst så har Sten Heckscher den 30 juni 2015 lagt fram sin utredning och gett konkreta förslag rörande

• Migrationsverkets användning av språktester
• Kravställning för språktester
• Uppföljning

Och menar att:

Genom att skärpa kvaliteten i dessa tre led, framhålls det, kan totalkostnaderna sänkas samtidigt som precisionen i handläggningen blir bättre.

Men är hela Sverige en lekstuga? Ska det behövas en (förmodligen dyr) utredning och ”konkreta förslag” om självklarheter från utomstående, när Migrationsverket redan i 15 år har idkat myndighetsutövning? En myndighetsutövning som har haft – och har – livsavgörande betydelse för människor och är av mycket stor vikt för det svenska samhället.

Att inkompetensen på den här myndigheten (och det sim ryms i det nästan oöversättbara finska ordet ”saamattomuus”, ungefär: lättja, slöhet, inte få saker gjorda) är stor, det finns det hundratals exempel på bland annat i de texter som miggorna bidragit med i åtta års tid. Alltså inte bara på det här nu utredda området. Ord räcker inte till för att förmedla hur rättsosäker Migrationsverkets myndighetsutövning är.

I pressmeddelandet påminns också – vilket är bra – om följande:

Den 11 maj 2015 redovisar Sveriges Radio under rubriken ”Migrationsverket har extremt dåligt anseende” en undersökning av det av Stockholms Universitet delägda Nordic Brands. Av förtroendeindex maximala 100 poäng får Polisen och Domstolarna, som ju också hanterar migrationsfrågor 70 respektive 63 poäng. Migrationsverket kommer upp i 37 poäng. Det har framkastats att förtroendeindexet påverkas av populariteten i ens uppdrag. Skatteverket får 62 poäng.

I alla år som jag har varit verksam dels som asylombud, dels som förmedlare av hårresande fakta, berättelser, rapporter och analyser från insatta miggor som sitter mitt i verksamheten, har kritiken mot Migrationsverket varit omfattande. Att det inte finns människor i Sverige som klarar av att leda den här myndigheten står klart. Och det är en stor tragedi på oerhört många sätt: för så många människor och för landet Sverige och dess framtid.

Skulle jag skriva om det här i en svensk tidning skulle jag avkrävas en förklaring på varför jag skriver som jag gör och även ombes att komma med egna förslag på vad som borde göras. Eftersom jag verkligen inte kan komma med egna förslag som Migrationsverket klarar av att leva upp till, vilket ingen annan i Sverige heller – uppenbarligen – har klarat på 15 år, så skriver jag här på min blogg, där jag ”bara” behöver redovisa skeenden och citera utredningar etc. Och där det bara är jag själv som står för mina texter, ingen annan. Dessutom är det också så, att varje tänkande och läskunnig människa som själv vill ta reda på hur det förhåller sig, har alla möjligheter att söka information och bilda sig en egen uppfattning. Dock: fakta alltid fakta, de är oomkullrunkeliga vare sig man gillar dem eller inte.

•  Här finns pressmeddelandet från Verified i sin helhet.
•  Så här skriver Migrationsverket om utredningen den 1 juli 2015 på sin hemsida.
•  Här kan man ta del av Sten Heckshers utredning på 115 sidor.

P.S. En mening som jag undrar över i Verifieds pressmeddelande är:

Den 22 maj 2014 upprätthåller Högsta Domstolen i Storbritannien en dom från Inner House.

Vad då ”upprätthåller”???

© denna blogg. Vid kortare citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

”It is something that we will be dealing with for the next 10, 20, 30 years, I don’t know for how long.”

I en artikel med rubriken Seeking Asylum in Europe i New York Times från den 21 maj finns mängder av tydliga diagram och förklarande och informativa bilder som visar asylsituationen i Europa under förra året. Det kan vara bra att läsa artikeln och titta på illustrationerna för att få en överblick över hur den ser ut. Bland annat finns denna bild, som visar att Sverige år 2014 tog emot flest asylsökande per capita av alla länder i Europa: 8,4 asylsökande per 1000 invånare.

Och i en artikel – Route of Migrants Into Europe Shifts Toward Balkans – publicerad i samma tidning den 18 juli 2015, sägs bland annat:

The shift in the migrant path became evident from January through June, when about 79,000 migrants crossed illegally into Greece from Turkey, according to Frontex, the European Union’s border watchdog agency. Some remained in Greece, but most continued north across Macedonia and Serbia into Hungary, which saw 67,000 illegal arrivals.

During the same half-year, the sea route from Libya to Italy, long the most popular path, also had about 67,000 illegal crossings.

I artikeln sägs också att:

Resistance to the migrants, many of whom are Muslim, has been growing in even the most liberal European nations, spawning advances by right-wing parties in Denmark, France and Britain.

Det finns en drygt åtta minuter lång video i artikeln (gå till artikeln för att kunna se den). Den visar de hitkommandes situation och grekernas uppgivenhet inför ”invasionen”. Borgmästare Spyros Galinos på Mytilini säger:

At this particular moment, speaking metaphorically, we are being invaded. An invasion from oppressed people. An invasion of misery. And this fact har brought great turmoil.

I slutet av videon sägs, om den stora inströmningen av både illegala invandrare och asylsökande i behov av skydd:

This is something that is definitely going to continue. Not only next year and the year after. It is something that we will be dealing with for the next 10, 20, 30 years, I don’t know for how long.

Main Post, Tyskland: ”Måste man verkligen ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”

Med anledning av texten Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”, skriver min nytyske korrespondent följande:

I en artikel i Main Post den 12 juli, under rubriken Sehr hohe Kosten für junge Flüchtlinge ifrågasätts också om

”man verkligen måste ta hand om varje 17-åring, som klarat en resa på 3.000 eller 4.000 kilometer hit, 24 timmar om dygnet?”
och om:
”de 8.500 ensamkommande flyktingbarnen – varav över 90 procent manliga – faktiskt alla är minderåriga. Fusk kan inte alltid uteslutas.

Kommentar: I Sverige verkar man inte ifrågasätta nästan någonting alls när det gäller de enorma mängder av ”ensamkommande”, dvs minderåriga och påstått minderåriga personer som kommer hit för att söka asyl. Utom att Moderaterna nu – efter att de hade alla möjligheter att agera under åtta år – i opposition och utan makt att genomföra någonting, i ett utspel uttalat att de vill ha ändrade boendeformer för ”ensamkommande flyktingbarn” – som ska spara pengar. Elisabeth Svantesson, Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson:

HVB-hem är dyrt och inte en bra lösning. Vi vill ha stödboende, vilket innebär lägre kostnader och minskade handläggningstider

Nog borde Moderaterna ha insett det redan för åtta år sedan! Hade de läst vad miggorna och även en del HVB-personal och familjehemsföräldrar berättar här på bloggen så hade de måst förstå att miljarder och åter miljarder hade kunnat sparas in under deras mandatperioder. Det är astronomiska summor av folkets pengar som använts (och fortsätter att användas) på ett helt galet sätt. Skattemedel som slösas bort och man tvingas inom betydligt mer angelägna samhällsområden göra nedskärningar och besparingar. Och detta för att M, C, FP och KD inte tog – i ordets verkliga bemärkelse – ansvar på det här område under den långa tid de satt i just ansvarsställning.

Och vad händer nu? Inte mycket. Ännu fler kommer till Sverige och allt rullar på som vanligt. Asylindustrin blomstrar, men det är en falsk ”blomstring” eftersom kostnaderna är skyhöga och de betalas av våra skattade pengar. Dessa unga män (som det oftast handlar om) kostar sådana enorma summor att svenska ungdomar inte under hela sina liv från 0 till 18 år kan drömma om att få kosta ens en bråkdel av vad de gör per år. Tyskland har vaknat, Sverige borde också göra det.

Moderaternas alldeles för senkomna insikter borde bibringas alla politiker som ska ta ansvar för landet Sverige. Dessutom måste man börja följa utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens uttalanden om att det är de asylsökande som ”har bevisbördan” och ska styrka vilka de är, varifrån de kommer, sin asylhistoria och sin ålder. Enbart genom att följa utlänningslagen skulle oräkneliga miljarder kronor kunna sparas varje år.

Att läsa:
Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30mars 2014

© denna blogg.

Die Welt: ”Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge.”

Kort rapport från min nytyske (svensk som utvandrat till Tyskland) korrespondent:

I Bayern börjar man också få problem med kostnaden för ”ensamkommande flyktingbarn” så man ska nu börja med fördelning över hela landet.

Kostnaden per ”flyktingbarn” ligger här på 60.000 euro/år, alltså hälften/tredjedelen av i Sverige.

I artikeln Hohe Kosten für unbegleitete minderjährige Flüchtlinge i Die Welt den 13 juli, sägs bland annat:

In einem Interview der «Mainpost» (Montag) erläuterte er, für jeden unbegleiteten minderjährigen Flüchtling müssten jährlich rund 60.000 Euro ausgegeben werden.

«Bei aktuell 8500 unbegleiteten Flüchtlingen in Bayern kommt man da auf eine Summe von rund 510 Millionen Euro. Und wir haben erst Jahresmitte.»

Med viss översättningshjälp ser texten ut så här på svenska:

I en intervju med ”Main Post” (måndag), förklarade han (Landkreistagspräsident Christian Bernreiter, CSU) att varje ensamkommande minderårig flykting årligen kostar cirka 60.000 euro (cirka 592.000 kronor).

”Med nuvarande 8.500 ensamkommande flyktingar i Bayern blir summan cirka 510 miljoner euro per år (drygt 5 miljarder kronor ). Och vi har bara kommit till halvårsskiftet. ”

I Sverige kostar 8.500 ensamkommande minderåriga asylsökande långt över det dubbla (nästan tre gånger så mycket), jämfört med i Bayern. Och hit kommer, enligt Migrationsverkets prognos, i år uppåt 12.000.

2014 kom 7.049 ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer till Sverige och sökte asyl. Samma år avgjordes 4.334 ärenden gällande den här kategorin. Av dem fick 3.269 bifall. Endast 509 fick avslag. I 83 fall skulle asylprövningen övertas av annan stat inom ramen för den så kallade Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövade inte ansökan i sak. I 473 fall handlade det om

övriga ansökningar Migrationsverket ej prövat i sak, exempelvis avskrivna ansökningar. En ansökan avskrivs bland annat när den sökande avviker eller återtar sin ansökan.

Att bifallsandelen är så hög är något förvånande eftersom utlänningslagen inte undantar ”barn” från kravet på skyddsskäl och inte anger att de lättare ska kunna beviljas uppehållstillstånd i Sverige enbart för att de är barn. Även Migrationsöverdomstolen (Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”) har klart och tydligt i en dom från februari 2014 uttalat sig och konstaterat att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Och i texten En migga resonerar om kravet på att asylsökande ska ”göra sin identitet sannolik” anges att:

Enligt Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande så ska asylsökande göra sin identitet sannolik, annars beviljas inget PUT. Detta gäller såväl ensamkommande barn som vuxna asylsökande.

En migga undrar, med anledning av ovanstående:

Varför bemödar rättschefen sig om att skriva ställningstaganden som blir meningslösa när de sedan inte följs i praktiken?

Det finns väldigt mycket att undra över när det gäller den svenska ”asylindustrin” – som den med rätta torde kunna kallas idag eftersom systemen blivit allt mer industrilika på grund av de stora mängder asylsökande som kommer till Sverige. Men politikerna har abdikerat (eller aldrig på riktigt orkat sätta sig in i hela problematiken); medierna har inte tillräckligt kunnigt folk som skulle kunna ge en allsidig bild. De journalister som är kunniga kan inte tala klarspråk om hur det ligger till eftersom sanningen inte är vad som kallas ”politiskt korrekt” på de redaktioner där de arbetar. Därför får allmänheten inte veta det de i ett fritt land har rätt att få veta: hur det ser ut i verkligheten. Det vill säga hela bilden av asylinvandringen, inte minst vad gäller de ”ensamkommande barnen”, varav 80 % år 2013 var mellan 15 och 17 år (enligt egen utsago), de flesta pojkar/unga män.

Den som vill veta ner om vad främst miggor men öven andra aktörer i ”branschen” (HVB-hemsanställda, familjehem m.fl.) berättar, kan skriva in sökordet ”ensamkommande” i sökrutan här på bloggen, så kommer några hundratal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

Nya bestämmelser vad gäller förvar av personer som sökt asyl efter 1 januari 2014

Den 1 januari 2014 trädde en ny Dublinförordning i kraft (Europaparlamentet och Rådets förordning (EU) nr 604/2013). Denna förordning gäller för personer som ansöker om asyl i Sverige från den 1 januari 2014. Till skillnad från tidigare förordning reglerar den nya Dublinförordningen frågan om förvar.

Migrationsöverdomstolen har i en dom av den 3 juni 2015 (UM 9855-14) slagit fast att principen om EU-rättens företräde framför nationell rätt innebär att det inte är möjligt att besluta om förvar enligt utlänningslagen i ärenden som handläggs i enlighet med Dublinförordningen. Migrationsöverdomstolen har även gett viss vägledning i hur begreppet ”betydande risk” ska tolkas

Migrationsverket klargör idag, den 16 juli,  i ett rättsligt ställningstagande angående förvar i ärenden där Dublinförordningen ska tillämpas, följande i sammanfattning:

 Dublinförordningens regler om förvar ska tillämpas när det finns en presumtion om att en annan medlemsstat är ansvarig för prövning av en asylansökan.

 Ett beslut om förvar i dublinärenden kan endast meddelas med stöd av artikel 28 i Dublinförordningen.

 Tidsgränserna för förvarsbeslutets giltighet regleras i Dublinförordningen.

 Reglerna om tidsfrister för förvar i utlänningslagen är inte tillämpliga i dublinärenden.

 Beslutet om förvar måste stå i proportion till vad det innebär för den enskilde.

 För att kunna ta en person i förvar krävs att det finns en betydande risk för att personen avviker. Betydande risk för avvikande innebär att det i det enskilda ärendet måste finnas konkreta omständigheter som i sig talar för att ett avvikande kan komma att ske.

 Beslut om uppsikt får fattas i dublinärenden med stöd av bestämmelserna i utlänningslagen.

 Barn tas i förvar med stöd av Dublinförordningen.

Beträffande gällande rätt sägs bland annat:

Enligt principen om EU-rättens företräde ska bl.a. EU-förordningar tillämpas framför svensk lag om den svenska lagen strider mot förordningen.

”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.”

Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000?

Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Texten fortsätter:

Här är ett redovisat exempel som visar ett ärende där syftet var att möjliggöra följdinvandring men som samtidigt innebar en förbättrad ekon0mi:

Migrationsverkets utredning visade att

den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är. Utredningen visar även att barnen idag mår mycket dåligt av situationen.

Vidare visar det sig av utredningen, att den numera svenska medborgaren A varit bosatt i Göteborg. A har aldrig haft någon inkomst utan fått ekonomiskt bistånd från stat och kommun. I sin andra identitet, som asylsökande, har A även fått bidrag av Migratiuonsverket. När den asylsökande A fick beslut om permanent uppehållstillstånd fick han även ett nytt personnummer. han kommunplacerades i Stockholm där han bor idag. Ärendet har polisanmälts.

I en kommentar under rubriken Åtgärder kan man i rapporten läsa:

Erfarenheterna från Finland visar att denna ärendetyp helt har upphört sedan man ändrade den finska utlänningslagen så att myndigheterna har möjlighet att ta fingeravtryck även på tillståndssökande.

Under rubriken Ekonomiska konsekvenser av dubbla identiteter sägs i rapporten bland annat följande:

Bland de ärenden vi arbetat med har det varit vanligare med falska anknytningar hos grupper som vid en ansökan om asyl generellt beviljas permanentuppehållstillstånd. Om detta beror på att de är en totalt större grupp eller om detta kommit att b,li ett säkrare sätt att ta sig till Sverige än att anlita flyktingsmugglare kan vi inte, utifrån vårt underlag, bedöma.

Det kan gå till så att en vuxen och eventuellt några barn kommer till Sverige på anknytning till en person som uppges vara make eller maka och eventuellt mamma eller pappa till vederbörande, I själva verket är det en bror eller syster. Ibland kan det vara någon släkting eller annan oerspn som mot ersättning eller av andra skäl uppges vara anhörig.

De personer vi stött på och som kommer till Sverige med ett anknytningstillstånd har relativt omgående efter ankomsten till Sverige ansökt om asyl i sin riktiga identitet. När personen beviljas asyl kan den verkliga familjen beviljas uppehållstillstånd genom anknytning. Vi har sett personer som tar hit en ny falsk anknytning som även den ansöker om asyl. Det har visat sig att de flesta inte använder sig av dubbla identiteter under någon längre tid.

Betänk att de ersättningar som här nämns är de som gällde för mer än 15 år sedan och att det också handlar om ett oerhört mycket mindre antal asylsökande då (1999) än idag då över 100.000 asylsökande plus sedan följande anhöriga kommer till Sverige! Migrationsverket räknade då, i rapporten som kom år 2000, försiktigt så här:

Om vi antar att 5 procent av de cirka 4.000 som beviljades uppehållstillstånd på anknytning 1999 ansöker om asyl i annan identitet så innebär det 200 personer. Dygnsmedelkostnaden för en asylsökande är cirka 200 kronor per dygn. Kostnaden skulle därmed bli 14,6 miljoner kronor vid en genomsnittlig handläggningstid av ett år.

Tillämpa beräkningen (som alltså är lågt antagen) att 5 procent av dem som år 2014 beviljades uppehållstillstånd på anknytning  sedan ansökte om asyl i annan identitet och ta också hänsyn till att dygnsmedelskostnaden är högre nu än för 15 år sedan, så torde siffrorna hamna i mångmiljardklassen (för alla år sedan 1999…). Enbart för bedrägerier, alltså.

Tror någon – Regeringen? Riksdagen? Journalisterna? – att det är annorlunda idag än det var för 15 år sedan?

Politiker och medier som genom åren vägrat ta upp frågorna om bedrägerier och varit beredda att kalla dem som gjort det för allehanda otrevliga saker, borde kanske fundera lite över varför de under minst de senaste 15 åren bidragit till att sanningar, ovedersägliga fakta, inte kommit fram. Varför man inte berättat om de mångmiljardbelopp ur allas vår gemensamma skattepott som under åren gått till bedragare och skurkar i stället för till SVO (skola, vård, omsorg). Politikerna och medierna är medskyldiga till att ”svinnet” har sett ut som det gjort och att det har kunnat – och kan – fortsätta år ut och år in utan att någon har satt/sätter stopp för det.

Det spelar tydligen ingen roll hur många rapporter som tas fram av Migrationsverket och Riksrevisionen, det är dokumentation som ingen så kallad ansvarig bryr sig om och som svenska folket sällan eller aldrig får kännedom om.

Sverige skiljer sig från alla andra EU-länder och torde vara unikt i världen vad gäller strutsbeteende och, nästintill, premierande av asylbedrägerier.

Alla jag talar med är för att Sverige ska ta emot flyktingar. Alla, utan undantag.

Ingen jag talar med är för att vi ska fortsätta låtsas att vi tror på att alla ensamkommande asylsökande som påstår sig vara ”barn” är det och att vi ska tillåta att folk stannar här illegalt (en anomali: ”tillåta” och ”illegalt”…), att vi ska acceptera icke styrkt identitet vid beviljande av uppehållstillstånd och till och med svenskt medborgarskap.

Alla jag talar med känner sig maktlösa och svikna av politikerna som inte bryr sig om landet och folket utan ser till sina egna förmåner och inte drar sig för att undanhålla fakta från dem som bekostar deras höga arvoden.

Ingen som jag talar med litar på vare sig politiker eller journalister, ingen enda säger att han eller hon litar på vad de läser, hör eller ser i svenska medier om just asylfrågor. Alltså inte en enda person!

OBS! Dessa åsikter bland människor är genomgående och mer eller mindre uttalade och tydliga hos precis alla jag talar med. Och de är många.

© denna blogg.

Nederländernas regering vill frysa social- och studiebidrag för medborgare som går med i militanta grupper

Enligt artikeln Netherlands considers benefit freeze for citizens who join militants på Channel NewsAsias sajt har den nederländska regeringen den 15 juli föreslagit att socialbidrag och studiebidrag ska frysas för medborgare som går med i militanta grupper så som Islamiska Staten. Detta i ett försök att minska antalet unga människor som reser till konfliktområden:

Den som reser för att stödja ISIS (Islamiska Staten) eller för att gifta sig med en jihadistkrigare, kommer att mötas av frysta statliga bidrag.

Europol rapporterade i januari att så många som 5,000 personer från Europa har gått med i kriget i Syrien. Utrikesminister Bert Koenders sade dock förra månaden att 190 holländska medborgare har rest. (Min observation: Många som ansluter sig till IS är kanske inte holländska medborgare…).

Premiärminister Mark Rutte orsakade en storm nor han i mars sa, att han föredrar att se holländska medborgare ”stupa i krig” än att de återvänder till Nederländerna. Partier, organisationer och medborgare har nu en månad på sig att säga vad de tycker om regeringens förslag innan det går vidare för att bli lag.

Som alla vet så gör man i Sverige precis tvärtom: här ger man både bidrag och annan hjälp till jihadister. Bland annat i form av bostäder, vård och rehabilitering om det behövs, bidragsförsörjning men också hjälp att få jobb (vem vill anställa dem och vill de jobba? Det tänkte de inte på, de godhjärtade dumpolitikerna). Två EU-länder med två helt olika syn på terrorism och vad de har rätt att använda sina skattebetalares pengar till.

© denna blogg.

Thomas Gür om arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons uttalanden och påståenden på DN Debatt

Så här skriver Thomas Gür, på Facebook idag. Med vederbörlig tillåtelse får även mina bloggläsare ta del av hans ord:

Ylva Johanssons debattartikel i DN idag, hade varit framsynt om den hade publicerats på 1970-talet, kanske före statskuppen i Chile september 1973… eller den i Turkiet mars 1971.

Tre väsentliga element saknas i det närmaste helt i denna text och gör den därför trots alla ”måste”-satser i den (jag räknade sju sådana, utöver alla ”bör”, ”vill” och ”ska”), till i huvudsak en text av politiska besvärjelser och schamanism.

Men först om den axiomatiska utgångspunkten som sig redan den är mycket problematisk: ”Att så många människor som vill och kan bidra till vårt lands utveckling söker sig hit är en möjlighet som vi måste tillvarata.”

i)  Problemet är inte de som vill och kan bidra, utan de som varken vill (är intresserade) eller kan.

ii)  Vad vet Johansson ifall alla som kommer, kommer för att de vill ”bidra”? Migration, oavsett formen, sker inte med statsaltruistiska bevekelsegrunder, utan av individuella skäl på grundval av grupprekrytering.

iii)  Det är den här problemfria ansatsen, som längre varit och fortfarande är problemet.

Så till vad som saknas:

a) Johansson listar åtgärder validering, utbildning och stöd till de med högskoleutbildning. Men hälften av de som är inskrivna i AF:s etableringsuppdrag saknar gymnasiekompetens, och och en tredjedel har en utbildning som inte ens når upp till grundskolenivå. (Och då handlar det om självdeklarerade utbildningar från deras hemländer.) Johansson prioriterar hjälp till utbildade personer som har relativ goda utsikter att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt gör regeringen det ännu svårare för lågutbildade att få sitt första jobb, t ex genom att höja arbetsgivaravgiften för unga och att försämra rutavdraget. Närmare hälften av rut-sektorns anställda är utlandsfödda. Vidare är höga anställningskostnader har lett till att andelen svenska enkla jobb är lägst i EU.

Att hon därmed skall förkorta mediantiden till första förvärvsarbete från idag nästan 8 år till 2 år, framstår som inget annat än verbala eskamotage – abrakadabra och hokuspokus.

b)  Inflödesperspektivet saknas helt. Johansson ställer inte ens frågan om Sverige som den sociala välfärdsstat som hennes parti slår vakt om, förmår att både behålla sina grundläggande system och samtidigt klara av det som hon med en eufemism kallar för ”befolkningstillväxt”, som i sak innebär ett inflöde av 80.000 – 100.000 nyanlända per år i minst fem år framöver.

c)  En analys om vilka resultat åtgärderna kan få saknas helt. Hur ser debet och kredit inom ramen för inflödet å ena sidan och åtgärderna å den andra. När kan de olika målen nås inom ramen för de åtgärder som föreslås?

Kommentarer: Överflödiga. Allt är sagt.

Nu ska jag lyssna på mannen från den andra verkligheten, den som politikerna inte låtsas finns

Idag ska jag träffa honom. Mannen som ska berätta mer om ”det andra Sverige”, ett Sverige som jag i och för sig redan vet mycket om. Det blir att ta in ännu mera elände och galenskaper från det här märkliga landets andra sidor: den grå och den svarta. Den del av samhället där människor, som de flesta svenskar inte har en aning om att de är här eller vilka de är, kan leva hela liv i verkligt utanförskap: illegalt. I 17 år, som den person vars öde jag ska få berättat för mig idag, och många andra.

Slöa, slarviga, okunniga och ointresserade (dödssynder, anser jag, när man ska styra ett land!) politiker har låtit landet bli en ”safe haven”, inte för i första hand dem som behöver skydd och som är flyktingar enligt Genèvekonventionen, utan för dem som har andra agendor: kriminella som lämnar sina hemländer för att slippa avtjäna sina domar för mycket grova brott; personer som vill ett bättre liv; personer som vill ha ”gratis” sjukvård, det vill säga vård bekostad av svenska skattebetalare; påstått minderåriga, men ofta betydligt äldre unga män, inte sällan helt utan asylskäl; terrorister av det allra värsta slaget. Dem månar Sverige om, dem riktar svenska politiker sin välvilja mot, medan många äkta flyktingar säger sig frukta mer för sina liv i Sverige än de gjorde i sina hemländer. Dem – alltså de ovan uppräknade, inte de äkta flyktingarna – släpper svenska Migrationsverket in i landet och dem tvingas svenska folket försörja.

Jag ser inte fram emot mötet med mannen som ska berätta om personen som varit här i 17 år utan tillstånd. Jag tar del av så många historier som i ett annat land skulle få dess regering, riksdag och hela folk att resa sig och sätta stopp, men i Sverige händer ingenting. Eller, för att vara korrekt: ytterst, ytterst lite. Men så många har ingen att vända sig till och berätta och jag dokumenterar ju vansinnet för framtida forskning, så jag lyssnar på så många och så mycket jag orkar ta in. Också på den man jag ska träffa idag.

Det som gör det jobbigast är att jag inte har makt att förändra och att jag inte ens, trots alla dessa år av tydlig rapportering, lyckats få främst politiker men också journalister att förstå vad som pågår och hur fel det är.

Politiker, journalister, andra med samhällsintresse – egentligen varje svensk – borde läsa och ta till sig det som berättats av miggorna genom åren, och som finns mycket lätt tillgängligt. I ärlighetens namn bör dock också sägas att det finns de som har ”vaknat” inom journalistiken. En del av dem har jag haft kontakt med och de har, delvis tack vare miggornas berättelser, börjat rapportera mer realistiskt. Men fortfarande verkar det som om de flesta är rädda för att ens presentera fakta. Det är ett sjukt – på riktigt sjukt – förhållningssätt och torde vara unikt för Sverige: att tro att sanning och fakta är ”främlingsfientliga”. Jag har försökt förklara för många rädda svenskar att så inte är fallet, men de är så livrädda (ofattbart!), de tror på fullt allvar att de kan stämplas som just främlingsfientliga eller rasister eller islamofober om de yttrar sig kring de fakta som så många i Sverige försökt dölja och förtränga under decennier! Som om en sanning, ett faktum någonsin skulle kunna göra någon till främlingsfientlig, rasist eller islamofob!!!

I tio år har jag skrivit här på bloggen och i två böcker* (en tredje kommer under hösten) om de mest hårresande, vansinniga, horribla och groteska situationer, ärenden, öden på asylområdet i Sverige – till mycket stor del med hjälp av miggor som pendlat mellan hopp och förtvivlan – de senaste fem, sex åren mest förtvivlan. Det är bara att titta på de övriga nordiska länderna, så ser man ju att det är Sverige som skiljer ut sig och som allt mer utgör en fara för sig självt och sitt folk men också för andra runtomkring. Det är inte Danmark, Norge och Finland, där utlänningslagarna inte är mycket annorlunda än i Sverige, som utgör en fara. Det är inte i de länderna där asyleriet havererat, det är inte i de länderna som instabilitet och inre spänningar råder. Det är här. I Sverige.

Nu ska jag lyssna på mannen från den andra verkligheten, den som politikerna inte låtsas finns. Fortsättning följer.

* Här kan de två delarna av Inte svart eller vitt utan svart och vitt laddas ner direkt som e-böcker för endast 40 kronor per bok (110 kronor resp 120 kronor i pappersformat).

© denna blogg.

10 år x 12 juli

Den 5 maj i år (2015), hade jag bloggat i tio år. Här är en kavalkad över vad jag skrivit den 12 juli, åren 2005 – 2015. För att läsa mer än de korta utdragen får man klicka på länkarna:

2005
Modernisera Polisen -använd e-post!

”Polisen måste bli bättre i kampen mot vardagsbrott” skriver rikspolischefen Stefan Strömberg på DN Debatt idag. Ja visst, självklart. Och lika självklart borde det vara att man kan kommunicera med Polisen via e-post. Men det är det inte, det kan man inte! 

2006
Landet Megalomanien, del 14

På fakturan för den här lyxiga utflykten nämns endast ”träff styrelsen P-riksdagsgruppen”. På deltagarlistan nämns en person som aldrig kom. ..Och till trerättersmiddagen drack sällskapet avec, sprit eller likör, till kaffet. Detta trots att Stockholms stad har spritfri representation. ”Vem bryr sig?” tycks Partiits representanter tänka. ”Vi är ju medlemmar i Partiit och då får – och kan – vi göra precis som vi vill. Det där med spriten gäller de andra, inte oss. Och det där med representationsregler och sådant tjafs, det gäller också de andra. Inte oss.”

2007
Kampanj för att lyfta frågor om mänskliga rättigheter – i Saudiarabien

I Saudiarabien har Ministry of Islamic Affairs, Guidance, Endowments (ung. Ministeriet för islamiska frågor, vägledning och gåvor) kommit överens med Human Rights Commission (Kommissionen för mänskliga rättigheter) som är Saudiarabiens organ för mänskliga rättigheter och lyder under regeringen, om att starta en kampanj som ska medvetandegöra människor i kungadömet om mänskliga rättigheter i enlighet med de islamska lärorna.

2008
Äntligen ska svenska bli officiellt språk i Sverige!

I andra länder är det egna språket, det som används av alla, också officiellt språk. I Finland, t.ex., finns två officiella språk: finska och svenska. Sverige är klart udda i det här sammanhanget: här har man inte tydligt och klart angett – och lagstiftat om – att svenskan ska vara landets officiella språk. (Många svenskar vet inte ens om att det är så…)

2009
Hur var det här möjligt i det genomkontrollerade Sverige?

Hur ska det någonsin bli människor av de här ungdomarna om de är medborgare i ett land där de inte fått vistas och inte fått ta del av det som tillkommer alla medborgare? Hur ska staten kunna gottgöra dem för deras förlorade skolgång och utbildning? Det är ju inte deras fel att fadern betett sig som – och kanske är – en sinnessjuk. Och hur kunde den här mannen få uppehållstillstånd utan att man visste vem han var? Och än märkligare: hur kunde han få medborgarskap i Sverige utan att man hade en aning 0m vem han var?

2010
Statsminister Fredrik Reinfeldt säger det självklara: ”De som har fått avslag förväntas lämna landet.”

I Verkkouutisets intervju kritiserar Reinfeldt Sveriges asylpolitik och lägger skulden för den misslyckade politiken på tidigare socialdemokratiska regeringar. Enligt honom är Sverige för släpphänt när det gäller att återsända asylsökande som fått negativa beslut. Statsministern säger:

En del får stanna, andra får det inte. Svårigheter uppstår när personer som fått negativa beslut gömmer sig och lever skuggliv.

Under den borgerliga regeringen har man i Sverige börjat tala om asylpolitiken. Reinfeldt motsätter sig starkt tanken på att människor som fått avslag på sina asylansökningar uppmuntras att stanna kvar i landet utan uppehållstillstånd:

De som har fått avslag förväntas lämna landet.

2011
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.”

Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt. Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja.

2012
Från Migrationsverkets intranät: ”Vi har fått höra av sökande att de fått uppgifter om att bosnier beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att många sagt upp sig från sina arbeten för att komma hit. ”

— Vi har fått höra av sökande att de fått uppgifter om att bosnier beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att många sagt upp sig från sina arbeten för att komma hit. Vi kommer från och med nu att trycka extra på att informera alla som kommer om återvändandedirektivet och ge dem möjlighet att återta en asylansökan, säger Anna Wessel vid återvändandeenheten i Malmö.

2013
15 procent fler asylsökande första halvåret 2013 jämfört med 2012

Asylsökande det första halvåret 2013
Under tiden januari – juni 2013 har det kommit  18.855 asylsökande till Sverige. Det är 15 procent fler än förra året under samma tid, då det kom 16.338 vilket är 15 procent fler än förra året. (En enkel fråga: Hur länge kan antalet asylsökande till Sverige, varav 94 procent vägrar visa id-handlingar som kan styrka vilka de är och varifrån de kommer och varför, som inte får jobb och som inte kan – eller inte vill – integreras, öka?).

2014
En migga: ”Varför berättar inte de styrande om det accelererande asylmissbruket?”

Varje dag kommer det prydligt klädda barnfamiljer till Migrationsverkets asylansökningskontor. Familjemedlemmarna kan ha sitt bagage i var sin ryggsäck, barnens ryggsäckar är förstås av modell mindre. De är på semester i norra Europa och passar på att söka asyl i Sverige. 

2015
Detta inlägg.

© denna blogg.