Be my guest # 113: Nima Dervish

Gästbloggning av Nima Dervish som skrivit boken Ordbrand som kom hösten 2013 på Mummelförlaget. Kan köpas i pappersformat och som e-bok bland annat här. Mer om Nima Dervish kan man läsa på bland annat Wikipedia.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

•  SD är Sveriges mest lättlösta problem; de hade aldrig vuxit sig så stora om det inte varit för de andra partiernas misstag.

•  SD-motståndarnas metoder har (uppenbarligen) inte resulterat i ett önskat utfall, tvärtom.
•  Denna utveckling kommer fortsätta, och SD kommer bli Sveriges andra största, eller allra största, parti om inte motståndarna byter taktik.
(Galenskap är att göra som man hela tiden gjort och förvänta sig ett annorlunda resultat.)

•  Majoriteten av SD-rösterna kommer från folk som egentligen inte ens gillar partiet utan bara ser dem som sista hoppet för att väcka de andra partierna som man hoppas ska få tillbaks sina hjärnor.

Vill de andra partierna få SD-rösterna att sjunka? Gör följande:
Erkänn utan omsvep och krusiduller att det finns stora problem i Sverige. Och att dessa problem existerar, och tillåtits förvärras, på grund av er politik, era beslut, er feghet, er naivitet.

Vissa har redan sagt ”jag har varit feg” och ”vi har varit naiva”. Så ni kan lika gärna göra det ordentligt. Be om ursäkt till svenska folket! Och lova att ni från och med nu har en ärlig diskussion om dessa problem. Att ni tar tag i dessa problem på riktigt: allt från no go-zones, förortskravaller, skolans erbarmliga resultat, pengar till tvivelaktiga islamiska föreningar, daltandet med IS-terrorister, balkongflickor, tiggeriet, etc…

Jag pratar inte om ”hårdare tag”.

Det går att säga att ”svenska folkets bästa är första prioritet” och vara för (en vettig) invandring vars siffror och statistik man är ärlig om.

Det går att säga att ”tiggeriet ser inte fräscht ut och har förfulat stan” och samtidigt ha full sympati för tiggarna och genuint vilja hitta en lösning som förbättrar deras situation.

Det går att säga ”Sverige är fantastiskt” och vara ”stolt svensk” (eller ”sverigevän” som tycks vara nya modeordet; vem fan vill inte vara det liksom?) och låta nån annan vara (till exempel) ”stolt kurd” (och svensk).

”Antirasist”: Prata med SD:are! Du behöver bara vara lugn, normaltrevlig, allmänt respektfull (i betydelsen civiliserad). Fråga: Vad stör dig? Vad är fel? Vad är din lösning?

Fakta, logik och saklighet är allt som behövs. Har personen i fråga fel, påpeka det. Har personen rätt? Medge det! Förmedla att ”alla har rätt till sin åsikt”, att även SD:aren är din landsman!

Dessa är råd värda miljoner i konsultarvode (och för ett sådant skulle jag förstås vara mer konkret och detaljerad) så, you’re welcome.

Jag satsar min vänstra pung på att om ovanstående punkter följdes av politiker och SD-motståndare så skulle SD sjunka under 4 % fram till 2018. Givetvis är jag inte så naiv att jag tror att så kommer att ske. Men om det gör det så lovar jag härmed att:

Raka skägget.
Och ögonbrynen.
Och vaxa min bringa och vandra på Hamngatan iklädd enbart rosa behå och läderkallingar.
Som är leopardmönstrade.
Med ett ”I  love Fridolin”-plakat i handen.

© denna blogg och Nima Dervish.