Finland. Statsministern om asyltrycket.

Ur artikeln Sipilä: Finland kan snart flytta asylsökande till andra länder i Hufvudstadsbladet konstaterar statsminister Juha Sipilä (C) att

Antalet asylsökande som kommer till Finland är så stort att i relation till invånarantalet kan trycket på Finland vara på samma nivå som i Tyskland redan vid årsskiftet. Med nuvarande takt kan det komma upp till 50.000 asylsökare till Finland i år.

Tyskland driver hårt på en permanent mekanism för att flytta asylsökare. Statsminister Sipilä betonar att Finlands regering fortfarande är negativt inställd till en permanent mekanism.

Statsministern säger:

Om den permanenta mekanismen om ansvarsfördelningen av flyktingkrisen träder i kraft inom EU kommer Finland troligen också att flytta asylsökande till andra länder.

Kommentar: Nej.

Sveriges statsminister: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”

Ur artikeln Löfven: Min strävan är att det goda samarbetet med Finland fortsätter:

De senaste veckorna har det dagligen kommit en relativt stor mängd flyktingar över gränsen från Sverige till Finland. Nu säger Sveriges statsminister Stefan Löfven att Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan.

– Inget land kan tvinga någon att söka asyl, utan man har rätten att söka asyl. Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige. Men om människor inte vill söka asyl i Sverige så är det en annan sak. Men vi hjälps åt och det är en god sämja mellan Finland och Sverige och det vill jag att det ska fortsätta vara, sade Löfven i Bryssel.

Frågor:
1.  Vad menar Stefan Löfven med att ”Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan”? Exakt på vilket sätt ska det ske?

Bland annat med tanke på följande är uttalandet aningen märkligt:
I Sverige har man struntat i att registrera asylsökande och har genom till statligt 100 % ägda SJ låtit personer som – de facto – vistas här illegalt, resa genom landet utan att betala för att kunna ta sig till Finland för att där söka asyl. Är det ”att hjälpas åt”? Och man kan också undra hur staten (regeringen) självsvåldigt, från en dag till en annan, kan bestämma att vissa människor (inte alla…) ska få resa gratis med tåg?

Sverige har inte bara åsidosatt Dublinförordningen som säger att det EU-land som en asylsökande först kommer till ska hantera asylprocessen, utan även sin egen utlänningslag. Enligt lagen måste man ha giltiga id- och resehandlingar (pass + visum i förekommande fall) när man reser in i landet, eller om man är asylsökande omedelbart anmäla sig som sådan hos Migrationsverket för registrering, annars befinner man sig illegalt i landet.

Från Polisens information om Regler för vistelse i Sverige:

Att stanna i Sverige utan att ha tillstånd kan innebära att man riskerar att avvisas från landet. I de fall polisen anträffar och kontrollerar personer som visar sig sakna rätt att vistas i Sverige och personerna inte vill söka asyl, så kan polisen fatta beslut om avvisning och förvar.

2.  Varför säger Löfven: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”?

För det första: Hur kan han tro att de människor som kommer inte skulle veta att man kan söka asyl i Sverige? Men om han nu verkligen tror att människor inte vet att de kan göra det, hur ska han ”göra allt” för att de ska få kännedom om det?
För det andra: Varför berör han inte med ett ord den stora frågan, nämligen varför Sverige accepterar att tusentals, kanske tiotusentals människor tar sig in i landet utan någon som helst kontroll eller registrering, vilket lagen kräver?

© denna blogg.

Syrisk familj vill tillbaka till Sverige: ”Finland är en stor besvikelse.”

I artikeln Syyrialainen perhe haluaa takaisin Ruotsiin: ”Suomi on suuri pettymys” (Syrisk familj vill tillbaka till Sverige: ”Finland är en stor besvikelse”.) i tidningen Iltasanomat säger syrierna Leila och Nahmud att de vill tillbaka till Sverige. De har varit i Kemi och Helsingfors, sett Finland under tre dagar. Finland är för dem en stor besvikelse. Pappan i familjen, Nahmud säger upprört:

Vi har varit på gatan många timmar. Polisen kom och beordrade oss att gå därifrån. Vi trodde att Finland var ett bra och artigt land, men det är det inte.

Mamman Leila sitter med sina tre söner i Haparanda resecenter. Hon är orolig, bestört och förvirrad:

Vi har inte fått någon hjälp. Ingenting. Inte mat, inte någonstans dit vi kan gå. Ingen har hjälpt oss.

Familjen vill fort bort från Finland. Pengar att köpa biljeter till Luleå eller Umeå har de inte. De frågar:

Vad ska vi göra? Hur kan vi komma härifrån?

Personer som hjälper flyktingar gissar att bland de några tiotal som återvänt till Sverige fanns ett antal irakier som redan länge bott i Sverige. De har begett sig till Finland i hopp om att myndigheternas hantering skulle vara snabbare i Finland än i Sverige. I Sverige finns människor som väntat i åratal på asylbeslut.

”Människorna är bra, men Finland är inte bra”, säger en irakisk man. Men han talar inte om vad som inte är bra i Finland.

Också Ahmed Nashis tålamod prövades, där han väntade i duggregn i kön till flyktingslussen i Torneå. Han presenterar sig som en 16-årig irakier och säger att han vill till stadens centrum. Eller tillbaka till Sverige.

Texter i skärmdumpen från Iltasanomat:
”Vi har inte fått någon hjälp. Ingenting.”
och:
Även om flyktingströmmen tydligt fortfarande går mot Finland, har några tiotal under veckoslutet redan påtervänt till Sverige. För alla visade sig Finland inte vara ett drömland.

© Översättning Merit Wager.

Finland. ”En taxiresa på 1400 euro känns ingenstans.”

Ur texten Turvapaikanhakijat taksilla eri puolille Suomea – ”1400 euron matka Turkuun ei tunnu missään: (Asylsökande åker taxi till olika delar av Finland – ”1400 euro för en taxiresa till Åbo känns ingenstans”.)

Pengar är inget problem för dem som kommer hit

Innan flyktingslussen öppnade var den stora inströmningen av asylsökande en god affär för taxichaufförerna i Torneå. De har haft rekordmånga körningar.

”Huvudsakligen har jag kört till Kemi”, men jag har också haft körningar till Jyväskylä, Vasa och Åbo”, säger en av dem i Torneå.

”Många har stora sedelbuntar med antingen euro eller dollar. Money no problem, det säger de först av allt”, säger en taxichaufför.

Chauffören berättar att en taxiresa exempelvis till Åbo kostar 1400 euro (ca 14.000 kronor): ”Vi har fått massor av extra jobb och vi kör dem nog, det är inga problem”.

Stora sedelbuntar har väckt förundran hos taxichaufförerna

”Jag törs påstå att de här nog inte är några sämre lottade flyktingar i alla fall”, säger en av chaufförerna.

Kommentar: När har man i Sverige kunnat läsa om något sådant här? Men är inte detta också en sanning, en verklighet som bör belysas och berättas om (vilket miggorna har gjort här på bloggen, se nedan)? Eller vill man inte störa den bild  som svenska medier ger av att alla är stackare, fattiga och traumatiserade och kommer direkt – svenskt mantra – ”från krig och förföljelse”? Man vill inte rapportera om att en del har mycket gott om pengar för att det inte passar in i den bilden. Som om inte också förmögna människor skulle kunna ha anledning att fly! Men de ska också deklarera för Migrationsverket att de har egna medel, vilket inte verkar ske särskilt ofta (läs nedan).

Jag har sagt det oräkneliga gånger – och mina två miggböcker heter också så:

det är

Lästips:
En migga: ”Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade ju mycket pengar?” – 7 oktober 2012

En migga: ”Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta!” – 3 januari 2013

© denna blogg,  översättning Merit Wager.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?”

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), igen:

Sedan du publicerade mitt första inlägg – Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – den 19 augusti, så har anvisningarna av ensamkommande asylsökande unga fortsatt att strömma in.

Mycket snart tror jag att vi når någon slags gräns där det tar stopp. Hittills har vi lyckats ”trolla med knäna”, skulle jag vilja beskriva det som, för att ordna boende åt alla. Några av våra familjehem har tagit emot både 1, 2 och 3 stycken.

Jag har läst statistik från Migrationsverket, och bara under de senaste sju dagarna har 1300 ”ensamkommande barn” sökt asyl i Sverige. Det enda jag kan vara säker på är att anvisningarna kommer fortsätta vara många.

Hur tänker de styrande egentligen, hur ska kommunerna klara av detta? Det borde vara viktigt för alla att de som verkligen är barn får den hjälp från socialtjänsten som de behöver.

Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn? Finns det någon annan myndighet i Sverige accepterar det (förutom Migrationsverket då)?

Kommentar: När den här enhetschefen som tvingas arbeta under helt hopplösa förhållanden, i förtvivlan slår larm, är det ingen som lyssnar. Ingen som tar det nu så berömda ”ansvaret”. Hon skriker rakt ut i ett tomt, svart hål. Det har miggorna och jag också gjort. I åtta år.

© denna blogg.