Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?”

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), igen:

Sedan du publicerade mitt första inlägg – Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – den 19 augusti, så har anvisningarna av ensamkommande asylsökande unga fortsatt att strömma in.

Mycket snart tror jag att vi når någon slags gräns där det tar stopp. Hittills har vi lyckats ”trolla med knäna”, skulle jag vilja beskriva det som, för att ordna boende åt alla. Några av våra familjehem har tagit emot både 1, 2 och 3 stycken.

Jag har läst statistik från Migrationsverket, och bara under de senaste sju dagarna har 1300 ”ensamkommande barn” sökt asyl i Sverige. Det enda jag kan vara säker på är att anvisningarna kommer fortsätta vara många.

Hur tänker de styrande egentligen, hur ska kommunerna klara av detta? Det borde vara viktigt för alla att de som verkligen är barn får den hjälp från socialtjänsten som de behöver.

Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn? Finns det någon annan myndighet i Sverige accepterar det (förutom Migrationsverket då)?

Kommentar: När den här enhetschefen som tvingas arbeta under helt hopplösa förhållanden, i förtvivlan slår larm, är det ingen som lyssnar. Ingen som tar det nu så berömda ”ansvaret”. Hon skriker rakt ut i ett tomt, svart hål. Det har miggorna och jag också gjort. I åtta år.

© denna blogg.