Finland. ”De har inte en aning om hur kallt det blir här.”

Klicka på bilden för att komma till artikeln på Yle (på finska).

Kylan medför ett nytt problem på nödinkvarteringen: ”De har inte en aning om hur kallt det är här.” 

Finländarna har skänkt varma kläder som verkligen kommit till användning, till asylsökande. Men mer behövs, speciellt herrkläder och vinterskor.

En familjefar var vid ankomsten till Suonenjoki – där det var noll grader – klädd i halvlånga shorts, kortärmad skjorta och flipflops. Och den synen är inte alls ovanlig säger en av Röda korsarna som leder arbetet vid nödinkvarteringen på orten.

Det finns 155 registrerade asylsökande i Suonenjoki, många av dem är barn. De sista 49 kom med buss den 8 oktober. Kläder delades ut till nykomlingarna, men många hade svårt att vänja sig vid den klädsel som krävs i Finlands vinterväder.

En kväll hände det att en flicka begav sig till butiken som lägra några kilometer bort iförd tunna leggings, huvtröja och sommarhatt. I 4 minusgrader. När hon kom tillbaka var hon helt stelfrusen.

Två av de irakiska asylsökande som kommit till Suonenjoki med sin familj, Pavil och Maadal, berättade att de packat lämpliga kläder för vintern innan de gav sig av.  I Tyskland fick familjen jackor, mössor och halsdukar som hjälper ganska väl mot kylan.

– De har inte en aning om hur kallt det blir här.  Många tror att har man en täckjacka på sig så kan man gå med bara vrister, utan halsduk och med jackan öppen. Jag går fram och säger till dem att de måste ha mössa och halsduk på sig, säger en av dem som jobbar på boendet.

Ganska mycket vinterkläder år barnen har skänkts, även om många irakier och afghaner har svårt att förstå att uppskatta en fin och varm vinteroverall.

– En fin overall som säkert kostat 100 euro har bara legat där utan att någon har velat ha den. Jag försöker förklara att den behövs när snön kommer. De svarar bara att ”snow is beautiful”. Och jag svarar att det är den, men den är också kall och våt, skrattar en av de anställda.

© översättning Merit Wager

Det tog mer än tio år…

…innan jag kunde tänka mig det.

Efter moget övervägande och en del vånda har jag efter mer än tio års bloggande (jag började den 5 maj 2005) och efter – i skrivande stund – 7.936 texter (!) beslutat mig för att ge möjlighet åt den som vill stödja mitt fortsatta rapporterande, analyserande, kommenterande samt publicerande av miggors viktiga berättelser, att bidra genom att donera valfritt belopp, regelbundet eller oregelbundet. Det går att göra det via kreditkort (PayPal), Swish (smidigast) eller bankgiro.

Det är många genom åren som har uppmanat mig att göra det möjligt för dem att bidra ekonomiskt, det tog dock tio år innan det blev av.

Tack på förhand!

Finland. Iraks ambassadör: ”De flyr för att de vill leva ett drägligt liv utan att dagligen frukta för sin överlevnad.”

I detta fall kommer min kommentar först, inte sist:

Hur ser det ut i Sverige? Vad händer på Iraks ambassad här? Hur många söker pass för att återvända från Sverige till Irak? Jag har aldrig någonsin sett en svensk tidning eller hört en svensk radio- eller tv-kanal rapportera om det.

Klicka på bilden för att läsa hela texten.

Nedan följer ett utdrag/sammandrag ur artikeln. Med tillstånd av Staffan Bruun som skrivit den för finlandssvenska Hufvudstadsbladet, kan hela texten läsas via länken kopplad till bilden:

Iraks ambassadör i Finland, Saad J. Kendeel, vet inte vad han ska tro. Hans landsmän väller in över gränsen i tusental och ansöker om asyl. Ambassaden erbjuder assistans, men de finska myndigheterna vill inte ha hjälp.

– Vi vill hem, säger en av flyktingarna som gjort den långa resan genom Europa bara för att upptäcka att han ändå trivs bättre hemma än i Finland.

Ambassadör Saad J. Kendeel tar emot på ambassadens andra våning och bekräftar att många flyktingar anser sig ha blivit fel informerade om Finland och ångrat resan.

– Vi har beviljat hundra pass till sådana som vill återvända. Ytterligare hundra står i kö, men våra pass är slut. Vi får en försändelse nästa vecka och kan skriva ut flera.

Varför väljer så många irakiska flyktingar att komma till Finland?

– Jag undrar samma sak. Jag har frågat många, men får inget entydigt svar. De flesta säger att smugglarna uppmanade dem att söka sig till Finland. Ryktet gick att Finland är bäst.

Ambassadör Kendeel försäkrar att han varit i kontakt med de finska myndigheterna och erbjudit hjälp.

– Vi har bett om tillstånd att besöka förläggningar och utreda vilket slag av hjälp våra landsmän behöver. Vi vill försäkra oss om att de har det de behöver. Vi har sakkunskap om situationen i Irak och kan därför hjälpa asylmyndigheterna. Men vi har inte fått svar. Därför kan vi bara hjälpa dem som personligen söker upp oss på ambassaden.

Varför vill inte de finska myndigheterna samarbeta med er?

– Det måste du fråga dem. Vår utgångspunkt är att de är irakiska medborgare och att vi är ansvariga för deras välbefinnande. Vi vill ge dem hjälp som underlättar deras dagliga tillvaro.

Varför flyr de från Irak?

– För att de vill leva ett drägligt liv utan att dagligen frukta för sin överlevnad. Vår regering är i krig med Daesh (ambassadören talar inte om Islamiska staten, utan om Daesh).

Ambassadör Saad J. Kendeel understryker att de som lämnar Irak för att fly till Europa och Finland är högtutbildade och förmögna irakier.

Är det en bra sak om Helsingfors blir lilla Bagdad?

– Den tanken är mig främmande. Den kamp vi för i Irak mot terrorismen borde Finland och resten av världen uppfatta som en värdefull tjänst. Misslyckas vi i Irak sprids kampen till Europa och till era hemländer. Då är det ni som måste slåss. Alla vinner på att ni nu hjälper oss i vår kamp.

– Regeringen uppmuntrar självfallet ingen att bli flykting och lämna landet. Vi uppmuntrar unga män att delta i kriget. Men vi kan inte tvinga dem, valet är frivilligt.

Upplåter ni plats på ambassaden för flyktingar?

– Ambassaden står öppen för alla som behöver råd och hjälp. Och vi ger pengar till dem som är utan, vi hjälper vid behov med tillfälligt logi. Men vem som helst förstår att vi inte kan förvandla ambassaden till en förläggning. Här pågår verksamheten för fullt.