Nima Dervish: ”Det slog mig att Antons mor har samma sorg.”

Med tillstånd av Nima Dervish publicerar jag hans text om sina tankar och upplevelser och känslor i samband med att han var hemma hos Lavin Eskandars familj (som är släktingar till hans flickvän) efter det ohyggliga mordet i skolan i Trollhättan. Här är den, utan vidare presentation.

En kväll går ett par tjejer förbi med en hund. De vill beklaga sorgen. Jag vill klappa på hunden men de säger till mig att vara försiktig för hunden kan bli aggressiv. Det visar sig att anledningen till det är att ”vissa somaliekids kastar sten på den”.

”Vad svarar du?” frågar jag.

”I början brukade jag vara snäll: Vi alla måste bo i det här landet, vi måste bete oss schyst mot varann. Men sen kallar de mig för hora och att jag ska dö.”

Nima får ett utbrott.

Tänk om vissa skitungar kunde förstå att deras beteende bidrar till fientligheten mot invandrare (nu hade det ingen sådan effekt på just de här två kvinnorna, but still) som sedan sparkar dem själva i baken och drabbar deras community.
––––––––––––––––––––––––––––
Det jobbigaste med att vara hemma hos Lavin, det jag inte får bort från näthinnorna när jag ska sova på natten, var att se moderns sorg.

Jag har aldrig sett någon så trasig. Aldrig sett sorg som ett så vidöppet sår.
Hon hade skrikit så mycket att hon inte hade nån röst kvar och kved som ett skadeskjutet djur (och då menar jag inte det som en förolämpning utan vill förklara hur… primalt det var.) Blicken var fullständigt tom. Inte ett enda ögonblick på en vecka såg jag henne stå på egna ben, det var alltid nån som fick hjälpa henne.

Det fanns ett foto på väggen: ”Okej, där är Lavin, det där är hans bror, där är pappan. Vem sjutton är kvinnan? Varför är nån moster med i familjebilden?” hann jag tänka innan jag chockad insåg att den leende, sminkade och rödkindade kvinnan var hans mor – som hon brukade se ut, innan detta hände. Det var som en helt annan person.

Det fick mig att fundera över ”en mors sorg”. Ja, mellanösternmammor är nog mer ”expressiva” med sin sorg, men den bottenlösa känslan lär vara universell. Det slog mig att Antons mor har samma sorg.

Jag vet inte vilken sorts förälder hon var och vilka värderingar hon lärde ut till honom. Men oavsett ideologi så har hon samma sorg. När halva Trollhättan hyllade Lavin som hjälte så tänkte jag att Antons mors sorg lär vara ensammare:

Utöver sörjandet av ett barn, måste hon också hantera det faktum att hela landet avskyr hennes grabb – kanske även henne. Svenska familjer har inte tjugo kusiner och mostrar och mor/farbröder som är redo att trösta. Medan Lavins släkt var oroliga för ytterligare en rasistattack så måste Antons mor oroa sig för eventuella hot och hämnd.

Anyway, jag ville försöka finna tid att smyga iväg och köpa en blombukett och lämna den hemma hos dem. Jag hade inte tänkt berätta för flickvännen/Lavins släkting för i hennes förtvivlan antog jag att förslaget skulle bemötas med irritation, kanske även ilska.

På kvällen berättade jag i alla fall. Det visar sig att hon hade gått i samma tankar!
”Vet du”, sa hon: ”Hennes sorg lär vara mörk. Förutom att bearbeta själva förlusten måste hon också hantera det onda som hennes son gjorde och reaktionerna det väcker hos omgivningen.”

”Vi gör det imorgon”, sa hon.

Killen bakom disken på blomsteraffären var svartskalle från Mellanöstern. Kände Lavin. När Lavins släkting berättar varför hon köper blomman stannar han upp. Blir tyst. Får en blick som jag inte kan beskriva med ord.

Medan Lavins kusin skriver på ett kondoleanskort, om att hon förstår och beklagar moderns sorg, tänkte jag betala. Killen säger: ”Den här är på mig.”

Och då brast det nästan för *mig*.

Tänk om Anton visste om att släktingen till killen han sökte upp för att hugga ihjäl hyser genuin omtanke för hans mor. Att svartskallen i blomsterbutiken också gör det. Och jag tänker att än är hoppet inte ute för det här landet.

Medan det mediala intrycket är att Sverige har blivit kallt och rasistiskt såg jag, ”on the ground”, inget annat än kärlek och omtanke från svenskar; vita, män, medelålders, en judinna, kristna från Svenska kyrkan, en gammal hårdrockare, etc.

Och av alla människor – efter alla slipsbeklädda politikers floskler – så var det en annan av Lavins kusiner (som ser ut som en stor, elak, skäggig IS-slaktare), som till halva jävla Trollhättan förmedlade budskapet att ”vi alla är svenskar”. Att ”vi alla är ett”. Som strängt uppmanade ungdomarna att utbilda sig. Det om nåt borde väl få stolta patrioter och ”Sverigevänner” att glädjas?

Hur ofta har ni hört tusentals svenskar ropa: ”Länge leve demokratin”? Nu har det skett och det var skäggiga blattar och hijabklädda somalikvinnor som skanderade det. Det är stort.

Om ni börjar höra MJ pipa fram ”Heal the world” så är det inte meningen. Nej, demonstrationer och slagord löser inte de svåra politiska och ekonomiska beslut vi har framför oss.

Men den där sketna buketten kommer att minska rasism mer effektivt än tusen sossefloskler, vänsterdemonstrationer, rasist-invektiv, AFA-aktioner eller tårtor på Jimmie Åkesson.

Det finns en annan väg att gå än den vi har vandrat de senaste åren. Lite mindre rädsla och ilska och lite mer omtanke (man kan vara snäll utan att vara dum eller naiv) mot våra landsmän skulle inte vara dumt.

Alla, också de som inte helt håller med Nima i allt skriver (och han har skrivit mycket – en hel bok blev det av hans texter, Ordbrand), kan med stor behållning ta del av hans tankar och klokheter. Nima Dervishs texter berör. Den här berörde mig extra starkt.

Tack för att jag fick publicera din text, Nima!

© denna blogg och Nima Dervish.

En migga apropå Finlands sätt att korta handläggningstiden

En migga skriver så här, efter att ha läst inlägget Finland. Så här ska asylköerna kortas.

Apropå Finlands sätt att korta handläggningstiden så kan meddelas att vi på Migrationsverket här i Sverige gör precis tvärtom!

Vi frågar så lite som möjligt och absolut ingenting om asylskäl när personen registreras. På så sätt spar vi 5-10 minuter av den registrerande personalens tid. Det innebär att när personen kommer till sin intervju hos en handläggare efter cirka sju månader så möts hen av en handläggare som antagligen är relativt nyanställd och inte haft en chans att förbereda sig inför intervjun.

Ingen människa kan ju ha kunskaper om alla förhållanden som råder i andra länder. Handläggaren kommer då antagligen att behöva kalla in den asylsökande en gång till för att däremellan hinna kolla upp de uppgifter som lämnats och läsa på om det saken gäller.

Gissningsvis kommer cheferna att vilja minimera antalet kompletterande intervjuer av kostnadsskäl. Besluten kommer således att fattas på bristfälligt material. Resultatet blir lång väntan, höga kostnader och icke rättssäkra utredningar och beslut. Ändå anser vi oss vara bäst på det här med mänskliga rättigheter……

© denna blogg.

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo (Samlingspartiet) uppmanar finländarna att komma med kreativa förslag på hur asylinvandrare ska integreras i Finland.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till MTVs artikel (på finska).

Inrikesminister Orpo vill ha faddrar för asylsökande

Inrikesminister Petteri Orpo (samlingspartiet) uppmanar finländarna att komma med kreativa förslag på hur asylinvandrare ska integreras i Finland. Ministern tycker att gamla integrationsmodeller inte fungerar i ett läge när antalet asylsökande har mångdubblats jämfört med tidigare år.

– Jag har bett om en utredning om bland annat en eventuell fadderverksamhet. varför inte utnämna en personlig fadder åt varje asylsökande som kommer till Finland.

Enligt inrikesminister Orpo skulle faddrarna kunna göra alldagliga sysslor tillsammans med asylsökande. Sådant som att gå på café tillsammans och samtidigt ge de asylsökande en chans att lära sig språket och bekanta sig med finländska seder och bruk. Men han framhåller att det allra viktigaste är att de asylsökande snabbt får ett arbete, integration sker lättast via arbete.

Ministern säger att asylsökande utgör en potential för Finland, men han påminner också om att riskerna är stora om integrationen misslyckas. Då finns det en fara för att de som kommit till landet hamnar i utanförskap och att kriminalitet och extrema tankesätt får fäste.

© Översättning Merit Wager.

Polisen klarar inte sitt jobb, ministern tycker att man kan strunta i lagar och regler, Migrationsverket köper tjänster av kriminella…

Klicka på textrutan för att komma till inslaget i SVT Nyheter.

Fler människor, ökad gränsbevakning, hot mot flyktingboenden – polisen menar att Sveriges flyktingmottagande har förändrat deras arbetssituation så pass mycket att de inte hinner med.

– I Jämtland finns nu boenden på över 135 ställen. Det är en gigantisk situation att hantera, säger kommunalrådet Göran Bergström (S), Strömsunds kommun. Han menar att svensk polis inte är bemannad efter utryckningstider utan efter befolkning och brott. Det innebär att mer glesbefolkade områden kan bli helt utan polis i perioder.

Kommentar: Att inte ha en fungerande poliskår (och inte heller ett försvar och därmed militär som kan komma till hjälp) är lika med att låta landet flyta, att vem som helst kan göra vad som helst. Att ingen kontroll finns och att människor lämnas pt sitt led och åt kriminella som alltmer kan ta över. Att inte ha en fungerande poliskår innebär att människor inte kan leva i den trygghet och säkerhet som de tidigare har kunnat. Idag vet människor att Polisen oftare inte kommer än kommer när något allvarligt inträffar; att den inte kan skydda, inte kan upprätthålla lag och ordning. I Skåne har Polisen till och med, uppgivet och desperat, uppmanat människor att bilda medborgargarden… (När polisen inte längre kan skydda. Svenska Dagbladet 26 oktober 2015).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Expressen.

Ur texten:

Migrationsminister Morgan Johansson, S, öppnar för att bryta mot vissa regler i mottagandet.
– Man måste vara pragmatisk i en sådan här situation, säger han under ett besök på ett boende för ensamkommande flyktingbarn utanför Göteborg.

Kommentar: En justitieminister ska stå för att lag och rätt ska råda och att regler ska följas!

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Aftonbladet.

Ur texten:

I lagen om offentlig upphandling ställs hårda krav. Om en person begått allvarliga fel i sitt yrke kan det innebära att hon eller han utesluts från att delta i upphandlingen. Och vissa former av brott som har koppling till yrkesutövningen ska medföra en uteslutning, om domen vunnit laga kraft.

Men Aftonbladet kan nu avslöja att flera personer som i dag driver tillfälliga asylboende är dömda för brott med koppling till yrkesutövning.

Kommentar: Ytterligare ett bevis på förfallet där lagar och regler inte följs.

Kommunerna klarar inte av att ta in och ta hand om och betala för alla människor som kommer. Skolorna har inte plats och inte lärare för alla barn till asylsökande. Tandvården är på många ställen överbelastad. Socialsekreterarna slutar för att de inte orkar och hinner med allt som den enorma anstormningen  som de asylsökande innebär. Det finns inte bostäder åt hundratusentals människor som kommer. Sjukvården är hårt belastad. Etc, etc, etc.

Under många år har det varit uppenbart för dem som haft ögonen öppna och inte valt att blunda, att Sverige med accelererande fart är på väg bort från vad det under mer än ett sekel byggts upp till att vara: ett (någotsånär) tryggt land med ett (någotsånär) väl fungerande rättsväsende; med en (hyfsad) sammanhållning och gemenskap; med en (faktiskt!) egen kultur, egna traditioner, en egen identitet. I början gick det långsammare: det blev lite olägenheter och gnissel i olika delar av samhällsapparaten, en allt hätskare och mer onyanserad debatt inte minst på sociala medier och i gängse medier, även kallade mainstream media. Men det togs inte riktigt på det allvar som hade behövts, det var som om man inte insåg att det höll på att bli ohållbart med så mycket spänningar i ett tidigare så sammanhållet samhälle.

Antalet asylsökande ökade, ökade, ökade och blev till en allt större ekonomisk börda för landets skattebetalare. Men inte bara det. Samtidigt ökade det grova våldet med skottlossningar; dödsskjutningar; våldtäkter; stenkastning mot poliser, ambulanser och brandkår; oro och allvarligt kaos i skolor, brinnande bilar i förorter, attacker mot socialkontor och polisstationer etc. En känsla av otrygghet infann sig hos allt fler. En känsla av att alltmer vara lämnad åt sitt öde, hamna längre och längre bort i prioriteringarna av hur den inte oändliga ”välfärden” skulle fördelas. Ständigt närvarande – och ökande – var/är dock hela tiden det underförstådda kravet att: ”Du ska betala för alla som sätter sin fot på svensk mark för det är en mänsklig rättighet att få sin asylansökan prövad”.

Migrationsverket har inte klarat sin uppgift att, i enlighet med lag och konventioner, pröva och bevilja skydd eller asyl åt dem som verkligen är i behov av det (vilket torde vara betydligt färre än de som getts rätten att stanna här). Polisen har inte klarat av att utvisa dem som vägrat lämna landet efter avslutad asylprövning där beslutet varit avslag på ansökan. Parallellsamhällen har tillåtits växa fram, där personer som vistas i Sverige illegalt inrättat sig. I Sverige men ändå inte. Samtidigt har dessa personer, som alltså vistas här olagligt, av politiker med huvudena under armarna getts rätt till sjukvård (akut för vuxna, fullt ut för barn) samt skolgång åt sina barn. Anomalier, ren galenskap som jag flera gånger här på bloggen undrat över, bland annat i texten Migrationsminister Tobias Billström i Ekots Lördagsintervju (2 juni 2012). Kort utdrag ur den:

I presentationen av intervjun talas det om att ”överenskommelsen är symboliskt viktig”. Alltså den ramöverenskommelse om en sådan kontradiktorisk lag som Alliansen ingått med Miljöpartiet (varför, förresten?). En överenskommelse om att stifta en lag om sjukvård, bekostad av svenska skattebetalare, åt dem som trotsar gällande svensk lag och stannar här trots att de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd eller stannar kvar efter viseringstidens slut. ”Symboliskt viktig” – vad betyder det? Är inte efterlevnad av befintliga lagar också inte bara ”symboliskt viktigt” utan även reellt viktigt?

Och den – som så många tror och tycker – ”absoluta rätten att söka asyl” har allt fler och fler och fler människor från länder med starka våldskulturer, stridigheter, oftare med låg utbildningsnivå än hög, medeltida religiösa föreställningar och helt andra värderingar och ”värdegrunder” och traditioner än vad som råder i Sverige, använt sig av. Även när de inte har uppfyllt utlänningslagens kriterier för vad som anses vara sådana starka skäl att de ska beviljas den rätt och de förmåner som tillkommer dem som alltså uppfyller kriterierna.

Det var många som kom redan tidigare, många som inte hade några som helst asyl- eller skyddsskäl men som ändå – i jakten på ett bättre liv eller flykt från straff för begångna brott eller behov av ”gratis” sjukvård etc – sökte ”asyl” i Sverige. Men det kom också en hel del som hade flytt från krig och kunde anses uppfylla lagens krav för att beviljas permanent rätt att bo i Sverige. Sedan i somras handlar det inte längre om ”många” utan de facto om något som – i brist på bättre beskrivande ord – liknar en massinvasion. En massinvasion av människor varav en mycket stor andel inte styrker vilka de är eller varifrån de kommer. Och dessutom vandrar, enligt Migrationsverket, nästan lika många människor in i landet utan att söka asyl, utan att registreras någonstans. det torde innebära att uppåt kanske 60.000, kanske fler, illegala invandrare vistas i landet bortom all vår kontroll. En del av dem som illegalt vandrat in i landet har fortsatt till Norge eller Finland, men merparten blir kvar i Sverige, såvitt man kan räkna ut.

Människor tar sig helt enkelt till landet där ingen som helst gränskontroll existerar och där ordet ”asyl” öppnar dörrarna till ett samhälle där allt serveras och väldigt lite krävs av individerna själva. ”Bättreliv”-invandringen har ökat explosionsartat och hundratusentals tar sig till det lilla Sverige där befolkningen framför sina ögon och i sin egen vardag ser hur det sega och hårda slit för att uppnå den relativa välfärd som de, men främst deras föräldrar och far- och morföräldrar under mer än ett sekel byggt upp, raseras. För dem själva. Och i längden också för de hundratusentals människor som aldrig någonsin, hur mycket okunniga politiker än försöker lura sina väljare, kommer att bli en del av det svenska samhället. Som aldrig kommer att integreras i det svenska samhället. Vad som är ”det svenska samhället” har förresten också blivit allt mer oklart, det finns ju människor som säger att det inte finns något svenskt överhuvudtaget…

Allt detta och mycket mer som inte kan tecknas ned i en text som inte ska bli för lång, gör att landet – och människorna – splittras. På djupet. Olika värderingar bryts mot varandra och vilka som i längden ”vinner” för att de är starkast, det vet vi inte ännu. Om några år vet vi.

Lästips – några av texterna här på bloggen under de fem senaste åren:
•  Migrationsministern: ”Det kostar 110 miljoner kronor varje månad att det nu är 11.000 personer som trots avslagsbeslut ännu inte återvänt”. – 26 december 2010
•  Miljöpartiets respektlösa syn på utlänningslagen – 4 februari 2011
•  Maria Wetterstrand, MP, påstår: ‘Det är inte olagligt att vistas i Sverige utan papper.’ – 6 mars 2011
•  Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte – 21 februari 2013
•  ”Land ska med lag byggas” – 3 mars 2013
•  En migga: ”Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna!” – 29 mars 2013
•  Vem gav politikerna rätt att stifta motstridiga lagar? – 31 oktober 2013
•  SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare! – 8 november 2013
•  Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag? – 14 november 2013
•  Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.” – 11 januari 2014
•  Lagar är det inte längre så noga med i Sverige… – 14 juni 2014

Alla texter © denna blogg.