Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.
Asylpolitiken blir stramare i både Danmark och Norge.
Tillströmningen av flyktingar leder till omprövningar i våra nordiska grannländer.
Danmarks högerliberale statsminister LarsLøkke Rasmussen presenterade på fredagen en åtgärdslista på över 30 punkter. De flesta syftar till att Danmark inte ska framstå som ”särskilt attraktivt att söka asyl i” jämfört med andra länder.
En del av paketet handlar om att få fram inkvartering för asylsökande, men i övrigt handlar det om att minska kostnaderna för asylinvandringen genom sänkta bidrag och stramare regelverk.
– Vi följer situationen timme för timme och har beredskap för att införa gränskontroller. Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal, sade Løkke.
Norge. Partierna i norska stortinget har fått omkring 100 asylförslag att ta ställning till.
Uppgiften är att få kontroll över asylströmmen i norr och utmejsla en ny asylpolitik. Regeringen har lagt fram 15 förslag till åtstramningar för att begränsa framtida tillströmning.
Migrationsmyndigheterna kommer att få nya riktlinjer som definierar Ryssland som ett säkert tredjeland. Det innebär att en person kan skickas tillbaka inom 48 timmar.
Kommentar: Jag har själv haft funderingar kring om det i själva verket kommer att bli så att gränskontrollen (säkerligen mycket dyr) bidrar till att antalet asylsökande ökar i Sverige. Och nu läser jag att Danmarks statsminister är inne på samma linje:
– Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal.
För nu söker alla som tar sig in i Sverige asyl här, hellre än att resa tillbaka till Danmark eller Tyskland. Till Finland och Norge får de inte fortsätta. Men de borde inte heller helt okontrollerat ha släppts in att resa genom hela Sverige under de gångna två månaderna. Det var inte populärt i Finland, där man vill ha ordning och reda vad gäller vilka som kommer till landet och varför. (Läs bland annat Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.”)
Jag trodde, när gränskontrollerna infördes, att meningen var att Dublinförordningen skulle gälla och att de som kom till Sverige skulle sändas tillbaka till de EU-länder de kom ifrån, det vill säga i flesta hand Danmark och Tyskland = första asylland. Eller något annat land i EU där de redan sökt asyl, det är inte svårt för polisen att kontrollera om människors fingeravtryck finns i Eurodac-systemet. Det var den uppfattning åtminstone jag fick när beskedet om gränskontroller kom. Men nu verkar människor kontrolleras (vad är det man kontrollerar, egentligen?) utan att det har någon större reell betydelse. I stället stannar människor här och söker asyl i Sverige medan de asylsökande därmed blir färre i Norge, Danmark och Finland. Och i viss mån Tyskland.
Så vad var/är meningen med den svenska så kallade gränskontrollen som inte ens målmedvetet fokuserar på dem som ser ut att kunna vara asylsökande alternativt ”folkvandrare” utan enligt någon märklig, bakvänd, svensk ordning kontrollerar alla? Ett slöseri med polisresurser och därmed även skattemedel utan like. Det är ju knappast ”rasistiskt” – vilket torde vara vad man i Sverige tror i enlighet med en helt egen hemsnickrad svensk logik – att man i möjligaste mån kontrollerar dem som det rimligen gäller, inte slösar tid och kraft på oväsentliga kontroller.
Jag beklagar att Sverige inte har haft politiker och chefer för Migrationsverket, Säpo (samme chef där i tidigare,som nu sitter som chef på Migrationsverket…) och andra inblandade, med raka ryggar och klara hjärnor. Det sammanbrott på asylområdet som vi alla nu tydligt ser, har kunnat anas och skönjas under ett decennium, kanske längre. Fredrik Reinfeldt bidrog starkt till det vi ser idag och efter att han näpste och tog i örat sin migrationsminister Tobias Billström (läs gärna En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”), vars kunskaper på området var oerhört mycket större än Reinfeldts, tappade många helt tron på den regeringens förmåga att hantera asylinvandringen. Reinfeldt vädjade aldrig till folks hjärnor utan tyckte enbart att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Och vem som helst med lite förnuft och förstånd inser ju att det inte går.
I allt man gör måste man både hålla huvudet kallt (hjärna) men också ha empati och förmåga att ”känna av/in” situationer (hjärta). Folket har rätt att krav att dess representanter i riksdag och regering klarar av att styra landet; dessa delvis folkvalda har ju fakta och överblick. Folket har rätt att kräva att de styrande använder hjärnan framför hjärtat vid skarpt läge. Det gjorde den förra regeringen inte och det gör den nuvarande inte heller. Bland annat därför skiljer Sverige sig markant från sina nordiska grannar och går en helt annan, tämligen dyster och svår framtid till mötes än de.
© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originalinlägget för undvikande av att någon får en felaktig uppfattning på grund av lösryckta utdrag utan kan ta del av hela texten i sitt sammanhang.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Tagged: asyl, asylinvandring, asylpolitiken, asylsökande, asylströmmen, Billström, Danmark, Dublinförordningen, Finland, gränskontroll, migrationsminister, Norge, r, Reinfeldt | Kommentarer inaktiverade för Om Norge och Danmark. Och Sverige. Med kommentarer.