Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.”

Läs först inlägget Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” Här fortsätter arbetsförmedlare Y:s berättelse:

Familjen från ett arabiskt land, kom till Sverige i början av september 2014 och sökte asyl här. Den bestod av far, mor och fyra barn. Barnen är födda 1999, 2001, 2003 och 2007. Den flicka som jag berättade om i förra brevet har en storasyster. Det är hon som är född 1999. Även hon är ”gift” och har två egna barn, födda 2013 och 2014.

Migrationsverket beviljade hela familjen permanent uppehållstillstånd i början av maj 2015. Föräldrarna besökte Arbetsförmedlingen i juni 2015 för att få hjälp med bosättningen. Då berättade mamman stolt att deras då 13-åriga dotter (hon som är född 2001) är gravid i sjätte månaden och mycket lycklig. Samma dag anmälde Arbetsförmedlingen förhållandena till Polisen.

Flickan fick barn i början av oktober. Skatteverket har endast en anteckning om detta, inget exakt datum. Kanske föddes barnet utomlands. Barnet är dock försvunnet och är antagligen dött (?) då det inte finns registrerat någonstans. Det finns endast en luddig anteckning hos Skatteverket, daterad i oktober 2015, vilket skulle kunna vara födelsetiden. Barnet har i så fall blivit till i Sverige någon gång i januari, februari detta år.

När det gäller maken (född 1993) till flickan, som var 12 år gammal när hon kom till Sverige, så kom han alltså till Sverige samtidigt, alltså exakt samma dag i början av september 2014. Han fick permanent uppehållstillstånd i slutet av september 2015 och kallades till Arbetsförmedlingen för inskrivning den 1 december. Han kom inte. Jag följde då upp polisanmälan och fick svaret att åklagaren lagt ner förundersökningen. Polisens utredning föranledde förmodligen att paret gick under jorden i god tid innan barnet skulle födas. Det går att se att deras folkbokföring (för att få ett personnummer) inte blev gjord förrän i november 2015. Det kan till och med vara så att maken suttit häktad (men det är min spekulation).

Sedan finns det ju alltså en make till, nämligen till den då 15-åriga storasystern. Denne man (född 1986), som är far till hennes två barn, kom också vid samma tillfälle. Troligen reste de alla tillsammans. Storasysterns make har inte fått uppehållstillstånd ännu. Han bor tillsammans med sin nu 16-åriga fru och deras två barn i en av Migrationsverket tillhandahållen lägenhet. Ett av barnen föddes i Sverige hösten 2014.

Systerns svåger bor också i samma lägenhet. Det är ingen vild gissning att även hans maka, den nyss fyllda (1 december) 14-åriga lillasystern, tillbringar sin tid i denna lägenhet fast hon formellt är skriven hos sina föräldrar i grannbyn ett par mil bort.

Alla ovanstående uppgifter kan styrkas med exakta datum, fullständiga namn, personnummer och adresser.

Allt detta oroar mig. Hur kan detta få pågå i Sverige 2015? Ska olika lagar gälla för ”oss” och ”dom”? När bestämdes det och av vem? Vad är det för mening att påstå att ”lagen ska gälla lika för alla” om det inte stämmer?

Ytterligare läsning:
En före detta migga: ” I detta fall rör det sig om en iransk flicka, född 1999, som kommit till Sverige utan vårdnadshavare.”

© denna blogg.

På Lucia-dagen tänker jag alltid på Abdullah Mosa

På Lucia-dagen tänker jag alltid på Abdullah Mosa. Han var Minister Plenipotentiary vid Saudiarabiens ambassad under några av de år jag arbetade där. Jag höll ju på och ”integrerade” på ambassaden – ”tvingade” dem att fira alla kristna högtider och allas födelsedagar (tänk att de lät mig hållas!) – och Abdullah Mosa var ganska ny på sin post, han hade kommit två veckor före Lucia. Till Lucia-dagen, som jag ansåg också skulle firas på ambassaden, hade jag bakat små lussekatter och köpt pepparkakshjärtan med glasyrdekoration och ordet ”Lucia” spritsat tvärs över.

På förmiddagen, strax efter att Mr Mosa hade ringt till Ragab i köket och beställt en kopp starkt te – och jag hade bett Ragab tala om när detta skedde – gick jag en trappa upp i fyravåningarshuset där vi huserade, till Mr Mosas rum. Jag knackade på och stegade in med min stora Lucia-pepparkaka och min lilla lussekatt på ett fat och gick fram till hans jättestora skrivbord där han satt och såg så liten ut, och ställde ner fatet framför honom. Han tittade förvånat på mig. Jag berättade om Lucia-traditionen och pepparkakor och lussekatter och han lyssnade och tackade för både information och förplägnad.

Någon vecka senare kallade han på mig (jag var ambassadörens sekreterare och skulle också hjälpa nya diplomater tillrätta) och sa att han behövde hjälp med att anmäla födelsedatum till Protokollet på Utrikesdepartementet och till diverse försäkringsbolag och bilregister etc. Hela hans mörka ansikte sken som en sol när han sa:

I have chosen to make 13 December, the Lucia-day, my birthday! Because you came and you gave me your heart (!!!) and that made me very happy and feeling welcome in this dark and cold country.

Sålunda slogs det fast att Abdullah Mosas, Minister Plenipotentiary på Saudiarabiens ambassad, födelsedag skulle vara den 13 december i alla officiella papper i Sverige.

Jag glömmer aldrig någonsin Abdullah Mosa, han var en så vänlig själ, så elegant men också så klurig och underfundig, lite barnslig på ett positivt sätt. Man skulle faktiskt kunna säga att han var ganska ”osaudisk”. Han och min chef, ambassadören och alla de andra av varierande nationaliteter  förutom saudierna: egyptier, filippiner, tunisier, algerier, finländare, svenskar, gjorde mina fem år på Saudiarabiens ambassad till en oförglömlig och mycket speciell tid i mitt liv som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Bilderna är från Grand Hotel (klicka för att se dem i större format).

Bild 1 är från nationaldagsfirandet i Spegelsalen där Abdullah Mosa, längst till vänster, står uppradad tillsammans med den paranoide Said Nasr Al Mubarak (tidigare stationerad i Wien) som var livrädd för att ”halbstarke” skulle komma och skada honom, och den stackars Abdullah Al Ghamdi, konsuln som ville köra bil hem efter festen, höggradigt berusad, och det blev en himla kalabalik kring det i svenska medier och risk för dödsdom i KSA.

Bild 2 är från en stor festlighet i Vinterträdgården där Abdullah Mosa står längst till höger och någon arabisk ambassadör hälsar på dåvarande kungen Fahds son, Feisal. Prins Feisal var i Stockholm för att närvara vid – och studera – Nobelfestligheterna eftersom man i Saudiarabien hade planer på att införa något liknande. Särskilt väl från prinsens besök minns jag den kolsvarte, ståtlige nubiern och rummet där han satt 24/7 och vaktade en massa pengar som prinsens följe på uppemot 30 personer behövde under sina dagar i Stockholm. Även jag fick gå till nubiern och rekvirera en massa pengar när jag skulle ut och shoppa kristallprylar med diverse fruar. Det var en upplevelse, alltså både att få ut pengarna och att valla runt fruarna…