Om respekt

Klicka på textrutan för att läsa texten och se videoklipp på SR P4.

Ur den lätt osannolika texten:

Ett tjugotal ensamkommande barn i Uppsala och Stockholms-området ska flyttas till Gällivare, dit de är anvisade. Men ingen har frågat barnen vad de vill och hur de mår. Det säger flera familjehem och gode män.

– Det är hemskt. Och vi har ingenting att säga till om, säger en gode man som SVT Nyheter Uppsala pratar med.

Hen anser att hanteringen av barnen i detta fall är fruktansvärt och säger att Gällivare behandlar dem helt utan respekt.

”Hanteringen av barnen i detta fall är fruktansvärd.” Man baxnar! Det vore betydligt mer anständigt att de upprörda gode männen och familjehemmen lärde dessa pojkar och män lite tacksamhet och respekt mot det land som tagit emot dem. Och insikt om att det är det skattebetalande folket i landet som bekostar allt, att det har kommit oerhört många människor hit samtidigt för att söka asyl och att det inte är så att man kan välja och vraka som nykomling i ett land. Det är vad de gode männen borde lära ut i stället för att ha mage att uttala sig som de gör.

Detta däremot är fruktansvärt. Och respektlöst:

Klicka på textrutorna för att komma till artiklarna i Södermalmsnytt.

Ur texterna:

Elsa Eklöf, 87 år, har bott på Vintertullen i hela 24 år.

– Det blir konstigt och annorlunda att behöva flytta. Jag har bott in mig här, säger hon. Jag vill helst vara i stan eftersom jag är en gammal Söderböna. Jag har bott på Katarina Bangata hela uppväxten och spelade fotboll med Nacka Skoglund på gården.

– Här finns människor som är över 100 år och att då flytta till ett ställe man inte känner till. Det är inte bra att flytta när man är gammal.

Sålunda: Ut med dem som har all rätt i världen att bo där de bor och in med dem som inte har det! Noll respekt!

Vård- och omsorgsboendet Vintertullen är ett högaktuellt förslag som stadens samordnare Lena Karlsson börjat titta på.

– Jag hör mig för vad som händer om var det kan uppstå lediga lokaler, till exempel pratar jag med Micasa. Det är en rutin som görs inför en avveckling. Jag har också kontaktat kommunstyrelsens ekonomiutskott dit ärendet också kommer att tas upp och har talat om att lokalen skulle kunna användas som flyktingbostäder. Inget är beslutat än, men Vintertullen är intressant och vi tittar på den, säger Lena Karlsson.

Som sagt: Detta är fruktansvärt. Att gamla människor som arbetat och betalat skatt i sitt land i hela sitt liv, inte ges den trygghet och stabilitet de utlovats under de sista åren av sina liv.

Det är inte fruktansvärt att asylsökande minderåriga – inte sällan vuxna män som angett att de är yngre (sällan flickor och kvinnor) – som vi inte med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer, varför de är här och inte heller hur gamla de är, flyttas till platser där det finns möjlighet att hysa dem. Inte ett dugg fruktansvärt. Och när man talar om ”respekt” så är det nog så att det är de, som kommer hit av olika anledningar och som tas emot som man gör i Sverige, som bör visa respekt. Gamla människor, som de på Vinterullens äldreboende och alla andra som jobbat för att – som politikerna ständigt säger: ”bygga Sverige starkt” – som är de som i allra första hand ska behandlas med den största respekt.

Nu planeras alltså asylboende i de gamlas hem, Vintertullen. Det är inte respekt.

© denna blogg.

Är det något fel på svenskars förstånd?

Rubriken är något drastisk, säkert även provocerande för en del. Det är meningen. Den ska få läsaren att haja till. Sedan får var och en givetvis tänka, tycka och tro precis vad den vill. Ofta undrar jag – och ofta har jag undrat under de 20 år jag varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor – över naiviteten, dumheten, okunnigheten och den rena självdestruktiviteten som präglat och präglar det svenska asyleriet.

Jag får många mejl från olika håll i landet, från miggor men också från andra som kommer i kontakt med asylsökande och med personer som nyligen har fått PUT. Jag slår samman de olika berättelserna till en, men det är alltså flera som berättat samma sak och dessa personer finns i olika delar av landet och känner inte varandra.

Alla syrier är inte syrier och alla syrier har inte skyddsbehov i Sverige

Vi får dagligen samtal från syrier som vill veta om de riskerar att mista uppehållstillståndet om de åker hem till Syrien. De ska gifta sig, hälsa på släktingar, åka på semester. Semester!?

Kommentar: Läs gärna ovanstående meningar en gång till noga och tänk noga på vad som sägs.

Etablerade syrier ringer också och berättar hur upprörda de blir när de hör landsmän berätta att de ska åka hem.

Och – viktigt! – långt ifrån alla ”syrier” är syrier. De är av andra nationaliteter men chansar och uppger sig vara syrier från Syrien eftersom de vet att syrier (märkligt nog) får stanna i Sverige vare sig de har skyddsskäl eller inte.

Och – viktigt! – långt ifrån alla syrier flyr undan krig och förföljelse: de har inte ens bott i Syrien. De bara passar på när chansen till ett svenskt pass ges.

Många syrier flyr från kriget, men ju fler som kommer hit och ljuger om vilka de är och varifrån de kommer och om sina (o)befintliga skyddsskäl, desto färre av dem som verkligen behöver skydd kan vi hjälpa.

Kommentar: Ansvariga politiker och ledningen på Migrationsverket väljer att blunda krampaktigt för det som här berättas.

Vi kan inte hindra någon från att åka till Syrien, men de riskerar givetvis, i varje fall i teorin, att få sin statusförklaring återkallad. Uppehållstillståndet kan vi dock inte återkalla för just syrier eftersom ”alla och envar som kommer från Syrien får UAT på grund av skyddsbehov”. Detta, märkligt nog, trots att grunden för all asylhandläggning är att varje ärende ska behandlas individuellt och utifrån sin beskaffenhet.

Den som har flyktingstatus får medborgarskap ett år tidigare än andra och bättre pension. Alternativ skyddsstatus ger inga sådana fördelar. Sedan blir det förstås också svårare att utvisa den som begår brott om han/hon har en skyddsstatus. Så incitamentet att presentera sig som ”syrier” är stort.

Kommentar: Det här är oacceptabelt. Har man sökt skydd – och fått det – och vill resa hem och hälsa på släkten i det land som man har påstått för svenska myndighetspersoner att man har skyddsbehov gentemot, då begriper till och med en åttaåring med normal intelligens att man inte har haft behov av skydd utan att anledningen till att man tagit sig till Sverige är en helt annan.

Vad säger migrationsminister Morgan Johansson om detta? Är det inte dags att Migrationsverket får i uppdrag att följa utlänningslagen (!!!) och se till att varje ärende behandlas individuellt och att den som inte har skydds- eller asylskäl får avslag på sin ogrundade ansökan? Och dessutom att Migrationsverket ser till att uppehållstillstånden återkallas från dem som reser hem och hälsar på släktingar, firar semester eller gifter sig i landet de lämnat när de ”flytt från krig och förföljelse”?

Sverige har varken råd eller möjlighet att hysa tiotusentals människor från andra sidan jordklotet som inte har något annat skäl att komma hit än att de vill ha ”ett bättre liv”, vilket skattebetalarna här i det här lilla landet ska stå för. Det lilla landet där de egna pensionärerna efter ett långt arbetsliv ofta tvingas leva rejält under existensminimum. En väninnas mamma är ensam och har en pension på 6700 kronor i månaden. Det är ett slag i ansiktet på henne och många andra i hennes situation.

Asylbedragare ska inte premieras och de ska inte kunna skratta bakom ryggen på dumma, fega svenskar. Det är regeringens skyldighet att ”staga upp” det svajande Migrationsverket och se till att utlänningslagen efterlevs och att de som ljugit om sin nationalitet, sitt namn, sin ålder och/eller sitt skyddsbehov fråntas de uppehållstillstånd som erhållits på falska grunder. Och att de utvisas till de hemländer de så gärna vill besöka och inte tycks ha några problem att återvända till. Inte bara Syrien är ett sådant land, Afghanistan är det också. Irakier har ofta inte heller problem med att återvända och gör det i stor utsträckning frivilligt från Finland (i tusental) men också från Sverige.

© denna blogg.

”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.”

Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela artikeln på Dagens Samhälles sajt.

Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken. Han säger bland annat:

Flera kommuner upplever att flera barn som de tar emot egentligen är vuxna och vill att Migrationsverket ska åldersbestämma de tveksamma fallen. Migrationsverket å andra sidan hävdar att de redan åldersbestämmer och att det inte går att göra på annat sätt eftersom det inte finns svenska läkare som vill göra medicinska åldersbestämningar.

Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.

Läs gärna följande texter – en bråkdel av alla som genom åren skrivits i och om ämnet ”ensamkommande barn” finns att läsa här på bloggen:

•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år 25 juli 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

•  ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015

•  Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015

•  Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016

•  Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.

© denna blogg.

 

Finland. ”Det har kommit färre asylsökande under årets första månader än tidigare.”

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Yles sajt.

 

Migrationsverket lägger ner 33 förläggningar

Vid flera andra förläggningar minskar också antalet inkvarteringsplatser.

Orsaken till nedläggningen är att Migrationsverket anpassar antalet inkvarteringsplatser till antalet asylsökande. Det har kommit färre asylsökande under årets första månader än tidigare. Samtidigt har platser blivit lediga i takt med att asylsökande lämnar landet frivilligt eller får beslut om vidare åtgärder.

Migrationsverket har fortfarande cirka 20.700 platser kvar vid enheterna för vuxna och cirka 1.700 platser vid enheterna för minderåriga.

Information: I Sverige ska Migrationsverket upphandla drygt 80.000 boendeplatser, detta för att alla deras boendeavtal löper ut i år.

News That Moves om bland annat minderåriga asylsökandes rättigheter

Minderåriga asylsökande behöver inte ta sig till Tyskland, Sverige eller andra länder i Norden för att söka asyl eller skydd, om det är asyl eller skydd de behöver. De har rättigheter i andra länder också och som skyddsbehövande har man inte rätt att välja och vraka bland ”resmål”.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Följande rättigheter gäller för minderåriga asylsökande i några aktuella länder. Uppgifterna kommer från News That Moves, som samlar information och uppdaterar den både för asylsökande och migranter men också för anförda som vill veta mer om det aktuella läget på asyl- och migrationsområdet i Europa. Jag citerar från sajten och om det är någon som anser/vet att något som anges på den inte stämmer får den gärna höra av sig.*

Makedonien (den 28 mars finns där 7 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en förmyndare och varje barn tilldelas en socialarbetare som arbetar med och  för dem
•  De har rätt till fri utbildning

När barnen fyller 18 år har de rätt att bestämma om de vill stanna i Makedonien eller om de vill återvända till sina hemländer om Makedonien inte kan hitta deras familjer innan dess.

Serbien (den 28 mars finns där 160 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

Slovenien (den 28 mars finns där 37 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

De flesta ensamkommande minderåriga är 13 – 17 år gamla.

Representanter från NGO Center for help for asylum seekers (frivilligorganisationer som hjälper asylsökande) konstaterar att barnen ofta vägrar att använda sig av de rättigheter de har för att de inte vill stanna i dessa länder utan hoppas kunna fortsätta till andra EU-länder.

Kommentar: Det finns ingen som helst laglig rätt för den som söker asyl eller skydd mot förföljelse m.m. att välja land utan har man skyddsbehov så ska man (egentligen, men lagar följs ju inte i alla lägen…) söka det i det första land man kommer till. Har man lämnat det landet ska man söka skydd i första bästa land man kommer till.

Var och en kan och bör givetvis också själv researcha och bilda sig en egen uppfattning om vad som rapporteras och vilka rykten och berättelser som förs vidare.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Finland. Utrikesminister Timo Soini vill att Finland ska ta emot förföljda kristna.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

 

 

Soini: Finland måste ta förföljda kristna

Utrikesminister Timo Soini vill ta efter Polens och Tjeckiens politik.

Polen och Tjeckien har tagit emot förföljda kristna. Soini anser att Finland borde göra detsamma.

– Det är något som också Finland kunde ta efter, skriver Soini på sin blogg (med rubriken: Kristna – en förföljd folkgrupp).

Soini betonar att kristna är världens mest förföljda folkgrupp.

– Det är hög tid att man i Europa, också i Finland, tar det i beaktande, skriver han.

Soini säger att som utrikesminister har han ofta och i olika sammanhang tagit ställning för de kristna.

© Översättning Merit Wager

Personligt påskägg

Att få ett handmålat litet konstverk i form av ett personligt, just till mig målat påskägg av en god vän som lagt tid och möda på det, det är något att bli riktigt glad åt. Och just ett sådant fick jag idag.

Påskdag i urskogen

Den absolut bästa avkopplingen måste vara att ge sig ut i naturen, bort från allt som plingar och skramlar och piper och dunsar och skräller och brummar och tutar och som pockar på uppmärksamhet.

Ute i urskogen hör man bara granarnas sus och en och annan fågel som kvittrar. Ingenting annat. Inga bilar. Inga mobiler. Inga högljudda röster. I urskogen som vi vandrade i idag var det just så. Av- och bortkopplat. Avskalat. Stilla. Bäveravgnagda träd. Bäverdamm. Myrstack. Sol i skogsgläntor. Kottar, hela marken full.

Här en bildkavalkad från dagens skogsvandring som gav frid och ro men också ny energi.

 

Påskaftonsmöte med Thanh och två barn är uppkallade efter mig och Fredrick Federley

Tiden går fort och det har hunnit gå drygt 1,5 år sedan jag senast träffade Thanh. Han bor ca två timmars bilresa från Stockholm och jobbar heltid, har familj och villa där mycket behöver fixas, så det är inte så lätt att hinna åka till Stockholm över en dag. Men nu, på påskafton 2016, kunde vi äntligen ses igen. Det blev ett glatt återseende och en ”walk down memory lane” – vi mindes och påmindes om en massa som hänt och människor vi mött under åren då jag var hans asylombud. Vi har så många minnen från det att jag träffade honom på förvaret i Märsta där han satt i åtta månader tills han fick uppehållstillstånd, id-kort och svenskt medborgarskap fram till idag

Här är en liten kavalkad över vad vi var med om!

Thanh, Hoa, Fredrick Federley

Nu ber vi utrikesminister Carl Bildt om hjälp – 26 juni 2007

 

 

 

 

 

Hoa Merit Thanh vid Vietnams ambassad

Om vietnameserna (igen) – 5 juli 2007

Matpengar och reskort till Thanh – 5 juli 2007

 

 

 

 

Tidningen Dagen om Thanh och Hoa – 6 juli 2007

 

 

 

 

 

Thanh, Maud Olofsson, Fredrick Federley

Grattis på födelsedagen idag, Thanh! – 21 juli 2007

 

 

 

 

 

 

Tove Lifvendahl och Thanh 14 aug 2007

Thanh och jag äter lunch med Tove Lifvendahl – 14 augusti 2007

Thanhs ärende återsänt till dem som för tre månader sedan fattade beslut i ärendet… – 13 september 2007

 

 

 

 

Migrationsverket har inte gjort något på flera år… – 11 oktober 2007

“Verkställighetshinder är ingen ny omständighet”?!!? – 11 oktober 2007

Nya märkliga turer i “fallet Thanh” – 5 november 2007

 

 

 

Dan Eliasson

Thanh

De märkliga turerna i “fallet Thanh” tar aldrig slut – 19 november 2007

 

 

 

 

Thanh och Elisabeth Svantesson sept 2007

En riksdagsledamot som bryr sig – 11 september 2007

 

 

 

 

 
Massor hände under alla år, bland annat gjorde vi en JK-anmälan som resulterade i att både Migrationsverket och Polisen klandrades.

Ur beslutet, först utdrag ur anmälan:

MW – Medborgarnas flyktingombudsman, MFO – har i en anmälan den 29 september 2006 begärt Justitiekanslerns granskning av och ställningstagande till den omständigheten att Migrationsverket enligt henne kräver att vietnamesiska medborgare som har sökt asyl i Sverige fyller i en blankett från Vietnams ambassad med rubriken ”Personlig deklaration”, där ett stort antal delvis känsliga uppgifter om personliga förhållanden efterfrågas.

MW har vidare i sin anmälan anfört att Polisen i samband med ett verkställighetsärende avseende vietnamesiske medborgaren TQT (nedan TQ) har bett denne att ljuga för Vietnams ambassad i Sverige och säga att han är turist och har tappat sitt pass samt uppmanat honom att söka pass och återresetillstånd i falskt namn.

Och, ur JK:s långa resonemang och beslut:

Migrationsverket kan inte undgå kritik för att man har medverkat till att hemliga, och i vissa fall mycket känsliga, uppgifter har lämnats till Vietnams ambassad, tydligen också till vissa andra ambassader. Jag utgår från att verket ser över sitt agerande och att sekretesslagen från och med nu konsekvent efterlevs.

Samt:

Polismannens agerande är kanske i någon mening begripligt med tanke på vad den omstridda uppgiften innebar för möjligheterna att fullfölja avvisningen. Icke desto mindre måste det anses helt oacceptabelt att en svensk polis uppmanar en person som skall avvisas att lämna oriktiga uppgifter till den egna ambassaden. Det strider mot regeringsformens krav på saklighet och det utsätter personen för oöverskådliga risker. Handlandet innebär dessutom i praktiken att en svensk myndighet försöker lura myndigheterna i ett annat land, något som inte får förekomma i annat än mycket speciella fall och under politisk kontroll. Detta gäller även i sådana situationer då det andra landets krav och regler anses orimliga. Som MW har anfört får den sortens invändningar tas upp i andra sammanhang.

För polisinspektören har det tydligen varit helt naturligt att handla på det sätt som han gjorde. Det betyder rimligen att polismyndigheten inte har klargjort för honom att ett sådant handlande inte får förekomma. Mot den bakgrunden anser jag att handlandet måste tillräknas myndigheten som sådan. Polismyndigheten i Stockholms län kan därför inte undgå kritik för det inträffade.

Jag utgår från att myndigheten ser till att dess företrädare inte fortsättningsvis agerar på det sätt som har skett i detta fall. Jag sänder detta beslut även till Rikspolisstyrelsen och förutsätter att också styrelsen uppmanar till ett helt korrekt handlande i samband med verkställighet av avvisningsbeslut.

Det här är Thanhs reaktion när beslutet kom.

Här berättar Thanh ett år efter att han fått permanent uppehållstillstånd, PUT, hur det kändes när jag ringde och gav honom beskedet.

”l have a safe and comfortable life now!” – 29 oktober 2009

Hela historien om främst Thanh, men  också Hoa, kan alltså läsas under rubriken Vietnamesen.

Trevlig information: Jag visste inte om det, men Thanh berättade att Hoa nu har två barn och han och hans fru har döpt dottern till Merit och sonen till Fredrick! Det var både roligt och rörande att höra.

Till sist: Många människor ”figurerade” i den här mångåriga historien; en del nämnda ovan. Inblandade – behjälpliga – var också dåvarande journalisten Martin Kits; prästen Håkan Sandvik; Centerpartiets Ungdomsförbund; advokaten Anna Dahlbom; Lars-Gunnar Lundh, då överdirektör på Migrationsverket; Karin Hübinette då anställd på SVT; Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot; en migga på förvaret och säkert många andra som ju också finns nämnda i inläggen om Thanh och Hoa.

© denna blogg.

 

Påsk

”Avvisning får ske av en person som har visering eller är undantagen från kravet på visering men inte har för avsikt att lämna landet.”

Nu kommer regeringen med  en proposition som föreslår en ändring av en avvisningsbestämmelse i utlänningslagen, en självklarhet som borde ha gällt för länge sedan:

Ändringen förtydligar att avvisning får ske av en person som har visering eller är undantagen från kravet på visering men inte har för avsikt att lämna landet.

Enligt EU-rätten upphör rätten för en viseringsfri person att vistas här om han eller hon inte har för avsikt att lämna landet. För att Sverige ska kunna leva upp till EU-rättens krav måste det därför vara möjligt att avvisa sådana personer. Bestämmelsen i utlänningslagen om formella avvisningsgrunder måste därför ändras.

En person som inte behöver ha visering för att resa in och vistas i Sverige kommer efter att rättspraxis har ändrats inte kunna avvisas från Sverige under den viseringsfria perioden. Genom ändring förtydligas möjligheten att avvisa en viseringsfri person och även personer som har visering men som inte har för avsikt att lämna landet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Här kan hela propositionen läsas.

 

Finland. ”President Sauli Niinistö sade sig vara mycket nöjd med hur Vladimir Putin har agerat”

Klicka på textrutans för att komma till artikeln på Hbl:s sajt.

Finlands president Sauli Niinistö träffade Vladimir Putin i Moskva i kväll. De är överens om att begränsa gränsövergångarna på två ställen längs den finsk-ryska gränsen för att hindra uppenbart ogrundade asylsökande från att ta sig till Finland.

Klicka på textrutans för att komma till artikeln på Hbl:s sajt.

Gällande gränsen sade president Putin att frågan nu har lösts. Gränsövergångarna vid Salla och Lotta-Raja-Jooseppi blir svårare att passera eftersom inga andra än finska, ryska och vitryska medborgare samt deras familjemedlemmar kommer att släppas över gränsen. Vitryssarna kommer med på köpet i och med att Ryssland och Vitryssland är en union.

Begränsningarna gäller i 180 dygn och träder i kraft när bägge länder har bekräftat saken. I Finland ska frågan behandlas av statsrådet och under en presidentföredragning. Syftet är att motverka det som länderna betraktar som organiserad illegal invandring. Finland försöker på det här sättet också förhindra att det uppkommer nya illegala rutter och ser därmed gränsfrågan också som ett EU-åtagande.

De båda presidenterna var tydligt belåtna över att situationen vid gränsen har normaliserats sedan det i början av året kom drygt 1700 asylsökande från Ryssland. Många av dem var människor som redan hade bott i Ryssland i flera år.

En annan migga: ”Mailen slutar att fungera minst en gång i veckan.”

Med anledning av inlägget En migga: ”Det stora hotet vore om någon kom åt CUD, centrala utlänningsdatabasen.” skriver och informerar en annan migga enligt följande:

Migrationsverket blir ofta utsatt för DDOS-attacker och när det händer blir våra system väldigt sega. Mailen slutar att fungera minst en gång i veckan.

Här är några få exempel på mejl inom Migrationsverket angående it-attacker och (o)säkerhet. Man kan ju gissa – eller åtminstone spekulera i – att det ser likadant ut på andra viktiga myndigheter och verk i Sverige, Migrationsverket är särt inte ensamt om att utsättas för it-attacker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

©denna blogg

En migga: ”Det stora hotet vore om någon kom åt CUD, centrala utlänningsdatabasen.”

Med anledning av it-attackerna mot svenska tidningar frågade jag en migga:

Hur mycket tänker ni på vad som skulle hända om det utfördes en it-attack mot Migrationsverket som den som utfördes mot ett stort antal svenska dagstidningar? Har detta någonsin diskuterats hos er?

Miggan svarade:

Ja, vi har diskuterat det en hel del. Men med tanke på att systemet kraschar och ligger nere någon timme i veckan så skulle det nog inte vara någon större skillnad…

Kommentar: När systemet kraschar ”någon timme i veckan” är det många arbetsuppgifter som inte kan utföras…

Miggan fortsätter:

En sådan här attack skulle inte göra någon större skillnad för oss. Det skulle bli struligt för de asylsökande naturligtvis, om de inte kommer in på vår publika sida, men att göra en överbelastningsattack på våra interna system tror jag i princip inte går. Men om det skulle gå, då skulle det naturligtvis vara extremt allvarligt.

Det stora hotet vore om någon kom åt CUD, centrala utlänningsdatabasen. Kan tänka mig att utländska säkerhetstjänster säkert försökt, försöker och kanske redan har  lyckats få fatt på den. Där skulle ju verkligt känsliga uppgifter kunna komma i fel händer.

Cynisk och luttrad som jag är har jag tyvärr farhågor om att säkerheten kring CUD är föråldrad, men det har jag förstås inga belägg för.

Kommentar: Jag tackar återigen miggorna för att de håller mig – och därmed många andra – upplysta om vad som händer (och inte händer) på Migrationsverket!

© denna blogg.

”Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity”

Nu har det sänts i australisk tv. 60 Minutes Australia: Europe’s Migrant Crisis And Sweden’s Crime Wave (Crew Attacked). En del av programmet handlar om brottsvågen och om det mycket stora antalet asylsökande i Sverige.

Så här inleds reportaget:

Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity by opening it’s doors to hundreds of thousands of refugees and asylumseekers from the worlds war zones and trouble spots, the country is experiencing serious security issues.

Programmet kan ses här:

Det är skrämmande scener som visas från Rinkeby. Rabiata män attackerar på svensk mark helt oskyldiga människor, människor som alltså inte gjort någonting. Inget annat land accepterar sådant, knappast hade polisen i  en invandrartät förort till någon annan av de nordiska huvudstäderna lämnat det attackerade tv-teamet utan skydd, ett team som redan hade blivit trakasserat när polisen lämnade platsen. Men i Sverige är alla rädda, också poliserna.

Sveriges goda rykte i världen förändras – har förändrats – liksom den känsla av generell trygghet och förutsebarhet som tidigare varit tämligen självklar för invånarna i landet. Vem som helst – icke främlingsfientlig såväl som främlingsfientlig – förstår att den stora förändring som nu sker i Sverige inte är positiv. Att ett litet land på mycket kort tid tar emot hundratusentals människor från länder med främmande religion, kultur, ”värdegrund”och syn på kvinnor, inte minst –  det fungerar helt enkelt inte. Det ser vi dagligen exempel på. Det hjälper inte hur mycket medierna för fram de goda exemplen – som det givetvis också finns gott om, tack och lov! – det är ju inte de som är problemet. Problemet är sådana som de här maskerade männen i Rinkeby som utan anledning, helt oprovocerat begår våldshandlingar mot andra människor.Det är de som inte passar in i ett land där våld enligt tradition inte förekommer på det sättet mellan människor eftersom man i en demokrati försöker lösa meningsskiljaktigheter och andra problem genom samtal. Bland annat Zeliha Dagli har berättat om den här sortens män som tar sig rätten (och som inte hindras från det) att styra och kontrollera i artikeln Jag kan inte längre vara mig själv här (Aftonbladet 29 maj 2015) och sätta skräck i andra. Och det sker i princip obehindrat i Sverige, ett land som tidigare var ett av världens mest jämställda och fridsamma.

Se programmet och gör ett tankeexperimentet: tänk er att svensk tv gjort det här reportaget om situationen i Australien. Många skulle börja se på Australien med andra ögon och vara ganska upprörda. Vi upprörs ju redan storligen – och med rätta! – av att inga asylsökande, som försöker ta sig till Australien sjövägen, tillåts komma in i landet, utan i stället förpassas de till en liten ö tillhörande Papua Nya Guinea. Många av de kanske hundratusentals eller fler australiensare och andra som ser programmet upprörs säkert också – med rätta – över vad de ser i programmet om Sverige. Avsluta tankeexperimentet med att helt enkelt inse och konstatera att det som visas i det här avsnittet av 60 Minutes Australia är hur det ser ut i många av de 186 utanförskapsområdena och alla 55 no go-zonerna i Sverige.

© denna blogg.

 

En migga om nya spår på Migrationsverket

En migga berättar:

Det är lite av en röra på jobbet nu

Det går inte snabbt med ensamkommandes beslut, men inte heller för vuxna. Jag har hört talas om att hela asylprövningen ska omorganiseras så att det blir olika ”spår”. Vilket spår det blir för var och en ska bestämmas efter ansökan.

Ansökningsutredningarna ska bli bättre. Ett av spåren (antagligen det som kommer att sysselsätta merparten av oss) ska heta ”Aktiv väntan” och dit sorteras alla ärenden som kräver någon åtgärd innan asylutredningen inleds. Typ språkanalys, åldersutredning, väntan på att den sökande ska komma in med handlingar, äkthetsgranskning av handlingar, ambassadfråga etc.

De som jobbar med detta träffar inte de asylsökande. När det är klart ska de sökande skickas vidare till nästa ”spår”. Nu är jag ännu inte så insatt i hur det ska bli. Det har inte börjat ännu och vi har inte fått någon egentlig information och det är därför svårt att säga någonting mer om det ännu. Det positiva är ändå att ”ensamkommande” inte får något eget ”spår”. Det är alltså positivt under förutsättning att åldersbedömning görs senast  i ”aktiv väntan  spåret”, men helst redan i samband med asylansökan.

Kommentar: Jag upprepar vad jag brukar säga lite då och då, med ojämna mellanrum:

Till denna migga och de andra miggorna (+utlänningspoliser, gränspoliser, anställda inom socialtjänsten, personal på HVB och i familjehem, volontärer m.fl.) som år ut och år in skriver och berättar, informerar, rapporterar, vill jag sända ett stort tack!

Reflektion: Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan andra medier (än min blogg) tar upp det som miggan berättar.

OBS © denna blogg.

Finland. Mannen framhåller att han enligt egen åsikt inte har gjort något fel.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

En irakisk man har vid tingsrätten i Birkaland dömts till ett år och fyra månader villkorligt fängelse för likskändning. Tingsrätten betecknar gärningen som krigsförbrytelse.

Mannen var medlem i en paramilitär grupp i Irak och deltog i strider mot terroristorganisationen IS. Han publicerade på Facebook år 2015 tre bilder föreställande en död fiendesoldats huvud. Den döda mannens identitet avslöjades och det gick att känna igen honom.

Bilderna var enligt domstolen nedsättande och kränkande gentemot offret. 29-åringen har erkänt att han lagt ut bilderna, men han säger att avsikten inte var att skända liket.

På MTV Uutisets sajt är rubriken gällande samma sak som ovan:

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten på MTV Uutisets sajt (på finska).

Den irakiske man som dömdes till villkorligt fängelse, säger i en intervju för MTV Uutiset att han inte anser att han gjort något fel

Den irakiske mannen erkände idag i Tammerfors tingsrätt att han haft bilder på sin Facebook-sida, där han poserar med ett avskuret huvud från en IS-soldat som stupat i strid.

Mannen framhåller att han enligt egen åsikt inte har gjort något fel. Han sa i rätten att han publicerat bilderna som tröst för de anhöriga till offren som dog i IS självmordsattack.

Rätten ansåg att bilderna var nedsättande och förolämpande mot en fiendesoldats heder. Bilderna kunde ses av alla Facebook-användare.

För den irakiske mannen kom det som en överraskning att fallet började utredas i Finland, när han anlände till landet hösten 2015. Domen på ett år och fyra års fängelse däremot, var ingen överraskning.

– Den här domen hade jag väntat mig.

Det här är det första krigsförbrytelsefallet som behandlats i Finland.

© Översättning Merit Wager.

 

Lagman Lars-Gunnar Lundh: ”Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati.”

Häromdagen blev det känt att en ledamot i Norrköpings kommunfullmäktige och  nämndeman i tingsrätten, Karin Forell, SD, uttryckt sig minst sagt olämpligt på sin – får det förstås – öppna Facebook. Hon kommenterade en bild av en asylsökande mamma som tvättade sitt nyfödda barn ovanför (inte i) en gyttjepöl i ett läger i Grekland:

 Grisar badar ju i gyttjepölar, dom mår så bra så.

Och Lars-Gunnar Lundh, lagman i Norrköpings tingsrätt, agerade snabbt. I går, bara några dagar efter det stötande uttalandet, fattade han beslutet att entlediga Karin Forell som nämndeman. Han kunde ha skrivit ett knastertorrt och kort beslut, men han skrev i stället ett mer utförligt sådant. Det är korrekt och tydligt som sig bör, men det är samtidigt levande och lättläst. Ett beslut som inte använder färdiga mallar och krångliga ord och uttryck utan har en personlig ton och ett ordval som gör att det känns att han verkligen tänkt på vad han skriver, att det inte är ett slentrianmässigt dussinbeslut.

Lars-Gunnar Lundh har också i början passat på att ge en kort information om nämndemannasystemet, varför beslutstexten börjar så här:

Nämndemannafunktionen är i det närmaste tusen år gammal och det finns i huvudsak två skäl för att institutet trots hög ålder har överlevt. De skälen är allmänhetens insyn och inflytande i den dömande verksamheten.

Han pekar också på det som otaliga gånger varit uppe till diskussion, nämligen det som många – inklusive jag – finner onödigt:

I den svenska modellen är det kommunfullmäktige som väljer nämndemän och det trots att uppdraget inte är politiskt. Sannolikt beror den ordningen på att det tidigare var den enda lokala myndigheten. Den här ordningen har fått till följd att det i princip bara är partipolitiskt aktiva som väljs för uppdragen.

Om nämndemannen Karin Forell skriver lagman Lars-Gunnar Lundh i sitt beslut:

Nämndemannen Karin Forell har i uttalanden i sociala medier uttryckt åsikter som kan tolkas som att hon jämför migranter (spädbarn) med djur (grisar). Hon har även ifrågasatt bilden av den drunknade pojken Alan Kurdi som förolyckades för ett drygt halvår sedan. Hon har beträffande den bilden framfört uppfattningen vid en intervju, som jag tagit del av, att det kan ifrågasättas om bilden är riktig eftersom hon vill ”se saker med egna ögon”.

Jag har kallat till mig Karin Forell och vid mötet har hon uttryckt ånger och framfört att hon inte står för den tolkningen av uttalandena som har gjorts i media.

Karin Forell har, efter att fått möjlighet att tänka över om hon vill kvarstå som nämndeman, återkommit till mig och framfört att hon vill fortsätta att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Skäl för beslut är vad jag uppskattar mest i det här dokumentet. Där resonerar Lars-Gunnar Lundh så här:

Migrationspolitik och dess konsekvenser har under senare tid fått ett allt större utrymme i den politiska debatten. Det förhållandet att någon utrycker en åsikt om politikområdet migration på samma sätt som åsikter om ett annat politikområde är inte något som tingsrätten har att bedöma för att avgöra en nämndemans lämplighet.

Ett erkännande av att alla människor har rätt att ha sina åsikter oavsett vilka de är och att det inte är tingsrättens sak att lägga sig i dem. Men:

Det är däremot en annan fråga om en nämndeman uttrycker åsikter som kan innebära att nämndemannens objektivitet kan sättas i fråga och därigenom rubba förtroendet för denne och slutligen domstolens verksamhet.

Så är det. Och beslutsmotiveringen lyder i sin fortsättning:

Den som jämställer migranter med djur har för länge sedan passerat gränsen för vad som är försvarligt uttalande av en person som tjänstgör i ett av fundamenten för vår demokrati. Ett sådant uttalande är helt oacceptabelt och rubbar enligt min mening förtroendet för Karin Forell som nämndeman. Rätten ska objektivt avgöra mål och ärenden oberoende av någons etnicitet, religion, hudfärg, kön, sexuella läggning, yrke, sociala situation etc. Det finns en påtaglig risk för att en person känner sig dömd på förhand om någon representant (juristdomare eller nämndeman) i domstolen har uttalat sig kränkande om en folkgrupp eller annan grupp som denne är en del av. Redan på den grunden är Karin Forell klart olämplig som nämndeman.

Karin Forell har därutöver ifrågasatt uppgifter om migranters livsöden med motiveringen att det inte föreligger sanningshalt om man inte kan se det med egna ögon. Även på den här punkten kan hennes lämplighet som nämndeman ifrågasättas eftersom en domstol i brottmål, där nämndemän medverkar, alltid har att avgöra frågor utan att domstolen har iakttagit påstådda kriminella gärningar.

Det hela kan inte uttryckas bättre och elegantare (!) än så. Slutorden är formella, som sig bör:

Karin Forell entledigas med omedelbar verkan från uppdraget att vara nämndeman i Norrköpings tingsrätt.

Ett beslut som kom snabbt och som är rakt, tydligt och till och med elegant och som av vem det vara må måste upplevas som det enda rätta.

Slutreflektion utanför det som handlar om beslutet i ovanstående fall:
Gör om nämdemannafunktionen – om den ska finnas kvar – så att rediga medborgare med intresse och allmänbildning samt mycket goda kunskaper i svenska språket, kan anmäla sitt intresse för att bli nämndeman. Som sagt: om funktionen alls ska finnas kvar.

© denna blogg.

 

 

 

 

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder.

– Frågan om en asylsökande är under eller över 18 år är viktig, inte bara när det gäller frågan om uppehållstillstånd utan även när det gäller boende och omvårdnad. Det är inte lämpligt att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn i barnboendena.

Det säger nu inrikesminister Morgan Johansson, bland annat i Svenska Dagbladet i en text med rubriken Medicinska åldersbedömningar i höst.

De fyra moderata kommunalråden, som skrev den skarpa och viktiga artikeln den 14 mars på Brännpunkt – har fått gehör. Det hedrar Morgan Johansson att han reagerat så snabbt. Hans reaktion visar också att det som Migrationsverkets rättschef skriver i sin replik på kommunalrådens debattartikel – ”Vi gör åldersbedömningar” – inte stämmer, vilket såväl kommunalråden som jag och många andra konstaterat för länge sedan.

Vi är alltså många – inte minst bland Migrationsverkets egen personal – som har tagit upp frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga under många år. Vi har varken lyssnats på av den dåvarande regeringen Reinfeldt eller sedan september 2014 av den nuvarande regeringen. Men antalet påstått och faktiska minderåriga har nu nått sådana höjder att det inte längre går att låtsas att 22- och 26-åringar och äldre är 17, år gamla. Det riskerar att vara alldeles för många vuxna män som hanteras som ”barn” med allt vad det innebär av såväl kostnader som allehanda olägenheter och risker.

I artikeln där Morgan Johansson uttalar sig, kan man läsa att:

Socialstyrelsen ska i april presentera en vetenskaplig genomlysning av metoder för åldersbedömningar. Morgan Johansson ser framför sig ett statligt ansvar för bedömningarna med Migrationsverket och Medicinalverket som huvudaktörer.

Men Socialstyrelsen har för bara några år sedan gjort ett ”ställningstagande” som låter som om det kunde ha varit skrivet av någon i Svenska Barnläkarföreningen (en förening som medverkat till att åldersbedömningar inte gjorts i Sverige på många år). Att den nu ska komma med nya uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer eller vad det ska kallas denna gång, är inget som på minsta sätt behöver hindra att åldersbedömningar börjar göras omedelbart. Det är bara att ta efter de nordiska länderna och utföra handledsröntgen och/eller tandröntgen – det är inte alls komplicerat och det finns i Sverige både läkare och tandläkare som kan utföra dessa kontroller/bedömningar, precis som i Norge, Danmark och Finland.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. Det poängterar också Migrationsverket i den konsekvensanalys verket gjorde i oktober 2015, med rubriken Man behöver absolut  inte vänta på Socialstyrelsens  uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer.

Att läsa:
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet
•  Debattartikel från fyra moderata kommunalråd i Stockholms-regionen: ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten”– 14 mars
•  Replik från Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer: Migrationsverket: Vi gör åldersbedömningar – 16 mars
•  Slutreplik från kommunalråden:”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning” – 17 mars
Den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielssons debattartikel, också den publicerad på Brännpunkt:

På bloggen
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 16 mars

På sajten Det Goda Samhället
•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars
•  En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar … – 17 mars

Och nu:

Mer att läsa för den som orkar:
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn”  – 9 februari 2015
I detta inlägg finns länkar till ytterligare 11 inlägg som publicerats här på bloggen i ämnet sedan mars 2012.

© denna blogg.

En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.”

Att läsa först:
•  ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten” – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 15 mars
och
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars

Läs därefter Migrationsverkets replik på artikeln på Brännpunkt:
• Vi gör åldersbedömningar – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 16 mars

I sin replik på Brännpunkt skriver Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer:

Som myndighet ska vi följa den lagstiftning som gäller.

Därefter påstår han, något förbluffande, att:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet – först då har vi hunnit samla in ett så brett material som möjligt.

Självklart kan det inte vara ”svensk praxis” att ”bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet”! Det är ju så dumt så klockorna stannar. Det kan givetvis inte vara svensk praxis att man ska låtsas att människor, som man tydligt kan se eller starkt misstänka, att de måste vara betydligt äldre än 16, 17 år, är minderåriga och ändå vänta med åldersbedömning till slutet av asylprocessen!

Självklart kan det inte vara meningen och ”svensk praxis” att vuxna män (som det oftast handlar om) ska behandlas som barn, bo tillsammans med 14-17-åringar, gå i skolan med 16-åringar! Och, inte på något sätt oviktigt: en minderårig asylsökande kostar uppåt 1,5 miljoner kronor per år för skattebetalarna (ja, det är en svindlande summa!) medan en vuxen asylsökande kanske kostar kring 170.000 kronor under samma tid. Så att inte göra åldersbedömningar i början av asylprocessen är också ett enormt slöseri med skattemedel. Skillnaden kan alltså vara så stor som 1, 3 miljoner kronor per år i kostnader för en vuxen asylsökande och en minderårig. Det finns givetvis asylsökande som kommer ensamma och är under 18 år också, men här talar vi om dem som ljuger om sin ålder.

Om det skulle vara ”svensk praxis” att bortse från dessa konsekvenser både vad gäller det vansinniga i att låta vuxna män bo med barn under lång tid och gå i skolklasser med kanske tio år yngre ungdomar samt kosta uppåt nio gånger mer än om de hade åldersbedömts, då måste den ”praxisen” omedelbart bytas ut mot en annan praxis. Och de som har infört en sådan uppåt väggarna-praxis borde få avsked på grått papper och inga fallskärmar. De har kostat samhället både enorma summor och de har åsamkat många stort psykiskt och fysiskt lidande – inte minst asylsökande, ensamkommande barn.

En migga kommenterar så här:

Man kan ju misstänka att Beijer är plågsamt medveten om att hans resonemang inte riktigt håller. Och att han påstår att en bedömning redan görs. Ja, om man med åldersbedömning menar att alla som inte är uppenbart vuxna (dvs 40+) ska godtas som barn, så…

Miggan kommenterar vidare:

Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.

När våra rutiner ser ut så, då måste ju Fredrik Beijer fatta att det inte går att skylla på barnläkarna eller ”svensk praxis”! Detta förfarande är ju helt och hållet vårt eget påhitt.

Antar att Beijer känner sig pressad, och han vet säkert att verket gjort åt h-e fel ifråga om de ensamkommande barnen. Nu börjar han säkert få skit från departementet så han vill väl rycka ut för att gjuta olja på vågorna.

Man kan ju tycka att en oberoende (i teorin i alla fall) myndighet borde ha tillräckligt med råg i ryggen och initiativkraft för att åtminstone försöka lösa problemet, men här har man varit väldigt passiv. Kanske hade man kunnat anställa egna förtroendeläkare eller på andra sätt agerat proaktivt. Nu sitter man där med skägget i brevlådan i stället.

Miggan avslutar:

Jag tror precis som du att det nu snart måste hända en hel del inom ensamkommeriet. Att den sökande har bevisbördan måste ju snart börja avspegla sig i våra rutiner.

Till exempel bör man kunna införa att vid tveksamma fall där id/pass saknas ska personen bedömas som vuxen, om det inte är uppenbart för alla att han är barn. Det borde ju vara självklart! Fattar verkligen inte varför inte detta införs omedelbart! Det krävs ingen lagändring för det. Det följer ju, som jag ser det i alla fall, av Migrationsöverdomstolens dom.

Kommentar: För att sätta i gång med åldersbedömningar behövs inga ”ställningstaganden” från Socialstyrelsen, inga utredningar, absolut inga uttalanden från Svenska Barnläkarföreningen. Det behövs bara att ett antal rättsodontologer och ortopedkirurger anlitas, precis som i övriga Norden. Jag känner själv till några som är beredda att börja utföra åldersbedömningar omgående.

Fortsättning följer.

Kuriosa: Lite märkligt får man nog anse att det är när Migrationsverkets presschef går ut på Twitter enligt nedan efter att riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, JO-anmält nuvarande och tidigare generaldirektör för Migrationsverket till Justitieombudsmannen (JO) för brister i rutinerna när det gäller att fastställa ålder på asylsökande (läs artikeln ”Migrationsverkets ledning har begått tjänstefel”).

Som sagt: Lite märkligt är det. Och det är en underdrift.

© denna blogg.