En migga: ”I tider av kris borde man kavla upp ärmarna och jobba med kärnfrågorna, dvs utreda och fatta beslut i ärenden om uppehållstillstånd och inte skapa en massa onödiga ”kringkringuppdrag”.

En migga skriver – apropå texten Synden straffar inte sig själv. Inte för ex-generaldirektörer som fått sparken om att Migrationsverket har utsett Angeles Bermudez-Svankvist till verksamhetsutvecklare för organiserad sysselsättning för asylsökande under 2016:

Visst är det bra att de asylsökande får något att göra om dagarna eftersom väntetiderna är så långa men man blir galen på alla dessa kringfunktioner och överbyggnader som myndigheten skapar.

Om man fokuserade på att se till att ärenden blev avgjorda så vore inte väntetiden två år. Myndighetens personal ska i första hand avgöra ärenden, men det verkar nu mer som en bisyssla. Om fokus låg på prövning av ärenden så att resurserna hamnade där istället för som nu i mottagningssystemet så skulle inte Bermudez-Svankvist behövas.

Vi har fått en enorm toppstyrning där ingen törs ta initiativ till någonting utan man inväntar order från högre ort. Varje region har byggt upp egna staber med regionchef, kanslichef, sektionschefer och enhetschefer. Enhetschefernas uppdrag är att verkställa beslut. Problemet är att besluten ändras hela tiden. Det som gällde förra veckan gäller inte den här veckan osv.

Och så har vi en jättestor Kvalitetsavdelning. Fråga mig inte vad de gör, för det når aldrig ner till mig. Kvalitén i beslutet får jag stå för själv. Jag tror att deras stora insats har varit att vi i princip återgår till den organisation som var innan 2006, nämligen att man sorterar och hanterar ärenden efter deras beskaffenhet. En självklarhet kan man tycka. Ingen verkar dock veta när detta ska börja praktiseras.

I tider av kris borde man kavla upp ärmarna och jobba med kärnfrågorna, dvs utreda och fatta beslut i ärenden om uppehållstillstånd och inte skapa en massa onödiga ”kringkringuppdrag”. Och hur i hela fridens namn kan man komma på att driva ickeproduktiva försöksverksamheter, omorganisera och  engagera sig i att ”skapa strukturer och kanaler för att ta till vara det engagemang som finns bland frivilligorganisationer och privatpersoner” i dessa tider?

Jag önskar någon nationalekonom var intresserad av att titta närmare på hur myndighetens pengar används. Som det görs nu så blir varje ärende ruskigt dyrt för skattebetalarna.

Kommentar: Miggorna fortsätter – oförtröttligt – att rapportera. sansat, klart, tydligt. Och viktigt. Men lyssnar någon?

© denna blogg.

Finland (Grekland). MTV Uutiset rapporterar: ”Många flyktingar har förfalskade pass – rederierna är vinnare.”

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

MTV på Lesbos – Många flyktingar har förfalskade pass – rederierna är vinnare

En stor andel av flyktingarna som anländer till ön Lesbos har falska pass vet inte att gränserna har täppts till. De vet inte att de inte kan ta sig från Lesbos längre än till Aten, och det utnyttjas av rederierna.

Enligt grekiska nyhetsbyråer var det idag (10 mars) den första dagen på tio månader då det inte kom en enda båt med flyktingar till Lesbos.

MTVs reporter Petri Sarastre, som följt situationen, rapporterar att läget på ön ändå är kritiskt.

På Lesbos finns ett flyktingläger där Interpol kontrollerar namn, fingeravtryck och pass och ger alla en tiomånaders Schengenstämpel. Så gott som alla flyktingar har, enligt Saraste, förfalskade pass och kan dörrar inte flyga från ön.

– De reser med båt främst till Aten, berättar Saraste.

Den som köper biljett får dock inte information om att han inte kommer att kunna ta sig längre än till Aten. En stor del av flyktingarna på Lesbos är utbildade enligt Saraste, och de har med sig stora summor pengar i kontanter.

– Det är inte många bland dessa asylsökande som vet att gränserna mot Europa i praktiken är stängda och att de får ett halvår på sig att uppehålla sig i Grekland. Fortfarande råder en allmän tro att man kan ta sig till Europa.

© Översättning Merit Wager.

Hur gick det sen?

Jag har bloggat så länge nu (i maj blir det elva år) att jag inte längre minns allt jag skrivit om i mina hittills 8.510 texter. Idag när jag sökte något helt annat på bloggen, hamnade jag i den här lilla serien, om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige:

•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. – 5 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2. – 6 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3. – 6 augusti 2014

Ur en av texterna:

Jag har kontaktakt Migrationsverket i denna fråga men med en svarstid på en månad gällande varje mejl av yttersta vikt som jag skickat i detta ärende, med totalt intetsägande svar från nämnda myndighet samt med erfarenhet från min kommunikation med ambassaden i Abu Dhabi så hänvisar jag härmed till min frus fullmakt och negerar/upphäver/stoppar härmed min frus ansökan om uppehållstillstånd i Sverige på grund av giftermål med en svensk medborgare (Dossier nummer: XXXXXXXX).

Detta är ett beslut taget gemensamt av oss eftersom vi vill – och kommer att – leva ihop som gifta från och med nu.

Och:

Funderar faktiskt allvarligt på att köpa ett syriskt medborgarskap eller pass till min fru (jag har läst att det är fullt möjligt) och låta henne ansöka om PUT åberopande att hon är från Syrien. Jag menar som så att kan andra göra det så kan vi. Migrationsverket ser ju tydligen mellan fingrarna med ett sådant förfarande. Och trots allt så är ju vårt förhållande genuint i motsats till många andras.

Nu undrar jag – och kanske också andra som följer bloggen:

Om du som skrev om din kamp för att få leva med din fru i Sverige läser detta så vill jag be dig att skriva och berätta vad som har hänt sedan de tre texterna publicerades här på bloggen!

© denna blogg.

Finland. ”Invandrare måste erbjudas möjligheter, men de ska också avkrävas motprestationer. Vi får inte lära dem att leva på bidrag.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

Migrationsverket om sina skärpta riktlinjer: De ekonomiska bidragen är enda sättet att styra vart de som bevisats uppehållstillstånd flyttar

Att asylsökande som fått uppehållstillstånd flyttar från mottagningsboendena till huvudstaden ska inte uppmuntras. Ekonomiskt bidrag för dem som flyttar dit tas bort. Men enligt Migrationsverket är detta inte något nytt utan det handlar om att man tolkar riktlinjerna strängare.

Man vill göra det svårare för asylinvandrade att flytta till huvudstadsregionen. Migrationsverket har för en månad sedan gett direktiv om att de inte ska lämna bidrag till exempelvis hyra när det gäller flytt till huvudstaden. Ekonomiskt bidrag lämnas endast för flytt i den region där mottagningscentralen ligger eller till en närliggande region. För flytt till huvudstaden ges bidrag endast i de fall där en asylinvandrad redan har fått en studie- eller arbetsplats.

Enligt Tiina Järvinen, överinspektör vid Migrationsverket, är anledning helt enkelt den att det är svart att hitta bostäder till rimlig kostnad i Helsingforstrakten och att det tar lång tid att få ta del av  integrationsutbildningen. Dessa två anledningar medför enligt Migrationsverket, ofta problem, bland annat svårigheter att betala hyran, skuldsättning och bostadslöshet.

– Vi kan förstås inte förbjuda någon att flytta, men vi har redan tidigare haft fall där personer som fått uppehållstillstånd återvänt till den kommun där de från början bodde eftersom det inte gick så bra i huvudstaden, säger Tiina Järvinen.
——————
Migrationsverkets strängare tolkning motsvarar också väl den plan som Arbets- och näringsministeriet presenterat i februari. Enligt den vill ministeriet placera ut dem som fått uppehållstillstånd i olika delar av Finland, så att det inte uppstår ett ”flöde” till tillväxtcentra. I planen ingår också att kartlägga dessa personers kunskaper så att de kan placeras på orter där det kan finnas möjlighet att få både bostad och arbete.
——————
Fredagen den 4 mars sammanträdde justitie- och arbetsminister Jari Lindström och inrikesminister Petteri  Orpo och deltog gjorde även ledningarna från Finlands större städer.

Minister Lindström framhöll att det behövs nya sätt att tänka kring integration:

– Det måste skapas nya handlingsmodeller där en invandrad till exempel kan lära sig finska och skaffa sig ett yrke samtidigt. Invandrare måste erbjudas möjligheter, men de ska också avkrävas motprestationer. Vi får inte lära dem att leva på bidrag.

© Översättning Merit Wager