Det som göms i snö kommer upp i tö. Apropå entledigandet av ett statsråd.

Klicka på bilden för att se och höra pressträffen.

”Nu kommer huvuden att rulla”. Så har man brukat säga när viktiga personer eller snarare personer på viktiga poster, vilket inte är riktigt detsamma avsätts. I dagens hemska värld låter orden annorlunda, konkret snarare än bildligt. Men när personer på viktiga poster avsätts i Sverige och ”huvuden rullar”, så är det sannerligen inte på samma sätt som huvuden rullar i de fruktansvärda situationer vi dagligen läser om i Syrien, Irak och på andra gudsförgätna ställen. Nej, här går huvudrullningen bildligt och civiliserat till. Som idag, när statsminister Stefan Löfven äntligen tog till orda i fallet med det olämpliga statsrådet Mehmet Kaplan, även om han inte sa så värst mycket mer än att:

Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.

Statsministern avslutade sitt anförande med orden:

Jag önskar honom all välgång i sitt fortsatta arbete.

En svensk statsminister borde till fullo behärska sitt eget modersmål. Det heter:

Jag önskar honom all välgång i hans fortsatta arbete.

På den berättigade frågan från journalister på plats om varför Löfven och hans medarbetare inte kontrollerat det blivande statsrådets bakgrund ordentligt innan han utsågs, gavs inget svar. Det är en stor skandal att uppgifter som funnits lättillgängliga och kunnat kontrolleras av vem som helst, och det vilar en tung skuld på Löfven & Co för detta. För hade de bara googlat eller krävt att Romson & Fridolin hade berättat vad de visste, så hade kapitlet Kaplan aldrig skrivits så som det nu blev skrivet, för då hade han inte blivit statsråd.

Exit Kaplan. Fokus Stefan Löfven och hans medarbetare. Medarbetarna som inte klarade att kontrollera de blivande statsrådens bakgrunder. En riktigt präktig skandal, det också. För hur kan någon ha tilltro och tillit till en så klantig hoper människor som inte ens vet hur man googlar och använder andra sätt att undersöka en persons bakgrund? En person som ska bekläda en av rikets högsta och viktigaste poster. Nu kommer strålkastarna att riktas på dem som inte klarade detta och man kommer att undra över vilka skelett andra statsråd egentligen har? Kanske någon gjort något lika hemskt som de borgerliga ministrarna, de som åkte ut inom några dagar för att de hade haft svart barnflicka respektive inte betalat TV-licens?

Har alla glömt detta som man för 1,5 år sedan kunde läsa i Aftonbladet under rubriken De nya ministrarna som det stormat runt:

Flera av de nya ministrarna har tidigare varit inblandade i skandaler och blivit ifrågasatta.

Ett exempel (förutom Mehmet Kaplan och Åsa Regnér) i den artikeln var:

Nye civilministern Ardalan Shekarabi tvingades avgå som SSU-ordförande efter trixande med pengar och medlemslistor. Han var fram till 2005 ordförande i ungdomsförbundet SSU. Men efter flera skandaler tvingades han bort från posten.

Uppsala Nya Tidning avslöjade 2004 att Shekarabi använt pengar som skulle gått till integrationsprojekt till sin egen kampanj till att bli SSU-ordförande.

DN publicerar senare dokument som visar överföringarna till kampanjkontot. Pengarna har använts till taxiresor, krogbesök och spritköp. Shekarabi har haft kontokort kopplat till kontot.

2005 avslöjades att flera SSU-distrikt friserat sina medlemssiffror för att få högre bidrag. Shekarabi tog inget ansvar för medlemsfusket men flera distrikt krävde öppet hans avgång. Han avgick vid kongressen 2005.

I en svensk regering kunde han bli minister. Det borde han inte ha blivit. Och hade han varit moderat, före detta MUF-ordförande, så hade han aldrig kommit i närheten av en ministerpost.

Hur lite sympati man än må känna för Mehmet Kaplan så måste det ändå sägas att hans livs-CV hade sett betydligt bättre ut både för honom och hans familj om han stoppats innan han kom in i Sveriges regering. Detta – att han tvingats avgå ur en regering på ett så snöpligt sätt och på grund av sådant han själv gjort – kommer att förfölja honom så länge han lever. Även om han var kaxig in i det sista och inte tog på sig någon skuld alls utan skyllde på ”situationen”. Någon borde förresten ha rått Kaplan att inte träda fram direkt efter statsministern (som just hade sagt att han entledigat Kaplan) som en ”gubben i lådan”, när han inte ens var beredd att visa den självinsikt han borde ha haft, utan ansåg att han blivit offer för omständigheter.

Om Stefan Löfven eller någon annan tror att skandalerna och ”utmaningarna” är slut i och med att Mehmet Kaplan vandrat vidare, så bedrar de sig. Det är mitt stalltips.

Och:

Som man bäddar får man ligga.
Det som göms i snö kommer upp i tö.
Köp inte grisen i säcken.

Tillägg, ett lästips:
Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan – 15 oktober 2014
”Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.”

© denna blogg.

 

Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Två länder så nära geografiskt men så fjärran från varandra på så många andra sätt

På så många sätt skiljer sig de två nära grannländerna Finland och Sverige åt. Det kan bland annat alla som tar del av texterna här på bloggen själva konstatera. Det manifesteras också tydligt i de här ”programförklaringarna” som respektive lands utrikesministerium avger på sina sajter.

För den som är intresserad av att veta lite mer (för det är inte mycket som rapporteras i svenska medier…) om Finland, kan till exempel läsa, och ofta också länkas vidare, här på bloggen. Alla texter om Finland från början av september 2015 finns här. De börjar alla med ”Finland.”, det vill säga ordet ”Finland” följt av en punkt och kan därför hittas under det sökordet. Övriga texter (sedan den 5 maj 2005) kan sökas via sökrutan på enbart sökordet ”Finland” utan punkt direkt efter.