• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2016
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finland. Åldersbedömningen baserar sig på en utvärdering av förbeningsgraden i handleds-, handflate- och fingerskelett och på tändernas utvecklingsgrad.

Migrationsverket i Finland publicerar ett autentiskt exempel på åldersbestämning av asylsökande som säger sig vara minderåriga. Översättning till svenska längre ner.

Esim iänmääräyksestä Migri

Översättning:

Enligt resultatet av den 2014-03-26 från den rättsmedicinska åldersbedömningen som utförts på den sökande är den sökande sannolikt minst 18 år. Åldersbedömningen baserar sig på en utvärdering av förbeningsgraden i handleds-, handflate- och fingerskelett och på tändernas utvecklingsgrad. Undersökningen visar att utvecklingen av den sökandes skelett är avslutad och skelettets mognad tyder på en skelettålder på minst 19 år. Utvecklingen av rötterna till den sökandes visdomständer är avslutad. Enligt jämförelsematerialet nås mognadsgraden för de nedre visdomständerna hos den amerikanska manliga befolkningen i medeltal vid 20,5 års ålder med en spridning på +/- 1,97 år. En motsvarande undersökning för de nedre visdomständerna utförd på den turkiska manliga befolkningen ger ett resultat på 20,0-20,1 +/- 2,0 år. Enligt den metod för åldersbedömning som tillämpas på den kanadensiska och finländska befolkningen avslutas tändernas utveckling vid ungefär 16 års ålder. Undersökningen baserar sig på ett sammanvägt resultat från utvecklingsskedet hos de sju vänstra nedre permanenta tänderna. Vid bedömning av resultatet bör det uppmärksammas att tillförlitligt material från den sökandes ursprungliga hemland inte är tillgängligt. Migrationsverket har utifrån ovannämnda undersökningsresultat och med hänsyn tagen till felmarginalen, som räknats den sökande till godo, bedömt den sökande som vuxen och hans födelsetid har registrerats som 1996-03-08.

Gedigna åldersbedömningar görs alltså vid myndighets eller annans misstanke om att en asylsökande som säger sig vara minderårig, inte är det. Åldersbedömning görs också i de fall där den unge asylsökande inte visar några id-handlingar. Så här kan det gå till. Några barnläkare behövs givetvis inte – vilket Barnläkarföreningen i Sverige märkligt nog tycks tro – eftersom det inte handlar om barn utan om vuxna eller unga, nästan vuxna.
Åldersbedömningarna är inte på något sätt kontroversiella utan ingår som en del i den viktiga asylprocessen bland annat för att man ska veta var den asylsökande ska placeras under asylväntetiden: bland minderåriga eller bland vuxna.
Tack till Fredrik Westerlund för översättningen.

Läs också:
•  Finland. ”70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna.” – 14 april 2016

Finländska medier serie grön

© denna blogg.

”Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller tills någon öppnar en dörr åt oss. Men jag vet inte om Syrien släpper in mig.”

Jag har några gånger tidigare publicerat berättelser om och av svenskar som gift sig med utomeuropéer och om deras ofta nästan oöverstigliga”utmaningar” (alltså enorma problem, med vanlig, icke politisk vokabulär) när det gällt för dem att hämta sina äkta makar till Sverige. Läs en annan historia i slutet av det här inlägget.

Här följer en ”sann historia ur verkliga livet”, det rör alltså riktiga människor och deras berättelse är en helt osannolik berättelse om maximal otur och oöverstigliga hinder.

Jag har följt din blogg periodvis i flera år. Ibland har det funnits texter om svenskar som försöker få hit en utomeuropeisk partner. Sedan ett tag tillhör jag nu själv den kategorin. Jag tänkte skriva till dig för att du är kunnig och kanske kan ge mig några råd om vad jag kan göra. Men också för att min berättelse kanske kan vara av intresse för dig och andra.

Sveriges flagga 2Jag är alltså en ”pursvensk”, som Ulf Nilsson uttryckte saken en gång i Expressen. Men jag befinner mig i samma situation som många syrier som försöker få hit sina fruar. För en del av syrierna verkar det dock gå ganska snabbt. Jag kan inte låta bli att undra om det kan vara så att min fru, som är syrier, har lägre prioritet för att hennes man är svensk? Att jag alls ställer den frågan är fullständigt obegripligt för en syrier. Han utgår från att det självklart måste vara tvärtom. Man måste nog vara svensk för att förstå frågan.

syriens-flaggaJag träffade min fru genom hennes syster som bor i Sverige. Min fru bor och jobbar i Libanon, men myndigheterna i landet har gjort klart att de inte vill ha henne i landet, trots att hon jobbar där och det är krig i hennes hemland. Vid ett par tillfällen har de beslagtagit hennes pass och pressat henne att åka därifrån.

Jag träffade henne efter att jag hade konverterat till islam. Jag har alltid varit något av en andlig sökare och dessutom gillar jag budskapet som sätter starkt fokus på familjen. Jag hade nog blivit lite skadad av postmoderna kaotiska relationer och längtade efter ordning. Eftersom en del muslimer har drabbats av något slags vansinne så vill jag dock understryka att det är sufismens islam som jag alltid har känt mig attraherad av och som jag konverterade till. ”Jag tror på kärlekens religion”, som Ibn Arabi skrev.

Det var lite senare som min frus syster kom till mig och sa: ”Du är alltid så ensam. Du borde tala med min syster.” Och hon sa också att hennes syster befann sig i en svår situation och hon bad mig hjälpa henne. Vi blev Facebookvänner till att börja med. Vi hade kontakt via nätet en tid och allting kändes bra så jag åkte till Libanon för att träffa henne. Hennes syster sa: ”She is very pure” när jag åkte. Jag förstod inte riktigt vad systern menade först, men när jag träffade min blivande fru så är ”ren” ett ord som faktiskt passar. Jag har aldrig träffat en så mjuk och oskuldsfull kvinna förut. Hon är vuxen, närmare 30, men känns lite som ett barn. Förståndet är det dock inget fel på, det är inte så jag menar. För mig var ekvationen hursomhelst perfekt så jag föll pladask för henne och hon väckte mina beskyddarinstinkter med en kraft som jag inte visste fanns där.

Att jag så att säga skulle rädda en kvinna i nöd fanns där som en idé innan jag hade träffat henne. Men hon gillade inte det: ”Jag behöver inte bli räddad”, sa hon bestämt. ”Om jag ska gifta mig vill jag att det ska vara på riktigt.” Tanken att jag skulle rädda henne förändrades när jag träffade henne. Efter det ville jag bara vara med henne. Helst nära och hela tiden. Vi gifte oss vid shariadomstolen i Beirut. I mitt sinne fanns inte minsta lilla tvekan om att det var ett riktigt äktenskap och jag kände mig glad och lycklig med henne vid min sida. Hennes bror och mamma var där. Hennes far släpptes inte över gränsen mellan Syrien och Libanon, så han kunde inte vara med. Men han ringde till mig på kvällen efter att vi hade vigts och grät i luren, vilket jag tyckte var rörande.

Vi hade väntat mer än ett år på att hon skulle få komma till en intervju på en svensk ambassad när vi äntligen fick ett besked från Migrationsverket. Vi bokade omedelbart en tid vid den svenska ambassaden i Istanbul, min fru fick inte göra intervjun i Libanon. I Istanbul fick hon dock en tid snabbare än jag hade väntat mig: vi kontaktade ambassaden i december och hon fick tid i februari. Vi var naturligtvis jätteglada över att något äntligen hände efter ett års väntan. Men vi hade inte räknat med att Turkiet plötsligt skulle ändra sina regler.

Strax efter årsskiftet började Turkiet kräva visum av syrier. Så nu kunde min fru inte åka på intervjun. Jag bokade en ny tid till henne i april för att hon skulle hinna ansöka om visum. Men efter att ha behandlat saken nekade Turkiet henne visering. Hon har fått tid för en intervju den 28:e april, men nu kan hon alltså inte åka dit. Turkiet vill väl inte vill att syrier ska komma via Libanon och turkarna tyckte tydligen inte att det var värt att göra ett undantag för henne bara för att hon hade en inbokad tid på den svenska ambassaden i Istanbul.

Efter en lång och svår väntan får vi alltså uppleva hur dörrarna slås igen mitt framför våra näsor. Det är inte bara Turkiet: hon har kontaktat Egyptens, Jordaniens och Förenade Arabemiratens ambassader i Libanon. Alla säger att de inte kommer att ge henne tillstånd att åka till de länderna för att bli intervjuad på svenska ambassaden där. Hennes far, som bor i Damaskus, blev så trött på alltihop att han sa att det är lika bra att hon åker tillbaka till Syrien och dör tillsammans med sin familj, om det ska vara så här.

Jag gifte mig dock inte med henne för att hjälpa henne, utan för att hon är en underbar kvinna som jag vill dela mitt liv med. Som det ser ut nu verkar äktenskapet emellertid vara på väg att förvandlas till en riktigt mörk mardröm. Ska jag sitta i säkerhet i Sverige medan hon måste återvända från Libanon till krigets Syrien? Ska jag inte få ta hit min hustru, samtidigt som det kommer så många andra hit utan anknytning till landet? Människor som dessutom ofta följer illegala vägar. Är inte det i praktiken rena uppmaningen att strunta i lagarna? Om du är laglydig så förlorar du.

Vi har verkligen försökt göra allt enligt reglerna och det håller nu på att leda oss in i en personlig katastrof. Om jag hade betalat en smugglare skulle hon antagligen ha varit här nu. Då kunde hon istället ha sökt asyl och hon skulle dessutom ha fått ekonomisk hjälp som hon inte får som min fru. Det gör ju egentligen ingen skillnad för vårt äktenskap om det är erkänt av Migrationsverket eller inte.

Jag jobbar som gymnasielärare, bor i ett hyfsat stort radhus med plats för både henne och eventuella framtida barn och jag vill inget hellre än att ha henne vid min sida. Men hon ska alltså tvingas tillbaka till Syrien, trots att hon har ett färdigt hem och en man med fast jobb och stadig ekonomi som väntar på henne här!

Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller någon öppnar en dörr åt oss. Jag menar allvar, men jag vet inte om Syrien släpper in mig. Och jag vill inte skapa problem för hennes familj. Om de har en västerlänning hos sig så tror jag att det innebär en ordentligt ökad fara för hela familjen. Så inte ens den dörren verkar vara öppen. Såvitt jag kan se just nu är alltså alla dörrar stängda för oss.

Jag är beredd att göra nästan vad som helst för henne. Men vad ska vi göra? Finns det någon vi kan vända oss till som kanske kan hjälpa till? Fast det är hon och hennes familj som måste bestämma vad de är villiga att göra och riskera.

Jag hoppas att våra nuvarande, till synes oöverstigliga, problem så småningom leder till en situation där jag kan se tillbaka och konstatera att kärleken verkligen övervinner allt.

Inför publiceringen av Axels (han heter något annat) berättelse skrev han också detta:

Jag är mycket frustrerad av situationen. För lite mer än ett år sedan hade min fru det ganska bra i Libanon och Migrationsverket sa att de skulle behöva kanske nio månader för att bli klara med vårt ärende. Om jag hade vetat vad som sedan skulle hända så skulle jag ha anlitat flyktingsmugglare för ett år sedan! För därefter fördubblades väntetiden. Och sedan stängde Turkiet sina gränser mot Libanon för syrier. Och svenska ambassaden i Turkiet hänvisar till ett antal länder där det finns svenska ambassader som kan göra intervjun, men där släpps hon inte in av de ländernas myndigheter. Vi har alltså hamnat i en fälla där hon nu sitter fast. Nu är hon i Libanon illegalt eftersom Libanon inte längre vill förnya hennes tillstånd att arbeta.

Hon befinner sig alltså illegalt i Libanon, på grund av att allt har gått så långsamt, så jag vill vara försiktig. Och hennes föräldrar bor i ett land i krig, så jag behöver vara försiktig för deras skull också.Hur ska jag få ut henne ur den här fällan?

Om någon som läser detta har något konkret råd att ge så hör av er till mig så vidarebefordrar jag det.

Ett annat fall:
•  ”Vart på Migrationsverket ska jag vända mig för att få svar på mina frågor?” – 22 juni 2014 •
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. – 5 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2. – 6 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3. – 6 augusti 2014
© denna blogg

Finland. ”70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna.”

Yhä useampi alaikäiseksi Kaleva 14.4 2016Klicka på textrutan för att mms till artikeln på Kalevas sajt (på finska).

 

Kaleva logo

Allt fler asylsökande som man trott vara minderåriga har visat sig vara vuxna

En majoritet av de asylsökande som  man trott var minderåriga, är inte det.

I Finland görs rättsodontologiska undersökningar av asylsökande som myndigheterna av olika anledningar misstänker inte är minderåriga.

Åldersbestämning görs också till exempel när det förekommer olika åldersuppgifter om en asylsökande och när han inte har några id-handlingar.

Enligt rättstandläkaren Vivian Visnapuu var 70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna. Hon säger också att andelen som visar sig vara vuxna har ökat.

Antalet åldersbestämningar av asylsökande har ökat markant. I år har det redan gjorts ett hundratal rättsodontologiska sådana, medan antalet förra året var totalt 156. Antalet åldersbedömningar har mångdubblats på några år.

Rättstandläkarna ger ett utlåtande om huruvida en asylsökande är minderårig eller ej. Åldern har betydelse bland annat när det gäller vilken service han eller hon ges.

”Jag känner till ett fall där polisen hämtade en asylsökande i skolan mitt under skoldagen när resultatet av åldersbedömningen var klar”, berättar Visnapuu.

© Översättning Merit Wager.

Finländska medier serie grön

Bloomberg med flera om Sverige och de ”ensamkommande barnen”

Bloomberg logoMunicipal politicians from the opposition Moderate Party in an op-ed in Svenska Dagbladet said on Monday that Sweden needs to carry out age assessments earlier in the asylum process, and that the quality of age testing is “far behind our neighboring Nordic countries.”

Bloombergs sajt uppmärksammade de fyra moderata kommunalråden som på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 17 mars  (”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning”) skrev om det här helt vansinniga området där det tillåts pågå så mycket som skadar Sverige på många sätt. Också folk i Sollefteå kommun (Tre utslängda från boende för ensamkommande barn – ansågs vara vuxna – 22 mars) och ett antal andra som har visat att de fått nog. De tänker inte fortsätta att acceptera åldersbedrägerier som. Förutom att bedrägeri, ifall någon skulle ha glömt det, är olagligt är åldersbedrägerier direkt skadliga när vuxna blandas med barn på skolor och på boenden. Dessutom är bedrägerierna oerhört dyra för skattebetalarna som ska betala miljarder för personer som ingen vet om de är ”barn” eller vuxna.

Bloomberg undrade den 13 mars i år:

Why are so many childrenKlicka på textrutan för att komma till artikeln på Bloombergs sajt (på engelska), publicerad 13 mars 2016.

 

Varför dyker så många barnmigranter upp vid Sveriges gränser?

  • Hälften av Sveriges migrationsbudget används på flyktingbarn
  • Afghanska minderåriga utgör mer än 2/ av det totala antalet

From Kabul to StockholmSverige har det högsta antalet asylsökande i förhållande till sin befolkning bland mottagarländernas tio-i -topp förra året.

Men det var inte det enda rekordet som sattes. Landet mottog också fler ensamkommande minderåriga än något annat land – ett inflöde som höjer kostnaderna (och reser frågor) medan regeringen kämpar för att välkomna nykomlingarna.

Här kan nämnas att Bloomberg i ett stapeldiagram visar att av totalt 69.035 minderåriga asylsökande som kom ensamma från sina hemländer till Europa, tog lilla Sverige ensamt emot 35.250, det vill säga drygt hälften! Och det var inte den enda anomalin: fler än 2/3 av dem kom inte från det krigshärjade Syrien, utan från Afghanistan. Bloomberg konstaterar också:

Det är ett problem för Sverige eftersom kostnaderna för att ta hand om barn är mycket högre än kostnader för vuxna. Att hysa barn som söker asyl i Sverige kostar skattebetalarna omkring 2,5 miljarder dollar i år (med dagens kurs ca 21,4 miljarder kronor) och omkring 2,8 miljarder dollar nästa år (med  dagens kurs ca 24 miljarder kronor) enligt det svenska Migrationsverket.

Det betyder att cirka hälften av Sveriges hela budget för asylsökande kommer att spenderas på ensamkommande minderåriga.

Bloomberg skriver sedan det självklara, det som vi är många som känner till – och känt till i många år – (inte minst miggorna som rapporterat om det under lång tid) men som inte tycks förstås av dem som ständigt talar om ”ansvar”:

Sverige har blivit en magnet för minderåriga för att det är lättare än i andra länder att få uppehållstillstånd och för att man har möjligheter att få en bra utbildning. 

Konstaterande: Som om möjligheten att få en god utbildning ska kunna räknas med i bedömningen av om man har skyddsskäl gentemot sitt hemland där det inte ens är krig!  – Afghan Men, som AREU – Afghanistan Research and Evaluation Unit säger:

Unga afghanska mäns transkontinentala rörelser understöds av ett antal viktiga historiska och kulturella faktorer; förstärks av svåra förhållanden i de regioner de bor i och stimuleras dessutom av den trygghet, säkerhet, utbildning och sociala välfärd som är tillgänglig för dem i Europa.

Inget av det som här anges som anledningar till afghanska pojkar och män kommer till Europa och söker asyl räcker för att få uppehållstillstånd enligt utlänningslagar i de flesta länder, inklusive Sverige. Jag har själv otaliga gånger framhållit att utlänningslagen gäller för alla, barn som vuxna. Att det faktum att en person säger sig vara, eller är, ensamkommande och minderårig asylsökande inte ska ge en fördel i asylprocessen. Det är, både enligt lagen och enligt Migrationsöverdomstolen, alltid: ”den sökande som ska visa vem han är, hur gammal han är och att han har skyddsskäl”.

De absolut flesta känner vid det här laget till Sveriges dragningskraft på unga män – främst från Afghanistan men också från andra länder – som av olika anledningar vill komma hit. Men Migrationsverket tar inte – och har inte på ett decennium eller längre – tagit ansvar för att hantera alla asylsökande enligt den lag och de regler som finns. Och den oansvarigheten är som sagt känd i alla asylsökarländer, vilket gör att många 15-35-åringar anger sig vara skyddsbehövande ”ensamkommande barn”.

Att läsa
•   Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015
•   Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 1 – 14 mars 2016
•   Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 2 – 14 mars 2016
•   Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. . 18 mars 2016
•   Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016
•   ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016
•   Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat. – 3 april 2016
© denna blogg.

Vem har makten? Vem borde ha makten?

VEM HAR MAKTEN I DEN SVENSKA MODELLEN?

Timbro logo

Det var rubriken – och frågan – vid ett seminarium i morse (13 april), arrangerat av tankesmedjan Timbro. Eftersom seminariet redan ligger på nätet har jag ”roat” mig med att lyssna på det (man måste inte titta, det går bra att bara lyssna) medan jag samtidigt gjorde annat.

Jag brukar inte orka se och lyssna på sådana här långa debatter med några personer som pratar runt om ”utmaningar”, ”utanförskap, ”ansvar”, ”sysselsättning” och ”åtgärder” med mera. Nu lyssnade jag ändå, mycket för att utmana mig själv att försöka ha ett så öppet sinne som möjligt inför vad de tre paneldeltagarna hade att komma med.

Jag är ingen politisk kommentator, jag har ingen egen politisk agenda och är på intet sätt partipolitiskt knuten till något svenskt parti. Som invånare i Sverige tar jag del av det som rör samhället och kan mycket väl lyfta upp och ”hylla” vad ett partis företrädare för fram i en fråga och nästa dag kraftfullt kritisera samma partis företrädare i en annan fråga. Partipolitik har aldrig varit intressant för mig, jag är finländsk medborgare, röstar i Finland och är en betydligt varmare anhängare av ”den finländska modellen” än av den svenska, åtminstone vad gäller politiken och hur landet styrs. Jag lever och verkar dock i Sverige och måste självklart vara intresserad av vad som sker här. Men då handlar det om ett samhällsintresse, inte om ett politiskt intresse. Och att få mig att tycka att ”allt är politik”, som en del försöker göra, det är som att hälla vatten på en gås så det är ingen god idé.

Med allt detta sagt så följer här först några utdrag ur vad paneldeltagarna sa under seminariet.

Annie Lööf:

Annie Lööf 13.4 2016Den svenska genomsnittspersonen är 40,3 år gammal, en man som har jobb och tjänar ungefär 30.000 kronor i månaden.
———–
Låt mig ta några exempel på hur det faktiskt ser ut nu, med de utmaningar som vi står inför. Många ungdomar lämnar skolan utan fullständiga betyg, personer med funktionsnedsättning har 63 procent högre arbetslöshet än andra. Människor med kort utbildning har tre gånger högre arbetslöshet än andra. Och på kort tid har Sverige tagit emot många nya som saknar – eller har väldigt låg grad av – utbildning. Som saknar akademisk erfarenhet.
———–
Sverige har det största gapet i sysselsättning mellan inrikes- och utrikes födda. Vi står allts inför gigantiska utmaningar om vi inte vågar presentera rejäla reformer. Och inte bara presentera dem utan också genomföra dem.
———–
80 procent av de arbetslösa framåt kommer att tillhöra marginalgrupper, alltså riktigt utsatta. Det är nyanlända, det är personer med kort utbildningstid, det är äldre, det är funktionsnedsatta. De som är arbetslösa i framtiden kommer att stå ännu längre från arbetsmarknaden än vad de har gjort tidigare. Det ställer krav på oss politiker att faktiskt presentera lösningar. Vi kan också se att IMF har sagt under lång tid att höga ingångslöner är ett strukturellt problem i Sverige. Höga ingångsler blir också ett hinder för en bra  integration, ett hinder som finns där trots att den ekonomiska utvecklingen i övrigt är god.

Clarence Crafoord:

Clarence Crafoord 13.4 2016Det finns faktiskt också makt som tillkommer enskilda. Enskilda människor. Alltså enskilda näringsidkare, enskilda arbetstagare. Och de här människorna, de kan välja om de vill bli del av en arbetsmarknadsorganisation eller ej. De kan fatta val om de ska gå med i en arbetsgivarorganisation eller i ett fackförbund.

Det här valet som de fattar, det  skyddas av grundläggande spelregler som såväl politiker som arbetsmarknadsorganisationer måste respektera. Och då tänker jag till exempel på vår egen grundlag, regeringsformen,  och på Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Det här är det konstitutionella skydd som alla har mot övertramp och en del av detta konstitutionella skydd är föreningsfriheten. Och föreningsfriheten har två sidor: en del är att man ska få grunda en förening och gå med i en förening.

En självklar del i den delen av föreningsfriheten är exempelvis att man ska få grunda ett fackförbund om man vill. Man ska kunna gå med i ett fackförbund utan att drabbas av repressalier för det, det är givet. Men det är lika givet att man också ska få stå utanför. Man ska få stå utanför en arbetsgivarorganisation utan att drabbas av repressalier, man ska få stå utanför en fackförening utan att drabbas av några repressalier

(Läs här om fallet Henrik Gustavsson mot Byggnads som Centrum för rättvisa drev och som Clarence Crafoord talar om lögner in i sitt anförande)

Nils Karlsson:

Nils Karlsson 13.4 2016Jag vill nog säga det att individens ställning är väldigt svag i den svenska modellen. Ska man förstå den här modellen då måste man inse att det är en korporativ modell. Statsmakten har delegerat, i princip, lagstiftningsmakt till arbetsmarknadens karteller. Det här har rötter i tidigt 1900-tal.

De konfliktregler som styr hur den här modellen fungerar är från 1928. De är i princip oförändrade. Modellen har dock förändrats under resans gång, ett antal tillfällen, och den har alltid förändrats under hot om lagstiftning. På 20-30-talet var konfliktnivån i Sverige väldigt hög, det var väldigt mycket strejker och lockouter. det var särskilt vissa förbund som var väldigt aktiva, det var Sveriges Byggarbetarförbund, det var hamnarbetarna, det var transportarbetarna.

Det var, vad man idag skulle kunna karakterisera som små mansdominerade förbund i skyddade branscher. På 30-talet så satt arbetsgivarna Byggnads i lockout  under åtta, nio månader. Det var socialdemokratisk regering. Regeringen gav förslag om lagstiftning till skydd för tredje man, alltså allmänheten drabbades ju av de här konflikterna. Byggnadsarbetarnas löner låg 20, 30, 40 procent över andra sektorers löner. Under hotet om lagstiftning så ingick då parterna Saltsjöbadsavtalet.

Paneldeltagarna var, alla tre, intressanta att lyssna på. Mycket kan den som lyssnar kanske hålla med om, annat inte alls. En del nya tankar kanske väcks, nya kunskaper och/eller insikter kanske fås; det är inte bortkastad tid (man kan ju göra annat samtidigt) att lyssna!

Mina egna reflektioner är bland annat att alla de tre talarna var vältaliga och kunde på ett bra sätt åskådlig- och tydliggöra vad de ville ha sagt. Det jag hörde väckte en del tankar, inget var egentligen helt nytt men det kan vara bra att påminnas om sådant man inte tänkt på, på ett tag.

En negativ sak som jag blev påmind om och som är något som alltid irriterar mig, är den enormt stora betydelse som ”det politiska” anser sig ha och kunna ta i Sverige. För mig är det helt obegripligt hur mycket svenska politiker verkar vilja styra och ställa över, som man inte skulle drömma om att ständigt lägga sig i, i andra länder. Det handlar hela tiden om att ”det måste vi politikers ta ansvar för” och ”vi politiker måste presentera lösningar” och liknande. Nej, säger jag, håll er borta från detaljfrågor, för Guds skull! Få vill att personer som under vissa tider råkar sitta på vissa politiska poster ska ta sig rätt att ändra i lagar och bestämmelser för att själva liksom ”göra avtryck” i historien, eller att de ska bestämma in i minsta föräldraledighetsdag hur människor i ett så kallat fritt land ska leva sina liv.

Så slutreflektionen från mig blir att det var ett givande seminarium, det var intressant och det var bra att få lyssna på tre kunniga personer som fick tala oavbrutna. Men slutklämmen för min del blir, anspelande på seminariets titel: FOLKET SKA HA MAKTEN I DEN SVENSKA MODELLEN!

Och allra sist: Mycket viktigt är det som Clarence Crafoord säger om den enskildes rätt och rättigheter och det han berättar om processen som Henrik Gustavsson under tio år drev med Centrum för rättvisas hjälp mot Byggnads – och vann! Det kan man lyssna på från cirka 1.01.10.

Här finns hela seminariet:

Be my guest # 120 Agneta Wirberg

Agneta WirbergAgneta Wirberg är en finlandssvensk Stockholmsbo, översättare och yogalärare, lite kärringen mot strömmen.

Mer detaljer på Svastha Yoga Stockholm  och Textmakarna i Stockholm.

Den 5 april 2016 skickade jag ett klagomål till Trafikkontoret angående nedskräpning av ett stycke mark som ligger på ett område omgärdat av trafikplats Kristineberg och Lindhagensgatan, bredvid Hornsbergs bussdepå, den plats som staden en gång planerade att bygga ett blåljushus på, vilka planer sedermera skrotades på grund av kostnaderna. Marken används idag som parkeringsplats.

Matrester och soporNågra dagar tidigare hade jag uppmärksammat en ansamling sopor som låg invid Lindhagensgatan: matrester, kläder, sängläder, skor, föremål av olika slag. Ytterligare föremål, som en resväska, flera par skor, husgeråd och annat smått och gott stod uppradat intill muren inne på parkeringsplatsen. Ytterligare stod det en avställd bil, med förtejpad bakruta, på platsen. Skräpet hade samlats på några få dagar.

Mer soporI första mejlet bifogade jag bilder på soporna. Nästa gång jag gick förbi var det mer skräp, så jag tog nya bilder. Den 7 april stod där ett tält uppställt, med diverse prylar runt omkring. Det dokumenterades och vidarebefordrades till Trafikkontoret, som bekräftade mottagandet. På fredagen den 8 april var allt bortrensat utom den avställda bilen som hade flyttats en bit.

Den 11 april fick jag följande mejl från Trafikkontoret:

Stockholms stad logoHej Agneta,

Tack för din synpunkt!

Det ärende du har beskrivit är utanför Stockholms stads ansvarsområde. Vi skickar det vidare till Storstockholms Lokaltrafik AB som är ansvarig. Var god vänd dig dit om du har frågor om ditt ärende. Deras telefonnummer är 08 600 10 00 .

Trafikkontoret ansvarar för renhållningen på stadens gator och torg.

Det finns människor som bor på stadens gator vilket innebär att de sover och har sina tillhörigheter i säckar, kartonger med mera som ställs upp mot stolpar, träd och fasader. Trafikkontoret får inte plocka bort några personliga tillhörigheter för dem som bor på gatorna. Det är en fråga för polisen.

Det gör bland annat att dessa bosättningar och tillhörigheter försvårar städningen då trafikkontorets personal inte alltid kommer fram med sina maskiner. Därför genomför vi i omgångar extra städning av de svåråtkomliga ytorna.

Gäller det personliga tillhörigheter eller eventuellt ofredande får du vända till polisen. För mer information om boplatser och övriga frågor kan du kontakta Kontaktcenter på nr: 08-508 11 509, eller via e-post kontakt@kontaktcenter.se.

Vänligen notera, det är flera handläggare som besvarar inkomna ärendena och därför är det inte möjligt att ha en vidare kontakt med en enskild handläggare. Har du ytterligare frågor i det här ärendet använd även fortsättningsvis stadens Tyck till-funktion.

Med vänlig hälsning

Agneta Styffe
handläggare, Stadsmiljö, Trafikkontoret
http://www.stockholm.se

Och ännu mer soporDet är kanske så det är? Hur avgör man om skräpet är personliga ägodelar, när ingen person finns i närheten? När det helt uppenbart är frågan om sopor och avskräde. Vem städade upp parkeringen? Är några frågor jag gärna skulle vilja ha svar på.

PS. Ett par dagar senare är den avställda bilen också väck.

© denna blogg och Agneta Wirberg.

En tidigare statsminister ville brännmärka de svenskar som talade illa om Sverige utomlands. Den nuvarande åker utomlands och klagar på sina landsmän.

Swedish PM FT 12.4 2016Klicka på textrutan för att koman till artikeln i Financial Times (på engelska).

Sveriges statsminister beskriver sina landsmäns dysterhet som ”overklig”

Sweden’s economy may be booming and its authorities may have stemmed a massive influx of refugees but prime minister Stefan Lofven is getting little of the credit.

Sweden, says Mr Lofven, is a country where “it is as if everything is going in the wrong direction”.

Så börjar en artikel i brittiska Financial Times, publicerad den 12 april 2016, där Stefan Löfven uppvisar och uttalar en monumental oförståelse för svenskarna och deras syn på samhället. Ur artikeln:

Men Stefan Löfvens center-vänster regering förblir impopulär mitt i en flyktingkris där ett land med 9,6 miljoner invånare tog emot 163.000 asylsökande år 2015. Löfven säger att hanteringen av den största flyktingkrisen sedan andra världskriget är ”overklig”.

Men sedan säger han att:

Stefan LöfvenDet mest overkliga är att alla siffror går åt rätt håll, men allmänhetens bild är att allt i Sverige går åt fel håll. Det handlar inte om att de är rädda för flyktingkrisen, utan att allting helt enkelt går fel.

OBS! Jag kan har översatt FT:s text korrekt, men kan själv inte tala om ”flyktingkris” eftersom en stor andel av de hitkommande knappast är flyktingar eller ens asylberättigade.

Siffrorna må peka uppåt, men det hindrar ju inte att folkets förtroende för regeringen minskar. Det har statsministern inte kapacitet att förstå, han verkar i stället mena att svenskarna är korkade som inte tänker som han. Det  här är både den här regeringens och den tidigare regeringens stora problem: att de tror att det är ”siffrorna” som ska avgöra hur folket upplever tillvaron, livet, tryggheten eller otryggheten i landet. Och det är en lika stor kris som migrantkrisen.

Stefan Löfven och alla andra som styr – eller har ambitioner att styra – landet Sverige, måste på något sätt börja bli lite mer lyhörda. Lite mer förstående för hur det folk som deras varje beslut drabbar eller gynnar, tänker och känner. Att inte förstå att tilliten till politiker som vägrar att se hela verkligheten sjunker, är mycket allvarligt. Att inte inse att det är väldigt många som upplever att de styrande sviker dem som bott här i generationer och vilkas förfäder ”byggde landet starkt”, ord som många partipolitiker inte missar att använda dagligen och stundligen, gör att de bäddar mycket obekväma sängar för sig själva att ligga i.

Att landets statsminister beklagar sig i utländska medier över att – indirekt är det ju vad han gör – han har så korkade landsmän att de inte begriper att allt är frid och fröjd eftersom ”siffrorna pekar uppåt”, är illa. En tidigare statsminister ville brännmärka de svenskar som talade illa om Sverige utomlands. Den nuvarande åker utomlands och klagar på svenskar. Sorgligt.

Dagens Industri logoTillägg. Efter att ovanstående skrivits, ser jag att Dagens Industri publicerat en text om Löfvens utspel i FT under rubriken Stefan Löfven: ”Alla siffror går åt rätt håll”. Ur texten:
”Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll”, säger han till FT.
Dagens Industri logoDagens Industri har också publicerat en ledare – Att gnälla i Financial Times ger ingen respekt. Ur texten:
Mot bakgrund av dessa starka siffror klagade statsminister Stefan Löfven i Financial Times (FT) i går över att det är ”surrealistiskt” att det inte går bättre för S i väljarundersökningarna när alla siffror pekar åt rätt håll.
© denna blogg.

 

 

Finland. Gränsstationerna ska endast vara öppna för finska, ryska och vitryska medborgare och deras familjemedlemmar.

Suomi antoi Venäjälle periksi Ilta-Sanomat 12.4 2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).


Finland gav efter i gränsförhandlingarna med Ryssland

Finland föreslog Ryssland i februari att det nya att det nya gränsavtalet för Salla och Raja-Jooseppi också skulle gälla medborgare i EU- och EES-länder samt Schweiz. Det här framgår i en promemoria från Utrikesministeriet.

Rysslands förslag kom i mars. Enligt det ska gränsstationerna endast vara öppna för finska, ryska och vitryska medborgare och deras familjemedlemmar. Ryssland föreslog också en period på 180 dagar för avtalet.

Förslaget kom samma dag som presidenterna Vladimir  Putin och Sauli  Niinistö träffades i Ryssland.

© Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

AnonymJag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Om konflikter i Konflikt

Konflikt 9.4 2016Klicka på textrutan för att komma till programmet.

Jag lyssnade på programmet Konflikt i Sveriges Radio.

Programmet är ett vällovligt, nog så ambitiöst försök att i någon mån belysa och diskutera de konflikter och problem som uppstår när massor av människor av olika etniciteter, språk, religiösa och kulturella bakgrunder under kort tid kommer till ett litet, lugnt och fredligt land med ett folk som inte alls är vant vid att hantera konflikter. De kommer hit från icke demokratiska länder utan fungerande samhällssystem och där gamla klan- och hedersbegrepp är i högsta grad levande och där konflikter kan lösas med våld.

Var och en kan själv lyssna på programmet och bilda sig en egen uppfattning om vad som sägs, och kanske också i viss mån om vad som inte sägs. Så här tänker jag, och då fokuserar jag i första hand på avsnittet som handlade om konflikter på asylboenden och att kristna asylsökande trakasseras av islamister. I det avsnittet medverkade Nuri Kino, journalist men idag främst företrädare för organisationen A Demand For Action (som han grundade för snart två år sedan) och Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef på Migrationsverket. Ämnet de diskuterade hade rubriken:

Behövs det särskilda boenden för kristna? Är det ens förenligt med svensk lag? 

Båda debattörerna var överens om att det finns problem på asylboendena, både på grund av den stora trångboddheten och den långa väntan på beslut i asylärendet; men också på grund av olika bakgrund och fientligheter som man (givetvis) har med sig från sina hemländer. Nuri Kino framhöll det problem som han också skrivit flera artiklar om (se nedan), nämligen islamisters trakasserier, hot och regelrätta våld mot kristna asylsökande. Kristna asylsökande som ju flytt från just islamisters våld och nu tvingas bo på samma boende som sina plågoandar, inte sällan rentav i samma rum, vilket inslaget med de två kristna kvinnorna i programmet visade.

Och det är här som det händer, det som gör att man inser att Sverige riskerar att bli ett nytt våldsamt ”Mellanöstern” i Norden (till skillnad från sina nordiska grannländer). I Sverige finns ingen djup kunskap, ingen egen känsla för vad krig och svåra konflikter är och för hur länge (flera generationer) minnet av det lever kvar, vilket finns i de tre övriga nordiska länderna.  Svenskarna kan därför inte i sitt innersta känna – och nu talar jag om just att känna – hur det är att ha varit utsatt och även att ha utsatt andra människor för förföljelse och dödande. Det är därför Nuri Kino och Mikael Ribbenvik inte når fram till varandra och får stå som symboler för ”svenskarna” och ”vi andra”. Så här:

Nuri Kino förordar särskilda boenden för trakasserade asylsökande kristna.
Mikael Ribbenvik säger absolut nej.

Mikael Ribbenvik 9.4 2016Mikael Ribbenviks inställning är ungefär att:

Vi kan inte ha separata boenden för människor på grund av att de har olika religion, vi separerar inte människor på det sättet i Sverige.

Han tror att den svenska ”värdegrunden” och det eviga tutandet om ”alla människors lika värde” är något heligt och oomkullrunkeligt. Så inte ens när kristna hotas som de två kvinnorna gav en glimt av i programmet, vill man rucka på dessa heliga svenska principer. Ens om det innebär stort lidande och även livsfara för – i detta fall – kristna som flytt hit. För det är ju, enligt Ribbenviks och många andra svenskars syn, diskriminering. Och diskriminering är bland det värsta man kan bli anklagad för att medverka till, därför får de kristna hellre fara illa än att man låter dem bo tryggt.

Nuri Kino på KocksgatanNuri Kino framhåller däremot att:

Vi måste ha separata boenden för kristna asylsökande eftersom de hotas och trakasseras och även utsätts för våld av islamister på asylboenden i Sverige. Det är inte acceptabelt att de ska tvingas leva i skräck bland de människor de har flytt ifrån.

Hans utgångspunkt är att människors hälsa och liv ska skyddas och vidhåller att separata boenden måste inrättas.

Kommentar: Ribbenvik och andra med hans åsikt ställer ”den svenska värdegrunden” och det ständigt upprepade ”alla människors lika värde” mot Kinos och andras ”människors liv måste skyddas, det går före allt annat”.

Det finns inget som helst ”diskriminerande” eller på annat sätt orätt eller fel i att ha separata boenden för asylsökande som kommer från konfliktområden där en grupp människor flyr från en annan. Det ska vara tydligt och klart att det gäller under asylprocessen, inte när/om man får uppehållstillstånd. Under den nu mycket långa asylprocessen måste man i Sverige (som i andra länder) sätta in skarp samhällslära på alla asylboenden med obligatorisk närvaro. Personer med kunskap och auktoritet måste förmedla det svenska samhällets grundvärderingar och det måste sägas klart och tydligt att den som inte är beredd att omfatta dem inte har i detta land att göra. De kan inte bli en del av landet om de inte inser och tar till sig just det som Ribbenvik och andra framhåller, att alla har rätt att vara sig själva, att vi har religionsfrihet och att alla har rätt till sin tro, att män och kvinnor är jämställda och jämlika, att det är förbjudet att slå sina fruar (!) och sina barn etc, etc, etc.

Men fram till dess att de som söker asyl får beslut om utvisning eller uppehållstillstånd – vilket kan ta långt över ett år – är det inte på något sätt diskriminerande eller ett brott mot ”alla människors lika värde” att förföljda och hotade ges möjlighet till ett tryggt boende.

© denna blogg.

Finland. Förslag om identitetskort för utlänningar.

I fortsättningen kan alla som fått uppehållstillstånd beviljas identitetskort för utlänningar (sammandrag av texten)

Sisäministeriö logoRegeringen har den 7 april till riksdagen överlämnat en proposition med förslag till lag om identitetskort och till vissa lagar som har samband med den.

Det föreslås att alla [utlänningar] som har uppehållstillstånd och hemkommun, i fortsättningen kan beviljas identitetskort för utlänningar, vilket främjar deras integration. Om sökanden inte har något dokument som bekräftar identiteten, kan man styrka identiteten genom att göra en jämförelse av fingeravtrycken med fingeravtrycken i sökandens uppehållstillståndskort. Giltighetstiden för kortet ska bindas till giltighetstiden för uppehållstillståndet

Den nya lagen om identitetskort avses huvudsakligen träda i kraft i slutet av 2016.

Kommentar: Att utlänningar ska kunna få speciella identitetskort är säkert bra, men jag förstår inte hur en person med okänd identitet kan ges ett identitetskort på grundval av fingeravtryck i personens uppehållstillståndskort? Han/hon har ju inte styrkt/visat sin identitet när han/hon fick uppehållstillståndskortet (i så fall skulle han/hon ju kunna visa upp dokument som bekräftar identiteten!); hur menar man då att fingeravtrycket i det kortet ska kunna ligga till grund för ett ”riktigt” identitetskort?

© Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

Finland. Villkoren för familjeåterförening stramas åt.

StatsrådetVillkoren för familjeåterförening stramas åt
(något sammandragen text)

Villkoren för familjeåterförening stramas åt i överensstämmelse med EU-direktivet. Tillräcklig försörjning ska vara en förutsättning för familjeåterförening för personer som får internationellt eller tillfälligt skydd. Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av utlänningslagen, lämnades till riksdagen den 7 april.

Försörjningsförutsättningen ska gälla också så kallade gamla familjer till dem som beviljas internationellt eller tillfälligt skydd. Med gamla familjer avses att familjen bildats innan anknytningspersonen kommit till Finland. Redan enligt gällande lag förutsätts att anknytningspersonens försörjning är tryggad i de fall där familjeåterförening söks för en familj som bildats efter ankomsten till Finland.

Enligt förslaget kan familjemedlemmarna till personer som beviljats asyl ansöka om familjeåterförening utan försörjningsförutsättning inom tre månader från att anknytningspersonen fått sitt asylbeslut. Detsamma gäller för kvotflyktingar. Efter att tidsfristen löpt ut gäller försörjningsförutsättningen enligt förslaget. Tidsfristen på tre månader anges i EU-direktivet och är förpliktande för alla medlemsländer. Däremot gäller försörjningsförutsättningen alltid personer som fått alternativt skydd.

Försörjningsförutsättningen ska inte utsträckas till att omfatta familjemedlemmar till finska eller nordiska medborgare.

Förutom försörjningsförutsättningen tillåter EU-direktivet också andra kriterier för familjeåterförening. Under våren ska det vid inrikesministeriet inledas ett utredningsprojekt för att utreda ett fullskaligt ibruktagande av andra kriterier. Dessutom utreds tillämpningen av försörjningsförutsättningen gällande familjemedlemmar till finska och nordiska medborgare.

© denna blogg.

Finländska medier serie grön

En migga: ”Att missbruk grasserar är verkligen inte konstigt.”

En migga om inlägget Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år

profileMycket bra! Särskilt bra att du nämner Argusrapporten, för den är ju fortfarande högintressant.

Man kan ju konstatera att Migrationsverket i princip har noll koll på och uppföljning av missbruk. Vi har däremot internrevision, tillsynsenhet och andra funktioner som i princip enbart jobbar med att kontrollera verksamheten internt. Däremot finns ingen funktion som har till uppgift att upptäcka missbruk av regler som begås av våra klienter. Så att missbruk grasserar är verkligen inte konstigt.

Ytterligare information, reflektioner och kommentarer från miggor och andra som kommer i kontakt med personer med falska identiteter får gärna höra av sig!

© denna blogg.

Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år

Nuri Kino OP ED 7.4 2016Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln.

Medan regeringen och så gott som alla politiska partier är upptagna med att i det närmaste dagligen komma med nya utspel och förslag och påhitt på asylområdet – det ena mer orealistiskt och ogenomförbart än det andra – pågår verkligheten. Den är det inte lika angeläget att ta tag i, att på riktigt engagera sig i. Som till exempel det som Nuri Kino tar upp i sin artikel i Svenska Dagbladet idag.

Att asylbedrägerier pågår i tusental, kanske tiotusental, dag ut och dag in, det är inget av partierna, ingen regering varken förr eller nu, som orkar eller förmår ta tag i. Att människor utan asylskäl och ibland av tvivelaktiga, för Sverige direkt negativa anledningar söker ”asyl” i falska identiteter är något som varit känt i två decennier, kanske längre. I snart elva år har jag bloggat och under åtta, nio av dessa år har miggorna rapporterat, frenetiskt och ihärdigt, om bland annat just detta. Utan märkbara resultat. Deras rapporter har snarare tigits ihjäl än tagits på det stora allvar de förtjänar.

Nur Kino skriver också om det i sin text:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Själv har Nuri Kino, ensam och utan en stor redaktion i ryggen, försökt undersöka vad som låg bakom att en man som han träffade på en restaurang, visade upp ett stort antal olika id-handlingar som han skröt om att han använde sig av. När Nuri Kino gick vidare i sin undersökning hittade han en person som hade så många som åtta olika identiteter – åtta olika identiteter som han kan agera i, söka asyl i, skaffa bidrag i, begå brott i. Ur Nuri Kinos text:

I den dom jag har tillgång till, gällande mannen med åtta identiteter, kan man läsa: ”Migrationsverket har yttrat sig i målet. Av yttrande framgår att NN har figurerat under i vart fall sex olika identiteter i de underlag som tillsänts Migrationsverket och att personens familjeförhållanden inte är kända.” Domen föll 2016-03-07.

Jag mejlar Migrationsverket och frågar varför de låter det här fortgå. Vad gör man för att förhindra problematiken med personer med olika identiteter? Svaret: ”Detta är en fråga där lagstiftaren ska föra diskussion kring hur mycket integritetskränkande åtgärder de vill ha.”

Så här är det i det Sverige där de politiska partiernas ledare och migrationspolitiska talespersoner i en aldrig sinande ström släpper ur sig luftpastej efter luftpastej, det vill säga allehanda påhitt på asylområdet som det verkar som om de suttit på sina kammare och hittat på, men inte tänkt igenom längre än näsorna räcker. Medan verkligheten, sönderfallet av vad som en gång var en rättsstat, pågår för fullt och i accelererande fart.

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

Här ett utdrag ur ett av många horribla exempel från miggornas rikhaltiga information under mer än åtta år. Det är ett inlägg som fick en mycket lång rubrik: ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” I texten finns exempel på missbruk och användning av falska identiteter, ända sedan 1990-talet…

Migrationsverket, ur Argus-rapporten daterad 200-12-31 (mer än 15 år sedan…):

MIG logoGenom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Ur Argus-rapporten:

argus-sid-22-en-person-a

Detta har funnits tillgängligt för alla – journalister, politiker, allmänhet – under alla år. Men vad har det hjälpt när ingen brytt sig om vad de, som vet och kan mest på området, berättar? När politikerna, de som antingen står med huvudena i sanden eller har dem ovanför molnen, inte på allvar bryr sig om det som de har ansvar för? När politiker agerar som om deras huvuduppgift är att komma med ständigt nya utspel i medierna (gärna på DN Debatt för det anses ”finast”), i stället för att sätta sig ned med företrädare för samtliga partier och med kunniga personer (helst miggor!) från Migrationsverket och anställda vid andra berörda myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen, utlänningspolisen för att få reda på hur det är ”på riktigt” därute i den verkliga verkligheten. Och sedan sätta in kraftfulla åtgärder för att stävja bland annat bedrägerier. Kort sagt: upprätthålla och värna om rättsstaten.

Nuri Kinos berättelse om hur han kontaktar den ena myndigheten efter den andra och inser att knappt något samarbete dem emellan existerar och att det inte finns någon systematik när det gäller identitetsbedrägerier i samband med att man söker asyl, visar att det är lika illa idag som när jag började publicera berättelser från miggor, utlänningspoliser, HVB-anställda, familjehem och anställda vid Försäkringskassan och Skatteverket.

Sverige är förlorat med så svaga myndighetstjänstemän och så svaga folkföreträdare i regering och riksdag. Sverige är nu den fula ankungen bland de nordiska svanarna. Och värre blir det, dag för dag. Nuri Kino har belyst otaliga svarta sidor av det svenska samhället genom åren. Det han nu berättar kan ingen politiker med förståndet i behåll bortförklara eller låtsas som om det inte existerar. Men det är vad de kommer att göra. Om några dagar är det här glömt för då ska nya utspel på asyl- och migrationsområdet göras, storstilat och mångordigt. Luftpastejer blandade med en och annan mer solid dito, men under alla omständigheter too little, too late.

Sverige är ett land som i accelererande fart är på väg mot vad som brukar kallas ”rock bottom”.

© denna blogg.

Buy Now Button    
Abonnera
Swish bankgiro

En del nyheter presenterades på asylområdet – igen


Morgan Johansson
Inrikesminister Morgan Johansson har idag vid en pressträff presenterat presenterar en lagrådsremiss med tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Han sa bland annat (med förbehåll för ev missförstånd vid lyssningen på direktsändningen):

Det kom ensamkommande barnen motsvarande 1.000 skolklasser under fyra månader.

Sverige har förmodligen den bästa mottagningskapaciteten i världen, åtminstone i Europa.

Vi klarar inte att det fortsätter att komma asylsökande i den omfattning som kom förra året.

Vi är nu nere på nivåerna 500-600 i veckan, det klarar vi. Men det är svårt för Migrationsverket och vi har en stor utmaning när det gäller boenden.

Vad skulle hända om det kommer en miljon människor till EU igen under detta år om vi hade en generösare mottagning? Även om alla förstås inte skulle komma till Sverige, men många skulle komma. Det skulle vi inte klara.

Det handlar också om att det ska finnas skolor och socialtjänst.

Man ska kunna försörja inte bara sig själv utan också den familj som kommer hit.

Lagar får inte strida mot Europakonventionen.

Genom att vi beviljar 13 månaders tillfälliga uppehållstillstånd får de asylsökande tillgång till alla sociala bidrag som barnbidrag, föräldrapenning med mera.

Tillsynen vad gäller arbete ska förstärkas så att det inte blir en massa fiffel och fusk.

Åldersgräns 25 år vad gäller arbete. Man måste gå färdigt gymnasiet.

Antalet kvotflyktingar ökar från 1.900 till 5.000. En del av kvotflyktingarna kan komma att bli kvinnor och barn som redan har någon anhörig i Sverige.

Vi kommer att få integrera ett par hundratusen i Sverige under kommande år. Och det ska vi klara av.

Morgan Johansson framhåller Sverige som ett av världens bästa länder på alla sätt, inte minst för barn att växa upp i och för att landet har haft fred i 200 år. Men han säger inget om att ju fler människor – varav vi inte ens vet vilka många av dem är – som kommer hit, desto fattigare och mer ”osvenskt” blir ”världens bästa land”. Inte minst vad gäller den försämrade välfärden, den försämrade utbildningen för att det inte finns lärare eller ens skolor. Och inte minst på grund av det allt grövre våldet mot svenskar och mellan olika invandrargrupper i bland annat de minst 186 utanförskapsområdena samt attackerna i de 55 no go-zonerna mot svenskar och det svenska samhället i form av polisen, ambulanser och brandkåren samt mot människor som vågar sig in i dessa områden där boende uttryckligen säger att ”det här är inte Sverige” och menar att det är deras land.

Här är en del av vad som presenterades av inrikesminister Morgan Johansson. Klicka på respektive ruta för att förstora den. Läs gärna och sätt er in i förslagen samt tänk på konsekvenser av dem och vilka förslag ni anser vara bra och vilka ni anser vara mindre bra. Det är ingen annan – inte denna blogg, inte medier eller politiker – som ska sila informationen och servera den färdigtuggad. Var och en som är intresserad av frågor kring asylinvandring och migration till Sverige kan själv ta reda på fakta som ju finns tillgänglig för alla att ta del av.

Övergångsbestämmelser 6.4 2016 Övergripande förslag 6.4 2016
Förändringgar efter remisssynunkter 3 Förändringar efter remissynpunkter 2 6.4 2016
En tillfällig lag 6.4 2016 Antal syrier som fått skydd 6.4 2016

 

Kvotflyktingar 6.4 2016

Den första ”migg-boken” recenserades för fyra år sedan

mummelforlaget logo ljusgrön mindreMummelförlagets sajt kan man läsa om de tre böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar och om att det idag, den 5 april 2016, är exakt fyra år sedan den första i bokserien om (hittills) tre recenserades i Dagens Juridik.

Framsida miggbok 1 2008-2011Framsida miggbok 2012-mars 2014framsida miggbok 3

Finland. ”Enligt Polisstyrelsen har Finland redan i många år varit ett av de främsta länderna i Europa när det gäller utvisningar av personer som fått avslag på sina asylansökningar.”

Suomi jatkaaKlicka på textrutan för att komma till texten på Inrikesministeriets sajt (på finska).

Finland fortsätter med återsändanderesor till Irak  

Sisäministeriö logoFinland fortsätter ordna flygresor tillbaka till Irak och förbereder sig som bäst för att under kommande sommar allt fler asylansökningar gjorda av irakier kommer att avslås och att besluten om utvisningar ökar.

Polisen har beredskap för att ordna returflygresor från Finland till Irak cirka en gång i veckan. Under innevarande år har redan hundratals frivilligt återvändande asylsökande flugits till Bagdad. Målet är att alla som återtagit sina asylansökningar, som vill resa till sina hemländer ska återsändas så snabbt som möjligt. Det frivilliga återvändandet arrangeras i samarbete med irakiska myndigheter.

Migrationsverket tror att skälen till att asylsökande återtar sina ansökningar och till att de vill återvända hem är många. Många är oroliga för familjen som är kvar i hemlandet och för att någon i familjen blivit sjuk och de som har rest till Finland behövs hemma. Många är också besvikna över att de måste vänta i genomsnitt ett halvår på beslut om de får uppehållstillstånd eller inte och över att familjen sedan inte kan flytta efter hur lätt som helst.

Förutom frivilligt återvändande sker också utvisningar under myndigheternas kontroll och i sista hand eskorteras man till det land man ska utvisas till.

Enligt Polisstyrelsen har Finland redan i många år varit ett av de främsta länderna i Europa när det gäller utvisningar av personer som fått avslag på sina asylansökningar. I Finland har polisen klarat att utvisa 70 procent av dem som fått avslag, medan siffran i Europa varit i genomsnitt 40 procent.

2015 utvisade polisen sammanlagt 3.180* personer till olika länder.

*De som utvisades 2015 var främst – men inte enbart – personer som sökt asyl eller skydd under 2014, vilket var totalt 3.651. Under 2015 sökte 32.476 personer asyl eller skydd – av dem beräknas fler än 4.000 ha lämnat Finland frivilligt.
© Översättning Merit Wager.

Finländska medier serie grön

 

 

 

 

 

Buy Now Button    
Abonnera
Swish bankgiro

Finland. Antalet bäddplatser för asylsökande minskar med sammanlagt 7.232 fram till och med september.

Satoja irtisanomisia Savon sanomat 1.4 2016Klicka på textrutan för att läsa artikeln i sin helhet på Savon Sanomats sajt (på finska).

Hundratals uppsägningar på FRKs asylmottagningscentraler i hela landet

SPR FRK logoFinlands Röda Kors, FRK, inleder samarbetsförhandlingar som berör hundratals anställda. Förhandlingarna motiveras med att många asylboenden kommer att stänga.

Egen av uppsägningar är en följd av att Migrationsverket i tisdags meddelade att 33 flyktingförläggningar ska stängas eftersom antalet asylsökande minskat. Antalet bäddplatser minskar med sammanlagt 7.232 fram till och med september. Av dessa är 5.000 platser på enheter som FRK förestår. Det är ungefär en tredjedel av FRK:s förläggningskapacitet.

FRK:s organisationschef Marita Salo säger att man inte i detta skede vet hur många som kommer att sägas upp i den första omgången. Hon påpekar att det från början har stått klart att de här jobben inte är eviga. Enheter läggs ner i den takt som behovet minskar.

©  Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

Finland. ”Utlänningar måste i princip alltid ha sina resedokument med sig. I de fall där sådana saknades åkte vi med personerna för att hämta det.”

Helsingissä järjestettiin yöllä Iltasanomat 2.4 2016

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Stor utlänningsrazzia i natt – sex efterlysta påträffades 

Centralkriminalpolisen och Gränsbevakningsväsendet utförde utlänningsrazzior under natten mellan fredag och lördag i huvudstadsregionen. Vid dessa påträffades sex efterlysta personer och fem personer bötfälldes, bland annat för vapeninnehav (kniv) på allmän plats. Sammanlagt var ett tiotal patruller ute på dessa uppdrag. Vilka brott de sex var efterlysta för ville polisen inte säga något om.

– Det här är rutinkontroller som polisen utför i enlighet med utlänningslagen, ungefär som trafikövervakning, men den syns inte så ofta i medborgarnas vardag, berättar kommissarie Johanna Sinivuori, Helsingforspolisen.

Poliisi logoRajavartiolaitos logoCentralkriminalpolisen och Gränsbevakningsväsendet kontrollerade slumpmässigt cirka 300 personer på platser där det rör sig många människor, så som i köpcentra och i hamnar.

– Vi kontrollerade identitetshandlingar och undersökte om personen hade dokument som visar att de uppfyller rätten att vistas i landet; dokument som vid anmodan ska uppvisas för polisen. Utlänningar måste i princip alltid ha sina resedokument med sig. I de fall där sådant saknades åkte vi med personen för att hämta det, säger Sinivuori.

Såväl personer som såg ut att etniskt avvika från majoritetsbefolkningen som personer som såg finländska ut, kontrollerades.

– Vi grep finländare också i den här razzian. Och till exempel ester och andra människor från våra grannländer kontrolleras ju också i enlighet med utlänningslagen. Naturligtvis försöker vi att inte orsaka skada eller framkalla agg och oftast förstår människor, när vi förklarar att vi handlar i enlighet med utlänningslagen, enligt Sinivuori.

Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

 

Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat.

Om åldersbedömningar har det skrivits om här på bloggen i många år (länkar till ett antal texter längst ner). Med det stigande antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som inte styrker sin ålder, har ansvariga, beslutsfattare och allmänhet börjat inse att det inte är rimligt att Sverige ska bekosta vuxna mäns vistelse här under asylprocessen som om de vore ”barn”. Och att det inte är rimligt att minderåriga tvingas bo och gå i skolan med vuxna män, inte sällan tio år äldre eller mer än de själva.

Den viktiga frågan – som i övriga Norden är en självklar sak och inte stöter på något motstånd – om åldersbedömning, har miggorna, HVB-personal, familjehem, socialtjänstpersonal med flera som sagt tagit upp otaliga gånger här på bloggen och jag har också skrivit om den i Svenska Dagbladet (se länkar nedan).

Dagens samhälle logoSå här ser det ut på Dagens Samhälles sajt idag, den 3 april kl 15.00, vilket visar det stora intresse frågan om åldersbedömning av unga ensamkommande asylsökande nu börjat väcka.

Klicka på textrutorna för att komma till artikeln och dela/sprid gärna texterna i egna sociala nätverk. Notera också att artikeln Fel att påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar, av läkare och specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, samtidigt är tredje mest läst.

Mest delat 3.4 2016 kl 15 Mest läst 3.4 2016 kl 15

 

 

 

 

 

Ledare Op ed logo SvDTre OP ED-artiklar av mig på Svenska Dagbladets ledarsida:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
 Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

Läs mer