En migga om chefer på Migrationsverket

En migga skriver, med anledning av att kritikstormen mot Angeles Bermudez-Svankvist nu kommit till allmänhetens kännedom (SvD Näringsliv, Kritikstorm mot Bermudez-Svankvist: ”Personal skrek”):

Ja, vi rekryterar verkligen de bästa. Förtjänst och skicklighet!

Vidare påpekar miggan att:

Men Christer Zettergren ska gå i pension nu, så då blir vi i alla fall av med honom.

För exakt sex år sedan, den 3 maj 2010, skrev jag bland annat följande om mannen som nu ska gå i pension, under rubriken Ny statlig titel: ”generaldirektörsrådgivare”?:

Röda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren lämnar sin post och börjar en tjänst på Migrationsverket där han ska fungera som rådgivare åt generaldirektören, uppger Röda Korset. Beskedet kommer innan Stockholms tingsrätts dom har avkunnats mot en före detta chef (som Zettergren var chef över) som kunde försnilla mångmiljonbelopp från Röda korset utan att denne Zettergren märkte någonting. How very convenient! Nu kan ju Zettergren säga, när domen faller, att: ”Det där har jag ingenting att göra med,  jag jobbar inte på Röda korset längre.”

Läs också En migga: ”Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet?”– 4 maj 2010. Utdrag ur texten:

…Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet? GD och Christer Zettergren kan ju alltid prata visioner.

Vidare informerar miggan om att:

Och ytterligare en annan hög chef slutar. Läs varför. Högst intressant:

Miggan kommenterar detta så här:

Hon tycker uppenbarligen inte om de nya skärpta lagarna. Frågan är då hur opartisk och saklig hon egentligen förhöll sig innan?

Min kommentar:

Samtidigt känns det ju som lite bra att hon säger att hon ”inte har det engagemang som behövs”. Det är ju faktiskt en aning ovanligt för en chef på ett svenskt verk att vara såpass rak. Samtidigt kan man ju undra hur det står till med motivationen och engagemanget hos många andra chefer på Migrationsverket…

Miggan:

Ja, man skulle önska att fler tänkte till lite och slutade, faktiskt. Monika Wendleby gör helt klart det rätta. Det var förresten hon som skrev en bok om LEAN (Lean med hjärta och kreativitet) på arbetstid och lät Dan Eliasson skriva förordet. Sedan gjorde man reklam på intranätet för hennes bok. Hon kommer inte saknas av mig i alla fall.

Klicka på omslagsbilden för att läsa
vad förordsskrivaren, dåvarande
generaldirektören för Migrationsverket,
Dan Eliasson, tycker om boken.

 

© denna blogg.

”Nytysken”: ”124 mil och nästan 6.000 kronor för att få ett svenskt pass”

Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krångel kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass. Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krånglet kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass.

Den svenske mannen som sedan länge bor i Tyskland och som jag lätt ironiskt kallar ”nytysken” med anspelning på den märkliga storsvenska ”seden” (i varje fall i medierna) att kalla alla som på olika sätt migrerar till Sverige, såväl asylsökande som invandrare, berättar:

Vi måste till Berlin!

Min hustru sade häromveckan: ”Du, mitt pass går snart ut. Kan du kolla upp vad som gäller för oss i förskingringen ?” Vi är bosatta cirka hundra mil söder om Sverige.

Jag kollade upp på Sveriges Berlin-ambassads hemsida under Pass och ID-kort för vuxna.

Först  bokade vi tid. Som gick lätt över internet. Vi valde”9:00-9:15 på morgonen”.

Sedan läste vi instruktionerna på ambassadens hemsida om vilka papper vi måste ha med oss. Nästa dag kollade vi resmöjligheter till Berlin, 62 mil från hemorten. Om vi åker tidigt på morgonen så kan vi komma undan med 212 euro (ca 2.064 kronor) tur och retur med tåg. Vi köpte biljetter. Man gav oss besked om att platsreservationer kan göras först tio dagar innan resan, så vi åkte in till stan igen och reserverade två fönsterplatser fram och tillbaka. För 18 euro (ca 175 kronor).

När vi kom hem bokade vi ett dubbelrum på ”vårt hotell” vid Potsdamer Platz. 160 euro (ca 1.560 kronor) plus 44 euro (ca 430 kronor) för två dagars frukost.

För resan från vår by in till stationen i staden har vi mobiliserat grannen och sparar således 8 euro (ca 80 kronor) för spårvagnen. Inbesparingen krymper dock nästan till noll då vi vid hemkomsten belönar grannen för hans vänlighet med en blombukett à 7,95 euro (ca 78 kronor.)

Tågresan till Berlin tar sex timmar och våra reserverade platser finns inte på hela tåget då det på grund av ombyggnadsarbeten var fråga om ett ”utbyteståg”.

I Berlin fick vi helt obyråkratiskt tillbaka pengarna för de förgäves betalade platsbiljetterna. Vi tog buss från Hauptbahnhof i Berlin till hotellet. För 6,80 euro (ca 66 kronor).

Nästa morgon åkte vi med en trevlig palestinsk taxiförare till ambassaden. Man hade aviserat 10-15 euro (ca 98-146 kronor) för färden dit och när taxametern stannade på 10,10 euro så lade vi på rikligt med dricks. När vi berättade att vi hade åkt 62 mil för att få ett pass förnyat så skakade han på huvudet.

Besöket på ambassaden tog tio minuter och här genomfördes foto + fingeravtryck + namnteckning i en mackapär utanför båset med ambassadtanten.

Vi fick betala 150 euro (ca 1.460 kronor) i förväg för passet. Plus 3 euro (ca 30 kronor) ”portoavgift” då vi valde att kunna hämta passet i det betydligt närbelägnare Frankfurt.

Resten av dagen tillbringades på en turistbuss och strövande genom Berlin.

Tillbaka på hotellet hälsade vi vänligt på en annan gäst och bara ett enkelt ”Guten Tag!”, gjorde att han konstaterade: ”Holländare?”.

Jag nekade och berättade varför vi var i Berlin. Han tyckte det var ”otroligt att vi åkt 62 mil ….”. Nästa morgon gick vi till fots till Hauptbahnhof och åkte hem. 62 mil och sex timmar igen.

Nu är det att vänta två veckor och sedan kan vi hämta passet på honorärkonsulatet i Frankfurt/Main (”bara” åtta mil enkel resa…). Naturligtvis mot ”avhämtningsavgift” 16 euro (ca 156 kronor).

De ovan angivna utgifterna för att få ett svenskt pass uppgår till totalt över 600 euro, mer än 5.800 kronor. Med endast frukostkostnader inräknade. Plus tre dagars ”restid”.

Förut kunde vi ansöka om pass i Frankfurt, som ligger mycket närmare där vi bor, och få det levererat till borgmästaren i vår by. Och upp till nyligen valde många svenskar här i området att söka nytt pass i betydligt närbelägnare Luxembourg (25 mil enkel resa). Men den ambassaden är av någon anledning numera stängd för passansökningar och besökare rekommenderas nu till Haag i Nederländerna. Ytterligare 36 bilmil bort!

Kommentar: Varför gör Sverige det så krångligt och ohemult dyrt för sina medborgare som bosatt sig i andra länder att få nya pass? Om det gick att ordna det smidigare förr så hade man väl kunnat låta det fortsätta? Att man ska behöva betala så många tusen kronor för att få ett pass är inte acceptabelt och ett bättre och smidigare sätt måste väl ändå kunna utarbetas?

Här är några tidigare berättelser om hur Sverige krånglar till det och gör det både osäkert och dyrt för sina egna medborgare som bor utomlands att hämta ut sina pass.

Först nytysken, för fyra år sedan:
•  ”Jag måste alltså åka 62 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 62 mil igen.” – 29 mars 2012
Sedan svenske Lasse, numera finsk medborgare:
•  Be my guest # 101 Lasse Orup – 14 februari 2014
•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2014
•  Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare! – 14 maj 2014
•  Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som räddar!” – 15 maj 2014

© denna blogg.

 

Finland. ”Han har tidigare uppträtt som clown och vill nu köpa en clownkostym för att roa och underhålla andra asylsökande.”

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Asylsökande städade efter de valborgsmässofirande  – den här typen av jobb vill de ha i framtiden

Ett antal asylsökande anlitades för att städa upp efter valborgsmässofirandet i Kajsaniemiparken i Helsingfors. En i städlaget tänker köpa en clownkostym för sin lön, en annan vill i framtiden hjälpa barn.

Det hade sagts att jobbet skulle hålla på till klockan 18, men städpatrullen har varit effektiv. Ett trettiotal män står med krattorna i hans när reporten kommer till parken. Och nu är det dags att ta ett gruppfoto. Städlaget berättar att de har städat hela parken på knappt två timmar.

Männen, som är av olika nationaliteter, är alla asylsökande från Nurmijärvi mottagningscentral, en dryg halv timmes bilresa från Helsingfors.

Alla har inte varit länge i Finland. Mohammed Manla, 25, berättar att han kommit till Finland från Syrien via Turkiet och Grekland och att han varit i landet bara några veckor.

Manla säger att han gillar städjobbet, men att han i framtiden hoppas hitta ett lämpligt ämne att studera och sedan vill han arbeta för barns bästa till exempel via en egen hjälporganisation.

– I Turkiet jobbade jag för organisationen Free Syria Agency For Rescue, som hjälpte barn, säger han.

– Var det mycket skräp i parken efter festdeltagarna? frågar reportern.

– Nej, det var inte särskilt skräpigt.

I den delen av parken där Nationalteatern ligger var det inte särskilt nedskräpat, men längre bort i den södra delen av parken fanns en hel del skräp som valborgsmässofirarna lämnat efter sig.

Städlaget verkar dock trivas. Innan våra samtal avslutas vill tolken framföra att männen gärna vill ha arbete – vilken sorts arbete som helst.

För sin städinsats fick de 30 euro (knappt 300 kronor) var och städredskapen stod staden för. För tillfället är ingen fortsättning planerad, men det har visat sig att det finns en oväntad kompetens bland männen: en av dem tar sina intjänade euro till den närliggande maskeradbutiken; han har tidigare framträtt som clown och vill nu köpa en clownkostym för att roa och underhålla andra asylsökande.