Gratis boende i Gamla stan i tre månader för personer utan anknytning till Sverige

Willkommen, bienvenue, welcome
Fremder, étranger, stranger
Glücklich zu sehen, je suis enchanté,
Happy to see you, bleibe, reste, stay
Willkomen, bienvenue, welcome,
Im Old Town Lodge, au Old Town Lodge, to Old Town Lodge!

Ett boende för hemlösa har öppnats mitt i Stockholm, på Stora Nygatan 22 i Gamla stan. Det meddelas i ett brev från Stadsmissionen under rubriken:

Information om ny verksamhet i före detta Old Town Lodge
Till närboende kring Stora Nygatan 22

Boendet är alltså inte för hemlösa svenskar och inte heller för hemlösa med anknytning till, och uppehållstillstånd i, Sverige. Nej 58 vandrarhemsplatser har uttryckligen och enbart reserverats för personer som inte har anknytning till Sverige:

EU-medborgare och utomeuropeiska medborgare med uppehållstillstånd i annat EU-land.

Varför ordnas boende i Gamla stan för EU-medborgare? Det torde gissningsvis främst (kanske enbart?) röra sig om personer utan anknytning till Sverige som, enligt EU:s rörlighetsdirektiv, har rätt att vistas här i högst tre månader innan de ska registrera sig och söka uppehållsrätt. Och som under vistelsetiden ska försörja sig själva och bekosta sitt eget boende.

Varför ordnas boende i Gamla stan för utomeuropeiska EU-medborgare med uppehållstillstånd i annat EU-land – de har ju lika liten anknytning till Sverige som tiggare från andra EU-länder?

Varför ordnas inte boende i Gamla stan för personer med anknytning till Sverige såsom hemlösa svenskar och hemlösa med uppehållstillstånd i Sverige som har rätt att vistas i landet?

58 personer utan anknytning till Sverige erbjuds alltså gratis boende i upp till tre månader i det absoluta hjärtat av Stockholm. Varför?

Stadsmissionens brev till ”närboende kring Stora Nygatan 22” är förresten undertecknat av en ”verksamhetschef EU-verksamheter”. Tittar man på Stadsmissionens hemsida så finns sådana verksamheter inte med i deras faktaruta:

Den som är intresserad kan här ta del av Stadsmissionens årsredovisning för 2014.

© denna blogg.

 

Affe in memoriam – tio år utan Affe

Tio år av saknad.

Det är helt ofattbart att det är tio år sedan min vän, Jannes bror, Annelies vän och arbetskamrat, Söderprofilen som ”alla” kände, Affe Olsson, segnade ned (8 maj) och dödförklarades (9 maj). Tio år.

Jag minns honom och alla upptåg och galenskaper och hur kul det var att få göra dokumentären ”Vickys Livs” om hans och broder Jannes öden och äventyr i deras lilla butik på Skånegatan. Om hur de smågnabbades på broderligt vis och stickor och strån faktiskt rök ibland när det tände till ordentligt. Men de jobbade bra ihop, kompletterade varandra. Båda två blev mina bästa vänner och under de månader jag filmade i butiken jag blev jag en del av verksamheten och lärde känna alla roliga och tråkiga, glada och gnälliga , kloka och halvgalna kunder.

Vickys Livs var som en egen värld på Söder. Hammarby-fans och popband, tanter i el-rullstolar som fick hjälp när de inte kunde ta sig in i butiken, Arne på väg in i demensens dimmor som alltid fick en kopp kaffe och en smörgås när bröderna tyckte att det verkade som om han glömt att äta på ett bra tag. Vänstermänniskor och högermänniskor, unga och gamla, fattiga och rika. På riktigt var det just en sådan blandning av människor och alla behandlades med samma naturliga värme och utan krusiduller – inte undra på att Vickys Livs blev något mer än en liten butik i ett hål i väggen på Skånegatan, Söder!

Jag saknar Affe. Jag vet att många gör det. Han var så levande och han dog så plötsligt, utan någonsomhelst förvarning. Han illustrerar i allra högsta grad och på riktigt ordspråket:

Here today, gone tomorrow.

Det tänker jag ofta på. Hur skört livet är. Och – med risk för att låta sentimental – det är bra att vara tacksam för att man lever och för den familj och de vänner man har. Det är och gör jag varje dag. Och extra glad är jag åt att ha kvar min vän sedan mer än ett kvarts sekel: Janne, Affes bror.

Nu vinkar jag upp mot Söders blå och soliga himmel och hoppas att Affe ser det: Du är inte bortglömd, Affelainen, det blir du aldrig!

Min allra första kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet handlade om Affe:
Folkhemmet dog med Affe – 5 juni 2006.

Filmen om Vickys Livs, 30 minuter lång (visades flera gånger på Tv8) finns uppladdad i tre delar om tio minuter vardera:
Vickys Livs- The Movie del 1
Vickys Livs- The Movie del 2
Vickys Livs- The Movie del 3

Vickys Livs – The Story finns nedtecknad här på bloggen.