Finland. Om antagningskrav, urval och utbildning till polis.

Den 9 februari 2012 skrev jag texten Om antagningskraven till polisutbildning i Finland, med anledning av att man redan då hade börjat sänka kraven på polisutbildningen i Sverige.

Här finns samlad information om vilka krav som ställs på den som i Finland vill utbilda sig till det synnerligen viktiga arbetet som polis. Här, i sammandrag, en del av vad som krävs för ansökan och urval till polisutbildningen:

Dessutom görs ett skriftligt essäprov som ger 0-30 poäng och tiden för detta är 120 minuter. Essäprovet mäter för polisyrket väsentliga och viktiga kunskaper i det skrivna språket. I provet bedöms den sökandes förmåga att skriva, det vill säga att han/hon klarar krävande sammanfattningar och resonemang, att dra slutsatser och resonera, att jämföra innehåll och perspektiv i olika texter, att dra egna slutsatser och att motivera dem samt att strukturera sin egen text.

Klicka på bilden för att läsa mer om boken (på finska) och ladda ner den.

Inför essäprovet förutsätts den sökande ha gjort sig väl förtrogen med urvalsprovboken. I den används artikelsamlingen ”När man går i stora skor lämnar det stora spår”: 18 synvinklar på polisens arbete”. Artikelsamlingen kan laddas ner kostnadsfritt från Polisyrkeshögskolans sajt.

En av texterna som ingår i artikelsamlingen, en av de 18 texter som de eventuellt blivande poliserna ska känna till, är skriven på svenska av kriminalöverkommissarie Thomas Elfgren som varit polis sedan 1976. Hans text börjar så här (hela texten kan läsas från sidan 23 till sidan 35 i den nedladdningsbara artikelsamlingsboken):

Sverige sänker återigen kraven för dem som ska bli poliser. Förra gången det skedde skrev jag som sagt också om det: Om sänkta antagningskrav till svensk polisutbildning – 9 februari 2012. Då tog man bland annat bort kraven på att den sökande inte får ha kroniska sjukdomar och kravet på att den sökande ska ha skrivit högskoleprovet. Man tog också – katastrofalt nog – bort språkprovet i svenska.

Och nu sänks alltså även begåvningskravet! Vad finns det kvar, vad får vi för poliskår? Det är rent skrämmande vilka obegåvade beslut som fattas av obegåvade personer för vilka begåvningskraven redan synes vara helt borta – om de ens någonsin fanns.

För den som vill veta mer om polisutbildningen i Finland (på svenska):

Klicka på bilden för att komma till den 78-sidiga undervisningsplanen för blivande poliser i pdf-format.

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till den 11-sidiga examensinriktade fortbildningssplanen i pdf-format.

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till den 34-sidiga undervisningsplanen inför högre polisexamen i pdf-format.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Om texter används eller citeras, vänligen länka till originalinlägget.

Att ”kriminella dränerar välfärden” är inte precis något nytt

Två alternativ:

1.  De så kallade ansvariga politikerna och flera statliga myndigheters chefer samt mediekåren har spelat/spelar ovetande, okunniga?
eller
2.  De så kallade ansvariga politikerna och flera statliga myndigheters chefer samt mediekåren har på något oerhört märkligt sätt i tider av att allt finns på nätet, faktiskt är ovetande, på riktigt.

Alternativ 2 ter sig så omöjligt att det går bort. Alternativ 1 återstår och det är i så fall ett resultat av de allt lägre ställda kraven på alla områden och nivåer i det svenska samhället: de så kallade ansvariga har inte begåvning nog att hantera de uppgifter de skaffat sig.

I mängder av medier skrivs och talas idag om hur kriminella lurar, bedrar, utnyttjar de svenska systemen som om det vore något nytt nu, i år, 2016. Bland annat:

”Kriminella dränerar välfärden” – SR Nyheter den 13 jul 2016. Ur inslaget:

Genom avancerade företagsupplägg luras Migrationsverket att utfärda felaktiga arbetstillstånd samtidigt som andra myndigheter mjölkas på pengar.

– Det finns kriminella typer som utnyttjar andras taskiga belägenhet genom att sälja arbetsintyg som ger dem uppehållstillstånd, säger Pia Bergman, nationell samordnare på Skatteverket.

– De tankar samtidigt ut bidrag från Arbetsförmedlingen för personer man menar är anställda i företaget men som egentligen inte jobbar där.

Aftonbladet skrev helt nyligen om falska arbetstillstånd, den 9 juni 2016, under rubriken De köpte falska arbetstillstånd: ”Är enda säkra vägen in i Sverige”

Expressen skrev för 1,5 år sedan om falska arbetstillstånd den 28 februari 2015 under rubriken Naiva borgare har bäddat för kriminella och för några månader sedan, den 26 mars 2016, under rubriken Kriminella är ett hot mot välfärden.

Något nytt och plötsligt upptäckt i år eller förra året, är dock inte bedrägerierna, förfalskningarna, utnyttjandet. Här är en bråkdel av de texter jag publicerat i frågan om bedrägerier i samband med arbetskraftsinvandring genom åren:

En migga om arbetskraftsinvandring. Och om vad lagen säger – 12 november 2008.(nästan åtta år sedan, innan den nya lagen ens trätt i kraft…) Ur texten:

Det här med arbetskraftsinvandringen har blivit ett hett ämne hos oss också. Särskilt när det gäller personer som helt saknar asylskäl men som inte åkte hem när de fick avslag på sina ansökningar, typ över fyra år sedan. Nu, när det nya förslaget om ”statusbyte” kommit och när deras utvisningsärenden preskriberats så är de alla måna om att berätta att de nu minsann arbetar (trots att de var så väldigt psykiskt sjuka bara någon månad innan förslaget kom).

En migga om att arbetskraftsinvandringslagen träder i kraft den 15 december… – 10 december 2008. Ur texten:

Dessa personer har aldrig ens gett in några id-handlingar, vi har ingen aning om  vilka de är. Vi vet till exempel inte om A som jobbar på restaurangen B sedan ett halvår tillbaka verkligen är A, och vi förstår inte hur man kan bli anställd någonstans i Sverige, ens som vikarie, utan att visa vem man är.

Firarmingel för den nya arbetskraftsinvandringslagen – 15 december 2008. Trots min i grunden positiva inställning till arbetskraftsinvandring hade jag redan innan den trätt i kraft en hel del farhågor och avslutade min text så här:

Det ska bli intressant att se hur den (lagen) fungerar i praktiken. Risk för missbruk och bedrägerier finns onekligen.

En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12 juli 2011 (för fem år sedan…). Ur texten:

Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt. Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång.

En migga: ”Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera?” – 18 mars 2013. Ur texten:

En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd.

Om arbetskraftsinvandring – igen – 30 maj 2013. Ur texten:

Bedrägerier sådana som att

• folk lockades hit under vissa löne- och andra premisser som sedan visade sig inte stämma
• härvarande asylinvandrare med PUT hämtade hit släktingar och vänner genom att ljuga för Migrationsverket om att dessa skulle få jobb i de härvarandes biltvättar, korvkiosker, städfirmor, restauranger
• skrupellösa personer i Sverige sålde inresa till Sverige maskerad till ”arbetstillstånd” för uppemot 200.000 kronor och inte erbjöd något jobb alls (=dubbelbedrägeri: mot de utlänningar de lurade hit och mot svenska myndigheter).

Ingenting hjälper i den blundandekultur som är förhärskande och som går ut på att blunda med hårt knipna, slutna ögon och att stänga öronen så länge det bara går. Att ignorera mängder av både varningar och fakta, för att slippa ta itu med frågor av vikt för Sveriges framtida välfärd och säkerhet. I Sverige klarar man inte att hålla stånd mot alla dem som kommit och kommer hit och som vet att ”brott lönar sig”. För det gör det ju. Ett fängelsestraff avskräcker knappast någon, vilket det däremot självklart skulle göra om man visste att man utvisas och får avtjäna sitt straff i hemlandet. Att sitta på ett svenskt fängelse innebär fri kost och logi och möjlighet att utbilda sig. Och när dagen kommer att man ska lämna fängelset och utvisas, ja då finns det ingen samordning mellan olika aktörer så man släpps ut på gatan och kan fortsätta med sin kriminalitet.

© denna blogg. Vid ev citat, vanligen länka till originalinlägget.