Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Finland. Migrationsverket forsätter att arbeta för att effektivisera systemet för mottagande och förbättra systemets kostnadseffektivitet.

Mottagandet av asylsökande blir mer kostnadseffektivt

Migrationsverket i Finland:

En intern granskning genomförd av Inrikesministeriet har utrett Migrationsverkets avtal om anordnande av mottagandetjänster förra hösten. Föremål för granskning var särskilt beredningen och tillsynen av avtalen samt deras innehåll och faktureringen utgående från dessa. Utöver detta låg fokus inom interna granskningen på de förhöjda kostnaderna inom systemet för mottagande.

Bakgrund

Hösten 2015 innebar en ytterst exceptionell verksamhetsmiljö för Migrationsverket på grund av det tiofaldiga antalet asylsökande.

För att alla nya asylsökande skulle kunna inkvarteras och situationen förbli under kontroll fanns inget annat alternativ än att grunda förläggningar i betydligt snabbare takt än normalt. Vanligtvis tar det flera månader att grunda en förläggning, men förra året var vi tvungna att grunda förläggningar i vissa fall på endast ett par dagar Som mest kom det hundratals asylsökande per dag till Finland.

Migrationsverket forsätter att arbeta för att effektivisera systemet för mottagande och förbättra systemets kostnadseffektivitet på flera olika sätt:

• Inledning av beredning för konkurrensutsättningen av systemet för mottagande.
• En mall för avtal skapas för kommande förhandlingar.
• Förläggningarnas beläggningsgrad bevaras på 90 procent och ekonomins betydelse ökar då förläggningar läggs ned och övriga anpassningsåtgärder genomförs.
• Antalet matservicecentraler samt eventuella överdimensionerade säkerhetsarrangemang skärs ner.
• Systemen för uppföljning av förläggningarnas statistikföring och ekonomi utvecklas.

Migrationsverket tillsätter ett projekt för att verkställa den interna granskningens rekommendationer. Inrikesministeriet följer upp förverkligandet av projektet.

Klicka på textrutan för att komma till texten (finns endast på finska).

 

Finland. Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare.

Utlänningslagen kan komma att stramas åt ännu mer. Så här rapporterar Svenska Yle:

Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare. Sannfinländarna driver på och inom kort tillsätts en arbetsgrupp.

Den 1 juli utvidgades kravet på tillräcklig inkomst för att en flykting ska kunna ansöka om familjeåterförening. För en familj med två barn betyder det i praktiken en månadsinkomst på 2.600 euro netto (ca 26.000 kronor. Efter skatt, alltså. Min anm.). Inkomstkravet gäller också ensamkommande barn.

Vidare i Svenska Yles text:

Försörjningsplikten bygger på EU:s direktiv om familjeåterförening. Direktivet är inte bindande för medlemsländerna men många tillämpar det åtminstone delvis. Till exempel utvidgade också Sverige i somras inkomstkravet men där gäller det inte minderåriga barn, som i Finland.

 Klicka på textrutan för att komma till EU:s direktiv om familjeåterförening.

Ett antal förslag till skärpningar övervägs nu av en arbetsgrupp i riksdagen. Så här säger den sannfinländska riksdagsledamoten Simon Elo i Svenska Yles artikel:

Vi kan bland annat införa ett krav på att den som ansöker om familjeåterförening har bott i Finland i två år.

Dessutom:

Ett annat krav som möjliggörs i EU-direktivet handlar om minimiålder. Medlemsländerna kan, om de så vill, införa en lägsta ålder för maken och makan innan de kan återförenas. Tanken är att man sålunda kan undvika skenäktenskap.

Det finns motargument till en hel del av förslagen. Bland annat:

Om en minimiålder för äkta par eller sambor sägs att äktenskap bland minderåriga inte är ett problem ur finländskt perspektiv. Kravet på en tillräckligt bra bostad, som Sverige har infört, får back eftersom ”det är administrativt utmanande och möjligen kräver en ny tillståndsprocess”.

Följande fakta framhålls gällande familjeåterföreningar:

Texten i faktarutan från Svenska Yles sajt.

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

En del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

Jag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Offentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Betoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Man talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Vid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Vissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Vi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Finland. Om effektivisering av asylprocessen och mottagandeverksamheten.

Migrationsverket utvecklar sin statistik för att effektivisera sin verksamhet

Det meddelar Migrationsverket i Finland, som avser att effektivisera asylprocessen och mottagandeverksamheten med hjälp av statistik inom ramen för projektet Migstat. Syftet med det här projektet är att utveckla Migrationsverkets statistik, för att exempelvis upptäcka fördröjningar i arbetsköer snabbare än tidigare med hjälp av statistiska uppgifter.

Migrationsverket beskriver avsikten med projektet så här:

Avsikten är att utnyttja statistiska uppgifter i större utsträckning än tidigare vid planeringen av dagliga arbetsuppgifter och allokeringen av resurser, även i situationer då antalet asylsökande plötsligt ökar. Målsättningen är även att påbörja en kontinuerlig utveckling av statistiken med användaren som utgångspunkt.

Med hjälp av statistiska uppgifter är det redan i dag möjligt att fördela asylsamtals- och beslutsköer exempelvis mellan resultatområden på olika orter. Om arbetsköerna enligt statistiken är långa inom ett visst resultatområde kan samtalen och beslutsfattandet föras över till ett annat resultatområde där köerna är kortare.

På Migrationsverket i Finland har man studerat och dragit lärdomar av hur man hanterar frågorna i andra länder och man har då kommit fram till att den bästa praxisen finns i Danmark som har en mer visuell statistik:

Personal från Migrationsverket besökte i mars de danska invandringsmyndigheterna för att bekanta sig med deras statistikföring och det sätt som statistiken utnyttjas i Danmark, såväl i planeringen av dagliga arbetsuppgifter som vid den helhetsmässiga granskningen av asylprocessen. Avsikten är att tillämpa bästa praxis från denna resa, framför allt inom användningen av visuella statistikuppgifter för styrningen av den dagliga verksamheten i Finland.

I praktiken innebär detta att numeriska tabeller ersätts av och kompletteras med grafik och nya statistikverktyg, som användaren kan anpassa enligt sina egna arbetsuppgifter. Dessa är framför allt dashboards och aktivrapporter. Inom projektet utbildas även Migrationsverkets personal i att använda nya visuella verktyg för att planera, styra och utvärdera myndighetsverksamheten.

Allt som kan effektivisera – och därmed också bidra till minskade kostnader – asylhanteringen, måste förstås dras nytta av. Överhuvudtaget verkar Finland ha en lättfotad organisation som snabbt kan ställa om beroende på de krav som förändrade situationer ställer.

Alla mina texter om och från Finland på det här området (från början av när den stora flyktingströmmen vällde in i EU i slutet av sommaren 2015) finns samlade här. Andra texter om/från Finland kan också förekomma, men i huvudsak är det texter just från asylområdet.

 

 

Finland. Försök med basinkomst för slumpmässigt utvald försöksgrupp på 2.000 personer genomförs 2017-2018.

Social- och hälsovårdsministeriet ber om utlåtanden om lagförslaget med hjälp av vilket ett försök med basinkomst genomförs.

I Finlands socialförsäkringslagstiftning finns inga bestämmelser om basinkomst, och ett försök som liknar det föreslagna har aldrig tidigare genomförts. I lagförslaget föreslås det att försöket genomförs 2017 och 2018 i Finland. Folkpensionsanstalten ansvarar för genomförandet av försöket.
————-
Försöket har som mål att få ett svar på om basinkomst främjar sysselsättningen.
————-
I basinkomstförsöket tas med vissa begränsningar in personer som får arbetslöshetsförmåner från Folkpensionsanstalten. Ur målgruppen tas, genom slumpmässigt urval, ut en försöksgrupp på 2.000 personer. För att undvika snedvridning av resultaten är deltagande i försöket obligatoriskt. Det föreslås ett basinkomstbelopp på 560 euro ( ca 5.600 kronor) per månad.
————-
Det föreslås att basinkomsten ska utgöra skattefri inkomst för mottagaren. Basinkomsten betalas av Folkpensionsanstalten. Försöket innebär att det inte omedelbart börjar betalas basinkomst åt hela befolkningen.

En migga: ”Jag tror att de allra flesta människor anser att det är stötande mot rättskänslan att det är så lätt att lura svenska staten.”

En migga skriver, delvis med andning av texten från den 25 augusti: En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Nyligen hade vi ett ärende med en kvinna med barn som haft TUT på grund av anknytning. Förhållandet hade upphört för flera år sedan och då hade hon helt enkelt bara låtit bli att ansöka om förlängning av sitt tillstånd. Det fanns inte någon anteckning i ärendet om att Migrationsverket uppmärksammat detta och informerat henne om att hon var skyldig att lämna landet.

Eftersom kvinnan inte arbetade levde familjen på socialbidrag i flera år. Det var först när hon träffade en ny man som ville ha uppehållstillstånd i Sverige på anknytning till henne, som hon sökte asyl. Den här kvinnan är bara en i mängden som jag stött på under de år jag arbetat på Migrationsverket.

Jag tror att de allra flesta människor anser att det är stötande mot rättskänslan att det är så lätt att lura svenska staten. Jag har även stött på många fall där personer med tidsbegränsat UT fortsatt att arbeta, betala skatt osv utan problem. Diskussionen på Twitter med anledning av texten här på bloggen i går kokar ner till en fråga om samordningsnummer eller inte samordningsnummer. Man baxnar.

Det måste väl vara solklart för alla och envar att det är problematiskt att själva uppehållstillståndet saknar betydelse när man en gång fått ett personnummer eftersom andra myndigheter inte kontrollerar huruvida personen har uppehållstillstånd eller ej!

Lösningen är en rad av åtgärder så som samkörning av system, inre utlänningskontroller, lagföring av personer som missbrukar systemet och id-handlingar med samma giltighetstid som UT.

Men mot dumheten kämpar gudarna förgäves.

Miggan påpekar också:

När man erbjuder oerhört generösa välfärdssystem och dessutom inte har kontroll över vilka som åtnjuter dem och varför, kan man inte som en självklarhet förutsätta att människor är ärliga.

Kommentar: Det som sades i texten i går (länk i början av texten) och som miggan kompletterar med idag borde ha kunnat räknas ut av dem som så ivrigt ändrade reglerna från att asylsökande i stället för PUT ska beviljas UT (om de inte får avslag på sina ansökningar). Ogenomtänkta, eller icke färdigtänkta förslag som blir till nya lagar och regler utan att man stött och blött konsekvenser och resultat av dem är förödande för oss alla. I närtid liksom i ett längre perspektiv.

Och: Jag brukar ibland göra det, men för sällan: påminna om hur viktiga inläggen från miggor, socialtjänstanställda, poliser och andra är. Inläggen från alla dem som ihärdigt ”kämpar mot dumheten”, trots att de inte är några gudar utan ”bara” vanliga människor som försöker tränga igenom med sina berättelser, upplevelser och sina fakta. Därför, än en gång:

Tack!

© denna blogg.

 

En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid?

Korrespondens mellan en migga och mig idag. Miggan har skrivit sin text i ett svep, jag har svarat och kommenterat efteråt.

En migga: De flesta får idag tillfälliga uppehållstillstånd för 13 månader, några för 3 år.

Jag: Ja, de som kom efter den 24 november 2015.

En migga: Skatteverket utfärdar id-kort giltiga i fem år och om man tar körkort utfärdas det med en giltighetstid på 10 år!

Jag: Ja. Märkligt, eller hur? Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Detta har jag också tänkt på och tänkt ta upp på bloggen; tack för att du nämnde det så att jag blev påmind!

En migga: I Sverige identifierar man sig oftast med körkort. Personnumret har inte tidsbegränsad giltighet.

Jag: Just det. Det är UT som har begränsad giltighet. Alltså vore det rimligare och mer rättssäkert att de som får UT också får tillfälliga personnummer – samordningsnummer. Eller hur?

En migga: Journalister och riksdagsmän med flera läser din blogg, men varför kommer då aldrig de skevheter i lagstiftning och praxis som du beskriver år efter år upp i gammelmedias rapportering?

Jag: Det vet jag verkligen inte. Och jag förstår det inte heller. I vilket annat land skulle vart och vartannat inlägg här på bloggen sedan den 5 maj 2005 har föranlett förundran skarpa kommentarer och – inte minst – åtgärder. Men av någon outgrundlig anledning som jag aldrig kommer att förstå så sker det inte i Sverige…

En migga: I detta tryckfrihetens år lyser densamma med sin frånvaro!

Jag: Så sant som det är sagt!

En migga: Att redovisa skevheter i gällande regelverk är inte rasism.

Jag: Nej, självklart inte! Och det har både ni miggor som skrivit till mig och även jag själv visat i åratal.

En migga: Det är medias plikt gentemot medborgarna att rapportera korrekt och sanningsenligt.

Jag: Ja. Men den plikten studsar av dem som vore de – många av journalisterna – beklädda med ett pansar av teflon. Liksom också av så kallat ansvariga politiker som köpt sina teflonpansar i samma butik som journalisterna.

En migga: Tyvärr uppmärksammas tryckfrihetens 250 år mest genom att man påtalar brister på området i andra länder.

Jag: Så otroligt ”svenskt”! Ursäkta, hoppas att jag inte kränkte dig med det uttalandet (ironi).

En migga: Om det är lika illa på andra områden, om vilka jag inte har så stor kunskap, så finns verkligen anledning att förtvivla.

Jag: Hur skulle det kunna vara så mycket bättre på andra områden, när det är så oerhört illa på det här området som är det viktigaste för Sveriges framtid. Och troligen också  det dyraste.

Som sagt:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

© denna blogg. Till den som ev använder sig av informationen här: Vänligen ange varifrån uppgifterna hämtats och länka till detta inlägg . Tack!

 

 

 

 

 

 

 

 

Finland. Delvis annan syn än i Sverige på en dom i Europadomstolen gällande irakisk familj.

Klicka på textrutan för att koman till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

Migrationsverket: Människorättsdomstolens dom förändrar inte Finlands Irak-strategi

Domen i den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna – Europadomstolen – förändrar inte Migrationsverkets (i Finland, min anm.) Irak-strategi utan befäster den snarare, säger Hanna Helinko, direktör för Migrationsverkets enhet för juridisk service och landinformation.

Domstolen avvisar Sveriges beslut att utvisa en irakisk familj och ansåg att en utvisning av familjen, som förföljts av al Qaida, skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen (som formellt heter ”Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”) där det talas om förbud mot tortyr.

Enligt Hanna Helinko konstaterades också i domen att graden av våld i Irak inte utgör en sådan risk att en utvisning skulle förorsaka en risk för en sådan behandling som avses i artikel 3.

I Sverige ser man annorlunda på beslutet, bland annat i Sveriges Radio som rapporterar under rubriken Sverige förlorade mål i Europadomstolen – irakisk familj får stanna. I Sverige tror man dessutom att ett utslag i Europadomstolen gäller som vore det svensk lag. Det gör man inte i Finland och som framgår av uttalandet från det finska Migrationsverket så skulle domen inte tolkas på samma sätt i Finland som i Sverige.

Finska Migrationsverket lägger ut nedanstående utdrag ur domen och konstaterar:

Europadomstolens beslut: Det allmänna säkerhetsläget i Bagdad City och Irak  hindrade inte utvisningen av de asylsökande.

Här kan man läsa hela Europadomstolens dom.

 

En migga: ”Det kanske inte är så konstigt att lagen har haft mycket liten effekt.”

En migga skriver med anledning av vad som rapporteras i Sveriges Radio den 23 augusti: Migrationsverket: Få asylsökande återvänder efter indraget bidrag, där det bland annat sägs:

Sedan den 1 juni förlorar asylsökande som fått avslagsbeslut även sin dagersättning och bostad. Men av de 2.500 som hittills fått indraget bidrag är det bara cirka 100 personer som återvänt.

På min enhet har noll personer avhysts av kronofogden sedan den 1 juni och jag gissar att det är så det ser ut över hela landet.

En annan absurd sak är att privata asylboenden, som har asylsökande boende kvar trots att dessa inte har rätt att bo där, ändå får betalt av Migrationsverket. Alltså för dem som bor där illegalt.

Det kanske inte är så konstigt att lagen har haft mycket liten effekt.

Vilket land använder sin kronofogdemyndighet för att avhysa asylsökande från privata asylboenden, samtidigt som man betalar asylboendet för att de har personerna kvar?! Det är ju skrattretande! Det är ju bara att skriva till boendet och säga:

”X har inte längre rätt att bo kvar och ni kommer från och med idag inte att ersättas för kostnaderna för X:s boende”

Då får det privata vinstdrivande företaget lösa detta bäst det vill. Varför ska Migrationsverket först begära hjälp från Kronofogden, som sedan i sin tur begär hjälp av polisen, när det bara är att sluta betala till boendet, vilket ju är tydligt reglerat i lag?

Personerna som fått information om att de måste lämna boendet senast den 1 juni skrattar ju åt oss, med all rätt.

Ja, alltså det här gäller alla privata asylboenden som har före detta asylsökande boende där efter att ha fått besked om att dessa personer inte längre har rätt till bistånd enligt LMA. Skulle tro att de flesta – i varje fall många – privata aktörer har sådana personer boende på sina anläggningar. Bert Karlssons Jokarjo har ju det definitivt, jag vet att exempelvis Restad Gård i Vänersborg har före detta asylsökande som bor kvar trots att de inte längre är inskrivna hos Migrationsverket.

Kommentar: Asylinstrumentet missbrukas i Sverige och vare sig regeringen, Migrationsverket eller Polisen eller andra inblandade (socialtjänst, kommuner, skolor, arbetsförmedlingen etc) klarar av att upprätthålla ordningen i enlighet med landets utlänningslag. Allmänheten vilseleds genom regeringens ständiga utspel och påhitt i form av att nya lagar och regler (som redan finns!) tutas ut och får lika liten praktisk betydelse som de redan existerande lagarna på området. Det finns inga andra ord för det hela än ”kaos” och ”rättsligt haveri”.

© denna blogg.

 

En socialtjänstanställd: ”Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.”

Det är märkligt att det skapas ”nya” regler, trots att det redan finns en gällande lag – utlänningslagen – som stadgar att en person som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Och som dessutom Migrationsverket hänvisar till i sitt beslut (11 § LMA 1994:137), där de ”nya” reglerna inte i något avgörande avseende är annorlunda än de regler som gällt tidigare.

De här ”dubblettlagarna” och ”dubblettreglerna”, som vi i allt större utsträckning ser på asyl- och migrationsområdet, är förbryllande. Det borde inte accepteras i en rättsstat att personer som sitter i regering och riksdag och sysslar med dessa viktiga frågor, inte har helt klart för sig vilka lagar som redan finns. Lagar som redan finns ska inte kunna stiftas på nytt utan de ska bara – helt enkelt – implementeras.  Och varför säger inte Migrationsverkets högavlönade rättschefer och andra i ledningen (som bör kunna utlänningslagstiftningen på sina fem fingrar) ifrån och förklarar för okunniga politiker att man självklart inte längre har rätt till dagersättning, kost och logi etc när man har ett lagakraftvunnet beslut om att man ska lämna landet? Det ligger ju i sakens natur när man fått beslut om att man ska lämna landet för att man inte har befunnits ha rätt till asyl eller PUT. Varför följer inte Migrationsverket bara gällande lagstiftning?

Hade lagarna efterlevts på det sätt det anstår en rättsstat hade sådana här ”tårta-på-tårta”-regler som sagt inte behövts och det självklara i att man ska lämna landet när man inte har rätt att vistas i det hade inte heller väckt någon uppmärksamhet. En socialtjänstanställd berättar:

Så här kan en konsekvens av Migrationsverkets nya regler från den 1 juni 2016, om att inte förse personer med avvisningsbeslut boende och liknande, se ut:

Vi på socialtjänsten beslutade skriva ut en ”ensamkommande” som fyller 21 år (alltså tre år över myndighetsåldern, min anm.) tillbaka till Migrationsverket. Sagt och gjort. Men nu tar Migrationsverket inte emot honom då han har ett beslut om avvisning som vunnit laga kraft. Vi blir alltså inte av med honom och enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling in i bostadslöshet så nu får kommunens invånare stå för hela den summa hans HVB-plats kostar… Tack för det, lagstiftare!

Kommentar och fråga: ”…enligt socialtjänstlagen får man inte skriva ut någon från behandling…”, skriver den socialtjänstanställda. Men var verkligen den 21-årige före detta asylsökande inskriven för ”behandling”? Var det inte bara så att han, trots att han var tre år över myndighetsålder och hade fått avslag på sin asylansökan år 2013 sedan bara helt enkelt var kvarboende på ett HVB? Och står inte utlänningslagen över socialtjänstlagen i vilket fall som helst? 

Den socialtjänstanställda igen:

De är med nuvarande regler kvar längre än till 18 år, som längst tills de är 21 år, för att ha chansen att gå klart gymnasiet, för att få någon form av Komvux-behörighet kan man kanske kalla det…

Han är somalier uppvuxen i Förenade Arabemiraten och fick avslag på sin asylansökan redan 2012/2013. Migrationsverket har inget land som tar emot honom och han medverkar ju knappast.

Han fick alltså avslag på sin ansökan om asyl och tidsfristen för när han skulle lämna landet gick ut för mer än tre år sedan. Här har vi ett praktexempel på när en myndighet – Migrationsverket – säger ”ut” och samma myndighet samtidigt säger ”vi tar hand om dig” och kommunen toppar det hela med ”klart du ska få exceptionellt bra och dyrt boende samt mat och sysselsättning av oss”.

Av våra 125 ensamkommande asylsökande ungdomar tror jag vi räknade att 44 är, eller blir, 18 år under första halvåret 2017. Men vi hoppas ju kunna skriva bort folk nu när det blir nya regler som säger att alla asylsökande över 18 ska återgå till Migrationsverket. Och det var då som vi hittade detta fall där verket inte vill ha honom. Vi får inte behålla ersättningen och vi blir inte heller av med honom.

Dessutom fortsätter Migrationsverket att betala ersättning för personer som beviljas PUT och har fyllt 18 år om de fortsatt är placerade på HVB eller liknande. Dock längst tills de är 21 år gamla.

Skattebetalarna i Sverige betalar 1.900 kr/dygn för en HVB-plats för en ensamkommande minderårig asylsökande. I det ovan beskrivna fallet alltså 693.500 kr/år, 2.080.500 kr för tiden då mannen inte ens var minderårig (”barn”) utan mellan 18 och 21 år gammal och inte ens hade tillstånd att vistas i Sverige. Plus kostnaden för skolan, cirka 108.000 kr per år = cirka 324.000 kr för tre år. Han kan också ha fått studiebidrag à 1.050 kr per månad. I så fall handlar det om ytterligare drygt 30.000 kronor. Och allt detta betalas av skattebetalarna efter att Sverige sagt att ”du har inte rätt att stanna här”. Totalt närmare 2,5 miljoner skattekronor… För en person som inte har rätt att vistas i landet.

Kommentar: I ovanstående kostnadsberäkning är inte sådant som till exempel eventuell sjukvård och tandvård inräknat.

Migrationsverket klarar inte sina uppgifter. Lagar och regler – inte sällan dubblettlagar och dubblettregler – är mer eller mindre skrivbordsprodukter och inte något som självklart implementeras i verkligheten. Allmänheten luras att tro att nu har regeringen tagit krafttag och att nu blir det ordning. Men det är lika långt från sanningen som månen är från solen.

© denna blogg.

Finland. 24 procent positiva asylbeslut hittills i år.

Migrationsverket meddelar:

Så här ser asylbeslutsläget i Finland ut för tiden 1 januari – 21 augusti 2016. Totalt har 16.562 beslut fattats: 24 procent av dem positiva, 44 procent negativa. Resten, 32 procent av asylansökningarna är avskrivna eller avvisade utan prövning.

 

 

Besök i koloniträdgården # 2

I Besök i koloniträdgården # 1 besökte vi Jonas Jakobssons och hans mammas kolonilott. Här är ett antal blandade bilder från koloniträdgården idag, den 20 augusti:

Besök i koloniträdgården # 1

Lördagen den 20 augusti blev en fantastisk sommardag – varm och solig. Vad passade då bättre än att göra ett besök i koloniträdgården? Massor av dignande äpple-, päron och bigarråträd. Björnbär. Krusbär. Hallon. Röda vinbär i enorma klasar. Rosor!!! Rosa och mörkt röda. Tistlar. Alla möjliga fantastiska blommor som verkar ha vuxit  i den bästa av jordar. Trevliga människor som bjöd på sig själva och sina fina små lotter.

Och extra trevligt var det att besöka Jonas Jakobsson vars ställe var otroligt mysigt med gott om sittplatser, en gullig pytteliten stuga och – ta daaa! – en egenbyggd pizzaugn! Här bjuder han på sig själv när han berättar lite om sitt pizzabakande. Tack för att vi fick titta in!

Finland. ”Behöver Finland återvändandecentra?”

Klicka på texturtam för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

Föreståndare för asylboende: Planerade återvändandecentra kan utgöra en säkerhetsrisk

I vintras uppskattade inrikesministeriet att det skulle komma att behövas två återvändandecentra för de asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar och som inte frivilligt lämnade landet. Nu har inrikesministeriets planer ändrats – eller är åtminstone lagda på is. Behöver Finland återvändandecentra?

Enligt Leena Markkanen, föreståndare på ett asylboende i Helsingfors, har det nuvarande systemet fungerat alldeles utmärkt: på samma boende finns familjer och ensamma män, personer som just anlänt till landet, personer som ska utvisas och väntar på att frivilligt återvända till sina hemländer efter avslag.

– Jag skulle kanske vara en aning orolig om personer som fått avslag på sina asylansökningar, till exempel just män, skulle koncentreras till samma boende. Det skulle kunna uppstå risker ur säkerhetssynpunkt, säger Markkanen.

Överklaganden av negativa beslut har ökat
Enligt Markkanen överklagar numera en majoritet av de asylsökande om de fått negativa beslut. Överklagandeprocessen kan ta upp till ett år. Under den tiden förblir personens status ”asylsökande” och han anses befinna sig lagligt i landet.

– Om en asylsökande bor på ett asylboende kan han fortsätta bo kvar där eller bo privat hos släkt eller vänner. Polisen eller Gränsbevakningsväsendet kan besluta om anmälningsplikt på asylboendes. Vi har en del personer som kommer hit och anmäler sig en gång i veckan, så ser det ut just nu, berättar Leena Markkanen.

Man har också rätt att arbeta under överklagandeprocessen. Om id- och resehandlingarna är  i ordning när man anländer kan man börja arbeta tre månader efter att man kommit till Finland. Om man saknar officiella dokument får man veta i sex månader innan man får arbeta.

Eftersom Migrationsverkets landsstrategier har ändrats kommer antalet avslag på asylansökningar att öka märkbart, konstaterar Markkanen. Man kan anta att den tid överklagandeprocessen tar blir längre eftersom mängderna i framtiden är så mycket större.

Reflektion: De nya regler som gäller från 1 september torde komma att betyda att det blir svårare att överklaga. dels har tiden för överklagande kortats; dels ges inte längre rättshjälp regelmässigt för juridiskt biträde. Läs mer här:

Finland. Från 1 september: Rättshjälp för ombud vid asylsamtal för sökande över 18 år kommer endast att ges om det anses nödvändigt av särskilt tungt vägande skäl. – 12 augusti 2016. Ur texten:

Från den 1 september kan man överklaga ett negativt beslut från Migrationsverket i förvaltningsdomstolen inom 21 dagar och inom 14 dagar i Högsta förvaltningsdomstolen från ett negativt beslut i förvaltningsdomstolen. Hittills har överklagandetiden i båda instanser varit 30 dagar.

© Översättning Merit Wager

Finland. ”Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland.”

Migrationsverket informerar med anledning av oklarheter och många frågor hos allmänheten kring asyllagstiftningen, denna gång specifikt kring offer för människohandel:

Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisningen  av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor.

Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig på gällande utlänningslag och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.

Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt en sådan rättspraxis, att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.

Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det ska vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.

I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket har satt ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition, dvs. på lagstiftarens vilja och på den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.

Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare av små barn räcker inte ensamt till för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot kriminella organisationer utgör.

Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land och bundet att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.

Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte stå i vägen för Dublinförordningen.

Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.

Finland har inte rätt att följa upp personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om någon rätt, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.

Finland. Centralkriminalpolisen om bilbränder: ”Detta fenomen finns inte i Finland.”

Klicka på bild- och textrutan för att se den i större format.

Med anledning av att det i Sverige sker hundratals och åter hundratals bilbränningar och svensk polis står handfallen, ställde jag frågan till Centralkriminalpolisen i Finland om huruvida bilbränningar, det vill säga mordbränder, sker där på samma sätt som i Sverige och i så fall i vilken omfattning. Svaret är:

Detta fenomen finns inte i Finland.

Dialog, kaffe och korvgrillning hjälper inte för att få slut på mordbränderna i Sverige. För det är ofta just mordbränder det faktiskt handlar om, inte ”pojkstreck” eller ”ungdomar som har tråkigt i utsatta förorter”.

Sveriges lag borde rimligtvis gälla lika för alla. Det är knappast troligt att man skulle se mellan fingrarna med uttråkade svenska rikemanssöner i välbärgade områden som började bränna bilar för att ”visa sin makt”, som någon polis sa i en intervju om invandrarungdomarnas och -männens motiv. Så lika lite som en svensk ung pojke eller man skulle undkomma lagföring, rättegång och dom för mordbrand, lika lite ska pojkar och män av annan bakgrund göra det. Och poliserna borde sluta leka fritidspedagoger eller stå passiva ute i de invandrartäta områdena. Samma lag borde, som sagt, gälla där som i övriga Sverige.

När det nu har gått så långt att lagen inte gäller lika för alla (vilket vi ser otaliga exempel på), då har regering och riksdag – utan att tillfråga folket – tydligt och klart visat att de anser att vi i Sverige ska ha olika måttstockar, olika krav på lagefterlevelse och olika syn på brott beroende på vem/vilka som begår dem. Och därmed är Sverige inte längre ett enhetligt land utan delat i två där vissa omriden blir autonoma. Kontrollen över svensk mark i många förorter har redan – med regeringens och riksdagens tysta godkännande – till stor del överlåtits åt asylinvandrade från främst Mellanöstern. I dessa områden känner regering och riksdag till att andra lagar råder och att dit når varken svenska normer eller lagar. Där får kvinnor finna sig i att trakasseras för hur de är klädda och där får de boende finna sig i att få sina bilar sönderbrända och att de svävar i livsfara när bränderna riskerar att spridas. Där kan skolor och socialkontor och till och med polisstationer sättas i brand utan att man gör allt för att gärningsmännen ska gripas och ställas inför svensk domstol. Andra lagar gäller ju där.

Klicka på text-och bildrutan för att höra lyssna på denna bedrövliga intervju med Rikspolischefen Dan Eliasson i
Studio Ett, Sveriges Radio, den 16 augusti 2016.

Ur intervjun:

Dan Eliasson: Polisiärt – även om det varit bilbränder, det har varit fylla, det har varit bråk, det har varit misshandel och mord, så har det polisiärt varit en en ganska normal sommar. Och vi har dragit runt den här sommaren.
Reportern: När du säger att vi har lyckats dra runt den här sommaren, vad är då din definition på att ”lyckas”?
Dan Eliasson: Det är att vi kan ta det mest akuta. Att när det är pågående grov brottslighet, att vi kan komma ut, göra bedömningar.

Kommentar: Notera att Sveriges högsta ansvariga för landets poliskår tycker att det här räcker för att han ska kunna säga att ”vi har lyckats”! Begrunda detta katastrofala synsätt på vad polisen finns till för i Sverige:”vi kan ta det mest akuta” och ”vi kan komma ut när det pågår grov brottslighet” (dock inte när det pågår bilbränningar för då behöver polisen poliseskort…).

Fler citat ur intervjun:

Dan Eliasson: Svensk säkerhet har ju inte försvunnit under sommaren.
Reportern: Vi kan ta lite grov brottslighet då. Nu i sommar har ju flera städer och framför allt Malmö drabbats av ett stort antal bilbränder, som du känner till. Totalt 108 bara i Malmö enligt Skånepolisen. Hur många misstänkta gärningsmän har ni lyckats gripa?
Dan Eliasson: Jag har inte de siffrorna i detalj och ska inte ha det heller… Jag vågar inte svara på den frågan.
Reportern: Men vad tror du? Då kan jag berätta för vi har researcha på det: ingen! Ingen har gripits, bara en som är misstänkt för förberedelse.
Dan Eliasson: Jo, men vi såg väl häromdagen att någon har gripits och jag har lyssnat med chefen för Syd, jag har lyssnat med chefen för Nationella Operativa Avdelningen. Det finns strategier, det finns utredningsuppslag, utredningsläget är relativt gott.
Reportern: Men det här är ju ett allvarligt brott och klassas ofta som mordbrand som till och med, om brottet är grovt, har livstid i straffskalan. Hur kan du säga att ni har lyckats i sommar med tanke på att det finns 108 sådana här tillbud (min anm.: det var väl inga ”tillbud” om det var bilbränningar…) bara i Malmö och ingen gripen?
Dan Eliasson: Men om du beskriver på det sättet så kommer svensk polis aldrig att någonsin att lyckas.

Kommentar: Rikspolischefen skyller alltså polisens katastrofala oförmåga och misslyckande på hur en reporter ställer en rak, tydlig och absolut relevant fråga! Det går över mitt förstånd att staten Sverige accepterar en så – ja, i brist på bättre ord – korkad person som chef för hela landets poliskår! Hur är det möjligt? Lyssna själva på hela intervjun! Den osannolika rikspolischefen talar vidare om att man ska jämföra med förra sommaren och handgranatssprängningar i Malmö, kraftiga skjutningar i Göteborg, två bestialiska sexmord etc och mängder av grov brottslighet och tycker att ”den här sommaren har vi haft ett bättre läge, det är min bedömning”. Hjälp!

Jag kan här inte räkna upp länkar till texter om hundratals och åter hundratals bilbränningar i Sverige ens enbart för detta år, än mindre för tidigare år. Skriv in ordet ”bilbränder” i Googles sökruta och klicka sedan på Nyheter, där finns läsning för den som är intresserad.

Till sist: klicka på text- och bildrutan för att ta del av regeringens förslag till åtgärder mot bilbränningar.

Notera att inga av dessa ”åtgärder” skulle behövas om polis och rättsväsende gjorde sitt jobb enligt gällande lagstiftning!

Notera att det självklart inte betyder någonting alls i praktiken när justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger att ”vi måste få till en snabbare lagföring i vissa fall”. Ingenting. Tomma ord. Inget förändras.

Eftersom polisen inte klarat att gripa och lagföra mordbrännare hittills, vad är det som gör att ministern tror att den ska klara det nu, bara för att han uttalar sig?

Att statsminister Stefan Löfven lovar fler poliser (som behöver poliseskort för att åka till områdena där bilarna brinner) och säger att han ”känner med invånarna i de drabbade områdena”, vad betyder det? Ingenting. Absolut ingenting.

Men i ett grannland, ett stenkast härifrån:

© denna blogg. Vid citat eller uppslag från texter på bloggen, vänligen länka till originalinlägget.

En migga: ”Migrationsdomstolarna har upphävt samtliga Migrationsverkets senast listade 20 avslag och beviljat PUT.”

En migga:

När det gäller Migrationsverkets 20 senast listade migrationsbeslut i datumordning i rättsdatabasen Karnov, upphäver migrationsdomstolarna samtliga avslag och beviljar PUT.

Här kommer några smakprov:

UM 2431-16. En azerisk kvinna och hennes 10-årige son får PUT trots att inget som helst skäl finns, förutom att barnet vistats i Sverige i sju år (illegalt). En välskriven dom i stycke efter stycke – ända fram till den illegala vistelsetidens ”betydelse” som tydligen gör allt det andra irrelevant.

UM 738-16. En familj från Kazhakstan utan skyddsskäl får ändå PUT då ett barn drabbats av ”uppgivenhetssyndrom”.

UM 2526-16. En kamerunsk kvinna beviljas PUT då hon som gäststudent fått barn med en dansk (!) varigenom barnet blivit dansk medborgare, och därmed har rätt att bosätta sig i Sverige. Därmed anser migrationsdomstolen att barnet med danskt medborgarskap kan utgöra ”referensperson” för att den kamerunska mammans PUT i Sverige.

UM 1059-16. En hazar bedöms vara över 18 men får ändå PUT då han ”kan få svårt med tillvaron i Kabul”.

UM 4631-16. En afghan bedöms vara över 18 men får ändå PUT eftersom han ”frälsts” sedan han tidigare fått avslag på asylansökan, döpt sig och deltar i bibelstudier, vilket han varit öppen med på Facebook och därmed riskerar förföljelse.

UM 2636-16. En palestinier får PUT då han påstår sig ha tvingats bygga raketer åt Hamas under tre år, trots att han inte kunnat berätta särskilt mycket om vare sig raketfabriken eller de andra som jobbade där.

UM 3235-16. En irakisk familj får PUT helt utan asylskäl, eftersom den 19-åriga dottern bott i Sverige sedan 10 års ålder (mestadels illegalt). Trots att hon nu är myndig får även föräldrarna stanna i Sverige ”på grund av anknytning”.

UM 4103-16. En hazar påstår att han tvångsrekryterats av talibaner till ett träningsläger där han vistades i fyra månader utan att närmare kunna beskriva någon annan person i lägret. Beviljas PUT i Sverige då resvägen till hembyn kan vara farlig och internflykt till Kabul inte har aktualiserats eftersom han är under 18 år, trots att han fyller 18 en dag efter domen och därmed rimligen borde vara myndig vid hemresans påbörjande.

UM 7725-15 En hazar har inte gjort sin uppgivna minderårighet sannolik. Domstolen ifrågasätter även om en historia kring en maffiafarbror utgör asylskäl (!), samt att en anförd konvertering till kristendomen skulle vara av genuin övertygelse. PUT beviljas trots dessa rövarhistorier, eftersom resan till hembyn kan vara farlig, och ”en tillvaro i Kabul kan vara svår”.

Miggan avslutar:

Tänkte att det kan vara bra att känna till att det ändå inte enbart är Migrationsverkets fel att det blivit som det är nu. Migrationsdomstolarna bär också stor skuld. Vissa domar misstänker man är ett resultat av att de som sitter och bestämmer där närmast kan ses som asylaktivister.

Kommentar: Att migrationsdomstolarna  upphäver samtliga Migrationsverkets 20 senast listade avslag i datumordning i rättsdatabasen Karnov och beviljar PUT är anmärkningsvärt. Och att journalister inte följt upp det är också anmärkningsvärt.

Men man kan läsa om de här domarna här, tack vare att miggor fortfarande orkar berätta, informera och rapportera. Tack till den migga som tog sig tid att lämna ovanstående viktiga uppgifter! Som nu åtminstone finns nedtecknade här.

Min erfarenhet efter drygt elva års skriverier om asyl- och migrationsområdet är att precis vilka dårskaper som helst tillåts i Sverige. Det känner man mycket väl till i alla de länder som människor kommer hit från, en mycket stor andel utan asyl- eller skyddsskäl, men under förevändning av de mest märkliga historier som går igenom här men i inga andra länder.

OBS! Nu finns också målnummer till ovanstående – av miggan kortfattat beskrivna – domar angivna.

Tillägg den 18 augusti i form av inkommen information från Anders Thomas, folkbokföringshandläggare på Skatteverket:

Vad gäller den kamerunska kvinnan (UM 2526-16) så är det på det viset att om barnet är fött efter den 26 juni 2014 så erhåller det automatiskt danskt medborgarskap. Om fadern är folkbokförd i Sverige så kommer barnet också att bli det. En person som inte är folkbokförd i Sverige kan inte utgöra referensperson.

Som vi har konstaterat åtskilliga gånger tidigare så är lagstiftningen inom detta område något komplicerad. Detta är dock i princip samma sak som när en tredjelandsmedborgare får hit sina anhöriga. Danskar behöver dock inget uppehållstillstånd, de ska bara styrka att de har rätt att bli folkbokförda, vilket inte är så ”bara” som man kan tro.

Kommentar: Ett stort tack till Anders Thomas som tog sig tid att skriva och klargöra vad som gäller i ett fall som detta. Att en kamerunsk medborgare, via en dansk medborgare, på detta sätt kan beviljas PUT i Sverige ter sig nog för många en aning märkligt. Men det är en sak att det ter sig märkligt och en annan att det, enligt de regler och lagar som tillämpas, är möjligt.

© denna blogg.

En migga: ”Det är slående vilken överrepresentation av utländska namn det är i misstanke- och belastningsregistret!”

En migga reflekterar:

Vi gör ju emellanåt slagningar i MR/BR (misstanke- och belastningsregistret). Jag har nog inte berättat det tidigare, om hur det brukar se ut när man söker på ett födelsedatum.

Jag gjorde en sökning häromdagen, vilket görs inför vissa beslut. Vi söker då både på namn och födelsedatum, och när vi söker på födelsedatum listas alla namn med detta födelsedatum.

Det är slående vilken överrepresentation av utländska namn det är! Jag har brukat dra till med att hälften har namn typiska för Mellanöstern, men nu tänkte jag att jag skulle räkna bara för att kolla om det stämmer. Så jag räknade och jag kom fram till att det faktiskt var mer än hälften av alla som förekom i MR/BR med detta födelsedatum, som hade mellanösternklingande namn! Alltså, inte ens jag trodde att överrepresentationen var så stor.

Inte undra på att Brottsförebyggande rådet (BRÅ), regeringen, media med flera inte vill redovisa invandrares brottslighet…

Tilläggas bör, att det här inte ens var ett så kallat ”kritiskt” datum, det vill säga 1 januari eller 1 juli som ju är ännu starkare överrepresenterade av asylinvandrade eftersom personer utan identitetshandlingar ofta tilldelats dessa födelsedatum.

Kommentar: Borde inte dessa uppgifter redovisas öppet och komma till allmänhetens kännedom?

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. 24 procent positiva asylbeslut hittills i år.

Migrationsverket meddelar:

Så här ser asylbeslutsläget i Finland ut för tiden 1 januari – 14 augusti 2016. Totalt har 16.046 beslut fattats: 24 procent av dem positiva, 44 procent negativa. Resten, 32 procent av asylansökningarna är avskrivna eller avvisade utan prövning.