Finland. 25 procent positiva asylbeslut hittills i år.

Migrationsverket meddelar:

Så här ser asylbeslutsläget i Finland ut för tiden 1 januari – 28 september 2016. Totalt har 20.119 beslut fattats: 25 procent av dem positiva, 47 procent negativa. Resten, 28 procent av asylansökningarna är avskrivna eller avvisade utan prövning.

 

Kommunanställd: ”Kommunen har alltså betalat fakturor i oktober 2014 som vi ännu inte fått ersättning för av Migrationsverket.”

En anställd vid en halvliten kommun:

Det går långsamt på Migrationsverket. Häromdagen fick vi en begäran om komplettering av en ansökan från verket, en ansökan om ersättning av kostnader som gäller fjärde kvartalet 2014. Kommunen har alltså betalat fakturor i oktober 2014 som vi ännu inte fått ersättning för. Det är två år som kommunen legat ute med pengar, dessutom utan att det betalas någon ränta på dem.

Jag hörde något om en kommun i Sverige som tvingades ta lån av Kommuninvest (med ränta så klart) för att investera i nya gatubelysning och som krävde verket på den här räntan för om de skulle fått tillbaka pengarna i tid för ensamkommande så skulle kommunen ha haft pengar för dessa stolpar i sin investeringskassa.

Vår kommun ansöker alltså om ersättning från Migrationsverket genom att visa vilka kostnader kommunen haft. Det kan vara schablonsummor men också fakturor som vi fått och betalat. I detta fall rör det sig om fakturor som kommunen betalat under fjärde kvartalet 2014 och som vi, tillsammans med en ansökan om att få dessa pengar, har skickat in till verket i mitten av 2015. Nu, i slutet av september 2016 meddelar Migrationsverket att de anser att kommunen har fyllt i ansökan fel och ber om kompletterande uppgifter. Kommunen ligger alltså ute med pengarna i nästan 2 år och Migrationsverket låter ansökan ligga (i detta fallet) i ca 16 månader innan de ens börjar handlägga ärendet.

Varför väntade då kommunen själv i ett halvår med att skicka in fakturan? Det kan man undra. Det kan till en del bero på att ansökan ska skickas in kvartalsvis och ibland får vi vänta ganska länge på fakturorna från HVB och liknande. Så fakturan för oktober kan inte skickas in förrän man fått fakturan och betalat fakturan också för december. Sen ska handläggaren få tid att sätta sig med detta och då springer tiden iväg. Ansökan om ersättning och fakturorna kom kanske iväg i mars, sex månader efter det att skulderna uppstod…

Men att Migrationsverket sedan sitter på ansökningen i en bra bit över 12 månader är inte okej. Och när verket gör det, och sedan ändå begär in komplettering (som kommunen har en vecka på sig att inkomma med…) så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

Kommentar: Varför måste man ansöka om att fakturor ska betalas; det normala är väl att fakturor betalas utan att man ansöker om att de ska betalas? Men värst: hur kan systemen vara så tröga att kommunerna ska ligga ute med stora pengar i två år? Är det förenligt med bokföringssed och -bestämmelser att man bara får fakturera en gång i kvartalet? När blev det så? Eller är det specialbestämmelser enbart för Migrationsverket? Gäller det också andra statliga verk? Varför, i så fall? Det kan ju inte vara rätt att kommuner ska förlora stort på att statliga verk inte betalar deras räkningar.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. ”Asylresa” till Helsingfors

Den första dagen av vår tvådagars ”asylresa” blev innehållsrik och informativ. Här följer en liten kavalkad av bilder och texter, mer om presentationer och den information som gavs, i ett senare inlägg.

Dagen började med lunch med ambassadör Pekka Hyvönen, utrikesministeriet, och Rim Mezian från samma ministeriums kommunikationsenhet. Den avnjöts på vackra Katajanokan Kasino, med ett militärt förflutet och med en hel del som påminde om den tiden – bland annat den här pampiga tavlan föreställande Finlands marskalk Carl Gustaf Mannerheim.

Vid besöket på Migri – finska Migrationsverket – därefter, togs vi emot av en grupp på åtta experter och sakkunniga, inklusive generaldirektör Jaana Vuorio. Under två timmar fick vi mängder av intressant kunskap om hur asylintervjuerna görs, om sållningen av asylansökningar, om att alla minderåriga åldersbedöms genast i början eftersom man anser att det är fel att placera vuxna bland barn (!), om en del nya regler som införts och mycket annat. De twittrade också om besöket. Men mer, som sagt, i ett senare inlägg.

Till nästa anhalt – Nylandsgatans mottagningscentral – kördes vi av Ali som kom som liten till Finland och nu var lika finsk som vilken finländare som helst. Han hade intressanta Synpunkter på saker och ting och konstaterade bland annat att begreppet ”kränkt” inte var något han kände till. Och att han inte har särskilt mycket gemensamt med de somalier som nu kommer till Finland, han är inte längre ”somalisk” i sitt sätt att vara, tänka, agera, utan finsk.

På transitboendet på Nylandsgatan – mitt i stan – fick vi information av chefen Minna Tuovinen och en rundtur i det gamla Martha-huset med sina små och lite större rum för familjer och fyr- och sexbäddsrum för ensamstående.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi Södra Esplanaden och i Brunnsparken står Johan Ludvig Runebergs staty, här fotograferad bakifrån. Sedan mot – och över – salutorget, förbi svenska ambassaden och presidentens slott samt Uspenskijkatedralen och den så mångomskrivna allmänna bastun Allas (bassäng) vid kajen.

Att en asylsökande är – eller utger sig för att vara – minderårig är inte skäl för att han ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige

Klicka på bild- och textrutan för att läsa och lyssna på reportaget.

I Sveriges Radios inslag fyller den person som ska utvisas 18 år om några dagar och har uppenbart vare sig av Migrationsverket eller migrationsdomstolen ansetts ha asyl- eller skyddsskäl.

I medierna talas det om att ”ensamkommande flyktingbarn” utvisas när de fyller 18. Och att det är en ny praxis som gör att dessa ”flyktingbarn” ”avvisas”.

1) De är inte flyktingar och de är inte barn. Har de fått avslag så är de inte flyktingar. Och inte heller längre asylsökande. Och 16, 17-åringar och äldre är minderåriga eller unga, de är knappast ”barn”.
2) De ska inte ”avvisas” utan ”utvisas”.
Avvisning = Ett beslut om att en person ska lämna Sverige. Beslutet ska fattas inom tre månader.
Utvisning = Avlägsnandebeslut som en person kan få från och med tre månader efter den
3) Det handlar inte om en ”ny praxis” utan om att följa utlänningslagen, vilket inte alltid varit fallet under Dan-Anders-epokerna, det vill säga den tid Dan Eliasson och Anders Danielsson varit generaldirektörer.

Det handlar inte om ”barn”. Det handlar om unga som snart fyller 18 år och då inte längre är minderåriga och om de uppskattningsvis 18.000 som enligt justitie- och inrikesminister Morgan Johansson kan misstänkas vara betydligt äldre än 18 år och därmed definitivt inte är ”barn”. Och – viktigt – det handlar om personer som i två instanser befunnits inte ha vare sig asyl-eller skyddsskäl (alltså inte är ”flyktingar”) som gör att de har rätt att få stanna i Sverige.

Att man har fått uppehållstillstånd i Sverige under en lång tid (Dan-Anders-epokerna…) bara för att man är – eller, som torde vara mycket vanligt – påstår sig vara under 18 år, har hela tiden varit fel. Det finns inget i utlänningslagen som ger rätt till uppehållstillstånd för att man är minderårig, med allt vad det innebär. Samma krav på att det ska finnas lagliga skäl för att beviljas uppehållstillstånd gäller för alla, oavsett ålder.

Och: Det är också viktigt att unga asylsökande inte ges falska förhoppningar om att få stanna genom att de under asylprocessen ges svenskundervisning och skolgång och genom att de får vänta så länge på beslut.

© denna blogg.

Finland. Sverige. Asylbeslut gällande irakier.

Så här ser finska Migrationsverkets beslutsfördelning ut gällande irakier för tiden 2013 – 22 september 2016:

Så här ser svenska Migrationsverkets beslutsfördelning ut gällande irakier för tiden 2013 – 31 augusti 2016:

Läs här om asylbesluten för afghaner i de två länderna:
Finland. Sverige. Asylbeslut gällande afghaner.

© denna blogg.

Sverige gör som Finland – många år och 10.000 tals ”ensamkommande” senare

Regeringen har nu, många år för sent, lagt ett förslag om att det sätt att se på åldersbedömning som jag otaliga gånger fört fram som en bra modell – och som används i Finland – ska användas också i Sverige:

Migrationsverket ska informera den sökande om att konsekvensen av att ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning, kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år.

Äntligen, minst tio år för sent, ska också detta självklara införas, som givetvis borde ha gjorts av Migrationsverket under alla år, men som verket underlåtit att göra:

Migrationsverket ska så snart som möjligt efter asylansökan göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om ett ensamkommande barns ålder, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, men det samtidigt inte är uppenbart att han eller hon är vuxen.

Här finns promemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) att läsa i sin helhet.

Här är länkar till en bråkdel av mina texter om åldersbedömning och ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande genom åren :

Finland: Antalet minderåriga asylsökande minskar – 4 januari 2010. Ur texten:

En orsak till att antalet minderåriga asylsökande har minskat är att åldersbedömningen har blivit strängare.

Helsingforspolisen testade i fjol drygt 60 asylsökande som sade sig vara minderåriga. Av dem visade sig två tredjedelar vara över 18 år gamla.

En anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012. Ur texten:

En migga: ”Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son.”

Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014, min text i Svenska Dagbladet. Ur texten:

327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år, enligt Justitieministeriets statistik.

”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.

Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014. Ur texten:

”Asylkommande ungdomar”? Ja, det är ju innovativt och praktiskt att ha en sådan benämning på ett i det närmaste permanent och växande fenomen som i Sverige är stort och framträdande, till skillnad från i, till exempel, de nordiska länder jag jämfört med i artikeln. Där deras barnläkare och andra alltså anser, att det går att göra åldersbedömningar. Men nu är det bara det, att jag i min artikel inte skrev ett ord om åldersbedömningar och hur de går till! Vilket jag påpekar i min slutreplik, som också den har publicerats på Svenska Dagbladets ledarblogg, direkt efter barnläkarnas text.

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015. Ur texten:

En migga: Av alla EU-länder är Sverige det enda landet vars läkarkår, politiker, journalister med flera anser att det är fult eller olämpligt att ge en papperslös ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderårig en möjlighet att göra detta sannolikt  genom en medicinsk åldersutredning, om det finns tveksamheter om att den sökande faktiskt är minderårig.

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015. Ur texten:

Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:

Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015. Ur texten:

Rättstandläkaren Vivian Visnapuu:

– Förra året räknade jag att 65 procent av dem som myndigheterna misstänkt var över 18 år också var det.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015. Ur texten:

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015. Ur texten:

Hur som helst, inslaget tog för första gångensåvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016. Ur texten:

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:

Finland. Gedigna åldersbedömningar görs alltså vid myndighets eller annans misstanke om att en asylsökande som säger sig vara minderårig, inte är det. Åldersbedömning görs också i de fall där den unge asylsökande inte visar några id-handlingar.

Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.” – 11 september 2016. Ur texten:

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det finns många, många fler texter om dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” på bloggen. Man kan till exempel söka på ordet ”ensamkommande” för att hitta alla texter där det ordet ingår. Eller använda sökord som ”minderårig” ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning”. Etc.

Till slut: Jag hör inte till dem som ursäktar att man nu från regeringens håll (minst ett decennium för sent) ska stoppa den katastrofala vanskötseln av det oerhört viktiga och fruktansvärt dyra området ”påstått och faktiskt minderåriga asylsökande” med orden:

Bättre sent än aldrig.

Absolut inte. Jag hör till dem som anser att de, som åsamkat oss alla och landet både skada och mångmiljardkostnader som hade undvikits om man som en självklar del i asylprocessen hade gjort åldersbedömningar, på något sätt borde kunna ställas till svars för det. Men tjänstemannaansvaret togs bort 1974 och varken tjänstemän eller några andra (regeringar, riksdagar, Migrationsverkets generaldirektörer, medier) behöver i Sverige ta personligt ansvar när de gravt misskött sina uppdrag.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.

 

Finland. Sverige. Asylbeslut gällande afghaner.

Så här ser finska Migrationsverkets beslutsfördelning ut gällande afghaner för tiden 2013 – 22 september 2016:

Så här ser svenska Migrationsverkets beslutsfördelning ut gällande afghaner för tiden 2013 – 31 augusti 2016:

Läs här om asylbesluten för irakier i de två länderna:
Finland. Sverige. Asylbeslut gällande irakier.

© denna blogg.

Ska lagar och regler följas på migrationsområdet eller inte?

Ska lagar och regler följas på migrationsområdet eller inte? Ska det krävas av enskilda miggor att de ska gå på känsla och inte på lagen när de fattar beslut? Ska de avkrävas att fundera kring om det skett misstag eller inte, ska det inte vara de sökandes och deras arbetsgivares sak att se till att alla krav och kriterier är uppfyllda? Och att stå för de misstag som görs.

Blir det inte lite anarkistiskt och godtyckligt med en ordning där enskilda miggor åläggs att fatta beslut på sitt eget tyckande och troende enligt ovan? Som att: ”Här har förmodligen arbetsgivaren missat att uppfylla det här kravet, så då struntar vi i att det enligt lag ska vara uppfyllt”? Finns det en allmän önskan om att miggorna ska ge efter för trycket från medier och andra och ändra beslut som fattats på rättslig och lagenlig grund? Är det en ordning som medier och andra på fullt allvar förespråkar?

Två olika sätt att se på samma sak. Här redovisas – rakt upp och ner – vad Expressen skriver om ett avvisningsärende och hur en migga kommenterar det. Var och en får själv tänka, tycka, tro som den vill, de olika sätten att se på och beskriva det här – det tror jag de flesta kan hålla med om – olyckliga fallet får tala för sig själva.

Expressen (texten i sin helhet finns under rubriken Han är en av de bästa i sitt yrke – ska utvisas):

Han är högutbildad, har bostad i Stockholm och sägs tillhöra de skickligaste i Sverige inom sitt yrke.
——————–
– Han jobbar nu med att utveckla komplexa system för att börsen ska fungera i realtid. Han besitter en nästintill unik kompetens med det han kan, säger Mathias Plank, grundare och vd på Dynamo.

Men nu ska Tayyab och hans fru utvisas tillbaka till Pakistan. När Tayyab ansökte om förlängning av sitt arbets- och uppehållstillstånd i våras uppstod nämligen problem.

Migrationsverket upptäckte då att Tayyab inte hade omfattats av det kollektivavtalsenliga försäkringsskydd som tidigare angetts som underlag när han fick sitt första uppehållstillstånd – då via sin dåvarande arbetsgivare i Växjö, där Tayyab arbetade som webbutvecklare. En miss av hans föregående arbetsgivare gör att Tayyab nu alltså måste lämna Sverige.

En migga:

En man från Pakistan har fått ett utvisningsbeslut. Mannen ifråga uppges vara en dataspecialist i Stockholm, vars arbetsgivare hade glömt att ge honom en viss försäkring vilken krävdes för att mannen skulle få uppehållstillstånd i Sverige. Mannen har på grund av arbetsgivarens försummelse fått ett utvisningsbeslut och artikeln i Expressen är nu som en viktig extra huvudnyhet.

Nu hängs återigen Migrationsverket ut som en inhuman myndighet, men faktum är att lagen ska följas och då finns det inte utrymme för verket att fatta andra beslut än det som nu fattades.

Människor, företag, organisationer gör dagligen missar som kan ge allvarliga konsekvenser och det måste de stå för. Även i detta fall – som är långt ifrån det första i sitt slag där en arbetsgivare har gjort fel – måste man stå för de felaktigheter eller försummelser som skett. I det aktuella fallet har misstaget/felet lett till ett beslut om utvisning.

Om detta tycks media inte hålla med, i varje fall inte när det det gäller Migrationsverket. Ofta, när myndigheten korrekt och enligt lagar och bestämmelser fattar ett beslut som följer lagen men inte är i linje med vad medier och andra tycker, ska den hängas ut. Jag undrar vad allmänheten skulle tycka om anställda vid Migrationsverket gick på sina känslor och fattade beslut som inte har stöd i lagen.

Hur tänker man på Expressen i detta fall?

Som sagt: Ska lagar och regler följas på migrationsområdet eller inte?

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.

Möten på Deli di Luca

Bästa mötesstället på Söder!

Här har jag träffat både kreti och pleti, hög och låg, ung och gammal, vacker och ful. Miljön är skön, ljus och luftig, moden utan att bli ”steril”.

Förr låg Brasco i de här lokalerna, där hade jag mitt stambord i många år. Men det är ett uppsving att Deli di Luca tog över! Just saying.

Den 21 september 2005-2016

Här följer en kavalkad över texter på bloggen den 21 september 2005 – 2016, under 12 år:

•  “Startpeng” för nya företagare – i Finland – 2005. Ur texten:

I Finland ges en s.k. startpeng och företagarutbildning till dem som ville starta egna företag. Från början av i år inleds också ett tvåårigt försök då startpengen också kan beviljas andra andra än arbetslösa: personer i lönearbete som vill bli företagare på heltid, och personer som övergår från studier eller hemarbete till företagande.

•  Respons på “Storstäda bland myndigheterna” – 2006. Ur texten:

Läste din spännande krönika om våra myndigheter i dagens Svenskan. Temat förtjänar ständigt att uppmärksammas.

•  Vad håller de på med på Migrationsverkets presstjänst? – 2007. Ur texten:

Vad hjälpte det att Migrationsverket tog in externa pr-konsulter för drygt 300.000 kronor när inte en så här enkel sak fungerar?

•  Finland: Rättegång om skandalboken av statsministerns f.d. flickvän skjuts upp – 2008. Ur texten:

Vanhanen krävde 1.000 euro (ca 10.000 kronor) i skadestånd av Ruusunen och förläggaren Kari Ojala för att ”Pääministerin morsian” kränkte hans privatliv. Försvaret nekade och hävdade att grundlagen garanterar Ruusunen hennes yttrandefrihet.

•  ”Aktivitetsbonus”!!? – 2009. Ur texten:

Bonusar till asylsökande ger falska förhoppningar och fel signaler. Människor kan komma att tro att det faktum att de är aktiva gör att deras chanser att få stanna  i Sverige ökar. Men graden av aktivitet har ingenting alls att göra med eventuella asylskäl. När man söker asyl ska man inte mötas av ”möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation”, man ska mötas av en korrekt, snabb och effektiv asylprocess.

•  En migga ville berätta för riksdagsledamöter… – 2010. Ur texten:

Miggan var således beredd att träffa dessa politiskt ansvariga personer, trots oro för sin framtid på Migrationsverket om det kom fram att han/hon bådeskrivit på min blogg och träffat riksdagsledamöter. Men trots att riksdagsledamöterna sade sig vara mycket intresserade och gärna ville träffa personen ifråga och trots att jag hörde av mig tre, fyra gånger för att få till stånd ett möte, så rann det hela ut i sanden.

•  Tar svenska medier något som helst ansvar för att de kan ha förstört chanserna för Dawit Isaak att någonsin släppas fri? – 2011. Ur texten:

Det är det faktum att Dawit Isaak har svenskt medborgarskap som gör att svenskar bryr sig, inget annat. Det är åtminstone så det ter sig, särskilt för alla dem som läser och följer andra än svenska medier. Att han har eritreanskt medborgarskap och enligt folkrättsliga konventioner och lagar räknas enbart som eritrean i sitt hemland, dit han frivilligt återvänt efter att ha fått skydd i Sverige, det låtsas journalister och andra hjälpare helst inte om. Det passar inte heller in i den mall som medierna bestämt sig för att gå efter.

•  En f.d. migga: ”Som anställd på Migrationsverket förväntades jag bevilja uppehållstillstånd och inte bråka om petitesser som identitet och smått otroliga historier om anknytningar och asylskäl.” – 2012. Ur texten:

Att ifrågasätta nivån på de senaste decenniernas invandring gör en lätt till ”främlingsfientlig” och ”osolidarisk”. Sverige ska vara en ”fristad” från ”förföljelse”. En massa floskler. Särskilt när vi vet att majoriteten av dem som beviljas uppehållstillstånd inte är förföljda. Typexemplet är ju norra Irak. PUT på fredag och tillbaka i Kurdistan på besök på måndag – oftast då med medel från socialförvaltningen…

•  Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt – 2013. Ur texten:

Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?

Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?

•  I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 2014. Ur texten:

Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

•  Finland. Inrikesministern: ”Om det inte går att få till stånd en europeisk lösning så måste vi själva sätta upp gränser mot en okontrollerad invandring.” – 2015. Ur texten:

Varje lands regering måste se till sitt land, sitt folk och – givetvis, det hör till i en demokrati – följa sin egen utlänningslag och de internationella konventioner det ratificerat och de förordningar det förbundit sig att följa. I en regering bör man dessutom ta ansvar (en paradgren i Sverige att är att kräva detta av andra…) och använda sina hjärnor, inte hänga sina hjärtan på utsidan av kavajen och agera enbart eller ens främst enligt dem. Och vad man anser vara ”att ta sitt ansvar” i ett land är ju inte nödvändigtvis detsamma i ett annat.

Och så ytterligare en text till från 21 september 2015:

•  I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – 2015. Ur texten:

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

Och så är vi framme vid 21 september 2016. Här är några axplock ur andra medier idag och i går:

•  En valtaktisk budget – Johan Westerholm, ledarsidorna.se. Ur texten:

 En kommun i Halland skall till exempel i år ta emot drygt 300 personer med permanent uppehållstillstånd, den lokala arbetsförmedlingen rapporterar att de endast har sex jobb lediga med inga krav på förkunskaper förutom att kunna läsa och förstå svenska. Då många av dessa 300 är muslimer är även dessa arbetstillfällen i praktiken stängda då jobben handlar om matberedning av bland annat fläskprodukter. Muslimer hanterar inte fläskkött.

•  Länge sedan svensk förort var fransk förebild – Paulina Neuding, Dagens Samhälle. Ur texten:

Hösten för elva år sedan rasade upplopp runtom i Frankrike. Det var länge sedan, inser man om man tittar i de svenska artikelarkiven. Svenska medier rapporterade om bilbränderna och våldet mot blåljuspersonal som ett främmande fenomen som gripit tag i Frankrike på grund av sådant som var fel med det franska samhället; ojämlikhet, landets koloniala förflutna, rasism. Och på politiskt håll varnade Folkpartiets Mauricio Rojas och Lars Leijonborg för en liknande utveckling i Sverige.

•  Den tysta opinionen och demokratin – Janerik Larsson, Svenska Dagbladet. Ur texten:

Ett begrepp som ibland används på ett diskutabelt sätt, men som kan användas i detta sammanhang är ”den tysta opinionen”.

Om det är ”stormar” i sociala medier, och till 140 tecken förenklade samhällsanalyser som ska styra samhällsutvecklingen så kan ju resultatet bli det omvända.

•  Poliser får mer utbildning om terrorism – Sveriges Radio Ekot. Ur texten:

– Förhoppningsvis, och det tror jag också, så kommer det göra skillnad på så sätt att den enskilda polisen är mer trygg i vad som ska göras och hur det ska göras, och känner att man faktiskt kan göra skillnad, för den enskilde svenska polisen kommer att göra skillnad vid ett attentat, vi är beväpnade och vi är också ganska vana att hantera våldsamma beväpnade gärningsmän, säger Jonas Hysing,chef på Nationella taktiska rådet som utvecklar polisens arbete kopplat till terrorism om vilken betydelse han hoppas att utbildningen ska få.

•  På Twitter:

Givetvis kunde helt andra utdrag och citat och länkar till artiklar ha valts, men jag valde dessa som är en bråkdel av vad tas upp i olika medier idag, den 21 september 2016.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. 25 procent positiva asylbeslut hittills i år.

Migrationsverket meddelar:

Så här ser asylbeslutsläget i Finland ut för tiden 1 januari – 18 september 2016. Totalt har 18.995 beslut fattats: 25 procent av dem positiva, 46 procent negativa. Resten, 29 procent av asylansökningarna är avskrivna eller avvisade utan prövning.

Finland. ”Hur tråkigt det än kan låta så räcker inte önskan om att få stanna i Finland eller att man vill arbeta för att man ska beviljas internationellt skydd.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

Opinion
En asylsökande kan söka uppehållstillstånd om han har arbete

Under den rubriken skriver Hanna Helinko,  direktör för enheten för juridisk service och landinformation vid Migrationsverket, följande:

Företagaren Pekka Vahtera förundras (HS Mielipide 14.9) över varför Migrationsverket fattade ett avslagsbeslut gällande en irakisk man trots att han hade arbete och hade anpassat sig i den finländska arbetsgemenskapen.

Hur tråkigt det än kan låta så räcker inte önskan om att få stanna i Finland eller att man vill arbeta för att man ska beviljas internationellt skydd. Kriterierna för vem och vilka som kan få internationellt skydd är definierade i utlänningslagen. Den asylsökande måste kunna visa att just han riskerar förföljelse eller annan allvarlig fara, för att han ska kunna få skydd i Finland.

När det gäller arbetskraftsinvandring är hanteringen annorlunda. Det normala är att att arbetstillstånd ska sökas utomlands, innan man kommer till Finland.

I Finland – till skillnad från i många andra EU-länder – kan dock en asylsökande mitt i asylprocessen söka uppehållstillstånd också på andra grunder. Om han får ett arbete medan han väntar på sitt asylbeslut, kan han söka arbetstillstånd. Samtliga kriterier och grunder avgörs samtidigt inom ramen för asylansökan. Uppehållstillstånd på grund av arbete kan också sökas om man fått avslag på sin asylansökan om man har ett arbete.

Pekka Vahtera hänvisade till beslutet i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, som upphävde det svenska Migrationsverkets negativa beslut gällande en irakisk familj. Han förundrades över hur Migrationsverket i Finland kan komma till ett annat resultat än Europadomstolen trots att det i bada fallen handlade om irakiska asylsökande samarbetat i ett västland.

I Europadomstolens beslut finns två delar: det allmänna säkerhetsläget i Irak och den klagandes personliga omständigheter. Båda dessa delar prövades i förhållande till ett återsändandeförbud.

Domstolen konstaterade att man kan återsända asylsökande till Irak och Bagdad som inte har individuella skäl för att ges internationellt skydd och att irakiska myndigheter fortfarande kan erbjuda sina medborgare skydd även om förmågan har minskat. I de klagandes fall fanns dock särskilda omständigheter som gjorde att man inte ansåg att irakiska myndigheter kunde erbjuda just dem tillräckligt skydd.

Två på ytan likadana fall kan inte rakt av jämföras med varandra.

Kommentar: Det är bra att så pedagogiskt som möjligt försöka förklara för människor som inte är insatta i asylfrågor, att det ytterst sällan – så gott som aldrig – går att jämföra olika asylfall rakt av, hur snarlika de än är. Många vet inte, eller glömmer bort, att varje fall ska bedömas individuellt och det finns aldrig två fall där allt, alla delar, alla skäl, all bakgrund, precis all delar är exakt lika. Det är myndigheternas och domstolarnas sak att bedöma och fatta beslut och det ska alltså i varje enskilt fall göras på just den aktuella personens personliga och individuella situation.

© Översättning Merit Wager.

Finland. ”Asylsökande som stannar illegalt i Finland ska bort – inrikesministeriet upprättar i ilfart en beredskapsplan.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

 

Asylsökande som stannar illegalt i Finland ska bort – inrikesministeriet gör en beredskapsplan i ilfart

Enligt myndigheternas uppskattning kan det i Finland finnas ca 15.000 personer som ar fått negativa asylbeslut.

Inrikesministeriet skapade i våras en arbetsgrupp som noggrant följt situationen för de asylsökande. Enligt de senaste beräkningarna kan det i Finland i slutet av prat finnas cirka 15.000 personer som har fått avslag på sina asylansökningar från Migrationsverket. Och man vet att alla som fått negativa beslut inte har för avsikt att lämna Finland.

Inrikesministeriet begrundar nu olika åtgärder och sätt att stoppa människor från att stanna i Finland illegalt.

–Målet är att det inte ska uppstå en grupp med illegala invandrare i Finland, säger inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg.

Arbetsgruppen funderar till exempel över hur man ska kunna effektivisera återsändandet av asylsökande som har fått avslag. Ett sätt är att också ge effektivare information till asylsökande.

–Vi gör allt för att berätta för dem hur mekanismerna för frivilligt återvändande fungerar, att de får ekonomiskt stöd när de återvänder till sina hemländer. Samtidigt kommer vi också att klart och tydligt informera dem om hur det är att leva i Finland utan tillstånd, om de ämnar försöka försvinna, berättar Päivi Nerg.

Inrikesministeriets arbetsgrupp satte fart förra veckan

Förra veckan blev det ett liv kring förre polisöverdirektör Mikko Paateros uttalande i Yle om att asylsökande har börjat organisera sig på ett farligt sätt på mottagningscentralerna (asylboenden i Sverige). Påståendena om organisering förnekades , men förra veckan satte inrikesministeriet fart med att få beredskapsplanen klar.

–För en vecka sedan gav inrikesminister Paula Risikko oss en tuffare tidtabell för vilka åtgärder vi nu går igenom inom ramen för beredskapsplanen, konstaterar kanslichefen vid inrikesministeriet, Päivi Nerg.

På mottagningscentralerna tror man inte att det kommer att gå att helt förhindra att en del stannar illegalt i landet.

–De här människorna går inte under jorden. De förflyttar sig från mottagningssystemet till den vistelseort där de är berättigade att få ett enligt grundlagen att få ett ”oundgängligt försörjningsskydd” (”viimesijaisen turvan”, jag är lite osäker på vad den korrekta benämningen är på svenska), säger Sirpa Kansanaho, chef vid mottagningscentralen i Uleåborg.

Detta tas hänsyn till också i beredskapsplanen, som nu i mycket snabb fart görs i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet samt undervisnings- och kulturministeriet. Planen ska vara klar nästa vecka varefter den lämnas över till de ministrar som ansvarar för migrationsfrågor.

© Översättning Merit Wager

 

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Nu avgår han!

”Äntligen”, tror jag att vi är ganska många som utbrister. Som den ”flyktingaktivist” Anders Danielsson, tidigare chef för Säpo, har framstått som, har han inte varit rätt man på rätt plats på Migrationsverket. Migrationsverket är ingen propagandacentral för ”Refugees welcome”, det är en statlig myndighet med synnerligen viktiga uppgifter att hantera – viktiga för Sverige, dess framtid och säkerhet och för de människor som faktiskt har skyddsskäl och har rätt att få en korrekt, lagenligt prövning av sina asylskäl. Förutom asylfrågor hanterar jättemyndigheten även både arbetskraftsinvandring och medborgarskapsärenden – också synnerligen viktiga för såväl individer som för landet Sverige. Migrationsverket är med sina ca 8000 anställda en av de största och definitivt en av de viktigaste myndigheterna av alla.

I Svenska Dagbladet påminner Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för ledarsidan, i sitt nyhetsbrev Han borde ha sagt som det är, bland annat om att:

Men det är trots allt bara åtta dagar sedan en rapport som Brå och Migrationsverket tagit fram tillsammans visade att nästan hälften av de anställda har blivit utsatta för trakasserier, hot och skadegörelse (SVT 8/9). Försöken att påverka personalen har enligt rapporten oftast sin grund i desperation och psykisk ohälsa bland de sökande, vilket är föga förvånande.

Detta som en reaktion på Anders Danielssons märkliga uttalande i det pressmeddelande han skickat ut:

Ivar Arpi, också på Svenska Dagbladets ledarsida, skrev den 11 februari i år under rubriken Sluta med värdelösa migrationsprognoser:

Om de ansvariga alltså själva tror att deras siffror är värdelösa, varför fortsätter de då? Om man inte tror att man kan ge prognoser, så borde man sluta göra dem. Om Migrationsverket vill prata om de variabler de tror att de har koll på, så borde man göra det i stället. När både ansvariga ministrar, generaldirektör och tjänstemän anser att resultatet blir ”rätt värdelösa” bör man dra en slutsats av det. Att ange siffror ger en illusion om en matematisk precision i prognoserna. Risken är att man inte bara förleder allmänheten, utan även sig själva.

Per Gudmundson, på samma ledarsida, skrev den 18 juli i år under rubriken Migrationsverket har gått på grund om upphandlingshaverierna, som Migrationsverket också fick kritik för av lagrådet.

Det finns i sanning mycket att vara kritisk mot, när det gäller Migrationsverket under Anders Danielssons ledning.

Och i en av mina texter på Svenska Dagbladets ledarsida – Migrationsverket bör följa lagen – den 26 maj i år, tog jag upp ett av de mest illa skötta områden inom asylverksamheten, underlåtenheten att göra åldersbedömningar på minderåriga asylsökande som kan misstänkas vara äldre och som varken styrker sin identitet eller sin ålder:

I mer än åtta år har anställda vid Migrationsverket och andra berörda slagit larm om åldersbedrägerier av asylsökande som säger sig vara under 18 år. Ändå har ett antal högljudda svenska barnläkare i åratal tillåtits stoppa detta från att ske i Sverige. Priset för denna rättsliga vanskötsel får man säga är rätt högt. Andra har också larmat genom åren. Och nu säger förbundschefen Ann-Sofie Ström på Cura Individ, som driver HVB för kommunernas räkning, att de anställda tror att vuxna män i åldern 25–30 år bor på deras hem i Blekinge. Också i Sollefteå kommun har vuxna män påträffats på boenden för minderåriga. De har då återsänts till Migrationsverket för omplacering. (SR 19/5).

Här ska också nämnas att från riksdagshåll har centerpartisten, riksdagsledamoten Staffan Danielsson varit en ropande röst i öknen. Han har fått utstå spott och spe och nästintill mobbning av och i sitt eget parti för att han stått rak och sagt som det är.

Staffan Danielssons sansade och ansvarstagande uttalanden och skriverier om just det som också miggor och jag själv och – på senare tid – en del andra aktörer tagit upp: åldersbedömning av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, har inte mötts med den respekt de förtjänat. Bland annat har hans egna, betydligt mindre kunniga men mer känslosamma partikamrater, låsta i felaktiga föreställningar, har gett sig på honom i stället för att ta reda på hur det förhåller sig. Han har – ensam – krävt att Migrationsverkets generaldirektör avgår, nu avgår Migrationsverkets generaldirektör.

Hur som helst: Nu avgår alltså Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och blir generalsekreterare för Röda Korset.

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Jag kan inte påstå att jag gratulerar Röda korset till dess val av ny generalsekreterare och ledare av dess svenska verksamhet. Jag vet inte heller varför man har anställt honom där. Men Migrationsverket är att gratulera för att en alltför svag och flummig generaldirektör äntligen lämnar det.

Hur det blir nu med Migrationsverket vet ingen. Men låt oss för Sveriges skull, för dess skattebetalares skull och för de faktiskt minderåriga asylsökandes skull hoppas att det blir någon som – det första han/hon gör – ser till att åldersbedömningar av just den kategorin asylsökande kommer i gång omgående.

© denna blogg.

Finland. Somalier demonstrerar mot negativa asylbeslut.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

Somalier motsätter sig negativa asylbeslut – I Somalia kan vi dö

Somalier som sökt asyl demonstrerade i norra Finland den 12 september. De kräver medmänsklighet i Migrationsverkets beslut och motsätter sig negativa beslut.

I Torneå, Kemi och Rovaniemi demonstrerade 120 asylsökande från Somalia. I Uleåborg var antalet demonstranter  ca 50. De ville främst lyfta fram att Somalia inte är ett tryggt land, öven om asylbesluten fattas på den grunden.

Enligt den landstrategi som Migrationsverket införde i maj i år kan man man för närvarande återvända till alla områden i Afghanistan, Irak och Somalia utan att de väpnade konflikter som förekommer orsakar fara för en person enbart på grund av hans närvaro.

Dessutom tog man ur utlänningslagen bort möjligheten att ges uppehållstillstånd på humanitär grund. Efter ändringarna har somalier haft betydligt svårare att få uppehållstillstånd i Finland.

I Rovaniemi hade ett femtiotal somaliska asylsökande anlänt till demonstrationen framför stadshuset, både män och kvinnor. Enligt Ibrahim Nuuri, som arrangerat demonstrationen, hade en del av de asylsökande redan fått asylbeslut, en del positiva och en del negativa. De flesta väntar dock fortfarande på sina beslut. Bland dem Abdirahman Mohammed från norra Somalia, som anlände till Finland i september 2015:

– Vi har varit här länge och så får vi avslag på våra ansökningar om asyl. Vi är besvikna. Vi vet inte vart vi ska ta vägen. Om vi skickas tillbaka till vårt eget land kan vi dö. Idag ber vi polisen och alla myndigheter att ge oss ett tryggt liv. Vi är tacksamma. Vi vi delta i samhällslivet och stanna här för gott

I Kemi hade ett trettiotal demonstranter samlats.

–Vi trodde att vi skulle finna ett tryggt och lugnt ställe i Finland där vi kan leva. Min familj är kvar i ett hemland. En del av dem har dött och dör kan jag inte göra någonting. Min mamma har berättat att en bomb har exploderat i vårt hus och där kan vi inte bo. Jag hoppas att livet här lyckas, säger Ahmed Mohamud Anas som demonstrerar i Kemi.

© Översättning Merit Wager.

Tysk pilotstudie har visat att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder vilket betyder att den metoden för åldersbedömning inte bör användas

Läs först Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (26 april 2016), Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? (22 maj 2016), och Om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga. Igen. (9 september 2016).

Klicka på bild- och textrutan för att lyssna på inslaget i Studio Ett.

Läkaren Nenad Zeba, handkirurg, som länge varit engagerad i frågan om åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men misstänks vara äldre, medverkade i Studio Ett den 9 september. Han har själv erfarenhet av att göra åldersbedömningar och har bland annat skrivit artikeln
Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Dagens Samhälle 29 mars 2016
och varit en av undertecknarna av artikeln
Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj 2016

I Studio Ett medverkade Nenad Zeba och hann säga:

Det är konstigt att de har valt en obeprövad metod, i och med att de har valt magnetkamera-knä. Det är en metod under utveckling som man hoppas ska bli bättre, det är inte säkert att den blir det. Det finns beprövade metoder internationellt via en studiegrupp i Tyskland och det är dem jag använder när jag gör mina åldersbedömningar. Då gör vi röntgen hand-, tand- och nyckelben och den kombinationen har en mycket större säkerhet än tand magnetkamera-knä.

Därför att nyckelbenet sluter sig ännu längre bort från 18 årsgränsen. Har du ett slutet nyckelben så är det 0,06 procents sannolikhet att du är under 18 år. Men det kan man också tillägga, att man har inte hittat en person som är yngre än 26,6 år med ett slutet nyckelben. Så det blir nästan nog 100 procentigt.

Så här ser det ut, enligt Nenad Zeba, handkirurg:

Av detta förstår man att datorröntgen av nyckelben torde/måste vara det säkraste, mest tillförlitliga sättet att bestämma en persons ålder. ”Så det blir nästan 100 procentigt”, säger experten. Kan det bli mer tillförlitligt?

Programledaren:

Men det här är nästan förvirrande och jag måste ställa samma fråga till dig: det här har ju varit en debattfråga under jättelång tid och ni beskriver det som att det är busenkelt. Hur ska man förstå detta?

Nenad Zeba:

Busenkelt är det inte, men det är många bedömningar men debatten har ju letts av Barnläkarföreningen som inte vill att åldersbestämningar ska ske och det är därför som det har blivit så förvirrande. När man säger att man har ”talat med professionen” så är det nog att man har talat med Barnläkarföreningen och de har ju, av skäl som inte jag vet, motsatt sig åldersbestämningar och kämpat ihärdigt för att förhindra dem.

För mig berättar Nenad Zeba att han också hade tänkt – om han hade getts tid i stället för att Studio Ett lade ner tid på att dra en lång harang om Barnläkarföreningen som knappast var särskilt relevant i just den här diskussionen – att komma med följande nya och intressanta information:

Knäledsröntgen, som RMV förespråkar och även talat om, rekommenderas inte i förhållande till 18-årsgränsen av experter bland annat i Tyskland. Där har det i en stor pilotstudie omfattande 700 personer visat sig att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Alltså:

 Knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Detta sågar ju faktiskt helt och fullt det som RMV nu vill använda för att bedöma åldern hos påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre!

Så här sa Elias Palm, rättsläkare och metodansvarig på RMV:

Vi har landat i att vi ska ha en kombination av två metoder: dels ska vi titta på mognadsgraden av visdomständerna i underkäken och dels ska vi studera hur knäleden ser ut i tillväxtzonen i den nedre delen av lårbenet.

Han sa också – och här ska man nu ta in det Nenad Zeba berättade om knäledsmetoden lite högre upp i texten:

Har man en fullt sluten tillväxtzon i knäleden och fullt mogna visdomständer då kommer vi med väldigt stor säkerhet i svaret kunna bedöma att individen är över 18 år.

Pladask! Där lät det som ett rejält magplask för RMV. Det läggs pengar och tid på utredningar som presenteras med myndighetsstämpel. Människor tror att det är en garanti för att deras skattepengar har använts rätt och att resultatet är en följd av mycket noggrant och gediget utredningsarbete gjort av kunniga, kompetenta och vakna experter. Icke så.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Klicka på textrutan för att läsa programmet och  deltagarlistan.

Men hade Socialstyrelsens projektledare Carl-Erik Flodmark som alltså ledde Socialstyrelsens granskning av vetenskapliga studier om medicinsk åldersbedömning deltagit i AGFAD-mötet* i Berlin, där bland annat Håkan Mörnstad,  pensionerad rättsodontolog från Rättsmedicinalverket och som undersökt tänder i 40 år, deltog med två presentationer, en dryg månad tidigare, den 19 mars, så hade han fått ta del av den information som Nenad Zeba förmedlade här ovan. Att – tvärtemot vad Socialstyrelsen under hans ledning anger i sin utredning- knäled inte nödvändigtvis mognar vid 24 års ålder utan att man funnit fall där den mognat redan vid 17 års ålder. Vilket torde innebära att Socialstyrelsens ”vetenskapliga utredning” inte riktigt håller måttet. Tyvärr.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Tack till Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, för att du tagit dig tid att ta reda på hur det ligger till och för att du förmedlat det till mig så att jag kan föra informationen vidare.

I en kommande text ska jag berätta om Nenad Zebas förslag – fullt genomförbart med början inom några veckor – på hur åldersbedömningarna skulle kunna komma i gång. Och om ett förslag på hur Migrationsverket kan göra för att komma i gång med åldersbedömningarna snabbt, mer än tio år för sent. Alltså komma igång nu, inte om ytterligare ett halvt eller ett år.

* Arbeitsgemeinschaft für Forensische Altersdiagnostik (AGFAD) der Deutschen Gesellschaft far Rechtsmedizin.

© Medier och andra som tar upp det som skrivits om här, vänligen ange källan och länka till det här inlägget.

Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det är svårt att förstå att vare sig ministrar, Migrationsverkets generaldirektör och övriga ledning, asylombud, riksdagsledamöter eller medierepresentanter, som ju borde ha skaffat sig kunskaper på det för Sverige största och viktigaste området: asyl- och migrationsområdet, har klarat av att läsa detta som tagits upp i otaliga texter på bloggen,  på Facebook och på Twitter. Vad är det som är så svårt att förstå?

Tydligare än så här kan det väl knappast uttryckas? Och något utrymme för missförstånd finns inte heller.

Här finns domen nämnd – i nio texter skrivna av mig, varav en på Svenska Dagbladets ledarsida och en på sajten Det Goda Samhället – under tiden 27 mars 2014 – 31 augusti 2016, nästan två år:

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014
•  Om åldersbedömningar av asylsökande som säger sig vara under 18 år – 25 oktober 2015
•  Migrationsverket skjuter over ansvaret på kommunerna – Det Goda samhället, 15 mars 2016
•  En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.” – 1 maj 2016
•  Wager: Migrationsverket bör följa lagen  i Svenska Dagbladet 26 maj 2016
•  Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet – 8 juni 2016
•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016
•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016
•  Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande? – 31 augusti 2016

Dessutom har jag i otaliga texter informerat om vad som gäller ensamkommande minderåriga asylsökande i Finland. På samma sätt som man också borde ha gjort i Sverige i många år. Alltså även långt innan domen från MiÖd kom eftersom utlänningslagen i sig förutsätter att en asylsökande lämnar riktiga uppgifter när han söker skydd i landet. Läs till exempel detta inlägg:

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016

© denna blogg. Vid citat ur texten.

Om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga. Igen.

TV-serien Glamour (The Bold and the Beautiful) har visats sedan 1987 och antalet avsnitt är över 7000. Serien om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga ligger i lä, men är också en långkörare utan like. Den stora skillnaden mellan dessa långkörarserier är att Glamour är fiktion som inte påverkar människors liv eller något lands ekonomi eller säkerhet. Medan Åldersbedömnings-serien i allra högsta grad gör just det: påverkar människors liv, ett lands ekonomi och dess invånares säkerhet.

För dem som är intresserade av texter i ämnet från drygt tio år så finns det en samling länkar – 62 av hundratals som publicerats här på bloggen sedan 2007 – i texten Migrationsverket, lärare, socialtjänstemän, familjehem, HVB, kommuner, barnläkare, poliser, regering, riksdagsledamöter, medier deltar i kanske det största narrspelet som någonsin spelats i Sverige. (6 september).

Idag har Rättsmedicinalverket, RMV, malt färdigt och presenterat en utredning om Medicinska åldersbedömningar. Hur många sådana utredningar som gjorts i Sverige vet jag inte, jag har tappat räkningen, den här utredningen är en i raden av många.

Under rubriken Viktigt att veta en persons ålder påpekar RMV

Att fastställa en persons ålder är betydelsefullt i flera olika sammanhang, bland annat i asylärenden, i brottmål, i olika kontakter med myndigheter och i idrottssammanhang.

RMV har också sett sig föranlåtet att rada upp sammanhang där ”det är viktigt att fastställa en persons ålder”. Detta trots att det inte hade behövts eftersom RMV bara skulle presentera metoder för åldersbedömning och HD redan har fastställt vad som gäller inom rättsväsendet (se längre ned). Så här skriver RMV:

I lagstiftningen finns det till exempel särskilda regler beträffande de som är under 21 år, under 18 år eller under 15 år.

I FN:s konvention om barns rättigheter slås fast att personer som är under 18 år är barn. Från föräldrabalken 9 kap. 1 § framgår också att den som är under 18 år är underårig och omyndig.I brottmål är till exempel åldrarna 15, 18 respektive 21 år av avgörande betydelse för bland annat häktning, handläggning av mål där unga personer är tilltalade och inte minst vid utdömandet av påföljder.

Inom ramen för asylprocessen avses med barn en person som är under 18 år, 1 kap. 2 § utlänningslagen. Alla asylsökande barn har rätt till skolgång, sjukvård och särskilt stöd.

Märkligt nog nämner dock RMV inte det viktiga faktum att uppgivande av falsk ålder är bedrägeri, något som givetvis ska förhindras.

Att på falska grunder dels skaffa sig förmåner under asylväntetiden som inte tillkommer en; dels påstå sig vara minderårig i hopp om att, i kombination med en mer eller mindre påhittad asylhistoria, behandlas som ”barn” också i asylprocessen är ju de facto bedrägeri. Men det vill knappast någon låtsas om. Inte heller RMV. Om däremot en svensk ljuger om sin identitet, ålder eller annat för att på dessa falska uppgifter skaffa sig förmåner som annars inte skulle tillkomma honom, då ser staten allvarligt på det och hanterar det som just vad det är: bedrägeri.

Intressant att ta del av är detta, som RMV rapporterade om den 11 juli i år:

Att Högsta domstolen i Sverige slagit fast att tandmognadsbedömningar är godtagbara i så allvarliga sammanhang som vid påföljdsbestämning när det gäller brott som begåtts, borde ju rimligtvis vara nog för att det ska gälla också när det gäller asylsökande som misstaks vara äldre än de utger sig för när de anger sin ålder till under 18 år!

Klicka på textrutan för att komma till domen.

I Högsta domstolens dom B1346-16, som gällde en vuxen algerier som bland annat knivskar en ung kvinna i ansiktet sägs:

KA har berättat att han under resan från Algeriet till Sverige har befunnit sig i bl.a. Tunisien och Tyskland. Sedan han i Sverige hade häktats i sin frånvaro befann han sig också under ett par dagar i Norge. I Algeriet och under resans gång har KA använt sig av åtminstone fem olika identiteter med skilda namn och födelseuppgifter. Som äldst skulle han enligt dessa vara född år 1986; han skulle med den uppgiften ha varit 29 år vid gärningen. I Tyskland har han lagförts vid två tillfällen under en identitet som innebär att han skulle vara född år 1988. Vid huvudförhandlingen i Högsta domstolen har han emellertid hållit fast vid uppgiften att han är född år 1999.

En tandmognadsbedömning har gjorts och man har kommit fram till att algeriern KA med stor sannolikhet var minst 19,2 år gammal när han begick brottet. Han kan också ha varit 20,9 år gammal eller 21,4 år gammal.

Självklart måste en åldersbedömningsmetod som i Högsta domstolen slagits fast anses vara tillräcklig för att vara användbar och kunna gälla alla åldersbedömningar som görs i landet. Vi ska givetvis inte ha två olika sorters bedömningar av människors ålder. Så kan det inte få vara.

Fortsättning i ämnet följer i nästa text.

© denna blogg. Vid citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.

Finland. Polisinspektör Kilpeläinen: ”Centralkriminalpolisen och Skyddspolisen håller misstänkta asylsökande under uppsikt”.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln  på Yles sajt (på finska). Läs även
Finland. Förre polisöverdirektören om läget på asylmottagningarna: ”Det finns betydligt fler som är utbildade i vapenhantering än man velat låta förstå”
och
Finland. Inrikesministeriets kanslichef: ”Inrikesministeriet har inte kännedom om att asylsökande skulle organisera sig på mottagningscentralerna.”

Polisinspektör kommenterar Paateros påståenden: ”På mottagningscentralerna kan det uppstå olika nätverk och hierarkier.”

Polisinspektör Kilpeläinen vill inte spekulera i varifrån förre polisöverdirektören Paatero har fått sina uppgifter.

Mikko Paatero, polisöverdirektören som gick i pension förra året, berättade för Yle att han är orolig över vad som framkommit om – enligt honom – det förtigna fenomenet att vissa typer av asylsökande har börjat organisera sig.

Enligt Timo Kilpeläinen, polisinspektör vid Polisstyrelsen, har myndigheten inte kännedom om att det skulle pågå någon storskalig organisering på mottagningscentralerna, eller någon annan verksamhet, som förutsätter myndighetsingripande.

– Det kan förstås vara möjligt att det i en sådan miljö som mottagningscentralerna utgör uppstår olika nätverk och hierarkier. Men hittills har de inte på något sätt varit synliga i vår myndighets verksamhet.

– Polisen, tillsammans med andra myndigheter, har självklart följt läget på mottagningscentralerna från allra första början, säger Kilpeläinen.

Polisen håller koll på misstänkta asylsökande

Enligt förre polisöverdirektören Paatero kan kriminella organisationer, verksamma i Finland, börja rekrytera personer som stannat kvar i landet efter att de fått negativa beslut i sina asylärenden.

Kilpeläinen berättar att åtminstone Centralkriminalpolisen och Skyddspolisen (i Sverige Säkerhetspolisen) följer händelseutvecklingen.

– Vi är medvetna om att det finns en risk för att kriminella organisationer kan försöka rekrytera nya medlemmar bland asylsökande. Men vi är också medvetna om att asylsökande på olika sätt kan bli offer för kriminella ligor. Dock har vi inte heller där – än så länge – några mer omfattande observationer.

Enligt Kilpeläinen håller polisen noggrann uppsikt över misstänkta asylsökande.

– Det är en del av vårt dagliga arbete. Vi strävar efter att identifiera sådana personer bland de asylsökande som kan utgöra ett hot mot Finlands inre eller yttre säkerhet.

Polisinspektör Kilpeläinen vill inte spekulera i varifrån före detta polisöverdirektör Paatero har fått sin information.

© Översättning Merit Wager

 

Finland. Inrikesministeriets kanslichef: ”Inrikesministeriet har inte kännedom om att asylsökande skulle organisera sig på mottagningscentralerna.”

Läs först Finland. Förre polisöverdirektören om läget på asylmottagningarna: ”Det finns betydligt fler som är utbildade i vapenhantering än man velat låta förstå.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

Päivi Nerg: Inga tecken på organisering på mottagningscentralerna

Kanslichefen vid Inrikesministeriet, Päivi Nerg, svarar på förre polisöverdirektören Mikko Paateros påståenden. Hon skriver inte under på det Paatero säger, att myndigheterna skulle presentera en tillrättalagd bild av situationen på asylmottagningarna.

– Inrikesministeriet har inte kännedom om att asylsökande skulle organisera sig på mottagningscentralerna, säger kanslichefen Päivi Nerg. Det finns inga som helst tecken på att något sådant skulle existera.

Hon hänvisar till den information som kommit via Polisen och Migrationsverket. Den förre polisöverdirektören Mikko Paatero berättade tidigare om sin oro kring detta förtigda fenomen. Paatero menar att personer som inte fått asyl eller uppehållstillstånd stannar kvar och ansluter sig till olika kriminella nätverk.

Päivi Nerg betonar att man på ministeriet givetvis inte har kännedom om allt som polismyndigheten känner till. Hon skriver inte under på Panteros påstående att Inrikesministeriet ger en tillrättalagd bild av läget på asylmottagningarna.

– Vi anser att vi har lyft fram hoten mycket tydligt och öppet. Ingen på Inrikesministeriet behöver lägga något tillrätta, säger Päivi Nerg.

Paatero tog också upp att många asylsökande har utbildning i vapenhantering.

– Alla vet att människorna kommer från krigszoner, svarar Päivi Nerg.

Hon påpekar också att Centralkriminalpolisen i offentligheten tagit upp en del fall där man utreder en del asylsökandes militära bakgrund.

© Översättning Merit Wager