Man lyssnade inte på Mauricio Rojas för 10 år sedan, det borde man ha gjort. Man lyssnar väl inte heller på Lars-Gunnar Lundh idag. Det borde man göra.

Under de 20 år jag har varit aktiv dels som asylombud, dels som skribent bland annat inom asyl- och migrationsområdet, har jag sett ett gradvist förfall, en gradvis förskjutning av vad människor – alltför många riksdagsledamöter och journalister men också en del miggor – trott/tror att asylsökande handlar om. Attityden hos folket har också förändrats under dessa två årtionden, i takt med svenska mediers alldeles för ensidiga, inte sällan tendentiösa. Ofta har också gravt okunnig rapportering förekommit och medierna har valt att ofullständigt berätta om, i journalisternas egna ögon ömmande asylärenden och beklagat utvisningar, hur väl lagligt grundade de än varit. Miggor har genom nästan alla år som jag skrivit om dessa frågor här på bloggen (sedan 5 maj 2005) rapporterat och informerat inifrån verket och man har kunnat följa förfallet, slapphäntheten, glidningarna och hur Migrationsverket hukat sig och även ändrat sig i en mängd ärenden efter medialt tryck. Journalister har på sätt och vis ibland suttit som en sorts extra domare i asylmål och myndigheten har låtit sig påverkas.

På Svenska Dagbladets debattsida, under rubriken ”Migrationsverket arbetar på fel sätt med asyl”, skriver Lars-Gunnar Lundh, lagman och domare som tidigare varit överdirektör hos Migrationsverket, äntligen om det som också miggor sagt otaliga gånger:

Sökanden ska presentera sina yrkanden och de grunder han eller hon vill åberopa samt åberopade bevis. Migrationsverket har i egenskap av förvaltningsmyndighet ett utredningsansvar. Myndigheten måste därför vara aktiv i utredningen och se till att oklarheter som kan ha betydelse för ärendets utgång utreds. Däremot har den sökande ett stort inflytande över hur långt utredningen kan komma, eftersom det i de allra flesta fall är sökanden som sitter inne med svaren och myndigheten inte kan tvinga fram några svar. Migrationsverkets utredningsskyldighet kvarstår men samtidigt läggs ett stort ansvar på den sökande och hans eller hennes biträde när det gäller att tidigt presentera yrkanden, grunder och eventuell bevisning. Det övergripande ansvaret för att den sökandes skäl och grunder har blivit tillräckligt utredda (med hjälp av den sökande själv) ligger hos verket.

Kommentar: I stället för att, som många tycks tro, det skulle vara Migrationsverket som har skyldighet att utreda om det finns skäl för en asylsökande som söker skydd här att få uppehållstillstånd, är det den sökandes skyldighet att uppge alla omständigheter och så mycket han kan bidra till att hans eventuella asylskäl kan utredas och klarläggas.

Det offentliga biträdet är inte utsett som ”försvarsadvokat” åt en asylsökande med uppgift att till varje pris se till att klienten får PUT, vilket är en ganska vanlig föreställning även bland offenliga biträden själva. Biträdets sak är att hjälpa den sökande att presentera alla uppgifter som ska ligga till grund för asylprövningen.

Den 7 februari 2009, för snart sju år sedan, påminde jag under rubriken: Är det ingen som kan få ordning på Migrationsverkets verksamhet? om dåvarande riksdagsledamoten för Folkpartiet, Mauricio Rojas riksdagsmotion 2006/07:Sf232 En reformerad asylmottagning (Klicka på bild- och textrutan för att komma till motionen).

Den skrevs för tio år sedan, i november 2006, och där föreslogs en radikal förändring som gick ut på att Migrationsverket skulle stängas och det i stället skulle byggas upp två nya ”enheter”: en som har hand om ”asyleriet” och en som har hand om resten.

Så här skrev Mauricio Rojas, bland annat:

Migrationsverket har förbrukat det kapital av förtroende och legitimitet som fordras för att utföra sina viktiga uppgifter. Som redskap för en allt hårdare asylpolitik har verkets kultur formats kring värderingar och attityder som ligger långt från den humanism som skall genomsyra en myndighet vars grundläggande uppgift är att underlätta för dem som söker skydd hos oss. Migrationsverket har också ansvar för att, under den tid som asylprövningen tar, erbjuda de asylsökande anständiga levnadsvillkor. Migrationsverket har dock blivit synonymt med skandaler och rättsosäkerhet. Det bär således hundhuvudet för resultatet av de gamla socialdemokratiska regeringarnas hårdföra hållning i svensk asylpolitik. Därför måste Migrationsverket läggas ner och en ny myndighet som huvudsakligen sysslar med asylprövning och andra migrationsrelaterade tillståndsärenden formas.

Lars-Gunnar Lundh är inne på samma linje när han tio år senare föreslår att Migrationsverket i sin nuvarande form upphör och att man i stället delar upp verksamheten på två myndigheter:

I en ny myndighet för prövning bör det tydliggöras vad som är myndighetens ansvar och vad som är den sökandes ansvar. Det är rimligt att systemet med offentligt biträde (vanligtvis en advokat) blir kvar men att det då ställs krav på att denne i verklig mening bistår den sökande och inte som nu i de flesta fall tittar på när Migrationsverket misslyckas i ett omöjligt uppdrag. En lösning i den här riktningen kommer att frilägga resurser som gör det möjligt att ge fler skyddsbehövande en fristad i Sverige och ett snabbt avslag för dem som inte har skyddsbehov. Inte minst kommer en juridisk prövning att avlasta mottagningssystemet eftersom de som inte presterar tillräckliga skäl snabbt och i förekommande fall med hjälp av myndigheten kommer att få avslag.

Finns det någon i ansvarig ställning med möjlighet att på djupet och på allvar begrunda förslaget som nu tagits upp två gånger, med tio års mellanrum? Som dels förstår att större krav måste ställas på asylsökande att bidra till sin egen asylutredning, dels förstår att det inte är hållbart att en kolossal myndighet har att hantera så mycket att den inte klarar av sin uppgifter? Eller ska det gå ytterligare tio år tills någon ny person år 2016  tar upp samma förslag som de flesta kloka människor insåg borde ha genomförts redan 2006?

© denna blogg. Korta citat tillåtna, men länka då alltid till originalinlägget.

Lästips:

•  ”Man hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist” – 6 november 2009
•  Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? – 29 maj 2013.
•  Hur ska alla överklaganden i asylmål hanteras? – 14 juni 2016
•  Jag skriver i Svenska Dagbladet om ett förslag till hur det starkt ökade antalet migrationsmål skulle kunna hanteras – 28 juli 2016