Finland. ”Det finns en nationell tillståndskategori i den svenska utlänningslagen som saknas i Finland och olika områden bedöms enligt förutsättningarna för att beviljas denna typ av uppehållstillstånd.”

Migri meddelar:

Finlands och Sveriges syn på situationen i Irak är likadan men lagstiftningen skiljer sig mellan länderna

Sedan Migrationsverket i Sverige förra veckan publicerade ett nytt rättsligt ställningstagande om situationen i Irak har den svenska respektive finska praxisen för beviljande av asyl varit föremål för jämförelse. Det tidigare svenska ställningstagandet gjordes hösten 2014.

Det finska Migrationsverket har nu tagit del av det svenska ställningstagandet och konstaterat att den finska och svenska synen på situationen i de olika delarna av Irak är likadan. Av det svenska rättsliga ställningstagandet framgår dock att det finns en nationell tillståndskategori i den svenska utlänningslagen som saknas i Finland och att olika områden bedöms enligt förutsättningarna för att beviljas denna typ av uppehållstillstånd (utlänningslagen 4 kap. 2 a §).

Även det finska Migrationsverket har konstaterat att situationen i Irak är instabil (se verkets pressmeddelande 5.9.2016). Som en följd av offensiven i Mosul har säkerhetsläget i synnerhet i Mosul och närliggande områden försämrats jämfört med i våras.

Regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram förutsätter att Migrationsverket varje halvår bedömer situationen i Irak och andra centrala ursprungsländer med tanke på beviljande av internationellt skydd och återsändning till olika områden. Förändringar i situationen i de olika områdena granskas dock kontinuerligt och varje enskild asylansökan avgörs enligt den rådande situationen då beslutet fattas. Även domstolarna beaktar den aktuella situationen i landet eller området då de fattar beslut om besvär över asylbeslut.

Migrationsverket håller för tillfället på att uppdatera landrapporterna som publicerades i maj 2016. Uppdaterade rapporter om Afghanistan, Irak och Somalia publiceras i januari.

– I samband med detta granskar vi även om det har skett sådana förändringar i förhållandena i dessa länder som påverkar den juridiska bedömningen vid beviljande av internationellt skydd. Det handlar om huruvida det är möjligt att återsända asylsökande som saknar individuella grunder för internationellt skydd i Finland till olika områden, konstaterar direktören för enheten för juridisk service och landinformation, Hanna Helinko.

En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.”

En socialtjänstanställd:

En sak jag tänkt på är att UNHCR ska ha sagt något om att ”Sverige måste leta reda på de ensamkommande asylsökande barnens föräldrar”eftersom det ju inte är säkert att återföreningen kan ske här.

Vi har ca 140 ensamkommande asylsökande unga i vårt system och av dessa bor ett 40-tal på kommunens egna HVB. När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1. Handledare och kontaktpersoner på boendet (= kommunala tjänstemän), hjälper ungdomarna att ringa sina föräldrar och sedan görs det journalanteckningar om dessa samtal i verksamhetssystemet.

Jag som har läst och gillar statistik, speciellt sannolikhetslära, inser att dessa 40 unga asylsökande knappast är särskilt annorlunda än de övriga 100.

Undrar lite om UNHCR då anser att vi ska skicka hem 60-75 procent av dessa unga eller tror UNHCR att det handlar om ett fåtal som har kontakt med sina föräldrar? Jag tror det senare.

Den stora gruppen (30-35 ungdomar) representerar givetvis inte alla ensamkommande minderåriga asylsökande, men pendeln slår nog inte så väldigt mycket åt något håll och då ligger andelen som faktiskt vet var deras föräldrar är på ca 65-70 procent.

Detta speglar mycket väl också den bild SVT Aktuellt gav i sitt reportage från Iran och Afghanistan där man intervjuade ett gäng föräldrar som skickat sina barn till Europa. Det speglar också den bild som ges av gode män, lärare och andra om ”pressen” på ungdomarna att få PUT så att föräldrarna kan komma hit.

Min tanke är: ”Varför press? Press från vem? De säger ju att de inte vet var deras föräldrar är!? Många har ju till och med sagt att ”de är döda”.

Min kommentar: Varför förekommer inget samarbete mellan Migrationsverket och HVB? Inte kan det vara rimligt att kommunala tjänstemän, som vet att de unga har kontakt med sina föräldrar, undanhåller detta faktum från Migrationsverket? Svar på den frågan bör kunna ges av någon ansvarig – om det finns någon sådan i sammanhanget.

Oavsett vad UNHCR har uttalat så är det ju meningen att de minderåriga som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl ska återvända till de länder de är med borgare i, och om då personalen på HVB känner till att de unga har kontakt med sina familjer så måste ju Migrationsverket delges den informationen eftersom den har betydelse för återsändandet!

© denna blogg.

En migga angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar

En migga berättar:

Jag har mest haft en ganska oinspirerande vardag här på jobbet. Mycket otrevliga händelser som självmordsförsök, pistolhot, och andra hot och tragiska händelser som jag inte riktigt orkat twittra om. Jag brukar ha sådana perioder där jag inte riktigt känner för att delge världen hur min vardag ser ut. Men jag har följande att berätta angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar:

Det har börjat komma ganska många ärenden där vi skriver upp åldern på sökande som angett att de är under 18 år gamla. Det innebär att kommunen inte per automatik kan få någon statlig ersättning för dem. Men det intressanta här är att kommunerna tolkar lagen som att de ska få ersättning för de ensamkommande fram tills att beslutet vunnit laga kraft. Migrationsverket däremot gör bedömningen att ersättningen upphör från att vi beslutat om åldersuppskrivningen.

Kortfattat skulle man kunna säga att kommunerna lutar sig mot JO och Migrationsverket lutar sig mot en dom i kammarrätten. Jag tror att det kommer att bli en stor fråga för kommunerna eftersom de själva (eller rättare sagt skattebetalarna i kommunerna) kommer att tvingas stå för dyra vårdräkningar för vuxna män som bor kvar på HVB. Är det något kommunerna tänkt på? Jag vet att frågan visserligen är uppe och att en ny lag ska komma nästa år, men den kommer såvitt jag förstår inte att beröra den stora mängd (35.369) ”ensamkommande” som kom förra året, 2015. Har kommunerna tänkt på det?

© denna blogg. Vid kort citat vänligen länka till originalinlägget.