• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2015
    m ti o to f l s
    « Feb    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS samtid&framtid

    • Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap. torsdag, 26 mars, 2015
      Finland. Så nära men ändå så långt borta. På ytan så likt Sverige, i verkligheten så annorlunda. Inte minst när det gäller asylområdet. Här följer en del om vilka krav som måste uppfyllas av den som vill bli medborgare i republiken Finland. Fråga och svar gällande språkkraven för erhållande av finskt medborgarskap Utbildningsstyrelsen hanterar språkexamina f […]

Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap.

Finlands flagga mörkare blått korsFinland. Så nära men ändå så långt borta. På ytan så likt Sverige, i verkligheten så annorlunda. Inte minst när det gäller asylområdet. Här följer en del om vilka krav som måste uppfyllas av den som vill bli medborgare i republiken Finland.

migriFråga och svar gällande språkkraven för erhållande av finskt medborgarskap

Språkkunskaper för finskt medborgarskap

Utbildningsstyrelsen hanterar språkexamina för dem som söker finskt medborgarskap:

Allmänna språkexamina

Utbildningsstyrelsen FinlandFärdighetsnivå 3, som alltså krävs för den som vill bli finsk medborgare innebär att personen:

Förstår längre talsekvenser och det centrala innehållet i många TV- och program om ämnet är bekant och taltempot normalt. Förstår vanliga texter om vardagliga företeelser, men krävande texter om ämnen som är främmande kan vålla svårigheter. Reder sig i vanliga praktiska talsituationer och kan skriva enkla sammanhängande texter om vanliga företeelser, även om grammatiska och terminologiska brister ibland kan vålla förståelseproblem.

Vidare anges att:

Ämnesområdena är de samma på alla examensnivåer, endast kravnivån varierar. Ämnesområdena i examen är följande:

A  Jag och min bakgrund
B  Hem och boende
C  Handel och service
D  Kultur
E  Resor
F  Hälsa och välbefinnande
G  Arbete
H  Miljö
I  Samhälle

Här kan man läsa mer om föreskrifter och anvisningar samt grunderna för allmänna språkexamina i Finland. Det bör också påpekas att undantag från språkkunskapsvillkoret i medborgarlagen görs sällan. I vissa fall kan avvikelse dock göras från språkkunskapsvillkoret. En avvikelse görs inte automatiskt utan varje enskilt fall prövas. För detta ska sökanden bifoga relevanta intyg och utredningar till sin ansökan.

Avvikelse från språkkunskapsvillkoret kan göras till exempel beroende på att:

Personen är över 65 år och har flyktingstatus i Finland
Den som är över 65 år, men inte har flyktingstatus i Finland eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd måste visa intyg på att han/hon har elementära språkkunskaper.

Personens hälsotillstånd
När ett undantag övervägs bedöms situationen som helhet och alla tillgängliga utredningar beaktas. Sökandens hälsotillstånd eller skada är sällan en tillräcklig orsak för att avvika från språkkunskapsvillkoret.

Personen har kommit till Finland som vuxen och är inte läs- och skrivkunnig
Om personen bevisligen inte kan läsa och skriva räcker det med att den har elementära färdigheter att förstå och tala finska eller svenska eller att han/hon regelbundet har deltagit i undervisning i språkundervisning.

När ett undantag övervägs görs en helhetsbedömning av dina färdigheter att lära dig språk och alla tillgängliga utredningar beaktas.

Personen har andra tungt vägande skäl
Vid ansökan om avvikelse från språkkravet ska personen till ansökan bifoga en utredning om de grunder han/hon hänvisar till. Det påpekas särskilt att de skäl som åberopas måste vara mycket tungt vägande och att till exempel följande inte är att räkna som sådana:

att man har bott länge i Finland eller levt oklanderligt, eftersom bedömningen av språkkunskapsvillkoret eller ett undantag från detta inte påverkas av om andra villkor för naturalisation uppfylls

att det är svårt att resa med nuvarande pass eller att andra familjemedlemmar redan är finska medborgare

att man har en besvärlig livssituation som för närvarande hindrar en från att studera, eftersom hindren för förvärv av språkkunskap ska vara bestående.

Oförvitlighetskrav
Oförvitlighet är ett villkor för att en person ska kunna få finskt medborgarskap. Man får således inte ha gjort sig skyldig till brott eller meddelats besöksförbud.

Brott och besöksförbud är inte ovillkorliga hinder för att du ska kunna få medborgarskap om det är motiverat med tanke på den totala situationen att avvika från kravet på oförvitlighet. Utredaren tar till exempel hänsyn till hur lång tid har gått sedan du begick brottet, typen av brott och straffet. Dessutom påverkas bedömningen av om du har gjort dig skyldig till upprepade straffbara handlingar.

Betalningsförpliktelser
Ett villkor för att en person ska få medborgarskap är att han/hon inte har försummat att betala till exempel skatter, böter, studielån eller sjukhusavgifter. Sådana betalningar kallas offentligrättsliga betalningsskyldigheter. Personen ska också ha skött sina underhållsskyldigheter.

En väsentlig försummelse av underhållsskyldighet, skatter och böter kan vara ett hinder för att få medborgarskap.

Försörjning
När en person söker finskt medborgarskap måste han/hon på ett tillförlitligt sätt kunna visa hur han/hon försörjer sig. Personen måste redogöra sina inkomstkälla under hela sin boendetid, vanligtvis fem år (två år för nordiska medborgare), som han/hon bott i Finland.

Kommentar: Att bli medborgare i Finland betyder något. Det är på riktigt, det är något man kan sträva efter och vara stolt över när man erhåller det. Att klara alla krav, inte minst språket så att man inte är beroende av (för skattebetalarna dyra) tolkar och för att man verkligen ska kunna delta i samhällslivet och ta del av medier och allt annat i samhället, är självklart för att man ska få något så stort och viktigt som medborgarskap och upptas i gemenskapen och känslan av tillhörighet. Finlands väg också på det här området är föredömlig och ger incitament för alla som kommer till landet att göra sitt yttersta för att bli en del av sitt nya land. Språket är en mycket viktig ingrediens i det hela, men man ska också försörja sig själv och inte leva på bidrag, man ska inte ha obetalda skulder och man får inte ha begått brott i landet. Att få finländskt medborgarskap är ingen mänsklig rättighet, det är något som man måste göra sig förtjänt av. Och då känns det också värdefullt när man får det!

© denna blogg.

Det kom ett mejl igen: ”Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik.”

Det kommer många mejl. Det här kom från en bloggläsare, som jag här kallar Ingbritt (vilket hon inte alls heter ”på riktigt”). Ingbritts text är välformulerad, väl genomtänkt, rak, seriös och tydlig:

MailDet är förödande att politiker och journalister inte verkar lyssna på vad vi i befolkningen säger utan avfärdar oss som rasister, främlingsfientliga hatare eller i bästa fall som oupplysta och bakåtsträvande dumfånar. Och det är förödande att en stor del av befolkningen inte vågar säga vad de tänker i ett land som av politikerna sägs vara en humanitär stormakt. I min värld är en rasist en människa som till exempel angriper eller diskriminerar en annan människa på grund av hennes hudfärg. Man är inte rasist för att man med rätta kritiserar exempelvis asylbedrägerier.

Det har gått väldigt långt när man inte ”får” säga (utan att naglas vid någon offentlig skampåle) att Sverige ska ge asyl till människor som har rätt till det, men inte till någon annan. Vad är det för rasistiskt med det? Det handlar ju bara om att alla ska behandlas lika inför lagen. Det handlar också om att vara varsam med skattepengar och att ha koll på vilka som släpps in i landet så att både den egna befolkningen och Sveriges grannländers befolkning kan känna sig trygga med att myndigheterna inte släpper in människor i landet med exempelvis avsikt att begå terrorbrott.

ModeraternaJag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik. Visst var det bra med jobbskatteavdragen, men något mer borde de ha kunnat åstadkomma under åtta år vid makten. Försvaret är nedrustat, vilket är en stor trygghetsförlust för oss alla i Sverige och närområdet. Situationen i skolan är katastrofal. Sjukvården går på knäna (barnmorskor rapporterar om att de inte längre kan garantera säkra förlossningar och cancerläkare om att de bästa cancerbehandlingarna inte längre kan ges). Barngrupperna i förskolan är stora och det rapporteras om att ett stort antal barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Gamla (de som ju faktiskt en gång byggde upp vår välfärd) får inte plats i äldreboende och de som har hemtjänst får i bästa fall rätt att duscha någon gång i veckan. Det finns bara ett område som får kosta precis hur mycket pengar som helst och där kostnaderna inte får ifrågasättas, och det är asylinvandringen. Detta trots att det rapporteras om stora brister i systemet och omfattande bedrägerier. Vari ligger det rasistiska i att påtala det orimliga i detta?

Den politiskt korrekta åsiktskorridoren har blivit så smal att i stort sett alla trampar utanför den. Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett bra land att leva i. Jag vill att sjuka ska få vård och att barn ska få en bra utbildning. Inte minst vill jag att Sverige ska fortsätta att vara ett land där individens fri- och rättigheter respekteras.

Jag är också rädd för IS, som personen som skrivit till dig och som citeras i bloggen den 5 mars. Läs nu inte in att jag skriver att alla muslimer är jihadister, för det skriver jag inte och det anser jag inte. Naturligtvis finns många bra människor som är muslimer, en del av dem har sökt sig till denna del av världen just för att deras barn ska få leva i en värld där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Men jag är rädd för de fanatiker som finns och jag får gåshud när jag hör talas om att det finns stadsdelar i svenska städer där man inte vågar julpynta med kristna symboler av rädsla för IS-sympatisörer. Det har blivit modernt att använda begreppet ”spyr på” om något man ogillar. Jag tycker att det låter lite vulgärt, men nu skulle jag faktiskt vilja använda det. Jag ”spyr på” personer som Anna Kinberg Batra som anger att IS-krigare inte bara är förövare utan också offer. Jag som röstat på Moderaterna tidigare kommer inte att göra det igen så länge de har en partiledare som uttalar sig så. Jag kan inte stötta en sådan politik, en sådan naiv dumhet som faktiskt blir ren och skär ondska. Det värsta är att jag inte vet vad jag ska rösta på. Sverigedemokraterna vill jag absolut inte stödja. Det slutar nog med att jag protesterar genom att inte rösta alls.

Det är inte rasism att inte vilja leva i ett land där man i den naiva välviljans namn godtar företeelser som att kvinnor får sitta bakom skärmar i klassrummet eller att man i offentliga badhus idkar könsapartheid med särskilda badtider för kvinnor. Jag undrar bara var de annars så högljudda feministerna är när sådana missförhållanden kommer i dagen.

Jag känner ingen som inte ser problemen med migrationspolitiken och alla känner sig lika maktlösa. Det är inga rasister jag umgås med utan helt vanliga, empatiska människor. De vill, liksom jag, att människor som flyr risken att dödas eller torteras ska kunna få en fristad i Sverige, men inte att vi ska ha fri invandring utan krav på att ens styrka vem man är eller vad man har för planer med sin vistelse i Sverige. Alla är vi oroliga för att politiker och journalister i en ohelig allians ska köra vårt land i botten.

Vi har många gånger diskuterat allt från exempelvis risken för att Sverige används som terroristers port till västvärlden till detta med att skattebetalarna ska stå för sjukvård och kraftigt subventionerad tandvård åt så kallade ”papperslösa”, alltså människor som inte har rätt att vistas i landet. Vi ser ingen rim och reson i det hela, men vi vet inte vad vi ska göra för att få skutan att vända. Vi undrar hur det ska gå ihop. Hur ska man få fram bostäder och jobb åt hundratusentals nya invånare? Hur ska sjukhus, skolor och andra institutioner få det att gå ihop? Det saknas redan idag allt från barnmorskor och läkare till socialsekreterare och domare. Och även om det hade funnits ett överskott av personer i dessa och många fler bristyrken, så måste det ju finnas pengar att anställa dem för, vilket innebär att det också måste till fler jobb i det privata näringslivet. Fler låglönejobb är knappast en väg framåt. Det talas lyriskt om RUT, men de flesta jag känner vill städa själva. Om vi letar efter städhjälp så är det främst åt sjuka och orkeslösa föräldrar/svärföräldrar och det är av lätt insedda skäl viktigt att personen vi i så fall anlitar talar svenska. Det finns inget rasistiskt i det.

Folkpartiet dammar ju av sitt krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap så fort opinionssiffrorna viker. Och med de satsningar som görs på SFI tycker jag det är märkligt att inte fler lär sig tillräckligt bra svenska för att klara sig i samhället. Jag inser förstås att det finns människor som av skäl som mycket hög ålder eller vissa allvarliga psykiska funktionshinder inte kan lära sig ett nytt språk. Men med de resurser som står till buds borde det faktiskt inte vara så många andra som efter åratal i Sverige inte lär sig språket tillräckligt bra för att kunna hälsa på grannen och prata om vädret eller klara av en vanlig myndighets- eller läkarkontakt utan tolkhjälp. Det ligger inget rasistiskt i att påtala det. Lika lite som att det är rasistiskt att tycka att det är oförskämt av asylsökande som får en fristad i vårt land att klaga på att de får bo ute i obygden. Och naturligtvis smyger sig tanken fram; människor som inte kan bo ens tillfälligt i den jämtländska landsbygden har kanske inte flytt från så särdeles allvarligt förtryck? För då gnäller man kanske normalt sett inte över att det är långt till stan? Men observera; jag säger inte att alla som söker asyl ljuger.

I de rödgrönas förslag för en bättre integrationspolitik nyligen nämndes civilsamhällets roll. Jag skulle gärna ta av min fritid för att hjälpa människor som på riktig grund har beviljats asyl att orientera sig i samhället. Jag skulle kunna hjälpa till att träna språket, visa dem runt i deras nya hembygd, berätta om var vårdcentralen och skolorna ligger, var det är bra att handla, visa dem sevärdheter som fornminnen och vårt lokala museum, ta med dem till middagar med grannar och vänner. Men när jag då vet att en stor del av de som påstår sig behöva asyl har ljugit tjänstemännen på Migrationsverket rakt upp i ansiktet och det då finns stor risk för att just ”min” adept har ljugit så skulle jag känna mig lurad och ovillig att hjälpa till. Det räcker med att jag måste betala skatt till migrationshaveriet, jag vill inte bidra med min tid och mitt engagemang också.

Som jag ser det så saknar många journalister och politiker såväl mod som integritet. De för fram den åsikt som ger dem pluspoäng idag. Fram till ungefär nu har det givit applåder och de har blivit dunkade uppmuntrande i ryggen om de har framställt allt som rasism, såväl riktig rasism (som jag ju alltså anser är helt förkastlig) som kritik mot migrationshaveriet. Många har säkert förstått att det finns en mängd problem, så kallade ”utmaningar”, men för att slippa debattera med Sverigedemokraterna och komma med egna förslag, så har man lämnat walk over i dessa för framtiden oerhört viktiga frågor. Nu verkar det som om folkopinionen inte längre tiger still och vi kan se att vissa politiker och journalister har börjat komma med utspel i migrationsfrågan. Jag tänker ibland att det kanske finns en risk att dessa ryggradslösa politiker och journalister, för att fortsätta bli kliade på ryggen och behålla sin sociala status, springer för långt åt andra hållet när mobben har vänt. Vi ser ju exempel på att det börjar bli politiskt korrekt att kollektivt skuldbelägga judar för att de blir förföljda. Jag vet inte, men jag tycker att frågan är värd att ställas. Inför nästa val kommer väl politikerna att ha fattat att de måste komma med riktiga argument för att möta såväl sina väljare som sina politiska motståndare (Sverigedemokraterna) och vem vet vad som är politiskt korrekt då.

Jag kan inte se att något av det jag har skrivit är rasistiskt, eller ens kontroversiellt, men eftersom det är väldigt lätt att trampa snett och bli missförstådd när man skriver om dessa frågor så kanske jag har skrivit något som kan missuppfattas. Då kan jag bara be att du läser med välvilliga ögon.

Läs mer

Finland. ”Den hårda sanningen om våldtäkter”. (Karu totuus raiskauksista).

iltalehtiDen finska kvällstidningen Iltalehti rapporterar den 15 mars i en artikel – Karu totuus raiskauksista – jopa 13-kertainen ero – om den nakna sanningen om våldtäkter, bland annat följande:

Helsingfors tingsrätt häktade på fredagen fem 15 till 18-åriga ungdomar med utländsk bakgrund som sannolikt misstänkta för grov våldtäkt.

Vidare:

Polisen registrerade förra året, 2014,  sammanlagt 940 anmälningar om våldtäkt, grov våldtäkt och försök till våldtäkt. År 2013 registrerades 792 anmälningar

Merparten, 778, av de anmälningar som gjordes förra året, rörde våldtäkt. 52 anmälningar gjordes om grov våldtäkt. Antalet anmälningar har nästintill fördubblats jämfört med år 2009, då sammanlagt 503 anmälningar om våldtäkt registrerades. Antalet anmälningar har ökat med hela 87 procent på sex år.

I artikeln framhålls följande under mellanrubriken Märkbar skillnad:

Enligt den undersökning som Justitieministeriet lät göra 2012 hade var tredje person som dömdes för våldtäkt utländsk bakgrund.

När det gällde våldtäkt hade enligt undersökningen 34 procent av de dömda förövarna utländsk bakgrund och i fallen som gällde grov våldtäkt hade 41 procent utländsk bakgrund.

Enligt Statisticentralen bodde i Finland i slutet av 2013  301.524 personer med utländsk bakgrund, 5,5 procent av hela befolkningen.

Enligt forskaren Martti Lehti vid Helsingfors universitets Kriminologiska och rättspolitiska institution, som ägnat sig åt att studera utlänningars och invandrares brottslighet, märks skillnaderna tydligast just i våldtäktsbrott:

I invandrargrupperna finns betydande skillnader vad gäller alla brottstyper, men när det gäller våldtäkter är brottsnivån hos samtliga invandrargrupper högre än hos urbefolkningen.

Under mellanrubriken Vad beror det på? sägs vidare:

I undersökningen togs hänsyn till fyra traditionella förklaringsfaktorer vad gäller brottslighetsnivå: befolkningens åldersfördelning, könsfördelning, inkomstnivå samt bostadsort.

Forskaren Martti Lehti:

Den invandrade befolkningen har märkbart lägre ålder och är mer mansdominerad, jämfört med den finländska befolkningen. Dessutom bor invandrarbefolkningen till stor del i större städer. Tillsammans med låg inkomstnivå är detta generellt sådana faktorer som ökar brottslighetsnivån. Men dess ålders-och könsfördelning (yngre och mansdominerad), låga inkomster och boende i större städer förklarade dock inte skillnaden vad gäller begångna våldtäkter.

Forskaren Martti Lehti fortsätter:

Antalet våldtäktsbrott begångna av personer födda i Afrika som bor i Finland var 12 gånger högre än hos ursprungsbefolkningen (finländarna).

Bland personer födda i Mellanöstern och Nordafrika var antalet begångna våldtäktsbrott ännu högre: hela 13 gånger högre än hos ursprungsbefolkningen (finländarna).

Under mellanrubriken Kvinnornas ställning framhåller forskaren Martti Lehti att finländska och andra europeiska mäns våldtäktsbrott skiljer sig från mäns med utländsk bakgrund.

Finländska och europeiska män begår vanligtvis våldtäkter i samband med alkoholintag, vilket inte gäller övriga män med utländsk bakgrund, där det sker mycket sällan.

Martti Lehti säger att det torde spegla den här befolkningsgruppens – övriga män med utländsk bakgrund – inställning till alkohol samt också i viss mån dess inställning till och syn på kvinnor.

Kvinnornas ställning i dessa länder är tämligen annorlunda än här hos oss. Man kan givetvis fråga sig om det har betydelse i sammanhanget.

OBS! Hela artikeln är inte översatt (det är inte tillåtet), men den finns alltså här, på finska.

I Norge har liknande studier gjorts, med liknande resultat.

© denna blogg.

Finland. ”Vi måste ytterligare skynda på och effektivisera avlägsnandet ur landet.”

I ett grannland

Päivi Räsänen 2015Finlands inrikesminister Päivi Räsänen vädjar till justitieminister Anna-Maja Henriksson om att utvisningar av personer som inte har tillstånd att vistas i landet ska behandlas snabbare vid förvaltningsdomstolarna. Cirka en tredjedel av alla utvisningsbeslut i Finland fattas på grund av brott och inrikesministern vill att de ska verkställas snabbare.

Inrikesministeriet anger att det tar i genomsnitt 517 dagar för förvaltningsdomstolen att behandla ett utvisningsärende. Minister Räsänen vill att utvisningsbesluten verkställs effektivare och anser att rättssäkerhetsproblemen skulle bli färre om besvären behandlades snabbare och att det föreligger starka skäl att prioritera fall som hotar rikets säkerhet.

Den nuvarande lagstiftningen om utvisning anses föråldrad. Den beaktar inte i tillräckligt hög grad de problem, som till exempel brottslighet, som den ökade rörligheten för med sig. En lång utvisningsprocess kräver dessutom en hel del resurser av olika myndigheter, vilket skulle kunna undvikas om processen snabbades upp. Inrikesministern:

Vi måste ytterligare skynda på och effektivisera avlägsnandet ur landet. Under denna regeringsperiod har man påskyndat uppehållstillståndsprocessen betydligt och i och med det har man också kunnat minska antalet platser vid förläggningarna för asylsökande. När en vistelse blir långvarig kan det uppkomma nya band och därmed även nya grunder att stanna i landet.

(Källa: Inrikesministeriet)
© denna blogg.

I Saudiarabien: ”Yet we have pursued our policy of refraining from interfering in the affairs of other states. The Kingdom has made no comment on Sweden’s internal affairs.”

Arab News logoUr en ledarartikel – Significant role of Saudi women – i  den saudiska tidningen Arab News, som jag varit läsare av i 20 år:

Earlier this month Swedish Foreign Minister Margot Wallstrom attacked the Kingdom’s human rights record. The bluntness of her words caused the government to withdraw our ambassador from Stockholm. The cogent point has been made that it is actually the Swedes that have human rights issues. Their treatment of their Roma minority has been deplorable. Meanwhile, the authorities appear helpless in the face of a disturbing growth in Islamophobia. The archetypal Western liberal society, it seems, is not so liberal after all. Yet we have pursued our policy of refraining from interfering in the affairs of other states. The Kingdom has made no comment on Sweden’s internal affairs.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det är fullkomligt ofattbart hur okänsliga fingertoppar många svenskar har – inte minst landets utrikesminister – och hur lite ”kulturell kompetens” de (inte) har lyckats skaffa sig trots den mycket stora invandringen av muslimer under 20 års tid! Ofattbart! OBS! Därmed givetvis inte sagt att alla ”muslimer” är likadana, lika lite som alla kristna är det. Detta sagt för säkerhets skull eftersom att ”missförstå” är en stor del av den svenska offentliga kulturen idag.

Min syn på saker och ting ändrades – eller rättare sagt: fördjupades – under mina fem år på Saudiarabian Airlines och mina därpå följande fem år på Saudiarabiens ambassad på Sköldungagatan i Stockholm. Jag lärde mig att se på Sverige med saudiska (och tunisiska, egyptiska, algeriska, libyska m.fl.) ögon. Med muslimska ögon. Och fick aha-upplevelser nästan varje dag. De sammanlagt tio åren plus alla år som asylombud åt, till största delen, muslimer, gav mig ovärderliga kunskaper och insikter i såväl likheter som stora skillnader i hur man tänker och ser på världen beroende på kulturell och religiös bakgrund.

En tumregel är – och har alltid varit – att vara lyhörd, att inte se allt med västerländska besserwisser-ögon. Men också att vara tydlig med egna värderingar och tankar. Att inte begå det så vanliga misstaget i Sverige, som bidrar till att integrationen går åt skogen lika snabbt som man uttalar ordet, nämligen att invagga sig i föreställningen om att alla som kommer hit nästan per automatik får ”svenska värderingar” så snart deras fötter nuddar svensk mark! En fullständigt förödande inställning som är mycket vanlig bland svenskar, ofta utan att de själva ens är riktigt medvetna om det. En sorts ”herrefolksmentalitet” som är mycket obehaglig. Men på något sätt ändå begriplig, eftersom svenskar bevisligen inte tycks vilja eller ha förmåga att förstå att alla människor på jorden (!) inte vill bli svenskar, inte vill kallas vare sig ”svenskar” eller ”nysvenskar” och absolut inte vill definieras som svenskar överhuvudtaget.

Margot Wallström Utrikesminister Statsråd Utrikesdepartementet

Margot Wallström (Foto Kristian Pohl, regeringskansliet)

Jag önskar att Margot Wallström hade haft den stora förmånen att umgås och arbeta med saudier som jag gjorde i tio år! Då hade hon fått lära sig mycket som hon skulle ha haft stor nytta av på sin nuvarande post (dock borde hon ha fått en del insikter och kunskaper också under sin långa tid i internationella sammanhang). Lyhördhet och respekt för att andra är och tänker och lever helt annorlunda än man själv. Att man inte kan trampa på andra som om man vore så mycket bättre och finare och mer rättänkande än alla andra och att man inte ska tro att Sverige är det Fredrik Reinfeldt försökte lura i både sina egna landsmän och världen:  en ”Humanitär Stormakt”. Snarare en liten, obehagligt megaloman, obstinat före detta välfärdsstat på väg utför med raketfart. Bilden av Sverige ute i världen är ju en helt annan än den svenskarna själva tycks tro – eller vilja tro – att den är. Den svenska besserwisser- och ”ta sig rätten att förmana andra för att man tror att man är så bra själv”-attityden har skapat – och fortsätter att skapa – enorma problem för det allt snabbare sjunkande skeppet m/s Sweden. Och med en regering som inte är regeringsduglig och en sällsynt teflonbeklädd utrikesminister så går det verkligen fort. Skeppet ar in vatten, läcker, sjunker såväl synligt som kännbart rakt framför våra ögon. Och ingen stoppar galenskaperna…

Arab News logoSlutord, ur artikeln i Arab News:

The misfortune is that the outside world cannot, or perhaps, will not accept the conservative values that sit at the heart of Saudi society. This refusal is doubly wrong. For a start it belittles the conduct of a society that is based on deeply-held Muslim teachings and traditional principles. Just as importantly, when this refusal is turned into governmental condemnation, it becomes an unjustifiable interference in the affairs of another sovereign state.

Omkring 1,5 miljarder människor (antalet muslimer, enligt Wikipedia) på jorden tänker och lever oftast annorlunda än de kanske 8,5 miljonerna svenskar (alltså svensksvenskar) om de lever i enlighet med sin religion, islam. Att föraktfullt trampa på dem (som många av dem uppfattar det) är inte smart och inte heller rätt.

© denna blogg.

 

 

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.”

En migga:

Asylrätt eller bättrelivsrätt?

profileJag vill börja med att kort kommentera ett beslut från Migrationsdomstolen, mål nr UM 8185-13*. Det är offentligt och finns hos Göteborgs tingsrätt.

Ett man, tidigare barn/minderårig i en familj som under åren 2005-2009 vistats i Sverige, ges uppehållstillstånd år 2015. Vardagsmat, kan det tyckas. Ja, om inte personen i fråga vore en serbisk medborgare. Och om inte personen i fråga uppgett att han under sin vistelse i Sverige som minderårig spelade apatisk i syfte att lura till familjen ett uppehållstillstånd. Då blev det inget uppehållstillstånd på den grunden och familjen fick resa hem. Bara för att några år senare pröva lyckan igen, denna gång i Norge. Men även där fick familjen från det europeiska landet Serbien nobben. Familjen bestämde sig då helt sonika för att flytta över till Sverige; gränserna är ju som bekant öppna. Den tidigare barnet och numera vuxne mannen och hans familj valde att efter ca två och ett halvt års illegal vistelse i Sverige återigen ansöka om uppehållstillstånd.

Den numera vuxne mannen åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv” (vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Asylrätten står idag inte att känna igen. Den är degraderad till något helt annat än ”asyl” och ”skydd mot förföljelse m.m.”. Människor kommer helt enkelt till Sverige för att de vill ha ett bättre liv – kalla det inte för något annat. Många är beredda att gå ganska långt för att få tillträde till det svenska välfärdssystemet, till och med att spela/utveckla ett apatiskt tillstånd. Eller att betala väldigt mycket pengar för att ta sig till Sverige.

Följande ändringar ser jag som nödvändiga för att kraftigt minska missbruket av asylrätten:

•  Inga permanenta tillstånd (gäller även ensamkommande s.k. barn) – annat än i särskilda fall och efter en avsevärd tid i landet och under vissa villkor.

•  De som söker skydd bör i första hand göra det i grannländer, vilket också sker i de flesta fall. Resonemanget om att de blir en börda för de berörda länderna har inget med Sverige att göra. Att Turkiet, Libanon, Irak med flera länder får ta emot många syrier är inte konstigt med tanke på att de också spelar en aktiv roll i att underblåsa konflikten i Syrien. Dessutom, inget av dessa länder erbjuder permanenta uppehållstillstånd. I praktiken upplåter länderna delar av sin mark, med omfattande stöd från UNHCR (där Sverige är en av de största bidragsgivarna) och andra frivilligorganisationer. Eftersom varken Turkiet, Libanon, Jordanien, Egypten eller Irak med flera länder har tvingat någon syrier att lämna sina territorier, bör de ses som säkra länder.

•  Statslösa (palestinier, bedooner, feili osv) är inte heller Sveriges ansvar. Om inte länder där de bor ger dem medborgarskap och om dessa länder vägrar dem återresor, så ska inte Sverige påta sig ett ansvar; det ter sig smått absurt. Idag kan en statslös person få uppehållstillstånd i Sverige för att hans ursprungsland vägrar ta tillbaka honom. Ett exempel: en statslös palestinier som i realiteten har ett permanent uppehållstillstånd förlorar det och rätten till återvändande om han lämnar Irak. Rimligt? Kanske. Kanske inte. Men så är landets regler och det känner invånarna till. Samma person kan bedömas sakna rätt till skydd i Sverige men kan ändå få uppehållstillstånd här eftersom Irak inte tar honom tillbaka. Rimligt? Knappast.

•  Ta bort preskriptionstiden för avlägsnandebeslut (fyra år). Den saknar relevans eftersom det idag ges obegränsade möjligheter att åberopa nya omständigheter, så kallat verkställighetshinder (som i sig bör begränsas). Utlänningar som inte återvänder till sina hemländer, därmed trotsande Sveriges redan generösa regler, ska inte ges hopp om att ändå få stanna.

•  En kraftig och reell reglering av arbetstillstånd. Det är inte rimligt att en 50-årig syrisk tandläkarsekreterare kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare för att dagen efter ansöka om asyl och samtidigt förklara att avsikten aldrig ens var att arbeta här. Dessutom, den som säger sig ha ett anställningsavtal ska visa att lönen är skälig, lägst 13.000 kronor i månaden enligt nu gällande regler, och enligt gängse lönebild inom den bransch där han eller hon ska arbeta. Men när resten av familjen ska ansöka om att få komma hit på anknytning till arbetstagaren, då ställs idag inga som helst krav på att arbetstagaren ska kunna försörja familjen! Krav på försörjning av anhöriga måste bli en realitet.

•  Sluta skylla på EU gällande migranter som flyr över Medelhavet. Ingen har uppmanat dem att ta den farofyllda vägen; valet är deras. Fråga er själva: varför åker en eritrean till EU och Sverige och inte till de afrikanska länderna? Jo, därför att han inte är ute efter skydd utan efter förmånliga ekonomiska och sociala villkor. Dessa människor vill ha ett bättre liv och de vill ha det i Sverige.

Konsekvensen av den extremt generösa tillämpningen av utlänningslagen är att eritreaner och syrier överger sina redan beviljade uppehållstillstånd i t ex gulfstater och i andra länder (USA, Grekland, Italien m.fl.) för att ta sig till Sverige eftersom här ges permanent uppehållstillstånd med allt vad det innebär. Det räcker för eritreanen i vapenför ålder, som i en del fall aldrig satt sina fötter i hemlandet, att uppge att ”flykten” beror på den allmänna värnplikten för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige! Mongoler ansöker om asyl trots total avsaknad av skäl för det och endast i syfte att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Antalet ensamkommande s.k. barn bara ökar och ökar eftersom sannolikheten för att beviljas permanent uppehållstillstånd är större än i något annat land; afghanska ensamkommande s.k. barn som är födda eller länge har bott i Iran eller Pakistan och inte i Afghanistan (många har alltså aldrig ens besökt landet…) kan, märkligt nog, i Sverige ges uppehållstillstånd efter prövning mot Afghanistan, som de alltså inte kommer ifrån!

Asylrätten är inte vad den var och vad den avsågs att vara. Vad vi idag sysslar med är bättrelivsrätt. Om vi i Sverige vill att det ska vara så, ja, då måste vi också kalla det så. Och vi måste även ändra i utlänningslagen så att den följs och inte som idag bryts mot på den myndighet som har att upprätthålla och efterleva den.

Och till slut en stilla reflektion: Hur kommer det sig att inte en enda berättelse om fusk eller missbruk från utlänningarnas sida hittar till mediernas redaktioner?

*Beslutet tas även upp här En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Kommentar: Att denna migga (och andra) orkar ta sig tid och vill använda energi till att skriva och kommentera, reflektera, informera – år ut och år in – är ett smärre under. Men det gör de. Deras berättelser ger ofta en helt annan bild av skeenden än svenska medier och politiker. Berättelserna är, bland annat av just den anledningen, viktiga. Om det inte var för dem skulle bilden av asylhanteringen vara nästan helt ensidig.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas igen: Tack till alla er miggor (och andra, som poliser och HVB-hemspersonal med flera) som oförtröttligt skriver och inte ens kan göra det i era egna namn utan att vara rädda för att stötas ut och rentav riskera era jobb. För att ni berättar som det är! Och stort tack till just den migga som skrev ovanstående viktiga text som givetvis inte alla behöver hålla med om, men som ger välbehövliga infallsvinklar och funderingar på den största och mest omvälvande frågan för Sveriges och folkets framtid: asylinvandringen.

© denna blogg.

Jag vill kunna lita på Migrationsverket. Jag är med och bekostar det.

Apropå inläggen 40 dagar i genomsnitt i Sverige, 48 timmar i Norge (4 mars 2015) och En migga: ”I vilket fall som helst är siffran 13 dagar som du har fått från Migrationsverkets presstjänst, som jag ser det, direkt felaktig.” (6 mars 2015), twittrade jag om dem den 6 mars. Idag den 16 mars twittrar Migrationsverket (Presstjänsten) och en migga sålunda:

MIG och migga 1

Jag kände mig lätt förvirrad och tog därför en paus och lyssnade på just Vem ska jag tro på med Thomas DiLeva för att inte fastna i irritation…

Nu kom information från den migga som också yttrat sig ovan:

En migga följer upp 2

Alltså miggan, som ju torde vara närmare ”verkligheten” än Presstjänsten, finner Presstjänstens uppgifter skrattretande och otroliga. Och fortsätter:

En migga om vilseledning 3Och:

En migga följer upp igen 4

Här förklarar miggan förkortningen och dess innebörd:

En miggas förkortnförklaringar

Därefter vill miggan – liksom också jag – ge Migrationsverkets Presstjänst the benefit of the doubt och jag skriver:

Merit om MIGs info

Varvid miggan svarar:

En migga 6Till slut så har jag sagt att jag anser att om man företräder en statlig myndighet så ska man kontrollera innan man svarar på frågor och vara säker på att man ger korrekt information. Och miggan svarar:

En migga följer upp 7Där står vi nu. Notera att jag absolut inte vill behöva vara misstrogen mot information som ges av Migrationsverkets Presstjänst! Jag vill – och jag anser att jag ska – kunna lita på vad de säger. Men det här är tyvärr inte första gången miggor ”i produktionen” reagerat på information som publicerats här och som getts av deras egen Presstjänst. Den har då varit felaktig och vilseledande, medvetet eller omedvetet, ingen vet.

En statlig myndighet måste ha anställda som vet vad de sysslar med, på alla plan och alla nivåer. Om felaktig information delges medierna och allmänheten är det en katastrof eftersom den felaktiga och därmed vilseledande informationen förs vidare som vore den ett faktum, alltså obestridligen rätt och riktig. Felaktiga uppgifter blir till ”sanningar” och till slut är det ingen längre som vet vad som stämmer och vad som är felaktigt.

Det är inte acceptabelt att folket i en civiliserad rättsstat inte helt och fullt kunna lita på en statlig myndighets officiellt lämnade uppgifter!

Jag vet att Migrationsverket hanterar svåra frågor och att personalen där är pressad. Om den inte klarar av att sköta sitt jobb så måste den – och har full rätt enligt lagen att göra det – klaga hos regeringen och säga ifrån att ”trycket och pressen är för stor, vi kan inte fullfölja vårt uppdrag”. Regeringen (och riksdagen) måste då agera så att situationen förändras och att Sverige blir mer likt andra länder med en mer ”normal” (notera citationstecken) asylinvandring som myndigheten Migrationsverket och även det civila samhället klarar av att hantera.

Fortfarande undrar jag varför man inte i Sverige gör som i Norge när det gäller uppenbart ogrundade asylansökningar? Och varför man i Sverige inte också, i fall av uppenbara eller synnerligen troliga fall av asylbedrägerier, agerar kraftfullt och ser till att sådana ”sökande” snabbt får avvisningsbeslut och lämnar landet.

Man måste kunna begära av en statlig myndighet att den:
1)  följer lagen
2)  lämnar korrekt information

Ingetdera kriteriet uppfylls idag till fullo av Migrationsverket.

© denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 224 andra följare