Finland. 26 procent positiva asylbeslut hittills i år.

Så här ser asylbeslutsläget i Finland ut just nu.

På Yles sajt kommenteras asylläget bland annat så här:

Andelen negativa asylbeslut har fördubblats i Finland. Av de asylansökningar som behandlats i år har nästan var tredje asylsökande fått negativt beslut. I fjol fick var sjätte asylsökande negativt beslut.

Ändringen förklaras med att Migrationsverket har ändrat sin bedömning av säkerhetsläget i Irak, Somalia och Afghanistan.

Finland. Hur hade det gått för vårt land om de unga männen ”flytt”?

På TV Finland visades idag, den 28 december, ett dokumentärprogram om Pilvenveikot (ung Molngossarna) på TV Finland. Pilvenveikot är en veteranförening för finska stridsflygare, grundad år 1976. I programmet berättar stridsflygarna om hur det var och om hur de inte för en sekund tänkte att de inte skulle lyda order och försvara sitt folk och sitt land – krigsveteraner som fortfarande lever – och man får se dokumentära inslag från kriget.

Reflektion: Jag funderar över hur det skulle ha gått för Finland, vad som hade hänt och hur det hade sett ut idag (också i Sverige, som knappast heller förblivit fritt utan de finska soldaternas insatser) om våra unga män hade gjort som de många unga män från länder i Mellanöstern som idag tar sig långt bort i stället för att slåss för sina länder och folk. Jag tror faktiskt inte att en enda finländare hade kunnat tänka sig att agera så fegt.

Så att finländska män skulle ha lämnat landet i stället för att strida – och dessutom också ha lämnat fruar och barn i fara – är nog en i det närmaste absurd tanke. Varför stannar inte de unga männen kvar i Syrien, Irak, Afghanistan och ger av sina kunskaper och förmågor både i strid och i återuppbyggnad av sina länder? Och varför ”sticker” de och lämnar sina fruar och barn kvar? Ju mer jag tänker på det, desto märkligare finner jag det.

En av de många som deltog i striderna för Finlands frihet, Kyösti Karhila, som ung stridspilot och på äldre dar:

© denna blogg.

På Lucia-dagen tänker jag alltid på Abdullah Mosa

På Lucia-dagen tänker jag alltid på Abdullah Mosa. Han var Minister Plenipotentiary vid Saudiarabiens ambassad under några av de år jag arbetade där. Jag höll ju på och ”integrerade” på ambassaden – ”tvingade” dem att fira alla kristna högtider och allas födelsedagar (tänk att de lät mig hållas!) – och Abdullah Mosa var ganska ny på sin post, han hade kommit två veckor före Lucia. Till Lucia-dagen, som jag ansåg också skulle firas på ambassaden, hade jag bakat små lussekatter och köpt pepparkakshjärtan med glasyrdekoration och ordet ”Lucia” spritsat tvärs över.

På förmiddagen, strax efter att Mr Mosa hade ringt till Ragab i köket och beställt en kopp starkt te – och jag hade bett Ragab tala om när detta skedde – gick jag en trappa upp i fyravåningarshuset där vi huserade, till Mr Mosas rum. Jag knackade på och stegade in med min stora Lucia-pepparkaka och min lilla lussekatt på ett fat och gick fram till hans jättestora skrivbord där han satt och såg så liten ut, och ställde ner fatet framför honom. Han tittade förvånat på mig. Jag berättade om Lucia-traditionen och pepparkakor och lussekatter och han lyssnade och tackade för både information och förplägnad.

Någon vecka senare kallade han på mig (jag var ambassadörens sekreterare och skulle också hjälpa nya diplomater tillrätta) och sa att han behövde hjälp med att anmäla födelsedatum till Protokollet på Utrikesdepartementet och till diverse försäkringsbolag och bilregister etc. Hela hans mörka ansikte sken som en sol när han sa:

I have chosen to make 13 December, the Lucia-day, my birthday! Because you came and you gave me your heart (!!!) and that made me very happy and feeling welcome in this dark and cold country.

Sålunda slogs det fast att Abdullah Mosas, Minister Plenipotentiary på Saudiarabiens ambassad, födelsedag skulle vara den 13 december i alla officiella papper i Sverige.

Jag glömmer aldrig någonsin Abdullah Mosa, han var en så vänlig själ, så elegant men också så klurig och underfundig, lite barnslig på ett positivt sätt. Man skulle faktiskt kunna säga att han var ganska ”osaudisk”. Han och min chef, ambassadören och alla de andra av varierande nationaliteter  förutom saudierna: egyptier, filippiner, tunisier, algerier, finländare, svenskar, gjorde mina fem år på Saudiarabiens ambassad till en oförglömlig och mycket speciell tid i mitt liv som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Bilderna är från Grand Hotel (klicka för att se dem i större format).

Bild 1 är från nationaldagsfirandet i Spegelsalen där Abdullah Mosa, längst till vänster, står uppradad tillsammans med den paranoide Said Nasr Al Mubarak (tidigare stationerad i Wien) som var livrädd för att ”halbstarke” skulle komma och skada honom, och den stackars Abdullah Al Ghamdi, konsuln som ville köra bil hem efter festen, höggradigt berusad, och det blev en himla kalabalik kring det i svenska medier och risk för dödsdom i KSA.

Bild 2 är från en stor festlighet i Vinterträdgården där Abdullah Mosa står längst till höger och någon arabisk ambassadör hälsar på dåvarande kungen Fahds son, Feisal. Prins Feisal var i Stockholm för att närvara vid – och studera – Nobelfestligheterna eftersom man i Saudiarabien hade planer på att införa något liknande. Särskilt väl från prinsens besök minns jag den kolsvarte, ståtlige nubiern och rummet där han satt 24/7 och vaktade en massa pengar som prinsens följe på uppemot 30 personer behövde under sina dagar i Stockholm. Även jag fick gå till nubiern och rekvirera en massa pengar när jag skulle ut och shoppa kristallprylar med diverse fruar. Det var en upplevelse, alltså både att få ut pengarna och att valla runt fruarna…

Finland. Mängder av förfalskade pass och id-handlingar beslagtas av Tullen.

Tullissa paljastui laaja väärennettyjen henkilöpaperien postitus turvapaikanhakijoille (I tullen avslöjades en stor sändning förfalskade identitetshandlingar till asylsökande), rapporterar Yle Uutiset.

Tullen på Helsingfors-Vanda flygplats har hittat en stor mängd förfalskade pass och identitetshandlingar i brev och paket som skickats till Finland från i huvudsak Irak och Turkiet. De asylsökande måste ju ha identitetshandlingar från sina ursprungsländer eftersom en majoritet har kommit till Finland utan några handlingar alls.

Passen och de övriga dokumenten har varit adresserade till personer på asylboenden och till privata adresser i Finland. Antalet dokumentförsändelser har ökat explosionsartat de senaste veckorna. Ett hundratal olagliga dokument har redan fastnat i nätet.

– Hittills i år har det kommit över 500 sådana här försändelser, men antalet ökar i snabb takt. Bara under gårdagen, till exempel, hittade vi nästan 50 stycken, säger Flygtullens tullchef Mika Pitkäniemi.

– I ett hundratal pass och andra identitetshandlingar har man funnit indikationer på att det rör sig om förfalskningar, säger brottsförebyggande enhetens chef Kari Kettunen vid Gränsbevakningsväsendet.

– Vi stöter på förfalskningar varje vecka. Vi har gripit personer och utkrävt straffrättsligt ansvar. Men de flesta av dem som anländer till Finland ansöker om asyl på rätta grunder, säger Kettunen.

Tullen meddelar:

Gränsbevakningsväsendet granskar de skickade dokumentens riktighet utifrån Tullens anmälan. Antalet försändelser som undersöks vid Helsingfors gränskontrollavdelning har ökat sedan sommaren, men under de senaste dagarna har ökningen varit speciellt påtaglig. Ökningen kan förklaras med det stora antalet asylsökande som anlänt till Finland. Många som ansökt om asyl har berättat att de har sina identitetshandlingar i förvar i Turkiet eller Irak, och att de tänker få dokumenten skickade till Finland per post för att lämna dem till myndigheterna. Uppenbarligen anses det riskfyllt att ha med dokumenten fastän man nog vill visa upp dem för myndigheterna i det slutliga destinationslandet. Asylsökande agerar på detta sätt eftersom de är rädda för att förlora eller tappa bort dokumenten under resan samt för att i vissa genomfartsländer låta förstå att de är av en viss nationalitet. Olika genomfartsländer behandlar människor av vissa nationaliteter på olika sätt.

Omkring en femtedel av dokumenten har undersökts närmare av Gränsbevakningsväsendet då man har hittat tecken som pekar på bl.a. förfalskning. Ifall man misstänker att dokumentet är en förfalskning, inleder Gränsbevakningsväsendet eller Polisen en förundersökning. Då förfalskningarna undersöks, utreds det var och hur förfalskningen är gjord och om den är förknippad med ordnande av olaglig inresa. Dessutom kan man genom att avslöja förfalskningar klarlägga den asylsökandes rätta identitet.

Kommentar: Jag ser att svenska medier tar del av min rapportering här på bloggen, det vill säga mina översättningar och mina sammanfattningar. I det sammanhanget vill jag påpeka att det kräver kunskaper, inte minst språkliga, och tid att göra jobbet och om svenska medier vill använda sig av mitt material så går det bra att kontakta mig via Info så kan vi komma överens om arvode om det används. Korta citat har man alltid rätt att fritt använda, men då gäller givetvis att det alltid ska finnas en länk med till aktuellt inlägg så att källan varifrån man fått uppgifterna anges.

Finland. Fler än 700 asylsökande har lämnat Finland frivilligt.

Klicka på bilden för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Många asylsökande har den senaste tiden kommit fram till att de inte vill stanna i Finland. Och irakierna är inte de enda som återvänder.

Hittills har 621 personer återtagit sina ansökningar om asyl. Förutom 253 irakier även 184 albaner, 22 marockaner och 18 personer från Ryska federationen. En del av de återvändande har rest tillbaka via programmet för frivilligt återvändande. International Organization For Migration, IOM:s statistik för juli-augusti visar att 47 irakier har återvänt med hjälp av den.

– Vår känsla är att det är ganska många som lämnar Finland på egen hand En del har rest redan efter några veckor i landet, säger Aino Likitalo, kommunikatör vid Migrationsverket.

Att irakierna vill lämna Finland kom som en överraskning för Iraks ambassad.

– Passen tog slut på ambassaden, det var förvånande många som ansökte om pass. Vi har nu beställt flera, säger Iraks ambassadör Saad A.W. Jawad.

Ambassadören berättade att de, förutom med pass, också hjälper de asylsökande under deras vistelse i Finland tills de nybeställda passen anländer.

– Ambassaden har beviljat pass åt ett hundratal och ungefär lika många står i kö.

I videon ”Malmös flyktingproblem” på Ilta-Sanomats sida sida säger ”Ahmed”, som nyligen anlänt till Malmö i Sverige, att han inte längre vill till Finland sedan han hört att Finland har skärpt sin invandringspolitik.  

© översättning Merit Wager

Finland. ”Vågen av irakier som vill resa tillbaka har överraskat Iraks ambassad och passen är nu slut.”

Klicka på bilden för att komma till artikel. och videoklipp i Ilta-Sanomat (på finska).

Apropå irakierna som köar för pass vid Iraks ambassad i Helsingfors för att de vill resa hem:

Många irakiska asylsökande har den senaste tiden kommit fram till att de inte vill stanna i Finland. De vill tillbaka till sitt hemland. Migrationsverket har under året fått motta fler än 250 återtagande av asylansökningar från irakier.

Finland, kulturen och de trånga flyktingförläggningarna har varit en chock för många. Att dela sovplatser med vilt främmande människor och att sova på madrasser på golvet har inte motsvarat den bild de hade fått av landet.

– Många har trott att de genast ska få vård för allvarliga sjukdomar i Finland eller att de lätt får ett jobb, säger Hanna Kautto, kommunikationschef på Migrationsverket.

Vågen av irakier som vill resa tillbaka har överraskat Iraks ambassad. Passen är nu slut och nya väntas kommande vecka från Bagdad.

De som vill återvända är besvikna över att de inte kan resa hem snabbt, helst genast. När en asylsökande återtar sin ansökan måste han vänta några veckor tills ansökan upphör att gälla. Därefter kan han börja ordna med pass och flygbiljetter.

Medan dessa ex-asylsökande väntar på att allt ska bli klart inför hemresan får de bo kvar på mottagningscentralerna och får bidrag på 93 euro för en månad om de serveras mat på boendet. De som bor så att de kan köpa och laga mat själva  får 316 euro för en månad.

© översättning Merit Wager

Irakier som vill till Finland: ”Jag talar med syrisk brytning om det behövs.”

I Washington Posts artikel Iraq fears a ‘brain drain’ as educated young people head to Europe berättas om utbildade irakiska män som vill till Europa – manga till Finland – och de sager uttryckligen att det handlar om att de vill ha ett bättre liv. Alltså inte att  de ”flyr från krig och förföljelse”, utan just att de vill ha ett bättre liv.

It is part of what Iraqi officials describe as a new “brain drain” as young graduates seize what they perceive as a rare opportunity to leave a country racked by violence.

På svenska:

Det är en del av vad irakiska tjänstemän beskriver som en ”brain drain” av unga akademiker som tar den sällsynta chansen att lämna ett land plågat av våld.

Inga asylskäl, således. men ett sätt att ”invandra” på felaktiga grunder till länder i Europa.

Vidare i texten:

Iraqi officials, however, say a disproportionate number of those leaving are not among the displaced, but educated young men who can afford the journey.

“I saw this wave of young people who were going, many of my friends going, and I saw this as a chance,” said Falah, who hopes to make it to Germany. “I’m in a better position than many people, but I want to make a better future for my family.”

På svenska:

Irakiska tjänstemän säger dock att en oproportionerligt stor andel av dem som lämnar är inte internflyktingar (dvs behöver inte fly. Min anm.), utan utbildade unga män som har råd med resan.

”Jag såg den här vågen av unga människor som var på väg, många av mina vänner reser, och jag såg detta som en chans”, säger Falah, som hoppas att kunna ta sig till Tyskland. ”Jag är i en bättre position än många människor, men jag vill skapa en bättre framtid för min familj.”

En man som alltså själv säger att han har det bättre än många andra, att han inte behöver fly, men att han passar på att resa till Tyskland och falskeligen utge sig för att vara asylsökande.

Iraks regering har ingen statistik över hur många som lämnar landet, men Joseph Sylawa, medlem i parlamentskommittén för migration och internflyktingar (displaced persons) tror att det kan röra sig om så många som 1.000 per dag.

Det är en dödsstöt. Utan sina unga människor kommer Irak aldrig att kunna återuppbyggas.

I texten berättas också:

På flygplatsen är de unga migranterna lätta att känna igen. Två unga män med ryggsäckar avskedskramar sina vänner.

– Det finns ingenting här för oss, säger en 24 år gammal man som är utbildad revisor och bodybuilding-fantast. Han vill inte uppge sitt namn eftersom det kan komma att påverka hans asylansökan. Han planerar att resa till Finland, ett allt populärare resmål för unga utvandrare, som tror att asylreglerna där är mildare. – Jag hoppas få ett jobb där, säger mannen.

Mohammed Jassim, 25, planerar också att ta sig till Finland. Han säger att han var en av de tio bästa eleverna i sin avgångsklass (ingenjörsutbildning) för två år sedan, men att han har haft svårt att få jobb. Nu arbetar han på en biltvätt.

Han berättar att hans fru och vänner uppmanar honom att resa och säger, innan han stiger på bussen till flygplatsen:

Det finns tusentals som jag som lämnar landet. Jag förväntar mig att se döda under min resa, men jag förlitar mig på Gud. Jag är beredd att tala med syrisk brytning, om det behövs.”

Det gäller för migrationsmyndigheterna i EU att kunna skilja agnarna från vetet. Och vara beredda på att det kommer massor av människor som inte alls har de skäl som enligt utlänningslagen krävs för att de ska få uppehållstillstånd, än mindre för att de ska ges flyktingstatus i våra länder. Att människor söker sig bättre liv och att livet i Irak är svårt, det kan alla förstå. Men människor utan skyddsskäl i Irak, så som lagen anger, ska inte få asyl i Europa. Inget land i EU har fri invandring till ”ett bättre liv” eller av andra skäl än de som anges i våra lagar och förordningar. Därför måste varje asylansökan utredas mycket noga och endast de, som med fullgod säkerhet kan konstateras vara skyddsbehövande, ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Europa. Något annat är otänkbart.

© översättning Merit Wager.

Finland. ”Först tackar vi Finlands regering för att vi fick komma hit. Sedan tackar vi finländarna som har hjälpt oss mycket.”

Klicka på bilden för att komma till MTVs artikel och inslag (på finska).

Dags för lite positiva nyheter också, mitt i allt elände!

Översvallande meddelande från asylsökande i Uleåborgs  till finländarna: Tack!

På Kastelli nödinkvartering för asylsökande i Uleåborg ordnades den 3 oktober en demonstration. Ett hundratal asylsökande ville visa sin tacksamhet mot finländarna sedan de fått komma till Finland.

Yasser Younis

– Först tackar vi Finlands regering för att vi fick komma hit. Sedan tackar vi finländarna som har hjälpt oss mycket. De har kommit hit till Kastelli och bland annat gett oss kläder, säger irakiern Yasser Younis.

Han berättar också att finländarna har varit vänliga och hälsat de asylsökande välkomna.

– Ett speciellt tack riktar vi till personalen på Kastelli, bland annat till dem som ansvarar för maten och till sjukvårdspersonalen.

Maten finns det ingenting att klaga på, det är bara tillagningen som är annorlunda än i hemlandet. Younis berömmer  maten som serverades häromdagen: sås med broilerfärs med gurka, tomat, korngryn och riven morot. Den var verkligen god, tyckte han.

De demonstrerande asylsökande bar plakat där det stod:

Vi vill respektera Finlands lag och komma bra överens med alla. Tack, Finland! P.S. Maten är helt OK.

Och på uppenbar Google translate-finska på plakatet kunde man läsa en text som förmodligen var menad att lyda ungefär:

Män från Bagdad hälsar fredligt Finlands folk.

Och en annan text, likaså på uppenbar Google translate-finska, som betydde:

Vi söker trygghet.

På Kastelli nödinkvartering finns för tillfället cirka 270 asylsökande, de allra flesta unga män.

© Översättning Merit Wager.

Finland. The Finnish Immigration Service freezes its decision-making on Iraqi and Somali asylum claims for the time being.

The Finnish Immigration Service informs:

The Finnish Immigration Service freezes its decision-making on Iraqi and Somali asylum claims for the time being.

This is due to the ongoing assessment of the security situation in Iraq and Somalia. At the same time, EU practices and possibilities to return people to Iraq and Somalia are reviewed. The assessment will be completed within the next couple of weeks. The guidelines for making decisions on asylum applications are changed if the information obtained shows it to be necessary.

Our preliminary data on, for example, the decision practices in other EU states confirms our impression that the guidelines are to be made stricter.

The decision-making is put on hold so that the pending applications from Iraqi and Somali nationals can be treated equally and according to the same guidelines that may possibly change.

Some asylum seekers have received protection solely due to the security situation

According to the present guidelines set out by the Finnish Immigration Service, asylum seekers from the central parts of Iraq as well as from southern and central Somalia have been granted residence permits on the basis of international protection solely due to the security situation in their home region. Now it has already emerged that asylum seekers who come from, for example, Baghdad and surrounding regions and from Mogadishu are not granted protection automatically in other EU countries.

Every asylum decision is made according to the guidelines that are valid when the application is decided. The date when the application was submitted makes no difference.

Up until 29 September, 17,350 asylum seekers have arrived in Finland this year. 69 per cent of them (11,898 applicants) have come from Iraq and 10 per cent (1,758 applicants) from Somalia.

Syrisk familj vill tillbaka till Sverige: ”Finland är en stor besvikelse.”

I artikeln Syyrialainen perhe haluaa takaisin Ruotsiin: ”Suomi on suuri pettymys” (Syrisk familj vill tillbaka till Sverige: ”Finland är en stor besvikelse”.) i tidningen Iltasanomat säger syrierna Leila och Nahmud att de vill tillbaka till Sverige. De har varit i Kemi och Helsingfors, sett Finland under tre dagar. Finland är för dem en stor besvikelse. Pappan i familjen, Nahmud säger upprört:

Vi har varit på gatan många timmar. Polisen kom och beordrade oss att gå därifrån. Vi trodde att Finland var ett bra och artigt land, men det är det inte.

Mamman Leila sitter med sina tre söner i Haparanda resecenter. Hon är orolig, bestört och förvirrad:

Vi har inte fått någon hjälp. Ingenting. Inte mat, inte någonstans dit vi kan gå. Ingen har hjälpt oss.

Familjen vill fort bort från Finland. Pengar att köpa biljeter till Luleå eller Umeå har de inte. De frågar:

Vad ska vi göra? Hur kan vi komma härifrån?

Personer som hjälper flyktingar gissar att bland de några tiotal som återvänt till Sverige fanns ett antal irakier som redan länge bott i Sverige. De har begett sig till Finland i hopp om att myndigheternas hantering skulle vara snabbare i Finland än i Sverige. I Sverige finns människor som väntat i åratal på asylbeslut.

”Människorna är bra, men Finland är inte bra”, säger en irakisk man. Men han talar inte om vad som inte är bra i Finland.

Också Ahmed Nashis tålamod prövades, där han väntade i duggregn i kön till flyktingslussen i Torneå. Han presenterar sig som en 16-årig irakier och säger att han vill till stadens centrum. Eller tillbaka till Sverige.

Texter i skärmdumpen från Iltasanomat:
”Vi har inte fått någon hjälp. Ingenting.”
och:
Även om flyktingströmmen tydligt fortfarande går mot Finland, har några tiotal under veckoslutet redan påtervänt till Sverige. För alla visade sig Finland inte vara ett drömland.

© Översättning Merit Wager.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Kvällstidningen Iltasanomat rapporterar att Aftonbladet kallar utrikesminister Timo Soinis uttalanden för ”ett angrepp på Sverige”. Man är inte främmande för överdrifter i Aftonbladet, eller skriverier som gränsar till osanningar heller för den delen, för den delen. Här verkar det handla om bådadera.

Vad har då Soini sagt? Alltså låt oss se på fakta och inte bara gå på aftonbladska åsikter om ”angrepp på Sverige”. Finlands utrikesminister har sagt:

Om det som pågår vid gränsen mellan Finland och Sverige fortsätter, hotar det att försämra relationerna mellan våra länder. Det har inte ännu påverkat relationerna alltför allvarligt, men om den här situationen kvarstår, kan en sådan fara föreligga.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat skriver (det här är alltså inte utrikesministerns ord):

Svenskarnas tolkning är det faktum att Sverige har tagit emot en hel del asylsökande och att de just nu tar emot många fler än Finland, och att Finland måste ”ta sitt ansvar”.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Min kommentar: Här skulle nog finländarna ha större anledning att uppleva den svenska besserwissigheten som ”ett angrepp på Finland”… De har inte gett Sverige rätten att tolka vad som ligger i begreppet ”ansvar”. Och de har inte gett Sverige rätten att – ständigt och jämt – klaga på andra länder i stället för att ens försöka sköta sina egna affärer.

Aftonbladet påstår:

Timo Soini erkänner att Sverige kan ha viss rätt i sin kritik att Finland borde öka sin del av flyktingar.

Men det här är utrikesminister Timo Soinis kommentar till den svenska tolkningen av att Finland borde ”ta sitt ansvar”:

Så kan man förstås tänka. Men man kan inte tänka att det är rätt att strunta i reglerna och tillåta transporter av migranter genom landet.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Genom att göra som Sverige gör, anser Soini att Sverige möjliggör brottslig verksamhet:

Man ger människosmugglare och olika grupperingar som finansierar terrorism den här typen av business, och påstår att man inte kan göra något åt det, att de här människorna ju bara kommer. Det här måste få ett slut.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Det handlar om Dublinförordningen, skriver Iltasanomat. Enligt den måste en asylsökandes ansökan behandlas i det EU-land till vilket den han eller hon först kommer. Nu krackelerar förordningen från söder till norr medan EU-länderna tävlar om att överföra ansvar på varandra. Timo Soini:

Sverige är inte det enda landet, Danmark släpper igenom till Sverige och Tyskland till Danmark. Den enda lösningen är att lägga pengar på flyktingläger och inrätta hotspots (mottagningscentra för snabb identifiering och registrering och för att ta fingeravtryck av migranter) i södra Europa, Nordafrika och andra närområden. Där kan man göra en screening (genomgång) och avgöra vem som har rätt att komma och vem som inte har det.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Vad har Finland för knep (sätt) att påverka Sverige att agera annorlunda än de agerar?

Soini svarar:

Det är ett gemensamt EU-beslut. Inrikesministrarna är samlade i dag för att få till stånd en sådan gemensam mekanism att vi kan få ordning på det hela. Då kommer alla länder, däribland Sverige, att börja följa Dublinförordningen.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt Timo Soini visar flyktingkrisen EUs passivitet:

Det går alltid illa för EU när det börjar bryta mot sina egna regler. Här fanns ju regler, men de efterlevdes inte. Nu när avtalen inte följs, börjar människor röra på sig.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt utrikesminister Timo Soini är det viktigaste nu att idka akut krishantering, så att man kan få ett slut på ”folkvandringen”. Tiden är enligt honom knapp:

Ett misslyckande med detta leder hela Europa in i en ganska hemsk situation. Om det inte kommer till stånd en lösning inom två dagar, kommer de enskilda medlemsländerna att börja tillämpa egna lösningar.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Kommer Finland att börja tillämpa egna lösningar?

Timo Soini svarar:

Ja. Det är klart att om en gemensam lösning inte kommer, då kommer varje land att se på saken enbart ur sin egen synvinkel. Det bästa resultatet kommer dock inte att uppnås på det sättet.

Det här är ett stort problem som omfattar hela EU. Man måste få till stånd spelregler som säger att man inte kan utlova en plats i himlen vare sig i Sverige eller i Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Soini säger (om EUs föreslagna, tvingande flyktingkvoter):

Finlands linje är att Finland kan delta på frivillig basis. Sverige, Tyskland och Frankrike vill ha fasta kvoter men det passar inte Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

I Finland har svenskarna anklagats för att aktivt har styrt asylsökande via norra Sverige till Finland. Vad anser Ni om det?

Timo Soini svarar:

Sådana rykten florerar, men jag kan inte kommentera dem. Det finns uppgifter om att människor har transporterats och att flera tåg har satts in och att man har bekostat deras (asylsökande) resor. Så organiserat, det är det ju.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

© Översättning Merit Wager. Vid ev korta citat, vänligen länka till denna blogg.

Finlands inrikesminister: ”Om Dublinförordningen inte fungerar så fungerar inte heller Schengen-systemet.”

Finlands inrikesminister Petteri Orpo stod som värd idag (22 september) vid de nordiska ländernas gemensamma konferens om invandrar- och asylfrågor i Bryssel.

De nordiska migrationsministrarna diskuterade situationen på asylområdet i de nordiska länderna. Minister Orpo uppmärksammade sina kollegor särskilt på Finlands oro för antalet oregistrerade asylsökande som reser genom Danmark och Sverige till norra Finland. Han betonade att:

Det är en ohållbar situation att människor som kommit in olagligt i EU reser från land till land utan att de registreras någonstans som asylsökande.

Källa: Meddelande på Finlands regerings sajt.

© översättning Merit Wager.

”Bagdads kyrkoherde” anser att man i EU bör göra åtskillnad mellan människor som faktiskt flyr för sina liv och dem som söker sig ett bättre liv.

I Verkkouutiset citeras vad den anglikanske pastorn, tidigare i Bagdad, Andrew White, har att säga:

Det är fel personer som står främst i flyktingköerna. Jag är besviken på hur Europa har svarat på flyktingkrisen. Man gör inte tillräckligt för de allra mest sårbara, för dem, som flytt undan religiös förföljelse.

Andrew White har blivit känd som ”Bagdads kyrkoherde”. Han verkade under lång tid som den ende anglikanske pastorn i Irak, men till slut beordrades han av ärkebiskopen av Canterbury att lämna Irak på grund av otaliga dödshot från jihadiströrelsen IS. Prästen anser att man i EU bör göra åtskillnad mellan människor som faktiskt flyr för sina liv och dem som söker sig ett bättre liv.

När jag ser arga unga män drabba samman med gränsvakter i Ungern och kräva att de ska släppas in i andra EU-länder, upplever jag det som att det är fel människor som befinner sig längst fram i de här köerna.

Andrew White vill att Europa ska göra mer för de flyktingar som befinner sig i lägren i Jordanien och i andra länder i Iraks närområde.

© översatt av Merit Wager. Vid korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

”Kom inte till Finland, här är fruktansvärt.”

Nu varnar irakiska män andra på Facebook (Irakilaiset varoittavat toisiaan somessa: Älkää tulko Suomeen, täällä on kauheaa):

Kom inte till Finland, här är fruktansvärt.

I några mobilvideoklipp filmade i Helsingfors och publicerade på en Facebook-sida som är populär bland irakier, ger tre irakiska män, Ali, Kadar och Ali, ”råd till alla som funderar på att resa”. Enligt dem var föreställningarna och förväntningarna något helt annat än verkligheten, vilket de insåg under resan genom Europa:

Till er som funderar på att resa: Gör inte det. På riktigt. Vi överväger redan att återvända till Irak. Vi ångrar att vi kom till Finland. Vi hade fel! Vi betalade enorma summor helt i onödan. I Irak tror man att allt är så märkvärdigt i Europa, att Europa är något överjordiskt. Det är bara helt vanligt här.

Alltså, på riktigt, situationen i Europa är svår. Visst är man i säkerhet här, men toaletterna är smutsiga, det finns inga kläder, maten är dyr… Portionerna på mottagningscentralerna är mycket små, de är inte ens tillräckliga åt barn.

Att befinna sig i landsflykt är fruktansvärt förödmjukande. Här får man inget jobb. Det var fel att komma hit.

Irakierna tycker att Finland är otroligt dyrt: ett paket cigarretter kostar 7 euro, Panadol 20 euro och en falafel kostar hela 8 euro.

Det är riktigt hemskt här. Situationen är svår. Det är tryggt, allt finns att köpa, men man kvävs här. Glöm allt snack om uppehållstillstånd. Om ni är i Turkiet så stanna där eller återvänd till Irak. Stanna i hemlandet om ni är där, oavsett om det innebär döden eller att bli sårad. Ni är ändå hemma i ert land.

Så varnas andra med orimliga förväntningar om någon sorts europeiskt paradis från att ta sig till Europa och i synnerhet till Finland.

© översättning Merit Wager. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

I Sverige diskuterar man faktiskt nu om huruvida man ska börja hjälpa (med boende, mat, läkarhjälp etc) också dem som tar sig in i landet illegalt och som Sverige alltså inte alls vet vilka de är. Dem, som Sverige inte duger som asylland åt, utan som tycker Norge eller Finland verkar vara bättre alternativ (nästan som om det handlade om charterresmål).

Senast togs frågan upp i God morgon, världen! i Sveriges Radio, där panelen vacklade i sina svar om huruvida Sverige skulle börja ordna inkvartering och läkarhjälp, mat med mera åt dem som vill ta sig till Finland och Norge. I stället för att skrika högt och kräva att Sveriges regering följer den finska regeringens exempel och ser till att alla som tar sig över gränsen registreras och kontrolleras och vistas i kontrollerbara områden tills det är bestämt om de ska beviljas asyl/skydd eller inte.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – utlänningslagen, Dublinförordningen, andra internationella konventioner och överenskommelser – och jag tvekar inte att än en gång använda ord som ”masspsykos” och ”godhetspsykos” för att beskriva vad som tycks vara vad som präglar detta land. Det är aldrig fel att, på ett personligt plan och av egen övertygelse, hjälpa människor i nöd. Men den totala oförmågan hos den svenska regeringen och riksdagspolitiker att tänka längre än näsan räcker och agera för landets och folkets säkerhet och i enlighet med de rättsliga system som man i demokratisk ordning själv skapat och förbundit sig att följa, är oerhört skrämmande och ett stort och direkt överhängande hot nu och i framtiden mot landet Sverige.

Läs också:
PASSPORT TO TERROR: MailOnline reporter buys Syrian papers being sold to ISIS fighters sneaking into Europe hidden among refugees – 17 september 2015

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.” – 17 september 2015

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.” – 19 september 2015

© denna blogg.

En migga: ”5800 asylansökningar på en vecka. 1200 på en dag.”

En migga skriver så här på Twitter:

De senaste sju dagarna = 10-16 september 2015. I går = 16 september 2015.

Om vi räknar med att det kommer 5000 asylsökande i veckan i genomsnitt, så blir det 260.000 människor på ett år. 2 x hela staden Örebro! Alla dessa ska utredas av Migrationsverket, de ska under tiden bo någonstans och få dagersättning, sjukvård, skola åt sina barn. Därefter ska de som får stanna ha bostäder, svenskundervisning, bidragsförsörjning. Och ”komma i arbete” genom en massa dyra, givetvis skattefinansierade ”komma-i-arbete”-projekt. Kostnaderna för alla asylprocesser (som ofta överklagas och det görs nya ansökningar), alla juridiska ombud, alla gode män åt ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga och tolkar är också skyhöga.

Men det finns ju inte bostäder, det finns ju inte lärare och det finns ju inte skolor till alla! Det finns inte heller sfi-lärare och det finns inte jobb. Och våra skatter kommer inte att räcka till att ta in en kvarts miljon människor på ett år (förutom alla de hundratusental som redan kommit och som inte heller har ”integrerats”, inte har jobb och måste bidragsförsörjas).

Sverige kommer inte heller att kunna försörja, utbilda, ”få i arbete” och ordna skolgång åt alla anhöriga som kommer när deras anknyntningsperson har fått PUT. Sverige kommer inte heller att kunna se till att de som inte får uppehållstillstånd lämnar landet; det har Sverige förresten inte klarat på många år, vilket lett till att tiotusentals människor (som vi inte heller vet vilka de är) lever i landet illegalt…

Hur ska Sverige klara detta? Konkret, praktiskt, faktiskt: Hur? Och – mycket viktigt – hur ska vår säkerhet garanteras när Sverige inte vet vilka som tagit sig in i landet, det krävs ju inte ens att människor styrker sin identitet! Inte heller vet man i Sverige anledningen till att människor kommer hit, det barnsliga mantrat som bland annat Sveriges statsminister och många andra pinsamt nog upprepar med dårars envishet : ”De har flytt undan krig och förföljelse” stämmer ju absolut inte för alla. Långt därifrån.

I Finland säger nu bortskämda unga män som inte gillar hur de behandlas i Finland att de hellre åker hem till Irak och Syrien igen än stannar där. Varför kom de överhuvudtaget hit?

Sveriges ansvarslösa och naiva hållning störtar landet i fördärvet. Hade man lyssnat på miggorna som enträget berättat och även gett mycket goda, insiktsfulla råd på asylområdet genom åren, hade en hel del varit vunnet. Men de (van)styrande sitter i sina bubblor och fattar helt enkelt inte vidden av vad som hänt och händer. Och de vägrar hårdnackat att lyssna på dem som vet,

© denna blogg.

Naser Khader i Berlingske Tidende: ”Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.”

Så här skriver Naser Khader under rubriken Flygtningenes luksusproblem på sin blogg i Berlingske Tidende. Jag översätter bara en del av texten, i första hand för att man helt enkelt inte har rätt att rakt av ”ta” någon annas text, i andra hand för att läsaren gott kan anstränga sig lite och/eller ta hjälp av Google translate (inte optimalt, men hjälper läsaren att förstå).

En sak är att Dublinförordningen som bland annat ålägger det första mottagarlandet att registrera personer som vistas olagligt i landet, helt och hållet har kollapsat. En annan sak är att många flyktingar som har kommit till Danmark men inte vill söka asyl eller låta sig registreras, befinner sig i ett ganska bekvämt dilemma: De flyr inte flyr från något utan till något.

Jag önskar att en stor del av min familj och mina vänner i Syrien hade samma lyxproblem: Vilket land ska vi välja? Ett sådant val har 13 miljoner syriska flyktingar inte. De har inte pengar att ta sig hit, och det är också nästan omöjligt ta sig ut ur Syrien. De kan inte välja mellan Italien, Grekland, Tyskland, Danmark och Sverige. De har bara ett alternativ: De kan försöka fly till närmaste säkra område. Och fly igen om konflikten flyttar sig.

Dessutom ska man ha klart för sig att många av de flyktingar som kommer hit just nu, inte har kommit direkt från Syrien till Danmark. Många har bott i Turkiet i månader eller år, men har nu fått upp ögonen för en fri passage genom Europa. Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.

Hur många svenskar följer vad som sägs och skrivs i Norge, Danmark och Finland? Alldeles för få. I de tre nordiska länderna har man mycket god pejl på vad som sker i Sverige, men som den Humanitära Stormakt Sverige ju anser sig vara så finns det kanske inte så stort behov – i varje fall inte bland politiker och journalister – att följa med vad de Ickehumanitära Småmakterna sysslar med. Hoppet står till folket, att folket ska vilja veta hur man tänker, tycker, uttrycker sig i grannländerna. Som ovan alltså Naser Khader i den stora dagstidningen Berlinske Tidende i Danmark.

© denna blogg.

Zulmay Afzali om den 11 september 2001: ”Den här dagen ringde Hamid Karzai och när jag svarade sa han: ”Var snäll och säg till din morfar att några personer från min provins Kandahar är här och att det är mycket viktigt för mig att träffa dem, så jag kan inte komma på lunch.”

Idag är det 14 år sedan 11 september-attackerna, en serie koordinerade terroristattacker riktade mot civila och militära byggnader i USA. Här, i ett utdrag ur sin bok En flykting korsar ditt spår berättar Zulmay Afzali om hur han upplevde den dagen:

Nästa dag, som var den 11 september 2001, vaknade jag som alltid tidigt. Rutinen var den vanliga: bön, samtal med min morfar, frukost och sedan studier på rummet inför min collegeexamen. Jag minns precis vad min mormor bjöd på till lunch den dagen: min favoritlammrätt. Jag åt och gick sedan tillbaka till mitt rum för att plugga vidare. Jag minns också att jag tänkte att jag måste kunna göra något när det gällde att bekämpa fanatiska extremister. Sådana var mina tankar den här dagen kring klockan ett. Jag tänkte att jag kanske skulle skriva någonting om kampen mot fanatismen, men frågan blev då vem som skulle vara villig att publicera en sådan text. Pakistanska tidningar skulle inte publicera något som var emot talibanerna eftersom ISI Pakistan (Inter Services Intelligence) hade rätt så stort inflytande över tryckta medier och eftersom ISI Pakistan sponsrade och stödde talibanerna och andra extremistiska grupper i Afghanistan. Så att skriva något anti-talibanskt var ingen god idé.

Jag funderade vidare och kom på att jag kunde kontakta några kamrater från college och att vi, tillsammans, kunde tala offentligt om talibanernas grymheter. Men återigen: det var ingen god idé eftersom presidentens far, Abdul Ahad Karzai, hade dödats av ISI-operatörer på grund av sin anti-talibanska och anti-al-Qaida-hållning 1999. Så att göra några uttalanden offentligt skulle få ISI att rikta sina vapen mot mig och jag insåg att jag måste vara försiktig. Jag tänkte febrilt på vad jag kunde göra, men kom inte på någonting. Det enda jag så småningom kom fram till var, att jag kunde gå med i en rörelse mot talibanregimen i Afghanistan. Medan jag satt där och tänkte hörde jag hur någon ringde på dörrklockan. Klockan var närmare tre och jag gick och öppnade. Det var grannarna som frågade om jag ville sitta och prata med dem som jag hade gjort i går eller om jag ville komma ut och spela cricket. Jag svarade att jag gärna ville spela cricket idag och så spelade vi några timmar ute på gatan.

Jag minns inte exakt vad klockan var när jag gick till block 5 i vår stad. Där fanns ett litet internetcafé och det tog 25 minuter att cykla dit. Jag tog min cykel och meddelade min mormor att jag skulle bli lite sen till middagen eftersom jag ville cykla till internetcaféet för att läsa min e-post och surfa runt och se vad som hände i övriga världen. Min familj behövde veta var jag befann mig när jag inte var hemma, så jag var alltid noga med att berätta vart jag gick eller cyklade. På caféet, som jag alltid gick till, kostade det 60 pakistanska rupier för två timmars internettid. Jag började med att kontrollera min e-post, surfade sedan lite planlöst hit och dit och chattade med några vänner som var online. Så tog min internettid slut. Jag beslöt att betala 30 rupier till för att förlänga min tid på nätet. När klockan var mellan sju och åtta på kvällen och jag var på väg ut ur caféet, såg jag på vänster sida av lokalen en liten 14 tums tv som stod på ett skåp. Jag minns inte vilken kanal den var inställd på, men det flashade till – BREAKING NEWS – och så meddelade programpresentatören att Amerika var under attack. Eftersom det var fullt av folk inne i lokalen och ganska stimmigt, koncentrerade jag mig inte på vad det var för attack som menades utan tog min cykel och cyklade snabbt hemåt. När jag kom fram satt min morfar redan klistrad vid tv-apparaten. Jag frågade vad som hade hänt och han svarade att några torn i Amerika hade träffats av två flygplan, men mer visste han inte just då. ”Kom och titta med mig”, sa han, ”så får vi se vad det är som har hänt allteftersom de rapporterar mera.” ”Vem tror du kan ha gjort det här?”, frågade jag min morfar och han sa att de senaste analyserna angav att det var bin Laden som låg bakom dådet, men de var inte säkra på saken.

Hela den kvällen och natten följde vi sändningar kring attacken mot de två tornen i New York via olika tv-kanaler. Det var oerhört intressant och i en del fria kanaler nämndes också Afghanistan i rapporteringen. Det var uppenbart att al-Qaidas ledarskap var stationerat i Afghanistan så varje reaktion från den amerikanska sidan involverade definitivt Afghanistan. Jag frågade min morfar om han trodde att USA kommer att skicka folk till Afghanistan för att försöka fånga bin Laden och hans nätverk. Han svarade att han inte visste, kanske USA skulle använda smart teknologi som riktade missiler och bomber för att ta sikte på al-Qaidas ledare och hans kumpaner. ”Men jag vet inte”, sa han, ”vi får vänta och se.” Så även min morfar hade bara en vag analys av läget. Ingen visste vad som skulle hända härnäst.

När klockan var två på natten, satt vi fortfarande med våra ögon stint fästa vid tv-apparaten. Sedan måste jag ha slumrat till och min morfar också. Han vaknade snart igen, men lät mig sova och jag vaknade med ett ryck vid halv niotiden på morgonen. Mormor frågade vad jag ville ha till frukost och jag bad om kokta ägg med färsk grön pepparfrukt. Hon gick ut i köket och jag gick direkt till rummet där tv:n stod och där min morfar redan satt och tittade. ”Vad har hänt?”, frågade jag, men han hade inte mycket mer att berätta, mer än att det verkade som om det faktiskt var al-Qaida som låg bakom flygplansattackerna mot World Trade Center-tornen och att vi nu bara kunde vänta och se vad USA ämnade vidta för åtgärder.

Snart var min frukost klar och min mormor bar in den i vardagsrummet; vanligtvis åt vi alltid frukost i köket, men hon förstod att jag ville titta på tv-nyheterna och äta samtidigt. Jag blev sittande där till framåt mitt på dagen. Jag rörde inte en enda av mina böcker, jag läste inte en rad i någon av dem. Jag bara följde tv-rapporteringen och det blev allt mer uppenbart att det faktiskt var al-Qaida med mästerhjärnan bin Laden som låg bakom den förödande attacken.

Vid lunchtid den dagen hade min morfar bjudit några av sina vänner på en sen lunch hos oss. Bland dem var en man som hette Ibrahim Spinzada, som hade en hög position inom UNHCR både i Afghanistan och i Pakistan. Han var afghan och en mycket god vän till min morfar. Den andre av de inbjudna vännerna var Hamid Karzai, Afghanistans nuvarande president, som då var antitaliban. Hamid Karzais far var en nära vän till morfar sedan lång tid tillbaka. Sonen Hamid hyste stor respekt för min morfar och brukade ofta komma till vårt hem och ibland bjöd han också min morfar hem till sig.

Den här dagen ringde Hamid Karzai och när jag svarade sa han: ”Var snäll och säg till din morfar att några personer från min provins Kandahar är här och att det är mycket viktigt för mig att träffa dem, så jag kan inte komma på lunch. Jag ber dig framföra mina ursäkter till din morfar.” Jag lovade göra det och gick genast till min morfar och berättade att det var Mr Hamid, som vi kallade honom, som ringde och att han meddelat att han inte kunde komma idag. Lite senare dök Ibrahim Spinzada upp och min morfar frågade honom om han visste vad som hände. Han svarade: ”Det är tämligen klart att attacken i New York är al-Qaidas verk och att USA kommer att jaga bin Laden och hela ledarskapet, men också de fanatiska talibanerna. Jag hoppas att det afghanska folket finner ett sätt att komma undan och skydda sig mot de fega, grymma och helt fanatiska talibanerna och de galna, psykotiska extremistiska wahabiterna. Jag hoppas att USA kan göra något åt dem och förbättra vår situation. Det är vad jag hoppas. Nu får vi bara vänta och se vad som händer.”

Ladda ner och läs hela boken En flykting korsar ditt spår
och uppföljaren Hederlighetens pris för 40 kronor per e-bok
eller beställ dem i pappersform för 110 kronor per bok.

Samma text har publicerats på Mummelförlagets sida.

Nederländernas regering vill frysa social- och studiebidrag för medborgare som går med i militanta grupper

Enligt artikeln Netherlands considers benefit freeze for citizens who join militants på Channel NewsAsias sajt har den nederländska regeringen den 15 juli föreslagit att socialbidrag och studiebidrag ska frysas för medborgare som går med i militanta grupper så som Islamiska Staten. Detta i ett försök att minska antalet unga människor som reser till konfliktområden:

Den som reser för att stödja ISIS (Islamiska Staten) eller för att gifta sig med en jihadistkrigare, kommer att mötas av frysta statliga bidrag.

Europol rapporterade i januari att så många som 5,000 personer från Europa har gått med i kriget i Syrien. Utrikesminister Bert Koenders sade dock förra månaden att 190 holländska medborgare har rest. (Min observation: Många som ansluter sig till IS är kanske inte holländska medborgare…).

Premiärminister Mark Rutte orsakade en storm nor han i mars sa, att han föredrar att se holländska medborgare ”stupa i krig” än att de återvänder till Nederländerna. Partier, organisationer och medborgare har nu en månad på sig att säga vad de tycker om regeringens förslag innan det går vidare för att bli lag.

Som alla vet så gör man i Sverige precis tvärtom: här ger man både bidrag och annan hjälp till jihadister. Bland annat i form av bostäder, vård och rehabilitering om det behövs, bidragsförsörjning men också hjälp att få jobb (vem vill anställa dem och vill de jobba? Det tänkte de inte på, de godhjärtade dumpolitikerna). Två EU-länder med två helt olika syn på terrorism och vad de har rätt att använda sina skattebetalares pengar till.

© denna blogg.

Kampanj för att lyfta frågor om mänskliga rättigheter – i Saudiarabien

I Saudiarabien har Ministry of Islamic Affairs, Guidance, Endowments (ung. Ministeriet för islamiska frågor, vägledning och gåvor) kommit överens med Human Rights Commission (Kommissionen för mänskliga rättigheter) som är Saudiarabiens organ för mänskliga rättigheter och lyder under regeringen, om att starta en kampanj som ska medvetandegöra människor i kungadömet om mänskliga rättigheter i enlighet med de islamska lärorna.

Kampanjen ska fokusera på att göra saudier och andra boende i landet medvetna om vad som sägs om mänskliga rättigheter i islam genom symposier, kurser och via broschyrer som ska distribueras i hela landet. Kampanjen ska också inkludera fredagsböner eftersom också imamer ska delta i spridandet av lärorna när de talar till muslimer i moskéerna på fredagar.

Nyligen kallade inrikesministern, prins Naif, hundratals imamer i Saudiarabien till ett möte som hölls i huvudstaden, för att betona vikten av att motarbeta extremistidéer på olika sätt, till exempel via fredagsbönerna. Ett dataregister ska också skapas hos ministeriet, där man samlar namn på forskare och experter inom mänskliga rättigheter. Ministern för HRC har också gett tillstånd till att broschyrer och informationsblad om mänskliga rättigheter i enlighet med islams läror ska publiceras och distribueras både inom landet och andra länder. Dessutom ska man förbereda symposier med experter på området som ska hållas i Saudiarabien men också i andra länder.

Som en del av sin mission i Saudiarabien har HRC kontaktat flera ministerier för att be om deras stöd när det gäller att införa program relaterade till mänskliga rättigheter i landet och i juni beslutade Socialministeriet att upprätta nya centra där man kan ta emot misshandelsoffer i flera städer i landet, efter en rekommendation från HRC. Turki Al-Sudairi, ordförande för HRC, ska vid ett möte med inrikesministern i Jeddah denna vecka uppdatera ministern om alla aktiviteter och även berätta om de hinder som HRC möter i kungadömet när det gäller att fullgöra sitt uppdrag.

© denna blogg.