Rubriken ovan anspelar på Maria Elementarskola. Det finns en mängd texter som jag skrivit om den här på bloggen, bland annat texterna där jag uppmanat stiftelsen Maria Elementarskolas ordförande, tidigare både lärare och rektor i skolan, Märta Franson, att lägga ner sitt livsverk. Jag hade önskat att hon hade varit lite som Askungen och lämnat balen när allt var på topp, när det var som bäst och roligast. Märta Franson borde ha lämnat innan klockan slog midnatt – Lägg ner Maria Elementarskola! – och inte väntat tills råttorna började lämna skeppet.
Hatifnattarna vände sina runda bleka ögon mot mumintrollets pappa. Han tog av sig hatten och började förklara. Medan han talade viftade hatifnattarnas tassar i takt, det gjorde pappan förvirrad och han trasslade in sig i en lång mening om horisonter och verandor och frihet och att dricka te när man inte har lust att dricka te.
Jasså, jag är räddad, sa mumintrollet och var snopen. Det är bra synd att det spännande alltid ska ta slut när man inte är rädd längre utan äntligen kunde ha roligt.
Tidigt om morgnarna stack hemulen in huvudet genom det trasiga fönstret och lyste på dem med en fackla. Han tyckte om facklor och lägereldar, vem gör inte det, men han satte liksom in dem på fel ställe.
Är de arga, de där drontarna? frågade jag försiktigt medan vi gick nedåt flodstranden.
Jo, svarade Fredrikson. Men de trampar på en bara av misstag. Gråter en vecka efteråt. Bekostar begravningen också.
Ingen vidare tröst om man är platt, mumlade jag och kände mig mycket modig. Jag frågar er, käre läsare: är det någon konst att vara modig om man inte är rädd?
Posted on torsdag, 24 november, 2005 by meritwager
Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. Tala inte sådär! Din frimärkssamling är den finaste i världen!
Det är just det! ropade hemulen förtvivlat. Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?
Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.
Rubriken ovan anspelar på Maria Elementarskola. Det finns en mängd texter som jag skrivit om den här på bloggen, bland annat texterna där jag uppmanat stiftelsen Maria Elementarskolas ordförande, tidigare både lärare och rektor i skolan, Märta Franson, att lägga ner sitt livsverk. Jag hade önskat att hon hade varit lite som Askungen och lämnat balen när allt var på topp, när det var som bäst och roligast. Märta Franson borde ha lämnat innan klockan slog midnatt – Lägg ner Maria Elementarskola! – och inte väntat tills råttorna började lämna skeppet.
Merit Wager 