• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Tiina Kantola: Kurdistan/Sverigeföreningen har inlett sin verksamhet i Erbil

Tiina Kantola skriver igen från regionen Kurdistan i norra Irak. Hennes tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida. På min blogg ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Denna gång handlar det om Kurdistan/Sverigeföreningen.

Kurdistan/Sverigeföreningen har inlett sin verksamhet i Erbil

Sverige och irakiska Kurdistan förstärker sina band ytterligare. Som den svenske utrikesministern uttryckte det i sitt tal vid invigningen av det svenska honorärkonsulatet i den kurdiska regionens huvudstad Erbil den 25 februari i år: ”Det finns ett litet Kurdistan i Sverige, och vi tänkte etablera ett litet Sverige i Kurdistan”.

Det sker på flera fronter och underlag saknas inte. Var och varannan dag blir jag tilltalad på svenska ute i stadsvimlet av kurder som är på hembesök här, eller nyligen har flyttat tillbaka hit. Många av de affärer där jag handlar ägs av svenskkurder, så jag brukar samtala med dem en stund för att upprätthålla deras ”andra modersmål”. Familjerna i Kurdistan får besök av sina släktingar från Sverige i en aldrig sinande ström. Många går med drömmar om att flytta tillbaka så fort de får jobb här. För välutbildade människor med internationell erfarenhet finns det alltid jobb.

I maj 2008 grundades den partipolitiskt och religiöst obundna Kurdistan / Sverigeföreningen, vars målsättning är

att bilda ett nätverk mellan Kurdistan regionen och Sverige, för att öka kunskap och förståelse, och skapa samhörighet och gemenskap mellan dem, och att aktivt medverka för den demokratiska processen i Kurdistan-regionen.

Nu i april 2010 kunde äntligen aktiviteterna komma igång och styrelsen väljas.  Årsmötet nu i april kunde efter omröstning fastställa föreningens officiella namn till Kurdistan/Sverigeföreningen. Föreningens ordförande är svenskkurden Asos Shafeek och jag själv anförtroddes uppgiften som sekreterare.

För att driva verksamheten inrättade styrelsen vid sitt konstituerande möte också ett antal utskott och utsåg ansvariga för dem. Utskotten är de organ som planerar, leder och genomför föreningens olika sakområden. Eftersom nästan två år har förflutit sedan grundandet av föreningen, har många idéer hunnit mogna och medlemmarna har skaffat sig en klar uppfattning om vilka verksamheter föreningen behöver fokusera på.

Utskotten är: Socialt utskott, Akademiskt utskott, Kultur- och aktivitetsutskott, Utbildningsutskott, Utskott för kunskapsöverföring, Affärsutskott och Stadgeutskott.

Kurdistan/Sverigeföreningen är öppen för alla, men särskilt intressant för dem med intresse för Sverige och Kurdistan. Mötesspråket är svenska, men det är klart att mina föreningskollegor ibland brister ut i en livlig debatt på kurdiska. Då är det inte lätt att hänga med i svängarna, men å andra sidan behärskar ju alla kurder både svenska och kurdiska, så översättningshjälp saknas inte!

Tiina Kantola om påsken i Erbil, irakiska Kurdistan

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. Hennes tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Denna gång handlar det om hur påsken firas där.

Påsk i Kurdistan

Påsken firas här i Kurdistan och i Irak naturligtvis bara av den kristna minoriteten – av assyrier och kaldéer i huvudsak. För en lekman är det en omöjlighet försöka hålla reda på dessa olika inriktningar av kristendomen. Men de har var sitt språk. Assyriska är också ett skrivet språk, men inte kaldeiska, det går vidare från generation till generation som ett enbart talat språk. Båda inriktningarna har sina egna kyrkor, men de har samma Gud.

Intressantast är, att dessa religioner har sitt ursprung just här i Mesopotamien, där jag befinner mig. I brist på historisk kunskap från dem jag känner här, kan jag konsultera Wikipedia. För övrigt nöjer jag mig med att följa det som sker här och nu i irakiska Kurdistan under påsken.uslimska) högtider är lediga dagar för de anställda, omfattande Eid två gånger under hösten. KRG, Kurdistan Regional Government, som erkänner alla etniska och religiösa inriktningar, har dock också tre dagars ledighet för sina kristna anställda. Så det är lite olika vilka kalendrar man följer.

Påskfirandet, liksom julfirandet, är här i första hand kyrkliga högtider. Påsken är en om möjligt ännu större högtid än julen. Kyrkan står i centrum för firandet. Redan på Skärtorsdagens eftermiddag fylls kyrkorna av firande. En kollega berättade för mig att man firar ”Den sista måltiden” genom att barn tvättar sina fötter i kyrkan. Det skall symbolisera hur Jesus och apostlarna förberedde sig för den sista måltiden. Kyrkorna är fullsatta från Skärtorsdagen och framåt.

På fredag är alla religiösa symboler i kyrkorna täckta med svart tyg, precis som jag vill minnas att de var hos oss i Norden.  Fredagen är en mörk och dyster, sorgens dag.

Till påsken bakas det kulitsha, små kakor som innehåller dadlar och nötter, respektive kokosflingor. Assyrierna har också ett speciellt bakverk, kaba. Man dekorerar också ägg på olika sätt och ger bort som present. Här förekommer inte maxi-ägg fyllda med godsaker, utan vanliga kokta dekorerade ägg i små korgar. I enlighet med traditionen dekoreras de genom att man kokar dem i olika färgbad, men Walt Disney & Co har även invaderat påskfirandet här med sina överförbara bilder.

Vi i huset blir överösta med påskhälsningar från grannar och kristna lokala bekanta. Det överräcks små tallrikar med kulitsha och målade ägg, alltid tre ägg, eftersom vi är tre i huset. De kommer i påsar, brickor och kartonger. Dessa bakverk är varje husmors stora stolthet, och alla bedyrar att de inte är lika goda som deras mammor kunde göra. Känns det igen?

På lördag eftermiddag börjar glädjens fest när Kristus är uppstånden. Processioner går runt kyrkan precis som jag som liten upplevde påsknatten i den rysk ortodoxa kyrkan i Finland. Glädjen över Jesu uppståndelse tilltar till söndagen, folk besöker varandra med orden ”Glad påsk, måtte dina drömmar bli verklighet” och världen känns just då väldigt god, liten och enhetlig.

© Denna blogg.

Tiina Kantola i Irak: Det kurdiska nyåret Newroz 2710, upptakten

Tiina Kantola skriver igen från regionen Kurdistan i norra Irak. Hennes tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida. På min blogg ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Denna gång handlar det om nyårsfirandet, Newroz.

Det kurdiska nyåret Newroz 2710, upptakten

Det kurdiska nyåret räknas från 700 f. Kr, då enligt legenden smeden Kawa befriade det kurdiska folket från den elake kungen, tyrannen Zuhak.

Kurderna är helt galet fantastiska på att fira sitt nyår, Newroz, den 21 mars! Det firas av kurder i Irak, Syrien, Turkiet och Iran, förutom alla kurder i förskingringen runt om i världen. Dock tillåter inte regimen i Iran firandet av Newroz, så vi träffade många iranska kurder som kommit till Akre för att fira.

Akre

Akre, staden vid bergsluttningarna i norra Kurdistan, var mitt val för årets nyårsfirande. Den har den mest magnifika inramningen med de bortåt 2000 m höga bergen, där staden är byggd på sluttningarna.

Redan den 20 mars på eftermiddagen samlades tusentals människor, mest män, på en bergsplatå i Akre. Säkerhetspådraget var omfattande – man ville ju inte ha några incidenter – polis och peshmerga var överallt och det kändes tryggt. Inte för att jag någonsin känner mig otrygg här i och för sig.

Tiina i kurdisk klänning

Det var inte att tänka på att köra dit med bil utan vi fick lämna bilen på gården till gamla Akres stadshus intill stadshustorget och vandra upp för den slingrande bergsvägen med ett lämmeltåg av finklädda människor. Själv bar jag naturligtvis kurdisk klänning.

Den traditionella kurdiska dansen hade redan kommit igång där på eftermiddagen, ledd av stadens borgmästare och andra prominenta personer, som kommit dit med sina fruar. Några yngre flickor bildade också en dansande kedja, men annars lyste kvinnorna med sin frånvaro – sådant är samhället här.

Snart blev jag och mina svenska vänner intervjuade i direktsändning i Kurdistan TV, som dagen till ära sände från flera orter i irakiska Kurdistan till hela världen.  Som varmt välkomnade västerländska gäster ville vi självklart passa på att tacka vårt värdfolk och förmedla det fantastiska fria firandet av Newroz från Akre. Och genast fick vi sms från kurdiska vänner och bekanta från flera kontinenter som hade sett oss på tv!

Längs sluttningarna på de två andra närliggande bergen såg vi redan facklor tändas av stadens utvalda vältränade söner och förväntan inför mörkrets ankomst hängde i luften.

Newroz med facklor, Akre

Eld betyder frihet i Kurdistan och Newroz firas med eldar i alla dess former – vissa eldar gamla bildäck på en påle, andra tänder eldar som vi gör hemma till Valborg – i Akre, med bergens speciella förutsättningar tänder hundratals unga män facklor och springer från bergstopp till bergstopp. BBC var på plats och rapporterade om stämningarna så här.

Väl framme på vår bergstopp hade de unga männen sprungit ca 1000 steg upp och ner på bergen och bildat ett pärlband av eldar till folkets stora förtjusning, ackompanjerade av fyrverkerier i den mörka natten.

Finalen var ett gigantiskt bål av alla facklor, mera dans och trumslag. (bild) Det magnifika Newrozfirandet hade bara börjat. Dagen efter skulle hela naturen fyllas av firande familjer på picknick.

© Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Tiina Kantola om kvinnor i det irakiska valet

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. (Här finns tidigare texter, här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av vad som pågår före, under och efter valet 7 mars.

Kvinnor i det irakiska valet

Allokeringen av platser för kvinnor i det irakiska parlamentet är begränsat till 25 %. Av 325 platser är 82 reserverade för kvinnor. Det talar sitt tydliga språk om att jämställdheten är långt borta i Irak. Cirka 1.800 kvinnor kandiderade i valet, av totalt 6.000 kandidater.

Om 82 kvinnor får tillräckligt med röster för att ta plats i parlamentet, har 25 % uppnåtts direkt. Varje kandidat behöver ca 50.000 röster för en parlamentsplats.

Om inte 82 kvinnor får direktröster, används ett mycket komplicerat system för att placera kvinnor med flera röster framför män med färre. På det sättet ska kvinnor uppnå 25 % av platserna i parlamentet. Endast valexperterna kan det här systemet, men det garanterar i alla fall att var fjärde ledamot är en kvinna.

Valresultatet väntas i mitten av mars. Det ska bli mycket intressant att se hur många röster de kvinnliga kandidaterna har fått.

Tiina Kantola: Valdagen i Irak den 7 mars

Tiina Kantola

Här skriver Tiina Kantola sin sista valrapport, men inte sin sista text från regionen Kurdistan i norra Irak. (Här finns tidigare texter, här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och just nu också  om sina intryck av vad som pågår före, under och efter valet 7 mars.

Valdagen i Irak, Duhok, den 7 mars 2010

Att ha fått delta som internationell observatör i det historiska valet i Irak har varit en unik upplevelse. Jag såg inte en enda incident på de valstationer där jag var, i Duhok. Med det menar jag, att jag varken såg våld eller väpnade incidenter. Det är ju sådant de flesta tror händer hela tiden i Irak. – och sådant som svenska medier ständigt rapporterar om.

Läs hela rapporten!

Tiina Kantolas femte valrapport från norra Irak

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. (Här finns tidigare texter, här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och just nu också  om sina intryck av vad som pågår före, under och efter valet 7 mars.

Observatörsutbildningar

Fredagen den 6 mars var det dags för detaljerade instruktioner om vår roll i det irakiska valet på söndag för oss, frivilliga valobservatörer i Shams network. Shams höll i utbildningen. Vårt fokus är enbart att observera och notera, inte agera. Vi lärde oss vad valkommissionens tjänstemän skall göra och inte göra i olika situationer och hur vi ska observera och notera allt i vårt rapporteringsunderlag.  Jag känner på mig att det ändå kommer att uppstå situationer där man blir ställd – ”är detta korrekt eller inte” enligt vallagen, procedurerna och instruktionerna?”

Kanadensisk observatörskollega i SHAMS- mundering

Kanadensisk valobservatör i SHAMS-mundering

För Shams internationella observatörer gäller den Code of Conduct for Election Observers, som det internationella samfundet har enats om 2005. Genomgången av denna leddes av en professionell Shams-funktionär från Monte Negro. Några exempel: vi får inte uttala oss om själva valet i media, då vi rimligen inte har hela bilden, utan endast det vi ser på ca 5 valstationer av samtliga 50000. Det kan ge en helt skev bild. Vi kan berätta vilken organisation vi representerar, och om vår uppgift.

Shams observatörer i norra Irak finns i Erbil, Suleimanya, Duhok, Ninewa, Kalar och Kirkuk. Vi är ca 30 personer uppdelade i nio team. Jag ingår i Team 1 i Duhok och det består av en lokal observatörskollega, tillika transportansvarig på plats, och mig. Vi två kommer tillsammans att cirkulera mellan ca fem vallokaler i Duhok, och för varje vallokal har vi en tidplan och ett rapportunderlag för observationer.  Vidare har vi ett tidschema för när vi ska skicka textmeddelande till vår koordinator, som hela tiden ska veta var vi befinner oss. Mobilerna ska vara tysta i vallokalen för att inte störa valfriden.

Min observatörskollega i Duhok längst t.h.

På valdagens morgon ska vi observera detaljer såsom huruvida det pågår valkampanj inom en radie av 100 m från vallokalen eller inte, om vallokalen öppnas i tid, om erforderligt antal IHEC valförrättare finns på plats. Vi ska vara med och observera räkningen av erhållna valsedlar, att röstboxar är tomma och förseglats korrekt före vallokalens öppnande, att röstningsbåsen har full integritet för de röstande, att endast personer med behörighet finns i vallokalen – ja, listan är lång.

Den svåraste utmaningen för mig kommer att bli att inte agera när jag ser något felaktigt.

Slutligen skall vi observera att stängning av vallokal sker på utsatt tid och på korrekt sätt. Efter stängningen observerar vi rösträkningen; att platsen för rösträkning är fri från allt annat material, att antalet valsedlar stämmer med de av vallokalen erhållna valsedlarna, att förseglingen av boxarna är obruten, att resultatet noteras rätt i tabeller och att resultatet anslås på vallokalens vägg utanför och att allt packas rätt för att skickas vidare till Bagdad.

Observationerna är otroligt många. Observatörens uppgift är att observera och notera, och vi har ingen rätt att agera, ge råd eller opponera.  Skulle vi möta motstånd eller missförstånd, skall vi hellre lämna lokalen än argumentera. Skulle allvarlig konflikt uppstå, ska vi stanna på plats och söka kontakt med vår Shams-koordinator i första hand, i andra hand har vi en kontaktperson i guvernoratet med ansvar att komma och hämta oss från eventuell konflikt.

Vi rapporterar våra upptäckter i ett frågeformulär som lämnas till Shams dagen efter valet.

Jag är imponerad av min organisations skicklighet och effektivitet och har fullt förtroende för den back-up som är rimligt att förvänta sig av en NGO i ett land i utveckling. Jag har det nätverk omkring mig jag behöver, och ser fram emot mitt uppdrag.

På fredag kväll den 6 mars deltog jag i ett möte med internationella ”polling watchers” från olika ambassader och konsulat som hölls på svenska konsulatet i Erbil.  Diplomatkårens uppdrag skiljer sig inte nämnvärt från vårt. På vägen hem från mötet konstaterade jag att polisen hade spärrat av vissa huvudgator för att de kampanjande och tutande bilarna inte ska kunna köra för fort och inte hopa sig för mycket. Det skulle försvåra polisens och militärens uppgift att hålla läget under kontroll.

© Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Intrevju med Tiina Kantola i Sisuradio

Valaffischer, Erbil, Irak

Valaffischer i Erbil, Irak

Tiina Kantola, marknadschef sedan ett år i Erbil,  är frivillig valobservatör i valet i Irak. Hon rapporterar om sitt liv här på bloggen (läs hennes texter här) och har den 5 mars intervjuats i Sveriges Radios Sisuradio.

Tiina Kantola rapporterar igen inför valet i Irak den 7 mars

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon berättar här på bloggen om valet i det nya hemlandet och om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet.

Om säkerheten ur en valobservatörs perspektiv

Säkerhet vid val är så mycket mer än att skydda människor mot våldshandlingar. Det handlar också om att bereda varje medborgare möjligheten att utan störning avge sin röst, med vars och ens integritet i behåll; kontroll av listor med röstberättigade, säkra rutiner kring hanteringen av röster och röstresultaten etc, etc. I Irak precis som hemma.

Men många tänker troligen på hur farligt det är i Irak under valet och hur folk kan skyddas. Att vi så gott som aldrig behöver tänka så i Sverige, det ska vi vara tacksamma för.

Den irakiska armén har huvudansvaret för säkerheten i samband med valet och koordinerar sin bevakning med amerikanska trupper, men de är endast stand-by. I Kurdistan sköter Peshmerga, den särskilda kurdiska säkerhetsstyrkan, bevakningen i samarbete med Ashaish, kurdiska Säpo.

Säkerhetsstyrkor har ENDAST tillträde till en vallokal om deras närvaro behövs. Vallokalerna öppnar söndagen den 7 mars kl 7 på morgonen, och stänger kl 17 på eftermiddagen. Det kommer att råda restriktioner att åka bil under viss tid före och efter valet, åtminstone in och ut i städerna. Enbart behöriga fordon får färdas i tätt bebodda samhällen under valdagen. Behöriga fordon kan vara säkerhetsfordon och persontransporter med särskilda tillstånd. På så sätt minimerar man risken för bilbomber och för att fordon ska ramma exempelvis vallokaler.

Märk väl att det här är en lekmans uppgifter som jag dels har egen erfarenhet av från valet i Kurdistan i somras, men också genom dem som själva arbetar med säkerhet här.

Vad min egen säkerhet beträffar så kör jag egen bil med en kurdisk vän från Erbil till Duhok, dagen innan valet på grund av fordonsrestriktionerna under valdagen. I Duhok har jag behörig transport mellan vallokalen och boendet. Återresan sker någon gång dagen efter valet, min kurdiska vän hämtar mig. På vägen kommer vi att möta ett otal check-points där Peshmerga kontrollerar våra ID-handlingar. De är alltid vänliga och hjälpsamma.

Utanför huset hör jag ljuden från valyran i staden, bilar kör omkring och tutar, polissirener tjuter. Det hör till i den här världsdelen att göra sin röst hörd med buller och bång, och det är inget som oroar mig. Man kan inte vara på ett ställe som detta om man är nervös av sig.

Och just när jag skriver detta vid midnatt mellan onsdag och torsdag, brakar det ordentligt någonstans och hela kvarteret blir mörkt. Elen gick, vilket är högst vanligt, fast normalt sker det inte så högljutt. Dags att dra täcket över sig, det kommer en ny dag imorgon också.

© Denna blogg

Tiina Kantola i Erbil inför det kommande valet i Irak

Här skriver Tiina Kantola som för ett år sedan flyttade till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon berättar  här på bloggen om valet i det nya hemlandet, och om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet.

Fortfarande lite yr av glädjen över att vi den gångna veckan här i Irak fått inviga både Sveriges ambassad i Bagdad och svenska konsulatet här i Erbil, börjar jag nu så sakteliga inta rollen som frivillig internationell valobservatör under det irakiska parlamentsvalet om en vecka – på valdagen den 7 mars.

Ungefär 18,2 miljoner irakier har rösträtt och de väljer bland 6.000 kandidater från ca 300 (!) partier. Det handlar om att välja 325 medlemmar till det irakiska parlamentet för fyra år, vilka i sin tur väljer en premiärminister och en president för en mandatperiod på fyra år. Med så många partier, nästan lika många som platser i parlamentet, verkar det helt omöjligt att genomföra rättvisa val. Men majoritetsblocken består av 4, 5 koalitioner, varför merparten av rösterna torde hamna där.

Det kommer att finnas ca 52.000 vallokaler i Irak. Alla röstberättigade ska ha möjlighet att ta sig till en vallokal inom rimligt avstånd, och det ska inte uppstå trängsel. Det är just i en av dessa vallokaler jag ska vara observatör genom Shams, en irakisk NGO*.

Eftersom jag i snart tjugo år har varit aktiv medlem i den internationella NGO:n för yrkeskvinnor, Soroptimist International, som har konsultativ status i FN, sitter en NGO:s neutralitet och oberoende i ryggraden på mig.

Det är naturligt för mig att ta reda på FN:s hållning och arbete i valet i Irak. Så jag sökte information från FN-organisationen United Nations Assistance Mission for Iraq (UNAMI), vars rådgivare fortsätter att ge både råd och teknisk hjälp för IHEC, den irakiska valkommissionen, för transparens och stadga i valprocessen.

Generalsekreterare Banki Moons speciella Irak-representant, holländaren Ad Melkert, höll i mitt tycke ett mycket klargörande tal på Carnegie Endowment for International Peace – om Iraks aktuella utmaningar i samband med och efter valet och i framtiden. Melkert menar att Irak nu behöver konsolidera sina framsteg från de senaste två åren. Irak är i behov av det internationella samfundets erkännande för sin fortsatta utveckling. Stödet till Irak bör snarare spela en stödjande än en ledande roll.

Häromdagen träffade jag också två av EU:s sammanlagt sexton valanalytiker, från EU Election Assessment Team, som arbetar i Irak under februari-mars. EU stöder genom EAT Iraks utveckling till demokrati, såsom man gjort även under de tidigare valen i Irak och Kurdistan. Förhoppningsvis träffar jag flera av dem dagarna före valet för att diskutera deras roll närmare.

* NGO = Non Governmental Organization, d.v.s. icket statlig organisation

Fortsättning följer!

© Denna blogg

Tiina Kantola – valobservatör i Irak av egen kraft

På jobbet, Ster Tower i Erbil

Här skriver Tiina Kantola som för ett år sedan flyttade till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon kommer att berätta om valet här på bloggen och om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet – i mån av tid.

En valobservatörs förberedelser
Nu har jag fått besked från frivilligorganisationen SHAMS Network att jag antagits som frivillig internationell valobservatör i det irakiska parlamentsvalet den 7 mars!

Jag blir en av observatörerna i Iraks norra region och det är en stor ära för mig. Jag kommer att tjänstgöra i någon vallokal i staden Duhok i nordvästra Irak, nära den turkiska gränsen. Det är ca 2,5 timmars bilresa från Erbil.

Eftersom vallokalerna öppnar tidigt ska jag åka dit redan dagen före för att vara på plats i god tid. Jag har ombetts att ordna min egen transport.

Jag kör alltid bil själv här, vilket många utlänningar inte gör; de flesta har chaufför. Men mitt företag avråder mig från att köra/åka ensam utanför min hemstad Erbil. Det är nog mest för att det föreligger en viss risk för kidnappning, eftersom västerlänningar antas ha mer pengar. Denna avrådan gäller alltid, men i valtider är det ännu viktigare att respektera säkerhetschefens rekommendationer. Därför behöver jag även en chaufför för färden till Duhok, eller helt enkelt sällskap på resan. Så det ska jag ordna.

Vidare ska alla observatörer utrustas med ett särskilt ID-kort som utfärdas av The Independent High Electoral Commission (IHEC).  Kopia på pass och uppehållstillstånd ska genast skickas till SHAMS. Kontrollen kommer att vara rigorös och man måste alltid kunna bevisa sin behörighet.

Någon dag före valet ska alla observatörer genomgå en heldagsutbildning inför sitt uppdrag. Procedurerna på dryga 50 sidor, för röstning och rösträkning för detta parlamentsval, ska läsas in innan dess, likaså den irakiska vallagen.  Naturligtvis är det också bra att följa SHAMS nyhetsbrev på hemsidan och en del lokala nyheter.  Ovärderliga källor. Det roligaste är ändå alla samtal med vanliga människor!

Fortsättning följer!

© Denna blogg.

Hur ofta inviger Carl Bildt ett honorärkonsulat?

Tiina Kantola (läs hennes tidigare texter här) rapporterar från sin nya hemstad, Erbil:

Hur ofta inviger Carl Bildt ett honorärkonsulat?

Idag, den 25 februari 2010, var dagen för den officiella invigningen av det svenska honorärkonsulatet i Erbil, Kurdistan, norra Irak.

Svensk honorärkonsul i Erbil är Carl Henrik Assargård, som vid sin sida har sin fru, Ann-Sofie Glans, en kompetent affärskvinna inom PR och kommunikation.

Den här underbart soliga februaridagen samlades alla svenskar, svenskkurder, svenska och irakiska ministrar på gården till det nya konsulatet i Erbil för att vittna om den här efterlängtade händelsen. I går (24 februari) invigdes den svenska ambassaden i Irak, Bagdad av Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

Idag (25 februari) överlämnade Carl Bildt det officiella konsulbrevet från vår kung Carl XVI Gustaf till den i december utnämnde honorärkonsuln i Erbil, Carl Henrik Assargård. Den svenske ambassadören i Bagdad, Niclas Trouvé, var en mycket stolt och glad invigningstalare, tillsammans med sina vänner från den kurdiska regeringen: premiärminister Barham Salih, chefen för KRG:s utrikesdepartement Falah Mustafa Bakir, Iraks ambassadör i Stockholm, Ahmad A. Bamarni och flera ministrar och andra prominenta personer från Irak.

Jag hade glädjen att för första gången träffa flera tjänstemän från Sveriges nya ambassad i Bagdad och andra som är knutna till ambassaden, bland annat SIDA:s representant. Också Exportrådet har sitt kontor i Bagdad, och jag ser fram emot många givande kontakter med dem för utvecklingen av de svensk-irakiska affärsrelationerna.

Med hänsyn till att det bor, ja, jag har hört att det är så många som 170.000 irakier i Sverige, och att majoriteten av dessa är kurder, har det länge behövts en officiell svensk representation här i Kurdistan. När den välbekanta svenska representationens skylt avtäcktes, tog Sverige ett stort och viktigt steg från ord till handling i de svensk-irakiska relationerna.

Det faktum att Sveriges utrikesminister inviger honorärkonsulatet i Kurdistan, indikerar att Sverige ser norra Irak som en strategiskt viktig region. Det behövs officiella band länder och regioner emellan för att gemensamma strävanden för demokrati, handelsutbyte och mänskliga rättigheter skall kunna utvecklas i samarbete. Det officiella samarbetet är ett tecken också för näringslivet att kavla upp ärmarna och se nya möjligheter.

© Denna blogg.

Tiina Kantola om valet i Irak 2010

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon kommer att rapportera om valet och berätta om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet – i mån av tid.

Världspressen har ögonen på vad som pågår här i Irak, så det behöver jag inte kommentera. Valet i Irak äger rum den 7 mars 2010.

Likaså finns det mängder av officiell information om valet att tillgå på olika hemsidor, så det kommer jag bara återge i de delar jag hinner ta till mig och om det kan tjäna som förtydligande av det jag upplever.

Nationella demokratiska val är ju internationellt reglerade och det gäller också Irak. Häromdagen träffade jag representanter för EU, som har en hel organisation här i Irak för att följa och bevaka valet.

Hur valet påverkar mig som lever och arbetar här som utlänning, vad jag upplever, och vad jag gör under valet, kan jag berätta om.

Häromdagen fick jag en inbjudan av en kurdisk-kanadensisk väninna att bo över hos henne under valet ”för det var nog inte säkert för mig att bo hemma i mitt hus”, tyckte hon.

Dagen efter frågade jag säkerhetschefen på mitt företag, som enligt mitt kontrakt har ansvaret för min säkerhet här, hur jag ska agera. Han berättade att han, och alla andra, väntar på instruktioner från KRG, Kurdistan Regional Government, om just detta.

Det jag vet av erfarenhet från valet i Kurdistan i juli, 2009 var, att all biltrafik i staden, förutom den med särskilt tillstånd att köra den dagen, var förbjuden.  Förbudet gällde från lunch dagen före valet, till lunch dagen efter valet. Fordon är av säkerhetsskäl under hård bevakning under valen. Och jag minns glädjeskotten den kvällen när valresultatet publicerades. Ja, då sköt de firande gevärskott rakt upp i luften!

Jag har ansökt om att få bli frivillig internationell valobservatör under det irakiska valet 2010. Det är mig en stor ära att bidra med min resurs som internationell observatör av det irakiska valet, i en vallokal någonstans i Kurdistan. Ansökan är skickad till den irakiska NGO Shams network, men jag har ännu inte fått besked.

Uppdraget handlar om att som frivillig inom den irakiska NGO:n, Non Governmental Organization, SHAMS, agera som frivillig internationell observatör. Exakt vad det innebär, får jag återkomma till. Observatörerna får en dags utbildning för sitt uppdrag.

Jag har också skickat en formell förfrågan till ägaren och ledningen för företaget jag jobbar för, om de stödjer mitt engagemang, och om de möjligen har några råd att ge mig ledigt, i det fall jag blir vald till uppdraget. Alla kurdiska vänner och kollegor som  jag har pratat med, är väldigt glada över mitt initiativ. Jag är lite överraskad över hur mycket det tycks betyda för dem att jag som utlänning och kollega ställer upp frivilligt som observatör.

Det tycks betyda mycket för mina kollegor att jag vill finnas på plats för att vittna till västvärlden att allt går rätt till. Jag är rentav tagen av den innerliga glädje och stolthet de visar över att jag vill göra det här. Så jag hoppas att jag blir vald.

© Denna blogg.

Tiina Kantola i norra Irak berättar om död och sorg

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida).

Den senaste veckan har tre för mig nära familjer drabbats av död. Det har varit en tung vecka. Men samtidigt har jag fått vara väldigt närvarande i helt nya upplevelser om hur man sörjer, delar sorg och visar sin egen sorg här i Irak. Jag har blivit medveten om att man här inte bara dör för att man är gammal, eller av bomber eller hat, utan också av dumdristighet och vårdslöshet. Här finns en sorts död som inte finns hos oss i väst. En död utan mening.

Den svåraste döden, och den upplevelse som jag personligen bär tyngst, är min teaboys (på kontoret) tragiska död. Han var mitt solsken varje dag, en kille i 25 årsåldern vars uppgift var att servera te och kaffe och städa. Alltid glad, hjälpsam, initiativrik, ansvarstagande och påhittig! En ovanlig kille. Vi hade så roligt, fast jag ännu inte kan kurdiska, och han inte kunde engelska. Han lärde mig så mycket!

För ett par veckor sedan, på kvällen hemma hos sin familj, fyllde han på en brinnande fotogenvärmare med fotogen. Hur kan man bara göra något så korkat, frågar jag mig. Hela värmaren smällde, och han fick brinnande fotogen på sig, han brann!

Läkaren på sjukhuset talade om 87 % brännskador och gav honom tre dygn att leva. Vi på företaget hade kontakt med honom hela tiden via hans kusin, som vakade hos honom. Kusinen är anställd som teaboy på vårt andra kontor. Vår företagsläkare besökte honom, likaså vår personalchef, som kunde berätta för honom att hans lön kommer att betalas till honom om han överlever, eller till hans familj om han dör, ”i eviga tider”; till hans mamma, eller till hans unga fru, lilla dotter och ett ytterligare barn som är på väg, för hans fru är gravid. Han hälsade till mig från sjukhuset, vi gillade varandra!

Trots hans minimala chanser att överleva, ville ingen tro att han skulle dö. Men på fjärde dagen efter olyckan, orkade hans kropp inte mer. Dagen efter var begravningen. Enligt islamsk sed begraver man sina döda inom ett dygn. Jag såg när männen från vårt företag åkte iväg till begravningen. Jag undrade varför bara de, och fick veta att kvinnor inte får vara med på begravning eftersom de bölar så mycket. Märkligt, tyckte jag, får man inte ens som mamma eller fru begrava sina käraste. Att jag inte blev tillfrågad ens, kunde jag ta med ro – ta seden dit man kommer.

Idag var jag tillsammans med tre andra kvinnor från vårt företag på kondoleansvisit hos hans familj, de kvinnliga medlemmarna. Man gör kondoleansvisit hos den sörjande familjen inom tre dygn efter döden.  Kvinnor samlas för sig och män för sig.

Det här kondoleansbesöket var något av det tyngsta jag varit med om i hela mitt liv. På gatan utanför hemmet hade man uppfört ett tält – vi skulle kalla det för partytält – där släktens kvinnor satt på mattor med fotogenvärmare som värmekälla, eftersom det är kallt i Irak just nu. Man tar av sig skorna och går in i tältet. Där satt minst 30 kvinnor i olika åldrar och ett antal barn. De flesta grät tyst. Vi satte oss på knä på mattan framför mamman och mina medsystrar från företaget framförde våra kondoleanser.

Mamman berättade, och jag fick det översatt för mig, att hennes son alltid pratade om mig. Det var en stor skatt för mig att få höra. Jag saknar honom så. Det var en kompakt sorg, gråt och förtvivlan i tältet. Framförallt mamman, som grät och sörjde högt, oavbrutet. Bredvid sig hade hon en kvinna i vit huvudduk som jag uppfattade som en religiös stödperson. Hon framförde böner och tröstade. Huvudsörjande var mamman, kändes det som. Hans unga fru satt där bredvid, alldeles gråsvart i ansiktet. Hur blir hennes liv nu, funderade jag, och diskuterade det med några kurdiska vänner. Men det kändes som att synen på fruns situation är lättsam: ”Hon kan ju alltid gifta om sig!” fick jag till svar.

Irak upplever fortfarande hundratals sådana här helt onödiga dödsfall. Folk har antingen inte kunskapen, eller också finns det en dumdristighet som jag har svårt att förstå. I trafiken, med farliga ämnen etc. Vardagliga situationer av vårdslöshet.

Tiina Kantola: Mer om att leva och bo i irakiska Kurdistan

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett knappt år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida).

Att leva och bo i irakiska Kurdistan

Nu har jag hyrt ett hus i irakiska Kurdistan, i Erbil! Efter att i nästan ett år ha bott under hotelliknande förhållanden på Chinar Tourist Compound i Erbil, Ankawa, hyr jag nu ett hus tillsammans med några internationella vänner.

På Chinar kostade det 1500 USD per månad för en liten turistlägenhet med ett sovrum, vardagsrum och barkök med kokplatta. Nu är vi tre vänner som delar på en stor villa på två plan, med 4 sovrum, sällskapsrum, matsal, ordentligt kök och badrum på varje plan, trädgård och terrasser på både andra våningen och på taket. För 800 USD per månad plus el. Här stortrivs jag och har grannar som är otroligt trevliga och hjälpsamma!

Att leva i hus som kurderna själva, är att ta seden dit man kommer. Det mest spännande är att få känna av hur en vanlig kurdisk familj i Erbil har det. Eldistributionen är ju fortfarande bristfällig, vi har statlig el ca 15 tim per dygn just nu. Detta kompletteras med el från generatorer; i vårt fall genom en generatorstation för området. Men ibland har vi ändå ingen el alls och så här vintertid kan det bli kallt inomhus också, eftersom isoleringen av husen är lika med noll.

Då har vi fotogenvärmare som komplement. Ute i trädgården står det en tunna med fotogen, som vi tappar i en dunk, för att sedan pumpa ner i fotogenvärmarna. Allt det här fungerar väldigt bra bara man lär sig hela systemet.

Häromkvällen hade vi kurdiska vänner på besök. Det har vi ofta i vårt hus, internationella och lokala vänner är alltid välkomna, våra dörrar står öppna. Om man blir sen, kan man också sova över, antingen på dynorna i vardagsrummet eller i vårt gästrum. Inga problem!

Elen kommer och går, så ibland är det full belysning och ibland mysbelysning. På kurdiskt vis är vardagsrummet både sällskapsrum, matsal och sovrum – vi vill ta seden dit man kommer, och vi trivs fantastiskt bra med det!

Här är middagsbilder både med och utan el:

Om kontrollen över Rafahgränsen och frågan om verkställighetshinder

Här är ett nytt inlägg av Birgitta Elfström, jurist, f.d. beslutsfattare vid Migrationsverket, Mellanösternexpert som under många år och oräkneliga gånger rest i Libanon, Syrien, Israel/Palestina, Libyen, Irak, Jordanien m.fl. länder som många asylsökande kommer ifrån).

Kontrollen över Rafahgränsen och frågan om verkställighetshinder

Migrationsverket utvisar statslösa palestinier till Gaza. Den 1 juli 2008 fattade dess rättsenhet ett vägledande beslutet om att utvisa en statslös palestinier till Gaza, men beviljade samtidigt anstånd med verkställigheten t.o.m. den 5 januari 2009 på grund av att Rafahgränsen var stängd. Därefter fattades ett nytt beslut som innebar att verkställigheten av utvisningsbesluten sköts upp till den 1 november 2009.

Den 29 september 2009 tog Migrationsverket ett s.k. rättsligt ställningstagande i frågan om huruvida det förekommer praktiskt verkställighetshinder till Gaza. Verket kom fram till att det var praktiskt möjligt att återvända till Gaza via Rafahövergången. Rättsenheten skrev

”Egypten har idag full kontroll och avgör, såvitt känt, ensamt när gränsen skall öppnas”.

Migrationsverket negligerar vad den israeliska organisationen Gisha- Legal Center for Freedom of Movement säger i rapporten ”Rafah Crossing: Who holds the keys”? Migrationsverket kan här läsa ett sammandrag ur rapporten.

Migrationsverket avslog en ny ansökan från en statslös palestinier, som då valde att försöka återvända till Gaza. Men han kom bara till Kairo flygplats där han utsattes för omänsklig och förnedrande behandling och sattes på nästa plan tillbaka till Sverige. Migrationsverket säger att det inte föreligger verkställighetshinder.

Frilansjournalisten Per Björklund som nyligen slängdes ut från Egypten efter tre års arbete som journalist för Fria tidningar berättar i tidningen Flamman den 22 oktober 2009 om att Gazabor fastnar i ingenmansland. Vidare berättar han att han placerades i ett förvar på Kairos internationella flygplats och att där fanns 15 palestinier från Gaza som nekades att återvända till Gaza.

Migrationsverket fortsätter med sin rättsvidriga asylpraxis. De fattar beslut om utvisning och beslutar samtidigt att skjuta upp verkställigheten under ett och ett halvt år. Ännu vet ingen säkert när Rafahgränsen öppnas. Hur länge skall statslösa palestinier behöva vänta i ingenmansland för att sedan återvända till ett Gaza i spillror? Dessa människor behöver internationellt skydd från det terroriststyrda Gaza. Det står helt klart att Migrationsverket inte arbetar med rättslig kvalitet.

© Var vänlig kopiera inte mina texter
för att använda dem i andra sammanhang!
Att citera går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas.

”Migrationsverket ignorerar statslösa personers skyddsbehov”

Birgitta Elfström, jurist och tidigare under 18 år anställd vid Migrationsverket (bl.a. som beslutsfattare), skriver:

Migrationsverket ignorerar statslösa personers skyddsbehov

Fortfarande pågår en rättslös prövning av statslösa palestiniers asylansökningar. Migrationsverket blundar för att många av dem redan är flyktingar och att deras flyktingskap inte har upphört. Om Migrationsverket vid beslut skulle beakta att de redan är flyktingar skulle detta leda till att verket inte skulle kunna fatta beslut om utvisning till exempelvis Irak och Saudiarabien. Dessa länder har varken skrivit under flyktingkonventionen eller ger statslösa palestinier motsvarande skydd. Inte heller finns FN:s organ för palestinaflyktingar (UNRWA) i dessa länder för att bistå palestinska flyktingar.

Jag är ombud för en statslös palestinier med ursprung från Gaza, som fått utvisningsbeslut till Saudiarabien trots att jag tagit fram dokument som visar att Saudiarabien kräver att personen visar att han har ett permanent uppehållstillstånd inskrivet i passet för att kunna återvända dit. Min klient har ett utgånget egyptiskt resedokument utan uppehållstillstånd i något land. Hans mor och far flydde från Gaza 1967. Egypten kan inte förlänga passets giltighetstid eftersom uppehållstillstånd saknas. Han har sökt jobb i Saudiarabien och arbetsgivaren har svarat att denne inte kan stå som sponsor eftersom uppehållstillstånd saknas i passet. Migrationsverket avslog häromdagen på nytt ansökan om verkställighetshinder. Snart är denna person ett nervvrak.

Många klagar på att arabländerna inte tar sitt ansvar och ger statslösa palestinier rätt till jobb och integrering. Sverige vill inte heller ta ansvar. Den enskilde statslöse palestiniern blir en bricka i det politiska spel som pågår.

Migrationsverket utvisar statslösa barnfamiljer till Gaza. De fina orden ”barnets bästa” gäller inte för palestinska barn. De skall nöja sig med att leva under en terroristorganisation (HAMAS) som styr Gaza där mat, vatten, el, hälsovård, byggnadsmaterial, skydd, trygghet och bostäder saknas.

Migrationsverket utvisar statslösa palestinier till Irak och anger i besluten att de kan bosätta sig i området Baladiyat och avhålla sig från att gå till arbetet för att undgå hot. I Bagdad styr den irakiska myndigheten med hjälp av milisgrupper som härjar nattetid med vapen i hand och som fortsätter att göra områden etniskt rena. Palestinierna ses fortfarande som anhängare av Saddam och är därför en grupp som är särskilt utsatt i Irak. De har behov av internationellt skydd. Många av de statslösa palestinierna från Irak som fått utvisningsbeslut är registrerade av flyktingorganet UNHCR i Bagdad. Detta ignoreras av Migrationsverket. Likaså ignorerar Migrationsverket att UNHCR i ett dokument nyligen har angett att statslösa palestinier inte får ett effektivt skydd i Irak.

Jag har bett att få ett möte med Migrationsverkets generaldirektör angående statslösa personers skyddsbehov, men han svarar inte. Jag har också tillfrågat rättsenheten på Migrationsverket om vad den anser om UNHCR:s dokument om att statslösa inte får ett effektivt skydd i Irak. Inget svar.

Varför är alla ansvariga så tysta? Finns det inte ens en enda politiker som vågar höja rösten? Nu sitter en statslös palestinier i polisens förvar för att verkställas till Irak. Det är en skam.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Saudiarabien: Kungen stoppade spöstraff

saudi-arabiaLäs först Kvinnlig saudisk journalist dömd till 60 piskrapp.för att förstå nedanstående text

Kung Abdullah har intervenerat och stoppat spöstraffet som utdömts mot den kvinnliga, saudiska tv-journalisten Rozanna alYami och beordrat att fallet återvisas till lagkommittén vid Ministry of Cuture and information.

Rozanna Al-Yami här alltså dömd för inblandning i förberrdelsena av en sex talk show i tv och för att ha informerat om programmet på internet. Att offentligt tala om sex är tabu i det ultrakonservativa Saudiarabien där könen är strikt åtskilda.

Domen mot mannen som, enligt saudiska medier, satt i tv och skröt om sitt sexliv,  Mazen Abdul-Jawad, har inte ändrats. Han dömdes tidigare i oktober till fem års fängelse och 1.000 piskrapp.

Saudiarabien: Investerare vill satsa pengar på projekt inom turism

saudi-arabiaDet andra kvinnoforumet någonsin, under temat “Woman Investors and Tourism Opportunities,” öppnade i Abha handelskammares regi  på Abha Palace förra veckan.

Fler än 60 saudiska deltagare från hela kungadömet fanns på plats. Här diskuterades frågor som turism i Saudiarabien, investeringar i medier och inom turistsektorn, yrkesträning i Asir liksom olika kulturskyddande upplevelser.

Verkställande direktören för Women’s Department vd Abha handelskammare, Reem Al-Farian, framhöll behovet av nya turistprojekt för nya investorer.

Intressant läsning i Arab News. Både att det är andra gången som kvinnor håller ett sådant här forum och att det talas om turism – i Saudiarabien, ett mycket slutet land som knappt har någon turism alls. Men tiderna förändras. Kanske.

Kvinnlig saudisk journalist dömd till 60 piskrapp

saudi-arabiaLBCLogoEn kvinnlig saudisk journalist har dömts till 60 piskrapp för sin inblandning i  programmet ”Bold Red Line” i den libanesiska kanalen LBC i juli i år.

Journalisten Rozana al-Yami, accepterade domen som utfärdades av domare Muhammad Amin Mirdad i en domstol i Jeddah. Att hon accepterat domen fråntar henne rätten att överklaga. Hon säger dock själv att hon inte skulle våga överklaga eftersom dey fnns risk för att domen då kan bli ännu hårdare.

Rozana al-Yami stod anklagad som medbrottsling till Abdul Jawad, anställd vid Saudiarabian Airlines (som också var min arbetsgivare i fem år) som utlöste ett raseri när han i tv skröt om att han haft föräktenskapligt sex och även detaljerat berättade om hur han går till väga när han raggar upp kvinnor. Hans uttalanden ses som publicering och marknadsföring av syndigt uppförande och som överträdelser av de sociala normer som råder i Saudiarabien när det gäller dejting och sex före äktenskapet. För detta har han nu dömts till fem års fängelse samt 1.000 piskrapp att utdelas i omgångar.

Flera personer kommer att ställas inför rätta i den här historien. På måndag har turen kommit till en annan kvinnlig journalist som arbetar för Saudi Television att infinna sig i domstolen.

Tiina Kantola: ”Astronaut landade i irakiska Kurdistan”

Tiina Kantola i TV4Tiina Kantola, som flyttade till Kurdistan i norra Irak i början av året, har återigen skickat en berättelse från sin horisont i Erbil. Men läs först lite mer om Tiina och hennes bakgrund här.

Astronaut landade i irakiska Kurdistan

William M ShepherdHan känner förstås Christer Fuglesang, ja, han vet allt om rymdfärder och  byggande av rymdstationer: ”Been there, seen that”. Astronauten Captain William M. Shepherd dök som en raket in i min värld och i Kurdistan söndagen den 11 oktober kl 11.00.

Kurdistan är verkligen kontrasternas region. Ibland tar saker och ting oändlig tid, men när det väl gäller, teamar folk upp på ett sätt som jag inte upplevt i Sverige. Förhandsinformation om VIP-besök här är fortfarande knapphändig, av säkerhetsskäl. Planeringshorisonten är noll. Det är orsaken till att stora insatser sker ad hoc, och det fungerar!

Så var det den här söndagsmorgonen, när Bill Shepherd oförhappandes landade på Erbil International Airport som gäst och partner till Ster Vanguard. Som marknadschef på Ster Group blev jag inkallad för att snabbt göra en maximal PR- och marknadsföringsinsats kring hans veckolånga besök. Somligt hade förberetts, men till första kvällens cocktails med middag och presentation av Bill Shepherd för ett hundratatal gäster, återstod en hel del att göra. Till 18.00 var det ju gott om tid!

På stående fot ringde jag mina mediekontakter här i Kurdistan. Informationen spred sig som en löpeld och inom ett par timmar var reportageteamen på plats. Först ut var det internetbaserade AKNews. Under veckan följde de flesta TV-stationerna Bill Shepherd och gjorde nyhetsinslag och längre intervjuer. Bland dessa Kurdistan TV, KurdSat, Ashtar TV och Iraq TV.

Även den hastigt inbjudna skaran VIP:ar infann sig till söndagskvällens event: Captain Shepherds presentation med efterföljande middag. Min uppgift var att bjuda in alla i Kurdistan närvarande oljebolags kontakter, som glatt hörsammade inbjudan såvida de inte var ute på fältjobb.

Captain Shepherds första besök i Kurdistan handlade dels om att hjälpa KRG, Kurdistan Regional Government, med affärsstrategier för uppbyggnad av bl a infrastruktur i regionen; dels, att besöka skolor och inspirera ungdomar till framtidsvisioner. Ja, vem vet rentav till rymdfärder!

Vid besöket på den internationella skolan Choueifat i Erbil visade han sin 22 min långa film från sina rymdfärder och livet som astronaut. Eleverna satt som tända ljus i den stora hörsalen, klädda i sina skoluniformer. Eleverna på den här skolan kommer från världens alla hörn – Canada, Sverige, Holland, USA, m fl – oftast återflyttade från länder dit deras familjer flydde undan krig i Irak. Jag fick några unga svenska kompisar där!

Den roligaste frågan alla tänkte på men var för blyga att ställa var: ”Hur går man på toaletten i rymden?”. Allt är ju viktlöst.

Den kanske mest livskritiska frågan för en astronaut är, vad man upplever som spännande i livet när man gjort en eller flera rymdfärder. ”Been there, seen that – vad motiverar en efter det? ”Att arbeta med utvecklingen av Kurdistan”,  blev Mr Shepherds svar.