• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Migrationsverket ändrar inte sina beslut ens när de är felaktiga

thanh_19_1199364805_2537En kort uppdatering i ”fallet Thanh” (läs den osannolika historien under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten).

Fortfarande vill ingen inom Migrationsverket rätta till det som är fel. Hoa, som kom hit ett helt år (i oktober 2003) efter Thanh (som kom i oktober 2002), har fått sitt ärende preskriberat (han fick mycket snabbare beslut än Thanh!), och ska nu börja om igen med hela asylprocessen. Thanh, som på alla sätt medverkat, samarbetat och till och med gjort mer än någon rimligen kan kräva av honom (bl.a. på eget initiativ besökt sin ambassad för att försöka skaffa resedokument), sitter fortfarande i samma Ingenmansland där han suttit i över fem år.

Polisen har, trots att jag sex gånger bett om det, inte skickat ett intyg om att Thanh medverkat, samarbetat, inte hållit sig undan och att inget mer kan göras i hans fall (och inte heller har gjorts sedan december 2005!) för att försöka utvisa honom!

Migrationsverket har, trots att meningen var att Thanh skulle beviljas permanent uppehållstillstånd från maj 2007 i direkt anslutning till att han under de föregående sex månaderna haft tillfälligt uppehållstillstånd, inte beviljat honom detta. Det är inte i enlighet med de regler som säger att om det föreligger hinder för verkställighet (d.v.s. om det inte går att verkställa en avvisning) så ska personen ifråga bevilja uppehållstillstånd. Men Migrationsverket rättar inte till sina egna fel, aldrig någonsin! Fråga mig inte varför. Nej, i stället har Migrationsverkets högsta chef, generaldirektören, ansett det vara av vikt att han personligen kontaktar Utrikesdepartementet och försöker få dem att hjälpa till att utvisa både Hoa och Thanh! Trots att generaldirektören normalt inte ska lägga sig i enskilda ärenden på detta sätt om det inte finns starka skäl till det. Och trots att han själv inför flera vittnen uttalat att han inte kan lägga sig i de ärenden som är överlämnade till Polisen och då specifikt nämnde Thanh, vars ärende är överlämnat till Polisen för flera år sedan.

Om någon undrar varför jag inte har ens ett enda uns förtroende för hur Migrationsverket styrs och agerar så är detta bara ett exempel på det. Resten av exemplen – otaliga – finns att läsa under Asyl&Migration i högerspalten. Och mer om Thanhs öde kan läsas uder rubriken Vietnameserna.

Apropå inlägget om Polisens oförmåga att skriva ett intyg m.m.

thanh_sep_2007_1193638454_2442Jag träffade Thanh i går för att önska honom ett gott nytt år (förhoppningsvis) och dricka en kopp te med honom och höra hur han har det. Vi hade pratat en bra stund, bland annat om Polisens och även Migrationsverkets generaldirektörs märkliga agerande i Thanhs fall när han plötsligt började gapskratta och slog sig på knäna och nästan föll ihop för att han inte fick luft mellan paroxysmerna och inte fick fram ett ord på ett bra tag. Jag väntade tills han hade skrattat färdigt och då sa han:

You know, Merit, I am laughing because it is so strange how the authorities treat me in here in Sweden. The Police they want me to lie and commit fraud (bedrägeri) and lie to my Embassy. And the General Director – the highest person in Migrationsverket – is calling the Foreign Ministry and asking them to help him to deport me! One, stupid little Vietnamese and he is taking the time to call and ask people in the Government to help him to deport me – out of tens of thousands of other asylum seekers who should be sent back to their conutries!!! 

Och så skrattade han igen.

Utlänningspolisen klarar inte e-post och inte att skriva ett intyg heller

del_av_polisens_brev_12_1199295410_2536Sedan den 7 december 2007 har jag försökt på utlänningspolisen att utfärda ett skriftligt intyg om att Thanh funnits tillgänglig i minst 3,5 år (sedan han hamnade på förvaret i Märsta i åtta månader i maj 2004…); att han samarbetat och medverkat i allt Polisen velat att han skulle göra för att ”avvisa sig själv”. Så här gick det:7 december 2007
Jag ringer och pratar med en polisman som känner till fallet och tidigare uttalat att man inte gjort något i Thanhs ärende sedan december 2005 eftersom det inte går att avvisa honom. Denne hänvisar vidare till den polis som kritiserades av JK i augusti 2007 för att ha krävt att Thanh skulle säga till sin ambassad att ha var turist här (!?) och hade tappat sitt pass. Av naturliga skäl tackade jag nej till att tala med denne polis eftersom mina tidigare samtal med densamme inte lett någon vart och jag inte hyser förtroende för honom. I stället faxade jag en begäran om ett intyg enligt ovan. Jag hade ju föredragit att mejla, men på Polisen verkar ingen kunna hantera e-post (vilket de själva framhöll) och jag därför antingen måste skriva ett vanligt brev eller skicka ett fax. År 2007 och svensk utlänningspolis klarar inte att hantera e-post!!!11 december 2007
Då kommer, per ”snigelpost” ett brev från Polisen där det står att:
”Polismyndigheten konstaterar att Tran medverkar till allt som inte innebär att Utlänningsnämndens beslut av den 7 mars 2004 kan verkställas till hans hemland eller annat land.”Va?! Vad menas?!! Eftersom jag var tveksam kontaktade jag återigen Polisen.

12 december 2007
Ett nytt fax skickas till Polisen där jag bland annat skriver:
”Jag bad om ett skriftligt intyg från Polisen på att Thanh hela tiden har medverkat och samarbetat åtminstone sedan jag själv och sedan riksdagsledamoten Fredrick Federley blev hans ombud i september 2004 resp sommaren 2005.”
—–
”Enligt skrivregler för myndigheter ska skrivelser vara klara och tydliga och lättbegripliga. Detta sätt att uttrycka sig kan inte sägas följa de riktlinjerna. Jag ber om ett förtydligande och vill dessutom påminna om, att Polisen under 13 månader bedrev ett arbete för att försöka verkställa avvisningen av Thanh till Vietrnam, men i december 2005 lade ner det hela eftersom det var fruktlöst. Thanh har hela tiden infunnit sig både hos Migrationsverket och hos Polisen när han kallats, han har samarbetat och medverkat och besökt sin ambassad fyra gånger.”
—–
”Jag önskar ett sanningsenligt intyg på rak och lättförståelig svenska som säger att Thanh har medverkat och att han har samarbetat. Att han vägrat medverka till bedrägeri och förfalskning genom att lämna falska uppgifter till sin ambassad ska inte ligga honom till last, tvärtom.”

18 december 2007
kommer ytterligare ett ”snigelbrev” från Polisen, daterat den 12 december. Det tog således sex dagar innan brevet nådde fram. Ett e-postbrev hade tagit någon eller max några minuter! Brevet har kopierats in i detta inlägg.

Notera att trots att jag en gång muntligt och två gånger skriftligt begärt ett skriftligt intyg om att Thanh varit tillgänglig och har samarbetat, så föreslås nu ett personligt möte!!! När jag ber Polisen att skriva tydligt och rakt så att det inte råder några tvivel om vad som intygas, svarar alltså Polisen med att föreslå ett personligt möte!

18 december 2007
Jag skriver ett nytt fax (suck):
”Detta är nu mitt tredje brev (via fax) med begäran om ett intyg från Polismyndigheten om att Thanh Quang Tran inte hållit sig gömd, inte försvårat sin avvisning och att han hela tiden funnits tillgänglig via sina två ombud Fredrick Federley, riksdagsledamot, c, och undertecknad, åtminstone sedan den dag han låstes in på förvaret den 16 juni 2004. Han har medverkat på olika sätt genom att infinna sig hos Polisen under den tid han hade anmälningsplikt, han har besökt sin ambassad flera gånger, han har infunnit sig till möten med Migrationsverket etc.”
—–
”Jag önskar inget personligt möte utan bara ett sanningsenligt och korrekt skriftligt intyg på rak och lättförståelig svenska som säger att Thanh har medverkat och att han har samarbetat.”

Och på den vägen är det. Men så här borde det ju inte kunna gå till. Och nog borde Polisen år 2007 och 2008 klara av att kommunicera via e-post. Jag tror t.o.m. att det finns en lag om att folk har rätt att kommunicera elektroniskt med myndigheter…

Läs mer om den här hårresande historien – där så gott som alla inblandade myndigheter klantat sig mer eller mindre (snarare mer) inte bara en utan flera gånger – under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten.

Skrämmande reflektioner kring Migrationsverkets agerande, bl.a. i “fallet Thanh”!

birgitta-elfstromFörst några kommentarer och reflektioner från Birgitta Elfström, jurist och tidigare i nära 20 år beslutsfattare vid Migrationsverket:

Här på bloggen har vi många gånger läst om vietnamesen Thanh som har gjort allt för att tillmötesgå Migrationsverket och polisen i deras arbete med att verkställa beslutet att han ska avvisas. Men han är fortfarande kvar i landet. Det är inte bara i Thanhs ärende som Migrationsverket inte tar hänsyn till verkställighetshinder. Det är inget nytt fenomen att verket beter sig på det här sättet.

Det verkar som om vissa som fått avvisningsbeslut som inte går att verkställa tvingas vänta i fyra år på att deras ärenden skall preskriberas. Likhet inför lagen gäller inte på Migrationsverket. I Thanhs ärende verkar det dessutom som om Migrationsverkets personal vill straffa ombudet Merit Wager genom att inte ta hänsyn till att det faktiskt föreligger verkställighetshinder. Då jag jobbade på Migrationsverket som beslutsfattare hörde jag mer än en gång att ”den där Merit, hon skall inte få rätt”. Migrationsverktes personal kommer att känna sig som ”loosers” om de ger Thanh permanent uppehållstillstånd. Detta kan de inte leva med, i vart fall inte i Thanhs ärende.

Efter min pensionering från verket är jag ombud i vissa asylärenden där jag anser att de sökande har blivit helt fel behandlade beroende på inkompetens hos personalen. Verket avfärdar en ny ansökan genom att skriva ”inga nya omständigheter har framförts”. En iransk kvinna riskerar att stenas om hon tvingas tillbaka till Iran. Det bryr sig verket inte om.

Det finns ingen likhet inför lagen! Vissa asylsökande ”misshandlas” under processen. Det kan bero på verkets okunskap om förhållandet i ett visst land och om aggression till ett visst biträde/ombud och till en viss etnisk minoritet . Se ex. betr. Somalia. Där utvisar verket trots att förhållandena där är helt miserabla ur mänskliga rättigheters perspektiv. Det är lättare för verkets personal att utvisa än att ge uppehållstillstånd. Föredrar du ett ärende och föreslår tillstånd, förutom ett irakärende, kommer du att känna dig som en ”looser”. Vem vill vara en ”looser”?

Likhet inför lagen betyder att en beslutsfattare måste ta hänsyn till vad som förekommer i det enskilda ärendet. Då måste beslutsfattaren ta på sig andra glasögon och lämna därhän aggression till vissa ombud och till vissa etniska minoriteter.

Och så här uttalar sig en anställd vid Utlänningsverket i Finland, som följt Thanhs öde på bloggen:

utlanningsverket_1153687615_1222Jag ser det inte som möjligt att det skulle kunna gå till så i Finland, som det gått till i Thanhs fall i Sverige. När man tittar på det hela från finländsk horisont så tycks Sveriges problem vara att emellanåt är praxisbesluten överliberala och emellanåt överhårda. Alltså: Sveriges utlänningspolitik ter sig tämligen flackande.

Värmdö kommun har ändrat sig!

Thanh och Mohammed på glöggparty hos mig den 19 december.

Mohammed och Thanh 21 dec 2007Mohammed (som jag också var ombud för) kom ett år före Thanh och fick snabbt, tack vare kloka och korrekta miggor, uppehållstillstånd: efter bara ett år. Också i hans fall förelåg verkställighetshinder, precis som för Thanh. Sedan 2002 har Mohammed levt här, har jobbar och har nu blivit svensk medborgare. Thanh har varit här nästan lika länge men hänger fortfarande i luften. Migrationsverket vägrar av någon anledning att göra det rätta och bevilja honom uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder!

Det är med glädje jag kan berätta att Värmdö kommun bestämt sig för att – åtminstone för december och januari – bidra till Thanhs försörjning! Vi har haft goda samtal med personer i ansvarig ställning som har lyssnat och tagit del av skriftlig information etc och insett att det är det enda rätta och att det inte strider mot några regler. Tvärtom: det finns en skyldighet för kommuner att se till att personer som bor där inte far illa. Och det finns dessutom regler gällande den situation Thanh är i: han har inte fått uppehålltillstånd efter drygt fem år i landet och har heller inte kunat avvisas under den tiden. Det lär finnas något hundratal personer i samma situation som han, men som vanligt på asylområdet så är uppgifterna tämligen osäkra.

Det tog kraft, energi och tid att övertyga Värmdö kommun i fallet Thanh, men efter många om och men kom vi överens och det är mycket tillfredsställande att det kunde lösas utan JO- eller JK-anmälningar och överklaganden till Länsrätten etc. I slutet av januari ska den politiska nämnden som ärendet faller under ha möte och vi hoppas att det då ska kunna fastställas också politiskt att kommunen tar ansvar för sina invånare.

I ett kommande inlägg ska jag berätta om Polisens klanterier i det här fallet… Hur de inte klarar av att hantera e-post. Hur det tar fem dagar för ett ”snigelbrev” från Polisen att nå fram. Hur de inte klarar av att, på normal och begriplig svenska, skriva ett enkelt intyg. Allt detta – med kopia av den otroligt utdragna korrespondensen kommer i ett inlägg snart.

Värmdö kommun tar sitt förnuft till fånga – delvis

v_rmd_kommun_1195671719_2477Efter sju sorger och åtta bedrövelser – och en massa skriverier – har socialchefen i Värmdö kommun, som hon skriver: ”beslutat att ge personalen inom Arbete och Försörjning av dem önskad frihet att få gå utanför den strikta juridiska bedömning vi tillämpat och ge ekonomiskt stöd för att undvika nöd – detta i avvaktan på att vi tar upp ärendet till det politiska utskott som behandlar individärenden.”

Var det så svårt att komma fram till? Nu slipper i alla fall Thanh ställas på gatan de närmaste två månaderna.

Socialchefen skriver också:
”Vi vill att politikerna ska ta ställning i de policyfrågor som finns i anslutning till detta ärende. Givetvis ska vi ta fram ett underlag och ha ett förslag till beslut.Vi ska ta fram ett kvalitativt juridiskt men också etiskt underlag – kommer att ta kontakt med socialstyrelsens etiska råd. vi kommer också att ta kontakt med andra kommuner för att utbyta erfarenheter. Fortfarande har vi svårt att förstå att inte Migrationsverket har ansvaret och jag kommer att försöka gå så högt upp jag kan för att få klarläggande/driva frågan. Vi har problem med Migrationsverket i flera frågor – bl a när det gäller ensamkommande barn där beskeden ständigt ändras om vad som gäller.”

Det är mycket bra och detta besked välkomnar jag som ombud för Thanh. Men under tiden så är förstås det enda rätta att Thanh inte ska lida nöd och då måste någon ta ansvar för detta. Och denna ”någon” är i detta fall just Värmdö kommun.

Till slut:
MIG logoFlera gånger tidigare har Migrationsverkets personal lämnat felaktig information till Värmdö kommun i Thanhs fall och tydligen också i andra fall. De många felaktiga upplysningarna och felaktiga besluten är vi andra aktörer på asylområdet så vana vid att vi nästan inte reagerar längre (lätt överdrift, det är klart att vi reagerar). Jag noterar att  socialchefen i Värmdö kommun konstaterar att också de har är problem med Migrationsverket i flera frågor och att beskeden ständigt ändras om vad som gäller. Men vad hjälper det, när det är som att ropa rakt ut i ett stort, svart hål när man talar om detta…

För Thanhs del ger socialchefens besked i alla fall en tillfällig frist. Han kommer att kunna bo och äta utan större problem trots att de nedsatta beloppet är långt under existensminimum. Men tack vare Lidl klarar han det, säger han själv.

Om Thanh: Värmdö kommun har egna regler

v_rmd_kommun_1195671719_2477Trots att Thanh och jag, som är hans ombud, och även en expert på det här området på Migrationsverket gjort allt vi kan för att förklara för de ansvariga i Värmdö kommun hur hans fall ser ut, att han har samarbetat (och samarbetar) med Polisen, inte lever gömd, inte kan avvisas, reglerna säger att den kommun han bor i ska ge bidrag till hans försörjning – trots detta och helt oavsett vad vi gör så ångar Värmdö kommun på och gör sitt yttersta för att slippa undan ansvaret för Thanh och ställa honom på gatan utan en krona. En massa energi har lagts ner på detta från kommunens sida, när det hade varit hur enkelt och korrekt som helst att – som tidigare – betala ut den låga summa han har rätt till!

Det märkliga är dessutom att socialsekreteraren ju tidigare – helt korrekt – har betalat ut försörjningsstödet men nu helt plötsligt avslår hans ansökan om fortsatt bidrag utan att någonting alls har förändrats! Nu vill hon tvinga Thanh att överklaga hennes tvivelaktiga beslut till Länsrätten – ett helt meningslöst slöseri med allmänna medel som i stället kunde ha använts till Thanhs försörjning…

Fråga mig inte hur de tänker på kommunen, men tänker gör det så det knakar; nämligen på hur de ska kunna avslå Thanhs legitima begäran om hjälp och göra honom hemlös och medellös. Där finns det tankekapacitet så det räcker!

Så här, bland annat, skriver socialsekreteraren till Thanh:
The information you and Merit Wager have given me, about how you have been treated by Migrationsverket and the police before, and how you have cooperated with them before, can not be reasons for you to recevie money today. It is the things/facts that has happened and that you have done this last month that counts, when you leave an application for welfare/financial aid.

Men inget har ju förändrats från månaden innan, då han ju erhöll försörjningsstöd!!!!!!! Det här är ju rena snurren!

Socialsekreteraren skriver vidare:
I have also explained that If you contact the police, you need have this verified by the police, for example by a piece of paper (intyg) from the police. And if the police tells you that they don´t work with your case at all since a couple of years back (December 2005,) you also need to have this verified, for example by a piece of paper (intyg) or ask the policeman you talk to, to contact me (not just Merit!) directly.

Jag har aldrig tidigare varit med om att jag som ombud inte blivit trodd och att man inte heller tror på vad den asylsökande, i detta fall alltså Thanh, säger. Att det överhuvudtaget inte spelar någon som helst att jag berättar exakt vilken polisman jag talat med, hans namn och datum för samtalet och vad han sa. Att allt annat jag berättat och förklarat inte heller har någon betydelse. Att jag bara bli bortviftad och sedd som en person vars uppgifter man inte ser som trovärdiga eller kanske rentav som en som ljuger! Det är obegripligt att en anställd i Värmdö kommun får bete sig på detta sätt och, som sagt: under alla mina år som ombud (12!) har jag aldrig blivit misstrodd så, att man skulle ha sagt som denna socialsekreterare att hon inte kan bry sig om vad jag skriver och vad jag säger!

Jag har nu tillskrivit generaldirektören och rättschefen på Migrationsverket för att de ska förklara hur reglerna ska tillämpas. Om jag har fel och det faktiskt är så, att olika kommuner kan välja att tolka reglerna på olika sätt och det är möjligt att göra som Värmdö kommun avser att göra: ställa en människa på gatan för att de valt att tolka reglerna på sitt sätt, då måste regering och riksdag ingripa. Men jag väntar på besked från de ansvariga på Migrationsverket och hoppas att detta ska klargöra läget för Värmdö kommun (eller för mig, om jag har tolkat läget på ett felaktigt sätt).

Uppdatering om Thanh

v_rmd_kommun_1195671719_2477MIG logoHär följer en uppdatering av den vansinniga historien om Thanh och hur han hanterats av Migrationsverket och av Värmdö kommun. Många frågar hur det går och jag kan ärligt säga att det är så huvudlöst så att jag verkligen måste samla mig för att försöka få ihop en korrekt och begriplig bild av alla galenskaper och av hur Värmdö kommun nu gör allt för att slippa betala ut ett minimalt bidrag (som de ska betala enligt lag!) och hur de ”straffar” honom för att han inte ”lyder” dem och går till polisen. Trots att det på intet sätt är Värmdö kommuns sak och jag också har förklarat det för dem otaliga gånger.

Jag blir bemött som mindre vetande när jag talar om hur det är och trots att jag för en vecka sedan bad socialsekreteraren att prata med en person i chefsställning på Migrationsverket som kan förklara (samma sak som jag…) vad som gäller, så har socialsekreteraren inte gjort det utan i stället avslagit Thanhs ansökan om bidrag för december:

Den ansökan som QT lämnat för december månad har avslagits och han har inkommit med en överklagan på detta beslut. Jag har sedan förra veckan försökt ringa X (chefspersonen på Migrationsverket som jag enträget bett socialsekreteraren kontakta) flera ggr, hittills utan resultat, då jag gärna vill höra vad hon har att säga innan jag tar upp omprövningen av tidigare fattat beslut med min enhetschef, och ev. rådgör igen med Länsstyrelsens socialkonsulent. Om beslutet sedan kvarstår skickas överklagan till Länsrätten för överprövning.

thanh_sep_2007_1193638454_2442Det är fullkomligt vansinnigt att man – mot reglerna – avslagit Thanhs begäran om bidrag till hyra och mat, vilket han har rätt till och som bekräftas av den person på Migrationverket som jag bett socialsekreteraren kontakta. Socialsekreteraren i Värmdö kommun bryr sig inte om de regler som finns och gör allt – allt! – för att hitta sätt att psykiskt pressa Thanh och ”straffa” honom när han inte gör vad de – mot reglerna – kräver att han ska göra. Och att man inte skulle få kontakt med X, chefspersonen på Migrationsverket, antingen per telefon eller mejl, ter sig tämöigen otroligt. Varje gång jag själv sökt denna person har jag omedelbart eller inom någon timme eller så, nått personen ifråga! Men saknas viljan att hjälpa medan man snarare överväldigas av viljan att stjälpa så är det inte underligt att inget som talar till Thanhs fördel fungerar. Man kan undra vilket ansvar dessa människor i kommunen egentligen tar för dem som de ska hjälpa när de verkar ägna all kraft och tid att hitta sätt att inte göra det… Och varför är de så absolut fast beslutna att sätta igång hela samhällsapparaten med överklaganden i Länsrätten etc; allt detta till stora kostnader för skattebetalarna? Summor som, om de hade betalts ut till Thanh enligt gällande lagar säkert hade blivit betydligt mindre…

Att ta sig an den svenska idiotbyråkratin och ha att göra med mäniskor som inte lyssnar, inte bryr sig och bara är ute efter att ”vínna” i stället för att leta efter sätt att hjälpa en medmänniska, är så förödande att man måste vara omänskligt stark för att stå ut. Thanh har idag ”stått ut” i fem år, två månader och en dag.

  • Han har tvingats stå ut med Migrationsverkets beslut som inte fattats enligt lagens intentioner.
  • Han har tvingats stå ut med att sitta inlåst utan att ha gjort något alls i åtta månader på Migrationsverkets förvar.
  • Han har tvingats flytta hit och dit över hela landet och inte kunnat rota sig någonstans.
  • Han har tvingats stå ut med att hans ambassad sagt åt honom att aldrig komma tillbaka och att han är en landsförrädare.
  • Han har tvingats lämna sekretessbelagda uppgiftr till sin ambassad, pressad av Migrationsverket som hotade att ta ifrån honom hans redan mycket låga dagersättning om han inte gjorde som de sa (men där fick han rätt mot Migrationsverket och även Polisen, av JK!).
  • Han har tvingats leva utan vare sig bostad eller en enda krona någonstans ifrån under tre månader sommaren 2007 när Värmdö kommun vägrade ge honom det ekonomiska stöd han hade rätt till.
  • Han har tvingats uppleva hur Migrationsverkets generaldirektör gått bakom ryggen på hans ombud (=mig) och därmed givetvis honom, och av 17.000 asylsökande som har fått beslut om avisning och ska lämna landet valt att nämna just hans namn och be justitiedepartementet om hjälp med att avvisa just honom – trots att generaldirektören bara en vecka tidigare uttalat att han inte hade något alls att göra med Thanhs ärende…
  • Han har av Värmdö kommun tvingats att gå till en polis som JK kritiserade i sitt beslut av den 24.8 2007, som hade försökt få Thanh att ljuga för Vietnams ambassad och säga att han var turist här och när han vägrade (Värmdö kommun hade inte rätt att kräva detta av honom för att han ska få bidrag), valde Värmdö kommun att avslå hans ansökan om ekonomiskt bidrag.

Listan kan göras ännu längre, men om man läser ovanstående och tittar på dessa bitar var för sig och sedan adderar alltihop så ser man en genomgående cynisk och helt okänslig inställning till en medmänniska. Myndighetspersonerna har nästan alla (det finns tack och lov några undantag, men de är få) genom de drygt fem år Thanh varit i Sverige, valt att behandla Thanh som en icke-person, inte som en ung man i en fruktansvärd situation som man skulle vilja hjälpa och söka möjliga, lagliga, positiva lösningar för.

Läs mer om Thanh under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten. Börja nerifrån. Mitt första inlägg är daterat den 4 augusti 2005, men det var redan ett år tidigare jag kom i kontakt med honom när han satt inlåst på förvaret i Märsta…

“Skriv en bok om Thanh!”

v_rmd_kommun_1195671719_2477”Skriv en bok och berätta den kafkaliknande historien om Thanh”, säger flera människor till mig. Tanken har slagit mig. Men hur – hur? – ska man få ner alla vansinnigheter på papper och in mellan två pärmar?

Det senaste är att Värmdö kommun fortsätter att hitta på egna ”hyss” i stället för att lyssna på vad Thanh själv och vi som är hans ombud säger och visar på olika sätt. Idag hade socialsekreteraren bokat tid kl 11.00 för Thanh för att, tillsammans med henne, gå till Polisen! Detta för att Thanh på det sättet skulle ”bevisa” för Värmdö kommun att han ”samarbetar”! När det enda man där ska göra är att hjälpa honom, en människa i nöd, vars historia man redan mycket väl känner till!

thanh_elisabet_11_1189529766_2386Thanh och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson i september 2007.

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist! Dessutom har det många gånger förklarats för socialsekreteraren – skriftligt och muntligt – att polisen lagt ner arbetet med att försöka avvisa Thanh för två år sedan på grund av att det inte gav något resultat.

Ändå bokar alltså socialsekreteraren i Värmdö kommun en tid hos denne polisman (som också på andra sätt betett sig illa mot Thanh) och försöker tvinga Thanh att gå dit, viket är synnerligen förbluffande. Vad kommunen ska göra är att fastställa hans behov av försörjningsstöd och ge honom det efter att ha försäkrat sig om att han inte håller sig undan en avvisning. That’s it! Det har Thanh själv bedyrat att han inte gör, det har jag som hans ombud försäkrat socialsekreterare och det kan även styrkas av medombudet Fredrick Federley. Men det verkar det som om socialsekreteraren av någon outgrundligt anledning har bestämt sig för att agera som om vi alla tre ljuger! Det är helt omöjligt att förstå varför man jagar Thanh på det sätt man gör när allt han behöver för att kunna bo och äta är det låga bidragsstöd han enligt lag har rätt till.

Det är oacceptabelt att inte bli trodd, både för Thanh och oss som är hans ombud. Och oacceptabelt att Thanh ska behandlas som en schackpjäs som man kan flytta hit och dit och ”lyder han inte” så hotar man att dra man undan mattan under fötterna på honom och ställer honom på gatan mitt i vintern. När allt de behöver veta med tydlighet och säkerhet hos kommunen är att Thah inte är här och ”utnyttjar” systemet, inte gömmer sig och inte vägrar samarbeta med myndigheterna. Och det har vi visat på alla tänkbara sätt.

Fredrick Federley gjorde en dokumentärfilm om Thanh för snart två år sedan. Den fick namnet Viet Nam Boy (läs om den här i en bloggning från maj 2006). En bok kan få samma namn, och kanske undertiteln: ”insyn i ett ärende där myndigheterna gjort allt för att skapa problem i stället för att söka lösningar”, eller något liknande. För precis så har det varit under de mer än fem år som Thanh varit här: Migrationsverket, Polisen, socialsekreteraren – alla letar de efter sätt att trycka ner, säga nej, vägra, förhindra, neka i stället för att göra allt för att lösa en omänsklig situation. Hela tiden har jag närt ett hopp om att det någonstans längs vägen ska finnas en myndighetsmänniska – en riktig människa! – som ska sätta stopp för allt detta så att Thanh kan få lugn och ro och börja arbeta och försörja sig själv. Men den människan har inte dykt upp, tvärtom har allt blivit bara värre genom åren. Men någon gång måste det väl ta slut… Eller?

Läs hela historien under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten. Jag började berätta om Thanh på bloggen i augusti 2005, men hade lärt känna honom redan ett år tidigare då han satt inlåst utan orsak i åtta månader på Migrationsverkets förvarsenhet i Märsta, till stort lidande för honom och en kostnad på ca 800.000 kronor för skattebetalarna.

© denna blogg.

Läs: De märkliga turerna i “fallet Thanh”

thanh_och_dalah_star_1187098440_2330Läs det osannolika men ändå sanna inlägget med rubriken De märkliga turerna i ”fallet Thanh” tar aldrig slut.

Jag började berätta om det här fallet i augusti 2005, för drygt två år sedan. Då hade jag redan känt Thanh och känt till hans historia sedan augusti 2004. Thanh har idag varit i Sverige i 5 år, 1 månad och 18 dagar och har misshanterats mer än många andra i systemet.

Häromdagen träffade en god vän till mig en kvinna som kom från Irak via Syrien och som fick uppehållstillstånd här på 19 dagar! NITTON DAGAR! Thanh har varit här i 1.874 dagar och har fortfarande inte fått uppehållstillstånd, trots att han inte kunnat avvisas eftersom hans land inte gått med på att ta emot honom. Migrationsverket borde för länge sedan ha beviljat honom uppehållstillstånd enligt den paragraf i lagen som säger att om det föreligger verkställighetshinder ska tillstånd beviljats. Men verkets horribla hantering av Thanh – som innefattar både inlåsning i åtta månader och krav på bedrägeri – tar aldrig slut…

Som sagt: Läs ovan nämnda inlägg för att få en inblick i hur Migrationsverkets beslutsfattare och ledning agerar och läs sedan mer om ”fallet Thanh” under rubriken Vietnameserna i högerspalten.

De märkliga turerna i “fallet Thanh” tar aldrig slut

eliasson_dan2_1180780949_2160 tqt_14_1181939687_2209Migrationsdomstolen har avslagit Thanhs överklagande. Man anser inte att det föreligger några ”nya omständigheter”, vilket det måste göra för att saken ska kunna prövas och Migrationsverkets beslut eventuellt ska kunna ändras. Migrationsdomstolens beslut kan inte påstås vara felaktigt, däremot kan man säga att med lite välvilja – och ändå helt inom lagens råmärken – hade man kunnat se JKs kritik och den fara Thanh kan komma att utsättas för vid ett återvändande som nya omständigheter.

Migrationsdomstolen skriver ju bland annat i sitt sex sidor långa beslut:

”Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att frågan om den aktuella ambassadens kännedom om klaganden och den därmed sammanhängande hotbilden inte prövades av Migrationsverket och Utlänningsnämnden vid de prövningar som ledde fram till avvisningsbeslutet.”

Migrationsdomstolen skriver vidare:

”Det framgår inte heller att Migrationsverket prövade denna frågeställning i beslutet enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) den 2 maj 2006. Däremot framgår det av beslutet den 24 maj 2007 att Migrationsverket haft att ta ställning till uppgifterna om Migrationsverkets agerande, om ambassadens kännedom om klaganden och den omständigheten att ambassadpersonal kallat klaganden förrädare. I beslutet anger Migrationsverket att det inte finns hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 §§ UtlL.”

Vad Migrationsdomstolen givetvis inte känner till är, att den person som ligger bakom avslaget den 24 maj 2007 och som inte följde överdirektörens intentioner och beviljade PUT utan i stället, trots verkställighetshinder i flera år, framhärdade i att avslå ansökan, hade en egen agenda. Detta har jag tidigare inte skrivit om, men eftersom uppgiften ändå kommer att ingå i anmälan till JK, nämner jag den även här. En av personerna som skrev under Thanhs avslag den 24 maj i år var den person som tidigare gett mig uppgifterna om att hälften av alla kurder från norra Irak som sökt asyl här, åker hem på långa semestrar under tiden som de väntar på att få asyl! Den 4 maj (20 dagar innan avslagsbeslutet gällande Thanh fattades), skrev personen detta till mig i ett mejl, som en bekräftelse på vad han berättat i telefon:

”Jag önskar att du inte nämner mitt namn. Du kan vidare tillägga att det rör sig om de sk TUT irakierna som haft ettårigt tillstånd.”

Jag ansåg att påståendet att hälften av alla asylsökande kurder från norra Irak reser hem trots att de säger sig ha asylskäl i Sverige (läs bl.a. här), var så uppseendeväckande att personen som berättat detta för mig också måste berätta det för sin ledning (ifall den inte redan kände till det hela). Jag uppmanande personen i fråga i telefon och i flera mejl att framföra denna uppgift till Migrationsverkets ledning. Ingenting hände förrän jag sa att ”om du inte gör det nu så gör jag det och då kommer jag ändå att ange var jag har fått informationen ifrån.” Först då kom detta mejl från personen ifråga, den 15 maj 2007:

”Jag har fört saken vidare till verksledningen, men har själv ej kontaktat GD.”

Nio dagar senare fattade samma person beslut om att Thanh, som jag är ombud för, inte ska beviljas PUT!
Detta trots att det var helt klart att det var vad överdirektören förespråkat efter det sex månader långa tillfälliga uppehållstillståndet! Det går inte att undvika att slås av misstanken att den person som gav mig uppgifterna om de semestrande asylsökande kurderna och som jag mer eller mindre ”tvingade” att berätta samma sak för Migrationsverkets ledning, i sin bedömning av Thanhs ärende vägde in sin ilska mot mig. Något annat skäl till att personen ifråga gick emot tidigare beslut och intentioner är omöjligt att se.

Migrationsverkets generaldirektör har sagt att alla anställda som agerar felaktigt eller oetiskt ”själva får ta ansvar för vad de gör”. Han har uttryckligen sagt att han inte ansvarar för vad hans personal gör utan det gör de själva. Frågan hur han menar att de ska ta ansvar för sitt handlande har inte fått ett konkret svar på. Däremot var beskedet tydligt om man anser att verket har gjort fel: då ska man antingen anmäla det till polisen eller till JO eller JK. Migrationsverkets generaldirektör ser således JO och JK som överprövningsinstanser för myndigheten Migrationsverket, eller som en sorts ”allmän reklamationsnämnd” som man ska vända sig till när Migrationsverket inte rättar till sina fel! Vilket slöseri med JKs och JOs tid och resurser om de ska bli avstjälpningsplats för Migrationsverkets alla fel! Om det är så det ska vara, att man ska överklaga alla fel som Migrationsverket gör så måste JK och JO utöka med hundratals anställda. Det kommer att kosta mycket pengar… och Migrationsverket kan fortsätta harva på utan att ta ansvar för felaktigheter. Och skattebetalarna belastas ytterligare.

Det är på Migrationsverket man inte använt sig av lagens möjligheter att bevilja Thanh permanent uppehållstillstånd (PUT) efter att han redan hade fått tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) mellan november 2006 och maj 2007. Som framgår av tidigare texter under kategorirubriken Vietnameserna, hade överdirektören som bestämt att Thanh skulle ges PUT slutat, och underlydande personal, som uppenbart hade ett horn i sidan till ombudet, valde att gå emot överdirektörens beslut och återigen avslå ansökan om PUT.

Kritiken mot Migrationsverket är massiv. På många områden. Ansvaret – även om man inte vill ta det – vilar på ledningen i första hand, på de anställda i andra hand. Men att de anställda inte har det lätt illustreras av följande mening i ett långt mejl till mig från en nästan uppgiven anställd vid verket: ”Men verkligheten för de handläggare som jobbar med detta ser ut som för de flesta: de har ett jobb och gör så gott de kan. Även om det är väldigt svårt att göra ett bra jobb när praxis ändras, inte bara dag för dag, utan faktiskt över en lunchrast.”

Alla turer som förevarit är för snåriga och komplicerade för att jag i detalj ska kunna beskriva dem här. Men en anmälan om hela den otroligt och sällsynt dåliga och delvis kränkande hanteringen av Thanh kommer att göras till JK. På generaldirektörens uppmaning, i stället för att han och hans personal skulle ta en titt på sitt agerande och rätta till det som är fel. Jag vet inte hur JK kommer att se på saken, om JK är beredd att vara reklamationsinstans för Migrationsverket. Men vart ska man annars vända sig? I anmälan kommer givetvis också generaldirektörens agerande bakom ombudets rygg att tas upp. Inför flera vittnen stod han stenhårt fast vid att han och Migrationsverket inte har något med ”fallet Thanh” att göra, eftersom ärendet absolut inte tillhör verket utan är överlämnat till Polisen. Bara en vecka senare ringde han ändå personligen till två höga befattningshavare på justitiedepartementet och namngav Thanh och den andre vietnames jag varit ombud för, Hoa, och bad justitiedepartementet om hjälp att skaffa resehandlingar åt dessa två personer. När han tidigare alltså flera gånger upprepat att han inte har något med Thanhs ärende att göra och att han inte lägger sig i enskilda ärenden och dessutom att verket inte har något med Thanhs ärende att göra.
Samtidigt sitter det 17.000 andra asylsökande som ska avvisas i Sverige varav kanske några tusen som är i samma situation som Thanh – ingen av dem nämnde generaldirektören vid namn… Ska man agera på detta sätt som generaldirektör för ett verk? Det som försiggår ter sig som en sorts prestigekamp eller ”hämnd” eller något annat som inte har med en korrekt behandling av en asylsökande att göra. Det värsta är att det är Thanh som blir lidande för att en person, som kanske surar för att ha tvingats berätta samma sak för sin ledning som för mig om semestrande asylsökande, ”hämnas” genom att avslå en solklar ansökan! Och det är Thanh som blir lidande och ökar osäkerheten för ombudet om generaldirektören säger en sak ena dagen och agerar på ett annat sätt den andra, i tron att detta agerande.

Läs också här.

Nya märkliga turer i “fallet Thanh”

sverigesdomstolarregeringskanslietMIG logoJag har sysslat med asylfrågor sedan 1995. Jag har varit inblandad i de mest fruktansvärt illa hanterade ärende, t.ex. där man velat separera en gravid kvinna med ett spädbarn från pappan och skicka dem till kvinnans hemland dit mannen inte kunde resa, där man skickade en kvinna gravid i åttonde månaden, till Azerbajdzan trots att hennes make och barnets far hade uppehållstillstånd i Sverige m.m, m.m. Jag har också haft en del lysande välskötta fall, som t.ex. fallet med uiguren X och fallet med jemeniten Y vilkas ärenden hanterades professionellt, effektivt och korrekt av Migrationsverket. Båda erhöll flyktingstatus i första instans, vilket var absolut rätt. Hade de haft otur och haft ett annat ombud och andra handläggare/beslutsfattare än de kunniga och kompetenta personer som hanterade deras ärenden så vete gudarna vad det hade blivit av deras liv. Just så slumpartat är det ofta. Det är ingen överdrift utan något som bekräftas av alla som varit – och är – inblandade i asylärenden: asylsökande, ombud, offentliga biträden och – inte minst – miggorna själva.

Jag tror jag kan säga att ”fallet Thanh” är ett av de mest illa skötta ärendena jag varit inblandad i, och ett av dem som orsakat samhället mest kostnader – främst på grund av myndigheternas ineffektivitet och inkompetens och ovilja att agera i enlighet med lagens intentioner. Nu har ”fallet Thanh” återigen (efter 5 år, 1 månad och 3 dagar) tagit nya märkliga vändningar när generaldirektören själv lagt sig i och agerat på ett sätt som jag bedömer vara icke korrekt gentemot justitiedepartementet. Han har till mig och flera andra närvarande sagt en sak ena dagen och agerat på ett annat sätt nästa dag.

Senast den 6 november måste talan i ärendet slutföras. Så sent som fredagen den 2 november kl 10.35 (dagen före Allhelgonalördagen) fick jag mig tillfaxad från Migrationsdomstolen en tjänsteanteckning gjord av Mirationsverkets generaldirektör, som gjorde mig ganska förbryllad och som jag också ska yttra mig över. Jag mejlade departementsrådet som nämns i tjänsteanteckningen och begärde att få ut underlaget för det som generaldirektören hänvisar till. Departementsrådet hade vänligheten att ringa upp när han fått mejlet och han lovade också att under måndagen försöka se till att jag får det underlag jag bett om.

Eftersom inlagan ska vara Migrationsdomstolen tillhanda senast tisdag den 6 november och jag har ett jobb att sköta på eftermiddagen idag (måndag den 5 november), har jag nu inlämnat mitt slutförande av talan utan att ha kunnat ta del av underlaget från justitiedepartementet eftersom jag inte har fått det i tid. Skulle det visa sig mycket viktigt och ha betydelse för ärendets hantering i Migrationsdomstolen, hoppas jag kunna göra en komplettering.

Jag upprepar till slut rubriken på föregående inlägg i detta ärende: ”Hur många miljoner ska EN asyslökande få kosta?” och lägger till en ny fråga: ”Hur många fel ska få begås i ETT enda ärende?” Fortsättning följer.

Läs mer under Vietnameserna i vänsterspalten.

Hur många miljoner ska EN asyslökande få kosta?

Thanh och Merit utanfö Vietnams ambassad 9 okt 2007Med Thanh utanför Vietnams ambassad – en av de fyra gånger han varit där…

Hur många miljoner? Hur stora resurser? Hur mycket tid?
Hur mycket av allt detta ska läggas på en enda asylsökande? Kommer man att lägga lika mycket pengar, mänskliga resurser (Migrationsverkstjänstemän, domstolar, förvar, ombud etc) och tid på alla de övriga 17.000 asylsökande som sitter i Sverige och vägrar lämna landet efter att de fått avslag på sina asylansökningar, som man under drygt fem års tid har lagt på Thanh? Thanh, som bevisligen inte kunnat avvisas under denna tid trots att han på alla sätt har medverkat och samarbetat?

Det finns alltså ca 17.000 asylsökande som varit i Sverige betydligt kortare tid än Thanh och som vägrat samarbeta och nu bor hos släktingar eller på Migrationsverkets flyktingmottagningar och bara vägrar lämna Sverige. Många av dem skulle kunna lämna landet om de samarbetade och medverkade på det sätt som Thanh gjort. Ändå är det på Thanh man lägger enorma resurser och krånglar till saker och ting på ett sätt som nu börjar upplevas nästan som trakasserier.

Helt otroliga nya saker har hänt i ärendet som får mig att tvivla mer än någonsin på att Migrationsverket klarar sina uppgifter. Mer om detta under helgen eftersom jag just nu inte hinner skriva begripligt om de senaste turerna, främst för att de är så svårbegripliga att jag måste försöka bena ut dem först…

OBS! Bland de 17.000 som har fått avslag på sina ansökningar finns förstås fall där Migrationsverket och kanske också Migrationsdomstolen gjort felbedömningar. En del av dem borde ha fått uppehållstillstånd. Men en majoritet får man ändå anta har blivit korrekt och lagenligt behandlade och de ska därför återvända till sina hemländer.

Ingen fullmakt!!!

sverigesdomstolar MIG logoDet ringde en person från Migrationsdomstolen idag. Hon hade redan fått vårt överklagande gällande Thanh – Migrationsverket har tydligen slängt iväg det med blixtens hastighet som en het potatis i stället för att försöka rätta till sina fel själva – men att hon behöver en fullmakt från Thanh för mig för att kunna hantera frågan om inhibition omgående samt ta ställning till begäran om offentligt biträde.

”Men jag har gett in flera fullmakter till Migrationsverket genom årens lopp”, sa jag som mindes att första fullmakten ingavs i februari 2005 och att minst två fullmakter till har getts in, den senaste i maj i år.

”Nej”, svarade den vänliga personen på Migrationsdomstolen, ”här finns inga fullmakter alls i Migrationsverket akt”.

Vad sysslar de med på Migrationsverket egentligen? Har de alltså inte sparat fullmakterna från Thanh för mig att agera som hans ombud? Vart har de slängt fullmakterna och varför har de slängt dem? Och hur har de kunnat acceptera mig som ombud i alla år och lämna ut handlingar om de inte har haft någon fullmakt? Det är ju inte lagligt att lämna ut hamdlingar gällande asylsökande om det inte finns en fullmakt-

Migrationsverket verkar helt ha tappat kontrollen och det är skrämmande. Ingen kan vara säker på att få sin sak korrekt behandlad när man läser (under Vietnameserna i högerspalten) hur de har lekt med det här ärendet som kostat samhället långt över en miljon kronor i onödan och när de inte ens håller reda på ingivnafullmakter!

Polisens verkställighetsarbete under 3,5 år

(Läs först under kategorirubriken Vietnameserna i vänsterspalten.polisenDe begärda handlingarna från Polisen – gällande vad den vidtagit för åtgärder för att försöka verkställa avvisningen av Thanh – kom den 26 oktober. Jag gick till postutlämningsstället med en platskasse eftersom jag tänkte att det kunde vara rätt mycket papper att bära. Men där fanns bara ett C4-kuvert och det innehöll totalt 24 A4 papper varav sex var korrespondens med mig som inte hade med verkställighetsåtgärder att göra. Det var således 18 papper – en del med mycket, mycket lite text i form av korta mejl – som handlade om försök att få till stånd en avvisning av Thanh. 18 papper, som krymper till 16 eftersom två är original på vietnamesiska + översättningar till svenska.Totalt 16 sidor mejl, noter och anteckningar från samtal med Thanh samt noteringar om förfrågningar om fingeravtryck i andra EU-länder. På 3,5 år! Dessutom: dessa ”åtgärder” har endast vidtagits under 13 månader under dessa 3,5 år, nämligen mellan 17 november 2004 och 12 december 2005! Under nära två år, från 12 december 2005 till idag, den 26 oktober 2007 har inget alls gjorts och inget alls hänt! Ändå tycker Migrationsverket inte att det föreligger hinder för verkställighet!!! Men kan det bli tydligare att det inte går att verkställa en avvisning av Thanh?

Varför gjorde inte Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare som beslutat om avvisning i maj samt två gånger i oktober i år detsamma som jag nu gjort: bad att få information från Polisen om vad den gjort hittills och om den fortfarande tror att det går att verkställa en avvisning av Thanh? Varför skriver dessa handläggare och beslutsfattare i sina beslut att ”åtgärderna för att verkställa avlägsnandebeslutet ska fortsätta” när Polisen gett upp och inte lyft ett finger på nära två år? Vem vinner på att man fortsätter att spela denna dyra och onödiga fars (som inte leder någonvart) med en massa aktörer? Inte Migrationsverket, inte Thanh och definitivt inte de svenska skattebetalarna!

Kuriositet: Handlingarna som rör Polisens verkställighetsarbete (!?) har skickats av den polisman som kritiserades av JK för att han påstod att Thanh inte samarbetade för att han berättade för sin ambassad att han sökt asyl här, för att han inte ljög och sa att han var en turist som tappat sitt pass…

Tillägg till nedanstående inlägg med mera

polisenEfter flera försök och lång väntetid kom jag fram till polisen för att fråga om när de begärda handlingarna (se inlägget nedan) kan tänkas komma. Svaret var att de nu har skickat dem som rekommenderad försändelse. Samtidigt meddelade socialsekreteraren att Migrationsverket till henne påstått att det bara var för Thanh att gå till Polisen så skulle han kunna avvisas direkt – en lögn av monumentala mått som alla de vet, som har läst bakgrunden och vad som hänt i det här ”evighetsärendet” under rubriken Vietnameserna i högerspalten.

MIG logoDe tar aldrig slut, alla de märkliga turerna i detta ärende! Migrationsverkets agerande i det hela är under all kritik, men ingen – INGEN! – bryr sig och ingen – INGEN! – tar ansvar och, lika illa: ingen – INGEN! – tar heller på sig att rätta till alla felaktigheter och att använda sunt förnuft i kombination med de möjligheter och rättigheter som utlänningslagen ger att bevilja uppehållstillstånd! Inte ens Migrationsverkets ledning som har all möjlighet och – som jag ser det även skyldighet – att göra detta.

Varför hölls Thanh inlåst i åtta månader, t.ex.? Vem avkrävs ansvar för det? Det rör sig faktiskt om ”olaga frihetsberövande” när man låser in människor utan anledning och skadestånden brukar bli rätt höga för den kränkning och det lidande en lång inlåsning innebär för en människa som inte har begått något brott. En asylsökande får, enligt vad som stadgas i 10 kap. utlänningslagen, tas i förvar bland annat om ”det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.” Och avvisningen eller utvisningen ska vara nära förestående… Vilket den bevisligen inte var. Ändå var det på den grunden Thanh hölls inlåst i åtta långa månader med stort lidande som följd för honom personligen men också med kostnader på ca 800.000 kronor för skattebetalarna som fick bekosta det onödiga tvångsförvarandet av honom!!!

I utlänningslagens 10 kap 4 § anges vidare:
I övrigt får en utlänning som fyllt 18 år inte hållas i förvar mer än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, får utlänningen dock hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Behöver jag säga mer?

Inget svar från Polisen…

polisenDen 17 oktober skickade jag per fax (polismannen var inte kunnig i e-posthantering) till Polisens utlänningsrotel. Jag bad att, som befullmäktigat ombud, få mig tillsänt kopior av alla handlingar som visar vad Polisen gjort under de senaste 3,5 åren för att försöka verkställa en avvisning av Thanh. Idag, den 25 oktober, har jag fortfarande inte fått handlingarna som jag behöver se och gå igenom inför ett nytt överklagande, denna gång till Migrationsdomstolen samt inför en ny JK-anmälan.

Vem/vilka är det som inte samarbetar? Myndigheterna eller Thanh?

Följetongen Thanh

thanh_sommaren_2006_1192638460_2433Många vill veta hur det går för Thanh. Jag försöker då och då skriva om den senaste utvecklingen, men som jag tidigare sagt så är det här ärendet så rörigt och så märkligt hanterat att jag ibland nästan inte riktigt vet vad som gäller.

Idag har det kommit besked från Migrationsverket om att verket inte har gjort något alls i frågan om avvisning sedan 3,5 år eftersom ärendet vid den tidpunkten överlämnades till Polismyndigheten för att man där skulle arbeta för en avvisning. Till saken hör att Thanh inte varit gömd och att han både medverkat och samarbetat. Han har också – som berättas under Vietnameserna i högerspalten – besökt Vietnams ambassad inte en, inte två, inte tre men hela fyra gånger för att försöka få ett pass. En gång var han där med Migrationsverket, en gång med Polisen. De två senaste gångerna har jag varit med Thanh på ambassaden varav den ena gången tillsammans med Fredrick Federley och den andra gången med Martin Karlsson från tidningen Dagen.

Flera gånger har man på ambassaden sagt till Thanh att han inte ska komma dit igen, och särskilt den senaste gången fick han höra att han inte var välkommen, att han inte skulle visa sig där igen och inte hans ombud och andra medföljande heller.

Migrationsverket valde att – igen – den 10 oktober avslå hans ansökan om att få stanna här på grund av faktiska och praktiska hinder för att han ska kunna avvisas. Många som har läst det beslutet är mycket förvånade över att Migrationsverket efter att Thanh inte på fem år kunnat avvisas (trots att han medverkat) inte valde att bevilja honom uppehållstillstånd i enlighet med den paragraf i utlänningslagen som ger den möljigheten.

Nu har Thanh begärt att Polisens utlänningsrotel skickar alla handlingar och dokument och anteckningar som visar vad som gjorts under 3,5 år för att försöka verkställa en avvisning av honom. När dessa handlingar kommer, beslutar vi vad som sedan kan göras. Med stor sannolikhet finns det underlag för en ny anmälan till JK och även ett överklagande till Migrationsdomstolen av Migrationsverkets oskäliga beslut.

Man kan verkligen undra varför Migrationsverket inte följde den linje som var utstakad redan i november 2006 då Thanh beviljades sex månaders tillfälligt uppehållstillstånd och därefter skulle ges permanent uppehållstillstånd om en avvisning fortfarande inom den tidsrymden inte hade kunnat genomföras. Han kunde ha börjat jobba redan i maj i år och ha bidragit till sin egen försörjning och även betalat skatt – i stället engageras samhällsresurser i form av handläggare, poliser, beslutsfattare, kommuntjänstemän etc till stora kostnader samtidigt som Thanh lider efter fem år i Ingenmansland.

Läs gärna inläggen på bloggen med rubrikerna Artikel i Dagen och om vårt besök på Vietnams ambassad (8 juni 2007) och artikeln ”De har kastat ut mig på gatan” i tidningen Dagen den 6 juli 2007.

“Verkställighetshinder är ingen ny omständighet”?!!?

Läs först de två inläggen före detta samt mer under kategorirubriken Vietnameserna i vänsterspalten.

thanh_beslut_10_1192118732_2423Den 4 oktober fattade Migrationsverket beslut om att Thanh ska utvisas. Igen. Trots att det inte gått att utvisa honom på fem år och det därmed föreligger verkställighetshinder. En ny ansökan med hänvisning just till det faktum att det inte går att utvisa honom skickades in följande dag. Sex dagar senare, den 10 oktober, hade Migrationsverket föredömligt snabbt fattat beslut på nytt. Dock inte ett föredömligt beslut utan ett beslut som ingen – INGEN! – som tagit del av det förstår logiken i.

Nämligen: han beviljades ju tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) i sex månader, 2 november 2006 – 2 maj 2007, just för att det förelåg verkställighetshinder. Detta TUT skulle ha ändrats till permanent uppehållstillstånd (PUT), om det fortfarande inte gick att verkställa en utvisning efter dessa sex månader. Detta enligt den dåvarande överdirektören som var med och fattade beslutet om sex månaders TUT. Men trots att samma verkställighetshinder fortsatte att existera, valde beslutsfattaren, i strid med lagen och överdirektörens intentioner, att bortse från detta faktum.

I ett av de märkligare cirkelresonemang jag tagit del av menar nu beslutsfattaren på MIG i ytterligare ett beslut daterat den 10 oktober att hon inte kan pröva verkställighetshinder eftersom det har prövats tidigare!!!??? Här blandas olika paragrafer ihop och det hela blir till ett moment 22 uphöjt i både kvadrat och kubik. Skälen för att det inte går att verkställa en utvisning av Thanh har ju tvärtom ökat, inte minskat med åren! Och verkställighetshindren ska inte ses som vare sig en ”ny” eller en ”gammal” omständighet utan som exakt vad det är: verkställighetshinder = det går inte att verkställa en utvisning!.

Hanteringen av Thanh är under all kritik och helt oacceptabelt. det är svårt att tro att neraldirektören för Migrationsverket kan vara medveten om och acceptera att ett så här huvudlöst beslut fattas. Han kommer därför att informeras om det och för Thanhs skull får man hoppas att han kan se galenskapen i det hela och att han kan se till att det rättas till. Thanh borde redan från den 3 maj ha haft PUT och kunnat jobba, försörja sig och betala skatt sedan dess.

Migrationsverket har inte gjort något på flera år…

thanh_och_dalah_star_1187098440_2330Fler häpnadsväckande uppgifter i ärendet:

Av en slump träffade jag, strax efter att jag skrivit föregående inlägg med rubriken Migrationsverket har inte gjort något på ett år…, den förra migrationsministerns statssekreterare. Jag berättade för henne att Thanh – fortfarande – inte har fått uppehållstillstånd och att de inte heller kunnat utvisas – trots att det nu gått fem år sedan han kom till Sverige. Hon blev mycket förvånad eftersom det här var en fråga som jag kontinuerligt höll henne och den förra migrationsministern informerade om vid mina möten med dem. Den förra statssekreteraren sa också, att man på UD inte hade gjort något alls i de vietnamesiska ärendena eftersom de aldrig fick några förfrågningar från Migrationsverket!!! ”De sa att de skulle sköta det själva”, sa hon. Och mig låt Migrationsverket tro att de hade haft kontakter med UD…

Migrationsverket har förorsakat Thanh så mycket besvär och lidande och har så gravt och grovt misskött hans ärende att jag nu funderar över att JK-anmäla verket för hela den här farsartade misshanteringen, och för Thanhs räkning begära skadestånd för det lidande och det åtta månader långa frihetsberövande som de utsatt honom för.