• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2020
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Finland. ”Asylresa” till Helsingfors

Den första dagen av vår tvådagars ”asylresa” blev innehållsrik och informativ. Här följer en liten kavalkad av bilder och texter, mer om presentationer och den information som gavs, i ett senare inlägg.

mannerheim-katajanokan-kasinoDagen började med lunch med ambassadör Pekka Hyvönen, utrikesministeriet, och Rim Mezian från samma ministeriums kommunikationsenhet. Den avnjöts på vackra Katajanokan Kasino, med ett militärt förflutet och med en hel del som påminde om den tiden – bland annat den här pampiga tavlan föreställande Finlands marskalk Carl Gustaf Mannerheim.

skarmavbild-2016-09-27-kl-20-56-35Vid besöket på Migri – finska Migrationsverket – därefter, togs vi emot av en grupp på åtta experter och sakkunniga, inklusive generaldirektör Jaana Vuorio. Under två timmar fick vi mängder av intressant kunskap om hur asylintervjuerna görs, om sållningen av asylansökningar, om att alla minderåriga åldersbedöms genast i början eftersom man anser att det är fel att placera vuxna bland barn (!), om en del nya regler som införts och mycket annat. De twittrade också om besöket. Men mer, som sagt, i ett senare inlägg.

ali-fran-somaliaTill nästa anhalt – Nylandsgatans mottagningscentral – kördes vi av Ali som kom som liten till Finland och nu var lika finsk som vilken finländare som helst. Han hade intressanta Synpunkter på saker och ting och konstaterade bland annat att begreppet ”kränkt” inte var något han kände till. Och att han inte har särskilt mycket gemensamt med de somalier som nu kommer till Finland, han är inte längre ”somalisk” i sitt sätt att vara, tänka, agera, utan finsk.

minna-tuovinennylands-mottagningscentralPå transitboendet på Nylandsgatan – mitt i stan – fick vi information av chefen Minna Tuovinen och en rundtur i det gamla Martha-huset med sina små och lite större rum för familjer och fyr- och sexbäddsrum för ensamstående.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi Södra Esplanaden och i Brunnsparken står Johan Ludvig Runebergs staty, här fotograferad bakifrån. Sedan mot – och över – salutorget, förbi svenska ambassaden och presidentens slott samt Uspenskijkatedralen och den så mångomskrivna allmänna bastun Allas (bassäng) vid kajen.
jl-runebergs-statysveriges-ambassadVersion 2uspenskijkatedralenallmanna-bastun-allas

En migga: ”Alltså bara i min kommuns fall rör det sig om en merkostnad på 20 miljoner kronor som ska tas från socialförvaltningens ordinarie budget…”

En migga kommenterar att ersättningen till kommunerna för ”ensamkommande barn och unga”, som med tvång skickas till dem, sänks kraftigt:

profileJag har semester men läser en promemoria från regeringen daterad 2016-06-21 om Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga. Staten vill sänka sitt ekonomiska ansvarstagande för denna stora grupp asylsökande från 1.900 kronor till 1.350 kronor per dygn och person. Det kommer att innebära en smäll för kommunerna, vi snackar om en sänkning med nästan 30 procent, samtidigt som Migrationsverket drivit igenom att de kan sända dessa ”barn” till kommuner utan någon som helst form av överenskommelse.

Man tvingar helt enkelt först kommunerna att ta emot dessa unga med orden ”vi måste alla dela på ansvaret, men staten står för fiolerna” och sedan, ett halvår senare sänker man ersättningsnivåerna till långt under det billigaste dygnspriset som åtminstone jag har hört talas om för HVB!

Regeringen pratar om att en sänkning av ersättningen ska ”ge kommunerna incitament att hitta billigare platser”. Men det är ju fullt överallt! Förra årets våg av ensamkommande under sensommaren, hösten och vintern har ju fyllt upp varenda upptänklig plats och dessutom så ploppade det ju upp en hel del oseriösa aktörer i HVB-svängen, aktörer som såg sin chans att med höjda priser tjäna ännu mer.

Jag har god kontakt med två seriösa aktörer som tar 1.630 kronor resp 1.700 kronor per person och dygn för sina platser. Andra bra och seriösa HVB-anordnare fakturerar 1.900 kronor per dygn för sina platser och jag misstänker att de inte kan och till stor del inte heller vill sänka sina priser med 30 procent. Vem vill väl det? Vem kan det?

Kostnadsskillnaden mellan 1.900 kronor och 1.350 kronor, alltså 550 kronor/dygn och person, kommer därmed alltså att hamna på kommunens skattebetalare. Ett så kallat ”ensamkommande barn” kan, om priset kvarstår, alltså kosta kommunens skattebetalare 201.000 kronor extra per år och vi vet ju alla att det inte rör sig om en ungdom utan om det rör sig om, som till exempel i min kommuns fall, cirka 100. Alltså bara i min kommuns fall rör det sig om en merkostnad på 20 miljoner kronor som ska tas från socialförvaltningens ordinarie budget…

Lycka till med att få herr och fru Skattebetalare att bli mer positiva till asylinvandringen, asylinvandrarna och regeringen!

Reflektion: Om kommuner med många ”ensamkommande” inte höjer skatterna rejält för kommunens arbetande invånare, vilka är det då som inte får de sociala tjänster, den sociala välfärd som de har betalat för just genom sina skatter i alla år? Alltså när 20 miljoner kronor tas ur budgeten och läggs på asylsökande som säger sig vara skyddsbehövande barn men som ingen ens vet om de har något skyddsbehov eller ens är barn, i en kommun med 100 sådana asylsökande?

Har dessa svindlande summor gått upp för kommuner med asylsökande minderåriga placerade hos sig? Eller står de med häpnadens finger i förvåningens mun, oförberedda? Går de som får till slaktbänken eller sätter de sig till motvärn och protesterar? Hävdar de sin kommunala självbestämmanderätt och vägrar låta en myndighet tvångsplacera okända, ytterst kostsamma personer i deras kommuner?

Enligt Migrationsverkets statistik per den 1 juni finns 31.290 (varav, förresten, 21.883 är afghaner från Afghanistan och Iran, där det inte pågår några krig…) i deras mottagningssystem – en del familjehemsplacerade, de flesta (såvitt jag vet) på HVB. Räknar man ut merkostnaderna som enskilda kommuner nu ska tvingas stå för – 550 kronor per dygn och individ som bor i HVB, så kan var och en med en miniräknare med plats för riktigt, riktigt många siffror, räkna ut vad det blir.

Pippi Långstrump kappsäck gullpengarBetänk då att dessa summor inte kommer att kunna trollas fram ur en kappsäck full med gullpengar utan att pengarna kommer att behöva ska tas ut av kommuninvånarna i form av kraftigt höjda skatter. Som då själva samtidigt obönhörligt också blir utan många av de sociala förmåner och  tjänster de i alla år betalat (och betalar) för eftersom pengarna måste användas för personer som man inte vet vilka de är, hur gamla de är och varför de är här.

Vad säger svenskarna när det nu äntligen måste gå upp också för ”vanligt folk” vilket vansinne deras så kallade regering, riksdag och andra aktörer har försatt dem i?

Av någon anledning kommer jag att tänka på detta, som jag skrev den 15 december 2007 i en text med rubriken Det var en gång…:

”Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity”

60 Minutes Australia FBNu har det sänts i australisk tv. 60 Minutes Australia: Europe’s Migrant Crisis And Sweden’s Crime Wave (Crew Attacked). En del av programmet handlar om brottsvågen och om det mycket stora antalet asylsökande i Sverige.

Så här inleds reportaget:

Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity by opening it’s doors to hundreds of thousands of refugees and asylumseekers from the worlds war zones and trouble spots, the country is experiencing serious security issues.

Programmet kan ses här:

Det är skrämmande scener som visas från Rinkeby. Rabiata män attackerar på svensk mark helt oskyldiga människor, människor som alltså inte gjort någonting. Inget annat land accepterar sådant, knappast hade polisen i  en invandrartät förort till någon annan av de nordiska huvudstäderna lämnat det attackerade tv-teamet utan skydd, ett team som redan hade blivit trakasserat när polisen lämnade platsen. Men i Sverige är alla rädda, också poliserna.

Sveriges goda rykte i världen förändras – har förändrats – liksom den känsla av generell trygghet och förutsebarhet som tidigare varit tämligen självklar för invånarna i landet. Vem som helst – icke främlingsfientlig såväl som främlingsfientlig – förstår att den stora förändring som nu sker i Sverige inte är positiv. Att ett litet land på mycket kort tid tar emot hundratusentals människor från länder med främmande religion, kultur, ”värdegrund”och syn på kvinnor, inte minst –  det fungerar helt enkelt inte. Det ser vi dagligen exempel på. Det hjälper inte hur mycket medierna för fram de goda exemplen – som det givetvis också finns gott om, tack och lov! – det är ju inte de som är problemet. Problemet är sådana som de här maskerade männen i Rinkeby som utan anledning, helt oprovocerat begår våldshandlingar mot andra människor.Det är de som inte passar in i ett land där våld enligt tradition inte förekommer på det sättet mellan människor eftersom man i en demokrati försöker lösa meningsskiljaktigheter och andra problem genom samtal. Bland annat Zeliha Dagli har berättat om den här sortens män som tar sig rätten (och som inte hindras från det) att styra och kontrollera i artikeln Jag kan inte längre vara mig själv här (Aftonbladet 29 maj 2015) och sätta skräck i andra. Och det sker i princip obehindrat i Sverige, ett land som tidigare var ett av världens mest jämställda och fridsamma.

Se programmet och gör ett tankeexperimentet: tänk er att svensk tv gjort det här reportaget om situationen i Australien. Många skulle börja se på Australien med andra ögon och vara ganska upprörda. Vi upprörs ju redan storligen – och med rätta! – av att inga asylsökande, som försöker ta sig till Australien sjövägen, tillåts komma in i landet, utan i stället förpassas de till en liten ö tillhörande Papua Nya Guinea. Många av de kanske hundratusentals eller fler australiensare och andra som ser programmet upprörs säkert också – med rätta – över vad de ser i programmet om Sverige. Avsluta tankeexperimentet med att helt enkelt inse och konstatera att det som visas i det här avsnittet av 60 Minutes Australia är hur det ser ut i många av de 186 utanförskapsområdena och alla 55 no go-zonerna i Sverige.

© denna blogg.