• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2021
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Självmordsdrama och surrealistiskt möte med en polis från förr

cafe-string-18-10-2016Jag satt med en god vän på Café String på Nytorgsgatan. Det var varmt och lagom sorligt, kaffet var starkt och gott och stämningen var god. När vi så småningom tittade upp från våra mobiler för att ta på oss ytterkläderna och gå, vimlade det plötsligt av polisbilar, brandbilar, ambulanser, massor av räddningsmanskap, poliser, brandmän utanför (som – för övrigt – ingen enda människa kastade sten på).

Vi gick ut och det var en hel del folk som samlats därute. Alla undrade vad som stod på. Ingen trängde sig fram, ingen betedde sig illa och poliser och brandmän informerade och bad att vi – för vår egen skull, som de sa – skulle avstå från att titta eftersom det vi kanske skulle komma att få se skulle stanna etsa sig fast på våra näthinnor för evigt.

Det var en afghansk man som hotade att hoppa ut genom fönstret på sjätte våningen. Som jag förstod hade han fått avslag på sin asylansökan och var desperat. En dari-talande medlare fanns på plats, men enorma ”luftkuddar” sattes upp för att ta emot mannen om han faktiskt skulle hoppa och alla var på helspänn.

Det var ett enormt uppbåd av ”räddare” och jag tänkte att det var tur för den desperate mannen att han inte befann sig i ett laglöst utanförskapsområde för då hade hjälpen inte nått fram.

Medan vi stod där kom en polisman fram. En lång och ståtlig man som jag trodde skulle be oss att gå därifrån, även om vi stod en bit på sidan. Men det var i stället något helt annat han ville säga, något som gjorde mig nästan stum av häpnad.

yb-sodermalmMannen heter Johan Säfström och är en av de två poliser som hanterar Twitter-kontot YB Södermalm som jag följt under lång tid eftersom jag dels vill veta vad som händer i mina kvarter i min stadsdel; dels tycker om deras sätt att skriva och berätta. Med en blandning av humor och allvar på 140 tecken åt gången har de fått nästan 90.000 följare – och det kan man inte precis kalla ”få”.

Men det speciella vid det här mötet i kylan och under de dramatiska omständigheterna, det som slog mig med häpnad, var att han visste vem jag var och kände igen mig, där jag stod i min svarta vinterkappa i ganska dålig belysning. Han sa ungefär så här (jag minns inte ordagrant):

yb-sodermalm-johan-safstrom– Här har vi en som följer vårt Twitter-konto (han menade mig). Och vi har träffats förr. Hemma hos X. Det måste vara mer än 15 år sedan.
– Vad? Var? Har du varit hemma hos mig? undrade jag som inte inns att någon polis skulle ha varit hemma hos mig mer än en gång i mitt liv.
– Nej, inte hos dig men hos X. När den unge iraniern begick självmord. Det måste vara 15 år sedan, sa han.
– Nej, det blir 20 år snart. Det var den 6 november 1996.

Polismannen Johan Säfström var alltså där då, i den lägenhet där en ung iranier inte längre ville leva för att han skulle utvisas efter tio år i landet. Jag befann mig i chocktillstånd och har inga minnesbilder alls av vilka som kom och vad som hände. Och nu stod vi här, inte många kvarter från där vi befann oss då och en annan ung asylsökande stod i begrepp att ta sitt liv. ”Förunderliga äro Herrens vägar” skulle jag säga om jag var djupt religiös.  Och otroligt konstigt kändes det hela, närmast surrealistiskt. Hur kunde polismannen minnas mig efter 20 år? Hur kunde han känna igen mig där på gatan? Hur kom det sig att vi sågs igen efter nästan exakt 20 år och återigen under tragiska och sorgliga förhållanden?

Som sagt: ”Förunderliga äro Herrens vägar” – det kan man väl säga även om man inte riktigt vet vems vägar det faktiskt är som är outgrundliga.

Tack till alla människor som på ett så professionellt sätt, lugnt och metodiskt, arbetade för att försöka förhindra att en människa miste sitt liv den här kalla oktoberkvällen på Nytorgsgatan på Södermalm i Stockholm! För så småningom togs ”luftkuddarna” bort och vi förstod att faran, den akuta, var över. Tack och lov!

OBS! Skulle något i texten mot förmodan visa sig vara felaktigt/missförstått så kommer jag att ändra det.
© denna blogg.

En migga: ”En 25-årig afghansk man försöker bli nedskriven i ålder så att han ska få hamna på ett HVB.”

En migga berättar:

profile

En troligen minst 25-årig afghansk man försöker bli nedskriven i ålder så att han ska få hamna på ett BUV-hem. Mannen har varit på sitt asylsamtal för sex månader sedan och blivit uppskriven i ålder för att vi bedömer att han inte är 15, 16 år som han själv säger.

Migrationsverket älskar egna förkortningar. För oss är ett BUV-hem (detsamma som HVB) anhalten innan de asylsökande minderåriga blir vuxna och måste dela på de få antal kvadratmeter som en vuxen asylsökande tilldelas. Under normala förhållanden får vuxna asylsökande ca 5 kvm per person. För familjer är reglerna lite annorlunda, men för en asylsökande som uppgett att han är minderårig gäller helt andra regler eftersom kommunerna då tar över ansvaret.

Ett ”barn” får oftast ett eget rum som kan vara i princip hur stort som helst. Därav vill ju många asylsökande bli nedskrivna i ålder för att få större ytor och slappare regler. Det som då händer i vissa kommuner är att de tolkar ansvars- och bidragsfrågan annorlunda än våra regler. Enligt Migrationsverkets regler får en sökande enbart söka särskilt bidrag för angelägna behov (18 § LMA*). Särskilt bidrag är till för kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring. Det kan till exempel vara kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott samt handikapputrustning och där personen inte har haft möjlighet att spara av den dagersättning som han eller hon redan har fått. Men vissa kommuner tolkar lagen helt annorlunda och närmast öser pengar över de asylsökande på BUV-hem.

Och hur blir det med den minst 25-årige afghanske mannen som ihärdigt och envetet försöker bli nedskriven i ålder? Tja, vi säger nej till denna nedskrivning och accepterar inte hans påståenden om att han är nio, tio år (eller mer) yngre. Både jag och mina kolleger är väldigt irriterade på honom. Han har delvis grått hår och vi hänvisar honom till asylenheten där alla bedömningar av ålder görs, det spelar ju egentligen ingen roll alls vad vi som handläggare säger.

En före detta kollega som nu arbetar med ensamkommande minderåriga säger att hanteringen av pengar till dessa BUV-hem är skrämmande. De får i många kommuner pengar till det mesta: chips, godis, kläder, sport. Det spelar ingen roll, det de vill ha får de pengar till. Den före detta kollegan är kritisk och ifrågasätter starkt de kostnader som uppkommer för samhället med en sådan syn på vad skattemedel ska användas till. Dessutom ska ju allt egentligen gå via oss på Migrationsverket: om ett barn eller en ungdom börjar med en sport så ska vi bedöma kostnaden och ifrågasätta den, som medlemskap i en klubb till exempel. Men det struntar man alltså i på en del av dessa hem.

Och nu har han den 25-årige afghanen som vill skrivas ned till 15, 16 år blivit apatisk och kan inte äta…

Kort om vad som ska ersättas av staten/skattebetalarna (Ytterligare information går förstås bra att själv googla fram).

LMA – Lagen om mottagande av asylsökande – 18 §:

Föreligger annat angeläget behov har utlänningen rätt till särskilt bistånd för det (särskilt bidrag).

MIG logoMigrationsverket om kostnader som dagersättningen ska täcka för minderåriga asylsökande som kommunen får ersättning för, för kost, logi och omvårdnad :

Dagersättning på 24 kronor ska täcka kostnader för kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror. Dagersättningen ska dessutom täcka utgifter för hälso-och sjukvård, tandvård samt läkemedel.

Avslutningsvis: Är det möjligen någon ansvarig i regeringen, på Migrationsverket, i kommuner, på HVB, i skolor, inom socialtjänsten som vill kommentera vad miggan berättar om i den här texten? Någon ansvarig måste det väl finnas i detta land, dit 42.418 faktiskt och påstått minderåriga ensamkommande asylsökande kommit under de två senaste åren (2014 + 2015) som kan göra det? Skriv gärna till mig! Det är bara jag som läser inkommande mejl, aldrig någon annan. Tack!

© denna blogg. 
Lämna gärna ett bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden
via ”Subscribe”eller med valfritt belopp via ”Donate”.
Varje bidrag är välkommet!

Buy Now Button
Abonnera
Swish bankgiro

Det Goda Samhällets skribenter och texter

Det Goda Samhället 2På sajten Det Goda Samhället finns mycket intressant att läsa. Jag skriver själv där, men vill här i första hand framhålla texter av andra intressanta och välskrivande personer; texter som tål att funderas kring och helst med så öppet sinne som möjligt. Kanske lär man sig något nytt, kanske ändrar man ståndpunkt i någon fråga. Eller också inte. Men knappast någon av texterna lämnar en helt oberörd. Här är exempel på några texter som jag läst med behållning med korta utdrag och länkar till dem:

Hur hamnade S därute? Widar AnderssonDen förhärskande medievinkeln, den nervösa anpassningen till det relativt udda tjattret på twitter och den politiska mittens abdikation till förmån för ytterligheter och ”idioter”, öppnar upp för ett Sverige som inom några få år kommer att ha ett så pass starkt sverigedemokratiskt parti som den som vill regera behöver anpassa sig till på allvar. Med allt vad det innebär för Sveriges öppenhet och frihetlighet. Och det är kanske inte så mycket att göra något åt. Läs hela texten här.

Den auktoritära plugg- och korvstoppningsskolan Patrik EngellauJag inser plötsligt att jag inte förstår vad det är för fel på plugg och korvstoppning. Valet står inte mellan kunskapsinhämtande medelst plugg- och korvstoppningsmetoden och någon annan, behagligare metod. Valet står mellan inlärning medelst plugg och korvstoppning och ingen inlärning alls. Att lära sig saker är plågsamt och kräver ansträngning. Så ser livet ut. Läs hela texten här.

Om den goda svenskheten Krister ThelinSå, jag känner mig som människa. Är jag också svensk? Ostridigt är jag svensk medborgare och innehar inte något annat medborgarskap. Men är jag “svensk” i något slags nationell eller kulturell mening? Frågan väcktes av min amerikanske svärson, bosatt i London med min dotter och deras med dubbla medborgarskap utrustade söner, fem och tre år. Under den dryga timmens bilfärd från Kastrup till Arild kom saken upp, sedan han berättat att engelska medier i ökad utsträckning kommenterat svensk migrationspolitik, vilken blivit ett slagträ i den brittiska debatten. En del framhåller, att Sverige till skillnad från Storbritannien har gott om yta (numera f.d. statsministerns Reinfeldt flygplansiakttagelser med samma slutsats anmäler sig osökt). Andra britter påpekar, att svenskarna inte tycks vara särdeles tillfreds med sin ställning som EUs ledande mottagare av asylsökanden. Läs hela texten här.

När invandring utsätter mångkulturen för påfrestningar Mohamed OmarTorsdagen den 20 augusti skadades flera personer vid ett upplopp på ett asylboende i staden Suhl i Tyskland. Upploppet utbröt då en 25-årig afghansk asylsökare rev ut sidor ur Koranen och stoppade dem i toaletten. En grupp muslimer på boendet blev så upprörda att de försökte lyncha ”hädaren”. Poliser som gjorde vad de måste för att förhindra brottet utsattes för stenkastning. Sex poliser skadades. Läs hela texten här.

Många fler texter av ovanstående skribenter och många fler texter av många andra skribenter finns alltså att läsa på Det Goda Samhället. Gör gärna det!