• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

vi-har-ansvar-for-barn-expressen-26-10-2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

svea-rikes-lagHär förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

Broken on the border – IOM:s personal berättar om världens okända migrationskris

broken-in-the-border-iom-29-9-2016

Klicka på bildrutan för att komma till reportaget.

Intressant och skrämmande, se- och läsvärd berättelse från IOM (International Organisation for Migration) från den 29 september 2016.

Den här berättelsen, bestående av texter, fotografier och videoklipp, är gjord av IOM-personal. De berättar och rapporterar här om förstahandsupplevelser av återvändande afghanska migranter vid den torra och karga gränsstationen mellan Afghanistan och Iran. I en stark samling ord och bilder berättar IOM-personal om den långa vägen från Herat till Teheran, och platser däremellan.

Reportaget börjar så här (översatt från engelska):

Det här är världens okända migrationskris. Varje dag anländer upp till 1.000 förvirrade afghanska migranter, en del allvarligt skadade, med bussar från Iran till den avlägsna gränsstationen Islam Qala. Fler än 250.000 har kommit över gränsen sedan början av år 2016. Alla berättar de historier om stölder, misshandel, utnyttjande. En del arbetskraftsmigranter har fått betalt i heroin. De är nu beroende av det och har sparkats ut av sina arbetsgivare. En del är nästan bara barn, tonåringar som tvingats bli försörjare. Här finns ensamma kvinnor, gamla och afghaner som är födda som flyktingar i Iran. IOM och Afghanistans regering hjälper dem tillbaka till deras hemstäder. De flesta återvänder till extrem fattigdom, arbetslöshet och krigets fasor.

iom-helsinki-logoJag har inte sett eller hört svenska medier ta upp den här migrationskrisen. Just det här levande reportaget finns på IOM Helsinkis hemsida som kanske inte besöks så ofta av svenska medierepresentanter, vilket inte är så konstigt eftersom Sverige ju har mer än nog med sin egen asyl- och migrationskris. Men här ovan finns i alla fall information för den som vill veta mer om det som IOM kallar ”världens okända migrationskris”.

© Översättning Merit Wager

Finland. Afghanistan. I partnerskapsavtalet konstateras att länderna bedriver ett nära samarbete när det gäller återsändande av asylsökande som fått avslag och för att förhindra olaglig inresa.

Sisäministeriö logoEn finländsk tjänstemannadelegation har i början av maj, under ledning av inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg, i Kabul förhandlat med afghanska myndigheter om återvändande och återsändande av afghanska asylsökande från Finland.

Afghanistans flaggaFinland eftersträvar ett samarbetsprotokoll som gäller både frivilligt återvändande afghanska asylsökande och återsändande av personer som fått avslag på sin asylansökan till Afghanistan. Under förhandlingarna konstaterade Afghanistan att landet även i fortsättningen förbinder sig till det partnerskapsavtal mellan Finland och Afghanistan som undertecknades 2013 och är redo att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet. I partnerskapsavtalet konstateras att länderna bedriver ett nära samarbete när det gäller återsändanden och för att förhindra olaglig inresa.

I diskussionerna med de afghanska myndigheterna betonades att Afghanistan på grund av den svåra ekonomiska situationen och det svåra säkerhetsläget önskar att de unga återvänder och deltar i återuppbyggnaden av landets framtid.

Fakta:
År 2015 lämnade afghaner näst mest asylansökningar
i Finland efter irakierna, 5.214. I år har afghanska med-
borgare varit den största gruppen bland asylsökande,
522 personer fram till den 19 april.

Finländska medier serie grön

En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.”

En migga ger en glimt till (bland många andra som givits här på bloggen i drygt tio år) av hur (rätts)osäkert det är att arbeta på Migrationsverket:

profileEn ny sak som jag fick veta under veckan är att den afghanska id-handlingen tazkira inte längre ska bedömas som en giltig id-handling. Det innebär att mer eller mindre alla minderåriga asylsökande som kommit från Afghanistan det senaste året kommer att få avslag på sina asylansökningar. Vi lägger alltså ner tid och pengar på ärenden som mer eller mindre redan är avgjorda.

Jag blev förvånad när jag läste detta eftersom jag sedan länge vetat om att afghanska tazkira inte godtagits som bevis på någons identitet. I ett beslut gällande en afghansk asylsökande daterat i maj 2011, det vill säga för fem år sedan, står det klart och tydligt att:

Migrationsverket kan konstatera att den ingivna tazkiran saknar fotografi och bedömer att den inte är av sådan kvalitet att den gör din identitet sannolik.

Miggan säger:

profileVi har nu getts informationen att tazkira inte är en giltig id-handling. Många av oss känner oss jävligt dumma sedan vi fick denna information. Vi har alltså suttit framför de asylsökande och sagt att de kommer att få AT-UND, som anges med siffran 7 på deras LMA-kort och som innebär att de får arbeta, helt felaktigt! Du kan säkert reglerna och vet att en giltig id-handling innebär att man automatiskt får AT-UND, vilket alltså innebär att man får arbeta.

Vi har våra TL, temaledare, som ger oss all relevant information. Vi fick  informationen i onsdags (27 april) angående tazkira. Jag jobbar inte på asylenheten, men jag ger information till de asylsökande mer eller mindre varje dag. Jag blir rädd när jag inser att jag lämnar felaktig information.

Min kommentar: Jag kan konstatera att Migrationsverkets bedömning av identitetsdokument, publicerad på deras hemsida den 10 april 2015, alltså för mer än ett år sedan, är tydlig. Men jag minns också från tider långt före detta datum, att Migrationsverket inte accepterat just dessa enkla handlingar som bevis på någons identitet:

Afghanistan 

MIG logoAfghanska myndigheter har lämnat uppgift till Migrationsverket om att afghanska pass utfärdas efter att en afghansk identitetshandling (”tazkira”) visas upp. En tazkira är mycket enkelt utformad och saknar säkerhetsdetaljer som går att kontrollera och godtas därför inte för att styrka identiteten vid en ansökan om medborgarskap. Detta medför även att tillförlitligheten till afghanska pass är låg. Även identitetscertifikat från bland annat ambassader som utfärdas som bekräftelse på att identitetsuppgifterna i tazkiran stämmer anses lätta att förfalska och har därför låg tillförlitlighet.

Min kommentar: Dessutom anges i Migrationsöverdomstolens dom UM2437-13, daterad den 11 februari 2014, följande:

sverigesdomstolarA har gett in den tazkira han berättat om hos Migrationsverket samt handlingar som han uppger kommer från hans skola. Handlingarna är av enkel beskaffenhet och saknar i princip bevisvärde. Han har således inte gjort sin identitet sannolik.

Domen är för övrigt intressant också för den som följer frågan om åldersbedömning eftersom det just i ovannämnda fall också gjordes en sådan och den gjordes enligt just en av de beprövade metoder som används i övriga nordiska länder, nämligen av en legitimerad tandläkare och rättsodontolog vid Rättsmedicinalverket, en metod som nu i april 2016 mer eller mindre förkastats av den svenska Socialstyrelsen… Läs bland annat texterna Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre och ”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”, båda från den 26 april 2016.

Ingenting hjälper, galenskaperna, virrvarret, rättsosäkerheten både för dem som kommer hit som asylsökande och för oss som lever här och genom våra skatter bekostar cirkusen (en tämligen relevant beskrivning av migrationsverksamheten i Sverige), som kostar så astronomiska summor numera att området torde vara det dyraste i Sverige. Och så kan man inte ens hålla ordning på sina egna – sina egna! – regler.

Den härdsmälta miggor talat om under en längre tid torde vara ett faktum.

© denna blogg.

Tyskland återsänder afghanska asylsökande

Germany to send Afghan refugees back DW 28.10 2015Klicka på textrutan för att komma till Deutsche Welles artikel (på engelska).

DW logoDen 28 oktober meddelade inrikesminister Thomas de Maiziere att de flesta asylsökande från Afghanistan ska återsändas på grund av den hårdnande tyska asylpolitiken.

”Antalet återvändande, frivilliga återresor och tvångsutvisningar kommer att öka markant”, tror de Maiziere.

Fler invandrare kommer nu från Afghanistan till Europa än från något annat land utom Syrien, något som de Maiziere anser är ”oacceptabelt”. Bland dessa, noterar han, kommer många ur medelklassen i den afghanska huvudstaden Kabul, personer som ”borde stanna kvar och bygga upp landet”.

De Maiziere lägger till att Afghanistans regering delar hans åsikt.

Kommentar: Detta är förstås väl känt också här, på Migrationsverket. Att afghaner ofta inte har egentliga skyddsskäl i lagens mening (än mindre är flyktingar, det vill säga har asylskäl). En betydande andel av afghanerna som kommer hit är dessutom vuxna men låtsas vara minderåriga. Och Sverige låter dem passera som ”barn”… Många har mycket gott om pengar och reser också, så snart de fått det eftertraktade permanenta uppehållstillståndet, PUT, snabbt hem och hälsar på. Sedan besöker de kontinuerligt sitt hemland på skollov och semestrar och vid andra tider, ibland under långa perioder (enligt såväl miggor som personal på HVB-hem och i familjehem för dessa ofta vuxna män). Det är ju inte precis sådana personer som utlänningslagen har i åtanke när det gäller att ge människor internationellt skydd…

Miggor och andra har i många år här på bloggen slagit larm om den urusla asylhanteringen. Här är några exempel som borde ha fått åtminstone några larmklockor att ringa på ”högre ort”. Hade man lyssnat och insett vidden av asylbedrägerierna (inte bara bland dem som numera slarvigt bara kallas ”ensamkommande”) så hade det med stor sannolikhet inte sett ut som det gör i Sverige idag.

•  En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!” – 12 januari 2012
•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män 17 september 2012
•  Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad? – 8 juli 2013
•  Dumhet har inget med generositet att göra – 8 augusti 2013
•  En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” – 23 september 2013
•  Afghanistan vill att andra länder ska ta hand om deras medborgare – 31 januari 2015
•  En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.” – 19 mars 205
•  Men det är inte krig i Afghanistan! – 18 oktober 2015
•  General Sayed Omar Sabur, chef för passbyrån i Afghanistan, säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner man inte att trycka. – 16 oktober 2015
© Översättning Merit Wager

En migga: ”Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.”

En migga, apropå bland annat texten Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!! från den 13 maj 2013, men också apropå hjälpare och fusk inom arbetskraftsinvandringen:

Tankar från roten

profileNär nu afghanska politiker kastar sig in i leken så kanske deras svenska kollegor som är inblandade som hjälpare i hungerstrejken tar sitt förnuft till fånga. Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.

Hjälpare, ja. Vi har nog alla en del episoder rörande hjälpare lagrade i våra minnens skafferier. Ett av mina två värsta exempel under de gångna åren var den gamla tanten – och hon var faktiskt blond och blåögd – som med näbbar och klor skulle pressa in en ung medföljande kvinna i asylprocessen. Den unga damen såg mest förvirrad ut medan tanten förklarade att vi var ett andetag från att ärendet skulle hamna i FN:s Generalförsamling. Det tog ett par timmar att prata hem det paret – den unga kvinnan  var en brittiska som var här och studerade en termin och den gamla tanten var hennes hyresvärdinna. Ett annat käckt fall var den frikyrkopastor som nästan hoppade upp och ner för att pressa in en medföljande medelålders man i asylprocessen. Det där tog också sin tid att bli av med – mannen var från Indien och var här på släktbesök och ville bara förlänga sin vistelse med några veckor.

Identiteter i asylprocessen, ja. För några år sedan slog polisen upp stort att det kunde finnas så många som 1500 misstänkta krigsförbrytare gömda i Sverige. I andra identiteter än deras riktiga, alltså. Vi tyckte kanske att den siffran lät lite väl magstark, men vi kan ju faktiskt bara gissa. Även om Migrationsverket är en myndighet som följer den lag som är uppsatt – att den sökande åtminstone ska kunna göra sin identitet sannolik – så kan vi inte klara ett mål på noll fall av fusk och bedrägerier. Det är som att försöka uppnå noll offer i trafiken – för att det ska bli verklighet måste vi först avskaffa trafiken. Men vi gör inte heller det vi ska göra, nämligen sannolikhetsbedömningar, vi gör i stället antaglighetsbedömningar. Och när bevismaterialet är att en person säger att denne är X så kan han/hon lika gärna vara Y eller Z. Vi kan bara gissa. Eller anta. Eller tro. Och sedan är fältet fritt för spekulationer.

Och hur tröttsamt är det inte att fortsätta läsa om hur arbetskraftsinvandringen blev till sin värsta sida. Att det skulle uppstå missbruk och bedrägerier var rätt klart redan när det infördes. En hel del arbetstillstånd är köpta, och köpare och säljare vet mycket väl att det inte finns något arbete – det är tillståndet att vistas i Sverige som är det intressanta, det eftertraktade. Och det finns fall där asylsökande i princip säljer sina kroppar till vrakpris för att få ett arbetserbjudande. Men när till synes vanliga branschanslutna företag – inom skogsnäringen, bärplockeriet, hemtjänsten, städtjänsten, byggföretagen – konstant dyker upp med fuffens så börjar man till sist se spöken överallt.

Kommentar: Jag upprepar, med en papegojas envishet, att miggorna har rapporterat här på bloggen sedan 2007. Men de ansvariga politikerna och medierna som ska rapportera allsidigt, ser inget, hör inget, säger inget.

Tre apor

Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig

MIG logoLäs först:
FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.” – 4 november 2012
Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden – 20 april 2013
Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 5 maj 2013

Den här texten är skriven efter kontakter med flera miggor och efter genomgång av vad en del medier rapporterat om de unga män och kvinnor som hungerstrejkar på olika orter i Sverige.

Hungerstrejkerna bland personer som ska utvisas kan komma att sprida sig. Också vid Migrationsverkets kontor i Gävle (förutom i Boden) har nu ett antal unga afghanska män och några unga kvinnor legat sedan den 3 maj. En del tycks redan vara så illa däran att de fått föras till sjukhus, bland annat enligt artikeln Hungerstrejkande pojkar förda till sjukhus (Arbetarbladet den 6 maj).

Personal från Migrationsverket har förklarat för dem som hungerstrejkar, att den enda konsekvensen av deras agerande kommer att bli att deras hälsa blir lidande. I media rapporteras att de hungerstrejkande tror att de kommer att ”få sin vilja igenom om de bara är tillräckligt envisa”. Varken svenska journalister eller de asylsökande som fått avslag på sina ansökningar eller ska överföras till andra länder enligt Dublinförordningen, tycks förstå att det är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle att ställa sitt hopp till att tjänstemän efter eget tycke ska fatta beslut i prövningen av förvaltningsärenden. Åtminstone journalister, men också många goda ”hjälpare”, borde stanna upp och begrunda alternativet till att tjänstemän följer de lagar som de folkvalda har stiftat. Vad skulle det skapa för system? Godtyckligt, är väl ett rejält understatement.

Media rapporterar sällan allsidigt på asylområdet. Trots många påpekanden om detta blir det inte bättre, nästan tvärtom. Osaklig och/eller ofullständig rapportering är det överväldigande mest vanliga sättet att berätta om asyl- och migrationsfrågor i svenska medier. Dessutom låter journalister sina egna känslor styra och tycks rentav ”glömma bort” viktiga detaljer i sin iver att föra fram åsikten att ”alla som satt sin fot på svensk mark borde få stanna här även om de inte har några som helst asylskäl”. ”Fri invandring”, låter det som.

Enligt uppgift (något som också journalister kan ta reda på om de är intresserade) har de flesta som hungerstrejkar utanför de olika Migrationsverkskontoren, lagakraftvunna utvisningsbeslut eller är Dublinärenden, dvs ska prövas i det första EU-land de kommit till. En del är redan prövade mot hemlandet. Bland dessa unga män (och någon eller några unga flickor), som av en del kallas ”ensamkommande barn”, finns också vuxna personer: en del av dem har ljugit om sin ålder och fått den uppskriven via Rättsmedicinalverket. Sådana fakta borde medierna också rapportera om, det vore hederligare än att kalla även dem för ”barn”.

Vidare ter sig Asylkommitténs representants uttalanden (i klipp från TV4 Nyheterna 7 maj) något märkliga, för att inte säga okunniga:

”Någon måste göra något.” (Ja, utvisningarna måste verkställas av Polisen)
Och:
”Det här är barn som riskerar sina liv.” (Nej, de är inte barn, en del är ungdomar, en del är vuxna! Men riskerar sin hälsa och – knappast troligt, men möjligt – sina liv.)
Och:
”Vi måste sätta ner foten.” (”Sätta ner foten”? Mot vem/vad? Domstolen? Riksdagen? Regeringen?)
Och:
”Så här kan vi inte behandla våra barn” (Som sagt: de hungerstrejkande är inte ”barn”, inte heller – faktiskt – ”våra”, utan asylsökande unga och vuxna från – troligen – Afghanistan som inte befunnits ha rätt till uppehållstillstånd och som ska lämna landet).

Genom sitt agerande visar Asylkommittén att de inte vill respektera vare sig lagen eller beslut fattade i enlighet den i två instanser. De anser därmed att det är de – inte Migrationsverket och migrationsdomstolarna – som ska avgöra vilka som ska få stanna i Sverige! Det är en tämligen anarkistisk och orättvis ordning denna kommitté verkar förespråka. På vilka andra områden i samhället ska det finnas ”kommittéer” som kräver att deras tyckanden ska stå över lagar och att domar inte ska verkställas?

I ett inslag i SR P4 Gävleborg svarar en kvinna, som kallar sig Afson, på frågan ”Hur länge känner du att du kan hålla ut?”:

Jag kommer att fortsätta tills jag får ett positivt besked från Migrationsverket.

Hon tycks ha invaggats i tron att man i Sverige kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd. Kanske av någon av dem som vill fatta besluten själva?

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk. De bör återsänds till sitt hemland (eller sina hemländer om alla inte kommer från Afghanistan utan en del också från Iran och Pakistan) så fort som möjligt. I första hand för deras egen skull eftersom ett liv som hungerstrejkande inte är ett liv i längden, men också för ordningens skull och för att lagen ska följas och respekteras. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan utpressa sig till uppehållstillstånd och där tjänstemän godtyckligt kan bryta mot utlänningslagen, radera tidigare avslagsbeslut hos Migrationsverket och i migrationsdomstol. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan hitta på egna beslutskriterier trots att ärendena redan prövats och de sökande inte befunnits ha vare sig asyl- eller skyddsskäl som kan ge dem rätt att stanna i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: Kom gärna ihåg att Migrationsverket med sin LEAN i barnärendena mer eller mindre marknadsför att: ”Kom hit så får ni PUT inom tre månader!”

Med anledning av händelserna med de afghanska pojkarna som dykt upp i Uppsala skriver en migga här nedan. Läs först inlägget Två miggor: ”Om pojkarna verkligen är under 14 år så innebär det att de mycket väl kan vara barn till familjer som redan fått avslag på sina asylansökningar.”

En migga:

profileSex alternativ finns gällande de afghanska pojkarna

1) De är faktiskt dumpade. Smugglaren har fullgjort sitt uppdrag och lämnat dem på en plats där de förr eller senare kommer i kontakt med någon som för dem till Migrationsverket. Smuggling till Sverige är ett ömsesidigt avtal, så ingen ”tjallar”.

2) De är inte alls dumpade. Smugglaren är i själva verket en släkting med PUT i Sverige som hjälpt dem hit. Och om släktingen ger sig tillkänna har Migrationsverket en möjlighet att börja nysta upp var föräldrarna finns. Inte heller här kommer någon att ”tjalla”.

3) De har redan sökt asyl i Sverige en gång, fått avslag och kör nu ett varv till.

4) De har sökt asyl någon annanstans inom EU och gör nu ett försök i Sverige.

5) de har redan uppehållstillstånd i Sverige – som anhöriga – men kör en asylansökan för att få dagbidrag.

6) De har redan uppehållstillstånd någon annanstans inom EU, men kör ändå ett försök här.

Kom gärna ihåg att eftersom Migrationsverket med sin LEAN i barnärendena mer eller mindre marknadsför att: ”Kom hit så får ni PUT inom tre månader”, så bara ökar alla olika varianter. Som det heter i sången: ”Anything goes…”.

Kommentar: Ja. Vilket som helst av ovanstående alternativ kan vara vad som gäller. Eller det sjunde alternativet, det som beskrivs i det inlägg som länkas till i början av inlägget: familjen finns här, har fått avslag på sin asylansökan, gömmer sig och hoppas att deras odaktade unga söner ska kunna ordna asyl eller uppehållstillstånd åt sig och därmed, hoppas man, åt hela familjen.

Tack till denna migga och till de två andra som i det förra inlägget kommenterat fallen med de ”dumpade” (?) afghanska pojkarna!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Två miggor: ”Om pojkarna verkligen är under 14 år så innebär det att de mycket väl kan vara barn till familjer som redan fått avslag på sina asylansökningar.”

svd_logoFlyktingbarn dumpade i Uppsala lyder en rubrik i Svenska Dagbladet den 2 april. I artikeln berättas:

På kort tid har två pojkar från Afghanistan hittats övergivna i centrala Uppsala.

Vidare sägs att en utredning om misstänkt människosmuggling angående den första pojken har inletts och att:

Båda pojkarna tas omhand av socialtjänsten i kommunen och Migrationsverket kopplas senare in om de vill söka asyl.

Varför skriver man ”flyktingbarn”? Vad menas med ”flyktingbarn”? Det handlar ju om att två afghanska pojkar hittats i Uppsala. Varför skriver man då inte det?

Jag frågade två miggor vad de tror att det hela rör sig om. De svarade, varandra oberoende, ungefär så här:

profileprofileDet kan handla om lite vad som helst. Men det är knappast fråga om afghanska mödrar i Iran som skickar sina tioåriga eller 14-åriga söner ensamma till Uppsala i Sverige. Om pojkarna verkligen är under 14 år så kan det mycket väl innebära att de är barn till familjer som har fått avslag på sina asylansökningar. Barn under 14 år daktas nämligen inte…

Så. Där får journalisterna (och även Polisen), som talar om ”flyktingbarn” något att fundera över, i stället för att enbart gå längs redan upptrampade stigar.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Peter Santesson om de afghanska tolkarna

Ett välkommet, nytänkande,  konstruktivt och någotsånär realistiskt förslag gällande tolkar i Afghanistan, från Peter Santesson! Citat ur hans text Lösningen på problemet med afghanska tolkarna:

Peter SantessonMen den som borde överväga möjligheter är Försvarsmakten själv! Det är de som anställt tolkarna och som nu avslutar anställningen och vill lämpa över ansvaret för tolkarna på andra myndigheter. Försvarsmakten kan lösa situationen tämligen enkelt och för en billig peng. Säg inte upp tolkarna. Erbjud dem enkla anställningar till avtalsenliga löner i Sverige, så kan de komma till Sverige inom ramen för arbetskraftsinvandringens regler. Hur enkelt som helst. Lönekostnaden skulle ligga på ca sju miljoner kronor om året för de 24 tolkarna. Det blir knappast mycket billigare att låta dem komma som flyktingar, och deras tillvaro skulle bli sämre.

Kostnaden för tolkarnas fortsatta försörjning och skydd är en naturligt och förutsägbar del av Afghanistaninsatsen. Då bör kostnaden ligga på Försvarsmaktens budget för insatsen.

Kommentarer: Tanken är alltså god. Men:

• Man ska dock ha i åtanke att det i framtiden kommer att bli en hård kamp, kanske ibland på liv och död, om tolkuppdrag för den svenska försvarsmakten om/när det blir känt ute i världen att man är garanterad ett liv i Sverige om man har jobbat som tolk för den svenska försvarsmakten!

• Var ska gränsen dras för vilka som ska erbjudas jobb och bostad etc i Sverige efter avslutat uppdrag? Ska man ha tolkat två dagar, två månader eller två år?

• Vem ska ta på sig försörjningsansvaret om tolken t.ex. har åtta barn? Det ingår inte enligt utlänningslagen, att samhället försörjer familjen när man kommer som arbetskraftsinvandrare.

• Arbetskraftsinvandring är omgärdad av en egen lagstiftning som bland annat anger att man beviljas TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) i fyra år och först därefter kan ansöka om PUT (permanent uppehållstillstånd). Man måste hela tiden ha arbete och hela tiden försörja sig själv, annars upphör TUT som ju gavs enbart som ett tillstånd för arbete. Klarar men inte jobbet, begår man brott eller händer det något annat som gör att ”arbetslinjen” inte kan upprätthållas så har man inte rätt att få stanna i Sverige hur mycket man än varit tolk i Afghanistan.

Det är således en hel del att tänka på innan man går vidare. Men det finns anledning att lyfta på hatten för Peter Santesson som tänkt nytt och fritt och som för fram ett förslag som låter betydligt bättre och mer realistiskt än att afghanska tolkar ska kunna komma till Sverige på något annat sätt!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Migrationsverket i Finland meddelar, så att det ska vara tydligt för alla och envar, att det inte går att påverka beslut om avslag när det gäller asyl genom att hungerstrejka eller på annat sätt skada sig själv:

Två afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Vidare meddelar Migrationsverket att:

Många instanser har åberopat att inrikesminister Päivi Räsänen ska ingripa i de hungerstrejkande afghanernas situation. Varken ministern eller övriga politiker kan utöva påtryckning på ett oberoende rättsväsende eller ingripa i myndighetsbeslut.

Kommentar: Det är endast om verket har tillämpat lagen felaktigt eller om det gjort ett fel vid behandlingen av ansökan som ett ärende kan tas upp till ny behandling.

Medieskriverier, demonstrationer och/eller upprop förändrar inte asylbeslut fattade av Migrationsverket i Finland.

Bakgrund finns bland annat i artikeln Afgaanimiehet nälkälakossa 50 päivää (Afghanska män har hungerstrejkat i 50 dagar) i Kansan Uutiset.

Kort sammanfattning (artikeln är alltså inte översatt i sin helhet):

Gholamsidi anlände till Finland i augusti 2010 och Mirzayi i september 2011. Männen har rest via Iran och Turkiet till Norge och Sverige i hopp om att få asyl i något av de nordiska länderna. Så här säger inrikesminister Päivi Räsänen:

Inrikesminister Päivi Räsänen– Riksdagen kan inte påverka de ifrågavarande asylsökandes sak. Inte heller jag som inrikesminister har makt att lägga mig i beslut fattade av myndigheter inom mitt förvaltningsområde. I Finland är beslut i enskilda asylärenden inte politiska.

Myndigheterna fattar sina beslut med stöd i gällande lagar. På det sättet säkras enligt ministern de asylsökandes jämlika ställning.

Inrikesminister Päivi Räsänen– Min statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.