”Det borgerliga Sverige används som skräckexempel i norsk valrörelse.”

”Det borgerliga Sverige används som skräckexempel i norsk valrörelse”, skriver SVT på sin sajt för Agenda den 8 september. Det handlar om privatiseringarna som på ett otillständigt sätt berikar vissa med hjälp av skattemedel, vilket är unikt för Sverige, men också – även om det inte nämns i Agenda (vem är förvånad?) – om hur det ser ut på asylbedrägeriområdet och på ”integrationen” som är så gott som icke-existerande.

I Norge, till skillnad från i Sverige, skriver och talar man öppet och rakt om inte bara det positiva med asylinvandringen utan också om det negativa.

I Aftenposten den 8 september berättas under rubriken Kriminelle asylsøkere: Kjøper falskt norsk asylsøkerbevis for 1500 kroner om just de. Kreativiteten när det gäller att försöka lura norska myndigheter (och ingen tror väl att samma sak inte sker i Sverige=!) når ständigt nya höjder. Påhittigheten tar aldrig slut. I Norge skriver man om det, i Sverige har en praxis skapats som går ut på att helst inte någonsin rapportera om kriminellas nationalitet och inte heller om hur asylbedrägerierna ökar och hur de går till. Om en del av dessa kan man läsa i miggornas berättelser här på bloggen, men sällan (nästan aldrig) i svenska medier.

Aftenposten:

De falska asylsökarbevisen används till att lura arbetsgivare, myndigheter och polisen. Bakom en identitet gömmer sig många människor som vistas illegalt i Norge.

Nu varnar Polisens utlänningsenhet för den storstilade svindeln. Polischefen Stein Arnesen, Polisens utlänningsenhet:

– Det förekommer en omfattande omsättning av totalt falska asylsökarbevis, speciellt i Oslo. Dessa handlingar visas ofta för polisen i olika kontrollsituationer. Väldigt få har reagerat på att de är förfalskade.

På ytan ser de ut som äkta dokument, utställda av Polisens utlänningsenhet, som visar att man är asylsökande i Norge och väntar på beslut från Utlendingsdirektoratet eller Utlendingsnemnda.

För 1500 till 4000 kronor kan man köpa ett bevis på att man är asylsökande i Norge, ett dokument som ser ut att vara utställt av polisen. Ett 40-tal personer med dessa falska dokument har upptäckts hittills.

– De falska asylsökarbevisen har i stor grad använts av afghanska medborgare, och i någon grad av pakistanier. Några har fått avslag på sina asylansökningar, andra har redan sökt uppehållstillstånd i andra europeiska länder, särskilt Italien och Grekland, säger Arnesen.

En afghansk medborgare med uppehållstillstånd i Italien, greps med 15 falska bevis. Många av de falska asylsökande har alltså redan sökt asyl eller uppehållstillstånd i Grekland, Spanien och Italien, men finanskrisen har fört dem hit där möjligheterna att tjäna pengar i Norge är mycket bättre.

Vad man i Sverige inte förstår – och det är svårt att förstå varför regering, riksdag, myndigheter, media i Sverige faktiskt inte förstår -är  att den märkliga kultur som skapats inte, på riktigt inte, gynnar någon! Inte svenskarna, inte invandrarna, inte politikerna, inte medierna. Varför den svenska undfallenheten och ordmärkarkulturen inte gynnar

•  svenskarna = för att de ser när kejsaren är naken och börjar förakta politikerna som inte tycks se det (eller som inte låtsas se det)
•  politikerna = allt färre hyser någon som helst respekt för dem och de kommer därför att helt förlora sin legitimitet att styra och ställa med hänvisning till att de är ”förtroendevalda”.
•  asylinvandrarna = för att de börjar ses med mer och mer skepsis och ogillande av svenskar och ”gammelinvandrare” som vet att Migrationsverket långt ifrån alltid gör utredningar om identitet och nationalitet på dem som kommer hit och att man därför inte kan ha en aning om vilka som är bedragare, kriminella, terrorister, vilket är förödande och sliter sönder samhället.
•  politikerna = för att de tappat – och fortsätter att tappa – enormt mycket i trovärdighet och inte lär få förnyat mandat av folket vid nästa val om de inte slutar upp att hymla och undanhålla fakta från dem de vill ska rösta på just deras parti! (Lär av Norge och andra länder!)
•  medierna/journalisterna = för att de ofta är dåligt pålästa och ovilliga att rapportera och berätta allsidigt och sanningsenligt om den största förändringen i Sveriges historia och ett av de absolut dyraste samhällsområdena i landet: asylinvandringen.

Notera – jag upprepar detta likt en papegoja eftersom alla inte förstår eller vill förstå – att det inte handlar om något annat än att man ska rapportera hur det ser ut i verkligheten. ”The truth, the whole truth and nothing but the truth, so help me God!” Ingenting, absolut ingenting annat. Och om att ifall medierna och politikerna behandlade folket som myndiga individer, kapabla att tänka själva och bilda sig egna uppfattningar utifrån sanningsenlig rapportering och information, då skulle kanske tilliten, tilltron till dem kanske långsamt öka. Och det skulle kunna fattas viktiga politiska beslut på verklighetsgrund i stället för på lösan sand.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Inte ”världens bästa skola” men ”en bra skola i hela landet för alla barn”.

Den 22 augusti skriver jag om den svenska resp den finländska skolan på Svenska Dagbladets ledarsida. Utrymmet är mycket begränsat och att få med förklaringar och fakta går inte så bra när man har 2900 tecken inkl blanksteg att hålla sig till. Så här följer lite mer information om den finländska skolan (den svenska känner de flesta läsare redan till). Och så här skriver norska Aftenposten i en stor artikel med rubriken Finland: 1800 studenter kjemper om 120 studieplasserfor å bli lærer:

Finska toppstudenter väljer lärarutbildningen i betydligt högre grad än andra européer. Det drar Heidi Krzywacki, universitetslektor vid lärarakademin på Helsingfors universitet, nytta av:

– Vi har (i Helsingfors, min anm.) 1800 sökande till 120 platser. Det betyder att vi kan välja ut dem vi anser passar bäst för yrket.

Det är likadant över hela landet.

– Det är stark konkurrens om att bli lärare i den finländska skolan. Endast de bästa och smartaste klarar att få sin dröm uppfylld, skriver skolexperten Pasi Sahlberg i sin bok Finnish Lessons.

Aftenposten skriver vidare:

Finland har blivit en förebild i den västliga världen inom utbildning, efter att finländska elever år efter år har legat i topp i de internationella PISA-testerna.

Finländarna kallar dem «PISA-turister», delegationerna med politiker, byråkrater, forskare och journalister som kommer for att försöka utröna hemligheten. Så många kommer att det har upprättats en egen statlig resebyrå som organiserar ”Edu-Tours” i den finländska skolan.

Statistiken visar att finländska lärare tjänar under genomsnittet i OECD-länderna i förhållande till landets bruttonationalprodukt. Men vad är det då som lockar?

– Läraryrket har alltid haft hög status i Finland. Föräldrarna sätter stort värde på lärarnas insats, och jag hade respekt för lärarna som elev. Det är ett jobb där vi kan göra skillnad, säger lärarstuderande Iina Salmela.

– Finländska lärare får jobba väldigt självständigt. Du kan själv bestämma hur du vill lägga upp undervisningen, och vi blir inte kontrollerade av andra. Det er väldigt inspirerande, säger lärarstuderande Iris Vainio.

Lärarutbildningen i Finland sker vid universitet. Alla som ska bli lärare måste ha en femårig mastersutbildning – också förskollärare. I Finland överlåter politikerna åt proffsen att bestämma innehållet i lärarutbildningen utifrån forskningsbaserad kunskap. Därför har det också varit få reformer sedan 70-talet. Det är i Finland uteslutet att politiker skulle blanda sig i lärarutbildningen.

Så här berättar Nina Sandås, som själv började i Gerby skola utanför Vasa i Österbotten år 1959, på Fri fagbevegelses sajt efter att hon gjort ett återbesök där:

– Redan i första klass får de hemläxor fyra dagar i veckan, två i matte och två läsläxor. På det sättet lär vi barnen rutiner, men läxorna kan göras på under en halvtimme. I går hade vi prov och det gick bra. Under ett läsår har vi tio oanmälda stickprov, berättar Maj-Britt Andersèn som är klasslärare i en förstaklass med 13 elever, medan barnen själva läser uppgifterna i matteboken och räknar staplar med euro och cent.

Lärarna har stor frihet att lägga upp undervisningen och de pedagogiska metoderna så att de på bästa möjliga sätt kan nå kunskapsmålen. Nationella prov existerar inte, inte heller skolinspektioner.

Nina Sandås har begett sig till Pedagogiska Fakulteten vid Åbo Akademi och talat med Torbjörn Sandén, tidigare rektor men nu direktör på Centret för livslångt lärande (CLL):

– Vårt skolsystem bygger på en gammal tradition som har moderniserats och utvecklats med mer modern pedagogik. Men vi har inte öppnat för friskolor som Sverige. Alla partier, också de borgerliga, är eniga om att den kommunala gemensamhetsskolan inte ska experimenteras med.

CLL ger ut en broschyr – Allt börjar med en bra skola – för dem som önskar göra studiebesök i en finländsk skola.

Så här jämförs den finländsk skolan med den norska i Nina Sandås artikel:

• Barnen börja skolan ett år senare än norska barn och har har kortare skoldagar.
• Läroplanen i den nioåriga grundskolan har många fler naturkunskapstimmar, men färre modersmåls- och mattetimmar än den norska.
• Lärarna genomgår en 5-årig mastersutbildning.
• Finland har i fyra PISA-undersökningar, som mäter 15-åringars kunskaper i läsning och matematik och naturorienterande ämnen, legat i topp bland 65 länder.
• Nivån är hög helt igenom och det finns få svaga elever.
• Hälften av 15-åringarna väljer yrkesinriktad, praktisk utbildning.
• 2 procent av grundskoleeleverna går i privatskolor som är ickevinstbaserade (Steiner- och Montessori-pedagogik).
• En undersökning i 27 land visar att finländska skolbarn har god psykisk hälsa. Finland er nummer två på listan, Norge är nummer tio.
• Alla finländska barn får varm skolmat, plus mellanmål.
• Källa: OECD «Education at a glance» 2012.

Också NRK berättar i en lång artikel om den finländska skolan under rubriken Mens lærerstudieplasser står tomme i Norge, er det kun plass til 1 av 15 søkere i Finland. Bland annat att:

Så många vill bli lärare i Finland att det bara var knappt 7 procent av dem som sökte in på lärarutbildningen som kom in förra året. 11.365 kvalificerade ansökte till den femåriga utbildningen, endast 779 av dem kom in.

I Finland måste alla som är kvalificerade att söka in på lärarutbildningen genomgå intagningsprov. Det första provet är skriftligt. De som går vidare till andra omgången måste gå igenom en intervju eller en form av test som ska visa om de är lämpliga att bli lärare. Därefter blir de som har bäst resultat erbjudna studieplatser.

En bok av en lärare planeras komma ut på Mummelförlaget hösten 2013, en lärare i svenska för invandrare.

© Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Fyra miggor: ”Ren lögn!”

I Norge rapporterade tidningen Aftenposten den 3 april bland annat följande, under rubriken 27.000 fikk opphold med usikker identitet:

Tusenvis av utlendinger har fått opphold i Norge de siste tre årene – uten at norske myndigheter vet sikkert hvem de er. Nå skaper ID-problemene økende vanskeligheter for Skatteetaten, NAV, politiet, bankene – og for innvandrerne selv.

(NAV = ung. Arbets- och välfärdsbyrån. Skatteetaten = Skatteverket. Politiet = Polisen).

Vidare skriver Aftenposten:

• 13.167 asylsøkere har fått beskyttelse med «sannsynliggjort» identitet fra 2010 til 2012.
• 12.626 personer har fått familieinnvandring og 1189 personer har fått arbeidsopphold i samme periode – med «sannsynlig identitet».

(Sannsynliggjort = sannolik, dvs inte styrkt).

Och så berättas om en tidigare Arbeiderpartiet-politiker, Khalid Haji Ahmed, som nu medgett att han ljög när han sökte asyl, fick uppehållstillstånd och norskt medborgarskap på de falska grunderna och kunde hämta sin familj till Norge, likaså givetvis, på helt falska grunder. Ahmed påstod att han var från Somalia, trots att han i själva verket var från Djibouti. Också i Sverige finns det personer på offentliga poster som har gjort precis likadant. De kommer från olika länder och har ljugit om allt: asylskäl (som inte fanns) om namn (som inte var deras), om identitet (som är falsk) och medborgarskap (som inte stämmer). Det är handlar om vad som i normala fall brukar kallas ”grovt bedrägeri”, ”urkundsförfalskning” m.m.

På precis samma sätt ljuger asylsökande i Sverige om att de är från Somalia, eftersom det är svårt att kräva id-handlingar från personer därifrån.. I själva verket är de från just Djibouti eller andra länder i Afrika eller, rentav, har redan uppehållstillstånd i något EU-land. Även afghaner från Iran ljuger om sin bakgrund och påstår sig komma från Afghanistan trots att många av dem aldrig ens satt sin fot i landet. Miggorna har berättat om detta i många år hör på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt (som omfattar åren 2008-2011) utan att någon riktigt orkar reagera i Sverige… Boken kan köpas här.

Vidare i Aftenpostens artikel (som lika gärna kunde/borde ha publicerats om svenska förhållanden i en svensk kvällstidning…):

94,1 prosent av asylsøkerne som fikk beskyttelse i 2012, hadde en «sannsynliggjort identitet». Antallet har økt fra 92 prosent i 2010, til tross for at problemet med ID-løse asylsøkere har vært kjent lenge.

Även om detta – alltså att det är exat detsamma i Sverige – har man kunnat läsa här på bloggen och i boken som nämns ovan – Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Men inte i svenska medier.

E-postkorrespondens mellan en frågeställare och Migrationsverkets kundtjänst visar att på frågan:
”Hur många har fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige där identiteten inte har fastställts?”
svarar Migrationsverkets kundtjänst:
”Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.”

Alltså, jag upprepar Migrationsverkets kundtjänsts svar, eftersom det är så häpnadsväckande:

Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.

Eftersom jag med 100 procents säkerhet vet att detta inte stämmer, men jag ändå ville höra vad miggor, handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, säger om det här helt osannolika, icke trovärdiga, rentav icke styrkta (!) svaret, frågade jag några av dem hur de reagerade på det och här är deras svar:

Migga 1:
Detta var rätt chockerande. Han ljuger ju, rakt upp och ner! Inte en enda somalier har styrkt sin identitet, en bråkdel av de asylsökande så kallade ”barnen” har styrkt sin identitet. Afghaner har sällan några papper, fast de i Afghanistan inte kan gå en enda meter utan sina id-handlingar. Ren lögn. Han borde skämmas!

Migga 2:
Den här tjänstemannen vet inte vad han pratar om eller har missuppfattat frågan. Det ser ut i Sverige som i Norge. De flesta styrker inte identiteten. Några gör den sannolik, men de flesta gör bara hemvisten sannolik. När det gäller afrikaner så visar de sällan några identietshandlingar överhuvudtaget. Problemet är att många folkgrupper lever i olika länder. Vi försöker att genom kunskapsfrågor fastställa om personen i fråga kommmer från den plats han påstår, men det är svårt.

Under den tid när det kom många från Irak så hade i princip alla medborgarskapsbevis och id-kort, men många var förfalskade. Syrierna har id-kort och relativt många har pass. Anledningen är förstås att de vet att de får stanna bara de kan visa att de kommer därifrån. Gissningsvis kommer det att visa sig att många syriska id-kort är förfalskningar. Varför ser det ut så här? Jo, de sökande har mer att tjäna på att inte visa vilka de är för utan id-handlingar blir det svårt att verkställa en utvisning, och de flesta får ju avslag på sina ansökningar.

Migga 3:
Löjeväckande. Och ren lögn. Däremot går det inte att exakt ange hur många som inte styrkt sin identitet eftersom det inte finns någon statistik på det. Men utgå från att det bland asylsökande tillhör undantagen som bekräftar huvudregeln att den berörde styrkt id. Och bland anhöriga från Somalia är det noll.

Migga 4:
Jag har själv skrivit många beslut om uppehållstillstånd under år 2012 och det var inte många av dem som fick PUT som hade styrkt sin identitet…

Oftast var de, som jag skrev PUT-beslut till, somalier och eritreaner. Ingen av dem hade styrkt sin identitet och få hade ens gjort sin identitet sannolik. På rak arm kommer jag ihåg endast en person som fick PUT av mig på grund av skyddsskäl och som hade styrkt sin identitet. Men den personen hade annat medborgarskap och även bevisning för sitt skyddsbehov.

Jag känner inte till något enda fall där ensamkommande barn styrkt eller gjort sin identitet sannolik. Det är ett krav, men det är inte absolut, att man ska ha styrkt sin identitet för att få asyl, men det borde vara ett krav att man åtminstone gjort sin identitet sannolik. För tidsbegränsat UAT av andra skäl än skyddsskäl är styrkt identitet ett krav…

Dra era egna slutsatser, ni som läser detta. Och fundera över hur det kommer sig att svenska medier inte tar upp denna skandal så som man till exempel gör i Norge. Och fundera ännu mer kring varför de politiska partierna, riksdagen och regeringen inte slår näven i bordet mot asylbedrägerierna i Sverige.

Lästips – jag har valt en text per år under de nästan sju år som miggorna larmat: 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013:
Om dokumentlöshet och falska identiteter  – 31 januari 2007
En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.” – 25 juni 2008
En migga om att personer utan styrkt identitet och med falska historier inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige – 7 augusti 2009
En migga: ”Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?” – 28 december 2010
En migga om galenskaperna på asylområdet – igen. Och ingen kommer, som vanligt, att vare sig reagera eller – än mindre – agera… – 7 augusti 2011
En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
En migga: ”Av de asylsökande som är kvar bedöms bara några få procent vara konventionsflyktingar och några fler vara ”övriga skyddsbehövande”. – 7 februari 2013

Det finns hur många berättelser som helst genom åren, alla finns att läsa antingen via sökfunktionen här på bloggen, under kategorirubriken Asyl&Migration eller i boken Inte svart eller vitt som kan beställas som pappersbok eller laddas ner som e-bok.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!