• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat logoaftonbladetKvällstidningen Iltasanomat rapporterar att Aftonbladet kallar utrikesminister Timo Soinis uttalanden för ”ett angrepp på Sverige”. Man är inte främmande för överdrifter i Aftonbladet, eller skriverier som gränsar till osanningar heller för den delen, för den delen. Här verkar det handla om bådadera.

Vad har då Soini sagt? Alltså låt oss se på fakta och inte bara gå på aftonbladska åsikter om ”angrepp på Sverige”. Finlands utrikesminister har sagt:

Om det som pågår vid gränsen mellan Finland och Sverige fortsätter, hotar det att försämra relationerna mellan våra länder. Det har inte ännu påverkat relationerna alltför allvarligt, men om den här situationen kvarstår, kan en sådan fara föreligga.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat skriver (det här är alltså inte utrikesministerns ord):

Svenskarnas tolkning är det faktum att Sverige har tagit emot en hel del asylsökande och att de just nu tar emot många fler än Finland, och att Finland måste ”ta sitt ansvar”.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Min kommentar: Här skulle nog finländarna ha större anledning att uppleva den svenska besserwissigheten som ”ett angrepp på Finland”… De har inte gett Sverige rätten att tolka vad som ligger i begreppet ”ansvar”. Och de har inte gett Sverige rätten att – ständigt och jämt – klaga på andra länder i stället för att ens försöka sköta sina egna affärer.

Aftonbladet påstår:

Timo Soini erkänner att Sverige kan ha viss rätt i sin kritik att Finland borde öka sin del av flyktingar.

Men det här är utrikesminister Timo Soinis kommentar till den svenska tolkningen av att Finland borde ”ta sitt ansvar”:

Så kan man förstås tänka. Men man kan inte tänka att det är rätt att strunta i reglerna och tillåta transporter av migranter genom landet.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Genom att göra som Sverige gör, anser Soini att Sverige möjliggör brottslig verksamhet:

Man ger människosmugglare och olika grupperingar som finansierar terrorism den här typen av business, och påstår att man inte kan göra något åt det, att de här människorna ju bara kommer. Det här måste få ett slut.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Det handlar om Dublinförordningen, skriver Iltasanomat. Enligt den måste en asylsökandes ansökan behandlas i det EU-land till vilket den han eller hon först kommer. Nu krackelerar förordningen från söder till norr medan EU-länderna tävlar om att överföra ansvar på varandra. Timo Soini:

Sverige är inte det enda landet, Danmark släpper igenom till Sverige och Tyskland till Danmark. Den enda lösningen är att lägga pengar på flyktingläger och inrätta hotspots (mottagningscentra för snabb identifiering och registrering och för att ta fingeravtryck av migranter) i södra Europa, Nordafrika och andra närområden. Där kan man göra en screening (genomgång) och avgöra vem som har rätt att komma och vem som inte har det.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Vad har Finland för knep (sätt) att påverka Sverige att agera annorlunda än de agerar?

Soini svarar:

Det är ett gemensamt EU-beslut. Inrikesministrarna är samlade i dag för att få till stånd en sådan gemensam mekanism att vi kan få ordning på det hela. Då kommer alla länder, däribland Sverige, att börja följa Dublinförordningen.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt Timo Soini visar flyktingkrisen EUs passivitet:

Det går alltid illa för EU när det börjar bryta mot sina egna regler. Här fanns ju regler, men de efterlevdes inte. Nu när avtalen inte följs, börjar människor röra på sig.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt utrikesminister Timo Soini är det viktigaste nu att idka akut krishantering, så att man kan få ett slut på ”folkvandringen”. Tiden är enligt honom knapp:

Ett misslyckande med detta leder hela Europa in i en ganska hemsk situation. Om det inte kommer till stånd en lösning inom två dagar, kommer de enskilda medlemsländerna att börja tillämpa egna lösningar.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Kommer Finland att börja tillämpa egna lösningar?

Timo Soini svarar:

Ja. Det är klart att om en gemensam lösning inte kommer, då kommer varje land att se på saken enbart ur sin egen synvinkel. Det bästa resultatet kommer dock inte att uppnås på det sättet.

Det här är ett stort problem som omfattar hela EU. Man måste få till stånd spelregler som säger att man inte kan utlova en plats i himlen vare sig i Sverige eller i Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Soini säger (om EUs föreslagna, tvingande flyktingkvoter):

Finlands linje är att Finland kan delta på frivillig basis. Sverige, Tyskland och Frankrike vill ha fasta kvoter men det passar inte Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

I Finland har svenskarna anklagats för att aktivt har styrt asylsökande via norra Sverige till Finland. Vad anser Ni om det?

Timo Soini svarar:

Sådana rykten florerar, men jag kan inte kommentera dem. Det finns uppgifter om att människor har transporterats och att flera tåg har satts in och att man har bekostat deras (asylsökande) resor. Så organiserat, det är det ju.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

© Översättning Merit Wager. Vid ev korta citat, vänligen länka till denna blogg.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?

Jag vet inte hur många år jag har varnat för detta, som sedan lång tid växt fram och som nu är en permanent verklighet. I Sverige! Det här är verklighet för massor av människor – särskilt kvinnor – som sökt sig hit och befunnits ha skyddsskäl, som velat komma in i det svenska samhället och som nu tvingas leva på det här sättet i det land de sökt skydd i!

Skäms, svenska skygglappsförsedda politiker, journalister, debattörer  som vägrat lyssna på Nalin Pekgul och andra som under mycket lång tid och otaliga gånger berättat om detta förtryck, denna ”icke-svenska” miljö som frodas i de omkring 190 utanförskapsområden och de minst 55 ”no go”-zoner som tillåtits växa fram i Sverige! Ni kommer inte att lyssna på den här modiga kvinnan heller, Zeliha Daglig, som i Aftonbladet förtvivlat – och säkert efter lång tids vånda – skriver om hur hennes rättigheter begränsas och styrs i hennes bostadsområde: Jag kan inte längre vara mig själv här.  Fundamentalismens skugga vilar allt tyngre över Husby.

aftonbladetJag vill ha en fristad och jag vill kunna ta ett glas öl med mina vänner Lars, Hassan, Maria, Osman, Ayse och andra. Jag vill också kunna gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz och dansa twist. Jag vill odla grönsaker på min kolonilott i kortbyxor och umgås med mina vänner och gå på badhuset i bikini.

I mitt område vill jag slippa fördömande blickar av stirrande män. Jag vill ta hem vem jag vill men i dag kan jag inget då mina rättigheter begränsas och styrs i mitt bostadsområde. Alla dessa skäggiga ”skuggor” skrämmer mig.
———-
Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige.

När ska de rosafärgade floskelglasögonen hos en majoritet av politikerna, hela regeringen och en stor del av journalistkåren samt hos högljudda, men okunniga, debattörer, åka av? Genom att ni i decennier lagt ut dimridåer och flosklande och vinklat har beskrivit ”verkligheten”, har ni skadat ert eget land och bidragit till att slå sönder svenskarnas naturliga solidaritet och vilja att välkomna människor med behov av skydd.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?*

* Läs Anna Dahlbergs ledartext i Expressen den 30 maj 2015: I Sverige är vi rädda för sanningssägare.
© denna blogg.

En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.”

En migga reflekterar:

profileLäs först krönikan med rubriken Förhalar Migrationsverket asylutredningar? i Aftonbladet den 21 maj.

Här har vi en äkta konspirationsteoretiker! Med absolut noll kunskap om asylprocessen.

För det första så får man uppehållstillstånd oavsett ålder om man har trovärdiga asylskäl. Exempelvis om det är trovärdigt att man är en kristen från Afghanistan.

För det andra har det ganska länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt. Krönikören tycks tro att det bara är för handläggaren att ringa till närmaste vårdcentral!

Kommentar: Märkligt att krönikören verkar tro att det är självklart att den som är under 18 år, kommer från ett land utanför Europa, uttalar ordet ”asyl” och uttrycker att han absolut vill stanna i Sverige, också har rätt till det! Skrämmande, faktiskt. För att få asyl eller uppehållstillstånd ska man, som miggan påpekar ovan, ha trovärdiga skäl för sin ansökan, det räcker inte med att vara under 18 år, eller påstå sig vara det, och ha köpt en färdig historia av en människosmugglare.

Korrekt skrivet av krönikören är däremot det som fetstilats i denna mening:

Den 13 februari 2013 sökte en pojke från Afghanistan som uppgav att han var 17 år asyl…

Att den pojke/man krönikan handlar om faktiskt var 17 år, det bevisade han inte utan han uppgav att han var det – vilket 7048 andra unga män (mestadels, men även en del kvinnor) också uppgav under 2014.

Som jämförelse ”uppgav” 196 personer att de var 17 år eller yngre när de sökte asyl i Finland; 1.204 i Norge och 838 i Danmark. Tilläggas kan att sedan åldersbedömningar började göras regelmässigt har antalet som bedöms vara ”barn” minskat med ca 65 procent i Norge och Finland; i Danmark bland vissa åldersbedömda konstaterades upp till 72 % vara minst ett år äldre ön 18… Men till Sverige, där man väljer att se 25- och 28-åringar och till och med ännu äldre män som ”barn” för att de uppger att de är det, beräknas i år 10.000 – 12.000 komma för att omhändertas på dyra HVB-hem, Många är definitivt inte ”barn” och många saknar helt asyl- och skyddsskäl men har mer eller mindre goda asylhistorier och sin påstådda ”minderårighet” att falla tillbaka på. Sådant fungerar inte i de övriga nordiska länderna, varför antalet ”ensamkommande barn” där minskar eller är konstant. Som för övrigt kallas i de andra länderna kallas minderåriga eftersom det är svårt att se unga män som ”barn” ens om de är 17 år; vi kallar ju knappast våra egna 17-åringar heller för ”barn”.

Krönikören använder också den felaktiga benämningen ”flyktingbarn” om en person som
1) inte med säkerhet bedömts vara ”barn”
2) inte är barn till någon flykting
3) själv inte heller är flykting eftersom han inte ansetts ha asylskäl

Slarv och okunskap hos journalister (och politiker) i de här frågorna på såväl ett språkligt plan som på en mängd andra plan, har varit – och är – förödande för debatten och för att folket ska ha en chans att veta och först vad som pågår. När det gäller åldersbedömningarna, läs bland annat den här texten:

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

 © denna blogg.

En migga skriver och alla som är ansvariga eller intresserade av frågor kring asylinvandring bör läsa hans text

En migga skriver igen. En av dessa kunniga, välformulerade, oförtröttliga miggor som, liksom jag har gjort men inte längre gör, när en omöjlig förhoppning om att någon ansvarig, någonstans, någon gång ska börja se det stora asyl & migrationsområdet som verkligt viktigt. Som, liksom jag har gjort men inte längre gör, hoppas att de politiker som kan läsa andra texter än enkla Aftonbladet- och Expressen-dito, också ska göra det.

Se helheten – eller sitt kvar i hörnet
För att komma till poängen måste jag ta det från början.

profileEn gång i tiden lärde vi oss om Ondskans Axelmakter. I dag vet vi att djävulen bor i Raqqa (säte för Daesh). Och att alla smådjävlar – filialer, allierade eller bara allmänt inspirerade – hämtar sin energi därifrån. Jag är tämligen förvissad om att Peshmergas på marken – som idag dessutom, trötta på att vänta på den irakiska armén, dragit igång operationen mot Mosul – och Koalitionen i luften kommer att banka Daesh sönder och samman i Irak under detta år. Och de kurdiska försvarsstyrkorna i Kobane har snart i princip bara kvar att utropa den lokala segern. Och många Daesh kommer att modfällda av nederlaget, söka sig någon annanstans. Tillbaka till sina hemländer, som gömda någonstans, eller som asylsökande i falsk identitet. Men Djävulen bor fortfarande i Raqqa, och sprider sitt inflytande till Jemen, Egypten, Libyen, Somalia, Nigeria, Mali. Syrien är en ”failed state”, liksom Afghanistan, Somalia, Sudan. Syrien som började hela inbördeskriget med en befolkning på mer än 20 miljoner. Och för att knäcka den syriska nöten krävs antingen en politisk lösning – som ingen kan förklara hur den skulle se ut – eller en regelrätt markinvasion. Som det inte heller finns stöd för. Så Djävulen kommer att bo i Raqqa i många år. Jag upprepar – i många år. Och människor flyr, Från MENA och till oss. Deras europeiska grannar. Oavsett hur många xenofobiska dårar som gapar och skriker på europeisk mark.

Och konsekvensen kommer till Europa under många år framöver.

1)   Statistiken för asylsökande i EU under första halvåret 2014 ser ut så här: Asylum statistics, Eurostat

2)   Och vägarna ser ut så här: Facts and Figures on the arrivals of migrants in Europe. What is smuggling of migrants?  

3)   Och under detta tryck så är det ingen hemlighet att mottagandet kollapsat i de närmast berörda – Italien, Malta och Grekland – och att Dublinreglerna också kollapsat. Grekland har varit på fallrepet länge och skickar nu tillbaka asylsökande till Turkiet; Malta är på väg att sjunka i Medelhavet; och Italien släpper igenom många asylsökande så att de istället kan söka sig vidare norrut. Så enheten är borta. Som konstateras här: EU refugee policy: every man for himself

4)   Och så här tyckte EU-kommissionären den 13 januari: Recent human smuggling incidents in the Mediterranean

5)   Och så här tyckte en av de ansvariga EU-parlamentarikerna den 21 januari: Europe is in crisis when it comes to migration flows – German MEP

6)   Och så här tyckte Gordon Brown den 20 januari: We are failing the children of Syria and Lebanon. This tragedy is avoidable

7)   Och här intervjuas en smugglare den 9 januari, plus en del om responsen från Turkiet: Turkey Becoming Major Hub for Human Smuggling

8)   Och Sverige? Det ser ut så här enligt statistiken från Migrationsverket

Det finns en del rent panikartade förslag på åtgärder. Ta bort den maritima övervakningen av Medelhavet och lokalt upphäva Schengen (återinföra gränskontroll och för en begränsad tid) genom de temporära reglerna i EU-Förordning 1051/2013 är två. Jag kan nog garantera att ingen kommer att gå igenom: att ta bort den maritima närvaron i Medelhavet är empatilös och dessutom korkad – det är som att tro att vi får bort trafikdöden genom att ta bort bilbälten, eller att vi blir aktsammare med levande ljus utan brandkår – och konsekvenserna av att lokalt upphäva Schengen är så stora att jag inte ser någon som egentligen vill göra det. Och hur mycket fuffens det än må finnas i asylspåret – reglerna om skyddsskäl är orubbliga och ingen får självfallet hindras från att ansöka om skydd.  Och även om vi lägger mer medel till flyktingläger i Kurdistan, Jordanien, Libanon (som nu också är på väg att dras in) och Turkiet så kan vi inte tro att människor i flera år kommer att orka leva i dessa gigantiska läger.

Så vi sitter med Djävulen som bor i Raqqa och som föder smådjävlar, och vi får under många många år framöver ett stort antal asylsökande från MENA. För att lösa detta krävs sammanhållning på EU-nivå, punkt och slut. Och då måste vi för svenskt vidkommande backa bandet en smula.

Det gick inte så bra för Sverige under förra regeringen, med en migrationsminister som återvände med frostskador på kroppen efter att ha försökt övertyga sina ministerkollegor i EU om den svenska modellen för asylprövning.  Den svenska modellen… med PUT direkt och i princip en frånvaro av Dublin-förordningen, och en procedur som betyder lång kö till asylintervju och sedan lång kö till kommunplacering i ett utanförskapsområde i någon förort. Inte precis några poster boys för europeisk asylprövning. Jag väntar i sammanhanget på att bred kritik ska komma mot Sverige för hur lång tid det tar numera. Och hur ser det ekonomiska utfallet ut? Det är inte så himmelens svårt att räkna ut: man tar i princip skatteintäkter minus offentliga transfereringar och detta ger antingen ett plus eller minus. Och i Sverige är det minus. Till skillnad mot åtskilliga andra EU-stater. Hur det ser ut i Sverige har ”the one and only” Tino Sanandaji (Alla dessa kurder! Överallt! Visste ni förresten att Pegida tagit ställning mot den kurdiska saken?) visat.

–    Som här, lokalt om Sandviken den 1 juni 2014:  Invandring lönsam i Sandvikens kommun! (finstilt: ‘om statens och landstingens kostnader exkluderas’…)

–    Som här, om vådan av att bland ihop unionsmedborgare som i laglig mening inte är några migranter överhuvudtaget utan just unionsmedborgare som följer ett medborgarskap, och invandring från tredje land: Invandring från utanför Europa inte ens lönsam i Storbritannien

–    Och som här, från svenska storstäder, 15 augusti 2013: Invandring och ekonomiskt utveckling i Malmö, Botkyrka och Södertälje

Ser inte bra ut. För vi vet alla att teoremet mycket väl säger oss att rörlighet – vare sig det gäller människor, varor, tjänster – är god i teorin men att det praktiska utfallet sedan måste studeras i det enskilda fallet. Svårare än så är det faktiskt inte. Och det svenska asylmottagandet med därpå följande anhöriginvandring går i 19 fall av 20 till ett redan etablerat utanförskapsområde. För oavsett hur orden än må falla – när glaset är fullt är glaset är fullt. Och glaset må vara gjort av polsk kristall – vattnet kommer likförbannat att rinna över och förstöra bordsytan.

Många inser att något måste göras åt helheten. Det som måste göras inom EU är att man tar ett enhetligt grepp om asylmottagandet. Fördelning mellan medlemsstaterna, baserat på bruttonationalinkomst, befolkning och några andra faktorer. Men likväl en fördelning. Det tar inte bort asylströmmarna till de yttre gränserna, och det tar inte bort all lukraktiv smuggling. Men vi får inte ta bort det förstnämnda, alltså måste vi förstå att det sistnämnda också kommer att vara kvar. Och nota bene: alla smugglare är inte profitsugna iglar som lämnar folk i sticket när det blåser upp på Medelhavet. Vi stämmer däremot upp asylshopping, som kommer att ha en viss inverkan på smuggleriet. Och återställa Dublin. Vi fördelar så att mottagandet i vart fall blir bättre än idag. För detta krävs att alla gör lika.

Och där, ungefär, tog det emot igen. ”Alla göra lika” utesluter idag PUT-landet Sverige (med en ignorans för Dublin) från övriga TUT-stater i EU-familjen. För det var just den saken som var stötestenen. PUT eller TUT. Jag såg nyligen ett av Miljöpartiets språkrör uti riksdagskammaren med en bred gest hävda att det är väl klart att PUT är bättre än TUT… Jaså? Så när PUT ger upphov till så många att det är en matematisk omöjlighet att klara av uppgiften på ett bra sätt, då är det fortfarande bra? Men PUT är bättre än TUT. Och så går cirkelresonemanget vidare, ad nauseam, in statu nascendi.

Så min långa och tröttsamma väg till punkten är denna. Vi är vid vägs ände nu. Nu krävs att alla inom EU gör lika och delar. Och det betyder också att antingen gör Sverige som övriga EU-stater, eller så går vi ensamma. Det är första konsekvensen för Sverige – antingen agerar vi tillsammans eller så står vi ensamma. Den andra konsekvensen är att det kanske inte är alla som följer med i statistik och ekonomiska utfall – men statistiken ser så deppig ut att det inte går att göra ner ens den mest extreme xenofob som visserligen har ett inskränkt synsätt och dåliga motiv men som har rätt i sak. För så här ser statistiken ut.

Och samtidigt bor den förbannade djävulen kvar i Raqqa.

Kommentar: Politiker i riksdag och regering, ni som är ansvariga för hur den svenska asylhanteringen sker; journalister som vill veta mer och alla andra som är intresserade men har svårt att hitta information och fakta själva, läs texten ovan noga. Gå in på de länkade texterna och artiklarna. Läs och begrunda och försök skapa er en bild av hur det ser ut på det här framtidsavgörande området. Avgörande för Europa. Avgörande för Sverige, svenska folket och för dem som tagit sig hit med faktiska och sanningsenliga asylskäl.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till den här texten.

 

Om det första programmet i Radio24syv:s serie Danmarks Röst

Danmarks Röst logoRadio 24syv logoJag lyssnade på nätet på det första programmet i Danmarks Radio24syv:s serie Danmarks Röst, där Mikael Jalving samtalade med Gunnar Sandelin och där även Fredrick Federley medverkade kort. Programmet var det mest lyssnade på av alla i går.

Det jag slogs mest av när jag lyssnade var tonen hos programledaren, så olik den ofta lätt hätska och grötmyndiga tonen hos svenska program- och debattledare. Och avsaknaden av det lite svårdefinierbara begreppet ”politisk korrekthet”, helt enkel avsaknaden av underliggande politiska hänsyn och ”fingrar-i-luften”. Tonen och atmosfären var en helt annan än i svenska motsvarande program (oavsett ämne). Det fanns en respekt för den medverkande och en genuin nyfikenhet hos Mikael Jalving, som man alltför sällan upplever i svensk radio (däremot i finsk och finlandssvensk). Han lät Gunnar Sandelin tala till punkt och avbröt inte hela tiden på ett oartigt och abrupt sätt som svenska journalister och programledare så ofta gör (för att de hellre vill höra sina egna röster?). Mikael Jalving var också, till skillnad från väldigt många av sina svenska kollegor, ordentligt påläst.

Gunnar Sandelin kom alltså till tals utan att avbrytas av en självhävdande, lätt uppblåst programledare och utan att behöva höra de gängse, ofta insinuanta standardfrågorna som så gott som alltid ställs av svenska journalister när det handlar om någon som är kritisk till den stora asylinvandringen till Sverige (men inte bara då). Och lyssnaren leddes inte av programledaren till att ”tycka som man ska tycka” (i Sverige). Det fanns hos Jalving – till skillnad från hur det hade varit med en svensk programledare – ingen önskan om att prompt manifestera sin egen åsikt och ”sätta dit” sin gäst för det denne sa och tyckte. Lyssnaren fick helt enkelt ta till sig det som sades och själv bilda sig en uppfattning, helt utan de i Sverige ständigt närvarande pekpinnarna.

Talande var också det lilla avsnitt där Jalving berättade om den svenska sågningsreaktionen i Aftonbladet, redan innan programmet sänts! Och oartigheten (fegheten?) hos den som sågat programmet totalt utan att ha hört det, som inte ens brydde sig om att svara på en inbjudan från Jalving att komma och tala om det i Danmarks Röst!

hq_ilan_framsidaDanmarks Radio Ilan SadéDen som vill kan ställa in öronen på förutsättningslös lyssning och efter att ha hört programmet själv bilda sig en egen uppfattning om det. Det är ju lättare att ha en uppfattning efter att man har hört det än att, som recensenten i Aftonbladet, ha starka åsikter om det innan det ens sänts…

Den 1 juli medverkade Ilan Sadé i Danmarks Röst, troligen inbjuden både för sin artikel i Dagens Juridik och för sin nyutkomna bok Frommare kan ingen vara (Mummelförlaget).

© denna blogg.

En migga: ”Vid nästa lönesamtal ska jag be om lägre lön!”

En migga reflekterar över hur biståndsmedlen används:

profileAnders Lindberg på Aftonbladet slår den 25 september i en text på Aftonbladets ledarsida –  fast att ”svenska biståndsmedel” ska gå till bistånd utomlands och räknar sen upp vad det istället har gått till.

Det känns spontant helt fel att pengarna går till att täcka kreditförluster eller till biståndsministerns lön och liknande. I Lindbergs ledare kan man dock endast kort och utan analys läsa att Sverige har flyttat en ansenlig del av biståndsmedlen till oss på Migrationsverket.

Lindberg skriver:
”Om hon (biståndsministern) i stället hade gett de 20 miljoner kronorna till exempelvis Läkare utan gränser hade otaliga människoliv kunnat räddas.

20 miljoner hade räckt till medicinska akut-kit åt tre miljoner människor för sjukvård i tre månader. Eller till att vaccinera över nio miljoner barn mot mässlingen. Eller medicinsk utrustning för att förlösa 220.000 mammor”.

Hur många människoliv hade vi (Sverige) kunnat rädda om regeringen inte flyttat pengar från biståndet till Migrationsverket? Hur många vaccinationer? Hur mycket medicinsk utrustning?

Varför redovisas inte detta?

Eva Christina Nilsson generalsekreterare i Svenska missionsrådet skriver tillsammans med Niclas Lindgren direktor i PMU och Bo Forsberg generalsekreterare i Diakonia på DN Debatt den 18 juni 2013 att ”Var sjunde biståndskrona går till Migrationsverket”.

Ekot publicerade en intervju den 5 mars 2013 (Borg vill ta biståndspengar till asylmottagandet) där Anders Borg uttalade att ”Migrationsverket behöver mer pengar och då är det lämpligt att ta dessa från biståndet”.

Har aldrig riktigt tänkt på att mina och mina kollegors lönekrav ska ställas mot människoliv i biståndsländer, men vid nästa lönesamtal ska jag be om lägre lön!

Kommentar: Ingenting – ingenting! – förvånar i bananmonarkin, tillika den ”humanitära stormakten” (utrikesministerns ord) Sverige. Ingenting alls.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Ska ”invandrare” kvoteras eller tvångskommenderas till Almedalen?

aftonbladetAftonbladet publicerar den 3 juli en nästintill hatfylld krönika med en riktigt obehaglig (och inte ens sann) rubrik: Inga invandrare i vita Almedalen. Skribenten ondgör sig över att ”invandrarna” inte är i ”det vita Almedalen”. Och om det vore så, vem har i så fall hindrat dem?

Almedalen 2013 logoHur vet han förresten hur många invandrare där finns? Går han på utseende? Det får man väl inte göra i Sverige? Är tyskar, engelsmän, danskar och finnar inte invandrare/utlänningar? Även om de kanske har ljust hår och blå ögon? När jag då och då tittat på SVT:s sändningar från Almedalen så har jag sett väldigt många (proportionerligt till antalet invandrare i landet, verkar det som) invandrare med mörkt hår och mörka ögon (som jag gissar att artikelförfattaren menar, men jag vet inte säkert eftersom han använder ordet ”invandrare så svepande) bland publiken och i gränderna. Eller är de alla adopterade och ska räknas in bland ”svenskarna”? Eller hur vill han, förresten, definiera adopterade? Är de svenskar eller invandrare? Frågorna hopar sig när man läst den fördomsfulla texten.

Om invandrare (vilka det nu är som skribenten menar med ordet) inte bryr sig om Almedalen så är det väl deras sak. Jag är invandrare och har aldrig varit där, medan skribenten, som man kan gissa också är invandrare, med ledning av hans namn, är där. Vad är problemet? Tycker han att ”invandrare” ska kvoteras till Almedalen? Jag betackar mig, jag vill helst välja själv vart jag åker och det gissar jag att också andra invandrare vill.

Zulmay m.fl. juli 2013

En invandrare sommarminglar med svenskar. Dock inte i Almedalen. (OBS! Ironiskt!)

Dessutom: Alla med uppehållstillstånd i Sverige kan resa till Gotland, det finns inga hinder. Fast det är klart, vill man vara med i olika sammanhang så måste man anstränga sig lite, som i alla nya sammanhang dit man kommer. Som många asylinvandrade jag känner gör; personer som inte gnäller över att de ”inte får vara med” överallt utan anstränger sig för att ta sig fram och in utan att vänta på att ”nånannan” ska ge dem särskilda ”invandrarförmåner”. Ett av många föredömliga exempel är Zulmay Afzali, som själv aktivt tar sig in i det svenska samhället för att han verkligen vill bli en del av det. Häromkvällen var han på ett mer eller mindre ”helsvenskt” sommarmingel med allt vad det innebar av visor, tal och jordgubbstårtor etc. Midsommar firade han bland svenskar, han går till kommunhuset för att lyssna på vad kommunpolitikerna säger för att lära sig om hur det fungerar i hans nya hemstad etc. han föraktar inte svenskarna!

Det tar tid att komma in i ett nytt land, det går inte över en natt, inte ens alltid över ett decennium. Men det går. Individerna har ett stort eget ansvar och måste själva bjuda till. Bästa förutsättningar för att få vara med – till exempel i Almedalen, om det är ens stora dröm och önskan – har man om man i stället för att klaga över att ”nånannan” inte fixar allt, agerar själv, visar intresse, anpassar sig (ja, det måste man göra i ett nytt land!) och lär sig kulturen, systemen och hur Sverige fungerar.

Artikelförfattaren är invandrare. Han befinner sig, bevisligen, i Almedalen. Han har tagit sig dit för att han vill vara där. Varför han är där när han tycker att det är så äckligt med alla ”vita svenskar” som han skriver om, är inte helt lätt att begripa, men han har rätt att vara där oavsett anledning. Samma rätt har även alla andra i Sverige – invandrare som svenskar. Ur hans krönika:

Gratisvin. Mingel. Lulliga ­höjdare, lulliga nobodies. Not a care in the world.
———-
Där står de, välklädda män och kvinnor, tätt inpå varann i en trädgård, och dricker gratisvin. Måndag i Almedalen. Obliga­toriskt mingel. Alla är där. Toppolitiker, lobbyistmiljonärer och stjärnjournalister trängs med wannabes. Deras tid i Almedalen är nästan alltid betald av någon annan.

Föraktet mot ”de vita svenskarna”, de välklädda, de som dricker gratisvin och inte har några bekymmer i världen, är totalt. Varför vill man vara bland människor man så starkt föraktar?

Texten i Aftonbladet väcker en del tankar. Det är bra. Och skribenten har rätt om hyckleriet. Men hyckleriet finns på båda sidor: hos svensksvenskarna och hos nysvenskarna. Det glömmer han att säga. Men det kanske kommer i en ny ilsken krönika på Aftonbladet snart.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Ingen har lyssnat på miggorna som varnat för haveriet i åratal. Kanske lyssnar man på ”en utrikes född” skohandlare i Malmö?

aftonbladetI artikeln ”Rosengårds problem är hela Sveriges”  på Aftonbladet Debatt kan man läsa att

Skohandlaren Suat Cicek i Malmö kräver ett stopp för all invandring, tills alla som redan har kommit hit hittat en plats i det svenska samhället.

Skohandlaren skriver vidare:

Det är viktigt att komma ihåg att situationen här på Rosengård inte bara är Rosengårds problem, det är hela Sveriges problem. Utan den flyktingpolitik som bedrivits skulle man inte ha haft den situation som vi har – varken på Rosengård, i Rinkeby eller i andra tungt belastade bostadsområden.

Trots att Sverige inte har resurser att ta hand om alla som kommer hit, fortsätter vi att fylla på med nyanlända flyktingar. Det är som om Sverige försökte visa hela världen att vi är duktigast av alla. Vi brukar skryta med att vår flyktingpolitik är ”generös”, men i slutändan menar jag att den politiken är ett svek, både mot dem som ska bygga ett nytt liv och mot det svenska samhället.

I åratal har jag – och miggorna – skrikit oss hesa om att Sverige ska sluta bevilja asyl åt människor som inte styrker sin identitet, nationalitet eller ens sina eventuella asyl- eller skyddsskäl. Alla medier och så gott som alla politiker och hela regeringen har slagit dövörat till. Låtsats som det regnar. Inte sett elefanten i rummet. Vägrat erkänna att kejsaren är naken.

Notera: 94 procent av alla dem, som söker ”asyl” i det generösa Sverige gör det utan id-handlingar eller visar upp förfalskade sådana. NITTIOFYRA PROCENT!!! Bland dem finns givetvis personer med skyddsskäl, men absolut inte så många som nu beviljas detta. Det har miggorna slagit larm om så många gånger att de nästan inte orkar göra det mer. För ingen lyssnar ju! Man bara – som skohandlaren Suat Cicek skriver – fortsätter att fylla på med nyanlända som söker asyl (inte flyktingar, få av dem är just flyktingar). Det vill säga i första hand personer som vill ha ett bättre liv i Sverige, i andra hand en del som – om de talade sanning och styrkte sin identitet, vilket 99 procent kan göra om de vill – har behov av och rätt till skydd – tillfälligt eller permanent.

I Norge och Finland, med nästan identiska utlänningslagar som Sverige, har det visat sig att ca 65 procent av alla id-lösa unga som påstår sig vara under 18 år och främst säger sig vara från Somalia (även om de aldrig satt sin fot i landet) eller som säger sig vara från Afghanistan (även om de aldrig satt sin fot i landet) i själva verket är vuxna, dvs över 18 år. I Sverige har miggorna inte fått ifrågasätta när en man som ser ut att vara 26, 28 år gammal, säger att han är 15 år eller 17 år. I själva verket får miggorna aldrig påstå att någon ljuger överhuvudtaget, besluten ska fattas snabbt och till stor del på vad den, som vill in i Sverige, berättar i sin fabricerade asylhistoria och i sin falska identitet och nationalitet.

Såväl jag själv som miggorna har också sagt samma sak som skohandlaren i Malmö:

Om Sverige hade varit ett företag skulle landet ha gått i konkurs. För om man väljer att ge människor bidrag till deras försörjning måste man också kunna ställa krav så att de här personerna kan komma samhället till nytta, lära sig språket, integreras och hitta en vettig försörjning.

Ingen har lyssnat. Men kanske – kanske? – lyssnar fegpolitikerna och fegregeringen och fegmedierna nu, när en ”utrikes född som går till jobbet” (ping Ullenhag & Reinfeldt som svänger sig med att ”600.000 utrikes födda går till jobbet” titt som tätt) uttalar sig! Troligen, eftersom  vad alla dessa fega är allra mest rädda för är inte att Sverige går över styr utan att någon av dem skulle kunna komma att etiketteras ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller ”islamofob” vilket man ju lätt blir i Sverige om man kritiserar vad en ”utrikes född”, även kallad ”nysvensk” eller ”utomeuropeisk invandrare” säger.

framsida_miggorLäs – i pappersform eller ladda ner som e-bok – miggornas berättelser om asyleriet under fyra år (2008-2o11)! Den kan beställas här och fick en stark recension i Dagens Juridik. Bland annat:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Uppföljaren, miggornas berättelser 2012-2013, kommer i februari 2014.

Artikeln av skohandlaren skrevs för nio år sedan, men kunde ha varit skriven idag och är minst lika aktuell nu som då.
Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.”

En migga kommenterar vad andra miggor berättar i Aftonbladet om att ”Cheferna är diktatoriska”. Det handlar om att ”chefer på Migrationsverkets förvar i Göteborg säger upp timanställda och anklagar fast anställda för tjänstefel”.

profileJag känner igen detta. Jag blir också hela tiden ifrågasatt av teamledare på order av någon småchef som flåsar henne eller honom i nacken och frågan är alltid densamma: ”Varför är inte det här ärendet avgjort ännu?” Och trots att jag sedan förklarar för dem att jag faktiskt måste få tillräckligt med underlag för att avgöra ärendet – det kan handla om språkanalys, ambassadfråga osv – så får jag alltid svaret att jag tänker fel, att alla ärenden är enkla och alla ärenden ska avgöras snabbt. Då ber jag oftast teamledaren att lyfta ärendet från mig och ge det till någon annan som kan avgöra det så snabbt som cheferna önskar. Det sker dock sällan. Vid ett tillfälle hände det och sedan gick det tre månader. Då fick jag fick tillbaka ärendet i samma skick som jag hade lämnat över det tre månader tidigare, eftersom det inte gick att avgöra utan en ambassadförfrågan…

Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.

Miggan kompletterar sin kommentar med följande:

Jag har jobbat på Migrationsverket i mer än tio år nu och under senare tid – efter lean – har det verkligen urartat. För en tid sedan läste jag på din blogg ett inlägg från en annan migga som så träffsäkert skrev om en mängd pärmbärare som numera utgör staben i olika ledningsgrupper och andra grupper vilka jag ens inte orkar komma ihåg namnen på men som då och presterar små häften med powerpoint som vi ska gå genom på våra möten och försöka finna någon visdom i. Jag kastar dem direkt i papperskorgen eftersom de inte tillför någonting. Vi är liksom därhän igen att vi måste uppfinna hjulet själva  och jobba häcken av oss för att försöka vara lean, samtidigt som en massa anställda som kunde göra åtminstone någon nytta, producerar powerpointhäften till ingen nytta.

Inlägget, som miggan hänvisar till i stycket ovan är: En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.” Det är skrämmande läsning, som så mycket som miggorna berättar här på bloggen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

aftonbladetAftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 profileOm Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Nu går drevet igen, för några ords och tonfalls skull

Sverige är ett mycket märkligt land. På många sätt. Det sätt man hanterar människor på – politiska makthavare men också andra som av någon anledning inte faller mediekåren på läppen – när de inte använder exakt ”rätt” vokabulär och inte beter sig som en luktfri, nästintill omänskligt felfri robot, är ytterst obehagligt. Så som människor jagas är helt osannolikt och saknar motstycke i demokratiska länder. De, som hamnat utanför den mer eller mindre outtalade men ändå i högsta grad existerande ”pk-normen”, drevjagas och får springa som skadskjutna rådjur tills de stupar. Kanske – men bara kanske – klarar de sig om de gör avbön på ”rätt” sätt (enligt medierna), trots att de inte gjort något annat än sagt som det är. Men att ”säga som det är” innebär i Sverige inte detsamma som i andra länder. I Sverige kan några få ord nästan döda en människa; i varje fall döda hans eller hennes karriär och arbetsliv och i vissa fall förstöra hans mentala hälsa.

Nu drevas det riktigt rejält mot migrationsminister Tobias Billström för något som man i andra länder inte ens begriper vad som är ”fel”, vad det är som den svenske ministern sagt och gjort som nu gör att alla medier svallar över. ”Grovt klavertramp”, sade man i TV4 Nyheterna och samma typer av anklagelser hörs och kan läsas i så gott som alla svenska medier just nu. Så vad – exakt vad – är det för fruktansvärda saker migrationsministern har sagt? Ja, enligt den inspelning (lyssna på hela inslaget!) som den intervjuande reportern gjorde av sitt samtal med Billström så föll ministerns ord exakt så här:

Foto: Pawel FlatoIbland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.

Är man rasistisk, främlingsfientlig, ond och borde fördrivas från samhällsgemenskapen om man helt enkelt står som barnet i H C Andersens saga om kejsarens nya kläder och undrar vad det är man ska ”rasa” över? Är det fel – analogt med att svart = vitt och vitt = svart – att tycka att det är galet att personer som gått igenom en kostsam asylprocess i enlighet med sin rätt att söka asyl, och fått avslag på sin ansökan och ska lämna landet, inte gör det? Är det fel att påstå att medelålders svenska kvinnor (ofta blonda = faktum) är bland dem som av genuin medmänsklighet och i djup tro om att de gör rätt, gömmer personer som inte har rätt att visats här (= faktum)? Eller att många göms av människor som utnyttjar dem (= faktum), men att många också göms av släktingar som inte utnyttjar dem (= faktum)?

Följande berättar författaren Nuri Kino, tidigare också verksam som journalist och mångfaldigt prisbelönt med allt från Guldspaden till Ikarospriset och European Parliament´s Journalist price m.m.:

nuri-kinoHon var en svensk, alkoholiserad, bitter kvinna som skrek glåpord mot alla med mörkt hår. Allt var de mörkhårigas fel. ”Jävla svartskallar, komma hit och …”.

Idag har hon slutat dricka och röka. Hon äter hälsosamt, är till och med ute och går några gånger i veckan. Tillsammans med sina hyresgäster. För i hennes tre rum och kök bor nu några av ”de där svartskallarna”. En ensamstående man bor på hennes köksgolv. En familj med två barn bor i det ena rummet och en annan familj i det andra. Den blonda svenska damen bor i det tredje rummet.

Och hon, en blonda svenska damen, får ungefär 10.000 kronor i hyra varje månad. Hon får hemlagad mat tre gånger om dagen. Och sällskap. Trevligt sådant. I Mellanöstern är man ju uppfostrad att respektera äldre – på ett annat sätt än i Sverige – och man gör ju kher genom att hjälpa henne. Kher, välgörenhet …

En bloggläsare skriver bland annat detta, ett utdrag ur ett längre mejl här, med anledning av den senaste tidens debacle kring REVA, illegala invandrare, migrationsministern etc.:

”Papperslösa flyktingar” (de är ju varken papperslösa eller flyktingar…) är personer som fått avslag på sin asylansökan och vägrar godta beslutet och lever här illegalt. Det finns också andra som lever illegalt i landet: personer som besöker Sverige för att hälsa på släktingar eller för att bedriva kriminalitet, vare sig det gäller att tigga under falska premisser, bedriva brott i form av rån eller ägna sig åt trafficking. Det verkar inte finnas någon balanserad och saklig information någonstans. Jag blir trött. Jag sympatiserar verkligen inte med SD men gissar att de kommer att få väldigt bra resultat i valen 2014. Och den här sortens argumentation har hjälpt till.

framsida_miggorEn läsare av boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt som jag korresponderat med, skriver, med anledning av en fruktansvärt obehaglig bild och text som florerat i sociala medier (som jag inte vill ska synas på min blogg, men som kan ses här):

Undrar om det är möjligt att relativisera Förintelsen på ett mer ointelligent sätt? Men det visar väl bara hur snabbt idioti får grepp om människor som saknar kunskap, kontext och begrepp. Ta del av diskussionen i kommentarerna på bilden. Mycket upplysande (och deprimerande). Och den ene efter den andre borgerliga FB-kontakten jag har delar bilden och tycker den är lysande…

Vad är det för fel på svenskarna? Hur kunde det gå så snabbt, på bara några decennier, att folk tappade både vett och sans? Att så många inte förmår tänka självständigt utan gladeligen hakar på nästan vilka galenskaper som helst? Hur ska vi kunna leva tillsammans och hur ska vi kunna leva i fred i ett land där viljan att ständigt hitta någon att hacka på och ”dreva” mot är så stor och människor är så lättpåverkade?

Jag talade om allt detta med en klok vän som jag hyser stor respekt för. Han sa att han – och många med honom – anser att migrationsministern låtit nedlåtande och att han hade gjort bort sig rejält. Han hade inte så mycket att säga om vad ministern sagt utan mera om hur han sagt det. Vi respekterar att vi tycker olika, jag bemödar mig också om att förstå varför min vän tycker som han gör. Och här ligger kanske kärnan i det hela: att människor måste lära sig att det är okej att tycka olika, måste lära sig att acceptera att människor upplever och ser på saker och ting olika. Att det inte finns någon enda levande människa som kan ”please all”. Att man inte kan hålla på och bli ”kränkt” för allt som inte passar exakt in i ens egen mall eller ens eget synsätt. Och – det är viktigt! – människor måste också, tyvärr, lära sig att det hör livet till att ingen – ingen! – kan undgå att emellanåt faktiskt bli kränkt, men att man inte dör av det.

Om nu ”blodtörstiga” och utmärkelsehungriga journalister lyckas dreva bort Tobias Billström från migrationsministerposten (en man som har stor kunskap på sitt område) och lyckas få honom utbytt mot någon annan (vem har kunskaper för att klara jobbet?), hur länge tror mediemaktmänniskorna då att den personen står pall? Hur snabbt ska de dreva bort honom/henne för några ord eller tonfalls skull? Nu har ju migrationsministern bett om ursäkt (obegripligt varför), vilket kanske tillfredsställer mediemänniskorna och hans politiska motståndare. Operation utslätning, desinficering och dammsugning av minsta tydlig eller för någon enda individ kontroversiell åsikt och därpå följande robotifiering har påbörjats och redan passerat första stadiet. Synd. Många säger ofta lite lättvindigt att: ”Vi har de politiker vi förtjänar”. Nej, så är det inte! Vi har de politiker medierna gör dem till. Jag vill inte att sådana politiker, sådana ministrar ska styra Sverige!

Till slut:

aftonbladetTill Aftonbladet sa en medierådgivare (!) följande, och Aftonbladet publicerade det glatt:

Det här med ”blond och blåögd” är ju rasism.

Nu fattar jag absolut ingenting!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Miggorna har berättat här på bloggen i mer än fem års tid. Aftonbladet (och andra) börjar vakna nu, när det är för sent.

Det som Aftonbladet nu skriver om, har stått att läsa här på bloggen sedan fem, sex år tillbaka. Det är bara att ta del av de 2328 texterna (!) under Asyl&Migration! Eller att ladda ner e-boken här, direkt, och börja läs, den omfattar fyra år: 2008-2011.

Läs t.ex. dessa texter från 2007:
Antalet ärenden bara ökar på Migrationsverket – 16 maj 2007
Antalet oavgjorda ärenden på Migrationsverket har ökat med 43 % på sju månader – 24 juli 2007

Om de ”pinnar” som Aftonbladet skriver idag finns 22 texter att läsa här, från tiden 11 april 2007 – 21 september 2012.

Det har tagit 2328 texter på bloggen innehållande minst 1500 skrivna av miggor (ett svårslaget rekord) samt en bok – Inte svart eller vitt utan svart och vitt – innan gammelmedierna långsamt börjar vakna upp i den verkliga verkligheten. Bland annat i form av Aftonbladets granskning som kommer efter att miggorna redan rapporterat i fem år om det som de nu skriver om i sin serie! Mycket små tecken finns också i andra medier på ett uppvaknande, som t.ex. när Expressens Anna Dahlberg medverkade i SR Studio Ett och försiktigt, dock inte precis med den kraft som haveriet på asylområdet kräver och har krävt i många år, ändå uttryckte att man kanske skulle börja fundera över att minska antalet asylsökande som tas in. Lyssna själva så hör ni själva vad hon säger, jag har inte citerat henne ordagrant. Det länkas till inslaget härifrån.

Och riksdagsledamöterna verkar fortfarande antingen helt enkelt inte förstå – eller vara så fega att de inte vågar visa att de förstår – att den svenska asylhanteringen sedan länge har gått helt överstyr. De har slagit dövöronen till och de fortsätter att göra det. Inte ens de, som jag har haft kontakt med genom åren och försökt nå fram till och uppmanat att ta del av miggornas berättelser på  bloggen och senare i boken, har velat ta till sig den här samhällskatastrofen, som man nog får säga att det rör sig om. Än mindre har de, som kanske börjat ana vidden av asylhaveriet, orkat göra något. De spelar hellre med i ett spel som blir allt pinsammare att se och höra. De har inte ”tagit sitt ansvar”, ändå sitter de som representanter för folket och landet med uppdrag att göra just det: ”ta ansvar”. Jag har delat med mig av mitt kunnande till ganska många, men kommer givetvis aldrig att avslöja vilka jag pratat med, så ingen behöver vara orolig. Har man haft förtroliga samtal så har man.

Här är ett citat ur recension i Dagens Juridik om boken där miggornas berättelser finns samlade och som kom ut i början av februari i år:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Och ur en recension i GöteborgsPosten:

En av dem som trots mycket motstånd försökt lyfta fram flera sidor av den svenska migrationspolitiken är Merit Wager, debattör, skribent och under flera år medborgarnas flyktingombudsman och ofta anlitad som juridiskt ombud åt människor som sökt asyl eller uppehållstillstånd i Sverige.
———-
Inte svart eller vitt, utan svart och vitt, är ett viktigt dokument som förhoppningsvis leder till att en hel del förändras inom svensk invandringspolitik och -debatt.

Om vi på allvar vill bekämpa rasismen i samhället och se till att människor som behöver skydd får det måste rättsstaten värnas. Annars gynnas krafter i samhället som är allt annat än goda.

Och så här skrev Per Gudmundson, ledarskribent i Svenska Dagbladet, på Facebook, vilket återges med hans tillstånd:

Vilken agenda kan vara mer lovvärd än att skydda asylsystemet från bedragare?

Hon bevakar ett område som är sjukt eftersatt journalistiskt: Migrationsverkets handläggning. Enligt principen att varje felanvänt uppehållstillstånd är en stöld från de asylbehövande. Solklart köp.

Ingen blogg i Sverige lär ha så mycket unikt nyhetsmaterial. Dessutom ofta av karaktären sprängstoff, och inom en genre få journalister törs eller kan eller vill bevaka. Nu har Merit Wager skrivit en bok. Köp den!

Jag kanske rentav får Stora Journalistpriset snart. OBS! Det är förstås ett skämt!

Till slut: Jag tycker givetvis att det är bra att Aftonbladet granskar asylhanteringen om de gör det seriöst och på djupet. Om de är villiga att granska allsidigt och att bemöda sig om att använda korrekta termer och att lägga fram alla fakta – inte minst när de beskriver enskilda fall. Alltså om de verkligen är öppna för att sätta sig in i det de rapporterar om, så är det utmärkt. Med 16 års samlad och uppbyggd erfarenhet och kunskap på området vet jag dock att det är oerhört svårt.

© Denna blogg. Vänligen citera kort och länka alltid till originalinlägget.

En migga apropå Aftonbladets ”granskning” av Migrationsverket”

En migga skriver, efter att ha läst om Aftonbladets ”granskning” av Migrationsverket och min text Det är lite sent att stiga tidigt upp: Om Aftonbladet och miggorna här på bloggen.

Jag läste lite om Aftonbladets ”granskning”. Deras reportrar borde först sätta sig in regelverket innan de börjar granska! Vad tror Aftonbladet att det betyder att ”15-åriga Ali slipper överföring till Italien enligt Dublinförordningen”? Det betyder inte att Ali får PUT! Det betyder bara att Alis ansökan  ska prövas mot hans hemland. Det ska först utredas vilket Alis hemland är och Ali kommer antagligen också att få genomgå medicinsk åldersbedömning. Sedan utreds Alis asylskäl. Visar det sig  att Ali sannolikt är vuxen och om han dessutom inte har trovärdiga eller tillräckliga skyddsskäl mot sitt hemland kommer han att utvisas dit. Dublinärenden (som Alis ärende var, men inte längre är) utredes på ett helt annat sätt, åldern utreds inte, identiteten och hemvisten utreds inte, asylskälen utreds inte.

Man kan bara hoppas att kollegerna på Migrationsverket inte böjer sig för medierna när Alis ansökan behandlas, utan att det sker en rättvis och rättssäker prövning av densamma. Det är viktigt därför att det finns många asylsökande som säger sig vara barn och komma från Afghanistan (men varken är barn eller kommer från Afghanistan…) och det vore skadligt, rentav förödande för rättssäkerheten om Ali fick en annorlunda handläggning och bedömning av sitt ärende enbart för att Aftonbladet och andra medier skrivit om hans fall.

Men själva rubriken på Aftonbladets s.k. granskning (Äts det fortfarande tårta på Migrationsverket?) tyder på att det inte handlar om någon allvarligt menad, objektiv granskning och därmed finns det väl heller ingen anledning för tidningens ”granskare” att läsa på först. Därför tycker jag också att det är klokt av dig – och av mig och andra miggor – att inte blanda oss i denna ”granskning”!

Kommentar: Jag har lite svårt att tro att några seriösa och kunniga miggor kommer att höra av sig till Aftonbladet. Om ändå några kunniga miggor gör det så bör de se till att de inte felciteras eller felvinklas. De bör noga kontrollera att reportrarna förstår vad de säger och kräva skriftligt på att de få läsa texten och rätta felaktigheter innan deras eventuella berättelser går i tryck. Hur de ska kunna lita på att deras identiteter skyddas vet jag inte, det handlar om tillit och den tar tid att bygga upp; det räcker inte med en utsaga i tidningen om att ”Som källa är du skyddad enligt svensk lag”. Därmed inte alls sagt att man behöver misstro de aktuella reportrarna, men ju fler som hanterar uppgifter, desto större är riskerna.

Alla seriösa och kunniga miggor som berättat här på bloggen sedan 2007 och även nya miggor som vill medverka, är välkomna att fortsätta/börja skriva! Era berättelser under åren 2008-2011 finns i bokform och nästa bok skriven av kommer nästa år, 2013. Ni har på ett enastående sätt bidragit – och fortsätter att bidra – till att, under alla dessa år, göra människor medvetna om den ”asylverklighet” ni ser och upplever – på gott och ont – i er vardag och till att det finns en unik dokumentation som ingen annan i Sverige har gjort.

Och kom ihåg att Aftonbladet – och i princip alla andra ”gammelmedier” – under alla dessa år inte har låtsats om att ni miggor, och era initierade och ofta skrämmande berättelser, ens existerar!

© Denna blogg. Korta citat, med angivande av källa och länkning till detta originalinlägg, tillåtna.