Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

En migga: ”Hallå, hallå! Det handlar om bedrägeri och inget annat.”

Klicka på textrutan för att komma till inslagen:

•  Sveket mot barnen: Del 1 – De ensam­kommande vuxna
•  Grafik: Asylsökande – barn eller vuxen?
•  Justitieministern om de ensamkommande vuxna
•  Sveket mot barnen: Del 2 – Guldrusch i asylmottagningen

Klicka på bild- och textrutan för att
komma till SVT-inslaget.

Ur inslaget:

På Litorina Folkhögskola i Karlskrona förenas de ensamkommande flyktingbarnen för att, som skolan själva beskriver det, ”bara få vara grabbar under sommaren”.

”Flykting” är ingen medan han söker asyl, det borde SVT veta efter 20 års stor asylinvandring till Sverige. Och om det handlar om ”barn” det får väl var och en som ser inslaget ha sina egna tankar om. I Sverige görs som bekant inga åldersbedömningar utan säger en 32-åring att han är 17 år så behandlas han som ett barn. Precis som läraren så glatt och välvilligt säger om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som förekommer i inslaget:

De ska ha så roligt som möjligt, känna att de är på gång, att de har det bra och att de har ett bra liv här.

En migga har sett inslag från Sveriges Television och lyssnat på Sveriges Radios serie om ”ensamkommande vuxna” och säger:

Ack ja, vad ska man säga? Det är väl dansen kring guldkalven i kombination med alltför många människor med behov av att vara världsförbättrare som gör att detta är möjligt i en rättsstat. Det handlar ju också om skattemedel och då brukar man allmänt anse att det ”inte drabbar någon fattig”.

Reportagen i Sveriges Radio är bra och viktiga. Men jag noterar att man, utan att tänka på det, låter de asylsökande framställa sig själva som offer: det är liksom synd om dem för att vi har ett system som gör att dom måste ljuga.

Men hallå, hallå! Det handlar ju om bedrägeri, inget annat. De försöker genom ett bedrägligt förfarande tillskansa sig förmåner de inte har rätt till. Sist jag kollade så var det brottsligt!

Min kommentar: Ja, det handlar om förfalskningar och bedrägeri. Men det låtsas man inte om i Sverige. Gör man det så är man ond och rasistisk mot ”barnen som flyr undan krig och förföljelse”. Detta trots att det är väl känt att många inte alls är barn och många inte heller flyr från vare sig krig eller förföljelse utan – ofta enligt egen utsago – söker ett bättre liv och vill ha en god utbildning samt få hit sina familjer för att de också ska få ett bättre liv och/eller vård för sjukdomar och annat. Utan att det kostar dem något.

Nästa inlägg kommer att ta upp en del av de texter som publicerats här på bloggen sedan 2008 och som handlar om asylbedrägerier.

© Alla texter på denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna.

Det är helt obegripligt att Sverige också på det här område prompt vill skilja sig från andra rättsstater, nämligen på området ensamkommande minderåriga asylsökande.

Att asylsökande ska klarlägga sin ålder står i utlänningslagen och har också slagits fast av Migrationsöverdomstolen. Hängslen och livrem finns i form av lagar och domar, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna när det inte klarar att ta till sig någotdera eller ens båda. Följetongen, serien, såpoperan The Minors rullar på år efter år ungefär som TV-såpor som Hem till gården som visats sedan oktober 1972 och Glamour som visats från mars 1987. Samma saker med mycket små variationer tuggas om och om igen, år efter år efter år och i själva verket händer nästan ingenting.

Sveriges Radio rapporterar idag, den 16 juni,  om JOs uttalande i ”ensamkommande”-frågan: JO: Asylsökandes uppgivna ålder gäller. Publicerat kl 06:00.

Det är plågsam läsning och lyssning. Hela den fullständigt uppåt väggarna hanteringen av det som man i alla andra länder klarar utmärkt – att efterleva sina lagar som säger att det är den asylsökande som har att styrka/göra trovärdig vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och hur gammal han är – är en enda fars. En tragikomisk sådan. Men tyvärr inte bara en fars utan en ohyggligt dyr hantering som också i övrigt enbart har negativa effekter för samhället.

Läs och begrunda först detta:

Justitieombudsmannen, JO, står fast vid sin uppfattning att flyktingars uppgivna ålder är den ålder Migrationsverket ska använda sig av, trots att det kan ha lett till att överåriga placerats på boenden med barn.

En kommentar behövs knappast om läsaren har begrundat vad Justitieombudsmannen säger. Man kan förstås också reflektera över vad vad ”justitie”betyder i den fina titeln. Och över varför JO använder begreppet ”flyktingar” så lättvindigt.

Nästa begrundansvärda uttalande står Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket, för:

Det grundar sig egentligen i JO-beslutet som kom att uppgiven ålder gäller. Vi skulle kunna bara följa det och säga – nej det spelar ingen roll hur du ser ut. Om du säger att du är under 18 år så är du det.

Kommentar: Inte heller här behövs egentligen någon kommentar om den som läser bara begrundar galenskapen i vad som här sägs! Men jag kan väl ändå lite försynt påpeka att jag anser att man har fått huvudet till något annat än att ha hatten på.

Följande kan dock vara på sin plats att för hundrafjuttonde gången erinra om, alltså detta utdrag ur Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 av den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

Det har jag citerat otaliga gånger genom åren, både här på bloggen och i artiklar i tidningarna och sajten:

Svenska Dagbladet (Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016
Dagens Samhälle (Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu– 26 april 2016
Det Goda Samhället (15 mars 2o16: Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna.

Och vad den högsta rättsliga instansen i en dom slår fast måste väl ändå fästas något större vikt vid än vad JO uttalar. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha sett några offentliga kommentarer från någon i Migrationsverkets ledning kring det som Migrationsöverdomstolen meddelade i sin dom som för övrigt ”bara” grundar sig på utlänningslagen. Sådana kan ha förekommit, men de har i så fall gått mig förbi. Inte heller har man från Migrationsverkets sida, såvitt jag vet, med kraft framhållit det självklara i att den som söker ”en förmån”, i detta fall en mycket stor sådan, nämligen uppehållstillstånd med allt vad det medför, också ska styrka vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och – om han säger sig vara minderåriga – hur gammal han är.

Drygt tio timmar efter det första inslaget sändes i Sveriges Radio (se ovan), kl 16:43, om JOs uttalande kom ett nytt inslag: Oklarheter om åldersbedömningar. Tidigare sades att:

Justitieombudsmannen, JO, vill att Migrationsverket ska utgå från att den ålder som den asylsökande ensamkommande uppger är korrekt. Det ska påverka Migrationsverkets åldersbedömningar.

Men nu har det lagts till:

Men nu medger JO att verket kan göra undantag från deras beslut.

Cirkus! Nu ”medger justitieombudsmannen Cecilia Renfors, att det finns möjlighet för Migrationsverket att göra undantag från deras beslut.” Det är alltså rena rama ”hela havet stormar” och så mycket velande så man inte vet vart man ska ta vägen.

Migrationsverket skulle behöva en ny mycket stark, mycket kunnig och kompetent person som generaldirektör. En rakryggad och modig person med stark personlig integritet, synlig och hörlig i offentligheten när det behövs men annars jobbande oavbrutet för att se till att det blir åtminstone någon liten ordning på asylområdet i Sverige. En person som står kvar när det blåser, som inte vajar hit och dit. Som rensar upp rejält bland alla chefspersoner som vimlar omkring och som lyssnar på miggor som jobbat länge och har stor kompetens och oftast en djupt känd vilja att göra rätt och använda både hjärta och hjärna. Och som ser till att man slutar vräka ut rättsliga ställningstaganden och annan skriftlig information som nästan dränker de anställda. Det finns en utlänningslag och det finns konventioner som utgör grunderna för allt beslutsfattande i utlänningsfrågor. Det behövs inte ständigt nya, krångliga och -inte sällan – rent motsägelsefulla direktiv som förvirrar dem som arbetar med viktiga utredningar och ska fatta livsavgörande beslut.

Finns det någon enda person i Sverige som har de ovannämnda kvalifikationerna och personliga egenskaperna och som dessutom är omutlig och hederlig och inte är lagd åt vänskapskorruption? Anställ i så fall den personen omedelbart, det brinner i alla knutar!

Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

© denna blogg.

Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder

– Ett femtiotal personer har sysslat med att sätta sig in i frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga.

Det sa avdelningschefen vid Socialstyrelsen, Lars-Torsten Larsson, vid presskonferensen som sändes  i SVT den 20 april 2016: Så ska flyktingbarns ålder bedömas). Och:

Det här arbetet som vi nu hade en diskussion om här i förmiddags, det påbörjades egentligen sommaren 2015, och det var för att vi på Socialstyrelsen fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar.

Jag kan här inte transkribera allt som sägs så den som är intresserad bör själv lyssna på det som sägs på presskonferensen, som det länkas till ovan.

En aning märkligt låter Lars-Torsten Larssons uttalande:

Vår grundinställning här, vilket också stärks väldigt påtagligt av den etiska analysen, är att vi ska beakta barnperspektivet.

Vem gav Socialstyrelsen i uppgift att göra en ”etisk analys” och att ”beakta barnperspektivet”? Uppdraget var väl att ta fram riktlinjer för åldersbedömning och en åldersbedömning är en ålderbedömning – varken etisk eller oetisk utan exakt bara just det: en åldersbedömning.

Lars-Torsten Larsson säger vidare:

De metoder som presenteras, eller som vi ska ge kunskapsstöd kring, de ska bedömas som rättvisande och jämlika.

Att metoderna för åldersbedömning ska vara så rättvisande som någonsin går är en självklarhet men vad menas med att metoderna ska vara ”jämlika”? Jämlika med vad?

Sedan säger han något som förvånar:

Våra metoder som vi visar ska se till att barn inte ska bedömas som vuxna och det har varit vår grundinställning hela tiden.

Men det var väl inte Socialstyrelsens uppdrag? Det som Lars-Torsten Larsson, avdelningschef vid Socialstyrelsen, sagt hittills under de knappt 3,5 första minuterna av sitt anförande, är förvånande, rentav häpnadsväckande. I varje fall för mig. Socialstyrelsens uppdrag var att ta fram riktlinjer (den kan inte stifta lagar, tack och lov) för åldersbedömning av personer som uppgett sig vara under 18 år men inte styrkt det. Inga ”etiska analyser” har väl efterfrågats? Inte heller åsikter om att ”barn inte ska bedömas som vuxna”. Det handlade om att ta fram riktlinjer för hur åldersbedömningar kan göras bäst, effektivast och rättssäkrast.

Det är något av en skandal att Migrationsverket inte har efterlevt utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens dom och sett till att sedan decennier godkända och beprövade åldersbedömningar gjorts. Socialstyrelsen hade inte alls behövt blandas in och alldeles särskilt inte några barnläkare. Det som fungerar utmärkt i Danmark, Norge och Finland hade för länge sedan kunnat implementeras också här.

Under åren 2014 och 2015 har hit kommit sammanlagt 42.418 asylsökande som sagt sig vara ensamkommande minderåriga i behov av skydd just i Sverige. Hade åldersbedömningar gjorts enligt lag och dom hade kostnaderna för Sveriges skattebetalare med största sannolikhet blivit ett antal miljarder lägre och, inte minst: en hel del incidenter där vuxna män trakasserat, misshandlat, på olika sätt utnyttjat och även våldtagit yngre pojkar hade inte skett. Hur tänker Socialstyrelsens avdelningschef och alla inblandade barnrättsorganisationer som deltagit i Socialstyrelsens dialoger och diskussions kring det, apropå deras uttalade vilja att ”beakta barnperspektivet”? Eller räcker deras ”etiska analys” inte till att omfatta de barn som farit och far mycket illa på boenden för ensamkommande minderåriga när de tvingas bo tillsammans med vuxna män? Inte för att allt detta har något at göra med uppdraget att ta fram riktlinjer för åldersbedömning, men eftersom de nu ändå tog upp dessa aspekter.

I vare sig utlänningslagen eller i domen från Migrationsöverdomstolen (se nedan) sägs något om att det skulle vara önskvärt att barn ska bedömas som vuxna! Det är ju precis tvärtom:

Man ska undvika att vuxna bedöms som barn!

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Tydligare än det sägs i den här domen (som står över Socialstyrelsens utredningar och riktlinjer och ”etiska analyser”) kan det knappast sägas! Men Socialstyrelsen tycks inte ha förstått detta enkla och tydliga konstaterande och deras fokus synes därför ha varit delvis felaktigt, eller åtminstone skevt, när de gjort sina utredningar.

Nämnas kan också att i SBU:s rapport om icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder (bland annat psykosociala undersökningar) gick man igenom över 16.000 artiklar och hittade då inte en enda som stödde metoder som ett antal barnläkare gärna förespråkat under flera år.

SBU har alltså inte identifierat någon vetenskaplig litteratur avseende psykosocial, eller så kallad ”holistisk” bedömning, dvs en bedömning som beaktar fysiska, utvecklingsmässiga samt psykosociala faktorer. I ingen enda av de över 16.000 genomgångna artiklarna finns således vetenskapligt stöd för icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder.

Ur huvudledaren i Sydsvenskan den 20 april 2016:

Sveriges barnläkareförening har tillhört de hårdaste kritikerna och har uppmanat sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar.

Föreningen har hävdat att det finns andra, bättre sätt att avgöra ålder, ”till exempel bedömningar av psykosocial mognad av personer som känner ungdomen väl och har stor erfarenhet av arbete med ungdomar, som lärare, idrottsledare eller behandlingspersonal inom barn- och ungdomspsykiatrin.”

Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har gått igenom de metoder som inte bygger på bilddiagnostik utan just på bedömningar av den utvecklingsmässiga, fysiska och psykosociala mognaden. Slutsatsen är att dessa helt saknar vetenskapligt stöd.

Sist i sitt pressmeddelande av den 20 april 2016, säger avdelningschefen Lars-Torsten Larsson:

– Nu finns en aktuell översyn av kunskapsläget och därmed möjlighet att utifrån ett vetenskapligt faktaunderlag komma vidare i frågan om åldersbedömningar.

Och sist, men absolut inte minst, så har regeringen nu uttalat följande, utan att nämna Socialstyrelsen med ett ord: Rättsmedicinalverket får i uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar.

Så vad har då hela den stora Socialstyrelse-utredningen (50 personer har sysslat med den, enligt avdelningschefen vid Socialstyrelsen), med sina märkliga slutsatser och uttalanden egentligen tillfört? Man kommer att tänka på sången som Lisa Ekdahl så vackert men sorgligt sjöng för ett antal år sedan:  ”Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du”,

Några lästips:
•  Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre – denna blogg, 26 april 2016
•  Uppsalapolisen kräver åldersbestämning – UNT 21 maj 2016.
•  Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? – denna blogg 22 maj 2016

Miggorna har larmat om uteblivna åldersbedömningar sedan 2008…

Tillägg:
Apropå att Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson säger att Socialstyrelsen först sommaren 2015 ”fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar”, konstaterar en läkare som är väl insatt i ämnet en aning förvånat att:

Men redan 1997 (Kreitner et al) kom det en studie med en ny radiologisk metod för åldersbestämning dvs datortomografi av nyckelbenet etc:

Radiological methods to examine the medial clavicular epiphysis in living individuals are conventional radiography (CR) (Flecker, 1933; Galstaun, 1937; Jit & Kullkarni, 1976; Schmeling et al., 2004; Garamendi et al. 2011), computed tomography (CT) (Kreitner et al., 1997, 1998; Schulz et al., 2005; Schulze et al., 2006; Bassed et al., 2010; Kellinghaus et al., 2010a, b), as well as new approaches using magnet resonance imaging (Schmidt et al., 2007; Hillewig et al., 2011) and ultrasounds.

(Källa: Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults.)

© denna blogg. Vid citat, vänligen ange källa och länka helst till den här texten.

EU-ledare: ”Det är mer troligt att terrorister attackerar Europa när viseringsfrithet för turkiska medborgare införs.”

Klicka på textrutan för att kommatill artikeltexten på The Telegraphs sajt (på engelska).

Terrorists are more likely to attack European countries as a result of a controversial deal to allow Turkish citizens to travel across the continent without visas, EU leaders have admitted.

Foreign terrorists and organised criminals are expected to seek Turkish passports to reach continental Europe “as soon as” the visa waiver program comes into force, a European Commission report said.

Det som sägs i The Telegraphs artikel är vi en del som förstod här i Sverige också, när vi hörde om den överenskommelse som EU gjort med Turkiet.

Det har ju redan under ganska lång tid kommit människor med kopplingar till IS och andra terrororganisationer till Sverige, i falska identiteter. De sitter på asylboenden runt om i landet och bidar sin tid. Och snart kommer ännu fler, nu också med turkiska pass, det är bara att köpa flygbiljetter direkt till vilken europeisk stad som helst.

Risken är stor att man i Sverige blåögt kommer att tro att alla som har turkiska pass, bara vill komma till EU för att turista. Entusiastiska personer med turkisk bakgrund, boende i Sverige har intervjuats i svenska medier om hur glada de är för att deras släktingar nu slipper söka visum (som om det var så besvärligt, det får svenskar göra när de till exempel ska besöka USA och det går hur bra som helst) för att komma och hälsa på. Men inget har sagts om att personer med kopplingar till terrororganisationer lätt kan blanda sig med dessa släktingar och personer som vill turista här eller i andra europeiska länder. Samma blåögdhet verkar råda som när man i Sverige tror (eller vill få allmänheten att tro?) att så gott som alla som kommer hit från utomeuropeiska länder är ”stackars flyktingar” som – enligt gängse mantra på högsta myndighets-, riksdags- och regeringsnivå (för att inte tala om i svenska medier) – ”har flytt för sina liv från krig och förföljelse”. Förresten kan det vara intressant att veta att det bara är i Sverige de så kallade ansvariga tänker och uttrycker sig så.

I Finland uttalade president Sauli Niinistös redan i januari i år så här:

Vi har noterat att det har anlänt människor från nästan 30 länder till Finland. Då är det helt klart att vi inte talar om en flyttrörelse som orsakats av krigssituationen i Syrien eller Irak.

Och i februari sa president Niinistö:

Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

I mars sa EU-kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans:

Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

I Sverige har man till och med struntat i – och fortsätet att strunta i – att göra obligatoriska åldersbedömningar direkt vid ankomsten på de sammanlagt 42.418 påstått minderåriga personer (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) som tagit sig hit bara under 2014 och 2015, och inte på dem som kommit tidigare heller. De ”ensamkommande barnen” som tycker att de har rätt att välja var de ska söka asyl och som inte vill till något annat land i EU eftersom man där kontrollerar åldern när asylsökande inte styrker den och det finns minsta misstanke om att de kan vara över 18 år. I Sverige utsätts skattebetalarna för enorma kostnader och potentiell och verklig fara på grund av den svenska dumheten och slappheten som gör att vi behandlar vuxna män som barn och även – tvärtemot vad utlänningslagen anger – beviljar uppehållstillstånd lättare för att de säger sig vara ”ensamkommande barn” .

Och nu öppnas då snabbvägar in i EU, in i Sverige, inte bara för turister och släktingar utan också för personer med terroristkopplingar, när visumfrihet införs för medborgarna i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och det blir ännu svårare, för att inte säga helt omöjligt, att ha någon som helst kontroll över vilka som rör sig över gränserna.

© denna blogg. Jag ser ibland att medier hämtat uppgifter och/eller citerat direkt ur mina texter. Det går förstås bra, men vänligen ange källa när så sker.

Finland. ”70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna.”

Klicka på textrutan för att mms till artikeln på Kalevas sajt (på finska).

 

Allt fler asylsökande som man trott vara minderåriga har visat sig vara vuxna

En majoritet av de asylsökande som  man trott var minderåriga, är inte det.

I Finland görs rättsodontologiska undersökningar av asylsökande som myndigheterna av olika anledningar misstänker inte är minderåriga.

Åldersbestämning görs också till exempel när det förekommer olika åldersuppgifter om en asylsökande och när han inte har några id-handlingar.

Enligt rättstandläkaren Vivian Visnapuu var 70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna. Hon säger också att andelen som visar sig vara vuxna har ökat.

Antalet åldersbestämningar av asylsökande har ökat markant. I år har det redan gjorts ett hundratal rättsodontologiska sådana, medan antalet förra året var totalt 156. Antalet åldersbedömningar har mångdubblats på några år.

Rättstandläkarna ger ett utlåtande om huruvida en asylsökande är minderårig eller ej. Åldern har betydelse bland annat när det gäller vilken service han eller hon ges.

”Jag känner till ett fall där polisen hämtade en asylsökande i skolan mitt under skoldagen när resultatet av åldersbedömningen var klar”, berättar Visnapuu.

© Översättning Merit Wager.

”60 procent av alla flyktingar är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.”

Ekonomiska skäl dominerar asylansökningar i EU kan man läsa i en artikel i Dagens Industri den 28 januari 2016.

– Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus, enligt EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans.

Migrationsverket borde bli mycket, mycket bättre på att sålla agnarna från vetet och snabbt, direkt i början av processen när någon söker asyl i Sverige, utröna om vederbörande är ekonomisk migrant (och om den söker asyl därmed också är asylbedragare) som då inte har rätt att vistas, hysas, få dagersättning, gå igenom en dyr asylprocess här.

Om ca 60 procent av dem som kommer hit från alla möjliga länder utanför Europa är ekonomiska migranter/asylbedragare, då är det inte rätt att de tas in i asylsystemet och att de försörjs här. Sverige har reglerad invandring och den som inte har asyl- eller skyddsskäl ska givetvis inte behandlas som ”asylsökande”.

Om Migrationsverket klarade sin uppgift att sålla icke skyddsbehövande från asylsökande så skulle bördan och kaoset på asylområdet minska väsentligt. Om Migrationsverket dessutom skulle klara att – som i andra länder – se till att åldersbedömningar görs av dem som säger sig vara minderåriga och det finns minsta misstanke att anta att så inte är fallet, då skulle troligen antalet minska med upp emot 65-70 procent.

© denna blogg.

Danmark. ”2014 och 2015 placerades 151 minderåriga asylsökande på åtta av regionernas trygga institutioner för barn under 18 år. Senare uppskattades 69 av dem vara över 18 år.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i EkstraBladet (på danska).

Asylfusk: Hundratals flyktingbarn är vuxna.
Många minderåriga asylsökande uppger inte sin riktiga ålder.

I artikeln berättas bland annat:

Ensamkommande flyktingbarn strömmar in i Danmark, men många har inte rent mjöl i påsen när de kommer till gränsen. Omkring var sjätte av de minderåriga anger nämligen att de är barn, trots att de i verkligheten är över 18 år. Det avslöjar siffror från Udlændingestyrelsen och polisen.

Vidare anges följande siffror (fakta från den danska Udlændingestyrelsen):

2015 kom det 2.068 ensamkommande flyktingbarn till Danmark, men 193 av dem försvann innan man hann ta reda på vilka de var. Av de resterande valde myndigheterna att ålderstesta 355, eftersom man tvivlade på åldersuppgifterna. Det visade sig att 234 av dem i själva verket var vuxna.

Året innan kom 818 flyktingbarn till Danmark. Udlændingestyrelsen upplyser att 282 av dem åldersundersöktes och att 203 bedömdes vara över 18 år.

Sammantaget motsvarar detta att minst 16 procent av de minderåriga asylsökande åren 2014 och 2015 inte uppgav rätt ålder.

I artikeln finns en faktaruta – Bakom siffrorna – och Dansk Flygtningehjælp uttalar sig också. Artikeln slutar med uttalanden från regionerna (gissningsvis motsvarigheten till kommuner i Sverige):

I danska regioner upplever man också fenomenet med att ensamkommande minderåriga flyktingbarn är äldre än de uppger. 2014 och 2015 placerades 151 minderåriga asylsökande på åtta av regionernas trygga institutioner för barn under 18 år. Senare uppskattades 69 av dem vara över 18 år.

Det kan få stora konsekvenser, menar Charlotte Fischer, chef för Psykiatri- og Socialudvalget i Dansk Regioner:

– Dessa institutioner är gjorda speciellt för barn och unga under 18 år. Hela idén är att avskärma dem från vuxna. Därför är det naturligtvis ett problem att det dyker upp vuxna som kan ha en svår bakgrund och som kan hota den miljö som man försöker bygga upp. Vad vi hör från institutionerna är, att de som i själva verket visar sig vara vuxna – och här talar vi inte bara om 19-20 år – upplevs som direkt farliga. Det handlar om människor som är djupt traumatiserade och lever på gränsen.

Charlotte Fischer efterlyser handling:

– Vi måste helt enkelt få ett bättre grepp om vem som är ung och vem som är äldre. Det är ju något som är fel om man inte ålderstestar som man ska.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Ekstra Bladet (på danska).

Ur texten (de flesta torde klara att förstå danskan):

De kommer for opholdstilladelsen

Asylreglerne foreskriver nemlig, at mindreårige asylansøgere som udgangspunkt har bedre udsigter til at få opholdstilladelse i Danmark end voksne.

– Det giver dem en rigtig god grund til at lyve sig yngre, mener Martin Henriksen. Men det problem kan man let komme uden om. Man kunne fjerne de særlige gunstige regler, der er for personer mellem 15 til 18 år, så de ikke længere har samme muligheder for at lyve sig til at opnå asyl.”

Se också videoklippet där en av dem som reportern talar med ena minuten är 16 år och nästa 24…

Notera: Ovanstående handlar om Danmark. Till Sverige kom förra året 35.369 påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, som av Migrationsverket registrerades enligt den ålder de själva uppgav (oftast 16 eller 17 år), oavsett om de var 19, 24, 32 eller 40 år gamla. Till Danmark kom förra året 2.068 påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande.

Läs gärna artikeln – inte för att de här frågorna rör de 35.369 minderåriga asylsökande år 2015 och 7.049 år 2014 i Sverige, utan för att det kan vara intressant att ta del av hur man i Danmark, med en sjuttondedel så många ”ensamkommande barn” som Sverige, ser på åldersbedrägerierna.

I Sverige görs, som många gånger berättats av bland annat miggor här på bloggen, knappt några åldersbedömningar alls. Texter på området kan hittas genom att man anger ett sökkriterium i rutan ”Sök”, till exempel ”ensamkommande”.

© Översättning Merit Wager.

 

Jag skriver i Svenska Dagbladet om konsekvenser av att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av asylsökande som anger att de är under 18 år

I en OP ED-artikel i Svenska Dagbladet med rubriken Hur kan säkerheten på HVB öka? skriver jag idag, den 11 februari bland annat:

Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu. Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

Här finns mina tidigare Op ed-texter i ämnet och repliker på dem samt mina slutrepliker:

Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna inkl min slutreplik – 8 oktober 2014

Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager inkl min slutreplik – 11 januari 2016

Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.”

Tidigare texter kan läsas här. Notera rubrikerna, som är direkta citat av vad en starkt frustrerad enhetschef, som nästintill hamnat vid vanmaktens rand, säger:

•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:

Sedan jag skrev senast har belastningen på kommunen ökat enormt mycket. Det känns nästan lite komiskt att vi tyckte att vi hade mycket att göra efter sommaren, om jag jämför med nuläget blir det nästan skrattretande.

Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här. Det drabbar nu även vårt vanliga arbete, då vi fått styra om allt fler i organisationen att enbart jobba med allt kring dessa ”ensamkommande”.

Vi har även många asylboenden i kommunen och får en hel del orosanmälningar avseende barnen, exempelvis misshandel, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld.

Vi överväger nu att säga nej till migrationsverket om att ta emot fler ensamkommande. Vi har inte längre personal som kan utföra jobbet och vi har ingenstans att placera dessa barn och unga.

När den lilla flickan i Karlskrona dödades och socialtjänsten inte hade hunnit med orosanmälan så blev det liv i luckan i det officiella Sverige och löften om att det aldrig skulle få hända igen.

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

Vi måste kunna kräva att staten ska följa lagstiftningen och göra vettiga åldersbedömningar och låta socialtjänsten ägna sig åt det som är deras ursprungliga uppdrag. Låt oss få prioritera barnen och ungdomarna!

Kommentar: Vem lyssnar på den här enhetschefen inom socialtjänsten – och andra på samma post i många andra kommuner? Enhetschefen säger nu själv:

Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.

Och, alarmerande:

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

Enhetschefen larmar för tredje gången här på bloggen och denna gång mycket skarpt, skarpare går knappast att uttrycka sig. De fel och brister – och om människor dör – som uppstår i det kaos som tycks råda i många kommuner kan knappast vila på en liten enhetschef i en kommun som inte längre går på knäna utan i princip ligger platt på marken. Ansvaret för – i ordets verkliga betydelse – och skulden till situationen, som förstås också hårt drabbar landets egna medborgare, vilar tungt på politiker i riksdag och regering.

© denna blogg.

En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”

En migga skriver:

Jag skriver några rader till dig angående ett ämne du redan känner väl till, nämligen de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Det jag skriver om är inga nyheter, utan snarare en uppdatering av ett absurt fenomen som du är väl insatt i.

Jag har på senare tid haft kontakt denna kategori asylsökande som nu tar upp en allt högre andel av det totala antalet personer som söker asyl i Sverige.

Problemet är, som bekant, att det oftast knappast rör sig om några barn, minderåriga. Jag har haft ett antal möten med dessa personer och visst finns det individer bland dem som är minderåriga, men generellt sett rör det sig om vuxna män. De huvudsakliga nationella grupperna bland dessa ”ensamkommande” är afghaner och eritreaner. Vad gäller de senare så brukar de som uppger sig vara minderåriga sannolikt vara så gamla som de påstår sig vara. Däremot vad gäller afghanerna, vilka absolut dominerar bland de ”ensamkommande”, ser dessa ofta äldre ut än 18 år och inte sällan är man också absolut säker på att de kan vara mer än 25 år gamla. Skillnaden mellan afghanerna och eritreanerna är den att eritreanerna, i motsats till afghanerna, oavsett ålder, generellt sett är garanterade uppehållstillstånd.

Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn. Trots att det är tydligt att personerna är vuxna, vågar handläggarna och beslutsfattarna i initialskedet, när den sökande lämnar in sin ansökan, inte göra någon uppskrivning av åldern.

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det ska vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Vidare leder denna tafatthet från både Migrationsverket och sjukvården, att Dublinförordningen inte kan tillämpas på personer som registreras som illegalt inresta i ett annat Dublinland om de är barn. Så kontentan blir, att antalet vuxna som uppger sig vara barn, bara kommer att öka och öka, eftersom den bästa reklamen är en nöjd kund (”kunder” är Migrationsverkets officiella benämning på asylsökande…).

Det är med andra ord helt upp åt väggarna. Men att som vissa gör, kalla Migrationsverket för en myndighet i förfall, är enligt min mening inte med verkligheten överensstämmande. Tvärtom, Migrationsverket blomstrar som aldrig förr eftersom det sponsras ivrigt av regeringen. Och så länge detta får pågå och det inte sker en rejäl och radikal kursändring i myndighetens arbetssätt, kommer vi konstant att få ta emot fler och fler personer, vilka egentligen inte har någon som helst laglig rätt att få stanna här.

Kommentar: Om galenskaperna med ”ensamkommande barn” har berättats i många år här på bloggen… Om att Migrationsverket inte klarar sitt uppdrag, att politikerna struntar i alltihop och att läkare självsvåldigt och av outgrundlig anledning, vägrar göra åldersbedömningar.

Myndigheter – Migrationsverket och Polisen i första hand – och tidigare och nuvarande regeringar, som överhuvudtaget inte klarar av att se till att lag och ordning upprätthålls så att folket kan känna sig tryggt och säkert och att rätt människor beviljas skydd här och övriga reser härifrån och inte stannar illegalt i landet, det är vad Sverige har. För bland alla dessa vuxna afghaner, eritreaner och även andra som kommer och säger sig vara 16 eller 17 år gamla, finns med absolut största tänkbara sannolikhet terrorister, mördare på flykt undan straff, jihadister, våldtäktsmän, allmänt kriminella. Och svenskarna behandlar dem som barn!

Dessa vuxna män bor på HVB-hem (tillsammans med faktiskt minderåriga asylsökande) med personal dygnet runt á ca 3.000 kronor/dygn (kan vara mindre men ofta mer). De ges ”gratis” tandvård och ”gratis” sjukvård och går före andra i köerna. De har gode män som också kostar pengar och får ofta ”gratis” busskort och ibland ”gratis” körkortsutbildning. ”Gratis” = betalt av skattepengar. Och män som är 25 år gamla och ända upp emot 40 sätts i skola (som också kostar skattepengar) med 16, 17-åriga ungdomar, de daddas med och daltas med och måste väl sitta och skratta ihjäl sig när de skype:ar hem och berättar hur det går till i Sverige. Och så lockas ytterligare några män utan asylskäl med falsk ålder och påhittad asylhistoria hit.

Ordet ”naiv” räcker inte till för att beskriva dem, som har lön och position och makt att hantera dessa frågor men vägrar göra det.

Några lästips:

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” . 4 februari 2014

Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015

Ladda gärna ner e-böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar del 1 och del 2. De kostar bara 40 kronor och har man dem i sin läsplatta kan man också använda sökfunktionen för att få fram den information man vill. Notera att den ena delen finns på sidan 1 i Mummelförlagets widgetshop, den andra finns på sidan 2.

Nästa bok i serien kommer i oktober eller november.

© denna blogg. Vid citat (inte kopiering av hela texten!), vänligen länka till originaltexten.

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.”

Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:

Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Migrationsverket informerar på Twitter idag:

Så här ser det ut för hela Norden (med undantag av Island). Det vill säga detta är antalet asylsökande barn i Sverige och minderåriga i Norge, Danmark och Finland, under perioden jan-maj 2015. Är det verkligen ingen annan som drar några som helst slutsatser av dessa siffror (där skillnaderna i massor av år varit mycket stora…) och tänker till lite?

Korrigerad siffra för Sverige tack vare en alert bloggläsares påpekande.

© denna blogg.

Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna

Hvis der er tvivl om, hvorvidt en ansøger, som har oplyst at være mindreårig, rent faktisk også er det, vil der blive iværksat en aldersundersøgelse. I 2014 har Udlændingestyrelsen truffet 282 afgørelser om alder, heraf blev 72 procent vurderet at være 18 år eller derover. (Udlændingeservice årsrapport).

Översättning:

Om det råder tvivel om huruvida en sökande som har sagt sig vara minderårig, rent faktiskt också är det, ska en åldersundersökning genomföras. År 2014 har Udlændingestyrelsen (det danska Migrationsverket) fattat 282 beslut om ålder, i 72 procent av fallen uppskattades personerna vara 18 år eller äldre. (Udlændingeservice årsrapport).

Vidare:

 Metroxpress skrev om samme problemstilling sidste år – da viste tal for de første fire måneder af 2013, at 31 ud af 43 flygtningebørn var voksne.

Översättning:

 Metroxpress skrev om samma problemställning förra året – då visade siffror för de första fyra månaderna 2013, att 31 av 43 flyktingbarn var vuxna.

Förutom i Danmark görs åldersbedömningar i såväl Norge som Finland när det råder tvivel om en asylsökandes ålder om vederbörande säger sig vara under 18 år. I Sverige görs sådana bedömningar inte. Så hade också Sverige förra året 7049 asylsökande som sade sig vara under 18 år (och i år beräknar Migrationsverket att mellan 10.000 och 15.000 ska komma). År 2014 kom till Danmark 838 minderåriga asylsökande, till Norge kom 1204 och till Finland 196. Varför finns det ingen ansvarig (Anders Danielsson, generaldirektör på Migrationsverket, till exempel?) som funderar över – och drar några några slutsatser av – att det det enorma antalet påstått och faktiskt minderåriga (särskilt ”påstått”…) som kommer till Sverige är så mycket högre här än i de övriga nordiska länderna? Att det kanske eventuellt och möjligen kan ha någon viss betydelse att de övriga länderna inte accepterar åldersbedrägerier medan Sverige gör det och att unga män (oftast) i jakt på ”ett bättre liv” kommer just till Sverige? Hittills har ingen gjort det. Hur skarpt röda siffrorna än lyser.

Läs också:
Danmark: ”Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet” – 28 september 2014
Sverige slår Tyskland med hästlängder när det gäller mottagande av minderåriga asylsökande – 20 juni 2015

© denna blogg.

En migga: ”Om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen.”

En migga apropå ”ensamkommande flyktingbarn”, som rätteligen bör kallas ”minderåriga asylsökande”, vilket de kallas i de övriga nordiska länderna:

Så här är det: Om man har trovärdiga och tillräckliga asylskäl så får man PUT. Oavsett ålder. Men om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen. Ibland godtas det att man inte kan berätta någonting alls eftersom man har varit så överbeskyddad av mamma eller pappa och kanske inte ens har fått lämna hemmets fyra väggar och gå ut någon gång.

Jag har ju lite svårt för att tro på sådant. Eller att tro på att en 15-17 åring  skulle ha skickats till Europa utan att få veta varför, exempelvis att han bara har fått höra att pappa dödats utan att veta mer om omständigheterna. I många länder som de asylsökande kommer ifrån, betraktas en 15-16 åring som vuxen. Därmed menar jag inte att de i Sverige betraktas som vuxna, men jag menar att vi nog borde ställa högre krav på personens berättelse och därmed också visa personen, som i sitt hemland alltså ses som vuxen, mer respekt och inte behandla honom eller henne som ett litet barn.

Jag har ingen aning om hur många som får PUT enbart på grund av påstådd eller faktisk minderårighet. Men jag tror att de kan röra sig om personer som utan uppehållstillstånd har bott med sina familjer i ett annat land än i det land där de är medborgare. Exempelvis afghaner som har bott i Iran eller i Pakistan. Eller somalier som har bott med sina familjer i ett flyktingläger i Kenya. Eftersom Migrationsverket inte längre kan få någon medicinsk åldersbedömning gjord så måste vi godta att de är minderåriga på grundval av deras egna uppgifter. Då kan vi inte skicka dem till de länder som är medborgare i om de saknar någon som kan ta emot dem där. Det finns ju inte heller barnhem i alla länder.

Kommentar: Det är en sak att enligt lag vara minderårig, det vill säga icke myndig, en annan hur man behandlas och hur man ses i verkligheten. Inte heller svenska 15-17-åringar behandlas som barn och vi skulle knappast tro att så gamla ungdomar inte vet varifrån de kommer eller hur deras förälder dog eller var de har bott, med mera. I många länder ses man som vuxen i 14-15-årsåldern oavsett den lagstadgade myndighetsåldern. Precis så var det ju också i Sverige för inte alls länge sedan: man sågs som vuxen nog att vara ansvarig för sina handlingar i samband med konfirmationen i 14-15-årsåldern. Så nog ska man kunna ställa krav på ungdomar från olika länder, oftast i Mellanöstern och Afrika, som kommer hit och vill ses som ”barn” när de söker asyl.

En annan mycket märklig sak – och något som gör att det just till Sverige beräknas komma 10.000 påstått (och en del faktiskt) minderåriga (men väldigt få till de övriga nordiska länderna), är just att det inte görs åldersbedömningar här medan sådana görs i andra länder. Det är fullständigt obegriplig att Sverige kan komma att ta emot 10.000 påstått och faktiskt minderåriga, oftast unga män och pojkar, som söker asyl här och acceptera dem som minderåriga enbart på deras egen utsaga! Även om man kan se att de inte är under 18 år utan betydligt äldre. Inte undra på att de kommer hit och inte till Norge där 66 % procent under ett år visade sig vara över 18 år, eller till Finland där 65 % visade sig vara över 18 år trots att de angav att de var 17! Där gjordes alltså åldersbedömningar…

Med tanke på att det dels handlar om både sannolika och säkra asylbedrägerier i en mängd fall (falska åldersangivelser och falska asylberättelser) och dessutom att minderåriga kostar enorma summor att hantera, skulle man ju kunna tro att svenskarna skulle vara intresserade av att stoppa inflödet av icke-minderåriga med falska asylhistorier, men också faktiskt minderåriga med falska historier och ofta utan några som helst asylskäl i enlighet med vad utlänningslagen stipulerar.

Läs också:
En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

© denna blogg.

En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.”

Apropå inlägget En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.” den 22 maj 2015, meddelar en migga:

Dessa miljarder ska läggas till också, se bild nedan. Det blir alltså runt 8 miljarder kronor – 8000 miljoner kronor/år.

”Ensamkommande barn” måste en av regeringens största huvudvärkar just nu. Kostnaderna skenar och ingen har kontroll över läget.

Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.

Nej, folk vet inte att några tusen (7000 förra året, uppåt 12.000 eller fler i år enligt Migrationsverkets prognoser just nu) ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar eftersom det inte berättas om det klart och tydligt i de medier som folk får sin information genom. Public Service, till exempel, tar inte – som det alltid heter i Sverige – ”sitt ansvar” och rapporterar så som görs i denna och i mängder av tidigare texter från miggor här på bloggen.

Inte heller de här astronomiska skillnaderna (se bilder nedan) mellan Sverige, som inte åldersbedömer, och övriga nordiska länder som åldersbedömer asylsökande som säger sig vara under 18 år, känner folk till. Om det rapporteras inte heller i mainstream media.

På förekommen anledning: Den som har frågor kring ovanstående och annat som har med asylinvandringen att göra, bör rikta dem direkt till Migrationsverket. Jag kan tyvärr inte svara på alla frågor dels för att jag inte har alla siffror och fakta som Migrationsverket har; dels för att jag inte har den tid det skulle ta. Migrationsverket är en statlig myndighet med avlönade anställda och det är verkets skyldighet att ge information.

© denna blogg.

En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.”

I min OP-ED-artikel – Hur många ensamkommande barn är vuxna? – i Svenska Dagbladet den 5 oktober, skriver jag om de stora skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden vad gäller konstaterad  förekomst av vuxna asylsökande som säger sig vara minderåriga.

En migga skriver:

Det skulle vara intressant att veta hur de miggor som jobbar med ”ensamkommande barn” tycker att Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm har skött  de medicinska åldersbedömningarna.

Migrationsverket slöt avtal med sjukhuset för att tillmötesgå Socialstyrelsens rekommendationer om att  i tveksamma fall först låta en pediatriker undersöka det ensamkommande, asylsökande barnet, och om pediatrikern anser att barnet kan vara vuxet så bör tandröntgen och handledsröntgen genomföras. Hur har det fungerat. Jag har frågat men inte fått svar.

Häromdagen stötte jag på ett fall där Migrationsverket hade erbjudit den asylsökande handledsröntgen strax innan avtalet med sjukhuset slöts. Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal. Men avtalet med Sachsska Barnsjukhuset gjorde att svaret från handledsröntgen inte räknades utan den sökande skickades till sjukhusets pediatriker som utan omsvep och utan vidare kontroller konstaterade att den sökande var ett barn…

Kommentar: Obegripligt. Om man sätter detta farsartade förfarande i relation till hur professionellt och lagenligt åldersbedömningar verkar göras i de övriga nordiska länderna, framstår de ytterst få bedömningar som görs i Sverige som ett stort, kostsamt, obehagligt och farligt skämt.

Uppmaning: Ni miggor som kan svara på frågan ovan: ”Det skulle vara intressant att veta hur de miggor som jobbar med ‘ensamkommande barn’ tycker att Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm har skött  de medicinska åldersbedömningarna” får gärna höra av er. Med garanti om anonymitet, som alla miggor som skriver här har.

© denna blogg. Korta citat får göras; länka alltid till originaltexten. Översättning och publicering till andra språk får inte göras utan tillstånd.

Lagar är det inte längre så noga med i Sverige…

SVERIGE
Utlänningslagen efterlevs inte och det är en av anledningarna till att det ser ut som det gör på asylinvandringsområdet i Sverige idag. Riksdag och regering skapar regler som går emot av dem själva tidigare stiftade – och fortfarande gällande! -lagar när de bestämmer att människor som vistas illegalt, det vill säga olagligt eftersom de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i landet, ska ges gratis (!) sjukvård och fri skolgång (gratis = bekostat av dem som lever i landet legalt och arbetar och betalar skatt).

Det kommunala självstyret körs brutalt över när regeringen, ivrigt påhejad av Miljöpartiet, beslutar att tvinga självstyrande kommuner att ta emot asylinvandrare som de varken har bostäder, skola eller andra resurser att ta emot (läs gärna här hur det kan bli på en liten ort där det plötsligt dimper ner flera hundra främlingar i en helsvensk liten by).

Skolan fungerar inte och mängder av unga, till stor del (men inte enbart) asylinvandrades barn, går inte ut grundskolan ens med baskunskaper och kan därför inte få jobb eller klara sig överhuvudtaget i ett allt mer komplext samhället. Vad ett sådant utanförskap för med sig finns det redan så många exempel på och är så väl känt att det inte behöver upprepas här. Ändå tas inga genomgripande krafttag för att ändra på sakernas tillstånd.

Antalet utanförskapsområden, där vandalisering, våldsbrott och laglöshet breder ut sig allt mer, har ökat till 186 år 2012 från 3 år 1990. Läs gärna inläggen Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det! (31 maj 2014) och Låt er inte luras av desinformation, det kan visa sig bli farligt! (3 juni 2014).

Svenska folket har allt mindre förtroende för regeringen, som allt fler upplever vara helt verklighetsfrämmande och driva dess lilla land mot haveri på flera områden. Stödet för Sverigedemokraterna ökar och numera hör man allt fler traditionellt moderata, socialdemokratiska och andra väljare säga att denna gång kommer de att – ”motvilligt”, säger nästan alla – rösta på just Sverigedemokraterna för att inga andra partier tar deras oro på allvar och för att andra partier mörkar situationen som de ser har gått överstyr på många orter och hotar göra det på ännu fler, när antalet utanförskapsområden ökar ytterligare.

Några korta jämförelser med
FINLAND
Utlänningslagen efterlevs. Personer med uppenbart ogrundade asylansökningar avvisas, personer som fått avslag på sina ansökningar utvisas och kan inte i tiotusental stanna kvar illegalt i landet. Åldersbedömningar görs när asylsökande säger sig vara minderåriga men kan misstänkas inte vara det. Under år 2009, när alla påstått minderåriga åldersbedömdes, visade sig 65 procent av dem inte vara under 18 år (läs här). Eftersom Finland inte accepterar asylbedrägerier vare sig bland vuxna eller påstått minderåriga, kommer heller inte så många dit eftersom de vet att det är tämligen fruktlöst att försöka lura finska myndigheter. Alla vet att det går att göra i Sverige…

År 2013 sökte till exempel 3852 påstått minderåriga, mestadels unga män asyl i Sverige, medan endast 156 dito sökte asyl i Finland. I Sverige beviljades 1955 påstått minderåriga asylsökande uppehållstillstånd år 2013; i Finland var motsvarande siffra 98.

Det kommunala självstyret kan inte brutalt köras över när regeringen. I slutet av 2013 gjordes en enkät i landets kommuner inför att Finland lovat ta emot 500 syriska kvotflyktingar under 2014. 81 av 152 kommuner sade nej till kvotflyktingar och angav att de saknar bostäder, att de är i ett ekonomiskt kärvt läge och att de har dåligt med resurser för integrering. Samtidigt ansåg många kommuner enligt enkäten att det finns viktigare frågor att satsa på.

32 kommuner uppgav att de tar emot kvotflyktingar, bland dem min gamla hemstad Grankulla som erbjöd sig att ta emot 10 personer. Bland övriga kommuner i Svenskfinland fördelade sig erbjudandena om att ta emot syriska kvotflyktingar så här: Borgå, 15; Esbo, 30; Åbo, 50; Nykarleby, 10-15; Jakobstad, 20; Larsmo, 10-20 och Karleby, 12.

Yle rapporterar under rubriken Harva kunta avaa ovensa pakolaisille – ”Kuntamme ei ole sopiva paikka” vilket översatt till svenska betyder: ”Få kommuner öppnar sina dörrar – ”Vår kommun lämpar sig inte” (för mottagning av flyktingar) bland annat:

Sisäministeriö etsii kuumeisesti kuntia ottamaan vastaan Syyrian kriisin takia aiempaa suurempaa joukkoa kiintiöpakolaisia. Talouden ahdingossa kunnat eivät hihku riemusta.

Översättning: Inrikesministeriet söker febrilt efter kommuner som kan ta emot det utökade antalet kvotflyktingar på grund av krisen i Syrien. Kommunerna som lever under ekonomisk press, jublar inte av glädje.

Skolan fungerar alldeles utmärkt, det behöver inte ens ordas om eftersom det är mycket väl känt att Finland har en av världens bästa skolor med mycket goda elevresultat. Finland är en kunskapsnation av stora mått, allmänbildning och bildning är viktiga ideal som eftersträvas. Kunskapskraven för att komma in på olika utbildningar är höga och utbildningsnivån i landet är hög i jämförelse med många andra länder.

Finska folket har förtroende för sina politiska representanter i högre grad än svenska folket för sina. I regeringen sitter just nu fem av nio riksdagspartier och försöker agera för landets och folkets bästa, inte i första hand för sin egen personliga vinnings skull.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

 

En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.”

En migga:

Jag läste inlägget om ensamkommande minderåriga asylsökande och åldersbedömningar.

Vad allmänheten kanske inte vet är att det finns ”ensamkommande” barn som är 2- 12 år gamla men självklart inte kommer ensamma till Sverige. De kommer med släktingar eller bekanta till familjen. Men eftersom de saknar ”medföljande vårdnadshavare” så registreras de som ”ensamkommande”.

Självklart görs det ingen medicinsk åldersbedömning i sådana fall. Om någon säger sig vara 12-13 år och påstår sig ha kommit till Sverige alldeles ensam så brukar handläggaren  på ansökningsenheten ofta – redan efter det inledande samtalet – inse att personen är betydligt äldre. Men om det inte, under det korta samtalet, går att se att personen är vuxen så brukar han eller hon skrivas upp till 14 år och daktas (=tas fingeravtryck).

Då kan det komma fram att personen redan har ansökt om asyl i Sverige i en annan identitet, som vuxen (!) och även fått avslag.

Vad som oftast framkommer är att personen har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land och att han eller hon är registrerad som vuxen i det landet, i en annan identitet.  Personen vill förstås inte kännas vid detta. Men eftersom det är ett faktum så försöker verket överföra personen till det landet där han eller hon redan har uppehållstillstånd, men personen avviker givetvis.

Inte sällan åker han tillbaka till det landet där han har tillstånd och återvänder efter ett tag när överföringen inte längre går att genomföra. Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras. Endast vid de tillfällen där gränspolisen gjort extra kontroller av fingeravtryck på dem som reser in med  främlingspass, som beviljats av en annan Schengenstat, har detta uppdagats.

Och slutligen så finns de ”ensamkommande” som säger sig vara mellan 16-17 år och där det vid daktningen inte blir någon träff, varken mot Sverige eller någon annan Schengenstat.  Där gör man ibland en medicinsk åldersbedömning om personen saknar id-handlingar och inte heller genom sin berättelse eller genom släktingar i Sverige gör sin ålder sannolik. Förutsatt att att det inte är helt uppenbart att att personen är minderårig, eller att de inte är helt uppenbart att personen är vuxen.

Kommentar: Här är ytterligare en av otaliga berättelser här på bloggen, om hur asylbedrägerier går till. Vuxna från utomeuropeiska länder, som redan fått skydd i andra länder, d.v.s. uppehållstillstånd, kommer till Sverige och påstår att de är ”ensamkommande barn”. Hur det sedan går till och att Sverige står mer eller mindre handfallet mot dessa bedragare, framgår med tydlighet av vad miggan berättar.

Reflektion: Många människor, kända och okända, mejlar mig och säger att vart och vartannat inlägg här på bloggen (miggornas berättelser) är vad som på journalistspråk kallas ”scoop” och skulle kunna rendera en journalist Stora Journalistpriset. Och att det är märkligt att den här bloggen är så gott som ensam om att, lugnt och sansat, utan övertoner och utan åthävor, avslöja den ena vansinnigheten efter den andra.

Mest förvånade är de, som hör av sig, över den kompakta tystnaden och ohederligheten hos svenska medier med redaktioner och avlönade journalister, som år efter år vägrar rapportera om den verklighet – de fakta ! – som miggorna berättar om, och som är förödande för Sverige. Mig förvånar tystnaden inte. Vill man inte se att kejsaren är naken och har man målat in sig i egna hörn så tycks det vara oöverstigligt att ta till sig fakta som går emot vad man bestämt sig för att tro ens om dessa fakta hoppar upp och biter en i ryggslutet.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)