För ett år sedan skrev jag så här på Facebook:

Hade man i Sverige tagit miggornas ihärdiga och enträgna berättelser på allvar så hade man vetat detta för länge sedan:

Klicka på textrutan för att komma till artikeln som publicerades den 18 september 2015.

För det här har gällt i många år, långt innan den nu pågående massiva folkinvandringen, den som svenska politiker och medier med dårars envishet kallar ”flyktingström”. Och hade man lyssnat och sett till att strama upp asylprocessen så att man verkligen och på riktigt hade följt utlänningslagen, så hade Sverige idag sett mer ut som Norge och Danmark. Att det skulle kunna se ut som Finland, där man verkligen har följt lagar och konventioner, är nog en omöjlighet eftersom mentaliteten och sätten att hantera situationer och sättet att fatta beslut är så diametralt olika. Men, som sagt: som Norge och Danmark åtminstone. 

Men det hade krävt:
• ansvarstagande på riktigt
• respekt för och efterföljande av utlänningslagen på alla sätt
• skärpning av identitetskrav, försörjningskrav, slut med HVB-hem för 22-, 26- och 30+-åringar (=ålderstester) samt snabbare och resolutare utvisning av personer som inte fått rätt att stanna.
• att rätten för dem vistas i landet illegalt – och därmed inte respekterar landets lagar – att erhålla sjukvård och skolgång åt sina barn tas bort och att i stället se till att de återvänder hem.

Om andra länder klarar att ta ansvar för sitt land och sitt folk och ge de verkligt skyddsbehövande skydd (tillfälligt eller permanent) samt kontrollera identitet, asylhistoria, ålder (om relevant) etc, varför har då inte Sverige klarat det? Och klarar det inte nu heller. Svenska politiker och Migrationsverkets ledning har försatt – och fortsätter att försätta – oss alla i fara. Och så försöker de låtsas som om ”wir schaffen das”!

Ovanstående skrevs alltså den 18 november 2015. Den röra, den osäkerhet, den otydlighet och alla de problem som följt i – och här måste väl ändå ordet vara relevant – massinvandringens spår hade kunnat undvikas om man hade följt de synnerligen självklara regler och rutiner som jag skrev om då och som miggorna har skrivit om i tio år här på bloggen.

Efter allt det lappande och lagande av utlänningslagen som skett sedan dess med bland annat med tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader resp tre år och den fortsatta ansvarslösheten i att Sverige inte gör åldersbedömningar av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, och nu nya påhitt om att afghaner som redan har fått avslag på sina asylansökningar nu kanske ändå ska få stanna om vissa nypåhittade villkor uppfylls, är det ingen som vet vad som gäller på asylområdet. Alla springer omkring som yra höns, särskilt politikerna. Sjukvården, skolorna, kommunerna, socialtjänsten går på knäna. Det finns inte bostäder, det finns inte skolor och det finns inte lärare. Socialsekreterarna slutar på grund av stress och hot och olidliga arbetsförhållanden. Sjukhusen låser sina dörrar. Skottlossningar och dödsskjutningar har gjort Sverige till ett otryggt och farligt land. Bilbränningar är numera ”en svensk tradition”. När det gäller det starkt ökade antalet gruppvåldtäkter kan de stackars gärningsmännen – barnen – inte dömas till annat än samhällstjänst eller på sin höjd ”vård” eftersom de ju bara är barn för att de har sagt att de är barn. Även om man med blotta ögat kan se att de kan vara upp till tio år äldre eller mer.

Partiledarna talar om att ”vi ska bygga Sverige starkt” och ”Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Vad de borde säga om de var ärliga är: ”Vi har byggt Sverige svagt” och ”vi avgår eftersom Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Men de insikterna fanns inte för ett år sedan, inte för tio år sedan och de finns inte heller nu.

© denna blogg.

Finland. ”En av flyktingrättens centrala delar är att asylansökan alltid prövas mot den stat där en person är medborgare.”

Tidningen Aamulehti har gått igenom ett antal beslut gällande ensamkommande minderåriga som sökt asyl i Finland. Juha Similä, chef för asylenheten vid Migrationsverket svarar på Aamulehtis frågor.

Aamulehti: Vad berättar resultaten av ålderstesterna som gjorts på ”minderåriga”? Uppger de som kommer hit rätt ålder?

Juha Similä: Förra året gjordes 149 ålderstester. Av dem befanns 62 procent vara vuxna. Av detta kan man inte dra slutsatsen att 62 procent av alla minderåriga som söker asyl skulle vara vuxna. Resultatet rör endast dem som har testats. Fört att myndigheten kan be en person genomgå en åldersbedömning måste det finnas uppenbara skäl att misstro hans ålder. En mottagningsenhet kan inte kategoriskt sända alla minderåriga för åldersbedömning.

Aamulehti: Om en minderårig asylsökande har afghanskt medborgarskap men inte har bott där och han inte av angivna skäl kan återsändas till det land han bott i, varför prövas hans asylansökan då mot Afghanistans huvudstad Kabul?

Juha Similä: En av flyktingrättens centrala delar är att asylansökan alltid prövas mot den stat där en person är medborgare. Om man i det landet inte kan ange ett ”hemmaområde”, prövas ansökan i förhållande till landets huvudstad. Huvudstaden är ett naturligt val när man måste välja någon plats.

Aamulehti: En minderårig irakier berättar att han varit utsatt för hot på grund av anhörigas yrken. Varför togs det hänsyn till detta i hans fall men inte i en minderårig afghans?

Juha Similä: I lagen används inte alls termen yrke. Det är inget att tänka på i förhållande till något land alls, att man skule kunan få skydd på grund av ett visst yrke. Om du har varit flitigt förekommande i offentligheten för att du till exempel demonstrerat för mänskliga rättigheter så är ditt yrke inte av betydelse. Det kan handla om att radikala krafter börjar förfölja och hota dig för dina åsikter och begår allvarliga rättskränkande handlingar mot dig.

 

© Översättning Merit Wager

Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre

Jag skriver idag på Dagens Samhälle under rubriken Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (inte min rubrik…) återigen om att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av minderåriga asylsökande, medan man i de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan många år som en självklarhet gör sådana vid behov. Kort ur texten:

Antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige (35.369) under 2015 var ensamt 3,4 gånger så stort som till övriga Norden tillsammans (10.389). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan uppge sig vara under 18 år.

I min text på Det Goda Samhället den 15 mars 2016, med rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna, skriver jag om Migrationsverkets migrationsrättsenhets text från den 29 oktober 2015:

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Asyl eller skydd ska inte beviljas lättvindigt, det ska sökas på faktiska grunder och inte på lögner, och den som har skyddsbehov ska få uppehållstillstånd – tillfälligt eller permanent – medan den som inte har det ska lämna landet. Det ankommer på den sökande att visa vem han är, varifrån han kommer, hur gammal han är vid tveksamheter om han uppger sig vara minderårig samt vilka grunder han har för att söka asyl. Trots att detta såväl förutsätts i lagen som i ovannämnda dom, har Migrationsverket inte sett till att åldersbedömning görs när det finns anledning att misstänka att en person ljuger om sin ålder. Migrationsverket har i stället i åratal gjort allehanda utredningar och skrivit alla möjliga texter om just bedömning av ålder.

Den senaste texten som jag känner till i ämnet är en åttasidig rättsutredning – Frågor om bedömning av ålder – från 2016-03-21. Medan över 35.000 påstått och faktiskt minderåriga kommit till Sverige bara under 2015 (tre gånger så många som till övriga Norden totalt!) skriver Migrationsverket texter och utreder Socialstyrelsen (igen!) vad de ska rekommendera för åldersbedömningsmetod när det finns väl beprövade och fungerande metoder i Danmark, Norge och Finland! I Migrationsverkets senaste text i frågan, som alltså kom för bara en månad sedan, kan man bland annat läsa:

Samma ingredienser vispas runt år efter år och smeten blir aldrig färdig. Tid och energi läggs på att författa allehanda konsekvensanalyser (som den tidigare nämnda), rättsliga kommentarer (bland annat från 2015-09-03) och rättsutredningar (som den ovan nämnda) i stället för att agera och se till att åldersbedömningar görs i de fall – och de är med stor sannolikhet inte få – där det finns tvivel kring den åldersuppgift den asylsökande uppger. För rättssäkerhetens skull och av flera andra anledningar som redan tagits upp så många gånger att till och med Migrationsverket borde ha förstått dem.

Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:
Hur många ensamkommande barn är vuxna? –  5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna – 8 oktober 2014
Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016
Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

På bloggen:
Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna? – 7 januari 2016 (i samband med Op ed-artikeln i SvD den 7 januari 2016, se ovan)
Och texter som kan sökas till exempel med hjälp av sökordet ”ensamkommande”.

Jag skriver i Svenska Dagbladet om konsekvenser av att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av asylsökande som anger att de är under 18 år

I en OP ED-artikel i Svenska Dagbladet med rubriken Hur kan säkerheten på HVB öka? skriver jag idag, den 11 februari bland annat:

Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu. Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

Här finns mina tidigare Op ed-texter i ämnet och repliker på dem samt mina slutrepliker:

Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna inkl min slutreplik – 8 oktober 2014

Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager inkl min slutreplik – 11 januari 2016

Migrationsverket replikerar

Klicka på textrutan för att komma till replikskiftet i Svenska Dagbladet, föranlett av min text den 7 januari på ledarsidan i (blogginlägg med länk här) under rubriken Sverige ligger långt efter med ålderstester.

Citat ur replikskiftet:

Fredrik Beijer, rättschef, Migrationsverket:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedömning av ålder sker när myndigheten fattar beslut i ärendet. Migrationsverket skriver i sina riktlinjer att vi ska registrera den ålder som asylsökande uppger om den inte är uppenbart felaktig. Detta innebär inte att vi tagit slutlig ställning till den sökandes ålder, utan detta sker när vi fattar beslut i ärendet och vi har ett så brett material som möjligt att ta ställning till. Migrationsverket har fått kritik av Justitieombudsmannen (JO) för att vi har skrivit upp åldern under asylärendets gång. JO poängterar att fram till beslut ”bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015).

Jag:

Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Domen indikerar tämligen tydligt att åldern bör fastställas när en person söker asyl, i samband med att man börjar utreda, så att man vet vad det är man utreder. Särskilt som skillnaderna i boende, skolgång, sociala insatser och kostnader är stora beroende på om personen är minderårig eller vuxen. Min text fokuserade på att ålderstester behöver göras i Sverige på samma sätt som de görs i de nordiska grannländerna.

Finland. Den 28 december kom det 35 asylsökande.

Den 23 december kom det 24 asylsökande till Finland. På julafton kom 4, juldagen 6, annandagen 19. Den 27 december kom 14 asylsökande och den 28 december kom 35.

Under hela året har rekordmånga personer – nästan tio gånger fler än ”normalt” – sökt asyl i Finland: 32.407 personer.

Men allt fler återvänder till sina hemländer när de inser att de blivit lurade av smugglarna och att Finland inte är det paradis som det påståtts vara. Och för att väntetiderna för många asylsökande nu blivit längre också i Finland. Och när de får veta att Finland skärpt riktlinjerna gällande Irak, Somalia och Afghanistan och det därför är svårare för personer från dessa länder att få uppehållstillstånd. Dessutom görs i Finland ålderstester på påstått minderåriga om det finns minsta misstanke om att de inte är under 18 år. Unga män som låtsas vara ”ensamkommande barn” tar sig hellre till Sverige där de vet att de kan vara i princip hur gamla som helst och ändå tas emot som ”barn” och att inga åldersundersökningar görs.

Antal påstått och faktiskt minderåriga som sökt asyl i  januari – november 2015:
SVERIGE   32.180
FINLAND     2.770

Man har också förstått att i Finland går det inte att stanna illegalt och skapa parallella samhällen, som det gör i Sverige. Då är det bättre att återvända hem till den egna kulturen och den egna familjen, det är vad många kommer fram till. Av dem som stannar kvar i asylprocessen beräknas cirka 30 procent ha skäl att beviljas uppehållstillstånd.

© denna blogg.

Finland. ”I Finland är tillstånden alltid tillfälliga och familjers resor betalas inte.”

Inrikesminister Orpo: Finlands invandringspolitik är med nordiska mått mätt sträng 

Sverige, Norge och Danmark har meddelat att de kommer att skärpa sin utlänningslagstiftning. I Finland finns redan sådana lagar på plats som rör asylsökande och familjeåterförening, vilka i många delar rentav är strängare än i övriga Norden.

I Finland är tillstånden alltid tillfälliga och familjers resor betalas inte

Sverige planerar att, under de kommande tre åren, bevilja vuxna asylsökande tillfälliga uppehållstillstånd. Finland har alltid beviljat asyl och uppehållstillstånd endast för begränsad tid, såväl för vuxna som för barn. Permanent uppehållstillstånd kan sökas först efter att man bott i Finland i fyra år.

Danmark ämnar upphöra att betala familjemedlemmars resor vi familjeåterförening. I Finland måste de familjemedlemmar som beviljats uppehållstillstånd redan nu själva betala sina resor.

Finland kommer liksom Sverige att skärpa villkoren för familjeåterförening. Enligt det förslag till lagändring som nu bereds på Inrikesministeriet, kommer i fortsättningen endast den som fått asyl, det vill säga erhållit flyktingstatus, att  kunna återförenas med sin familj i Finland utan att kraven på försörjning är uppfyllda. För en familj på fyra personer krävs en nettoinkomst på 2.600 euro (ca 26.000 kronor) i månaden.

Ålderstester effektiviseras, den som lämnat ogrundade ansökningar avvisas snabbt

Finland har många års erfarenhet av ålderstester av minderåriga ensamkommande asylsökande. Sverige planerar först nu att införa sådana. I Finland har dessa tester ytterligare effektiviserats

En första sållning görs när asylansökan registreras eller i samband med det förberedande förhöret. Om en asylsökande som säger sig vara minderårig inte har dokument som styrker hans ålder och om det finn grundad anledning att misstänka att han är vuxen, hänvisas han omgående till rättsmedicinsk åldersundersökning.

Snabbavvisning är inte möjlig enligt lag – snabbare hantering tillämpas däremot redan

Finlands lagstiftning medger inte snabbavvisning av asylsökande vid gränsen. Men ansökan hanteras i ett snabbförfarande om den anses uppenbart ogrundad.

– Finlands uppsnabbade process är i europeiskt perspektiv synnerligen effektiv eftersom avvisningen kan genomföras den åttonde dagen från det att ett negativt beslut meddelats. Till beslutet läggs ett återreseförbud till Schengen-området, konstaterar inrikesminister Orpo.

En överklagan till förvaltningsdomstolen hindrar inte att en avvisning enligt den uppsnabbade processen genomförs.

– Det är dock viktigt att vi förmår hjälpa dem som befinner sig i verklig nöd och är i behov av hjälp, påminner minister Orpo.

Skärpningar kommer

På Inrikesministeriet bereds ett flertal förslag till skärpningar för att strama upp på invandringsområdet. Villkoren för familjeåterförening skärps i enlighet med EU-direktivet, avvisningar av dem som begår brott kommer att ske snabbare och uppehållstillstånd av humanitära skäl kommer att upphöra.

Kommentar: Lite intressant är att ministern jämför hur det ser ut i Finland jämfört med i de andra nordiska länderna. Han framhåller ganska tydligt hur Finland varit först med en hel del åtgärder och synsätt som först nu inses vikten av i till exempel Sverige.

© Översättning Merit Wager. En officiell översättning  av pressmeddelandet finns inte tillgänglig i skrivande stund, men kommer som vanligt att läggas ut på Inrikesministeriets sajt inom några dagar från den 27 november då texten på finska publicerades.