SM i luftpastejbakning

Tror ni att väljarna har röstat på era partier för att ni ska tävla i luftpastejbakning?

Skäms på er alla politiker utan självdistans och känsla för vad som är rätt och fel! Ni som har mage att kalla er ”förtroende”valda! Särskilt stort förtroende kan man knappast räkna med om man agerar som ni gör och använder viktig och dyr tid (det är skattebetalarna som betalar arvodena) till att baka luftpastejer!

Ni bakar en budgetdeg med en massa ingredienser som ni diskuterar hit och dit och väger på olika vågar. Så får ni ihop en deg och tror fullt och fast att ni kommer att vinna SM i luftpastejbakning. Konkurrensen är visserligen rätt hård, det bakas ju luftpastejer lite här och där i de olika partikorridorerna. Men Alliansbagarna tror på sig själva och sina ”baking skills” och peppar varandra med glada tillrop, dunkar i ryggarna och några high fives.

När pastejen stått i ugnen en stund och ni tittar in ser ni en härlig, stor och riktigt luftig och tom skapelse resa sig. Ni har hela tiden trott på er själva, på att ni ska segra i den helsvenska grenen luftpastejbakning. Och när allt är klart och bakverket kommit ur ugnen och bedömts av en folkjury så visar det sig att Alliansens luftpastej är den största och ojämförligt ihåligaste av alla! Den har kostat väldigt mycket i tankeverksamhet (?), pengar och tid att baka och nu ger all möda utdelning: Seger i tävligen SM i Årets Luftpastej 2015 går med stor marginal till Alliansen. Men ingen jublar… Utom de själva.

Ur en ledarartikel i Dagens Industri den 6 maj med rubriken: Riksdagsförvirringen föröder förtroendet:

Decemberöverenskommelsen var svår att förklara när den slöts. När den nu ska tillämpas är läget förvirrat och inte ens den som är van vid politik kan riktigt redogöra för vad det är som kommer att hända vid riksdagsbehandlingen.

Och ur en kommentar på Facebook:

Det är en parodi utan dess like där Moderaterna presenterar ett eget budgetförslag som de ändå inte kommer att försöka få igenom.

Luftpastejer bakas i lekstugor, inte i riksdagar och regeringar. Ingen har gett partierna rätt att leka och låtsas. Att styra ett land är ett förtroende som ska förvaltas, det har folket, från vilket all makt utgår, rätt att både förvänta sig och kräva.

© denna blogg.

Skillnad som mellan natt och dag

Erik Ullenhag. Foto Johan Ödmann

Anders Ygeman. Foto Kristian Pohl

Det är skillnad som mellan natt och dag mellan Erik Ullenhag (FP), den förre integrationsministern och Anders Ygeman (S), nuvarande inrikesminister med bland annat de frågor på sitt bord som Ullenhag hade på sitt under den förra mandatperioden. Medan Ullenhag ofta flosklade verkar Ygeman tala rakt, tydligt och klart. Man förstår vad han säger, vad han vill och man anar en stark vilja till handling bakom orden. Det kändes befriande och bra att lyssna på Ekots lördagsintervju med Ygeman den 24 januari. Hans svar på Monica Saarinens ibland lätt naiva och i onödan provokativa frågor var just så raka och tydliga som man önskar att de ska vara från en person med mycket stor makt och därmed mycket stort ansvar för mycket viktiga frågor för landet, folket och framtiden.

Nu är jag inte den som faller i farstun för fagert tal i första taget, och jag kan ha helt fel om Anders Ygemans goda vilja och förmåga till att få förändringar till stånd (han bestämmer ju inte ensam…), men det jag hörde i Lördagsintervjun indikerar inte att han inte åtminstone har en vilja att sätta handling bakom sina ord. Jag tillåter mig att tycka som jag gör idag och ompröva eller uppdatera mitt tyckande om/när det finns anledning till det.

Anders Ygeman har mycket att fixa som blev både misskött och eftersatt under Alliansens åtta år i regeringsställning. Integrationsfrågor, de ”förkomna passen”, skärptare regler för ”terrorresor” etc. I intervjun i radio sa han bland annat:

Jag tycker att det är ett ganska stort problem eftersom Sverige har ett av världens mest kraftfulla pass. Med ett svenskt pass kan du åka till fler länder utan visa än de flesta andra pass. Då måste vi också se till att det passet inte missbrukas.

Detta har jag skrivit om – och varnat för – sedan 2007, här finns de texterna för den som vill ta del av dem. Den förra regeringen gjorde inte många knop på förkomnapass-området, varför skulle de göra det när de hade en ledare som inte kunde se skillnad på öppna hjärtan” och ”öppna gränser”? Ygeman säger vidare det som jag också varnat för men som inte tagits på allvar:

… riskerar att flera länder kan införa visum gentemot Sverige. Vi har personer som tar ut 10-15 pass och så kan det inte fortsätta.

Man kunde till exempel ha tagit lärdom av Finland och sett till att det inte heller i Sverige går att få ut så många nya pass. Detta föreslog jag också i en del av mina texter… Man kunde ha lärt sig av Finland att framhålla för de ”slarviga” (!!!) att pass är värdehandlingar och att är det så att man inte klarar att handha dem på ett säkert sätt utan genom sitt ”slarv” riskerar att äventyra rikets säkerhet genom att passen missbrukas, ja då får man inget pass. Att få ett pass är inte en mänsklig rättighet. Det är en rättighet att ha ett medborgarskap, men inte att ha ett pass.

Ygemans förslag är tydligt och självklart: när man har ”tappat” sitt pass tre gånger så får man inget nytt originalpass utan engångspass i avvikande färg, som gäller för en bestämd resa åt gången. Punkt. Slut. Låt mig lägga till att jag anser att också omständigheterna kring varje tappat pass ska registreras och varje sådant pass ska registreras och anges som icke giltigt i alla tänkbara databaser så att det inte, som idag, hundratusentals svenska pass är i omlopp och hit kommer resande Gud vet vem och vilka på dem! Läs som sagt mina texter om de ”förkomna” passen, en del av em är rent de är hårresande!

Det behövs en person med pondus och integritet och – inte minst – auktoritet på de områden som nu ligger på Anders Ygemans bord. Det har varit rena rama cirkusen både på integrationsområdet och vad gäller de förkomna svenska passen i två mandatperioder; måtte det vara slut på den nu! Tiden får utvisa hur det blir. Jag hoppas att Anders Ygeman har kraften och tyngden att sätta handling bakom sina ord och det kvickt. Inga årslånga utredningar behövs, de är bara att agera.

© denna blogg.

 

 

 

Spektakel och pajaseri – Sverige blir allt underligare

Blocken överens – extravalet ställs in – SR P1.

Ur inslaget:

– Det här är ett sätt att visa att vi tar ansvar, sa Löfven.

Kommentar: VA???!!! ”Ansvar”???

Långsiktighet och stabilitet är ord som återkom när partiledarna talade.

Kommentar: VA???!!! ”Långsiktighet och stabilitet”???

Apropå de galopperande galenskaperna i den svenska politiken, där ordet ”ansvar” används i var och varannan mening men värdet av ordet är lika med noll, kom ett mejl från en mycket insatt nära-makten-person:

Frågan är vart man ska ta vägen. Jag tror också alltmer att Sverige är kört. Vi blir ungefär som de värsta länderna i Sydamerika med hög brottslighet och ghetton. Dock med kalla vintrar och universitet fyllda med genusvetare. Men man får gratulera Sverigedemokraterna till en enorm framgång i valet 2018.

Jag tror att man var rädd för att Alliansen skulle brytas upp. Att få skulle lämna efter extravalet. Men det är så strategiskt korkat. Märker man inte hur samhällsdebatten ändras? Graden av brist på lyhördhet är ju helt enorm.

Tänk om SD lämnar in misstroendevotum mot Löfven och samtidigt deklarerar att man är beredd att släppa fram en alliansregering!

SD kan i flera år poängtera att Alliansen valt att släppa fram en MP/S-regering. Varje kritik från Alliansen kommer mötas med att ”Alliansen är stödpartier till regeringen”.

Det här måste vara ett av de största misstagen Alliansen gjort. Någonsin. I alla fall i nivå med överenskommelsen med M

Kommentar: Maken till icke-långsiktighet, instabilitet och oansvarighet bland styrande i ett land får man leta länge efter och gå till helt andra delar av världen än till övriga Norden för att finna!

© denna blogg.

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

…och snart är det val igen # 7

Twittrat den 23 juni kl 07.15:

Att Alliansen vill öka tryggheten är nog gott och väl (det vill väl alla?), men det hade varit betydligt bättre inför valet i september, om Alliansens partiledare hade kunnat skriva på DN Debatt att de har skärpt straffen för inbrott och att de har ökat tryggheten! Så är dock, dessvärre, ingalunda fallet.

Action speaks louder than words är en gammal, beprövad sanning.

© denna blogg.

Hur länge ska Alliansens statsråd fortsätta att försöka slå blå dunster i folkets ögon?

Nya ”sanningar” från Sveriges mest onödiga statsråd! Citat ur hans pressmeddelande den 4 juni 2014:

Riksrevisionen bekräftar att etableringsreformen förbättrar integrationen
– Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen men att fortsatta reformer krävs, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

I Riksrevisionens rapport, publicerad den 4 juni 2014, låter det annorlunda. Där lyfter man inte fram något som ger anledning att utbrista ”Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen”. Redan rubriken ger en helt annan bild än den statsrådet försöker få oss att tro på:

Risk att nyanlända inte får rätt insatser i rätt tid
Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för att tillvarata nyanländas kompetens behöver anpassas mer till individens behov och erbjudas snabbare. De samlade resurserna kan omfördelas så att de gör större nytta.

Riksrevisionen har granskat om statens insatser är effektiva när det gäller att ta tillvara och utveckla de nyanländas kompetens så att de snabbt kan etablera sig på arbetsmarknaden. Den övergripande slutsatsen är att insatserna behöver förbättras.

– Det finns stora möjligheter till förbättringar i arbetet med att ta tillvara de nyanländas kompetens. Arbetsförmedlingens organisation kring etableringsuppdraget kan utvecklas och samarbetet med kommuner och näringsliv behöver förbättras, säger riksrevisor Claes Norgren.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att pröva om de samlade resurserna kan omfördelas för att påskynda de nyanländas etablering. Vidare bör Arbetsförmedlingen verka för ett systematiskt lärande och erfarenhetsutbyte kring framgångsrik etablering. Arbetsförmedlingen bör också vidta åtgärder för att öka nyanlända kvinnors deltagande och etablering på arbetsmarknaden.

Ni som läser detta! Läs noga, fundera och analysera själva. Och rösta för Guds skull inte på partier som gör allt för att föra folk, som avlönar dem och vilkas tjänare de ska vara, bakom ljuset inför valet den 14 september!

© denna blogg.

…och snart är det val igen # 2: Var har de så kallade ansvariga varit de senaste två decennierna?

Tidigare texter under rubriken …och snart är det val igen finns under Kategorier i vänsterspalten.

Läs artikeln i Svenska Dagbladet med rubriken Vill ta debatten om integration!

Mer än 20 år för sent sägs det nu, år 2014, från regeringshåll självklarheter som att :

Alla elever ska delta i sexualundervisningen och i simlektionerna.

Mer än 20 år för sent sägs det nu, år 2014, från regeringshåll att:

Lagen måste gälla lika för alla.

Men var har alla så kallade ansvariga varit de senaste två decennierna? Undrar inte svenska folket varför lagen inte har varit lika för alla hittills? Och varför specialregler skapats för utomeuropeiska asylinvandrade och deras barn? ”Lagen måste gälla lika för alla”. Så ska det ju vara i ett land, man ska inte ha olika lagar och system och regler för olika människor. men det har man i Sverige. Och nu börjar regeringspartierna inse att det kanske inte är så… ja, demokratiskt. Eller rättare sagt. de börjar inse att nu måste de ”ta tag i den biten”, annars får Stora Stygga Vargen ännu fler anhängare och Snövit och de 23 små dvärgarna (en jätteregering i ett litet land som till stora delar styrs av EU…), som nu sitter i Rosenbad, tvingas ut därifrån. Hå hå ja ja! Undrar vilket/vilka parti/er som är ”populistiska”, egentligen…

Det är inte bara några få, utan väldigt många, som har förutspått att Allianspartierna – om de vill vinna valet, och det vill de ju – kommer att skärpa sig vad gäller asylinvandringen och integrationen av utomeuropeiska asylinvandrade i Sverige. Och nu har blöta Allianstummar flugit i luften! Exakt ett halvår före riksdagsvalet, och efter 20 år av flummeri, sätts nu några små fötter (inga stora, rejäla!) lite trevande  ner, liksom frökenaktigt och försiktigt och mycket svagt stampande. Det ska bli intressant att se när paniken breder ut sig tre, två, en månad före valet, hur stora fötter som då sätts ner av alla dem som vill regera…

© denna blogg.

En migga spår om vad som kommer att bli den största nyheten 2014

Fristående fortsättning på inlägget En migga: ”2014 fortsätter asylbedrägerierna i ökande takt.”. Samma migga som skrev det inlägget har också skrivit detta:

Det som kommer bli den största nyheten av alla under 2014 blir upplösningen på FRA-affären. För den lär ju förr eller senare komma. Och jag gissar att det blir detta år. Och visst är det häftigt. Här finns stoff till filmer och teveserier och spionromaner.

För 40 år sedan hade vi IB. Som då också i början framställdes som nödvändig och feltolkad och bla bla bla bla. Idag räknas IB-affären som en av våra största skandaler i modern tid. Och vägen hit, där vi står nu, har rullat på i äkta svenskt manér. I somras – och det här blev endast uppmärksammat av DN – vägrade Sverige och Storbritannien att gå med på att EU skulle ställa USA till ”svars”. Sedan var det en hearing i Europaparlamentet där Sveriges roll blev uppmärksammad. Och de svenska europaparlamentarikerna vara alla frånvarande från denna intressanta stund… Av ospecificerade, men absolut nödvändiga åtaganden någon annanstans. Som om det skulle dämpa intresset!

Under hösten 2013 har avslöjandena rullat på. Det är protester i Finland och det är protester i Norge. Det är rynkade ögonbryn hos resten av EU-familjen och det är protester i USA och vi har en amerikansk president som medgett att det hela måste ses över. Och i Sverige har vi sett Alliansens eget tag-team i form av utrikesministern och försvarsministern som obekymrade hävdar att ”allt är bra och det fungerar finfint och helst ska vi ha ännu mer av det!”  Och den upplösning som lär komma under 2014 ger svar på frågan: ”Vad fick Sverige för sitt deltagande?”.  Kanske tillgång till signaldata om svenska medborgare?

Fast den allra bästa upplösningen på den sista frågan skulle vara att Sverige fick ingenting alls. Att de ansvariga gjorde det gratis. Då kan satirikerna skriva om ”Die Dumme Schweden” i ett decennium utan att byta ämne.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket.”

En migga skriver:

Fenomen i rötmånaden

För ett år sedan såg det ut som om Alliansen skulle skänka bort regeringsinnehavet till valet 2014. Sedan dess har de stundtals uppträtt som prinsessor på ärter. Nu står de som åsnan mellan två hötappar.

När en Allians bestående av fyra partier först tränger ihop sig i den socialliberala mittfåran – begreppet liberal är nästan på utdöende i den svenska politiken – och därmed lämnar ena flygeln fri för ett numer, enligt titeln, socialkonservativt parti, och samtidigt gör upp med ett miljöparti vars modus operandi är att attackera till och med de egna uppgörelserna så fort de hamnat på pränt för att vara ”för lite” eller ”fel” – ja då har man nästan skjutit sig själv i foten. Men jag undrar ändå hur den partistrateg resonerade som fick statsministern att offentligt slå fast att Alliansen hellre stöder vänsterblocket än tar stöd från SD.  Syftet var ju hyfsat klart – att försöka förmå väljare att inte proteströsta på SD. Fast om den snuggan slår tillbaka? Om väljarna istället uppfattar det som att en röst på Alliansen är en bortkastad röst? När moderater inte längre ser det som lönt mödan att stödrösta på KD och C? Utan tvivel är man inte klok.

Och det kan inte vara lätt att samtidigt försöka göra något alls åt invandring och integration. När moderater försöker höja ribban i försörjningskraven så kontrar de små partierna med att det är ”orimligt” och ”främlingsfientligt”. Och då är ändå de befintliga försörjningskraven så utformade att de bara omfattar så många anknytningspersoner i Sverige som går att räkna på ena handens fingrar – våra försörjningskrav omfattar nämligen inte några familjemedlemmar alls. Det är bara anknytningspersonen som ska visa att han eller hon för egen del lever på existensminimum – och det gäller bara vid första beslutet. Om den berörde dagen efter att sju familjemedlemmar fått PUT medger att hans anställningsbevis är ett falsarium och att hans lägenhet i själva verket innehas av en kompis sker ingen sanktion. LEAN kallar vi det för på Migrationsverket. Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket. På en del enheter inom verket – och jag ska inte vara så snäll att jag berättar vilka – är det till och med officiellt att man inte utreder eventuella återkallelser.

Men integrationsministern kungjorde härförleden att det nu ska ställas krav på dem som får PUT i asylprocessen, att de åtminstone ska göra något för att uppnå egen försörjning. I nådens år 2013. För det har nämligen inte funnits några krav tidigare. Så det var väl bra att det blev medgivet – det har på sina håll ansetts som främlingsfientligt att ens peka på den rätt märkliga skillnad som gäller mellan landets egna medborgare och dem som får PUT i asylprocessen – man kunde ju tänka sig att det förnuftiga vore att kravnivåerna skulle vara detsamma. Det har varit så fult, så fult med krav. Men bättre sent än aldrig.

Sedan finns det ett tveeggat svärd som seglat upp som argument i debatten – den att vi absolut måste ha invandring för att lösa problemet med en åldrande befolkning. Om argumenten bara hade varit de som följer grundlagarna för en liberal marknadsekonomi – att flöde av varor, tjänster, kapital, arbetskraft, företagsetableringar och studerande ökar tillväxten – hade det ju varit gott och väl.  Vad anhängaren av dogmen om att arbetskraftsinvandrare ska lösa äldres problem inte verkar ha tänkt på är att även invandrare blir äldre. Om ett land har ett födelsetal på 2,1 – vilket Sverige nästan har – så reproducerar befolkningen sig. Är talet lägre går det åt helskotta. Men är talet högre måste alla därpå kommande generationers tal också bli högre för att klara den ökande och åldrande befolkningen – det är enkel matematik. Högre och högre och högre som i ett pyramidspel. Tills någon generation till sist förlorar. Det finns – förutom att försöka vässa själva pensionssystemet – bara tre bra sätt för att komma till rätta med att vi blir 90 år istället för 75: högre förvärvsgrad före pension, högre pensionsålder, och – det smärtsammaste av allt – högre pensionsavsättningar. Det sista samma som minskade löneökningar. Fast det är väl med den här debatten som med miljön – det är något som ligger i framtiden och därför ointressant.

Att ställa grupper mot varandra är också ett värdeladdat begrepp. Sådant sker dagligen och stundligen i politiken – bättre vägar eller fler lärare, sänkta brytpunkt för statlig skatt eller sänkt skatt för pensionärer. På invandringens område är det däremot absolut tabu – här får vi inte ställa grupper mot varandra. I am confused… Regeringen har i flera år tagit finansiering av Migrationsverket från budgeten för utlandsbiståndet, så att det blivit färre skolor och vattenreningsanläggningar i Sudan mot fler totalförsörjda i Rinkeby. Så om vi inte ska ställa grupper mot varandra har jag ett förslag – återställ budgeten för u-landsbistånd och låt Migrationsverket köra sin verksamhet på löpande räkning. Då försvinner visserligen en god portion av det utlovade reformutrymmet, men det kan det väl vara värt för att följa en princip?

Och jag tror slutligen inte att vare sig Danderyd eller Vellinge ramlar baklänges av att den statliga etableringsersättningen ska bli mindre i de kommuner som tar emot få asylinvandrare. Eller att ersättningen ska betalas ut under längre tid än två år. De kommuner däremot som tar emot många ser nog snarare den här utlovade moroten – högre ersättning till dem som tar emot många – som betalning av en redan förfallen skuld. Det har gått lång tid sedan det gick att integrera någon på två år eller fyra år eller sex år.

Kommentar: Ingen. Det som sagts i texten ovan har sagts med stor tydlighet i en välskriven och kunnig text. En text som i andra länder skulle skaka om de flesta, särskilt politiker i riksdag och regering.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Om framväxten – och den politiska acceptansen – av nya civilsamhällen i Sverige

Det kom ett mejl från en anställd vid en stor myndighet, tillika före detta migga:

Jag satt på jobbet för ett tag sedan och funderade på om jag skulle försöka gå ner i arbetstid och kanske börja studera lite igen. Jag hittade då den här kursen Tillämpning av sharia i Sverige och EU, 7.5 hp på Lunds universitet.

Läser jag rätt? Menar man vid Lunds universitet att svenska domstolar använder sig av sharia? Parallellsamhälle, någon?

Mannens farhågor och undran är berättigade. Att ett antal parallellsamhällen redan är tämligen väletablerade, tolereras och till och med i vissa fall uppmuntras av personer som har ansvar för lagstiftningen i Sverige, är känt av många. Men det inte är något som svenska medier så väldigt gärna rapporterar och informerar allsidigt och objektivt om. Tyvärr har man inte heller hört den ständigt lika integrationsåtgärds- och etableringsprojektsivrige integrationsministern försäkra svenskarna om att Sverige inte kommer att acceptera något ”muslimskt civilsamhälle”. Det vill säga precis det som den så omtalade Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet, redan talar om som något etablerat. Dessutom agerar också politiker, främst miljöpartister, starkt för att möjliggöra etablering av – i stället för att motarbeta! – ytterligare ett parallellsamhälle, nämligen för dem som vistas här illegalt och till större delen kommer från ”muslimska civilsamhällen” runt om i världen.

Så här presenteras kursen på Lunds universitet som den f.d. miggan, numera anställd vid en annan stor myndighet, fann när han botaniserade bland utbildningar:

Muslimska grupper har ibland föreslagit att sharia ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen sharia och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur sharias roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på sharias tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen.

Personer på viktiga poster och med förmåga att tänka längre än näsorna räcker, är visserligen oroade. Men de säger mellan skål och vägg att den oron inte är något de kan tala om offentligt och att de inte öppet kan ta upp de farhågor och den frustration de hyser, eftersom de då riskerar att frysas ut på sina arbetsplatser och i sina nätverk, och kanske rentav mista sina jobb eller uppdrag. De rycker nedstämt på axlarna och säger att det måste hända något riktigt hemskt först – ett terrordåd eller en attack av något slag i till exempel centrala Stockholm med många döda och skadade – innan man eventuellt kan börja diskutera dessa frågor och börja tänka om. En fruktansvärt sorglig inställning, men till viss del förståelig med tanke på det åsiktsklimat som råder och de etiketter som lättvindigt sätts på människor som uttalar sig utanför de gränser som aningslöst blåögda politiker och medierepresentanter ritat upp.

Sverige förbereder sig på många sätt – inte bara genom sharia-kurser – på att tillmötesgå muslimers krav på att leva här mer som i sina hemländer. Det vill säga deras krav på införande av ett mer ”muslimskt civilsamhälle” – eller flera, med tanke på att folk av olika muslimska trosinriktningar inte är sams och bär med sig konflikterna från sina hemländer. Men i svenska medier och bland svenska politiker är det oroväckande tyst om allt detta. Det är också tämligen tyst om hur det faktiskt ser ut i de redan existerande ”muslimska civilsamhällen” som etablerats i många förorter och stadsdelar i svenska städer. Där råder redan islamiska värderingar och regler och efterlevnaden kontrolleras av ”religiös polis”, vilket inte minst Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot, S, otaliga gånger berättat om, bland annat i Newsmill-texten Vi demokrater måste mobilisera mot islamismen, redan för tre år sedan!

Samtidigt gör Miljöpartiet – som fått med sig Alliansen – sitt bästa för att ytterligare förstärka osäkerheten och otryggheten för svenska folket i deras eget land genom att driva igenom – och till och med låta det skattebetalande folket betala för det! – att personer som bryter mot lagen och vistas här utan tillstånd ska ges ”fri” sjukvård och ”fri” skolgång i Sverige. Personer som vägrar lyda svensk lag och som staten inte ens vet vilka de är och varför de egentligen är här kan nu, med Miljöpartiets (och Alliansens lite motvilligare dito) starka stöd, leva illegalt i ett grått parallellsamhälle som delvis flyter samman med det ”muslimska civilsamhället”. För man ska ju, enligt samma parti, aldrig ”tvångsavvisa” (ett ord som används om dem som enligt domstolsbeslut ska lämna landet) någon. Något ”svenskt civilsamhälle” talar ingen om… Troligen för att det inte finns något sådant; det finns ju, enligt både Sveriges statsminister och ett antal olika aktörer och debattörer, inte någon svensk kultur, knappt något svenskt överhuvudtaget. Så något sådant svenskt civilsamhälle att bevara och värna om, existerar därmed inte.

Så här säger man hos Säkerhetspolisen, Säpo, om vad som är skyddsvärt i vårt samhälle:

Vår demokrati, en fungerande myndighetsutövning, vår suveränitet samt medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter är exempel på vad som är skyddsvärt i Sverige. Både information, platser och människor är vitala delar för att den svenska demokratin ska fungera. Exempelvis vårt försvar, riksdagens ledamöter och byggnader med viktig funktion betraktar Säkerhetspolisen som skyddsvärda intressen.

Var och en får själv fundera på om den anser att vi har en fungerande demokrati; om myndighetsutövningen verkligen fungerar; om riksdagens ledamöter som stiftar lagar tvärtemot andra, redan befintliga lagar, är ”särskilt skyddsvärda” och om Sverige har ett försvar för Säpo att betrakta som skyddsvärt. Hur skyddsvärt Sverige är – eller hur väl Sverige och svenskarna skyddas – kan man också fundera över när man betänker att en chefsanalytiker vid Säpo säger:

Vi har sett att personer reser från Sverige till Afghanistan, Pakistan, Somalia, Irak, Jemen och Syrien för att ansluta sig till våldsfrämjande islamistiska nätverk – vilka också kan betecknas som al-Qaidainspirerade – och utbildas för att delta i olagliga våldshandlingar.

Man kan också fundera en stund över vad man tror att Sverige gör med dessa människor som deltar i olagliga våldshandlingar. Bestraffar dem för deras våldshandlingar, drar in deras uppehållstillstånd och utvisar dem? Tar emot dem när de återvänder till – oftast – bidragsförsörjning här mellan varven? Kallar dem ”utsatta” och försöker integrera dem?

Chefsanalytikern vid Säpo säger vidare om dessa män som ger sig av för att delta i olagliga våldshandlingar och exempelvis begå attentat mot civila:

Vissa genomgår olika utbildningar. Om de återvänder till Sverige med sådan utbildning och erfarenheter av våld bedömer vi att de bär med sig en förhöjd förmåga att utföra attentat i Sverige.

Vi vet att en betydande del av genomförda eller avvärjda attentat i Europa på något sätt involverat resande till våldsfrämjande islamistiska nätverk utanför Europa.

Trots detta accepterar riksdag och regering – och därmed folket, för riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar är folkets företrädare – att ett betydande antal människor med falska identiteter, falska nationaliteter, falska asylhistorier – och därmed faktiskt för staten okända motiv till varför de sökt sig till Sverige – varje år beviljas uppehållstillstånd (läs Fyra miggor: ”Ren lögn!”). Eller, om dessa får avslag på sina asylansökningar, ger samma riksdag och regering dem indirekt ”tillstånd” att stanna kvar illegalt och få sjukvård och skolgång. Samt agerar aktivt och kraftfullt för att Polisen inte ens ska eftersöka och utvisa dem.

Är det ett Sverige, splittrat i olika ”civilsamhällen” och med en asylinvandring (men också arbetskaftsinvandring) som spårat ur, som väljarna röstat för i riksdagsvalet? Har väljarna röstat för att riksdag och regering ska stifta lagar som klart går emot redan befintliga lagar? Som till exempel skattefinansierade förmåner som fri sjukvård och fri skola åt människor som vistas illegalt i landet och som, enligt tidigare stiftad lag, ska lämna landet?

Innebär ”fria, demokratiska val” i Sverige numera enbart, att medborgarna, som en allt tommare symbolhandling, i nåder får rösta vart fjärde år, och att de lämnat över rätten till dem som lyckats bli invalda i riksdagen fria händer att leka ”hela havet stormar” under de fyraåriga mandatperioderna mellan valen?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga om den nya överenskommelsen mellan Allianspartierna och Miljöpartiet

Det kom en snabb, kort men troligen ganska talande reaktion på överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet om lättnader för barn till asylsökande och ensamkommande minderåriga (läs och lyssna t.ex. Fler asylsökande barn ska få stanna i SR P1 10 april).

Reaktionen kommer från en migga. Miggorna – handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket – är de som i praktiken tillämpar alla gamla och nya lagar, regler, bestämmelser direktiv, rättsliga uttalanden på asyl- och migrationsområdet. Miggorna är de som träffar de asylsökande och andra som vill invandra till Sverige, som fattar beslut i alla ärenden och berättar inifrån den faktiska verksamheten. Miggorna är, med andra ord, de som har en mycket god insyn i asyl- och migrationsärendehanteringen och bred och djup kunskap på området. De är samtidigt de som varken politiker eller media bryr sig om att lyssna på. Tyvärr. Men de fortsätter ändå att berätta. Många av dem tycker att det är deras skyldighet att föra ut information och reaktioner som allmänheten annars inte får veta någonting om.

Alltså, en snabb reaktion från en migga:

Jag hade, som kuriosa, nyss en polisöverlämnad familj från landet X på samtal. Maken förklarade att de funderade på att återvända till sitt hemland för att söka arbetstillstånd. Men innan de gör det vill de undersöka chanserna att få PUT när nu ärendena preskriberas nästa år just med hänvisning till barnen och den ”nya lagstiftningen”.

Just det. Den här familjen (liksom kanske hundratals andra familjer), kommer att hålla sig gömd. De har fått avslag på sina asylansökningar och de kan återvända till sina hemländer. Men information om den nya överenskommelsen sprids som en löpeld. Många fler kommer nu att hålla sig gömda och många som efter genomgången asylprocess befunnits sakna asyl- eller skyddsskäl, kommer att ges PUT och skattefinansierad försörjning. I stället för att, som t.ex. mannen i miggans exempel hade tänkt göra om inte den här nya dörren hade öppnats, söka arbetstillstånd och försörja sig själva. Men politikerna och journalisterna lyssnar inte på miggorna, men folket kanske gör det.

Det borde givetvis inte vara så att familjer, som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige genom sina barn.

För balansens och objektivitetens skull ska också sägas, att det kanske, i sällsynta fall, kan vara så att ordalydelsen ”särskilt ömmande” i stället för ”synnerligen ömmande” i utlänningslagen kan avgöra ett svårt ärende och då alltså till fördel för den barnfamilj eller den ensamkommande minderårige, som söker uppehållstillstånd här.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Statsministern vaknar sent, mycket sent. För sent?

I en artikel i Sydsvenskan, med den lite märkliga rubriken* Vill skicka hem papperslösa, framkommer att:

Statsminister Fredrik Reinfeldt anser att Sverige måste ha en reglerad invandring för att klara en human asylpolitik.

Det är till att vakna sent. Sverige har redan i hur många år som helst haft just det han efterfrågar! Utlänningslagen är just sådan, att den reglerar invandringen, och den är human och den är definitivt generös. Statsministern verkar inte känna till det. Hans migrationsminister behärskar ju frågan utan och innan och hade kunnat informera statsministern och bespara honom från att yttra det självklara och från att slå upp redan öppna dörrar.

I Sverige förhåller sig alla – inklusive statsministern – ständigt till det nu stadigt växande partiet Sverigedemokraterna. Indirekt är det de som, på grund av övriga partiers sandlådementalitet, har drivit fram huvudlösa överenskommelser mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet (vård och skolgång åt personer som vistas illegalt i landet), när politikerna i stället borde ha agerat kraftfullt för att lagen, som säger att den som fått avslag på sin asylansökan skyndsamt ska lämna landet (vanligtvis inom två-fyra veckor), ska efterlevas.

Statsministern borde för länge sedan ha satt sig in i den här oerhört viktiga nutids- och framtidsfrågan och kraftfullt stöttat sin partikamrat, migrationsministern, som utan särskilt mycket stöd har försökt upprätthålla den reglerade invandringen sådan den överenskommits och stadfästs i lag av Sveriges riksdag.

Också migrationsministern har svajat under trycket. När det inte har funnits ansvarskännande partikamrater eller allianskollegor vare sig i regeringen eller i riksdagen som gett honom stöd, så har han sett sig nödsakad att ingå märkliga avtal med Miljöpartiet. Avtal som gått stick i stäv med de lagar som riksdagen stiftat, så som avtal om sjukvård åt personer som illegalt vistas i landet och avtal om skolgång åt barn till personer som illegalt vistas i landet! Ingen har frågat folket om folket tycker att det är okej att gå emot de lagar som reglerar invandringen. Migrationsministern borde ha haft stöd både av sina partikamrater och av övriga riksdagsledamöter med minsta ansvarskänsla, i att den som inte har tillstånd att vistas i Sverige ska lämna landet. Punkt. Slut. Alltså så som det stadgas i lagen.

(Klicka på bilden för att förstora den)

I åratal har jag skrivit om dessa frågor, i åratal har miggor som sitter med den största kunskapen eftersom det är de som tillämpar utlänningslagen, berättat här på bloggen (och mer komprimerat i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt) om asylbedrägerier, om hur de måste jobba snabbt och inte hinner utreda och om hur krav på id-handlingar och trovärdiga berättelser av dem som söker asyl alltmer luckrats upp. Varför har regeringen och riksdagen inte läst och lyssnat? Varför har de alla varit så fullt upptagna med att bevaka och kontrollera och följa vartenda steg Sverigedemokraterna tar och vartenda ord Sverigedemokraterna uttalar och sedan, likt småbarn i en sandlåda, parera med att ”om dom säger så, då ska inte vi också säga så.”? Till och med om det kan ha varit så att övriga partier, eller åtminstone enskilda politiker, har kommit fram till samma eller liknande slutsatser helt av sig själva, utan att snegla på detta nu allt populärare parti… Men nu är det ett år och nio månader kvar till valet, så nu börjar Alliansen bli nervös och kommer alldeles för sent på att de nog måste sätta sig lite mer in i de här framtidsavgörande frågorna för Sverige och dess folk. För valet måste ju vinnas, makten måste ju säkras, och därmed platserna kring det dukade bordet med de stora, doftande köttgrytorna! Så nu går det plötsligt an att säga de självklarheter som tidigare varit tabu!

Att en regerings medlemmar, att ett lands riksdagsledamöter kan bete sig så erbarmligt barnsligt och ansvarslöst har under alla de år som jag skrivit om asyl- och migrationsfrågor varit ett stort mysterium för mig. Fegheten, undfallenheten, rädslan (för vad, egentligen?) har varit – och är – så stor bland de svenskar som kallar sig ”ansvariga” och ”förtroendevalda”, att det ter sig som ett stort skämt att de styr landet Sverige! Och de förstår inte – eller låtsas inte förstå! – varför Sverigedemokraterna får allt större stöd oavsett vilka videor som spelas upp i gammelmedierna. Hur ansvarslösa får de människorna vara, som tagit på sig uppgiften att, som ministrar och riksdagsledamöter, leda ett land och se till sitt lands och sitt folks bästa i alla lägen, vilket ju är vad folket/väljarna röstar på dem för att de ska göra? I artikeln i Sydsvenskan säger Fredrik Reinfeldt:

– Men när det (invandring) sker till stor volym, då finns det en del som känner att nu blir det kanske lite för mycket. Den typen av frågor har naturligtvis människor rätt att ställa sig.

”Vad är ditt svar till dem?”, frågar artikelförfattaren, och Fredrik Reinfeldt svarar:

–  Att vi inte kan styra över detta. Inte med mindre än att vi avskaffar internationella regelverk och stänger våra gränser för folk som flyr från kriget i Syrien. Men det vore en inhuman politik som jag aldrig kan stödja.

Dumt svar. Så tror jag inte att migrationsministern hade svarat. För regeringen kan – och ska – visst styra över det! Inte genom att lägga sig i det som överenskommits i ett regelverket och i den utlänningslag som stiftats eller i själva det handgripliga beslutsfattandet, utan genom att kräva att Migrationsverket ska följa lagen och genom att ställa krav på att de människor som påstår sig behöva söka skydd just i Sverige identifierar sig och på olika sätt bevisar/visar att deras historier är sanna. Och – viktigt! – att de som fått avslag på sina ansökningar så snabbt som möjligt lämnar landet. D.v.s. att Migrationsverket (och i nästa steg Polisen) följer lagen och agerar kraftfullt och tydligt. Vad har man annars lagar till? Titta på andra länder, särskilt de nordiska grannländerna, där det går alldeles utmärkt att följa snarlika lagar och inte tillåta att det blir totalt kaos och massor av asylbedrägerier, vilket regeringen i Sverige tillåter!

Citat ur ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Per Gudmundsons ord om boken där miggor m.fl. berättar om fyra års asylbedrägerier:

Vilken agenda kan vara mer lovvärd än att skydda asylsystemet från bedragare?

Hon bevakar ett område som är sjukt eftersatt journalistiskt: Migrationsverkets handläggning. Enligt principen att varje felanvänt uppehållstillstånd är en stöld från de asylbehövande. Solklart köp.

Ingen blogg i Sverige lär ha så mycket unikt nyhetsmaterial. Dessutom ofta av karaktären sprängstoff, och inom en genre få journalister törs eller kan eller vill bevaka. Nu har Merit Wager skrivit en bok. Köp den!

Har Fredrik Reinfeldt läst vad de anställda vid statliga Migrationsverket berättar? Han borde ha gjort det…

*”lite märkliga” för att det inte handlar om vad statsministern ”vill” utan om att följa de lagar Sveriges regering och riksdag stiftat. Inget annat.

Här är en bråkdel, verkligen bara en bråkdel av de inlägg som handlar om sådant som har urholkat medborgarnas tilltro till asylsystemet och till sin regerings och sina riksdagsledamöters förmåga att hantera situationen:

En migga: ”Inom EU har Sverige störst belastning av bedrägerier i familjefall, s k skenförhållanden.”  – 29 september 2009
En migga: Bara för att det anses ”icke pk” att tala om det, så försvinner ju inte bedrägerierna och missbruket av asylrätten! – 16 september 2010
En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2012
En migga: ”Varför bryr sig ingen om allt vi berättar om asylbedrägerier och missbruket av asylinstrumentet?” – 12 maj 2012
En ny migga skriver om asylbedrägerier – 2 juli 2012
En socialsekreterare, del 1: ”Hela företeelsen kan nog inte beskrivas på ett bättre sätt än som ett av världshistoriens större bedrägerier. Bernard Madoff inräknad.” – 4 juli 2012
En migga: ”Det här bedrägeriet har också pågått ganska länge nu” – 11 september 2012
Miggor berättar om asylbedrägerier som pågår dag ut och dag in, år ut och år in -4 oktober 2012
Varför lyssnar ingen? Varför bryr sig ingen? – 18 oktober 2012
En migga: ”Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet.” – 26 november 2012

Och så sent som den 15 december 2012 publicerade jag denna text:
Sverige har tillåtits att ha noll koll på sina asylsystem

Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas?

Integrationsminister Erik Ullenhag måste ha rekord i artiklar med ungefär samma rubrik varje gång som den senaste i raden i Aftonbladet den 7 december: Därför tjänar Sverige på mångfald! Med en åsnas envishet och med en papegojas ständiga upprepningar skriver han:

Sverige ska fortsatt ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse och vi ska fortsätta på den väg som Alliansen har öppnat när det gäller arbetskraftsinvandring. Stängda gränser vore förödande för enskilda människor, men också för företagen och för vår tillväxt. Men för att fullt ut dra nytta av mångfaldens möjligheter måste fler arbetsgivare bli bättre på att anställa och inkludera personer med utländsk bakgrund.

1. Ingen – inte ens Sverigedemokraterna, om jag förstått det hela rätt! – har någonsin sagt att Sverige inte fortsatt ska ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse! Erik Ullenhag slår in vidöppna dörrar och underminerar sin egen och regeringens trovärdighet genom sitt ständiga upprepande av självklarheter. Nästan som om han var tvungen att övertyga sig själv om det, som ett mantra.

2. Alliansen har öppnat för arbetskraftsinvandring men också för bedrägerier på området.

3.  Det finns en enda drivkraft för företag – en enda! – och den kan man ha olika åsikter om men det är den som genererar skattepengar, nämligen att tjäna pengar. Finns det pengar att tjäna så gör företagare det. Utan konferenser ordnade av ministrar där företagarna ska uppfostras och undervisas i hur de ska sköta sina företag och vilka de ska anställa.

När man tar del av uppgifter på migrationsområdet (som inte är Ullenhags) och integrationsområdet (som är Ullenhags) kan man också reflektera så här, som en klok person gör i ett mejl till mig:

Är fransmän, tyskar, engelsmän, holländare etc dummare än svenskar? Jag menar, när nu Sverige med inte ens 2 % av Europas befolkning tar emot 30 % av asylinvandrarna redan, då måste ju de andra europeiska länderna vara urkorkade som inte lockar till sig dessa vinster – särskilt som Ullenhag påpekar Sveriges konkurrensnackdelar – i utkanten av Europa, ett litet land med ett språk som talas av få.

Vidare skriver Ullenhag:

Företag växer bäst i ett öppet och dynamiskt samhälle där det finns arbetskraft som kan bidra med kreativa idéer. Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt. Ett samhälle som håller samman och som är öppet för omvärlden. Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden. Arbetsgivare som är öppna för människors olika bakgrund är en av förutsättningarna för att Sverige fortsatt ska vara ett framgångsrikt land.

1. Har Erik Ullenhag någonsin drivit företag? Inte såvitt känt. Så vad vet han om hur det är att driva ett enmans, tvåmans- eller fåmansföretag, som är de vanligaste företagsstorlekarna i Sverige?

2. ”Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt.” Låter vackert, men vi andra, vi som inte försörjs av skattebetalarna = små företagare och deras personal – måste leva i verkligheten, inte i en ullenhagsk sagovärld.

3.  ”Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden.” Vad betyder ”förbättra mångfalden”? Det finns nog inte en enda företagare som inte söker och anställer folk som han/hon tror kan vara till nytta för företaget! Ingen företagare ”jobbar aktivt för mångfald”, alla företagare jobbar aktivt för att deras företag ska bli så framgångsrika som möjligt och för att de själva och deras anställda ska ha en någotsånär trygg försörjning. Om personerna de anställer har svensk eller utländsk bakgrund spelar ingen som helst roll för företagarna; vad som spelar roll är att personerna de satsar på och tar ett stort ekonomiskt ansvar för, är kompetenta, lojala och klarar sina uppgifter. Det verkar Ullenhag inte förstå. Kanske för att han aldrig drivit företag med allt det ansvar och alla de risker det medför…

Slutkommentarer: Snälla svenska folk, börja tänka själva! Politikerna gör det inte åt er, deras främsta mål verkar i många fall (inte alla!) vara att sitta kvar på sina högt betalda maktpositioner så länge som möjligt för att de ser politiken som ett jobb, en försörjning. Folket kan inte gömma sig bakom dem och påstå att det inte visste, inte förstod. Man måste ta reda på saker själv, bilda sig egna uppfattningar och inte gå på amsagor och floskler som spottas ut från väloljade politiska propagandaavdelningar!

Betänk också, att om det vore en absolut sanning som var uppenbar för alla, att ”Sverige behöver mångfald”, så skulle den inte ständigt behöva upprepas. Det är något som inte stämmer i Ullenhags frenetiska artikelskrivande och framträdanden i media där han utan undantag skriver och säger samma sak hela tiden. Var misstänksamma och ifrågasätt de ständigt upprepade flosklerna!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.