Varför rapporterar Public Service-reportrar inte allsidigt?

Dödsdömd Malmköpingsbo utvisas, rapporterar SR Nyheter P4 Sörmland. Som så ofta redovisar Public Service endast en sida av saken, inte två eller flera. Inte ett ord sägs om varför både Migrationsverket och migrationsdomstolen anser att han ska utvisas om han är ”dömd till hängning i Irak”. Har reportern ens sett och läst handlingarna i fallet?  Alltså läst ansökan, avslag från Migrationsverket, ny ansökan och nytt avslag från migrationsdomstolen? Det borde han ha gjort – och redovisat vad de visade – om han ville presentera ett allsidigt och journalistiskt korrekt inslag.

Inslaget i SR Nyheter P4 verkar bygga enbart på den utvisade mannens berättelse, bland annat att:

Migrationsverket och migrationsdomstolen vill skicka tillbaka honom och familjen till Irak som de flydde ifrån 2008 efter att armén öppnat eld mot deras hus i Bagdad. I sin frånvaro har han även fått två dödsdomar mot sig. Den senaste förkunnade hängning, enligt mannens uppgifter.

Varför mannen har fått avslag på både sin asylansökan av Migrationsverket och sitt överklagande till migrationsdomstolen sägs det som sagt ingenting om. Här verkar det ju som om varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen, två instanser, satt tilltro till mannens uppgifter; något annat skäl till att hans asylansökan avslås kan inte finnas.

Den reporter som gör ett sådant här inslag för Sveriges Radio borde kanske också, förutom att ta del av samtliga handlingar och dokument i fallet, ha reflekterat över att mannens föräldrar/familj, som nämns i inslaget, tidigare (när?) hade sökt asyl i Sverige och att de inte heller befanns ha asyl- eller skyddsskäl enligt svensk lag. Och kanske ha funderat kring varför mannen sökte sig tillbaka till det land där hans föräldrar och hans familj nekades uppehållstillstånd.

I journalistikens grunder ingår att göra ordentlig research för att kunna ge en så allsidig, sann och därmed trovärdig helhetsbild som möjligt av det man rapporterar om. Inte att låta enbart en intervjuads ord ligga till grund för ett inslag.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Det går inte att lita på svenska journalisters löften om anonymitet och källskydd

I programmet Medierna i SR P1 togs följande ämne upp den 1 juni: Riskerat källskydd och strid om enad etik. Det handlar om fall där journalister genom okunnighet, slarv eller sensationslystnad inte levt upp till löftet till dem de skrivit om att dessa skulle åtnjuta full anonymitet och att journalisten skulle respektera källskyddet. Där de, som sagt av okunnighet, slarv eller sensationslystnad rapporterat på ett sätt som skadat de mäniskor som visat journalisterna förtroende och som trott på försäkringar om att de inte skulle kunna spåras och/eller kännas igen.

Här på bloggen har ett antal miggor, personal på HVB-hem, ambassadanställda och socialsekreterare, handläggare på Förskringskassan kommit till tals sedan snart sex år och ingen av dem har någonsin avslöjats. Ingen har ens kunnat ana vilka de personerna är, som anonymt (på riktigt ”anonymt” och med äkta källskydd!) har skrivit och berättat saker som ofta haft stort allmänintresse! detaljer utan betydelse för själva texten har ändrats, platser och kön har bytts ut ibland, ibland inte – allt för att ingen ska kunna ens gissa vem som kan ha varit uppgiftslämnare.

Många (OBS! Givetvis inte alla!) journalister är tyvärr slarviga, inte tillräckligt pålästa, inte tillräckligt osjälviska (tvärtom!), har inte tillräckligt god journalistisk hederlighet och etik för att se till de intervjuades eller omskrivnas bästa i känsliga fall. Stora bildbylines ska de ha, och texterna hoppas de ska kunna ge dem Stora Journalistpriset eller någon annan prestigefylld utmärkelse. Det är obehagligt och osmakligt.

Miggor, HVB-hemspersonal, FK-anställda, socialsekreterare, ambassadanställda – vilka ni än är därute: Vill ni berätta något och garanterat vara anonyma utåt så skriv till mig! 

”Best prediction of future behaviour is past behaviour”! Ingen som velat vara anonym utåt när den skrivit här på bloggen, har  avslöjats av mig på nära sex år så ingen lär avslöjas i framtiden heller! Jag har inget att vinna på att hänga ut någon, sätta någons liv i gungning eller rentav försätta någon person i fara. Jag har heller inget behov av några utmärkelser eller att framhäva mig själv på er bekostnad. Vill ni nå ut med viktig information om för allmänheten okända förhållanden så kontakta mig så publicerar jag era texter här på bloggen. Tack!

Till slut något om skillnaderna vad gäller de journalistiska reglerna i Sverige och Finland:

I de svenska etiska och publicistiska reglerna
kan man bland annat läsa:
• Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

För finländska journalister finns Journalistreglerna. Två av dem lyder så här:
• Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
• Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

I Sverige, där sällan någon anses ha personligt ansvar eller bära personlig skuld för något, talar man om ”Massmediernas roll i samhället” – diffust och opersonligt.

I Finland, där personligt ansvar och personlig skuld gäller, talar man om att ”Journalister är i första hand ansvariga…”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!