SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare!

Apropå inslaget Avvisning av Dejan till Serbien i SR Studio Ett den 7 november:

Det är märkligt att Public Service-reportrarna  i sitt inslag inte säger ett enda ord om varför fyrabarnsfamiljen Karimanovics kom till Sverige! De säger inte ett enda ord om varför familjen sökt asyl här, alltså vad den åberopat som asylskäl, och glider med bara några få ord över att familjen snabbt fick avslag på sin ansökan som alltså inte ansågs vara asylgrundande och att de därmed skulle lämna landet, men ändå valde att stanna kvar illegalt och gömma sig.

Utlänningslagen ger inte rätt till uppehållstillstånd som asyl- eller skyddsbehövande  i Sverige utan asyl- eller skyddsskäl, och man kan inte, efter avslag, gömma sig och sedan anse att man ändå bör få uppehållstillstånd i Sverige. Att barn blir sjuka när föräldrarna – trots snabbt utvisningsbeslut – väljer att gömma sig, är inte heller grund för uppehållstillstånd. inget av detta sägs det något om i reportaget.

Den ena reportern som intervjuar Migrationsverkets representant verkar tro – eller låtsas tro, jag vet inte vilket – att om vård för sjukdom i hemlandet kostar mycket pengar så ska – eller åtminstone borde – det vara Sveriges ansvar att ge människor utan skäl att beviljas uppehållstillstånd ”billigare” vård här. Kanske vet reportern inte heller att vården nog torde vara minst lika dyr här som i Serbien? Vård kostar pengar i alla länder och att den gör det utgör alltså i inte grund för uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle bli ohållbart att införa ”sjukvårdskostnadsuppehållstillstånd” för dem som inte har råd att bekosta vård i sina hemländer förstå nog de allra flesta.

Det verkar som om de två reportrarna, som gjorde inslaget och genomförde intervjun, personligen anser att om människor utan asylskäl utvisas, så är det fel om de inte har råd att betala vad vård kostar i deras hemländer. Dock torde Public Services uppdrag vara att allsidigt och korrekt belysa samhällsfrågor m.m., inte att sända vinklade och ofullständiga reportage. Eller har regleringsbrevet från regeringen nyligen ändrats?

Notera: Det är givetvis synd om familjen som är fattig och har ett svårt liv i Serbien. Att inte tycka det är att ha ett hjärta av sten. Men det är inte bara med hjärtat man ska rapportera för licenspengar utan också med hjärnan. Det är synd om alla andra familjer som lever som den här familjen, i sina hemländer. Men – helt krasst – familjens situation (och dess avsaknad av asylskäl) ger dem inte rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

”Asylområdet är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt.”

När det gäller den i många stycken undermåliga svenska skolan där resultaten bara blir sämre, skriver Peter Wolodarski i en mycket bra och belysande ledare i Dagens Nyheter – Lyft lärarlönen med 10 000 kronor i månaden – bland annat:

Kan vem som helst bli lärare? skrev Astrid Söderbergh Widding, rektor för Stockholms universitet, på sin blogg. Frågan var retoriskt ställd. Hon motsade inte DN:s siffror, men ville nyansera frågan: Många av dem med låga poäng misslyckas med studierna och kommer således aldrig ut i skolorna, påpekade hon. Tittar man på dem som sökt in med gymnasiebetyg ser det något bättre ut.

”Lärarutbildningen är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt”, avslutade rektorn sitt inlägg.

Hon har rätt i att negativa artiklar ytterligare försämrar lärarutbildningens image. Men det är inte tidningars uppgift att ta hänsyn till sådana följder. Rapporteringen måste utgå från vad som är sant och relevant, inte vad som är bra ur PR-synpunkt.

Läs gärna hela texten, den ger en komprimerad bild av det haveri som är den svenska skolan. Ovanstående citat ur Peter Wolodarskis ledare skulle dock även, till vissa delar, kunna appliceras på asylinvandringsområdet. Men där besitter medierepresentanter sällan den insikt, som man i högre grad besitter när det gäller skolan (även om den fulla vidden av det svenska skolhaveriet inte verkar ha drabbat riktigt alla än). Så här kunde delar av ovanstående citat ur ledartexten appliceras på asylområdet:

Kan vem som helst få asyl i Sverige? Undrar allt fler. Frågan är retoriskt ställd. Migrationsverket vill nyansera frågan: Många av dem utan asylskäl misslyckas med att få uppehållstillstånd och kommer således aldrig ut i samhället, påpekar verkets rättschef. Tittar man på dem som sökt sig hit med välgjorda förfalskade handlingar och genomtänkta falska asylhistorier ser det något bättre ut.

”Asylområdet är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt”, avslutar rättschefen sitt inlägg.

Han har rätt i att negativa artiklar ytterligare försämrar de asylsökandes image. Men det är inte tidningars uppgift att ta hänsyn till de följder deras felaktiga, vinklade och oftast ensidiga rapportering får. Rapporteringen måste utgå från vad som är bra ur PK-synpunkt.

Samma vilja att allsidigt belysa och rapportera om asylinvandringen som när det gäller skolan – båda stora och viktiga frågor för Sveriges framtid – borde givetvis råda inom medier och politik. Men det gör det inte. Det är svårt att förstå varför. Lika lite som skolelever – Sveriges framtid! – är betjänta av att man mörkar den faktiska, mycket illavarslande situationen på skolområdet, lika lite är vare sig svenska folket eller de asylsökande med faktiska asyl- och skyddsskäl betjänta av den uppsjö av felaktiga och halvdana artiklar och program om asylinvandring och utvisning av dem som inte har rätt att vistas i landet. På båda dessa områden – liksom på alla skattebekostade samhällsområden – har allmänheten rätt att få sanningsenlig och saklig information.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.