Vad innebär egentligen medborgarskap i ett land?

Svaret kan bli lite olika beroende på i vilket land du ställer frågan.

Jag skriver idag i Dagens Samhälle under rubriken Krav för medborgarskap – så gör Finland! om språk- och andra krav som ställs på den som önskar bli medborgare i Republiken Finland. Och ett av de viktigaste kraven är – anser man som en självklarhet – att personen som söker den gemenskap och tillhörighet som man i Finland anser att ett medborgarskap är bevis för, behärskar landets språk. Det går inte att tänka sig att det i landet ska leva medborgare som inte kan läsa och skriva och förstå och agera på finska. Vanligtvis finsk, eftersom det är det överväldigande majoritetsspråket, men samma regler gäller förstås om behärskar landets andra officiella språk som är svenska.

I min text i Dagens Samhälle berättas om språkkraven men också om andra krav som ställs, så som till exempel styrkt identitet och oförvitlighet:

Migrationsverket undersöker till exempel inga andra förutsättningar för att få medborgarskap innan personens identitet är tillförlitligt utredd.

Oförvitlighet är också ett villkor för att medborgarskap ska beviljas. Med oförvitlighet avses att man inte gjort sig skyldig till brott och att inte har meddelats besöksförbud. Bedömningar görs från fall till fall och påverkas bland annat av om man har gjort sig skyldig till upprepade straffbara handlingar.

————————————

Apropå medborgarskap så kom det år 2002 ut en bok ”Skärp dig, Svensson”, utgiven av Den Nya Välfärden, där man bland annat publicerade Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna så som de formulerats av Patrik Engellau, Dick Erixon, Tove Lifendahl, Lorentz Lyttkens, Peter Olsson och Anders Röttorp. Bokens baksidestext lyder:

Svenska folket anses av den politiska överheten i huvudsak bestå av svaga grupper. Överheten betraktar sig själv som medborgarnas herde och medborgarna som får. De medborgare som till äventyrs inte är får är i stället vargar.

Det finns goda historiska förklaringar till denna uppfattning. Överhetens människosyn är till stor del hämtad från den tidiga industrikapitalismen.

Folkhemmets ädlaste ambition var att göra medborgarna kunniga, kompetenta och förmögna att ta ansvar. Den gamla människosynen är förlegad.

Paradoxalt nog håller politikerna kvar vid den förlegade människosynen. Denna reaktionära hållning, som saknar förankring hos medborgarna, är ett stort problem.

Det är dags att byta uppfattning om medborgarna. Nyhumanismens människosyn är lösningen. Den innebär att varje individ kan ta ett stort ansvar för sig själv och samhället.

Medborgarna får en uppsättning nya skyldigheter. Dessa skyldigheter artikuleras i ”Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna”.

Här är de åtta medborgerliga skyldigheterna som bokens författare formulerat, indelade under fem huvudrubriker:

Du ska ta vara på dig själv
– du ska utveckla dina möjligheter
– du ska bära din egen börda

Du ska ta vara på din nästa
– du ska behandla andra som jämlikar
– du ska göra goda gärningar
– du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter

Du ska respektera gemensamma beslut
– du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla dina förpliktelser mot staten

Du ska bygga tillit
– du ska vara pålitlig

Du får inte glömma toleransen, förlåtelsen och nåden
– du ska ha överseende med din egen och din nästas ofullkomlighet

Det finns mycket att fundera på kring vad medborgarskap i ett land ska vara. Vilka rättigheter det ska ge och vilka skyldigheter det ska kräva. Man ser annorlunda på medborgarskap i många andra länder än man gör i Sverige. Det kan vara intressant – och det är viktigt – att öppet diskutera och noga fundera över vad ett medborgarskap ska vara – bara ett dokument (pass) eller något mer.

© denna blogg.

Ska ”invandrare” kvoteras eller tvångskommenderas till Almedalen?

Aftonbladet publicerar den 3 juli en nästintill hatfylld krönika med en riktigt obehaglig (och inte ens sann) rubrik: Inga invandrare i vita Almedalen. Skribenten ondgör sig över att ”invandrarna” inte är i ”det vita Almedalen”. Och om det vore så, vem har i så fall hindrat dem?

Hur vet han förresten hur många invandrare där finns? Går han på utseende? Det får man väl inte göra i Sverige? Är tyskar, engelsmän, danskar och finnar inte invandrare/utlänningar? Även om de kanske har ljust hår och blå ögon? När jag då och då tittat på SVT:s sändningar från Almedalen så har jag sett väldigt många (proportionerligt till antalet invandrare i landet, verkar det som) invandrare med mörkt hår och mörka ögon (som jag gissar att artikelförfattaren menar, men jag vet inte säkert eftersom han använder ordet ”invandrare så svepande) bland publiken och i gränderna. Eller är de alla adopterade och ska räknas in bland ”svenskarna”? Eller hur vill han, förresten, definiera adopterade? Är de svenskar eller invandrare? Frågorna hopar sig när man läst den fördomsfulla texten.

Om invandrare (vilka det nu är som skribenten menar med ordet) inte bryr sig om Almedalen så är det väl deras sak. Jag är invandrare och har aldrig varit där, medan skribenten, som man kan gissa också är invandrare, med ledning av hans namn, är där. Vad är problemet? Tycker han att ”invandrare” ska kvoteras till Almedalen? Jag betackar mig, jag vill helst välja själv vart jag åker och det gissar jag att också andra invandrare vill.

En invandrare sommarminglar med svenskar. Dock inte i Almedalen. (OBS! Ironiskt!)

Dessutom: Alla med uppehållstillstånd i Sverige kan resa till Gotland, det finns inga hinder. Fast det är klart, vill man vara med i olika sammanhang så måste man anstränga sig lite, som i alla nya sammanhang dit man kommer. Som många asylinvandrade jag känner gör; personer som inte gnäller över att de ”inte får vara med” överallt utan anstränger sig för att ta sig fram och in utan att vänta på att ”nånannan” ska ge dem särskilda ”invandrarförmåner”. Ett av många föredömliga exempel är Zulmay Afzali, som själv aktivt tar sig in i det svenska samhället för att han verkligen vill bli en del av det. Häromkvällen var han på ett mer eller mindre ”helsvenskt” sommarmingel med allt vad det innebar av visor, tal och jordgubbstårtor etc. Midsommar firade han bland svenskar, han går till kommunhuset för att lyssna på vad kommunpolitikerna säger för att lära sig om hur det fungerar i hans nya hemstad etc. han föraktar inte svenskarna!

Det tar tid att komma in i ett nytt land, det går inte över en natt, inte ens alltid över ett decennium. Men det går. Individerna har ett stort eget ansvar och måste själva bjuda till. Bästa förutsättningar för att få vara med – till exempel i Almedalen, om det är ens stora dröm och önskan – har man om man i stället för att klaga över att ”nånannan” inte fixar allt, agerar själv, visar intresse, anpassar sig (ja, det måste man göra i ett nytt land!) och lär sig kulturen, systemen och hur Sverige fungerar.

Artikelförfattaren är invandrare. Han befinner sig, bevisligen, i Almedalen. Han har tagit sig dit för att han vill vara där. Varför han är där när han tycker att det är så äckligt med alla ”vita svenskar” som han skriver om, är inte helt lätt att begripa, men han har rätt att vara där oavsett anledning. Samma rätt har även alla andra i Sverige – invandrare som svenskar. Ur hans krönika:

Gratisvin. Mingel. Lulliga ­höjdare, lulliga nobodies. Not a care in the world.
———-
Där står de, välklädda män och kvinnor, tätt inpå varann i en trädgård, och dricker gratisvin. Måndag i Almedalen. Obliga­toriskt mingel. Alla är där. Toppolitiker, lobbyistmiljonärer och stjärnjournalister trängs med wannabes. Deras tid i Almedalen är nästan alltid betald av någon annan.

Föraktet mot ”de vita svenskarna”, de välklädda, de som dricker gratisvin och inte har några bekymmer i världen, är totalt. Varför vill man vara bland människor man så starkt föraktar?

Texten i Aftonbladet väcker en del tankar. Det är bra. Och skribenten har rätt om hyckleriet. Men hyckleriet finns på båda sidor: hos svensksvenskarna och hos nysvenskarna. Det glömmer han att säga. Men det kanske kommer i en ny ilsken krönika på Aftonbladet snart.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!