En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

En migga uppmärksammar mig – och härmed också alla som läser detta – om följande:

Sverige  har problem i och med att personer som beviljas UT på anknytning får ett UT-kort redan innan de reser hit. De lämnar inte fingeravtryck i något register, fingeravtrycken finns enbart på UT-kortet. Det är inte alltför sällan som dessa personer, som alltså kommit som anhöriginvandrare, efter ankomsten till Sverige söker och får asyl i en annan identitet och utan handlingar.

Detta främjar skenäktenskap och det är också många gäststuderande och arbetskraftsinvandrare som försvunnit och sedan ”återuppstått” som asylsökande. En mycket enkel lösning på problemet vore att till en början bevilja dessa personer visering. UT-kort kan de få efter ankomsten till Sverige. En person som får visering lämnar nämligen fingeravtryck till ett register som kontrolleras i samband med asylansökan. Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.

På svenska ambassader lämnar man biometri innan man får UT-kort. Men fingeravtryck som lämnats där får vi på Migrationsverket inte kontrollera mot en asylansökan. Det här innebär bland annat att etiopier som fått UAT i Sverige genom skenäktenskap eller som anhöriga till en gäststudent har närmast garanterat sig PUT som ”eritreaner”. Oftast försvinner gäststudenten i samma veva och uppstår i en ny, eritreansk identitet. Och söker asyl.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka dock alltid till originalinlägget.

Uppgradering av bloggplattformen med mera

Under ett antal timmar har bloggen varit stängd för uppgradering vilket borde ha gjorts för länge sedan. Utökat utrymme har krävts eftersom det finns hela 8560 inlägg och 3646 bilder och videoklipp på bloggen.

På 3998 dagar (5 maj 2005 – 16 april 2016) har på denna blogg publicerats 2,1 inlägg i genomsnitt varje dag. Alltså 2,1 inlägg dag ut och dag in, helgdag som vardag, alla dagar under snart 11 år. Och i genomsnitt en bild, illustration av något slag eller videoklipp per dag, publicerats varje dag under samma tid.

Miggor, poliser, HVB-personal, frivilligarbetare, ”vanliga” människor som haft något viktigt och/eller intressant att berätta – mängder av människor som visat sitt förtroende genom att skriva – har getts utrymme här på bloggen.

Miggorna har på sin fritid berättat, informerat och rapporterat ihärdigt, sakligt, tydligt och kunnigt inifrån Migrationsverket under cirka åtta år – och fortsätter att göra det. De har inte sällan författat sina insidesrapporter i frustration och förtvivlan över hur illa hanterat asyl- och migrationsområdet varit (och är) av såväl för tillfället ansvarig ledning för Migrationsverket som av för tillfället ansvarig regering. Miggornas rapporter borde självklart ha uppmärksammats mer och tagits på största allvar genom åren, av alla så kallade ansvariga. De har innehållit så viktiga fakta att om rapporterna hade hanterats med respekt så torde man kunna påstå att situationen på det här livs- och framtidsavgörande området hade sett helt annorlunda ut för väldigt många människor i Sverige, än det gör idag.

Miggornas (och andras) viktiga information borde ha tagits upp och citerats av journalister i Sverige. Samma journalister som nu, många år efter att hårresande missförhållanden (falska och multipla identiteter, ”borttappade” svenska pass, ålders- och andra asylbedrägerier etc) avslöjats av miggor med flera här på bloggen,  tror – eller påstår sig tro – att de kommer med ”nyheter” när de idag tar upp sådant som redan berättats här i otaliga inlägg.

Nu när bloggen är uppkopplad igen, läs till exempel de senaste inläggen om hur åldersbestämning av minderåriga asylsökande går till i Finland och berättelsen om mannen vars syriska fru inte kan förenas med sin make i Sverige för att hon inte kan ta sig till någon svensk ambassad någonstans. Läs också gärna berättelser (översatta från finska) om hur det går till i Finland på asyl- och migrationsområdet. Också det ett område som är negligerats av svenska journalister, vilket gör att läsare, tittare och lyssnare berövas värdefull information om hur ett nära grannland valt att ta kontroll, över och på ett rättssäkert sätt hantera, asyl- och migrantinflödet.

I övrigt går det bra att scrolla neråt och läsa det som verkar intressant eller angeläget; att välja en viss kategori i vänsterspalten; att välja en viss månad och ett visst år eller att skriva in ett sökord i sökrutan.

Det finns också en hel del att läsa under flikarna:.

Den som vill höra av sig med synpunkter och åsikter kan göra det här. Skriv helst i eget namn så att jag vet vem som skriver. Tack!

Finland. Irak berett att hjälpa till att identifiera terrormisstänkta tvillingbröder.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finsk).

Irak berett att hjälpa till att identifiera de terrormisstänkta och kan komma att skicka en egen säkerhetsdelegation till Finland

Irak erbjuder också hjälp att identifiera andra som misstänks för terroristbrott och lovar delge finländska myndigheter all information om de personer som misstänks eller anklagas för terrorism så att de kan ställas inför rätta.

Inrikesminister Petteri Orpo uppskattar att 300 av de asylsökande som kommit till Finland kan ha kopplingar till terrorism.

Ilta-Sanomat frågade Iraks ambassadör om polisen har varit i kontakt med ambassaden med anledning av de 23-åriga irakiska tvillingbröderna som häktades för en vecka. Männen misstänks för 11 mord i terrorsyfte.

Iraks ambassad har noga följt nyheterna om de två irakiska männen som misstänks för massmord och har också tagit kontakt med finländska myndigheter för att få klarhet i en del frågor.

Översättning Merit Wager

 

På Lucia-dagen tänker jag alltid på Abdullah Mosa

På Lucia-dagen tänker jag alltid på Abdullah Mosa. Han var Minister Plenipotentiary vid Saudiarabiens ambassad under några av de år jag arbetade där. Jag höll ju på och ”integrerade” på ambassaden – ”tvingade” dem att fira alla kristna högtider och allas födelsedagar (tänk att de lät mig hållas!) – och Abdullah Mosa var ganska ny på sin post, han hade kommit två veckor före Lucia. Till Lucia-dagen, som jag ansåg också skulle firas på ambassaden, hade jag bakat små lussekatter och köpt pepparkakshjärtan med glasyrdekoration och ordet ”Lucia” spritsat tvärs över.

På förmiddagen, strax efter att Mr Mosa hade ringt till Ragab i köket och beställt en kopp starkt te – och jag hade bett Ragab tala om när detta skedde – gick jag en trappa upp i fyravåningarshuset där vi huserade, till Mr Mosas rum. Jag knackade på och stegade in med min stora Lucia-pepparkaka och min lilla lussekatt på ett fat och gick fram till hans jättestora skrivbord där han satt och såg så liten ut, och ställde ner fatet framför honom. Han tittade förvånat på mig. Jag berättade om Lucia-traditionen och pepparkakor och lussekatter och han lyssnade och tackade för både information och förplägnad.

Någon vecka senare kallade han på mig (jag var ambassadörens sekreterare och skulle också hjälpa nya diplomater tillrätta) och sa att han behövde hjälp med att anmäla födelsedatum till Protokollet på Utrikesdepartementet och till diverse försäkringsbolag och bilregister etc. Hela hans mörka ansikte sken som en sol när han sa:

I have chosen to make 13 December, the Lucia-day, my birthday! Because you came and you gave me your heart (!!!) and that made me very happy and feeling welcome in this dark and cold country.

Sålunda slogs det fast att Abdullah Mosas, Minister Plenipotentiary på Saudiarabiens ambassad, födelsedag skulle vara den 13 december i alla officiella papper i Sverige.

Jag glömmer aldrig någonsin Abdullah Mosa, han var en så vänlig själ, så elegant men också så klurig och underfundig, lite barnslig på ett positivt sätt. Man skulle faktiskt kunna säga att han var ganska ”osaudisk”. Han och min chef, ambassadören och alla de andra av varierande nationaliteter  förutom saudierna: egyptier, filippiner, tunisier, algerier, finländare, svenskar, gjorde mina fem år på Saudiarabiens ambassad till en oförglömlig och mycket speciell tid i mitt liv som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Bilderna är från Grand Hotel (klicka för att se dem i större format).

Bild 1 är från nationaldagsfirandet i Spegelsalen där Abdullah Mosa, längst till vänster, står uppradad tillsammans med den paranoide Said Nasr Al Mubarak (tidigare stationerad i Wien) som var livrädd för att ”halbstarke” skulle komma och skada honom, och den stackars Abdullah Al Ghamdi, konsuln som ville köra bil hem efter festen, höggradigt berusad, och det blev en himla kalabalik kring det i svenska medier och risk för dödsdom i KSA.

Bild 2 är från en stor festlighet i Vinterträdgården där Abdullah Mosa står längst till höger och någon arabisk ambassadör hälsar på dåvarande kungen Fahds son, Feisal. Prins Feisal var i Stockholm för att närvara vid – och studera – Nobelfestligheterna eftersom man i Saudiarabien hade planer på att införa något liknande. Särskilt väl från prinsens besök minns jag den kolsvarte, ståtlige nubiern och rummet där han satt 24/7 och vaktade en massa pengar som prinsens följe på uppemot 30 personer behövde under sina dagar i Stockholm. Även jag fick gå till nubiern och rekvirera en massa pengar när jag skulle ut och shoppa kristallprylar med diverse fruar. Det var en upplevelse, alltså både att få ut pengarna och att valla runt fruarna…

Finland. Iraks ambassadör: ”De flyr för att de vill leva ett drägligt liv utan att dagligen frukta för sin överlevnad.”

I detta fall kommer min kommentar först, inte sist:

Hur ser det ut i Sverige? Vad händer på Iraks ambassad här? Hur många söker pass för att återvända från Sverige till Irak? Jag har aldrig någonsin sett en svensk tidning eller hört en svensk radio- eller tv-kanal rapportera om det.

Klicka på bilden för att läsa hela texten.

Nedan följer ett utdrag/sammandrag ur artikeln. Med tillstånd av Staffan Bruun som skrivit den för finlandssvenska Hufvudstadsbladet, kan hela texten läsas via länken kopplad till bilden:

Iraks ambassadör i Finland, Saad J. Kendeel, vet inte vad han ska tro. Hans landsmän väller in över gränsen i tusental och ansöker om asyl. Ambassaden erbjuder assistans, men de finska myndigheterna vill inte ha hjälp.

– Vi vill hem, säger en av flyktingarna som gjort den långa resan genom Europa bara för att upptäcka att han ändå trivs bättre hemma än i Finland.

Ambassadör Saad J. Kendeel tar emot på ambassadens andra våning och bekräftar att många flyktingar anser sig ha blivit fel informerade om Finland och ångrat resan.

– Vi har beviljat hundra pass till sådana som vill återvända. Ytterligare hundra står i kö, men våra pass är slut. Vi får en försändelse nästa vecka och kan skriva ut flera.

Varför väljer så många irakiska flyktingar att komma till Finland?

– Jag undrar samma sak. Jag har frågat många, men får inget entydigt svar. De flesta säger att smugglarna uppmanade dem att söka sig till Finland. Ryktet gick att Finland är bäst.

Ambassadör Kendeel försäkrar att han varit i kontakt med de finska myndigheterna och erbjudit hjälp.

– Vi har bett om tillstånd att besöka förläggningar och utreda vilket slag av hjälp våra landsmän behöver. Vi vill försäkra oss om att de har det de behöver. Vi har sakkunskap om situationen i Irak och kan därför hjälpa asylmyndigheterna. Men vi har inte fått svar. Därför kan vi bara hjälpa dem som personligen söker upp oss på ambassaden.

Varför vill inte de finska myndigheterna samarbeta med er?

– Det måste du fråga dem. Vår utgångspunkt är att de är irakiska medborgare och att vi är ansvariga för deras välbefinnande. Vi vill ge dem hjälp som underlättar deras dagliga tillvaro.

Varför flyr de från Irak?

– För att de vill leva ett drägligt liv utan att dagligen frukta för sin överlevnad. Vår regering är i krig med Daesh (ambassadören talar inte om Islamiska staten, utan om Daesh).

Ambassadör Saad J. Kendeel understryker att de som lämnar Irak för att fly till Europa och Finland är högtutbildade och förmögna irakier.

Är det en bra sak om Helsingfors blir lilla Bagdad?

– Den tanken är mig främmande. Den kamp vi för i Irak mot terrorismen borde Finland och resten av världen uppfatta som en värdefull tjänst. Misslyckas vi i Irak sprids kampen till Europa och till era hemländer. Då är det ni som måste slåss. Alla vinner på att ni nu hjälper oss i vår kamp.

– Regeringen uppmuntrar självfallet ingen att bli flykting och lämna landet. Vi uppmuntrar unga män att delta i kriget. Men vi kan inte tvinga dem, valet är frivilligt.

Upplåter ni plats på ambassaden för flyktingar?

– Ambassaden står öppen för alla som behöver råd och hjälp. Och vi ger pengar till dem som är utan, vi hjälper vid behov med tillfälligt logi. Men vem som helst förstår att vi inte kan förvandla ambassaden till en förläggning. Här pågår verksamheten för fullt.

Finland. Fler än 700 asylsökande har lämnat Finland frivilligt.

Klicka på bilden för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Många asylsökande har den senaste tiden kommit fram till att de inte vill stanna i Finland. Och irakierna är inte de enda som återvänder.

Hittills har 621 personer återtagit sina ansökningar om asyl. Förutom 253 irakier även 184 albaner, 22 marockaner och 18 personer från Ryska federationen. En del av de återvändande har rest tillbaka via programmet för frivilligt återvändande. International Organization For Migration, IOM:s statistik för juli-augusti visar att 47 irakier har återvänt med hjälp av den.

– Vår känsla är att det är ganska många som lämnar Finland på egen hand En del har rest redan efter några veckor i landet, säger Aino Likitalo, kommunikatör vid Migrationsverket.

Att irakierna vill lämna Finland kom som en överraskning för Iraks ambassad.

– Passen tog slut på ambassaden, det var förvånande många som ansökte om pass. Vi har nu beställt flera, säger Iraks ambassadör Saad A.W. Jawad.

Ambassadören berättade att de, förutom med pass, också hjälper de asylsökande under deras vistelse i Finland tills de nybeställda passen anländer.

– Ambassaden har beviljat pass åt ett hundratal och ungefär lika många står i kö.

I videon ”Malmös flyktingproblem” på Ilta-Sanomats sida sida säger ”Ahmed”, som nyligen anlänt till Malmö i Sverige, att han inte längre vill till Finland sedan han hört att Finland har skärpt sin invandringspolitik.  

© översättning Merit Wager

Finland. Irakier vill tillbaka hem.

Klicka på textbilden för att komma till artikeln i sin helhet samt bilder och videoklipp i Helsingin Sanomat (på finska).

Irakier vill tillbaka hem – tiotals asylsökande köade i Helsingfors  för att få nya pass

Många sover ute i den kalla natten. På Iraks ambassad i Brändö har det de senaste dagarna varit trängsel. I måndags, 5 oktober, var enligt uppgift passen slut på ambassaden, sedan ett hundratal irakier som kommit till Finland nu ville tillbaka till Irak och deras pass blivit lämnats hos människosmugglarna.

Tiotals irakier väntade i tisdags, 6 oktober, utanför staketet och på ambassadens gårdsplan, många hade kommit från mottagningscentraler (i Sverige ”asylboenden”) i andra delar av Finland. Det kom som en överraskning för dem att de inte fick övernatta på någon mottagningscentral i Helsingfors.

Muhamed Ahmed, som kom till Finland för en månad sedan, berättar att hans far som försörjer familjen i Irak har blivit dålig, och att han därför måste återvända. Muhamed Ahmed säger att smugglarna tog hans pass och att han därför behöver ett nytt.

För många har förhållandena i Finland visat sig vara något helt annat än de hade förväntat sig. Många berättar att de kommit för att få ett tryggare liv, andra att de kommit i hopp om att få arbete eller för att få sjukvård.

Vid hållplatsen för buss 16 som går till Brändö där ambassaden ligger stod en stor grupp besvikna irakier på eftermiddagen den 6 oktober. Precis som Muhamed Ahmed hade de kommit till Helsingfors för att besöka ambassaden och få nya pass, men tvingades nu återvända till mottagningscentralen med oförrättat ärende.

Orsaken till att de vill återvända till Irak tycktes vara densamma hos många: en familjemedlem har blivit sjuk eller andra familjeangelägenheter. Men den vanligaste orsaken verkade ändå vara besvikelse över förhållandena i Finland. De har helt uppenbart kommit från Irak till Finland med för lite information. Många berättade att de beslutat att resa till Finland när de hört att statsminister Juha Sipilä erbjudit sitt hem i Kempele åt asylsökande!

Falem, som sovit på gatan i tre nätter hade kommit till Helsingfors från Tammerfors. han lider av osteoporos (benskörhet) och får inte den vård han vill ha i Finland. Därför vill han återvända till Irak. Och Mogdad, hemmahörande i Basra, hade ett pass, men inga pengar till resan hem. Han hoppades på hjälp ifrån ambassaden och angav som skäl för återresan att hans mamma hamnat på sjukhus och att han, som äldste son, därför måste återvända. Han säger:

– Jag kom till Finland via Sverige. Jag trodde att jag skulle få jobb här och att min familj skulle kunna komma hit och att vi skulle kunna leva här som finländare.

Kommentar: Till Sverige kommer enbart människor ”som har flytt från krig och förföljelse”, det läser och hör vi i svenska medier hela tiden. Det är också vad olika ministrar i Sveriges regering framhåller med skärpa. Till Finland kommer, enligt mängder av vittnesmål (inte bara här), också många ”bättre liv”-invandrare utan asylskäl.

© Översättning Merit Wager.

”Nytysken” reflekterar över det svenska förslaget att människor ska kunna söka asyl på ambassader i världen.

Här finns flera texter på bloggen av den så kallade nytysken, alltså en svensk boende i Tyskland, som med nysvensk vokabulär bör klassas som ”nytysk”. Och här kommer funderingar från densamme:

Den 24 april såg och hörde jag den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, FP, på TV4. Hon berömde sig själv för att det var hon som redan för två och ett halvt år sedan lanserade idén om att folk ska kunna söka asyl i Europa från sina hemländer. Samma tankar diskuterades i SVT Agenda den 25 april.

Om asylutredningar på plats på ambassader runt om i världen ska vara värda namnet så kommer dessa ju att ta månader och kräva tusentals utredare. Var ska de asylsökande tillbringa dessa månader? På gatan utanför aktuell ambassad? Åka tillbaka till hembyn och vänta på post från ambassaden i Mogadishu: ”We are happy to inform you that…”?

Vem ska hantera asylansökningarna? Lokalt anställd personal på varje ambassad? Ska Europas 28 medlemsstater ha var sin egen asylenhet i varje ”problemland” med utredare från respektive land eller ska man kanske samsas om en enhet? Så att kanske en sydeuropé kan bestämma över vem som får asyl i Sverige? Det verkar minst sagt problematiskt.

Hur ska man få tag på utbildad EU-pesonal som också är beredd att åka iväg och tillbringa några år i dessa länder? Utan familj? Och vad ska man göra med de anställda på Migrationsverket som blir övertaliga och därmed arbetslösa?

Wikström menar att flyktingarna ska fördelas efter de 28 EU-ländernas förmåga. Men är vi inte tillbaka på ruta ett då? Att det blir Tyskland och Sverige som tar in merparten? Tyskland har ett bra ekonomiskt läge och Sverige kan ju inte officiellt erkänna att det inte klarar av den förväntade anstormningen. För då ger man ju det onämnbara partiet rätt! Och andra EU-länder visar ju inget intresse att lyssna på Sveriges krav på att de ska ”ta sitt ansvar”.

Tror Wikström och andra debattörer att asylsökande med släktingar och landsmän redan i Tyskland eller Sverige kommer att ta hänsyn till en fördelningsnyckel och söka sig till Estland eller Kroatien? Jag tror inte det. Och vad händer med dem som får avslag? Wikström verkar tro att folk som vill fly från elände snällt accepterar ett avslag och återvänder till eländet.

Tror inte Wikström och andra som, orealistiskt, förespråkar asylansökningar på ambassader utanför EU, att människor efter att ha fått avslag skulle vända sig till människosmugglare? Som fortfarande skulle att ha fulla orderböcker och kunna fylla rangliga båtar, varvid inget alls vore vunnet.

© denna blogg.

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1.

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Han har skickat delar av sin korrespondens med sin fru, Migrationsverket och Sveriges ambassad i Abu Dhabi, där hans fru, som vi kan kalla Mai, lämnat in sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige. Det här handlar allstså om hur han försöker ordna så att hon ska få tillstånd att komma till Sverige på grund av anknytning till honom, som vi kan kalla Johan. Här är hans brev till sin fru, skickat den 22 juli:

Darling Mai,

I have paid for my ticket to Dubai and back.

Now I am very unhappy. I have spent a lot of time trying to find out if there is something wrong with your application. I contacted a lawyer and asked for help with my contact with Migrationsverket in Sweden. She told me what questions I should ask.

13 June I sent all the questions to Migrationsverket.

22 June I sent a copy of the mail to a woman in Sweden that has done some work for Migrationsverket. And I found out that I (a male Swedish citizen who wants to live with his wife) have no priority compared to non-Swedish citizens and can expect waiting even several years for the permit.

24 June I sent the same questions again from my ship to Migrationsverket because I didn’t get any answers on my mail.

10 July I sent the same questions from my home to Migrationsverket because I didn’t get any answers on my mail.

16 July Migrationsverket answered my first mail and told me that the application was registered.

22 July Migrationsverket answered my second mail. They told me that the application was registered on the 11:th of March. But they also told me that the application is still atnthe embassy in Abu Dhabi!!!

The reason is that you have NOT been on the Embassy for the interview!!!
The application has been in Abu Dhabi for 4 month waiting to be completed!!!

And I’m still waiting for the answers on my third mail.

Mai!

Didn’t your friend read the mails that you received from Migrationsverket in Marsch so he could explain to you what you must do?

Every week there is about 2500 people from Syria, Iran, Iraq, Afghanistan, Somalia and so on coming to Sweden. Some have reasons to apply for asylum, some just want to live here because the Swedish government guarantees them a lifelong supply of money for the living. And almost everyone is getting a permanent residence permit.

When it comes to applications like ours – woman marries a Swedish man – we seem to be placed at the end of the queue. That’s the way it is and there is nothing that I can do about it.

I will fly to Dubai in the beginning of next week (28:th of July) so we can go to the Embassy together. Can you call the Embassy and make an appointment for next week?

But with all this people coming to Sweden every week we can’t expect our application to be approved until – maybe at best – sometime the next year. Maybe it is better that we cancel the application and you come and live in Sweden using the same kind of visa that you used when you visited me last time? Maybe it’s possible for you to go to Denmark and renew the visa once a month – I’m investigating this.

Another option is to buy you a Syrian citizenship and then you will get permanent VISA within one hour on the Migrationsverket in Sweden. The cost for this is very cheap compared to the cost of – in worst case – the ticket for going back to Dubai or Denmark every month/every three month to renew your visa. The problem with this is that you look Chinese and not Syrian!

The next option is that you don’t go back to Dubai after your one month/three month visa to Sweden has expired. That is, of course, against the law, but I really don’t care. You are my wife and it’s my fundamental human right to live together with you!

The last option(s) is that I move to Dubai/China.

As always: please don’t forget that I love you!

Kisses, Johan

I del 2 har Johan anlänt till Dubai och fortsättningen på hans historia följer i ett kommande inlägg.

© denna blogg.

Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!”

Läs först Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare! och de texter som länkas till i den texten!

En anställd, vi kan kalla vederbörande Guru, vid en av magistraterna i Finland, kommenterar ”fallet Lasse Odrup”:

För det första syns medborgarskapet alltid i de utdrag som vi ger. Det kommer automatiskt. Det är mycket vanligt att folk som ansöker om pass hämtar dylika utdrag, just för att bevisa att de är bosatta i Finland. Men man kan ju fråga sig varför det inte syns i Skatteverkets uppgifter då att en person är svensk medborgare – för dubbelmedborgarskap är ju möjligt, precis som påpekats i tidigare text. Kanske personen i fråga borde ha ansökt om ett svenskt pass först, exempelvis vid den svenska ambassaden i Åbo (eller någon annanstans, om det finns någon som är närmare Pälkäne) och sedan gått med det passet och skaffat sitt ID-kort. Då hade de ju haft svart på vitt. Byråkrati är toppen!

Det här med medborgarskap beror långt på vad människan själv meddelar (läs: bevisar). En finsk medborgare som har fått något annat medborgarskap måste själv uppvisa intyg över det (pass, beslut eller registerutdrag). En person som är svensk medborgare och samtidigt medborgare i något annat, icke-nordiskt, land har knappast någon nytta av att använda sig av det andra landets medborgarskap då han eller hon registrerar sig i Finland i och med att det då krävs EU-registrering hos polisen eller uppehållstillstånd. Nordiska medborgare däremot får flytta fritt. Så jag utgår liksom från att herrn i det nämnda fallet har flyttat permanent till Finland i egenskap av svensk medborgare och att det är det medborgarskapet som är registrerat för honom. Och nu försöker han få nytt svenskt pass, eller ID-kort.

Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!

Kommentar: Ordet ”råddar” är finlandssvenska och betyder ungefär ”rör till det”.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars 2014).

Och läs sedan denna hisnande, otrolig, helt galet sanslösa historia, berättad av Lasse Odrup, före detta svensk medborgare (?!), numera statslös:

Förra veckan gjorde jag ett nytt försök att förnya mitt svenska nationella ID-kort på passexpeditionen i Karlstad, något som förra gången gången misslyckades eftersom jag hade ett intyg med mig från Finland som inte visade att jag är svensk medborgare utan bara (!) att jag är permanent bosatt i Finland. Med mig hade jag nu min syster som var beredd att intyga att jag är hennes bror, född i Nicolai församling i Örebro samt ett intyg om att jag är permanent bosatt i Pälkäne, Finland.

Systern godtogs, men tyvärr visade sig den finska magistratens nya intyg också vara utan värde på mitt medborgarlands passexpedition eftersom det inte framgick av det att jag är svensk medborgare. Den svenska försäkringskassans intyg om att jag är svensk medborgare ansågs inte tillräckligt.

Handläggaren: Vad vet jag, du kan ju ha sökt finskt medborgarskap!
Jag:  Jo, men det är ju faktiskt tillåtet med dubbla medborgarskap.
Handläggaren: Visst, det vet jag.

Handläggaren letar under några minuter i reglementet men hittar inte någon paragraf som säger att Finland (!!!) måste intyga mitt svenska medborgarskap och det är hon också ärlig nog att erkänna. Men:

Handläggaren: Vi hade för ett tag sedan ett fall motsvarande ditt och då följde det med en finsk blankett som sade att vederbörande var svensk medborgare och då måste vi nog kräva motsvarande av dig. Dessutom måste du fylla i de här blanketterna om din eventuella anknytning till Sverige, uppgifter om din mor och far, deras personnummer, var och när de gifte sig, under vilka perioder du vistats i Sverige och av vilken anledning samt naturligtvis dina vistelseorter.
Jag (lätt uppretad): Jag måste alltså ansöka om det svenska medborgarskap som jag redan har?
Handläggaren: Nja, men det finns bestämmelser, särskilt som du i våra register står som utflyttad med röd text. I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.

Bilagan om mina vistelser i Sverige blev rätt diger och förhoppningsvis är det någon byråkrat som läser att jag till exempel bodde i Örebro 1951-1962, var elev vid Infanteriets stridsskola Borensberg 1982-83 syftande till att bli kompanichef, besökte Halmstad sommaren 1964 och genomgick Militärhögskolan vid Valhallavägen Stockholm 1986-87 syftande till till att bli bataljonschef.

Jag glömde redovisa att jag med mina föräldrar besökte Seebruck i Bajern 1975 men jag litar på att svenska myndigheter accepterar det som godtagbar utlandsvistelse.

Lasse Odrup
Statslös
Före detta rikssvensk bataljonskommendör vid den synnerligen rikssvenska skyttebataljonen nr 201.

P.S. 1 Riktigheten i ovanstående berättelse intygas av Monica Nilsson, syster, och Eva Odrup, hustru.
P.S. 2  Och det som retade mig mest var att jag måste ange när mina föräldrar gifte sig och vilket namn min mor hade innan hon tydligen blev en ärbar kvinna m m.

Kommentar: Dumheten har slagit rot som ogräs i landet Lagom, och går nog inte längre att utrota. Eftersom svenska medborgare som bor i de nordiska och baltiska länderna inte längre kan ansöka om nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, måste de åka till Sverige för att ordna det. När Lasse Odrup i februari i år försökte skaffa sig ett pass reste han och hans hustru till Karlstad i Sverige, hans gamla hemort. Men på just ovannämnda passexpedition i just Karlstad blev det även då tvärstopp.

Läs hela den absurda texten här!

© denna blogg. Vid ev citat, var god länka till detta inlägg.

Ska jag om tre år behöva skriva en artikel med rubriken: ”Svenskfödd tvångsdeporterad på grund av anställning”?

Jag har tidigare skrivit (bland annat i Svenska Dagbladet) om fallet med Helena på Finlands ambassad som under sina snart fem år i Sverige inte fått folkbokföra sig här. Läs alltså först:

Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – 5 april 2014
Om ”blågul armbågsbjudning” – 9 april 2014

Den senaste turen i den här farsartade historien är att det nu kommit en ordentlig kalldusch från det svenska utrikesdepartementet, UD. I en cirkulärnot daterad den 8 april 2014, anser de sig plötsligt ha rätten att definiera vem som är lokalanställd och inte och hur länge dessa – i deras ögon – icke-lokalanställda får vara anställda vid ambassader! De kräver nu både ”work permit” och ”residence permit” och fan och hans faster. I mejlutskicket ser man att noten gått till alla ambassader i Stockholm: Kongo, Mongoliet och Finland dras alla över samma kam.

Locally employed staff should be either Swedish citizens or permanent residents, i.e. registered with the population registry. The local recruitment of non-Swedish citizens is only accepted if the employee holds a residence permit and work permit issued by the Migration Board valid for the whole duration of the employment.

Det här påhittet torde, förutom mot Wienkonventionen, i allra högsta grad strida mot alla nordiska avtal och konventioner om fri rörlighet!

Man kan sannerligen undra hur man i Sverige kan göra så här?! Det börjar kanske bli dags att föra upp frågan till Europakommissionen eller Europadomstolen?

Jag är inte ensam om att förvånas över vilka rättigheter Sverige tar sig. Kommer Sverige nu att slänga ut Helena ur landet efter tidsfristen på åtta år som regeringen via UD plötsligt hittat på? Ska jag om tre år behöva skriva en artikel med rubriken: ”Svenskfödd tvångsdeporterad på grund av anställning”?

Det är också lite udda att UD länkar till Skatteverkets sida där det står:

Du som är lokalanställd vid en utländsk beskickning eller ett lönat konsulat ska deklarera och betala skatt i Sverige.

Det skulle Helena nog gärna göra om de bara tog emot hennes skatter…

Notera också att man på svenska UD inte kan stava korrekt! På engelska skriver man ”circular”, inte ”cirkular”, trots att det kommer upp ett rött streck under ordet som visar att det är felstavat! Dessutom kan nämnas att cirkulärnoten – the circular note – skickats ut som ett helt öppet Word-dokument som man kan ändra i hur som helst… Sverige, den humanitära stormakten – är i sanning fantastiskt!

© denna blogg! Vid citat eller vid uppföljning av fallet, var vänlig ange källan!

 

En migga: ”I intervjun från ambassaden står det bland annat att ”the parents had sold their land to get the money for the son’s travel. The plan for the future is that for the son to support the family and children.”

En migga om ett av de otaliga asylbedrägerier som miggor har att göra med mer eller mindre dagligen:

Ensamkommande som inte är så ensamma

En pojke dyker upp i Sverige och söker asyl. I det här fallet är det inte någon tvekan om att pojken är ung, han har inte ens blivit tonåring ännu. Pojken berättar att han är från Afghanistan, noga räknat från Ghazni. Nu kan pojken visserligen inte beskriva var någonstans det ligger eller hur det ser ut där, men han kom från en by som låg ”utanför”.  Så här lät det under utredningen och ungefär likadant låter det också under andra muntliga utredningar i liknande fall.

O är vi på Migrationsverket, S är den sökande, G är den gode mannen

O: Vet dina föräldrar om att du är i Sverige?
S: Jag vet inte om de vet eller inte.

O: Har du haft kontakt med dina föräldrar sedan du lämnade Afghanistan?
S: Nej jag har inte haft någon kontakt med dem.

O: Hur kommer det sig att du har åkt hit helt ensam?
S: I och med att det var mycket strider där så lämnade mamma mig hos en smugglare. Inte mot betalning. Han ville ta mig till Italien.

O: Har du någon möjlighet att kontakta dina föräldrar?
S: Jag har ingenting. Inga möjligheter, inga telefonnummer eller så. Jag har bara ett telefonnummer som är till min bror.

och lite längre fram i protokollet…..

O: Ville du åka hit till Sverige?
S: Jag ville egentligen inte lämna dem men min mamma tvingade mig. Hon fick mig att acceptera. Hon sa att jag var ung och hade en framtid framför mig.

och lite längre fram i protokollet…..

O: Hur kommer det sig att du kom just till Sverige?
S: Jag vet inte.

O: Vem bodde du med i Afghanistan?
S: Mina föräldrar.

O: Dina syskon med?
S: Ja.

O: Din brors fru med?
S: Ja.

O: Och hennes barn med då?
S: Ja.

O: Bodde ni i samma hus?
S: Ja.

O: Har du några andra släktingar i Afghanistan? Mormor eller farmor?
S: Det vet jag inte.

och lite längre fram…

O (till god man): Har ni försökt få tag på hans föräldrar?
G: Nej vi har inte kommit längre än så här.
S: Jag hade velat veta hur ni kan hitta min familj.

O: Visste din mamma att du skulle till Sverige?
S: Ja, vi hade pratat om det.

O: Om att åka till Sverige?
S: Ja.

O: Vet du om din familj planerar att åka hit också?
S: Nej de ville bara skicka mig.

och lite längre fram….

O: Kan du berätta hur du har rest till Sverige?
S: Jag kan inte berätta så mycket om det. Jag vet inte hur jag har kommit hit.

O: Vet du vilka länder du har passerat?
S: Ett land, det heter Italien.

O: Hur länge var du där?
S: Kanske en vecka.

O: När du åkte från dina föräldrar hur åkte du då? Med bil, buss eller flyg?
S: Jag vet inte.

O: Kommer du inte ihåg?
S: Nej.

Så det blir PUT. Fast i det här fallet blir det på synnerligen ömmande omständigheter i stället för på skyddsbehov.

Och sex månader efter PUT kommer följande skara till en svensk ambassad i den delen av världen (inte Afghanistan): modern, två syskon, en vuxen broders hustru och tre brorsbarn. Summa sju personer. Och i deras intervju från ambassaden står det bland annat följande:

The parents had sold their land to get the money for the son’s travel. Their plan for the future is that for the son to support the family and children.

Och sonen är idag, om id-handlingar och familjebevis är äkta, tolv år gammal. Så vad det handlar om är att summa åtta personer som under överskådlig framtid ska vara totalförsörjda i Sverige. De måste nämligen börja med att lära sig läsa och skriva på sina egna språk.

Kommentar: Så var det med det stackars ensamkommande barnet. Som långt ifrån är det enda som sänds hit för att försöka hämta hit resten av familjen och – helst – släkten som vill bli försörjda i Sverige. Trots att det finns de, som med emfas förnekar att det finns sådana fall…

Migrationsverket bör dock i detta – och liknande – fall agera i enlighet med utlänningslagen: när barnets anhöriga nu har påträffats ska verket återkalla PUT samt sända barnet hem till Iran (inte Afghanistan där han med all sannolikhet aldrig ens satt sin fot), där familjen och släkten bor, för att återförenas med dem där. I enlighet med utlänningslagen, alltså. Varken barnet eller släktingarna har ju några som helst asyl- eller skyddsskäl utan syftet med att sända hit pojken var – som de själva tydligt uppger i sin ambassadintervju – att de ska få försörjning i Sverige. Inget annat. Och, så vitt jag känner till, har Sverige ännu inte infört ”försörjningsinvandring”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt

Voj, voj ändå (finlandssvenskt uttryck)! Det är inte utan att man börjar tycka att det är tur att Centerpartiet är så litet att partiets förslag på invandringsområdet – trots att det agerar stort och ganska högljutt – inte kommer att få något verkligt genomslag någonstans. Och att partiet kanske (troligen) inte ens kommer att vara representerat i riksdag och regering efter nästa val.

För nu har det återigen, precis som förra gången när partiet förordade helt fri invandring, snurrat till riktigt ordentligt. Det är trist och beklagligt.

Om centerpartisterna hade brytt sig lite grann om att ta del av andra uppgifter än vad de själva brainstormar fram i sina egna inre kretsar; om de hade bemödat sig om att skaffa fram grundläggande och allsidig information och tagit del av den (vilket alla kunde ha gjort genom att läsa miggornas berättelser i Inte svart eller vitt utan svart och vitt eller genom att söka på ordet ”migga” på den här bloggen) så hade de förslag och åsikter de fört fram bland annat här inte kommit till!

En centerpartistisk ståndpunkt lyder så här:

Centerpartiet är för en öppen och generös flyktingpolitik. Vi tycker att det är viktigt att människor som flyr undan krig och förtryck ska ha möjlighet att hitta en fristad här.

Det är tämligen floskligt, om man tänker igenom vad som faktiskt sägs, nämligen ungefär:

Centerpartiet är för en i det närmaste fri och skattemedelsförsörjd asylinvandring. Vi tycker att det är viktigt att människor som flyr undan krig och förtryck ska ha möjlighet att komma just till Sverige.

För att analysera och problematisera kring det centerpartistiskt sagda så kan man grubbla över:

1) Hur stort ska Migrationsverket bli för att kunna ta emot och utreda (!?) samtliga som säger sig ”fly undan krig och förtryck”?

Redan nu torde verket ha kring 3.500 anställda, ska det antalet ökas till 7.000? Eller till 10.000? Var finns de som skulle klara av jobbet? Varifrån ska pengarna till deras löner tas?

2) Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?

Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?

Ytterligare ett svårbegripligt förslag från Centerpartiet:

Invandrare ska kunna återförenas med sina äldre anhöriga: föräldrar, mostrar eller fastrar, så länge de själva står för deras kostnad. Kravet är att man ska teckna försäkring för att täcka sjukvård och äldreomsorg.

Ett sådant här uttalande borde någon absolut ha stoppat innan det nådde offentligheten! Det är direkt pinsamt att ta del av så oklart formulerade, tillika verklighetsfrämmande och omöjliga idéer!

1) ”Invandrare”?

Vad menas med ”invandrare”? Finländare? Greker? Iranier? Mongoler? Afghaner? Arbetskraftsinvandrare? Redan härvarande anhöriginvandrare som också vill hämta hit sina släktingar som inte redan är här?

Varför mostrar eller fastrar? Är inte det orättvist att tvingas välja den ena eller den andra ifall man har både mostrar och fastrar? Och hur är det med mostrarnas och fastrarnas eventuella makar/sambor/särbor? Morbröder och farbröder måste väl i jämlikhetens och rättvisans namn också få komma till Sverige? Plus deras makor/sambor/särbor. Och hur hade Centerpartiet tänkt att man skulle göra med deras barn, alla kusiner? De måste ju också få komma till Sverige; inte kan väl mostrar och fastrar tvingas lämna sina barn, de stackars kusinerna, vind för våg i hemländerna? Sedan fortsätter ju detta i evighet med släktingarnas anhöriga och släktingar, deras anhöriga och släktingar och… Var hade Centerpartiet tänkt dra gränsen?

2) ”…så länge de själva står för deras kostnad. Kravet är att man ska teckna försäkring för att täcka sjukvård och äldreomsorg.”

Vilka menas med ”de” och vad menas med  ”deras” (syftningsfel!)? Är det invandrarna (vilka de nu ska anses vara) i Sverige som ska stå för alla sina släktingars kostnader eller är det släktingarna själva som ska göra det? Var kan man förresten teckna sådana försäkringar som Centerpartiet hänvisar till? Finns det verkligen bolag som tecknar försäkringar åt folk som måste betala kring 3.700 kronor för ett icke-subventionerat  läkarbesök, kanske uppåt en miljon kronor eller mer för en icke-subventionerad by pass-operation och kring 10.000 kronor eller mer för en icke-subventionerad ambulansfärd? Och skulle ett sådant försäkringsbolag stå för kostnaderna för icke-subventionerade rullatorer, hörapparater, kryckor etc och vad mediciner kostar ”på riktigt”?

Eftersom Centerpartiet talar om att försäkringar måste tecknas och partiet därmed måste ha tagit reda på att försäkringsbolag som skulle teckna sådana försäkringar existerar, så vore det intressant att veta vad premierna skulle bli till exempel för mor- och farföräldrar med diverse sjukdomar som astma, diabetes, hjärtproblem m.m. Och för kusiner med cancer, HIV eller njurproblem. En plats på ett äldreboende kostar rätt mycket, täcker de här försäkringarna den kostnaden också?

Ska ungdomarna (kusinerna och/eller om man har väldigt unga mostrar, fastrar, morbröder och farbröder) gå i skola i Sverige (vi har ju skolplikt)? Vem ska betala skolavgifterna på uppåt 100.000 kronor eller mer per år? Ska vuxna släktingar gå på SFI-undervisning? Det är redan nu stor brist på lärare, hur ska man skaka fram lärare som inte finns? Och vem ska ”stå för” dessa kostnader? Det framgår inte av förslaget.

Det ter sig inte riktigt som om Centerpartiet har tänkt ordentligt på vad de själva menar med att ”de själva ska stå för deras kostnad”…

Och hur ska alla gamla föräldrar och alla mostrar, fastrar, morbröder och farbröder (och kusinerna, förstås, som väl i den centerpartistiska generositetens namn inte kan lämnas kvar i hemländerna) finna sig tillrätta här? Ska integrationsminister Ullenhags allehanda integrationsprojekt gälla dem också? Vem betalar? Och vad händer om de hitkomnas släktingar inte längre vill/kan försörja dem, och om dessa släktingar inte har fått jobb och kan försörja sig själva?

Centerpartiet säger också att:

Vi skulle vilja införa en ”sista länken”, dvs titta på en ökad anhöriginvandring. Och då tror vi – och tycker vi – att det är rimligt att de som bor och arbetar här i Sverige också tar ett större ansvar för deras grundläggande service.

Barn till invandrare ska kunna ha sina mor- och farföräldrar här om önskemål om det här finns. Invandrare ska kunna återförenas med sina äldre anhöriga.

Centerpartiet vill, som ett av få partier, öppna upp möjligheten för fler att komma till Sverige. Då är det viktigt att också se till att ansvaret delas.

1) I det här uttalandet heter det ”deras grundläggande service”.

Vad menas med det? Vad är ”grundläggande service”?

2) ”…att det är rimligt att de som bor och arbetar här i Sverige också tar ett större ansvar”.

Exakt vad menas med att ”de som bor i Sverige tar större ansvar”? Vilka som bor i Sverige? Alla, dvs hela befolkningen som bor och arbetar här? Invandrare som bor i Sverige? Hur ska det bli med alla de invandrare som inte jobbar och därmed inte kan ”ta ansvar” för alla sina släktingar som eventuellt vill komma till Sverige, inte ? Vilka?

Exakt vad menas med ”ett större ansvar”? Det är otroligt vad detta ”ta ett större ansvar” och ”ta ansvar” används flitigt i den svenska debatten! Men vad det betyder verkar ingen riktigt veta. Hur kan någon människa eller något parti ta sig rätten att förvänta sig att någon annan ska ”ta ansvar” för vad människan/partiet propagerar för? Och varför skulle någon ta ansvar för något som han/hon inte själv kan eller vill ta ansvar för? ”Det grumligt sagda är det oklart tänkta” (parafras på ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”), det borde Centerpartiet ha tänkt på.

Vidare vill Centerpartiet:

underlätta för flyktingar i krigsområden att söka asyl på svenska ambassader i närområden eftersom de annars är utlämnade åt flyktingsmugglare för att kunna ta sig hit.

Det här kräver en helt egen kommenterande text! Det är så många aspekter som gör att den här tanken – eller egentligen det här förslaget (som tanke betraktad i sig inte dum) – skulle vara totalt omöjligt att genomföra, och Centerpartiets  presentation av förslaget visar på djup okunskap (eller slarv!) och oförmåga att göra relevanta konsekvensanalyser.

Till slut: Jag beklagar att man inom Centerpartiet inte tar sin politiska makt – om än alltmer krympande – och sitt ansvar (här är användningen av orden ”sitt ansvar” legitimt!)  på större allvar. Att framföra en mängd oklara förslag och visioner som inte bygger på verklighetsförankrad research och analys är inte värdigt ett politiskt parti.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!!

Efter att texten Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot? skrevs (läs den gärna  först), har följande uppgifter inkommit. Det är P4 Norrbotten i inslaget Hungerstrejkens talesperson hoppfull förmedlar följande sensationella information:

Ahmad Khalil säger att han har haft kontakt med fyra kvinnliga afghanska parlamentsledamöter, som kommer att besöka Sverige snart och som har lovat att ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas* situation med den svenska riksdagen.

– Och en delegat från afghanska ambassaden har också lovat att ta upp saken med de svenska myndigheterna.

* (SR borde veta att det handlar om asylsökande!)

1. Ett antal personer från Afghanistan söker asyl eller skydd i Sverige. De hävdar starka skäl för sina ansökningar och i princip alla säger att de aldrig kan återvända och om de tvingas tillbaka till Afghanistan så kommer de att torteras och/eller dödas.

2. En del av dessa personer är Dublinärenden och deras asylskäl ska prövas i de EU-länder dit de först anlänt. Andra har inte fått slutliga svar på sina asylansökningar i Sverige. En del har fått besked om att de inte anses ha asyl- eller skyddsskäl och ska utvisas, det vill säga att de ska återvända till sitt hemland.

3. Denna blandade grupp bestämmer sig för att hungerstrejka och kräva att få uppehållstillstånd i Sverige. Även de, som redan fått avslag i två instanser i enlighet med den svenska asylprocessen… De får stöd av en mängd ”hjälpare”, inklusive svenska riksdagsledamöter, som genom sin blotta närvaro åtminstone indirekt uppmuntrar de hungerstrejkande att försöka utpressa sig till uppehållstillstånd trots Dublinförordningens bestämmelser och oavsett vad svenska myndigheter och domstolar beslutat.

4. Migrationsverket meddelar de hungerstrejkande lite lamt att man inte kan utpressa sig till uppehållstillstånd, att beslut om utvisning inte ändras om man hungerstrejkar. Men påhejade av ”hjälpare” och medier som, medvetet eller omedvetet, inger falska förhoppningar, ligger männen (och några kvinnor) ändå kvar under flera veckor.

5. I stället för att Polisen resolut hade dragit in strejktillståndet och hungerstrejklägret därmed hade upphört att existera, har man låtit det hela pågå under flera veckor och både ambulanser och sjukvård har blandats in. Till slut har man ändå i samråd med Migrationsverket – som egentligen inte har något med saken att göra (utom att några av de asylsökandes ärenden ev ligger hos dem, om de inte redan ligger hos en migrationsdomstol) – kommit fram till att man ska börja ”förhandla” med de hungerstrejkande. Trots att det inte finns något att förhandla om…

6. Nu inträffar det ytterst märkliga, något som måste vara unikt och en ny milstolpe i svensk asylinvandringshistoria:
Afghanska asylsökande hävdar att de måste ges skydd mot sitt hemland, Afghanistan. De kräver därför att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu händer det märkliga, att dessa personer som söker skydd mot Afghanistan, vänder sig till Afghanistans ambassad och till afghanska riksdagsledamöter för att få hjälp!!! Och de får också löfte om hjälp av sitt lands representanter, att ta upp deras ärenden svenska riksdagsledamöter (som absolut inte har rätt att lägga sig i dessa eller andra fall som hanteras av självständiga myndigheter) för att de ska få stanna i Sverige!!!

Det måste vara världsunikt att asylsökande pressar svenska myndigheter och domstolar att ge dem uppehållstillstånd genom hungerstrejk och när det inte lyckas vänder de sig till företrädare för det land de flytt ifrån för att dessa hemlandsrepresentanter ska ta upp deras asylkrav med den svenska riksdagen! Det är ju rent absurt, rent farsartat!

Nu måste man väl ändå, bland de (o)ansvariga på asylområdet i Sverige, börja inse att något är allvarligt skevt här. Inte ens svenska medier, Migrationsverket, Polisen, riksdagen och den svenska regeringen kan låtsas som det regnar! Det måste det finnas en gräns också i Sverige för vad man kan acceptera.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Svenska ambassadanställda: ‘Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge.’

I åratal har miggorna gjort sig hörda på min blogg. Några anställda vid hem för minderåriga asylsökande och En socialsekreterare har också skrivit. Och en migga har berättat om förtvivlade samtal från socialsekreterare. Det är skrämmande berättelser, och hade i de flesta andra länder, troligen i alla andra länder och inte minst i våra nordiska grannländer, fått åtminstone någon att reagera. I Sverige bryr man sig inte. Eller är helt enkelt inkapabla att upprätthålla den lagstadgade, reglerade invandringen.

Nu har turen kommit till UD och ambassaderna att börja höra av sig. Ett tredje kritiskt och frustrerat mejl på kort tid från detta håll har nu nått mig. De två tidigare vågade inte låta sig publiceras ens anonymt… Så illa är det ställt i åsikts- och yttrandefrihetens Sverige. Så gott som alla som har viktiga saker att berätta är rädda! Läs och begrunda vad flera personer vid fyra olika svenska ambassader gått samman och undertecknat:

Vi har nu en ny regering och en ny riksdag där ett parti som är kritiskt mot invandringspolitiken är representerat. Det är inte märkligt att det är så. I snart tolv år har jag som skriver detta arbetat med invandringspolitik, dels på departementen i regeringskansliet, dels också provat på det i praktiken på Migrationsverket och på diverse utlandsmyndigheter (ambassader och generalkonsulat). Således tycker jag mig ha en ganska god överblick över läget inom invandringen till Sverige.

Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge. Jag vill nu bara dra några enkla exempel från de ansökningar som kommer in vid den ambassad där jag för närvarande arbetar.

Vi har stora mängder ansökningar om uppehållstillstånd för studier. Vi har så stora mängder varje år så att till och med etablerade länder som USA och England undrar varför. Det är naturligtvis inte utbildningskvalitén som avgör utan hur lätt det är att få uppehållstillstånd för studier i Sverige. Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga (i ett av världens mest korrumperade områden).

Sedan har vi anhöriginvandringen från samma region. Tvångsäktenskap, referentpersoner med brottslig historik (numera slår inte Migrationsverket i misstanke- och brottsregistret för dem som vill importera personer från utlandet), skenäktenskap och mot sin vilja traffickade personer får nu alla uppehålls- och arbetstillstånd med verkets goda minne. Och många av dessa slussas sedan vidare till resten av EU-länderna, som har mer seriös invandringspolitik.

Var är seriositeten för de sökande som drabbas? Med dem som tvångsbortgiftes? Med de andra EU-länderna som får ta emot de oseriösa sökandena som Sverige släpper in? Hur blir Sveriges rykte som rättsstat? Och när ska detta sluta? Någon gång måste Sverige bli seriösa i sin invandringspolitik! Flum som visioner, som tydligen Migrationsverkets generaldirektör ägnar sig åt, hör bäst hemma i frikyrkan. Man måste se realiteten nu, väljarna har faktisk gett en signal åt politikerna att se över invandringspolitiken.

Personal från UD och Migrationsverkspersonal vid fyra olika svenska ambassader.

© Denna blogg.