En migga: ”Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!”

Är det inte snart dags att börja ta miggornas (med flera) rapporter här på bloggen på allvar?

Jag har förmedlat dem i åtta års tid men bara några få gånger genom alla år kontaktats av en riksdagsledamot som ville veta mer. Och inte bara miggorna har rapporterat utan också poliser, ambassadanställda, HVB-personal, familjehemsföräldrar, folk från kyrkan och jag själv (sedan maj 2005). Några ytterst få gånger har alltså någon av dem som är arvoderade av folket för att på bästa sätt styra Sverige hört av sig, trots att det idag finns sammanlagt 2.958 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, varav många är så horribla att de hade fått vilket annat lands riksdag, regering, migrationsmyndigheter, polisväsende, eventuella försäkringskassor och eventuella arbetsförmedlingar samt socialbyråer och domstolar att omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att rätta till galenskaperna.

Vad är det för fel på er, riksdagsledamöter? Vad är det för fel på er som sitter i regeringen idag och er som satt där 2006-2014? Och på Migrationsverkets tidigare och nuvarande generaldirektörer? Varför har ni inte lyssnat på dem som lämnat uppseendeväckande uppgifter i stället för att år efter år köra på mot avgrunden i 180 knyck med både skygglappar och öronproppar?

En migga kommer här med ännu fler katastrofala uppgifter – som inte heller verkar vara kända bland de ”ansvariga” – med anledning av inläggen Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå, den 23 juli och Folkbladet: Systemskifte för migration den 28 juli:

Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!

Ja, man får ont i magen när man läser domen från förvaltningsrätten i Umeå! Jag tappar också lusten att betala skatt.

Jag har stött på den här ”generositeten” tidigare, men då har det varit socialtjänsten som beviljat bidrag till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut. Alltså personer som inte har tillstånd att ens vistas inom Sveriges gränser. Jag vet också att frågan har lyfts till riksdagspolitiker men de verkar inte förstå och se att det är något problem; ingen har i alla fall sett till att det blivit någon ändring.

Sedan har vi ju även personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och på så sätt fått fyra sista siffror. Har man dem så funderar ju ingen på om personen har rätt att vistas i landet eller ej. Man kan uppenbarligen fortsätta att leva i landet utan uppehållstillstånd men med personnummer som inte spärras utan fungerar, och därmed har man tillgång till hela socialförsäkringssystemet.

Jag vet också att vissa kommuner beviljar bistånd till personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. Det kan ju knappast ha varit tanken från politiskt håll när man lättade på det regelverket. Men har riksdag och regering satt en gräns så låg som 13.800 kronor brutto i månaden i lön för att man ska kunna beviljas arbetstillstånd, så måste riksdag och regering ju ha insett att det blir problematiskt för personen att försörja sig på den lönen i Sverige. Särskilt om det följer med en familj också.

Även de som fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare och sedan funnit att det inte finns något jobb när de kommit hit, får märkligt nog socialt bistånd i vissa kommuner. Det kan ju inte vara rätt, de ska ju rimligen återvända hem istället. Och behöver de hjälp med hemresan så ska de förstås hänvisas till sitt eget lands ambassad.

© denna blogg.

Det går inte att lita på svenska journalisters löften om anonymitet och källskydd

I programmet Medierna i SR P1 togs följande ämne upp den 1 juni: Riskerat källskydd och strid om enad etik. Det handlar om fall där journalister genom okunnighet, slarv eller sensationslystnad inte levt upp till löftet till dem de skrivit om att dessa skulle åtnjuta full anonymitet och att journalisten skulle respektera källskyddet. Där de, som sagt av okunnighet, slarv eller sensationslystnad rapporterat på ett sätt som skadat de mäniskor som visat journalisterna förtroende och som trott på försäkringar om att de inte skulle kunna spåras och/eller kännas igen.

Här på bloggen har ett antal miggor, personal på HVB-hem, ambassadanställda och socialsekreterare, handläggare på Förskringskassan kommit till tals sedan snart sex år och ingen av dem har någonsin avslöjats. Ingen har ens kunnat ana vilka de personerna är, som anonymt (på riktigt ”anonymt” och med äkta källskydd!) har skrivit och berättat saker som ofta haft stort allmänintresse! detaljer utan betydelse för själva texten har ändrats, platser och kön har bytts ut ibland, ibland inte – allt för att ingen ska kunna ens gissa vem som kan ha varit uppgiftslämnare.

Många (OBS! Givetvis inte alla!) journalister är tyvärr slarviga, inte tillräckligt pålästa, inte tillräckligt osjälviska (tvärtom!), har inte tillräckligt god journalistisk hederlighet och etik för att se till de intervjuades eller omskrivnas bästa i känsliga fall. Stora bildbylines ska de ha, och texterna hoppas de ska kunna ge dem Stora Journalistpriset eller någon annan prestigefylld utmärkelse. Det är obehagligt och osmakligt.

Miggor, HVB-hemspersonal, FK-anställda, socialsekreterare, ambassadanställda – vilka ni än är därute: Vill ni berätta något och garanterat vara anonyma utåt så skriv till mig! 

”Best prediction of future behaviour is past behaviour”! Ingen som velat vara anonym utåt när den skrivit här på bloggen, har  avslöjats av mig på nära sex år så ingen lär avslöjas i framtiden heller! Jag har inget att vinna på att hänga ut någon, sätta någons liv i gungning eller rentav försätta någon person i fara. Jag har heller inget behov av några utmärkelser eller att framhäva mig själv på er bekostnad. Vill ni nå ut med viktig information om för allmänheten okända förhållanden så kontakta mig så publicerar jag era texter här på bloggen. Tack!

Till slut något om skillnaderna vad gäller de journalistiska reglerna i Sverige och Finland:

I de svenska etiska och publicistiska reglerna
kan man bland annat läsa:
• Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

För finländska journalister finns Journalistreglerna. Två av dem lyder så här:
• Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
• Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

I Sverige, där sällan någon anses ha personligt ansvar eller bära personlig skuld för något, talar man om ”Massmediernas roll i samhället” – diffust och opersonligt.

I Finland, där personligt ansvar och personlig skuld gäller, talar man om att ”Journalister är i första hand ansvariga…”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!