En migga: ”Vi har nyanlända asylsökande som tror att de ska få pengar till sommarkläder; på deras bidragsansökningar kan det stå ”solhatt och solglasögon”.

I drygt åtta år har miggor här på bloggen berättat, rapporterat, informerat, upplyst om sin verklighet inifrån Migrationsverket och de tankar den har medfört.

En migga skriver så här idag – och tonen är lätt desperat:

Varför lyssnar ingen på oss som jobbar inom Migrationsverket? Vi ser framtiden och den är dyster. 160.000 har kommit 2015, ett antal har fått PUT och ett antal har återvänt till sina hemländer med minst 75.000 kronor på sitt konto beroende på familjeförhållanden. En irakier får 30.000 kronor för att återvända till sitt land och 15.000 kronor per barn men maximalt betalas det ut 75.000 kronor. Men resten då som är ca 100.000, vad ska vi göra med dem?

Ansvaret för att placera dem som kommit hit läggs på kommunerna. Varje kommun ska tvingas ta emot ett visst antal asylsökande beroende på storlek på kommunen. Jag var på ett möte med Arbetsförmedlingen och där berättades att kommunerna inte samarbetar för det finns helt enkelt inte lediga lägenheter för de nyanlända. Men det förekommer att kommuner hyr hela hus för att klara av de nya målen som är satta på varje kommun; kostnaden på vår ort gör att hyran kan ligga på 24.000 kronor i månaden för en villa för en familj.

Kostnaderna för Migrationsverket (=skattebetalarna) ökar för varje dag som går. De asylsökande kan söka särskilt bidrag för det mesta. De med dålig syn kan få bidrag till glasögon, en kostnad på 500-1500 beroende på synfel och båge de väljer. Det finns en gräns och vi kontrollerar givetvis vad de väljer. Mediciner står vi också för. Många tror att bara de har köpt något på apoteket så står vi för det och försöker få ersättning för allt från tandkräm till Alvedon. Men Migrationsverket ersätter inte precis allt… Kostnader för mediciner som är utskrivna på recept ersätts. Och vi står även för kostnaden för mediciner mot skabb…

Vi har nyanlända asylsökande som tror att de ska få pengar till sommarkläder; på deras bidragsansökningar kan det stå ”solhatt och solglasögon”. Vi avslår givetvis dessa ansökningar, men det får mig ändå att fundera på vad de asylsökande har för bild av Sverige – att allting är gratis för dem?

Att påstå att migrationen generar pengar till statskassan är en total lögn. Vi på Migrationsverket kan köpa in mobiltelefoner för 100.000 kronor (visserligen förra prat, men ändå), men om vi vill ha högre lön så är det kalla handen från chefen.

Kostnaden för att ta emot en asylsökande är astronomisk.

Person X anländer till Sverige och hamnar i samtal med ansökningsenheten. X blir placerad på ett tåg till Norrland. X inser att hen behöver busspengar för att kunna ta sig till Migrationsverket. X behöver också pengar till vinterkläder.

Ambulans utnyttjas ganska ofta; allt från en förkylning till ett illamående kan kräva ambulansfärd till sjukhus, enligt de asylsökande. På vår enhet kostar det 500 kronor per utryckning men jag vet att på större enheter likt Stockholm så kan det kosta flera tusen kronor per gång.

Vi på Migrationsverket tar emot ansökan om akutsjukvård och betalar tillbaka pengarna. Vi har uppskattningsvis kostnader på ca 5.000 kronor – 10.000 kronor extra per asylsökande, förutom mat, boende och dagersättning. Gångra det med 160.000 plus med dem som redan befinner sig i landet och åtnjuter samma förmåner. En pizza och Netflix täcker knappast den kostnaden, som Schyffert en gång påstod.

Räkna sedan in kostnaden för vad varje person på Migrationsverket kostar i löner, hyror för våra lokaler och allt annat som krävs.

Och den 1 juni träder ju den nya lagen i kraft som innebär att de vilkas ärenden blivit överlämnande till gränspolisen och som ska utvisas, inte längre får bo i de lägenheter som Migrationsverket hyr. Vi ska alltså avhysa dem och förklara för dem som bott tio år i våra lägenheter (utan att ha rätt att vistas i landet…) att deras bostad nu ska stå till förfogande för någon annan.

Vår migrationspolitik håller på att gå åt helvete och tyvärr är nog Sverigedemokraterna det enda parti som ser – eller åtminstone öppet erkänner – det. Jag funderade länge på om jag skulle skriva Sverigedemokraterna på grund av deras åsikter och historia, men jag är tvungen. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är de två partier som vaknat upp och insett att vårt asylsystem inte fungerar.

© denna blogg.

Inte för Sverige

Naiviteten och okunskapen, antalet felaktiga benämningar och begrepp samt allehanda sammanblandningar av olika ”rätter” (rättigheter) i Sveriges televisions sändning om id-kontroller den 4 januari, var öronbedövande. Allmänhetens skepticism mot medierepresentanter, politiker, riksdagsledamöter är redan stor och den kommer inte att minska.

Farhågor finns att det inte kommer att bli ett gott nytt år i år. Tyvärr.

Inte för Sverige och det svenska samhället med sina närmare 200 ”utanförskapsområden” och mängder av så kallade no go-zoner.

Inte för Sverige, som under en tid redan varit på väg mot den stora förändring som nu är ett faktum och som märks och syns genom stor social oro och rädsla bland allt fler.

Inte för Sverige där mordbränder, hänsynslösa rån, mord, våldtäkter och fruktansvärt beteende mot polis, ambulans och brandkår blivit vardagsmat, något som det verkar som om vi alla bara förväntas acceptera.

Inte för Sverige med allehanda mer eller mindre upprörande krav på att orealistiska religiösa hänsyn (gällande muslimer, kristna är det inte så noga med) ska tas.

Inte för Sverige där  bristen på bostäder, på lärare, på socialsekreterare är monumental.

Inte för Sverige vad gäller sjukvården och tandvården. Kapaciteten räcker långtifrån till för oss alla.

Inte för Sverige, vilket man inser om man förmår vara realistisk och inte sitter med huvudet bland molnen: för att möjligheter att integrera alla de hundratusentals asylinvandrade och deras anhöriga som kommit under bara de senaste tre, fyra åren (och alla dem som kommit tidigare…) är totalt obefintliga.

Och så har vi alla nya kostnaderna som skattebetalarna förväntas stå för samtidigt som pensionärer, handikappade, fattiga, sjuka får det allt sämre.

Det går att sitta i en tv-studio eller att ha en av skattebetalarna finansierad, välbetald riksdagsplats och vara okunnig eller ideologiskt färgad så till den grad att man absolut och totalt vägrar se verkligheten. Men vart ska de som inte har välavlönade jobb och poster ta vägen? Hur ska de klara sig som bor mitt i det elände som just dessa som sitter inne i värmen, nästan i symbios har skapat? Det är absolut ingen tröst att veta att även dessa personer kommer att drabbas av det som sker i det allt mer ohanterbara land de bidragit till att skapa. Det tar bara lite längre tid innan de drabbas, men också de behöver tand- och sjukvård, också de har barn som ska gå i en skola där allt annat än studiero och respekt för varandra råder. Också de – och deras barn – kan råka ut för grova brott som kan vara följden av det samhälle som Sverige blivit, där tonen och beteendet mellan människor blir allt råare.

Ett samhälle utan sammanhållning, utan en gemensam grund som omfattas av alla invånare, ett samhälle utan klara och tydliga normer och värderingar som inte bara existerar på papper utan också i verkligheten och i människors inre, det blir ett splittrat och farligt samhälle.

Där är Sverige nu. När svenskar släpper tanken på ”alla människors lika värde” och går till angrepp på olika sätt mot de invandrade. När asylinvandrare säger rent ut att de inte har en tanke på att 1) jobba här och 2) aldrig kommer att vilja integreras i det svenska samhället och 3) att de föraktar svenskar, då är splittringen ett faktum och läget är allvarligt och farligt.

OBS! Att det finns många asylinvandrade som åtminstone på ytan anpassar sig och som de facto kommer in i samhället, det är också ett faktum. Och det är givetvis bra. Men att integreras, att på riktigt och på djupet känna sig som en del av ett helt nytt land som man gör när man omfattar dess språk, historia och värderingar, det lär ta minst tre generationer. Och i ett land som inte betonar sin unikhet och sitt sätt att leva; där man inte visar stolthet över sitt lands kultur och traditioner och vill förmedla det, i ett sådant land har hitkommande från andra länder och kulturer inte en chans. I ett sådant land råder djungelns lag och det blir de svagare, de snälla och välmenande, de naiva och blåögda som drar de kortaste stråna.

Nej, något riktigt gott nytt år blir det inte. Inte för Sverige.

© denna blogg.