En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige.”

En migga skriver, bland annat apropå texten Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma, följande:

Svarte Petter

I den berömda sagan är de vuxna antingen upptagna med att sy kejsarens kläder eller sjunga klädesplaggens lov. Tills det lilla barnet säger att kejsaren faktiskt är naken. Sensmoralen är sedan att det lilla barnet inte får stryk för sina ord utan att de vuxna närmast gapar i munnen på varandra när de bekräftar att det stämmer. För som flockmentaliteten är beskaffad och när anden väl kommit ut ur flaskan så vill ingen vara den som gapar sist.

Om arton månader kommer Sverigedemokraterna att befästa sin ställning i Sveriges riksdag och på andra platser. Det finns i dagsläget inget som hindrar det. Trots att en av de stora snackisarna under det senaste halvåret varit filmen om hur två framstående personer i det partiet uppfört sig som aspackade fotbollshuliganer, så ökar stödet för partiet, numera socialkonservativt. Med nästan monopol på att prata om invandring och integration. Och det är fortfarande nästan som spel mot öppet mål när de marknadsför sin ställning: de är ”de enda som vågar tala om saken för resten av etablissemanget spelar under täcket och vilseför befolkningen”.

Resten av etablissemanget spelar inte under täcket, det måste sägas. Däremot sitter den mestadels på läktaren.

Så vad ska skrivas efter nästa val? Det är kanske dags att börja fila på formuleringarna. Man kan ju alltid hävda att det ligger ett fel av något slag i väljarkåren. Men med tio procent eller mer av röstetalet går stödet för SD inte att avfärda som utslag av sekterism eller som att några få är missnöjda. Det är inte heller särskilt produktivt att avfärda väljare som ignoranta. Dessutom visar alla opinionsundersökningar att det inte finns någon egentlig motvilja mot invandring, tvärtom. Det vill säga, invandring som följer det regelverk som samma personer i opinionsundersökningarna varit med om att rösta fram. Kartan bör stämma med verkligheten.

Man kan ju titta lite på hur retoriken ser ut i medierna själva – och bland de ”kulturpersoner” som har en självskriven plats där. Ty retoriken säger att någon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”. Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige. Det stämmer inte heller när det talas om stängda gränser. Det hade stämt om förra årets beviljade uppehållstillstånd varit 1.100, eller 11.000. Nu var det däremot 110.000. Det stämmer inte heller att invandringen består av akademiker och yrkesutbildade: de största grupperna består av icke utbildade människor som i många fall dessutom är analfabeter på sitt eget språk.  När karta och verklighet inte stämmer överens blir folk frustrerade eller irriterade. Ty väljarkåren är inte korkad.

Man kan också titta på politikerna. Det är klart att här finns en beröringsångest. Om vi exempelvis (som idag) ska ha ett försörjningskrav för anhöriga som omfattar en procent och varje ökning anges som främlingsfientlig så är det dessutom något fel på den skala som kartan är gjord efter. Och när kommunpolitiker säger att ”nu finns det faktiskt inte plats för fler” och de då får höra att det är fel på kommunerna, ja då är det nog så att kartan dessutom har fått fel på väderstrecken.

Och om det ovanstående är för jobbigt att ta i så har jag ett enkelt förslag. Skjut på Migrationsverket istället. Bara för att många i demokratins namn vill att det inte ska spela någon roll varför vi ska ha bosättning i Sverige, eller om de vill öka eller minska i någon riktning, så består verket av tjänstemän. Och det finns ingen politiskt lagd beställning som säger till Migrationsverket att ta det ena men inte det andra. Det finns inte något inskrivet i lagstiftningen om att verket ska tänka efter kvantitet och inte kvalitet. Alla berättelser och torra fakta som finns går att härleda till oss (anställda på  migrationsverket). Det är vi som gör detta. Våra namn står på besluten. Och vi har chefer som har chefer som har chefer.

De enheter som sysslar med arbetstillstånd har aldrig fått någon politisk order om att blunda ens för en enkel passkontroll. Inte heller de som sysslar med tillstånd för gäststuderande. Inte heller de som ska hantera ansökningar från ”barn” – när våra grannländer visar vad som hände där när de införde enkla kontroller (antalet ”barn”, dvs personer under 18 år minskade med uppåt 60 procent). Eller familjeanknytningar.

Vem i riksdagen sade till Migrationsverkets anställda att strunta i sådant som godkända adoptioner och erkända vårdnadsdomar, att strunta i vems barn det egentligen är man söker tillstånd för? Eller det faktum att snart är den tid helt förbi när återkallelser av felaktiga uppehållstillstånd gjorde, för även om det anges i lagen att det ska göras, så är det ju inte LEAN. Eller asylprövningen. Det heter numera LEAN, det vi arbetar med på Migrationsverket, inte ”reglerad invandring”!

I PowerPointpresentationerna och i stapeldiagrammen saknas faktorn ”innehåll”. Kvalitet tar nämligen (för lång) tid.

En sak som givetvis gör det svårsmält för media att attackera Migrationsverket från rätt håll – istället för den numera rätt utnötta främlingsfientliga vinkeln – är vad konsekvensen blir. Hade Migrationsverket skött sitt uppdrag hade det inte varit 110.000 uppehållstillstånd förra året. Det hade istället varit kanske 90.000. Med den skillnaden då att karta och verklighet skulle ha stämt bättre överens. Och vi är fortfarande störst inom EU när det gäller invandring. Då finns inte grogrunden för ett av momenten i det som göder Sverigedemokraterna, nämligen ett utbrett missbruk. Resten, om invandringen ska öka eller minska, dvs gå i den ena eller den andra riktningen; om det ska vara med eller utan arbete; med eller utan utbildning eller med eller utan tryggad försörjning, det är en politisk process och inte ett tjänstemannamässigt avgörande.

Detta kan läsaren tills vidare bara få veta här på denna blogg, för Migrationsverkets generaldirektör hävdar att det är inte hans bord utan sådant som ska hanteras av hans chefer och experter. Då är i alla fall vår generaldirektör trygg – han har ungefär 200 chefer och experter som står mellan honom och ”verkstadsgolvet”. Och där är det lika svårt att komma igenom med synpunkter som det en gång var för en islamiskt troende att klara sig ifrån Inkvisitionen.  Dessutom anser generaldirektören att den som inte delar LEAN – det vill säga Migrationsverkets uppfattning om vad detta är – kan söka sig någon annanstans (läs Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma).

Så mitt tips blir att i september nästa år pekar ni på Migrationsverket. Det hade ni också gjort om ni fått veta att det inom Försäkringskassan skulle anses som onödigt att undersöka eventuellt fusk med assistansersättning, eller om det inom Skatteverket skulle hållas som slöseri med tid att följa upp misstänkta skattebrott i vissa branscher.  För konsekvenserna i de fallen blir nämligen att förtroendet för socialförsäkringen respektive finansieringen av det allmänna blir ifrågasatt eller sedd med skepsis.

Kommentar: Det är mycket svårt att förstå att den högste ansvarige på ett av de statliga verk (om inte det statliga verk) som är mest omdiskuterat, kritiserat och kostsamt inte läser vad hans personal skriver! Många mejl har rasslat in via Info, från för mig nya miggor som inte skrivit tidigare och som är förtvivlade alt. förbannade över att deras GD inte bryr sig om att ta del av de oerhört viktiga historier som andra miggor berättat och berättar. Och över att han tycker att ”om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat”!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Om det delade Sverige – en pågående katastrof

Sveriges Radio återutsänder just längre versioner ur höstens reportageserie om ”Det delade Sverige”. Alla program finns samlade här, på Sveriges Radios hemsida.

De alarmerande utanförskapssiffrorna återfinns nu inte längre bara i de stora städernas förorter utan också i vissa bostadsområden i mindre städer. Främst handlar det om invandrare i invandrartäta områden, som numera omskrivs som ”socioekonomiskt utsatta områden”, vilket knappast förändrar fakta.

Korta utdrag ur två program i Katarina Gunnarssons serie:

Tjärna ängar i Borlänge – kvinnliga analfabeter
Idag handlar det om analfabetism, för jämfört med tidigare har en större andel av de som söker skydd i Sverige idag låg utbildning, en del kan inte ens läsa. Industristaden Borlänge är en av de orter som tagit emot flest lågutbildade och där är nu oron stor för att de aldrig ska komma in på arbetsmarknaden

Skäggetorp – unga utan arbete eller utbildning
I området Skäggetorp som ligger i Sverigetoppen vad gäller antalet neets (Not in Employment, Education or Training) där 33% av alla mellan 20-25 år tillhör den kategorin som varken pluggar eller jobbar. Här möter vi en generation unga killar som ingen arbetsgivare verkar behöva. De har inte gått klart skolan och sitter ofta hemma hos sina mammor och spelar dataspel.

Det är märkligt att ingen ansvarig eller överhuvudtaget klok människa kan börja dra slutsatser av den enormt stora invandringen till Sverige på några decennier, som inte på långa vägar kan jämföras med t.ex. hur det ser ut i de nordiska grannländerna. Och börja vidta åtgärder, som t.ex. att ta till sig de asylbedrägerihistorier som miggor i åratal berättat om och stoppa identitetslösa personer med fabricerade dussinhistorier från att få asyl, skydd och från att kunna försvinna och bli papperslösa (med allt fler skattefinansierade rättigheter, tack vare främst Miljöpartiet). Dessutom måste man se till att utlänningslagen följs så att de som fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet eftersom de inte befunnits ha rätt att vistas här. På just det området verkar man ha vaknat och insatserna har intensifierats för att utvisa dem som vistas illegalt i landet.

I boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt kan man läsa berättelser om mängder av asylbedrägerier som svenska myndigheter och politiker låter fortgå trots att de känner till dem. Inget annat land verkar ha en så slapp inställning till identitetslöshet, förmågan hos personer som vill leva i Sverige att hitta på de mest fantastiska och ibland helt galna historier och lögner om ålder (påstått minderåriga) och familjeförhållanden etc. Här ett enda exempel:
En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!”

Ladda ner boken och läs den direkt på en iPad eller någon annan läsplatta för endast 109 kronor här. Miggornas berättelser kommer garanterat att skaka om läsaren!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Riksrevisionen har granskat ”integrationen” i Sverige och Peter Santesson skriver om analfabetismen bland dem som kommer hit som asylsökande och anhöriga

– Det är viktigt att de etableringsförberedande insatserna ges så tidigt som möjligt och anpassas efter individens behov, säger riksrevisor Gudrun Antemar.

Riksrevisionen har granskat statens insatser för mottagande och introduktion av asylsökande ur ett integrationsperspektiv. Granskningen omfattar regeringen, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Samtidigt som antalet asylsökande ökar väntar allt fler personer som har beviljats uppehållstillstånd på plats i en kommun. Det ställer krav på flexibilitet och samverkan mellan ansvariga myndigheter. Granskningen visar att det behövs fler insatser som förbereder asylsökande för etablering och integration i samhället. Det gäller i första hand språkstöd, praktikplatser och arbete. Språkstöd bör ges utifrån den enskildes behov och tid i mottagningssystemet.

Riksrevisionens granskning visar att mottagandet av asylsökande kan utvecklas ytterligare för att stärka arbetslinjen och bidra till en tidig etablering på arbetsmarknaden.

Läs hela texten här.

Läser man Peter Santessons text Kvinnor i SFI – särskilda svårigheter? och tittar på de tydliga diagrammen över något som vi alla – inklusive regeringen, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen m.fl. aktörer redan känner till sedan länge men helst inte talar så mycket om – så kan man undra hur det ska gå att någonsin ”integrera” stora delar av dessa analfabeter och lågutbildade som kommer till Sverige, och för deras barn. Det handlar om en mycket kostsam, livslång bidragsförsörjning för dessa människor som aldrig kommer att bli en faktisk del av Sverige.

Här finns en länk till ett inslag i Studio Ett den 2 oktober 2012 (som Peter Santesson också länkar till) med rubriken Tjärna ängar i Borlänge – analfabetkvinnorna – kvinnor med låg utbildningsnivå. Lyssna gärna på det för att få en liten glimt av vidden av problemet.

Notera att det finns gott om analfabeter och mycket lågutbildade också bland män som kommer som asylsökande till Sverige, det handlar inte enbart om kvinnor. Hur ska dessa människor leva i vårt högteknologiska samhälle? Och hur ska Sverige agera när deras traditioner och agerande helt går emot vad som gäller övriga invånare här? Sverige är redan ett delat land och mer delat blir det då flera hundra asylsökande anländer varje vecka. Peter Santesson slutar sin text så här:

En annan allvarlig fråga är hur man ska hantera dessa markanta könsskillnader. Det kvinnoförtryck som orsakat skillnaderna ligger bortom vår kontroll. Så ser helt enkelt läget ut när de nyanlända kommer till Sverige. Men hur ska svenska integrationsprogram kunna hantera detta? En nyanländ som inte når högre än SFI A kommer inte att kunna bli medborgare och samhällsmedlem i reell mening, utan förblir beroende av andra för att kunna sköta de mest basala kontakter med det offentliga Sverige. Vad gör vi?

Det vore intressant att höra till exempel Centerpartiet utveckla sin syn på de här problemen, de anser ju att det finns plats för 30 miljoner människor till i Sverige och propagerar för helt fri invandring. Bortser de till exempel från det faktum, att det med mycket stor sannolikhet skulle komma ännu fler analfabeter och extremt lågutbildade om Sverige hade fri invandring?

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.