• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2021
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Folket i Storbritannien har röstat för utträde ur EU

Här är en, i mitt tycke, sansad och klok analys på Facebook, så här alldeles direkt efter att folkomröstningsresultatet blivit känt:

Andreas Henriksson om Brexit

Texten publicerad med skribentens tillstånd.

Thomas Gür om arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons uttalanden och påståenden på DN Debatt

Thomas Gür, foto Åke GunnarssonSå här skriver Thomas Gür, på Facebook idag. Med vederbörlig tillåtelse får även mina bloggläsare ta del av hans ord:

DN Debatt logoYlva Johanssons debattartikel i DN idag, hade varit framsynt om den hade publicerats på 1970-talet, kanske före statskuppen i Chile september 1973… eller den i Turkiet mars 1971.

Tre väsentliga element saknas i det närmaste helt i denna text och gör den därför trots alla ”måste”-satser i den (jag räknade sju sådana, utöver alla ”bör”, ”vill” och ”ska”), till i huvudsak en text av politiska besvärjelser och schamanism.

Men först om den axiomatiska utgångspunkten som sig redan den är mycket problematisk: ”Att så många människor som vill och kan bidra till vårt lands utveckling söker sig hit är en möjlighet som vi måste tillvarata.”

i)  Problemet är inte de som vill och kan bidra, utan de som varken vill (är intresserade) eller kan.

ii)  Vad vet Johansson ifall alla som kommer, kommer för att de vill ”bidra”? Migration, oavsett formen, sker inte med statsaltruistiska bevekelsegrunder, utan av individuella skäl på grundval av grupprekrytering.

iii)  Det är den här problemfria ansatsen, som längre varit och fortfarande är problemet.

Så till vad som saknas:

a) Johansson listar åtgärder validering, utbildning och stöd till de med högskoleutbildning. Men hälften av de som är inskrivna i AF:s etableringsuppdrag saknar gymnasiekompetens, och och en tredjedel har en utbildning som inte ens når upp till grundskolenivå. (Och då handlar det om självdeklarerade utbildningar från deras hemländer.) Johansson prioriterar hjälp till utbildade personer som har relativ goda utsikter att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt gör regeringen det ännu svårare för lågutbildade att få sitt första jobb, t ex genom att höja arbetsgivaravgiften för unga och att försämra rutavdraget. Närmare hälften av rut-sektorns anställda är utlandsfödda. Vidare är höga anställningskostnader har lett till att andelen svenska enkla jobb är lägst i EU.

Att hon därmed skall förkorta mediantiden till första förvärvsarbete från idag nästan 8 år till 2 år, framstår som inget annat än verbala eskamotage – abrakadabra och hokuspokus.

b)  Inflödesperspektivet saknas helt. Johansson ställer inte ens frågan om Sverige som den sociala välfärdsstat som hennes parti slår vakt om, förmår att både behålla sina grundläggande system och samtidigt klara av det som hon med en eufemism kallar för ”befolkningstillväxt”, som i sak innebär ett inflöde av 80.000 – 100.000 nyanlända per år i minst fem år framöver.

c)  En analys om vilka resultat åtgärderna kan få saknas helt. Hur ser debet och kredit inom ramen för inflödet å ena sidan och åtgärderna å den andra. När kan de olika målen nås inom ramen för de åtgärder som föreslås?

Kommentarer: Överflödiga. Allt är sagt.

Har alla tappat analysförmågan i detta land?

Hur är det möjligt att så många svenskar står så handfallna med förvåningens fingrar i häpnadens munnar, över det ökade och ökande stödet till SD! Hur ignoranta (i betydelsen ”okunniga”) är de, egentligen? Alltså de journalister, debattörer och politiker som står där och undrar och förfärar sig? Hur är det möjligt att de inte förstår att det till stor del är på grund av dem själva (!) som stödet för Sverigedemokraterna ökar! Konstigt att de, som själva ser sig som tongivande och förmodligen också som begåvade och smarta och som har alla tänkbara plattformar till sitt förfogande, inte lyckas förstå sin förödande roll i att det går som det går i Sverige. Det är mer än skrämmande. Stackars Sverige.

Så här förvånat skriver Aftonbladet den 29 november i en artikel med rubriken Stödet till SD ökar – trots skandalerna:

Men trots att partiet genomgår sin största kris någonsin ökar man med 2,1 procentenheter i Novus senaste opinionsmätning.

Har alla tappat analysförmågan i detta land? Eller är det så enkelt att fegheten tar över och ingen vågar analysera siffrorna offentligt av rädsla för att någon ska kalla dem en massa fula ord, trots att de inte gör annat än analyserar en faktisk situation på ett rakt sätt? Borde inte de högljudda, de som hela tiden – likt Aftonbladet i sin artikel – talar i katastroftermer som ”rasistattacker” och ”rasistiska och sexistiska uttalanden” etc, kunna klara av att dra åtminstone en eller annan slutsats av att allt fler moderater och socialdemokrater upphör känna lojalitet med sina gamla partier och väljer att gå över till Sverigedemokraterna? Borde de inte kunna klara av att se, att de själva i hög grad är en del av skeendet? Journalister i Sverige är ju numera långt ifrån ”objektiva”, de verkar i stället – inte sällan –  efter egna agendor. De etiska reglerna för journalister finns ofta bara på papperet, det viktigaste för många av dem är att ha en stor bildbyline och framhäva sig själv och hur bra de är, i stället för att tona ner sin egen person och rapportera korrekt och sanningsenligt till ett folk som numera också hittar information på nätet.

Politiker är också alltför ofta tondöva, jag ska här inte relatera något ur de ganska många samtal jag haft med just den kategorin, utan bara säga att det kan vara som att tala till en vägg. För har en politiker bestämt sig för att saker och ting är på ett visst sätt, eller när deras parti har bestämt sig för en viss linje, så klarar han/hon sällan att se (eller erkänna) att saker och ting kanske i själva verket är precis tvärtom. Eller åtminstone inte just så som de vill att det ska vara. Samma sak gäller för debattörer och s.k. experter: de vandrar runt i allehanda medier och uttalar sig ofta tvärsäkert om saker de inte verkar förstå eller känna till; huvudsaken är att få synas och höras och att få fortsätta gå runt i samma kretsar där alla andra tänker och tycker ungefär likadant och har likadana godhetsstrutar på huvudet.

Här finns TV4/Novus Väljarbarometer publicerad den 29 november.
© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.