”Words matter”! Om en replik från Migrationsverkets t.f. generaldirektör i Svenska Dagbladet.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Den 14 oktober skrev Lars-Gunnar Lundh, överdirektör vid Migrationsverket åren 2004-2007, en debattartikel i Svenska Dagbladet. Rubriken var ”Migrationsverket arbetar på fel sätt med asyl” och i den skriver han bland annat om det delade ansvaret för asylutredningar som den sökande och Migrationsverket har. Det är dock den som söker asyl som måste presentera och identifiera sig själv och sina skäl till varför han söker asyl eller skydd; varifrån han kommer; varför han kommer samt styrka/göra sin historia sannolik på olika sätt. Lars-Gunnar Lundh konstaterar att:

…den sökande [har] ett stort inflytande över hur långt utredningen kan komma, eftersom det i de allra flesta fall är sökanden som sitter inne med svaren och myndigheten inte kan tvinga fram några svar. Migrationsverkets utredningsskyldighet kvarstår men samtidigt läggs ett stort ansvar på den sökande och hans eller hennes biträde när det gäller att tidigt presentera yrkanden, grunder och eventuell bevisning.

Lars-Gunnar Lundh framhåller också det tämligen självklara:

Inom asylrätten är det en grundläggande princip att den asylsökande ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Det är den asylsökande som enligt svensk rätt har bevisbördan, vilket innebär att det är denne som i första hand har att åberopa och till verket komma in med relevanta uppgifter för att verket ska kunna bedöma behovet av skydd. För de fall den sökande inte medverkar eller inte presterar vad som är rimligt i det enskilda fallet ska ansökan avslås.

Vidare tar Lars-Gunnar Lundh upp samma fråga som även Mauricio Rojas tog upp just idag för exakt tio år sedan: den 31 oktober 2006.  Nämligen att det behövs en reformerad asylmottagning, en uppdelning av kolossen Migrationsverket i två (kanske flera) myndigheter:

…en ny myndighet med ansvar för att en riktig process blir verklighet och att Migrationsverket koncentrerar sina resurser till att ansvara för mottagandet av asylsökande.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten i Svenska Dagbladet.

Migrationsverkets tillförordnade generaldirektör (efter den hastigt avgångne föregångaren Anders Danielsson, i väntan på utnämning av ny generaldirektör) Mikael Ribbenvik replikerar på Lars-Gunnar Lundhs text på ett överraskande stingsligt och defensivt sätt. Lite ”passive aggressive”, så där. Bland annat skriver han – vilket är storligen förvånande:

Låt oss först nämna att sedan Lundh fick lämna Migrationsverket 2007…

Med den ordalydelsen vill Mikael Ribbenvik få alla som behärskar svenska språket att tänka att Lars-Gunnar Lundh fick sparken. Men jag har ingenstans funnit belägg för att så skulle ha varit fallet – Lars-Gunnar Lundh begärde entledigande från sin tjänst hos regeringen som hade anställt honom och att han ”fick lämna” var det inte frågan om. Ribbenvik borde ha skrivit:

Låt oss först nämna att sedan Lundh lämnade Migrationsverket 2007…

Words matter, Mikael Ribbenvik!

Vidare påstår Mikael Ribbenvik att:

Lars-Gunnar Lundh, numera lagman vid Norrköpings tingsrätt, går i lördagens SvD Debatt (22/10) till angrepp mot sin tidigare arbetsgivare…

Också det en osanning eller ett medvetet missförstånd i ”passive aggressive”-anda. Att framföra åsikter och synpunkter på hur Sveriges mest gigantiska myndighet (såvitt jag vet) sköts är knappast detsamma som att ”gå till angrepp”!

Words matter, Mikael Ribbenvik!

Man kan också tycka att Mikael Ribbenvik går till lätt överdrift när han först anger att (här skulle jag kunna skriva ”tvingas medge” eller liknande, om jag var passive aggressive-lagd…):

Precis som Lundh skriver är det den sökande som har bevisbördan och ska göra sin identitet och sitt skyddsbehov sannolika.

Men här ter det sig som om Lars-Gunnar Lundhs och Mikael Ribbenviks syn på vad lagen egentligen anger och kräver skiljer sig åt. Mikael Ribbenvik skriver:

Med det menas att utredningsansvaret omfattar även omständigheter som den asylsökande – av till exempel okunskap – inte åberopat men som kan utgöra skyddsskäl.

Fast å andra sidan skriver ju faktiskt Mikael Ribbenvik också en annan mening som betyder detsamma som Lars Gunnar Lundh har menat:

Migrationsverket har därtill ett ansvar för att utredningen blir ”så fullständig som ärendet kräver”.

För det är ju något helt annat än att Migrationsverket ska utreda och agera ombudsliknande! Det är snarare detsamma som den som beviljar bygglov (!) ska göra: att uppmana den sökande att inkomma med allt som behövs för att beslut ska kunna fattas och upplysa om det är något som saknas. Och det här handlar på intet sätt om att jämföra asylsökande med bygglov utan om att jämföra myndigheters skyldigheter. För Migrationsverket gäller det således att tillhålla den asylsökande samt dennes ombud att sanningsenligt och så väl dokumenterat som möjligt lägga fram allt som är av betydelse i ärendet.

Om jag förstår Lars-Gunnar Lundh rätt så menar han alltså rätt och slätt att det är den som söker en fristad i Sverige med allt vad det innebär, som ska visa vem han är, varifrån han kommer och på vad han grundar sin asylansökan. Till sitt stöd har han ett ombud vars uppgift det är att bidra till att bringa klarhet där den sökande inte själv klarar att framföra sin sak tillräckligt tydligt. Det ska alltså inte vara Migrationsverkets sak att också agera någon sorts ”ombud” åt den asylsökande.

Den tillförordnade generaldirektören visar inte upp sig från en positiv sida i den här repliken, den innehåller en del insinuationer och glidningar förutom det felaktiga påståendet att ”Lundh fick lämna Migrationsverket”. Texten ter sig mer som ett påhopp på en kollega – låt vara att det är nio år sedan de arbetade på Migrationsverket båda två – än som en tillrättaläggande replik från den för tillfället högste ansvarige på Migrationsverket.

Det är tråkigt att en ton liknande den i slaskiga sociala mediesammanhang smyger sig in och tar plats också på en stor dagstidnings debattsida när en högt uppsatt tjänsteman sänker sig till så låg nivå som här har skett. Det är inte bekommande vare sig för Migrationsverket eller för dess tillfälliga generaldirektör.

Jag tror – och det är min tro efter alla år på asylområdet – att Mikael Ribbenvik är kunnig och kompetent på många sätt, men inte att han är rätt person att leda Migrationsverket. Detta har varit min tro redan långt innan den här lågvattenmärkta repliken publicerades i Svenska Dagbladet. Så låt oss hoppas att regeringen hittar och utnämner en generaldirektör för det här stora och viktiga verket så snart som möjligt! Och att Mauricio Rojas och Lars-Gunnar Lundhs förslag blir verklighet! Läs gärna Tillsätt en utredning och gör det nu! nedan.

Och till slut: man får hoppas att Lars-Gunnar Lundh utnyttjar sin rätt till slutreplik och besvarar Mikael Ribbenviks synpunkter och påståenden. Gör han det återkommer jag med en kommentar om vad han i så fall skriver också.

Words matter!

Läs också:
•  Man lyssnade inte på Mauricio Rojas för 10 år sedan, det borde man ha gjort. Man lyssnar väl inte heller på Lars-Gunnar Lundh idag. Det borde man göra. – 22 oktober 2016
•  Tillsätt en utredning och gör det nu! – 24 oktober 2016
Och äldre inlägg som:
•  Är det ingen som kan få ordning på Migrationsverkets verksamhet? – 24 oktober  2009
•  En migga om Migrationsverket: ‘Vi har ingen statistik för det, så vi gissar istället’. – 21 februari 2011

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Nu avgår han!

”Äntligen”, tror jag att vi är ganska många som utbrister. Som den ”flyktingaktivist” Anders Danielsson, tidigare chef för Säpo, har framstått som, har han inte varit rätt man på rätt plats på Migrationsverket. Migrationsverket är ingen propagandacentral för ”Refugees welcome”, det är en statlig myndighet med synnerligen viktiga uppgifter att hantera – viktiga för Sverige, dess framtid och säkerhet och för de människor som faktiskt har skyddsskäl och har rätt att få en korrekt, lagenligt prövning av sina asylskäl. Förutom asylfrågor hanterar jättemyndigheten även både arbetskraftsinvandring och medborgarskapsärenden – också synnerligen viktiga för såväl individer som för landet Sverige. Migrationsverket är med sina ca 8000 anställda en av de största och definitivt en av de viktigaste myndigheterna av alla.

I Svenska Dagbladet påminner Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för ledarsidan, i sitt nyhetsbrev Han borde ha sagt som det är, bland annat om att:

Men det är trots allt bara åtta dagar sedan en rapport som Brå och Migrationsverket tagit fram tillsammans visade att nästan hälften av de anställda har blivit utsatta för trakasserier, hot och skadegörelse (SVT 8/9). Försöken att påverka personalen har enligt rapporten oftast sin grund i desperation och psykisk ohälsa bland de sökande, vilket är föga förvånande.

Detta som en reaktion på Anders Danielssons märkliga uttalande i det pressmeddelande han skickat ut:

Ivar Arpi, också på Svenska Dagbladets ledarsida, skrev den 11 februari i år under rubriken Sluta med värdelösa migrationsprognoser:

Om de ansvariga alltså själva tror att deras siffror är värdelösa, varför fortsätter de då? Om man inte tror att man kan ge prognoser, så borde man sluta göra dem. Om Migrationsverket vill prata om de variabler de tror att de har koll på, så borde man göra det i stället. När både ansvariga ministrar, generaldirektör och tjänstemän anser att resultatet blir ”rätt värdelösa” bör man dra en slutsats av det. Att ange siffror ger en illusion om en matematisk precision i prognoserna. Risken är att man inte bara förleder allmänheten, utan även sig själva.

Per Gudmundson, på samma ledarsida, skrev den 18 juli i år under rubriken Migrationsverket har gått på grund om upphandlingshaverierna, som Migrationsverket också fick kritik för av lagrådet.

Det finns i sanning mycket att vara kritisk mot, när det gäller Migrationsverket under Anders Danielssons ledning.

Och i en av mina texter på Svenska Dagbladets ledarsida – Migrationsverket bör följa lagen – den 26 maj i år, tog jag upp ett av de mest illa skötta områden inom asylverksamheten, underlåtenheten att göra åldersbedömningar på minderåriga asylsökande som kan misstänkas vara äldre och som varken styrker sin identitet eller sin ålder:

I mer än åtta år har anställda vid Migrationsverket och andra berörda slagit larm om åldersbedrägerier av asylsökande som säger sig vara under 18 år. Ändå har ett antal högljudda svenska barnläkare i åratal tillåtits stoppa detta från att ske i Sverige. Priset för denna rättsliga vanskötsel får man säga är rätt högt. Andra har också larmat genom åren. Och nu säger förbundschefen Ann-Sofie Ström på Cura Individ, som driver HVB för kommunernas räkning, att de anställda tror att vuxna män i åldern 25–30 år bor på deras hem i Blekinge. Också i Sollefteå kommun har vuxna män påträffats på boenden för minderåriga. De har då återsänts till Migrationsverket för omplacering. (SR 19/5).

Här ska också nämnas att från riksdagshåll har centerpartisten, riksdagsledamoten Staffan Danielsson varit en ropande röst i öknen. Han har fått utstå spott och spe och nästintill mobbning av och i sitt eget parti för att han stått rak och sagt som det är.

Staffan Danielssons sansade och ansvarstagande uttalanden och skriverier om just det som också miggor och jag själv och – på senare tid – en del andra aktörer tagit upp: åldersbedömning av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, har inte mötts med den respekt de förtjänat. Bland annat har hans egna, betydligt mindre kunniga men mer känslosamma partikamrater, låsta i felaktiga föreställningar, har gett sig på honom i stället för att ta reda på hur det förhåller sig. Han har – ensam – krävt att Migrationsverkets generaldirektör avgår, nu avgår Migrationsverkets generaldirektör.

Hur som helst: Nu avgår alltså Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och blir generalsekreterare för Röda Korset.

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Jag kan inte påstå att jag gratulerar Röda korset till dess val av ny generalsekreterare och ledare av dess svenska verksamhet. Jag vet inte heller varför man har anställt honom där. Men Migrationsverket är att gratulera för att en alltför svag och flummig generaldirektör äntligen lämnar det.

Hur det blir nu med Migrationsverket vet ingen. Men låt oss för Sveriges skull, för dess skattebetalares skull och för de faktiskt minderåriga asylsökandes skull hoppas att det blir någon som – det första han/hon gör – ser till att åldersbedömningar av just den kategorin asylsökande kommer i gång omgående.

© denna blogg.

En migga: ”De konsulentstödda familjehemmen är ohyggligt dyra.”

En migga skriver, apropå inlägget En migga: ”Alltså bara i min kommuns fall rör det sig om en merkostnad på 20 miljoner kronor som ska tas från socialförvaltningens ordinarie budget…” den 1 juli:

Inte alla ungdomar bor på HVB, men säg att 75% gör det. Det blir med dessa siffror enorma pengar som tas från vuxna missbrukare som inte längre kommer att få den vård de behöver och från barn och unga som måste ha hjälp osv.

Min kommentar:
Familjehemsplaceringarna av ensamkommande minderåriga asylsökande, inklusive alla konsulter och underkonsulter som ska hitta sådana boenden kostar väl totalt minst lika mycket som HVB?

Diverse stora ”omsorgsföretag” som ägnar sig åt ställföreträdande socialförvaltning lär enligt uppgift fakturera uppåt 100.000 kronor för att hitta ett familjehem och sedan ska de dessutom ha en rejäl slant varje månad som de fördelar på arvode till familjehemmen, lön till sina rekryterarkonsulter och till sin egen vinst.

De konsulentstödda familjehemmen är ohyggligt dyra, från 2.900 kronor till 9.500 kronor per person och dygn (!) betalar vi i min kommun. Men här ska staten tydligen fortsätta stå för hela summan så då drabbas ju inte enbart skattebetalarna i just min kommun…

Sedan har vi ju också de ”kommunala familjehemmen” som kostar typ från 5.000 kronor i månaden till 30.000 kronor i månaden…

Jag skulle uppskatta placeringarna i min kommun till följande:
HVB 75 procent (ink kommunala HVB)
Konsulent 15 procent
Kommunala 10 procent

Min kommentar:
Big business. En industri.  Också för en del ”ensamkommande” som inte sällan får en tusenlapp av de fakturerade pengarna – eller mer – i handen varje månad av familjehemsaktören för att de ska stanna kvar på det boende som familjehemsaktören tjänar stora pengar på.

De som inte tjänar på allt detta är de vanliga skattebetalarna. De som har trott att de har betalat för sin pension; för sjukvård och tandvård; för assistans åt sina funktionshindrade barn; för hemtjänst och äldreboende etc, men som nu ser den välfärden krympa och bli allt svårare att få ta del av. Det kan inte ha varit dem som Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson tänkte på när han i Almedalen den 3 juli twittrade:

© Vid ev citat ur texten, vänligen länka alltid till det här inlägget.

Migrationsverkets generaldirektör om vikten av att må bra på jobbet

Så här skrev jag i slutet min text Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet:

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

Och säkert som amen i kyrkan så hörde en migga snabbt av sig och bevisade att Migrationsverkets generaldirektör definitivt är med på banan, inte minst genom sin aktivitet på intranätet:

Texten till personalen på Migrationsverket är inget som kan göra någon särskilt upphetsad. Generaldirektören skriver det som nästan vilken personalchef eller – som det heter numera – HR-chef skulle ha kunnat skriva. Inga tydliga och klara direktiv om något, inget som ger de anställda kämpaglöd och stolthet eller känsla av att ”det vi gör är oerhört viktigt”(för det är det ju). Ett välformulerat inlägg utan kraft, livlöst. Inget som ger en känsla av att ”det här är vår käre ledare som talar till oss”. Inget att höja på ögonbrynen åt, inget att bli arg över men inget att känna sig glad över heller. Kanske är ”slätstruket” ett ord som passar i sammanhanget.

Jag tror – nej jag vet genom mina kontakter med kunniga och kompetenta miggor – att de flesta handläggare och beslutsfattare skulle må bra på jobbet om de fick göra sitt jobb, det vill säga följa utlänningslagen och de konventioner som de har att följa. Och om de slapp alla dessa teamledare och allehanda andra små och större chefer som lägger sig i deras viktiga arbete. Och jag tänker så här, att det nog hade varit bra om generaldirektören för Migrationsverket till verkets arbetsmiljödag den 2 juni även hade bjudit in ett antal slumpmässigt utvalda miggor (handläggare och beslutsfattare) från hela landet och låtit dem berätta, informera, ställa frågor.

Men hans val av ”Veckans blogglåt” är inte så dumt, faktiskt:

© denna blogg.

Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet

Jag vet knappt var jag ska börja. För det har varit minst åtta år, kanske uppåt tio, av rapportering här på bloggen om det haveri som de uteblivna åldersbedömningarna av asylsökande som säger sig vara under 18 år, utgjort. Och först idag, den 8 juni 2016, hör vi ett försök, ett äkta och gott försök, att ta upp frågan på ett allsidigare sätt än någonsin tidigare i Sveriges Radio. All heder åt de reportrar som lyckats med detta i de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet!

Klicka på bildrutan för att lyssna på inslaget och läsa texten.

 

 

 

 

 

 

 

 

I texten som publicerats i samband med inslaget ovan, sägs bland annat:

Huvudregeln är att Migrationsverket ska godta den ålder som den asylsökande uppger vid första mötet med en handläggare.

Det går inte ihop med vad lagen kräver och vad Migrationsöverdomstolen slagit fast i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Det ter sig som om  Migrationsverket anser sig stå över lagar och domar…

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger i en intervju:

Det är oerhört allvarligt. Vi har haft ett system här som har tagit emot många människor som behöver skydd. Ibland så har du exakt samma skyddsbehov oavsett om du är 18 eller 19 år. För allmänhetens förtroende så är det viktigt att vi upprätthåller det här asylsystemet.

Vad är det han tycker är ”allvarligt”? Och varför blandar han in att någon kan ha ”exakt samma skyddsbehov oavsett om han är 18 eller 19 år”, det har ingenting alls att göra med asylprocessen och vad utlänningslagen stadgar. Och på vilket sätt menar han att han 1) skapar förtroende hos allmänheten och 2) vilket är ”det här asylsystemet” som det är  ”viktigt att vi upprätthåller”? Det han säger har ju har varken huvud eller fötter, som min salig morfar brukade säga när någon svamlade.

Här finns alla mina texter (hundratals!) på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”. Alla handlar inte om åldersbedömning eller åldersbestämning (båda orden används). En del gör det, men samtliga handlar om dem som är – eller säger sig vara – ensamkommande minderåriga asylsökande.

Här är de texter jag skrivit i ämnet på Svenska Dagbladets ledarsida:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
•  Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016

Och här är några få av de hundratals texterna här på bloggen, med korta utdrag ur varje:

•  ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016. I texten finns länkar till tio texter från april 2012 till mars 2015. Ur texten:

Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken.
————
Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.

•  Sverige: Den oändliga historien om åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga. – 12 maj 2016. Här berättar jag att:

Leif Kullman, övertandläkare, PhD, specialist i oral radiologi, Tandläkarhögskolan, Karolinska institutet
Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Mariestad
Nenad Zeba, specialistläkare i ortopedi och handkirurgi, Göteborg

är de tandläkare/läkare som skrivit debattartikeln Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. – 26 maj 2016. Ur texten, i vilken det också finns länkar till några andra texter:

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Efter många månaders övertalning i höstas, gick jag motvilligt med på att prata med en av reportrarna från Sveriges Radio. Jag var mycket ovillig och misstänksam och det kändes inte bekvämt eftersom jag i åratal hållit mig borta från medierna (utom vad gäller texter jag själv skrivit). Men eftersom jag så småningom kände mig (nästan) övertygad om att det skulle bli ett seriöst och sanningssökande program och jag själv trodde (ville tro) att det skulle bli utan de gängse politiskt korrekta förtecknen som alltför ofta i mitt tycke kännetecknar Public Service-journalistiken, så träffade jag en av reportrarna i egenskap av någon som varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor i 20 år och skrivit ett oräkneligt antal texter på området. Då hade jag också gjort klart att jag absolut inte ville medverka i programmet genom en intervju eller ett uttalande.

Det blev ett mycket bra möte med en respektfull och genuint intresserad person som verkligen ville veta, ville lära sig, ville göra ett program som var så öppet och rakt och sanningsenligt som möjligt. Som inte ville mörka obehagliga sanningar och inte på något sätt heller överdriva åt något håll. Allt detta var en förutsättning för att jag ens skulle vilja prata med personen och dela med mig av mina kunskaper och kontakter (vilket jag gjorde), och det uppfylldes.

Jag har inte hört hela programmet än, men hoppas att teamet har fått göra just det de ville: ett rakt, sanningsenligt, upplysande, icke mörkläggande program om ett mycket stort och kostsamt problem som Sverige är ensamt i Norden (troligen i hela EU) om att inte ha bemästrat. Ett enormt problem på många olika plan och som allmänheten har all rätt att få information om. Det är ju faktiskt också allmänheten som via sina skatter bekostar det hela.

Jag tackar återigen, som så många gånger förr, ”mina miggor”. Utan dem skulle alla de berättelser inifrån Migrationsverket som de bidragit med genom åren aldrig ha kommit ut. För de har inte litat på journalister och inte velat prata med dem. Nu har äntligen, efter ett decennium, några miggor vågat/velat prata också med några journalister (inte bara med mig) och jag hoppas innerligt att det ska leda till en större öppenhet och mer korrekt rapportering på det havererade migrationsområdet. Och större förståelse för miggornas oerhört svar och ofta mycket utsatta position.

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till den här texten.

Migrationsverket gissar – vad kan det annars göra?

Klicka på rutan för att ta del av dokumentet.

Att Migrationsverket omöjligt kan göra någon prognos över antalet migranter och asylsökande som tar sig till Sverige är fullt förståeligt. Verket har inte hanterat asyleriet och migrationen ansvarsfullt och korrekt under mer än ett decennium, och politiker från höger till vänster – liksom medier som rapporterat ofta okunnigt och ensidigt – har vägrat se verkligheten sådan den är under minst lika lång tid. Så det här är vad Migrationsverket kan säga idag då de – som de själva säger – ”släpper” sin verksamhets- och utgiftsprognos februari 2016:

OBS! Klicka på textrutan för mer information!

– Det går knappast att tala om en prognos längre, säger Anders Danielsson, generaldirektör på Migrationsverket. Framtiden bygger helt och hållet på politiska beslut och ageranden på EU-nivå och i Sverige.

Migrationsverket har redan nu över 7.000 anställda…

 

Handläggningstiderna kan för en del bli över två år, för andra något kortare. Om den gissningsprognos som Migrationsverket presenterar gällande antalet hitkommande under detta år (2016) ens är i närheten av att vara korrekta, så kommer de genomsnittliga handläggningstiderna givetvis att ytterligare öka.

 

Kommentar: Var ska alla dessa människor placeras? Redan nu mer eller mindre tvångsrekvireras diverse lägenheter (som skulle ha gått till äldre i Enskede, bara som ett exempel) och byggnader, och asylsökande placeras före långtida köande svenskar i bostadsköer. Blir statlig tvångsrekvirering av folks sommarstugor nästa påbud?

Kommentar: Var ska alltså alla dessa människor placeras? Och vad händer med de skattebetalande svenskarna och deras behov av bostäder?

Det finns inte plats i skolorna. Det finns inte lärare; lärarbristen är skriande. Det här går ut över landets egna medborgare och den redan dåliga utbildningen blir – om möjligt – ännu sämre. Sverige blir ett u-land på utbildnings- och kunskapsområdet. Att det är på god väg dithän märks redan nu på alla nivåer i samhället och om det blir ännu sämre (vilket det blir), så kommer svenska barn och unga att höra till en underklass vad gäller just utbildning och kunskap i världen.

Dessutom: Den redan odisciplinerade och stökiga svenska skolan där både våld, misshandel och sexuella trakasserier förekommer i en utsträckning som ingen hade kunnat tro var möjlig för tio år sedan, tillåts fortgå. Skolan blir ett helvete för alla dem som råkar ut för allt detta som är så främmande i en civiliserad rättsstat – såväl lärare som elever. Föräldrar kommer att börja kräva att få hemundervisa sina barn eller flytta från Sverige. I varje fall de som vill att deras barn ska slippa allt det som idag präglar allt fler skolor där många så kallade nyanlända placeras.

Det står var och en helt fritt att själv ta del av prognosen som länkas till i början av texten, och annat som Migrationsverket informerar om; att läsa kommentarerna här och på andra sajter och i andra medier och att bilda sig en egen uppfattning om den här utvecklingen som för alltid förändrar Sverige. Det är i själva verket synnerligen önskvärt att hela folket försöker sätta sig in i vad som sker eftersom den här enorma samhällsomvandlingen berör (eller kommer att beröra) varenda människa som bor i Sverige i deras vardag och på alla områden, alla plan, alla nivåer.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

© denna blogg.

 

En migga: ”Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.”

En migga skriver, apropå den presskonferens som migrationsminister Morgan Johansson och generaldirektören för Migrationsverket, Anders Danielsson, höll lördagen den 3 oktober och som man bland annat kan läsa lite om under rubriken ”Det kommer att behövas nya boendelösningar” på Migrationsverkets hemsida:

Ministern har nu alltså insett att Sverige ska utvisa de som ska utvisas(!?). Så var alltså inte fallet innan vi helt plötsligt och akut behöver plats för alla dem som kommer nu? Eller?

Det är bara det att det finns ett problem med det utspelet, och det är att det ju finns en anledning att alla dessa människor bor kvar. Och problemet är inte, som ministern verkar tro, att vi bara låtit saken bero, utan att problemet är att vi saknar möjlighet att skicka hem många av dem, exempelvis iranier. Så bollen ligger – och har länge legat – helt och hållet i regeringens knä.

Det är regeringen som borde ha sett till att återtagandeavtal slutits med länder som försöker vägra att ta emot sina egna medborgare, vilket de är förpliktade att göra. Det här har ju pågått i decennier, så jag tvivlar starkt på att det kommer att fixas nu.

Kort sagt: Det är fullkomligt orealistiska åtgärder som nu i panik levereras från regeringen.

Dessutom, om vi övergår till de 10.000 människorna med uppehållstillstånd som är kvar på asylboenden och som ministern nu vill få ut i kommunerna. Låt säga att man skulle åstadkomma det – hur lång tid tror ministern att det kommer att ta innan 10.000 andra med PUT också står klara att flyttas ut i kommuner med den takt vi ser i mottagandet?

Som sagt: Det är fullständigt orealistiskt och även skrämmande att varken ministern eller generaldirektören inser hur allvarligt läget är.

Och de 75.000 så kallade modulhusen, som egentligen är fraktcontainrar som ska inredas som bostäder. Är det någon enda människa som verkligen tror att det går att smälla upp 75.000 sådana containerhus på några månader? Har Migrationsverkets generaldirektör tappat fotfästet totalt? Mår han bra? Behöver han vård? Ingen kan väl tro på det han säger, så varför säger han det alls?

De verkar inte förstå att läget varit akut länge,och att det som händer nu bara är nådastöten för systemet. Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.

Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.

Kommentar: Som miggan skriver:”Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.” Så har jag tänkt i många år när jag publicerat miggornas rapporter och berättelser här på bloggen.

När miggorna började skriva och jag började publicera det de skrev (för cirka åtta år sedan), trodde jag naivt nog att deras ofta hårresande, rättsvidriga och helt sanslösa upplevelser som handläggare och beslutsfattare som de delade med sig av, skulle få konsekvenser. Att ”gammelmedia” skulle plocka upp vad som berättades och rapporterades och att politikerna definitivt skulle reagera. Men åren gick, texterna lästes av såväl journalister som av riksdagsledamöter och folk i regeringen, förutom av många, många andra. Och ingenting plockades upp, ingenting fick någon offentlig respons. Ingen orkade, iddes eller förmådde ta till sig galenskaperna, än mindre reagera och agera på dem. Hade man tagit tag i bedrägerier och annat från början när dessa började rapporteras, samt utvisat alla som fått avslag på sina asylansökningar och inte i stället ”belönat” dem med benämningen ”papperslösa” och gett dem fri sjukvård och skolgång åt deras barn (vilket dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, M, och Miljöpartiet kom överens om stick i stäv med gällande utlänningslag), då hade situationen inte varit sådan som den är idag, det är lika säkert som amen i kyrkan. Men, som min salig mormor brukade säga:

Nu  är det för sent att stiga tidigt opp.

Och ingen – ingen! – ska för ett ögonblick tro att någon enda av alla dessa svenska vivetbästare till politiker – de som så högljutt kräver att andra i andra länder helt utanför Sveriges jurisdiktion ska ”ta ansvar” – själva ens för ett ögonblick skulle drömma om att ta ansvar för sin del av skulden till att det nu ser ut som det gör i Sverige. Att en svensk politiker idag – på allvar och på riktigt – skulle ta ansvar för sina handlingar och sina underlåtenheter, det är lika utopiskt som att helvetet skulle frysa till is.

© denna blogg. Vid korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Akut katastrofläge på asylområdet i Sverige – det kommer upp till 1500 asylsökande per dag. Varje dag.

Apropå påståendet i presskonferensen som inrikesminister Morgan Johansson och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson höll kl 17.00 den 3 oktober, om att ”ingen kunnat förutse detta

Här borde en videoinspelning av presskonferensen finnas, men vid kontroll den 4 oktober på morgonen var den fortfarande inte uppladdad. Endast denna information finns på sidan:

Läget i det svenska flyktingmottagandet 

Regeringen och Migrationsverket kallar till pressträff idag, lördagen den 3 oktober, för att informera om läget i flyktingmottagandet.

På pressträffen deltar justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson.

Pressträffen sker på Migrationsverkets kontor i Malmö.
Plats: Agnesfridsvägen 111
Tid: 17.00

Och här finns Migrationsverkets referat om/kring det som togs upp på presskonferensen: ”Det kommer att behövas nya boendelösningar”.

Den 4 juni 2012 – för drygt tre år sedan – citerade jag i inlägget Det är en befrielse att inte längre vara nästan ensam om de åsikter som jag förfäktat år ut och år in och sett som absolut självklara bland annat en text av Widar Andersson i Folkbladet:

Hanteringen av själva sakfrågan är dock närmast pinsam. Sverige har en generös invandrings- och flyktingpolitik. Ska politikens legitimitet upprätthållas så krävs emellertid att människor som inte har tillstånd att vara i Sverige förmås att lämna landet. Att införa lagar som ger alla tillståndslösa rätt till vård och skola innebär i praktiken att en helt ny invandringspolitik införs. Det är otillständigt att moderaterna låtsas som att de förhandlar om införandet av en sådan politik.

Här på bloggen finns hundratals texter sedan tio år tillbaka. I hundratals och åter hundratals har asylkatastrofen förutspåtts. Inte just att det skulle komma 1200-1500 människor om dagen men att hanteringen varit undermålig och skulle komma att leda till ett totalt haveri. Lagar har stiftats i strid med befintliga lagar, människor har tillåtits att i tiotusental stanna illegalt i landet, människor som inte styrkt sin identitet och knappt ens gjort den sannolik har beviljats uppehållstillstånd, asylbedrägerier har inte klarats ut i den omfattning de borde ha klarats ut, uppehållstillstånd har inte återkallats trots att det finns laglig grund för det när tillståndet getts på falska grunder, människor som fått avslag har i mycket liten omfattning återsänts till sina hemländer. Etc, etc, etc.

Skriv in ”en migga” i sökrutan. Läs! Den som hittills trott eller påstått att det inte har varnats för vad som komma skulle, den kan inte längre göra det efter att ha läst miggornas berättelser, information och varningar! Många politiker av olika färger, regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister har läst genom åren. Men så gott som alla varningar har fallit på hälleberget. Nu, idag den 3 oktober 2015, när katastrofen är ett faktum och framtiden i landet de facto är hotad (nej, det är ingen överdrift, lika lite som miggornas varningar genom åren har varit överdrifter), nu hålls det akut presskonferens på en lördag. För nu har korthuset slutgiltigt ramlat ihop. Ministerns och generaldirektörens ord är ihåliga och icke trovärdiga för fem öre. ”Det kommer att bli svårare innan det blir bättre”, säger migrationsministern. Who does he think he’s kidding? Allvarlig talat. Men lyssna själva och lyssna noga, också på det som sägs mellan raderna och det som inte sägs alls.

Läs också:
•  Miljöpartiets respektlösa syn på utlänningslagen – 4 februari 2011
•  MUF: ”Märkliga förslag från Reinfeldt” – 29 mars 2011
•  Det är en befrielse att inte längre vara nästan ensam om de åsikter som jag förfäktat år ut och år in och sett som absolut självklara – 4 juni 2012
•  Det är så gott som ordagrant vad jag själv skrivit otaliga gånger genom åren – 14 december 2012
•  Statsministern vaknar sent, mycket sent. För sent? – 22 december 2012
•  Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte – 21 februari 2013
•  Avslag på asylansökan = man ska lämna landet – 26 februari 2013
•  Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti – 11 mars 2013
•  Nej, Sverige har inte fri invandring. – 29 oktober 2013
•  Varför ska människor som lever lagligt i Sverige och som betalar skatt och hyra och försörjer sig själva samt följer rikets lagar, bekosta bostäder och bidrag åt personer som vistas olagligt i Sverige? – 2 januari 2014

Hur är det förresten med detta som anges i utlänningslagens 4 kap 25 §:

© denna blogg.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!”

En enhetschef inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), skriver:

Tack för att du skriver om det du gör, jag tycker du gör det på ett bra sätt. Har följt dig i över 1,5 år nu. Detta är första gången jag skriver till dig.

Jag jobbar inom socialtjänsten som enhetschef i Dårköpings (fingerat namn) kommun.

Så kallade ensamkommande barn har blivit en stor utmaning för kommunen. Det känns som en tickande bomb. Vi får anvisningar från migrationsverket på löpande band. Platserna på vårt hvb-hem är fullt för länge sedan och vi har nu i princip även slut på familjehem. Hittills i år har vi fått 35 anvisningar, 11 st under perioden jan-maj och 23 stycken juni- 18 augusti.

Vi kan inte längre uppfylla lagkraven vid placeringar, till exempel matchning mot familjehem – vi är glada om någon säger ja till placering, utredning av familjehem – vi hinner inte utreda alla före placeringarna utan det görs i efterhand. Eftersom våra familjehem utnyttjas maximalt så får vi bara hålla tummarna att inga ”vanliga”, skattebetalande familjer i vår kommun hamnar i ett läge där deras barn behöver placeras för då har vi inga familjer att placera dem i.

Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!

Hela vår barnavård sätts ju ur spel på grund av mängden som anvisas till kommunen. Tänk om det är samma andel vuxna som du refererat om i Danmark – Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna. Då hade vi bara behövt placera kanske 13 barn i år och vi hade kunnat göra ett bra jobb med dem som verkligen behöver det.

Jag har pratat om problemet med dessa påstått minderåriga asylsökande med en politiker i min kommun och han ville att jag skulle skriva ned lite fakta som han kunde vidarebefordra till politiska kontakter han har på departementsnivå. Han ser ju vilket problem mängden anvisningar medför för vår kommun. Vi diskuterade även problemet med vuxna män som går i våra skolor bland våra ungdomar och problemet med det är svårt att blunda för.

I en artikel – Skickar nödrop om ensamkommande barn – i Svenska Dagbladet den 18 augusti, vädjar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson:

Den senaste prognosen på 12 000 barn för hela 2015 kommer att överskridas om tillströmningen fortsätter i den här takten. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och hjälpas åt, är Anders Danielssons budskap.

– Vi måste lösa uppgiften, och om vi alla gör så gott vi kan tillsammans så kan vi klara det här. En extraordinär situation kräver extraordinära lösningar.

Antingen är den här mannen – den högavlönade generaldirektören för statliga, skattefinansierade Migrationsverket –  naivare än tjuren Ferdinand och lever i en egen drömvärld eller också är han osedvanligt fräck som vädjar till oss att vi ”tillsammans” ska lösa (???) de problem som han låtit uppkomma! Att han har mage att säga det han säger i den här nödropstexten, det är nästintill kränkande mot alla skattebetalande och laglydiga människor i landet Sverige. Kränkande för att han sett oss – inklusive sin egen personal, miggorna som rapporterat i åtta år här på bloggen – som mindre vetande trots att vi under lång tid har larmat och stått i. det har inte rubbat honom, han har inte flyttat sig från sin plats under korkeken där han suttit och luktat på blommorna och odlat myten om ”de ensamkommande barnen som flyr från krig och elände” och inte ålderbedöms ens när det är uppenbart, annat än i ytterst få fall. Typ, som en migga skrev i texten En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”:

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Miggor, hvb-hemspersonal, poliser och andra har skrivit här på bloggen i cirka åtta års tid. Ingen kan påstå att det inte funnits massor av information tillgänglig om den verklig het som tyvärr inte har nått Migrationsverkets generaldirektör (och hans rådgivare) där de odlat egna myter om alla barnen som ”flyr från krig och elände”.

Inte ens Migrationsöverdomstolens dom från den 11 februari 2014 verkar de ha tagit till sig (läs Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” där det tydligt anges att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

© denna blogg.

En migga: ”Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.”

En migga:

Vi har ett rättsligt ställningstagande från verket självt som säger att en asylsökande kan göra sin identitet sannolik genom muntliga uppgifter. Den har fått massiv kritik från oss som jobbar i verksamheten.

Det är ju bara kända personer som kan göra sin identitet sannolik. Personer som själva kan styrka sin identitet kan också intyga att en annan person är den som den uppger. Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.

Vi brukar inte sträcka oss längre än till att muntliga uppgifter kan göra hemvisten sannolik. Sen är det tyvärr så att vi har en grupp som inte ens kan göra sin hemvist sannolik och där vi inte har en aning om var de kommer ifrån. Vi kan till exempel ta en person som talar somaliska, men inte vet någonting alls om den plats i Somalia denne påstår sig komma ifrån. Denne person kan ju vara medborgare i vilket land som helst och kan ju redan ha uppehållstillstånd och rentav medborgarskap varsomhelst. Somalierna är ju spridda över hela världen.

Vi kan inte bevilja uppehållstillstånd om personen inte ens gjort sin hemvist sannolik, vilket ju är ett minimikrav (jag erkänner dock att vi här är generösare än lagstiftaren tänkt, men vi måste vara lita pragmatiska) och vi kan inte utvisa. För att kunna utvisa någon krävs nämligen att vi anger vilket land personen ska utvisas till. Ack, ja…

Har inte själv sett Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik och generaldirektören Anders Danielsson i Almedalen. Alla ska ju vara där. Om de gör nytta eller ej vet jag inte. De har ju i och för sig rätt i att allmänheten har dåliga kunskaper om hela “asyleriet”, men det är väl inte så många från “allmänheten” i Almedalen…

För övrigt så finns det på Migrationsverket – liksom på de flesta myndigheter – en oherrans massa människor som inte tillför någonting. Nu rekryteras det hos oss chefer på längden och tvären och med dem ökar administrationen. De ska följa upp och kontrollera till förbannelse, men vi behöver fler som avgör ärenden. Inte fler räknenissar.

© denna blogg.

Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna

Hvis der er tvivl om, hvorvidt en ansøger, som har oplyst at være mindreårig, rent faktisk også er det, vil der blive iværksat en aldersundersøgelse. I 2014 har Udlændingestyrelsen truffet 282 afgørelser om alder, heraf blev 72 procent vurderet at være 18 år eller derover. (Udlændingeservice årsrapport).

Översättning:

Om det råder tvivel om huruvida en sökande som har sagt sig vara minderårig, rent faktiskt också är det, ska en åldersundersökning genomföras. År 2014 har Udlændingestyrelsen (det danska Migrationsverket) fattat 282 beslut om ålder, i 72 procent av fallen uppskattades personerna vara 18 år eller äldre. (Udlændingeservice årsrapport).

Vidare:

 Metroxpress skrev om samme problemstilling sidste år – da viste tal for de første fire måneder af 2013, at 31 ud af 43 flygtningebørn var voksne.

Översättning:

 Metroxpress skrev om samma problemställning förra året – då visade siffror för de första fyra månaderna 2013, att 31 av 43 flyktingbarn var vuxna.

Förutom i Danmark görs åldersbedömningar i såväl Norge som Finland när det råder tvivel om en asylsökandes ålder om vederbörande säger sig vara under 18 år. I Sverige görs sådana bedömningar inte. Så hade också Sverige förra året 7049 asylsökande som sade sig vara under 18 år (och i år beräknar Migrationsverket att mellan 10.000 och 15.000 ska komma). År 2014 kom till Danmark 838 minderåriga asylsökande, till Norge kom 1204 och till Finland 196. Varför finns det ingen ansvarig (Anders Danielsson, generaldirektör på Migrationsverket, till exempel?) som funderar över – och drar några några slutsatser av – att det det enorma antalet påstått och faktiskt minderåriga (särskilt ”påstått”…) som kommer till Sverige är så mycket högre här än i de övriga nordiska länderna? Att det kanske eventuellt och möjligen kan ha någon viss betydelse att de övriga länderna inte accepterar åldersbedrägerier medan Sverige gör det och att unga män (oftast) i jakt på ”ett bättre liv” kommer just till Sverige? Hittills har ingen gjort det. Hur skarpt röda siffrorna än lyser.

Läs också:
Danmark: ”Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet” – 28 september 2014
Sverige slår Tyskland med hästlängder när det gäller mottagande av minderåriga asylsökande – 20 juni 2015

© denna blogg.

En migga: ”Generaldirektören säger att ‘styrdokument’ inte har följts av verkets handläggare och beslutsfattare i ärendet.”

Så här börjar meddelandet på Migrationsverkets hemsida:

Här kan man läsa mer samt lyssna på när Migrationsverkets presschef ställer frågor till sin gd om ovanstående.

Jag ställde några frågor till – och fick snabba svar av – Migrationsverket:

 För det första så är intervjun på Migrationsverkets hemsida tämligen svamlig och otydlig. Inte de frågor presschefen Fredrik Bengtsson ställer utan svaren från generaldirektören Anders Danielsson. Till exempel:

Presschefen: Du har idag beslutat om att anmäla myndighetens hantering av ett enskilt ärende till åklagare. Varför det?

Generaldirektören: Det har av en intern utredning framkommit omständigheter som föranleder mig att misstänka att det föreligger anledning om tjänstefel. Det mest naturliga är då att vi överlämnar till rättsutredande myndigheter som polis och åklagare. Jag tycker rent principiellt att vi inte ska utreda oss själva, i synnerhet inte om det finns misstanke om brott, i det här fallet tjänstefel.

Generaldirektörens något oprecisa svar gjorde att jag frågade Migrationsverket, vilket framgår av Twitter-korrespondensen varför man anmäler ”sin egen myndighet” och ”händelsen”, varför inte den misstänkta personen?

Jag har fått reaktioner från omtumlade miggor som känner sig både förvirrade och anklagade. Inte heller de får klara besked, men just nu önskar de inte att det de skriver publiceras. Stämningen är inte bra, oron verkar ganska stor men det främsta, och det som kan citeras ur en miggas mejl, är:

Generaldirektören säger att ”styrdokument” inte har följts av verkets handläggare och beslutsfattare i ärendet. Men han säger inte vilka ”styrdokument” han menar. ”Styrdokumenten” är rena rama flummerierna utan någon juridisk bäring och inte så sällan säger det ena ”styrdokumentet” emot det andra ”styrdokumentet” och få av dem är förenligt med lag och praxis.

Migrationsverkets agerande, dess lednings alltså, blir bara märkligare och märkligare. På alla sätt. Och under en sådan ledning ska 5000 eller kanske fler (jag vet inte hur många anställda Migrationsverket har idag) människor arbeta. Hur handläggare och beslutsfattare ska kunna klara av sitt oerhört viktiga arbete ed asylprövning och annat är en gåta, när flummigheter som ”styrdokument” blandas i deras tjänsteutövning och deras högste chef inte verkar kunna tala klarspråk, det är en gåta. Seriösa, kunniga miggor vill inget hellre än följa utlänningslagen och de konventioner som Sverige ratificerat, men tillåts inte göra det utan allehanda chefer och mellanchefer sysslar med ”styrdokument” och ”rättsliga ställningstaganden” som rör till alltihop. Särskilt nyrekryterade och helt orutinerade asylhandläggare och -beslutsfattare riskerar varje dag, varje timme att ”göra fel”.

Hur länge ska detta haveri få utspela sig inför våra ögon?

© denna blogg.

En migga: ”Generaldirektören kräver närvarande chefer, men själv har han inte hörts av på över två månader.”

En migga skriver:

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson kräver i sitt senaste blogginlägg ”närvarande chefer” och ser det som ett sätt att skapa ett ”ansvarstagande medarbetarskap”.

Efter blogginlägget som är från den 16 mars* (närvarande ledarskap?), sa han upp det fackliga samverkansavtalet (ansvarstagande medarbetarskap?). Alltså generaldirektören kräver närvarande chefer, men själv har han inte hörts av på över två månader. Han vägrar också att kommentera det uppsagda samverkansavtalet trots att flera som kommenterat inlägget undrar. Men det mest komiska är rubriken:

”Utvecklingen av verksamheten tar nu stora steg framåt”

Sedan tystnad. Och sedan uppsagt samverkansavtal. Och sedan åter tystnad.

* Sedan 16 mars har generaldirektören inte skrivit något alls på sin blogg.

Kommentar på generaldirektörens blogginlägg från en migga:

Min kommentar:
Aningen förvånad blir jag av det som framkommer om förbud mot fackliga bloggar som, vad jag förstår varit tillåtna tidigare, i den icke undertecknade kommentaren till generaldirektörens fluffigheter, nämligen:

Dock sänder du dubbla budskap genom att samtidigt avskaffa samverkansavtalet och förbjuda de fackliga organisationernas bloggar.

En myndighet i kris som nog Migrationsverket får sägas vara, eller i varje fall nästintill, och dess högste chef syns inte till. I varje fall upplevs situationen så av en del miggor. Vad ska man säga om det? Troligen jobbar han väl på i det fördolda enligt devisen ”verka men icke synas”. Men någon gång emellanåt borde han synas bland sina underlydande, miggorna. Och på sin blogg. Dock gav han en intervju i Norrköpings Tidningar den 19 maj under rubriken ”Vi förtjänar bättre betyg”.

Till slut: Förr brukade Migrationsverkets generaldirektör puffa för en ”Veckans låt” på sin blogg. Det har han inte gjort den 16 mars. Tillåt mig att presentera vad jag ser som en av årets – kanske decenniets – låtar, särskilt på grund av titeln Eve of Destruction. En del referenser i sången ligger långt tillbaka i tiden, men den framkallar ändå samma avgrundskänsla för sådant som händer idag som för sådant som hände då:

© denna blogg.

Migrationsverkets generaldirektör: ”När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.”

Förra året kom över 81.000 asylsökande till Sverige. I år kommer 105.000. Eller fler. Förra året avgjordes 53.503 asylärenden, 31.220 personer beviljades asyl eller PUT i första instans, Migrationsverket. Bifallsandelen av totala antalet avgjorda ärenden var 58 procent. Många av dem har familj som ska komma efter.

I år väntas 105.000 komma och söka asyl, hur många ärenden som avgörs och hur många som beviljas PUT är svårt att veta ,men en gissning är att proportionerna kan bli ungefär desamma som 2014. Många har familjer som ska komma efter. Nästa år kommer minst lika många. Året därpå likaså. Och så vidare.

Det finns inte bostäder. Det finns inte sjukvård, tandvård åt alla. Det finns inte skolor och det saknas massor av lärare. Det går inte att integrera alla. Motsättningarna i samhället och våldet ökar. Det finns inte resurser inom Polis och rättsväsende att hantera alla skjutningar, attacker, explosioner, nedbränningar av bilar och skolor, våldtäkter, hat- och hedersbrott, allmän kriminalitet som ökar när mängder av människor kommer hit och snabbt inser att de inte har kommit till det paradis de fick löfte om att komma till. När de inser att de aldrig kommer att bli en del av det svenska samhället, hur många kostsamma integrationsprojekt för tillfället ”ansvarig” minister hittar på. Detta förstår de allra flesta ”vanliga människor” men inte de, som kallar sig ”ansvariga”, det vill säga politiker och, märkligt nog, ett stort antal journalister.

I Sydsvenskan, under rubriken Väntetiderna ökar för 60 000 på asylboenden, radas mängder av helt osannolika siffror upp, siffror som på många plan visar hur totalt förändrat det svenska samhället redan har blivit och kommer att fortsätta att bli – utan att folket har haft något alls att säga till om. Det faktum att oinformerade (på detta område har journalisterna vilsefört medborgarna i åratal) medborgare får gå till valurnorna en gång vart fjärde år kan inte betecknas som att de gett politikerna rätten att med hjälp av deras skattepengar helt förändra landet och folkets levnadsvillkor och den välfärd de och deras föräldrar och far- och morföräldrar byggt upp. Ytterst få, om ens någon, sätter sig emot att Sverige tar emot asyl- och skyddsbehövande, men så är det inte längre: Sverige har blivit ett land dit vem som helst kan ta sig och stanna kvar i som ”papperslös”. Hit kan man komma helt utan några som helst asylskäl i falskt namn och falsk nationalitet och med vilken bakgrund – kriminell, terrorist – som helst och försörjas av landets skattebetalare. Detta är känt i hela världen och resor till Sverige arrangeras i en sådan mängd att det i princip i väldigt många (om än inte i alla) fall handlar om världens dyraste charterresor.

Förutom att de här boendena kommer att bli – och redan på sina håll är – krutdurkar, så är det här uttalandet (bildtext) av generaldirektören för det gigantiska Migrationsverket (snart 6000 anställda!) så obegripligt megalomant att det knappt går att ta in, knappt går att fatta att han säger det på allvar:

När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.

Så talar nog bara en representant från Nordkorea. Eller en förblindad och verklighetsfrämmande person med en rejäl släng av storhetsvansinne (med betoning på ”vansinne”) från Den Humanitära Stormakten. Utländska kollegors sanna påpekande rinner av denne man – och svenska politiker och regering – som vatten av en gås. Det som alla andra ser, inklusive en allt större del av landets befolkning, det fortsätter politikerna, med hjälp av svenska journalister, hårdnackat att förneka. Varför? Det har jag undrat i många år och jag finner aldrig något svar.

Asylinstrumentet missbrukas å det grövsta i Sverige och så har det varit i många år. Inget har gjorts och inget görs för att stävja och stoppa det. Och Migrationsverkets högste (o)ansvarige, chef tycker att alla andra 27 EU-länder är udda. Inte Sverige.

© denna blogg.asylfrågor

 

En migga: ”Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner.”

En migga:

Jag hörde Migrationsverkets generaldirektör i Ekots Lördagsintervju den 14 november. Han bekymrade sig över boendet för de asylsökande. Jag inser att det är ett problem men jag upplever att finns en hel del andra problem som inte alls nämndes. Eftersom jag jobbar med asylprövning så tycker jag att det är ett problem att den som idag söker asyl får en utredningstid någon gång efter midsommar 2015. Om det efter den asylutredningen måste göras kontroller – till exempel språkanalyser eller äkthetskontroller av handlingar – och om resultatet av dessa kontroller inte leder till att den asylsökande får PUT – då måste personen kallas till en ny asylutredning.

En ny utredning kan förstå inte bokas om sju månader igen. Handläggaren utnyttjas redan maximalt och det finns varken lediga tider eller lediga utredningsrum. Men handläggaren måste försöka boka in utredningen ändå. Han/hon får ibland hoppa över lunchen eller hålla sin kompletterande utredning efter ordinarie arbetstid. När så sker måste ett offentligt biträde förordnas för den sökande, om det finns ett offentligt biträde som går med på att komma efter ordinarie arbetstid. Dessutom måste handläggaren också övertala en kollega att stanna kvar eftersom vi av säkerhetsskäl inte får vara ensamma i  lokalerna när vi utreder.

Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner. Som om att han inte kände till att det också kommer en hel del sökande från andra länder som ger ut sig för att vara syrier, eller eritreaner. Dessutom kommer det fortfarande sökande från länder där inte pågår något krig, som i Syrien eller där det finns evighetslång militärtjänst som i Eritrea. Om de ändå åberopar politiska skäl så får de visats här minst sju, åtta månader utan asylutredning och beslut. Om de låter bli att komma till sin asylutredning får de en ny tid om sex , sju månader. Om inte någon handläggare väljer att överboka sig och kalla in den sökande tidigare.

Jag har överbokat mig och kallat en sådan sökande tre gånger nu. Han dyker inte upp. Han behöver inte göra det heller eftersom det enda som händer när han gång på gång uteblir från asylutredningen är att hans kontokort spärras. Då kontaktar han asylmottagningen och säger att han var sjuk alternativt inte fick kallelsen. Han får då en ny kallelse till utredning i handen, spärren tas bort och han går tillbaks till sitt boende. Gång på gång.

Visst är det viktigt att asylsökande får ett bra mottagande men det är också viktigt att asylsökande får en snabb och rättssäker prövning. Varför satsas det inte mer på asylprövningen? Vi klarar inte av det detta!

Kommentar: Likt papegojor upprepar offentliga aktörer mantrat: ”Sverige ska ha ett generöst flyktingmottagande”. Men på vilket sätt och mot vem är det generöst? Inte mot dem som verkligen har behov av skydd i alla fall.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En migga kommenterar en kommentar av Fredrick Federley

Först skrev en migga texten En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”. Den kommenterades av Fredrick Federley i inlägget Kommentar av Fredrick Federley. Här följer en kommentar till kommentaren av samma migga som skrev den ursprungliga texten:

Fredrick Federley har fel på flera punkter. Det finns en – och kommer som landet ligger bara att vara en – EU-stat som ger PUT till syrier. Sverige. Om Federley tror något annat har han missat hela debatten. Eller ens vad syftet med vår GDs artikel var, nämligen att peka att på  att det vi i Sverige gör det gör ingen annan.

Det finns inte heller någon annan EU-stat som praktiserar något system med att tillfälliga uppehållstillstånd – vilket alltså är var övriga praktiserar – efter en tid och med någon slags automatik ger PUT. Tyskland exempelvis hade sökande på Duldung tio år efter att det sista kriget på Balkan upphört. Och vad gäller vidarebosättning – som alltså handlar om uttagning via UNHCR och inte berör de som söker asyl på plats – så gav Storbritannien senast kalla handen.

Tack till miggan med lång och gedigen erfarenhet och kunskap på asylområdet och till Fredrick Federley, riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson, C, för att de kommenterar – var och en efter sin kunskap och erfarenhet – de här frågorna (med utgångspunkt från Migrationsverkets GD Anders Danielssons artikel i tidningen Advokaten). Förhoppningsvis bidrar de till att få er, som läser de bådas inlägg, att förstå hur svårt och nästintill ogenomträngligt asylinvandringsområdet är. Och nu får ni tänka, tycka, tro vad ni vill eller – helst – försöka ta reda på vad som egentligen är rätt och vad som är fel. Eller snarare: vad som är lite mer rätt och vad som är lite mer fel… Lycka till!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Jo, tjena! Snacka om snömos, ordbajseri, eller kalla det vad du vill!”

Ur artikeln Så ska han förebygga korruption (Sydsvenskan 1 november) där Migrationsverkets generaldirektör bland annat säger:

Migrationsverket ska bli bättre på att förebygga korruption. Rutinerna ska skärpas, bifallen granskas lika noga som avslag, fler avgöranden tas som tvåmansbeslut. Detta är nödvändigt för att återställa förtroendet för Migrationsverket.

I artikeln kan man också läsa:

Interngranskningen ska under nästa år utmynna i en serie åtgärder. Ska beslut om asyl, uppehållstillstånd och medborgarskap fattas som enmansbeslut eller tvåmansbeslut? Bör Migrationsverket få en intern funktion för ”whistleblowers” – en enhet som tar emot anmälningar om interna missförhållanden?

Och:

Som generaldirektör är Anders Danielsson djupt bekymrad över att svenska folket har rekordlågt förtroende för Migrationsverket. Den förtroendekrisen lär bli ytterligare accentuerad när korruptionshärvan inom verket snart går vidare till åtal och rättegång.
Enligt TNS Sifo har bara 9 procent av svenskarna ett högt förtroende för verket.

En migga kommenterar:

Hur ska vi ha tid att granska alla bifall? Den tiden kan omöjligen finnas, eller ska vi anställa lika många handläggare och beslutsfattare som redan jobbar på verket? Jag vet av erfarenhet att det finns handläggare som väljer att bifalla ärenden som inte ska bifallas för att det tar sådan tid att föredra ärendet för beslutsfattare. Den tiden har man tydligen inte och då är det lättare att bifalla ansökan.

”Migrationsverket ska bli bättre på att förebygga korruption. Rutinerna ska skärpas, bifallen granskas lika noga som avslag, fler avgöranden tas som tvåmansbeslut.

– Detta är nödvändigt för att återställa förtroendet för Migrationsverket, säger generaldirektören Anders Danielsson.”

Jo, tjena! Snacka om snömos, ordbajseri, eller kalla det vad du vill!

Kommentar: Vad ska man säga? I över sex år har miggorna rapporterat, berättat, reflekterat och lika länge har jag publicerat deras rapporter, berättelser, reflektioner och – ofta – kommenterat dem. Journalister läser. Politiker och myndighetschefer läser. Människosmugglare i de stora asylländerna, och andra med asylbedrägerier som mycket lukrativ huvudsyssla, läser. Skattebetalare, som ska bekosta dårfinkeriet, läser. Ändå lyckas man i den svenska journalistiska offentligheten helt låtsas som om de viktiga, ofta helt horribla vittnesmålen – som i vilket annat land som helst skulle få alla på fötter! – inte finns och de förblir oomnämnda. Jag förstår det inte, hur mycket jag än försöker.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Migrationsverkets generaldirektör har rätt

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet replikerar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson under rubriken Svepande och felaktig kritik mot Migrationsverket, på vad som sägs i artikeln Stoppa avvisningen av romer av Robert Hårdh och John Stauffer från Civil Rights Defenders.

Jag reagerade själv med förvåning när jag läste Hårdhs och Stauffers påståenden och tänkte då att någon helt enkelt måste bemöta dem. Det har alltså Migrationsverkets generaldirektör gjort, och han skriver i stort sett vad jag själv hade tänkt sätta på pränt. Läs de två artiklarna i rätt ordning och ta också med i beaktande vad en migga skriver angående Anders Danielssons text:

Det han säger är helt korrekt. Jag har skrivit i massor av beslut att fattigdom och dålig hälsa inte är skäl för asyl. Inte heller dålig bostad, brist på arbete eller skolgång. Romernas situation är svår, men det är faktiskt inte Sveriges sak att lösa den. Så enkelt är det.

Sista stycket i Anders Danielssons svar på de två något vilsegångna försvararna av mänskliga rättigheters (och tack till dem för att de gör det!) påståenden, är på pricken rätt:

Det är uppenbart att skribenterna, i sin iver att bevisa sin tes, väljer att lyfta fram en rad olika argument som inte stämmer. Migrationsverket har blivit en myndighet som är enkel att hänga ut, utan att den som kritiserar behöver se det som nödvändigt att ha på fötterna för att publiken ska ge sitt gillande. Migrationsverket anstränger sig till det yttersta för att göra en rättssäker och individuell prövning av varje människas ansökan om asyl. Romernas situation på Balkan och i Östeuropa är en skam för Europa. Men ansvaret för att skapa bättre levnadsvillkor för människor som saknar skyddsskäl ligger på andra aktörer än Migrationsverket.

För att citera miggan här ovan: ”Så enkelt är det!”

© Denna blogg.

Miggor om att Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma

Foto: T Stjepic

När förre Säpo-chefen Anders Danielsson tillträdde som ny generaldirektör för Migrationsverket skickade jag honom min bok, Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar. I boken berättar, som titeln anger, miggor (anställda vid Migrationsverket) inifrån verket om vad de ser, hör och upplever (här finns en recension av boken i Dagens Juridik). Förordet är skrivet av en domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, Krister Thelin, och efterordet av en jurist och tidigare domare och överdirektör vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh. Det fanns alla anledning att tro att den person som utsetts till det svåra uppdraget som generaldirektör för en av de mest omtalade och påpassade myndigheterna i landet skulle finna det både viktigt och intressant att ta del av vad hans underlydande skrivit och berättat om under fyra år. Och i tron att miggornas ofta hårresande, alltid informativa texter har lästs av deras högste chef har jag, som samlat in och gett ut berättelserna, levt ända fram till nu. Ända tills jag fick veta, att generaldirektör Anders Danielsson sagt när han intervjuades av redaktionssekreteraren Maria Wilhelmson från Kristdemokraternas tidning. Hon hade med sig boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar, och berättar så här:

Jag frågade om han läst boken. Nej, svarade han, och det tänkte han inte göra heller. Vad skulle han göra med anonyma vittnesmål? Han tyckte inte heller att det var på generaldirektörsnivå att göra något åt dessa vittnesmål. Han märkte inte av något missnöje, så vad skulle han göra? Lean, som ju är Migrationsverkets arbetssätt, är bra och rättssäkert. Det försämrar inte processen, tar bara bort ställtiderna, eller vad de nu kallas.

Dessutom sa han att, precis som titeln på boken anger, så är ingenting svart eller vitt. Det görs individuella prövningar och det är alltid två handläggare som avgör. Han sa också att om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat.

Om arbetet på Migrationsverket, både det egna och de anställdas, sa han att det är svårt, utsatt och mycket kontroversiellt och att ”det är inget jobb man blir hjälte på trots att Sverige är bäst i världen både när det gäller att ta emot flyktingar och hur vi gör det. Damned if you do, damned if you don’t. Vi förtjänar bättre anseende.”

Generaldirektörens inställning, så som han ger uttryck för den i intervjun är minst sagt förvånande och att han inte vill ta till sig viktiga berättelser inifrån det verk han är satt att vara högste ansvarig för, är häpnadsväckande. Fick han och hans underlydande på Säpo aldrig ta del av anonyma historier och tips? Eller fick de det, men brydde sig inte om dem, gick inte vidare? På Migrationsverket, hans nuvarande arbetsplats, berättar anställda – miggor – i alla fall att:

Vi får ofta tips. Om tipslämnaren vill vara anonym så får han eller hon vara det. Vi har inte rätt att efterforska vem som har telefonnumret som tipslämnaren ringer ifrån, utan skriver bara en tjänsteanteckning om vad som kommit fram under samtalet. Kommer det fram fakta, exempelvis att den asylsökande som tipset gäller heter något annat, har visering, har skengift sig och egentligen bos hos sin man som också har skengift sig etc, så kan vi kontrollera det. Om tipslämnaren skriver ett brev där det står att ”jag heter XX men vill vara anonym” så förblir han tyvärr inte anonym eftersom vi måste lägga in brevet i akten. Det har hänt att tipslämnare (som nästan alltid är nära släkt med de sökande) blivit misshandlade av de sökande på grund av tipsen (som hade bäring). Men även om man är anonym så kan man givetvis råka illa ut som tipsare eftersom den sökande lätt kan räkna ut vem tipsaren är, i alla fall om det handlar om identitet, familjeband etc och i synnerhet om vi får in en passkopia med den sökandes rätta namn, rätta medborgarskap etc. Vi kontrollerar bara tips som innehåller uppgifter som går att kontrollera. Som ett exempel kan jag nämna ett tips som handlade om att en asylsökande var identisk med en av tipsaren namngiven person som tidigare, under ett annat namn och med annat medborgarskap hade fått tillstånd som gäststuderande i Sverige. Det fanns foton att jämföra i båda ansökningarna och de föreställde, enligt SKL, samma person. Den sökande nekade till en början men erkände sedan att han de facto var identisk med den gäststuderande.

Jag vill förtydliga att vi är skyldiga att ta med även anonyma tips i de ärenden det gäller. Vi är också skyldiga att följa upp dessa tips genom att utreda om det finns någon bäring i dem. Om vi inte kontrollerar dem så begår vi tjänstefel.

En annan migga skriver:

Vi både kan och ska följa upp tips, även anonyma. Myndighetsutövning handlar om att främja rättigheter, beivra missbruk, och göra detta snabbt och säkert. Tyvärr har dock Lean skapat en miljö där det ska gå snabbt, inget annat.

Man tar ju upp berättelser av anonyma människor också i traditionella medier, inte minst i Aftonbladets serie där Migrationsverket granskades. Generaldirektören borde inse att miggorna riskerar hot och värre, om de går ut med sina namn. Han borde också känna till att en del av hans anställda har hotats, hängts ut på nätet, fått besök i hemmen där de bor med sina barn etc, bland annat av asylsökande som nekats uppehållstillstånd och av släktingar till asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Han borde känna till att det även gjorts polisanmälningar i vissa fall.

Som högsta chef på en annan statlig myndighet vet man att myndigheter ska agera på anonyma tips och anmälningar om de inte verkar helt uppåt väggarna. Man vet också – eller borde förstå – vad anställda riskerar genom att gå ut offentligt. Med tanke på detta borde man inte vifta bort och förringa vad anställda på ens myndighet år efter år berättar i skydd av den anonymitet de har lagstadgad rätt till och som kallas meddelarfrihet. I stället för att säga – som om personalen var hur lätt utbytbar som helst – att: ”Om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter annat” , så borde generaldirektören vara stolt över att han har engagerade medarbetare som, på sin fritid, tar sig tid att berätta hur det är på deras arbetsplats, hans myndighet! Dessutom – om han läst miggornas berättelser skulle han veta det – så är det oerhört svårt och tidskrävande att lära upp nya handläggare och beslutsfattare, så han borde verkligen inte önska att de som påtalar felaktigheter och sådant som kan förbättras, ska se sig om efter andra jobb (vilket i och för sig många redan säger sig göra)!

Till sist Maria Wilhelmson som intervjuade generaldirektören igen:

När jag frågade honom om hur han såg på boken och alla vittnesmål svarade han att han inte tänkte läsa och att så länge ingen sa något direkt till honom så fanns det ingen anledning att bry sig. Och ingen har sagt något till honom.

Det är lite konstigt trots allt. Att all den kritik från miggorna som publicerats inte märks av inom Migrationsverkets väggar.

Maria Wilhelmsons material, som inte varit publicerat någon annanstans, är publicerat med hennes tillstånd.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Apropå att Migrationsverkets generaldirektör inte känner till verkets ”pinnsystem”

Apropå nedanstående inlägg (bör läsas först), föranlett av att Migrationsverkets generaldirektör inte verkar tro på att det finns ett ”pinnsystem” på det verk han sedan ett halvår är chef för – så finns här några texter skrivna av miggor, som tar upp just”pinnjakten” på Migrationsverket. Den första texten om detta fenomen, som är välkänt och väldokumenterat och som jag hittat, är skriven för 4,5 år sedan…

Be my guest # 62: Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket – 16 april 2008
En migga om att “Migrationsverket är ett ämbetsverk utan rättslig tradition” – 31 juli 2008
Inget har förändrats på 14 år – 25 september 2008
En migga: “Eller göra det som regeringen begär av oss: ändra inställning och agera som en myndighet.” – 2 januari 2009
En migga: “Rättssäkerheten är låg hos Migrationsverket. Var och en får dra sina egna slutsatser om vad det kan bero på.” – 10 september 2009
En migga: “Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom “det är bäst för dem”. – 27 oktober 2009
En migga: “Personen trivs här, läser svenska, får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester”  – 30 oktober 2009
En migga: “Migrationsverkets ledning ljuger departementet rakt i ansiktet” – 16 november 2009
Ytterligare en miggas reflektion kring ensamkommande unga asylsökande – 18 november 2009
Hur fungerar en myndighet när 25 % känner sig mobbade? – 6 februari 2010
En migga berättar om hur man på hennes asylenhet jobbar enligt lagen! – 24 januari 2011
En migga om: ‘Den blinda fårskocken på Migrationsverket’ – 27 februari 2011
En migga: “Nya enkäter och nya leanutbildningar som vi måste svara på och som tar en mycket av vår arbetstid varje gång och som vi inte orkar med.” – 4 februari 2012
En f.d. migga: “Som anställd på Migrationsverket förväntades jag bevilja uppehållstillstånd och inte bråka om petitesser som identitet och smått otroliga historier om anknytningar och asylskäl.” – 21 september 2012

© Denna blogg.