Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

Professor Anders Hjern, talesperson för Svenska Barnläkarföreningen, som av helt obegriplig anledning i åratal gjort allt för att förhindra åldersbedömningar av asylsökande personer som säger sig vara minderåriga (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) uttalar sig i Aftonbladet under rubriken Oro att flyktingbarn felbedöms:

 Än så länge finns ingen metod för medicinska åldersbedömningar som har den precision som rättssäkerheten kräver.

Det uttalandet skulle, om det blev känt i andra länder, bland annat i de nordiska, mötas med häpnad eftersom man där under lång tid använt befintliga metoder (handleds- och tandröntgen) som fungerar väl och som där anses ha den precision (som aldrig kan vara 100 procentig; ingen metod är det) som rättssäkerheten kräver. Handledsröntgen, i kombination med tandröntgen när så behövs som komplettering, används alltså i andra länder med goda resultat och dessa metoder används dessutom också i Sverige när man i rättsliga sammanhang behöver fastställa om en person är minderårig eller ej.

Carl-Erik Flodmark (MP), medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen säger på Socialstyrelsens hemsida den 20 april 2016:

Det vi hittills sett är att undersökning av knäled med magnetkamera är bäst lämpad att hitta barn. Om man kompletterar med avbildningar av fler tillväxtzoner bör möjligheten öka att närmare ringa in 18-årsgränsen

”Hitta barn”? ”18-årsgränsen”? Det här är mycket märkligt uttryckt. Det handlar ju inte alls om att ”hitta barn”, det handlar om att ”hitta vuxna”, vuxna som utger sig för att vara barn. Det handlar inte om att ”ringa in 18-årsgränsen”, det handlar om att skilja personer under 18 år (minderåriga) från personer över 18 år (vuxna). Att den medicinskt sakkunnige på Socialstyrelsen inte förstått det är lite skrämmande.

Man har från Socialstyrelsen varit i kontakt med världskända experter på åldersbedömning som inte på något sätt dömt ut handleds- och tandröntgen som metoder för åldersbedömning. Tvärtom. Men de svar som inkommit har kanske inte varit de önskade, och då verkar de inte ha tillmätts något större värde. Varför Socialstyrelsen och den Svenska Barnläkarföreningen hyser sådan ovilja att ta till sig de vetenskapliga metoder för åldersbedömning, som av andra länders experter anser vara användbara, det är svårt att veta eller ens gissa.

Det finns givetvis mängder av litteratur i frågan om åldersbedömning och många verkliga experter att lyssna på. Man kan till exempel ta del av Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults, publicerad på sajten intechopen.com – open science, open minds och studera deras ”practical cases” och resultaten av dem. Rapporten är skriven av bland andra professor Andreas Schmeling, Universitätsklinikum Münster Münster, Tyskland.

Till slut och än en gång: Det handlar alltså inte alls om att ”hitta barn” eller att ”bedöma barns ålder”, vilket Svenska Barnläkarföreningen ihärdigt försökt få alla att tro i många år. Det handlar om att åldersbedömning ska göras när det finns misstanke om att en asylsökande kan vara äldre än 18 år och han/hon inte styrker det, men kan misstänkas vara vara äldre.

Några lästips:
Socialstyrelsen utreder nya metoder för att bedöma ålder på flyktingar. Sveriges Radio 27 maj 2015. Ur texten – och betänk att detta skrevs för ett helt år sedan:

Att bedöma åldern på flyktingbarn via hand- och tandröntgen är en metod som Migrationsverket använder sig av. Men enligt Socialstyrelsen är metoden osäker och kan visa fel med flera år.

Därför har man nu påbörjat en utredning där man undersöker alternativ till röntgen.

Faktabaserad debatt om åldersbedömning önskas – Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Dagens Samhälle 7 december 2015. Ur texten:

Debatten om åldersbedömning av ensamkommande har präglats av kritiska lekmäns övertygelser snarare än gediget faktaunderlag. Men även om expertis saknas i Sverige så finns det gott om forskning att tillgå utomlands.

Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, Dagens Samhälle 29 mars 2016. Ur texten:

En hel åldersbedömning består av bedömning av könsmognad, röntgen av vänster handled, eventuell datorröntgen av nyckelben och bedömning av tandstatus. Sverige behöver göra ett stort antal åldersprövningar vilket givetvis bör göras på ett effektivt sätt. Jag står till förfogande.

”Stora konsekvenser av en slapphänt ålderskontroll” – Michaela Fletcher, kommunalråd (M) Österåker, Dagens Samhälle 1 april 2016. Ur texten:

I vår kommun kommer vi inte att acceptera att Migrationsverket skickar ensamkommande som de facto är vuxna. Vi kommer inte att medverka till att blanda vuxna med barn på boenden och i skolan. Vi kommer inte att ta ekonomiskt och annat ansvar för vuxna, som vore de minderåriga.

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak vägrar genomgå undersökningen betraktas som vuxna.

Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen är bedrägeri. Asylbedrägerier ska stoppas. – 19 april 2016. Ur texten:

Miggorna och även jag själv har alltså i många år framhållit vikten av att de unga pojkar och män (flickorna och kvinnorna är få) som söker asyl eller skydd som minderåriga, vid misstanke om att de är över 18 år måste ålderstestas. Detta för att:

1.  Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen, är bedrägeri. Asylbedrägerier ska motarbetas.
2.  Den som är minderårig kostar skattebetalarna många miljoner kronor mer per person och år än den som är vuxen.
3.  De faktiskt minderåriga på boendena ska inte utsättas för att behöva bo tillsammans med vuxna män.
4.  Ungdomar i skolorna ska inte behöva ha klasskamrater som är fyra, sex, åtta år eller ännu äldre än de själva.

Lika viktigt att vuxna inte bedöms vara barn – Jonas Andersson, ungdomspedagog, i Expressen 22 april 2016. Ur texten:

Vilka är felmarginalerna när man enbart utgår från en partsinlaga från den person som utifrån givna incitament har allt att vinna på att hålla nere sin ålder? En person utan ID-handlingar som för vilken det är helt logiskt att ge det ett försök att vara barn, även om man själv vet att man är kronologiskt vuxen.

Borde inte rent logiskt både rättssäkerhet och träffsäkerhet gällande ålder vara bättre, om man tar hjälp av de metoder som faktiskt både existerar och används systematiserat i både de nordiska grannländerna och största delen av Europa?

Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – Merit Wager, Dagens Samhälle 26 april 2016. Ur texten:

Och enligt Migrationsverkets egen Konsekvensanalys i händelse av skiljaktig bedömning av ålder mellan enskild kommun och Migrationsverket (2015-10-29) gäller följande:

”Migrationsverkets beslut avseende en asylsökandes ålder är inte bindande för andra aktörer, exempelvis enskilda kommuner. Det står andra aktörer fritt att oavsett verkets bedömning i åldersfrågan bedöma en sökande som minderårig eller inte, i vart fall fram till dess att beslutet vinner laga kraft. Det betyder att det står kommunen fritt att göra en egen bedömning av sökandes ålder för att kunna besluta om placering i särskilt boende för ensamkommande barn, oavsett Migrationsverkets bedömning.”

Det här är en bråkdel av informativa texter gällande åldersbedömningar som skrivits i olika medier och här på bloggen under nästan åtta år som Allianspartierna hade regeringsmakten och under de snart två år som S och MP haft den. Varför alla dessa ”ansvariga” har låtit sig påverkas och mer eller mindre styras av en hoper barnläkare vilkas syn på åldersbedömning går stick i stäv med i princip hela resten av världens, är en gåta.

Men störst ansvar har ändå vilat på de generaldirektörer som styrt (eller vanstyre) Migrationsverket. De borde, om de varit ansvariga och ansvarstagande myndighetschefer, ha sett till att utlänningslagen hade följts. Hade regeringarna till generaldirektörer utsett kunniga, raka, omutliga, energiska, pålitliga, rättsmedvetna personer med stark integritet, med vilja att följa lagar (!) samt förmåga att tydligt kommunicera att det är vad som krävs också av handläggare och beslutsfattare, då hade Sverige sett annorlunda, helt annorlunda ut idag.

© denna blogg.

Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna?

I en op ed-artikel i  Svenska Dagbladet skriver jag idag, den 7 januari, under rubriken Sverige ligger efter med ålderstester bland annat:

Åldersbedömningar har behövt göras under lång tid i Sverige men de har inte kunnat utföras annat än i ett fåtal fall på grund av läkares vägran. Problemen och kostnaderna – både ekonomiska och mänskliga – som den underlåtenheten medfört är stora. Att låtsas som om problemet med oriktiga åldersangivelser bland asylsökande inte existerar är därför oansvarigt.

I en tidigare text – Hur många ensamkommande barn är vuxna? – på samma sida och om samma ämne skrev jag den 5 oktober 2014 om uppgifter från det danska rättsmedicinska institutet och justitieministeriet:

327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år.

”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.

I den artikeln uppmanade jag anförde jag också att:

Man bör  i större utsträckning lyssna på modersmålslärare, HVB-hemspersonal och verksanställda, och kontroller bör också göras i Sverige i betydligt större omfattning än Migrationsverket hittills gjort. Kan man göra det i våra nordiska grannländer så borde det även gå att göra i Sverige.

På den artikeln replikerade ett antal barnläkare och om det kan man läsa här: Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn”

En av de replikerande barnläkarna, Anders Hjern*, uttalar sig  i Sveriges Radios specialprogram De desillusionerade humanisterna där reportrarna Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén gör ett försök – och lyckas ganska väl – att göra ett mer objektivt program än man annars är van vid att höra i Public Service, när det gäller ämnet asylsökande och då alldeles särskilt kategoring som så ofta slentrianmässigt felaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”. Lyssna gärna på det 42 minuter långa programmet med röster från personer som arbetar med den här kategorin asylsökande som alltså är asylsökande som påstår sig vara eller är minderåriga. För den som hellre läser än lyssnar finns programmet nedtecknat här.

Samma reportrar lyckades också Sveriges Radio få göra en tio minuter lång uppföljning med rubriken Hur kan man bestämma åldern på ett barn på flykt? som sändes den 1 januari 2016. Även här uttalade sig barnläkaren Anders Hjern, delvis tämligen häpnadsväckande och hänvisade till en icke närmare angiven sydafrikansk studie som säger något annat än vad man går efter i de övriga nordiska länderna. Att man i de tre länderna Norge, Danmark och Finland, länder med väl så välutvecklad och högtstående kunnande och seriositet  som Sverige (kanske till och med bättre…) använder sig av vetenskapligt beprövade och väldokumenterade metoder, viftade han bort med orden:

– Idag används åldersbedömningar i många länder som en del i en restriktiv migrationspolitik där man vill visa att ”i vårt land är vi besvärliga så åk någon annanstans”.

Kommentar: Uttalandet är en skymf mot de andra tre länderna vilkas läkare och rättstandläkare under lång tid gjort åldersbedömningar i enlighet med kriterier som anses beprövade och godkända och som även används i andra länder i Europa.

Barnläkaren Anders Hjern säger också i programmet att:

– Det som är problemet just nu det är att Migrationsverket inte accepterar en medicinsk åldersbedömning som tar hänsyn till de ingående metodernas inneboende stora felmarginaler, kan man säga.

Han säger också:

– Vi har en lång erfarenhet av att Migrationsverket tolkar de här resultaten på ett väldigt bokstavligt sätt. Att man helt enkelt saknar den kompetens som behövs för att göra en korrekt bedömning av de här.

Kommentar: På vilket sätt är ”problemet just nu” att Migrationsverket inte tar hänsyn till ”de ingående metodernas inneboende stora felmarginaler”? Vilka ”stora felmarginaler” menas? Migrationsverket har ju knappt ens fått chansen att ta hänsyn till det som barnläkaren hänvisar till eftersom läkarna ju vägrar utföra åldersbedömningar. Vad gäller de få åldersbedömningar som ändå har gjorts, menar barnläkaren Anders Hjern då att svenska läkares utsagor och konklusioner är så otydliga att de inte går att tolka? Det är i så fall riktigt illa. Om Migrationsverket har beställt en åldersutredning så har verket rätt att förvänta sig att den som utför den avlämnar ett tolkningsbart resultat. Om läkarna inte klarar att avge tydliga utlåtanden så kan Migrationsverket knappast lastas för det.

Kanske skulle det kunna vara en lösning att verket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna?

Reflektion: Under många år har miggor, HVB-hemspersonal, SFI-lärare, modersmålslärare och familjehem rapporterat om att det i Sverige finns många asylsökande män (och en och annan kvinna) som utger sig för att vara 16, 17 år när de är flera år, ibland riktigt många år, äldre. Det är då inte att undra på att antalet faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i Sverige har femdubblats – ja, mer än femdubblats! – år 2015 jämfört med år 2014 och att Sverige år 2014 ensamt tog emot tre gånger fler i denna kategori än de övriga tre nordiska länderna tillsammans! För år 2015 torde skillnaden bli ännu större.

Jag har skrivit många texter om den svenska oviljan och oförmågan att se till att vuxna män inte tas in och behandlas som barn i asylprocessen – ingen har tagit tag i det  och smugglarna har kunnat fortsätta att föra hit vuxna män som till och med själva ibland har egna barn i hemlandet (!) och som kan vara upp till dubbelt så gamla som de angett. Trots att det enligt de övriga ländernas läkarvetenskap inte alls är svårt att göra ålderstester som med ca två års skillnad neråt och uppåt kan visa om en asylsökande, påstått minderårig är betydligt äldre än han uppgett. I Finland erbjuds den som misstänks vara äldre en åldersundersökning och den som vägrar göra en sådan, får automatiskt sin ålder uppskriven och behandlas som vuxen i asylprocessen.

*Anders Hjern anlitas relativt ofta av Sveriges Radio, vilket man kan se och höra här. Någon balans i åsikterna kring åldersbedömningar har Sveriges Radio inte verkat eftersträva, utan samme läkare har ensidigt fått upprepa sina åsikter på området, år efter år. Omdömen som inte stöds i grannländerna; ändå har Public Service inte brytt sig om att vända sig till andra, till exempel experter som utför åldersbedömningar i Norge, Danmark och Finland. Inte förrän i programmet De desillusionerade humanisterna, som sändes i mitten av december 2014, där den danske professorn vid danska Rättsmedicinalverket, Niels Lynnerup, kommer till tals och uppvisar en helt annan syn i frågan än den svenske barnläkaren.

Jag skrev om programmet i texten Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” .

© denna blogg.

Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn”

Tre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna. Lite trist är att de inte bemödat sig om att skriva mitt förnamn korrekt utan kallar mig ”Marit”, trots att namnet tydligt står under artikeln… Men de skriver i alla fall bland annat så här:

Åldersbedömningen ska basera sig på en omfattande helhetsbedömning grundad på bland annat ungdomens kroppsliga utveckling samt psykosociala mognad. I det fall där det därefter föreligger tveksamhet kring om ungdomen är under eller över 18 år, kompletteras bedömningen med röntgenundersökning av skelett- och tandmognad. Det saknas idag medicinska och biologiska metoder som kan fastställa en exakt kronologisk ålder. Den biologiska variationen är stor inte minst vad gäller skelettmognad mellan olika folkgrupper, och asylkommande ungdomar bär ofta spår av malnutrition och kroniska sjukdomar vilket kan påverka tillväxten.

”Asylkommande ungdomar”? Ja, det är ju innovativt och praktiskt att ha en sådan benämning på ett i det närmaste permanent och växande fenomen som i Sverige är stort och framträdande, till skillnad från i, till exempel, de nordiska länder jag jämfört med i artikeln. Där deras barnläkare och andra alltså anser, att det går att göra åldersbedömningar. Men nu är det bara det, att jag i min artikel inte skrev ett ord om åldersbedömningar och hur de går till! Vilket jag påpekar i min slutreplik, som också den har publicerats på Svenska Dagbladets ledarblogg, direkt efter barnläkarnas text. Där säger jag bland annat:

För det första: Barnläkarna och jag är helt överens om det som de för fram i sitt första stycke.

För det andra: Min text handlar inte om hur medicinska åldersbedömningar görs. Inte någonstans i texten gör den det.
————————————–
För det fjärde: I min text jämförs Sverige med tre andra nordiska länder. I dessa länder har man kunnat göra åldersbedömningar och en del av resultaten framgår av min artikel. Kanske har skillnaden i hanteringen av dem som säger sig vara ensamkommande barn något att göra med att skillnaden också vad gäller hur många sådana som söker asyl i de fyra länderna fördelar sig så här:

Till och med den 30 september i år har det kommit 5 000 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl till Sverige.

Till Norge har det under samma tid kommit 880. Till Danmark har 426 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl kommit till och med den 31 augusti och under samma period kom 120 till Finland.

Läs gärna såväl den ursprungliga artikeln (som jag länkar till högst upp) som hela barnläkarnas replik på nätet (som det också finns en länk till högre upp) och – sist men inte minst – hela min slutreplik direkt efter barnläkarnas text.

© denna blogg.