Sverige förändras i rasande fart – och inte till det bättre

Att 90 procent av alla polisanmälningar kring upploppen i Husby och andra våldsutsatta förorter läggs ned, är – förutom skandal – en tydlig signal om att det faktiskt är nästan helt fritt fram i Sverige att skjuta, bränna upp bilar och vandalisera andras egendom. Risken att åka fast (och bestraffas med samhällstjänst…) är alltså 10 procent!

Antal polisanmälningar/nedlagda polisanmälningar i Stockholms län:

Norrort: 40 anmälningar / 24 nedlagda
Västerort: 105 anmälningar / 94 nedlagda
Söderort: 136 anmälningar / 131 nedlagda
Södertörn: 103 anmälningar / 96 nedlagda
Södertälje: 17 anmälningar / 16 nedlagda
Nacka: 9 anmälningar / 5 nedlagda
Totalt: 410 anmälningar / 367 nedlagda ~90% nerlagda.
Övrigt: 2 personer är dömda. 1 person har fått ett strafföreläggande. 1 åtal är väckt. 13 polisutredningar är hos åklagare för beslut om åtal. 26 förundersökningar pågår.

Källa: Ekots sammanställning av polisdistriktens siffror.

Citat ur ett inlägg på Johan Westerholms blogg (läs hela inlägget här) med rubriken Porten till helvetet

Polisutbildningen akademiseras istället för att fokusera på yrkeskunskaperna samt en allmän urlakning av polisiär närvaro i vardagen. Poliserna sitter hellre kvar i sina trygga bilar än rör sig bland skattebetalare, medborgare och annat löst folk.
——————–
Med en politikerkår, framför allt de som säger sig vara vår frontlinje, som skakar av skräck i TV och hellre manövrerar runt partistadgar och sina egna behov så blir det inte bättre än så här. Polisen och statens våldsmonopol blir experimentbänk för olika former av akademiska och pacifistiska experiment samtidigt som andra då förutsätts implicit hålla ordning på samhället. Då öppnas dörrarna till ett rättssamhällets haveri.

Och då öppnas dörrarna på sikt på vid gavel till något som skulle få kravallerna i Husby eller skottlossningen i Hässelby att verka vara en rätt vanlig dag. Att verka normativt. Dörrarna till helvetet. Där står vi. Ensamma som det ser ut. Och om det är någon som tror att även mitt förakt inte växer så är jag benägen att säga att de har nog fel vilket känns märkligt då jag en gång trodde att ett politiskt engagemang kunde förändra samhället. Jag vet bättre nu. Jag har sett tillräckligt av politikens insida för att inse att det är inte där förändring av samhället sker än mindre att det är där vi skyddar samhället och de humanistiska värderingarna.

Hela denna utveckling är mycket allvarlig. Och den har tagit fart. Det är dock först nu vi börjar se siffror på den i form av värderingsskiften och annat.
——————–

I åratal har varningssignaler sänts och varningsklockor ringt och nu ljuder varningssirener och varningslarm. Men de politiker som ska företräda folket har, precis som Johan Westerholm säger i sin text, hellre manövrerat runt partistadgar och sina egna behov än sett till folkets och landets bästa. De sysslar inte längre med politik i första hand, alltså med landets och folkets väl och ve. De sysslar med hur de själva ska få behålla, alternativt ta över, makten och härligheten i form av höga arvoden, mängder av förmåner, generösa avgångsvederlag, mycket långa ledigheter och synnerligen goda pensionsförmåner. Allt detta är viktigare än att företräda folket.

Tar man del av vad tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson, M, berättar i sin bok Knapptryckarkompaniet: rapport från Sveriges riksdag, och lyssnar man på vad unge Anton Abele, nuvarande riksdagsledamot, M, berättar i programmet Sommar i SR P1, så ser man tydligt att partierna och därmed landet, styrs av folk i företagsliknande konstruktioner, inte av kloka män och kvinnor med integritet och skinn på näsan; sådana vill inte sitta i riksdagen eller hoppar av när de förstår hur illa ställt det är med den s.k. demokratin.

Ur Anne-Marie Pålssons bok:

Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna. Och där sitter då partiledaren, omgiven av en liten, liten krets, som styr hela agendan; som styr allting, i kraft av de maktmedel som partierna utrustats med.

Ur Sommar med Anton Abele, som beskriver riksdagen som en plats som genomsyras av pessimism, en miljö där man sällan berömmer och stöttar varandra:

Jag kan inte minnas att jag har fått ett enda samtal från partiledningen efter att ha medverkat i media, aldrig från någon i toppen av min eget lag, om det inte handlat om kritik.

Inte bara dessa två moderater utan företrädare för samtliga partier, kritiserar den slutna atmosfären och det tuffa klimatet där det gäller att hålla sig kvar vid grytorna i rikspolitiken (men också i kommunpolitiken i hela landet). Detta sker främst genom att man håller sig väl med partiledaren/chefen och hans/hennes krets och att inte gör eller säger något som kan äventyra ens ställning vid nästa val. Man vill ju inte bli nedflyttad på kandidatlistorna och riskera att bli ”en vanlig människa” igen. Ens om man har rundligt tilltagen arbetslöshetsersättning från politiken.

Vilket scenario är mest troligt i Sverige nu och i framtiden:
1) att landet har/får kloka, välutbildade, faktiskt ansvarstagande politiker med integritet som tar krafttag mot bland annat brott, hedersrelaterat våld, upplopp i förorter och asylbedrägerier och gör sitt yttersta för att svenska lagar ska gälla alla och för att upprätthålla dessa lagar och säkra människors liv och egendom
eller
2) att en minoritet av våldsamma personer, som anser att de inte ska bestraffas för att de bränner och förstör andras egendom för att de anser sig ha rätt att protestera mot … ja, mot vad? – tar över och kan härja precis hur fritt de vill med både vapen och bensin för att få det som de vill och ta vad de vill ha, medan resten av folket, inklusive Polisen, står livrädda och tittar på?

Det finns en humoristisk nidvisa, framförd av Helmer Bryds Eminent Five Qartet år 1968 i programmet Mosebacke Monarki. Den heter Norgevisan och refrängen lyder: ”Norge, Norge, det är ett ruttet land”. Det är – sedan länge – dags att byta ut ”Norge” mot ”Sverige” i refrängen…

”Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna.”

När hon slutade som riksdagsledamot för Moderaterna, skrev Anne-Marie Pålsson den upplysande och för många oinsatta säkert skakande boken Knapptryckarkompaniet: rapport från Sveriges riksdag.

Lyssna på vad Anne-Marie Pålsson berättar i den här intervjun! Och alldeles särskilt på vad hon säger med anledning av vad som står i grundlagen om att ”all offentlig makt utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”,  cirka 14:00 in i inslaget, bland annat (för övrigt exakt vad jag själv så ofta har sagt):

Vi har en form för den svenska demokratin som är ganska speciell och som avviker på många, många punkter från den demokratiform som man har i andra länder. Den avviker särskilt i så måtto att alla befogenheter i Sverige är samlade i riksdagen. Och då skulle man ju kunna tro att riksdagen också är väldigt mäktig – och det är ju riksdagen också. Men det betyder inte att riksdagsledamöterna är mäktiga!

Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna. Och där sitter då partiledaren, omgiven av en liten, liten krets, som styr hela agendan; som styr allting, i kraft av de maktmedel som partierna utrustats med.
—-
Vi har ett politiskt system där demokratin försvagats i många avseenden. Vi har ingen maktdelning, ingen som kan balansera den extrema makten som hamnat i händerna på partiledarna och främst den partiledare som sitter i Rosenbad. Vi har heller egentligen inga möjligheter för väljarna att komma in i det politiska systemet och påverka. Vi har inga möjligheter till folkomröstningar i frågor som väljarna tycker är väldigt viktiga. Väljarna kan normalt sett inte heller välja vilka som ska företräda dem i riksdagen! En riksdagsledamot är inte ansvarig inför väljarna, man kan inte stryka bort någon ledamot som misskött sig på något sätt.

Anne-Marie Pålsson beskriver ett tillfälle när den moderata riksdagsgruppen försökte hävda sin mening i samband med beslutet om FRA-lagen och citerar statsminister Fredrik Reinfeldt

Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.

Lyssna på Anne-Marie Pålsson, hon säger det som de flesta tänkande människor vet och inser. Ändå får den djupt ”odemokratiska demokratin” fortsätta att existera. I Sverige. Varför?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!