Finland. ”Jag använder inte abaya längre; man kan ju inte ens spela innebandy i den!”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska). Där finns också bilder av de två jemenitiska systrarna som uttalar sig i artikeln.

På mottagningscentralerna pyr kvinnornas revolt – ”Jag tänker inte lyssna på min man. Jag säger bara att nu är vi i Europa”.

Fatima från Jemen, som kommit till Finland som asylsökande, jobbar i skogen som förman i en arbetsgrupp om fyra personer. Arbetet går bra, men männen har klagat på att de måste jobba underställda en kvinna. Fatima misstänker att hennes egen make också skulle ha en del anmärkningar mot att hon jobbar i skogen, om han senare får komma till Finland.

”Han frågar säkert varför jag jobbar utomhus när jag mycket väl skulle kunna stanna hemma. Jag tänker inte lyssna på min man, jag säger bara att nu är vi i Europa”, säger Fatima. ”Till dem som arbetar i min grupp säger jag att Pekka är den stora chefen här. Han iakttog hur vi alla jobbade under en dag och valde sedan förmän. Och han valde mig.”

På mottagningscentralen i Vichtis pågår en smärre frihetsrörelse bland kvinnorna. Resultatet märks i deras sätt att tala och syns i hur de klär sig.

”När jag kom till Finland i september använde jag abaya, en lång svart kåpa som bara lämnar händerna och ansiktet synliga. Den använder jag inte längre. Man kan ju inte ens spela innebandy i den! Jag klär mig i långbyxor och tunika.”

Vice direktören på asylmottagningen, Marikka Bergman, berättar att på boendet pratar man mycket om kvinnans ställning och om jämställdhet mellan könen.

”Här pågår emancipationen för fullt. Många kvinnor ser med beundran på oss som jobbar här, när de har fått klart för sig att en del av oss är skilda. Också det faktum att kvinnor kan bo ensamma och själva välja vem de vill gifta sig med, väcker förtjusning och en del säger att de aldrig kommer att gifta sig.”

För Fatima har livet förändrats många gånger. I Jemen har hon tagit studenten och arbetat som avdelningschef på en statlig myndighet. Hon kände sig relativt fri. Tills al-Qaida kom.

Terroristnätverket al-Qaida har stärkt sin ställning i Jemen efter ”den arabiska våren” och det därpå följande folkupproret år 2011. Först förbjöds kvinnorna att arbeta om det också fanns män på arbetsplatsen. På Fatimas jobb fanns det män, och hon var deras chef.

”Jag hade närsomhelst kunnat åtalas för osedlighet eller till och med för att ha ett förhållande med arbetsgivaren. Straffet hade varit piskrapp eller döden”, berättar Fatima.

Sakta men säkert blev reglerna allt strängare och kvinnorna förbjöds att gå ut utan make eller manlig släkting.

”Alla möjliga galenskaper infördes. De hittade på vilka regler som helst, som inte har något att göra med islam. De tvingade männen att ansluta sig till dem under dödshot. Kvinnorna kunde inte ens gå till butiken.”

Sedan började flygattackerna. Jemeniterna hotades av al-Qaida, shiamuslimska huthi-rebeller samt den USA-stödda, saudiarabisk-ledda alliansens flygattacker. Fatima beslöt att ge sig iväg för att söka trygghet någonstans, tillsammans med sina tre yngsta barn.

””Min man befarade att jag inte skulle klara resan ensam med barnen. Jag sa att det gör jag visst, jag är en stark kvinna.

Överkonstapel Nina Pelkonen (läs om henne här: Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet.) har rest runt och föreläst om Finlands lagar och om kvinnans ställning på alla Nylands asylmottagningar. På många platser kom först enbart män för att lyssna på henne. Men Pelkonen vägrade börja prata innan kvinnorna också var på plats.

”Jag talar mycket om kvinnors ställning och rättigheter och jag såg direkt på deras miner att ämnet verkligen intresserade dem.”

På Kauhava asylmottagning berättar chefen Ilkka Peura att kvinnorna i början kanske blev lite för upplivade av sina rättigheter.

”Jag framhöll kanske lite väl energiskt i början att i Finland stöter vi kvinnor och barn främst. En del kvinnor såg sin chans och började läxa upp sina män riktigt ordentligt. Då blev vi tvungna att börja med äktenskapsrådgivning på arabiska och jag fick ändra lite i mina egna uttalanden. Jag sa då att det är nog så att båda parter måste respektera varandra, och nu går det ganska bra.”

Fatima tog sig till Finland ombord på en skranglig gummibåt, med buss, vandrande via Turkiet, Grekland och Makedonien. Hon hade en kasse med kläder och mat med sig. Den blev hon tvungen att lämna vid vägkanten i Ungern, när treåringen inte orkade gå längre.

”Jag lämnade kassen så att jag kunde bära mitt barn. Jag kunde inte bära båda.”

När hon hade vandrat i tre timmar upptäckte hon att mobilen var kvar i kassen. Under resten av färden hade Fatima inte längre någon möjlighet att hålla kontakt med sin familj. Hon tog sig med sina barn till Finland och några veckor senare anlände också hennes syster till samma mottagningscentral tillsammans med Fatimas äldsta dotter. Också maken lämnade Jemen, men registrerades i Danmark och väntar nu på att hans asylansökan ska hanteras där.

”Jag vet inte när vår familj kan förenas igen. Min högsta önskan är att få stanna i Finland med min familj. Efter det önskar jag mig inget annat än ett arbete och ett vanligt, finskt liv. Trygghet och frihet.”

Kommentar: De över 100 kommentarerna efter artikeln i Helsingin Sanomat är i sanning blandade. Många är glada och positiva till hur de här kvinnorna framställs och hur de verkar vilja anpassa sig till livet i ett civiliserat och jämställt demokratiskt västland. Andra är misstänksamma och undrar om de verkligen tagit sig hela vägen till Finland från Jemen och inte från något annat västland där de redan har rätt att bo. Och en del undrar hur det har varit möjligt att som ensam kvinna med tre barn ta sig hela vägen upp till norra Europa. Många undrar också: varför till Finland?

De flesta tankar och kommentarer är värda att ta till sig och sedan får man själv fundera och försöka bilda sig en egen uppfattning. Oavsett vad som är sant och vad som eventuellt inte är det, så är det här en artikel vars like jag inte har läst tidigare. Den är helt osentimental och utan minsta tillstymmelse till att göra kvinnorna – eller rättare sagt Fatima, som är den artikeln främst handlar om –  till offer. Det finns inget ”tycka synd om” i texten och inte heller görs Fatima till hjälte. Och tack och lov slipper man det man så ofta tvingas till i Sverige: att ta del av reporterns egna ”känslor” kring det som beskrivs.

© Översättning Merit Wager.

 

 

 

 

Finland. Biträdande polischef: ”Vi måste berätta sanningen.” (Om sexuella trakasserier och övergrepp).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på BBC:s sajt (på engelska).

BBC har gjort ett reportage om hur man i Finland lär migranter att uppföra sig och skriver bland annat:

Migranter som anländer till Finland får undervisning i finländska värderingar och hur man ska bete sig mot kvinnor. Regeringen, som är oroad av det ökande antalet sexuella trakasserier och övergrepp i landet, vill försäkra sig om att personer från mycket konservativa kulturer lär sig vad de har att förvänta sig i sitt nya land.

”Så i Finland”, säger den energiska läraren Johanna, som får även den mest motvilliga eleven att engagera sig, ”kan man inte köpa en fru. En kvinna gifter sig med dig bara om hon vill för här är män och kvinnor jämställda.”

Hennes elever är alla nyligen anlända asylsökande och platsen är en asylmottagning inbäddad i snö i djupet av en finsk skog. Männen tittar på henne mycket intensivt. En del av de unga irakierna talar god engelska och nickar lätt. Andra, särskilt de lite äldre männen, stirrar på varandra med höjda ögonbryn när Johannas ord översätts till arabiska. Den enda kvinnan i lokalen, slöjbeklädd, ler svagt.

”Men man kan gå på disco med en kvinna”, tillägger Johanna glatt. ”Men kom ihåg att även om en kvinna dansar nära dig och är klädd i kort kjol så betyder det inte att hon vill ha sex med dig.”
——————————
På asylmottagningarna i Finland tar man undervisningen i kultur och traditioner på extremt stort allvar. Om män som kommer från mycket annorlunda och konservativa kulturer inte genast görs medvetna om att Finland har sina egna värderingar, seder och bruk som måste respekteras, kommer de aldrig att integreras, varnar Johanna.

BBC rapporterar också om att männen informeras också noga om finsk lagstiftning så att de vet vad som väntar dem om de rör vid kvinnor på ett oanständigt sätt. Vidare berättas om hur männen får veta att finska män deltar i hushållsarbetet och även om de stönar över det så ryggar de inte längre tillbaka när de ser en kvinnlig taxichaufför. Johanna berättar att sedan hon börjat hålla sina kurser i höstas har kvinnliga asylsökande ofta kommit till henne och klagat över att deras män inte behandlar dem på ”det finska sättet”.

Undervisningen backas upp av Inrikesministeriet och Polisen. Hösten 2015 dömdes tre asylsökande för våldtäkt i Finland och under nyårsafton skedde ett antal sexuella trakasserier och överfall liknande dem i Köln och Stockholm. Offren rapporterade att gärningsmännen såg ut att komma från Mellanöstern – något som biträdande polischefen i Helsingfors, Ilkka Koskimäki beslöt att gå ut till allmänheten med:

”Det är svårt att tala om”, medger han, medan vi sitter i en patrullbil som kör längs de isiga gatorna i staden. ”Men vi måste berätta sanningen. Ofta avslöjar vi inte en misstänkts etniska bakgrund, men de här händelserna, där skaror av unga, utländska män omringar en flicka på allmän plats och trakasserar henne har blivit ett fenomen.”

Polisbilen kör upp vid en asylmottagning där Koskimäkis polisteam håller liknande kurser för migranter som Johanna. En grupp migranter som står och röker på de snöiga trappstegen, iklädda flip-flops, rasslar snabbt in, uppenbart skärrade av polisens ankomst. En muskulös irakier i gymkläder närmar sig mig försiktigt och frågar mig i viskande ton varför jag tycker att jag behöver tre polismän som livvakter för att besöka asylmottagningen. ”Please”, bönar han, ”snälla du, tro inte att alla asylsökande är farliga för att det finns ett fåtal kriminella bland oss”.
——————————

Lektionen på asylmottagningen går mot sitt slut och de asylsökande ges i hemläxa att läsa på om Finlands jämställdhetslagar. När vi lämnar lektionsrummet skakar en irakisk man i färgglad bomberjacka min hand.

”Det är jättebra i Finland”, säger han. ”Men när jag gifter mig ska min fru vara hemmafru och laga den mat jag tycker om – och hon ska definitivt inte gå på disco.”

Kommentar: Den slapphet som råder i Sverige råder inte i Finland. Och att Polisen, som i Sverige, skulle börja ”mörka” vilka som begår grova brott för att de är asylsökande eller asylinvandrade, den tanken finns inte. Finland är ett demokratiskt och fritt land och där mörkas inte uppgifter som är av stor vikt för befolkningen att känna till. Det är det skattebetalande folket som betalar för Polisen, för att den ska upprätthålla lag och ordning och beivra och bekämpa brott så folket har ovillkorlig rätt att veta vad som sker i deras land.

Läs också:
Finland. ”Sexualbrott i parker och på gator var okända i Finland innan 32.000 asylsökande anlände till landet i fjol.” – 10 januari 2016

© Översättning Merit Wager.

Finland. ”Det snabbaste sättet att återvända hem är att arrangera resan själv.”

Fler och fler asylsökande i Finland ångrar sina asylansökningar, återkallar dem och vill återvända till sina hemländer. I informationen till dem – som, förutom på finska och svenska, finns på kurdiska, arabiska, dari, persiska och somaliska – får man bland annat veta att :

Om du har sökt asyl i Finland men vill återvända till ditt hemland, kan du antingen arrangera hemresan själv eller ansöka om bidrag för frivillig återresa. Det kan ta tid att arrangera hemresan, så du behöver ha tålamod. Det snabbaste sättet att återvända hem är att arrangera resan själv.

Den asylsökande får också denna information:

Kom ihåg att begående av brott inte snabbar upp återresan utan skjuter upp den. Om du gör dig skyldig till ett brott i Finland, måste du avtjäna straffet i Finland innan du kan återvända till ditt hemland.

Information enligt följande ges också till den som inte har ett giltigt pass:

Om du inte har ett pass, måste du skaffa en provisorisk resehandling för hemresan från ditt hemlands ambassad. Om du reser till Helsingfors för att skaffa en resehandling eller ditt pass, observera att din förläggning inte kan arrangera din resa till Helsingfors eller din inkvartering i Helsingfors. Du måste själv ta hand om dessa arrangemang på förhand. Det lönar sig att kontakta ambassaden innan du reser till Helsingfors.

Människor som har tagit sig över halva jordklotet till Finland förutsätts av finländarna i första hand att klara att själva ordna sina hemresor. De asylsökande som alltså inte längre tycker sig behöva skydd – i varje fall inte i Finland –  informeras i detalj hur återresan kan ske och vad som behöver göras för att den ska bli möjlig. Huvudscenariot är att man bekostar sin återresa själv, vilket också många gör. Då kan de också ordna sin resa själva och lämna Finland när de vill. Migrationsverket meddelar:

Om du inte kan betala återresan, kan du eventuellt beviljas bidrag för frivillig återresa. I så fall tar det minst flera veckor att arrangera resan.

Sålunda i Finland.

Finland. ”Över 100.000 irakiska män har redan läst utrikesministeriets information.”

Klicka på bilden för att läsa artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska).

Beskedet om den hårdare asyllinjen sprids via Facebook – över 100.000 irakiska män har redan läst utrikesministeriets information

Utrikesministeriet försöker minska antalet irakiska asylsökande till Finland genom att informera om den strängare asyllinjen på Facebook.

Meddelandet på arabiska är riktat särskilt till unga män i Irak och i Turkiet. Enligt ministeriet är det inte fråga om  en specifik kampanj, utan ett nytt sätt att sprida information.

”Vi publicerar Migrationsverkets officiella meddelande på arabiska på Facebook, om Finlands förändrade syn på säkerhetsläget i Irak. Ett sammandrag av informationen riktades särskilt till unga män som via en länk kan läsa hela texten”, berättar Vesa Häkkinen, enhetschef vid enheten för aktualitetskommunikation på Utrikesministeriet. ”Syftet är att Finlands striktare linje vad gäller att bevilja asyl eller skydd ska spridas redan i hemlandet till dem som planerar att resa för att söka asyl.

Vesa Häkkinen säger att användandet av Facebook som kommunikationskanal är, förutom snabbt och effektivt, också billigt:

– Vi talar om några tiotal euro.

Utrikesministeriet har även tidigare tagit till effektiv kommunikation. Det skedde i somras och då var målgruppen albaner.

– Även då kommunicerade vi information från Migrationsverket via media och myndigheter till Albanien.

Enligt Vesa Häkkinen hade den riktade informationen till irakiska män redan under fredagen nått över 100.000 i målgruppen.

© Översättning Merit Wager

”Ahlan Wasahlan”, sa Centerpartiets representant till alla arabisktalande asylsökande

Vid en presskonferens i Kafkanistans (benämning på Sverige myntas av Thomas Gür) huvudstad fredagen den 23 oktober informerade Socialdemokraterna och Allianspartierna om en uppgörelse vad gäller asylinvandringen. Den omfattar 21 punkter.

Allt och alla kommer nu att kommentera det som överenskommit. Jag kommer att låta det som presenterats sjunka in och fundera över hur jag ser att olika delar av överenskommelsen kommer att ”slå” i verkligheten. För att kunna kommentera vad som nu bestämts måste de 21 punkterna noga läsas och det måste få ta lite tid att fundera på innebörden av dem. Jag avstår därför från att ”snabbkommentera” innehållet i överenskommelsen, utan gör just nu bara några andra korta reflektioner.

Åter upprepar politikerna, denna gång genom Ylva Johansson, S, arbetsmarknadsminister:

Vi måste se till att andra länder inom EU tar sitt ansvar.

Att de inte kan sluta med det! Ta ansvar för Sverige och svenska folket – där har ni mer än nog att syssla med! – och låt andra, kompetenta regeringar ta ansvar för sina länder och sina folk.

Centerpartiets talesperson vänder sig på presskonferensen på arabiska direkt till alla arabisktalande asylsökande och hälsar dem välkomna till Sverige! Dels är detta inte alls rätt tillfälle för en seriös politiker att hälsa en del av alla hitkommande välkomna, dels kommer det också en massa (kanske många fler?) afghaner hit och de talar ju inte arabiska… Det var en barnslig gest som inte hörde hemma i det här allvarliga sammanhanget. Men sådana politiker har Sverige.

Fortsättning följer. Det finns en hel del att sätta sig in i, försöka förstå och se konsekvenserna av.

© denna blogg.

Be my guest # 109 Mirka Kettunen

Mirka Kettunen är frilansjournalist och författare. Han har jobbat på bland annat Sveriges Television och Sveriges Radio. 

Utöver det har Mirka en Bachelor of Science i statsvetenskap, har studerat film i Tjeckien, rest runt jorden och varit bosatt och studerat i både Mellanöstern och Centraleuropa.

Efter att ha hört Sveriges Radios journalist Helena Groll ställa en fråga till Israels ambassadör Isaac Bachman i Studio Ett den 17 februari, väcktes en och annan fråga. Ambassadören ombads redovisa vilken skuld judarna själva bär till att de blir utsatta för terror och attacker.

Jag förutsätter att den nye palestinske ambassadören i Stockholm kommer att få bråda dagar att förklara varför PA inte arbetar för demokrati i sina egna områden. Å andra sidan kommer vederbörande inte att få frågor om demokrati, feminism, vart biståndspengarna faktiskt går eller frågor om jämlikhet – därför att det inte anses politiskt korrekt att ställa sådana frågor till vissa personer. Medan andra måste förklara sig.

Enligt västerländsk, framförallt svensk, vänsterlogik ses palestinierna som en ädel, men plågad elit, som för en rättvis kamp. I Sverige anses dessutom Fatah vara ”Socialdemokraternas älskade systerparti”. Följer man debatten så förefaller det som om palestinier verkar vara fria från själviskhet, egennytta och onda uppsåt. ”De vill fred”, antyds det direkt och indirekt av framförallt svenska medier. Men just bland dem finns de så kallade ”moderata krafterna” i Mellanöstern. Socialdemokratiska politiker har, bland de i den övrigt korrupta politikerna i arabvärlden, hittat de ”moderata krafterna” just bland palestinierna. Kan det ha att göra med att svenskar inte talar arabiska och inte heller förstår kulturen i Mellanöstern? Kan det ha att göra med att man alltid i Sverige väljer en sida och vägrar ha en diskurs och ett ifrågasättande av alla parter? Det har hänt förr, så varför inte nu? När det väl började komma rapporter om Röda Khmerernas folkmord, så fanns det många inom den svenska vänstern som var övertygade om att det var en lögn. Varför skulle just Fatah vara ljusets och den västerländska demokratins fackelbärare? Vad har de gjort för att bevisa det?

Egendomligt att palestinierna, denna lilla grupp av araber som bara är ett av många arabiska folk och en av många muslimska grupper, ges en så hög status i Sverige. De framställs alltid som om de vill väl, medan det är ”dom”(=judarna) som saboterar. Det är säkert ”dom” som tvingar Abu Mazen att sitta kvar även om hans mandatperiod löpt ut för flera år sedan. Denna grupp har fått sin synliga plats på grund av sin närhet till ”dom” (=judarna). Vore det så att man verkligen brydde sig om ockuperad mark och förtryckta folk, så skulle väl de politiskt korrekta Sverige marschera för andra minoriteter i Mellanöstern och världen.

För vem går ut och marscherar för rättvisa för Polisario i Västsahara? Vem skapar dyra kampanjer för att bojkotta Maroc-citrusfrukter? Vem står upp för assyrier/syrianer eller för kurder och jobbar för eller erkänner deras ambassader? Kurderna har ju i cirka 20 år haft en fungerande stat i norra Irak. Har de fått samma förbehållslösa stöd, kallas deras partier för ”systerpartier”, blir de påhejande av nån svensk regering eller ett svenskt politiskt parti? Häromåret bevakade jag som journalist Vänsterpartiets årliga kongress. De öppnade med ett minst 30 minuter långt anförande och hyllade, förbehållslöst naturligtvis, den palestinska kampen.

Och ur de ”tomma ladorna” skrapade uppenbarligen den nuvarande regeringen, nästan lite magiskt, fram hundratals fräscha miljoner. Var det kanske runt 750 miljoner kr? Pengarna går till de ”moderata” krafterna bland palestinierna. De är inte korrupta, maktfullkomliga, utan ”moderata”. Moderata i förhållande till vad? Finns det någon som kollar kvittona och vart pengarna går och hur de används? Finns det någon redovisningsskyldighet för dessa pengar? Det verkar inte ställas några krav på eller motfrågor till dem. Våra skattepengar går till en organisation som lär ut judehat i sina skolor. Sponsrar de kanske terrorism mot staten Israel? Vem undersöker detta bland svenska journalister? Vem skulle våga publicera påståenden och fakta när det kommer fram att Fatah inte är en distingerad samling västerländska skrivbordsdemokrater?

Abu Mazen var här för att öppna en palestinsk ambassad, som högst troligt är betald och beskyddad av svenska skattepengar. Fick han frågor som:

”What’s your part in the problem and violence? What’s your responsibility for the violence towards and among your people? Are you planning to have free elections? Oh, not? Why?”.

Knappast. Sådana frågor ställer inte svenska medierepresentanter. Det är inte politiskt korrekt. Judar kan man däremot alltid ställa till svars och ifrågasätta.

På 1990-talet bodde jag i ett arabland. Först studerade jag arabiska i Sverige i två år, därefter i Mellanöstern. Då läste jag akademiskt om, och levde i, kulturen. Det gör mig inte till expert. Det kan inte få mig ens att påstå att jag kan en bråkdel om Al ‘alam al-‘arabiyya. Men svenska journalister däremot känner sig som experter i Mellanöstern-frågor bara de fått en sak förklarad för sig av den ena sidan.

Nu börjar logiken här i väst likna det som jag såg dagligen i Mellanöstern. För dem var det en del av människors vedertagna sanning:

”Om det händer nåt – så beror det på judarna. Om det inte händer nåt – så beror det på judarna”.

Helena Grolls fråga är helt i linje med detta. Den frågan är inte ett resultat av en journalists påstådda övertramp eller felsägning. Det är en del av ett system.

Det är nog bara en tidsfråga innan man här, så som i Jordanien, öppet säljer Mein Kampf och Zions vises protokoll på gatan. Troligen på arabiska, så att svenskar eller svenska politiker vet inte vilka dessa ”historieböcker” är. Och även om de visste, så skulle troligen ingen svensk ändå ingripa.

© denna blogg och Mirka Ke.