Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.

Jag skrev om det i Svenska Dagbladet den 26 oktober 2009 (alltså för sju år sedan…), under rubriken Skatteverket har rätt om id-korten. Ur texten:

Migrationsverket. Skatteverket. Två statliga verk. Det ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som ”gör sin identitet sannolik” medan det andra utfärdar id-kort åt dem som ”styrker sin identitet”. Det är skillnad på ”sannolik” och ”styrkt” identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer.
—————–
Det ska inte råda något tvivel om vilka som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet.

Och här är en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och bidragsbedrägerier på bloggen, genom åren. Först en kavalkad av texter under en samlingslänk:

•  Hur gick det sen? – 19 juli 2016. Några rubriker i texten:

•  Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
•  En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige  – 4 november 2007
•  Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
•  En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”  – 24 september 2008
•  En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
•  En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
•  En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.” – 25 augusti 2011
•  En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 okrober 2012
•  En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
•  EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.” – 13 juni 2013
•  En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.”  – 19 april 2014
•  Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts  – 21 juni 2016

•  Skatteverket har fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer för somaliska anhöriga – 23 mars 2012. Ur texten:

En migga: Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
———–
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.

Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad,  påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

•  F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” – 27 januari 2012. Ur texten:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

•  En anställd vid Försäkringskassan: ”Det samarbetas alldeles för lite mellan svenska myndigheter!” – 7 september 2013. Ur texten:

Om Migrationsverket drar in uppehållstillståndet för en person i Sverige borde verket naturligtvis höra av sig till Försäkringskassan och inte bara till Skatteverket! Det är Försäkringskassan som betalar ut nästan alla bidrag: bostadsbidrag, barnbidrag, vårdbidrag. Försörjningsstödet betalas dock ut av kommunerna. Hade man meddelat FK hade bidragen förhoppningsvis omedelbart dragits in. Eftersom FK i fallet som beskrivs i miggans kommentar inte fått info från vare sig Migrationsverket eller Skatteverket, fortsätter bidragen att betalas ut. Som regel avregistrerar vi inte personer från Försäkringskassans system bara för att de saknar uppehållstillstånd, det krävs en konkret uppgift om att personen faktiskt har lämnat landet. (Typ att personen utvisats.) Det krävs dock (i de flesta fall) uppehållstillstånd för att man skall ha rätt till en förmån, se ex. 5 kap 12 paragrafen i socialförsäkringsbalken.

•  En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.” – 16 juli 2014. Ur texten:

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

•  Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år – 27 april 2016. Ur texten:

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

•  En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid? – 25 augusti 2016. Ur texten:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

Som sagt så är ovanstående en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och andra bedrägerier på asylområdet under de 11,5 år som bloggen funnits.

Till slut ett upprop:
Miggor, poliser, socialtjänstanställda,
anställda vid Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen med flera:
hör gärna av er och berätta vad ni ser,
hör och upplever gällande identitets-
bedrägerier och bidrags- och andra
bedrägerier i identitetsbedrägeriernas spår.

Som hittills under 11,5 år garanteras den
som tar kontakt anonymitet om den inte vill
skriva i eget namn. Jag önskar förstås veta
vem som skriver, men uppgifterna
går aldrig till någon annan. Tack!

© denna blogg.

En migga: ”Vi har nyanlända asylsökande som tror att de ska få pengar till sommarkläder; på deras bidragsansökningar kan det stå ”solhatt och solglasögon”.

I drygt åtta år har miggor här på bloggen berättat, rapporterat, informerat, upplyst om sin verklighet inifrån Migrationsverket och de tankar den har medfört.

En migga skriver så här idag – och tonen är lätt desperat:

Varför lyssnar ingen på oss som jobbar inom Migrationsverket? Vi ser framtiden och den är dyster. 160.000 har kommit 2015, ett antal har fått PUT och ett antal har återvänt till sina hemländer med minst 75.000 kronor på sitt konto beroende på familjeförhållanden. En irakier får 30.000 kronor för att återvända till sitt land och 15.000 kronor per barn men maximalt betalas det ut 75.000 kronor. Men resten då som är ca 100.000, vad ska vi göra med dem?

Ansvaret för att placera dem som kommit hit läggs på kommunerna. Varje kommun ska tvingas ta emot ett visst antal asylsökande beroende på storlek på kommunen. Jag var på ett möte med Arbetsförmedlingen och där berättades att kommunerna inte samarbetar för det finns helt enkelt inte lediga lägenheter för de nyanlända. Men det förekommer att kommuner hyr hela hus för att klara av de nya målen som är satta på varje kommun; kostnaden på vår ort gör att hyran kan ligga på 24.000 kronor i månaden för en villa för en familj.

Kostnaderna för Migrationsverket (=skattebetalarna) ökar för varje dag som går. De asylsökande kan söka särskilt bidrag för det mesta. De med dålig syn kan få bidrag till glasögon, en kostnad på 500-1500 beroende på synfel och båge de väljer. Det finns en gräns och vi kontrollerar givetvis vad de väljer. Mediciner står vi också för. Många tror att bara de har köpt något på apoteket så står vi för det och försöker få ersättning för allt från tandkräm till Alvedon. Men Migrationsverket ersätter inte precis allt… Kostnader för mediciner som är utskrivna på recept ersätts. Och vi står även för kostnaden för mediciner mot skabb…

Vi har nyanlända asylsökande som tror att de ska få pengar till sommarkläder; på deras bidragsansökningar kan det stå ”solhatt och solglasögon”. Vi avslår givetvis dessa ansökningar, men det får mig ändå att fundera på vad de asylsökande har för bild av Sverige – att allting är gratis för dem?

Att påstå att migrationen generar pengar till statskassan är en total lögn. Vi på Migrationsverket kan köpa in mobiltelefoner för 100.000 kronor (visserligen förra prat, men ändå), men om vi vill ha högre lön så är det kalla handen från chefen.

Kostnaden för att ta emot en asylsökande är astronomisk.

Person X anländer till Sverige och hamnar i samtal med ansökningsenheten. X blir placerad på ett tåg till Norrland. X inser att hen behöver busspengar för att kunna ta sig till Migrationsverket. X behöver också pengar till vinterkläder.

Ambulans utnyttjas ganska ofta; allt från en förkylning till ett illamående kan kräva ambulansfärd till sjukhus, enligt de asylsökande. På vår enhet kostar det 500 kronor per utryckning men jag vet att på större enheter likt Stockholm så kan det kosta flera tusen kronor per gång.

Vi på Migrationsverket tar emot ansökan om akutsjukvård och betalar tillbaka pengarna. Vi har uppskattningsvis kostnader på ca 5.000 kronor – 10.000 kronor extra per asylsökande, förutom mat, boende och dagersättning. Gångra det med 160.000 plus med dem som redan befinner sig i landet och åtnjuter samma förmåner. En pizza och Netflix täcker knappast den kostnaden, som Schyffert en gång påstod.

Räkna sedan in kostnaden för vad varje person på Migrationsverket kostar i löner, hyror för våra lokaler och allt annat som krävs.

Och den 1 juni träder ju den nya lagen i kraft som innebär att de vilkas ärenden blivit överlämnande till gränspolisen och som ska utvisas, inte längre får bo i de lägenheter som Migrationsverket hyr. Vi ska alltså avhysa dem och förklara för dem som bott tio år i våra lägenheter (utan att ha rätt att vistas i landet…) att deras bostad nu ska stå till förfogande för någon annan.

Vår migrationspolitik håller på att gå åt helvete och tyvärr är nog Sverigedemokraterna det enda parti som ser – eller åtminstone öppet erkänner – det. Jag funderade länge på om jag skulle skriva Sverigedemokraterna på grund av deras åsikter och historia, men jag är tvungen. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är de två partier som vaknat upp och insett att vårt asylsystem inte fungerar.

© denna blogg.

Det finns något som kallas ”organiserade sysselsättning” för asylsökande.

Det finns något som kallas ”organiserade sysselsättning” för asylsökande. Ur Lagen om mottagande av asylsökande, LMA 2000:296:

Sysselsättning

4 § Migrationsverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att delta i svenskundervisning, i skötseln av förläggningar och i annan verksamhet som bidrar till att göra vistelsen meningsfull. Lag (2000:296).

Sysselsättningen sker i form av praktik. Företag som vill ta emot ”praktikanter” får ett praktikavtal från Migrationsverket, vilket sedan används för att undvika skatt och sociala avgifter. Ett, som en migga säger ”helt sinnessjukt system som på senare tid svällt upp och blivit ett monster”.

Tanken med systemet var från början vällovligt. Asylsökande som ville hjälpa till med enklare arbetsuppgifter skulle få göra det och samtidigt vara försäkrade. Lagtexten kom till i en tid då asylboendena inte drevs av utomstående och antalet asylsökande var på en helt annan nivå. Idag, 16 år och flera hundratusentals asylsökande senare, används den i stor utsträckning till att tillhandahålla ”gratis” arbetskraft åt privata näringsidkare. Med Migrationsverkets goda minne.

När Skatteverket kommer till en pizzeria, ett café eller en biltvätt för att utföra sina kontroller, visas praktikavtalet med Migrationsverket upp och då finns det inget Skatteverket kan göra. Praktikavtalen har blivit hårdvaluta för många företag som enligt uppgift till stor del drivs av personer som själva har utländsk bakgrund och känner till de här möjligheterna.

Migrationsverket har nyligen rekryterat den före detta generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez Svanqvist, för att ytterligare utveckla den här verksamheten. Den ska alltså ”utvecklas”, trots att man på Migrationsverket knappast kan undgå att veta – eller åtminstone starkt misstänka – att det ofta torde vara förtäckta svartjobb det handlar om.

I Migrationsverkets riktlinjer står att uppföljning ska ske och att det ska förekomma handledning på praktikplatserna, men uppgiftslämnaren med god kännedom på området anger att han aldrig har hört talas om att det skulle ha skett. ”Det är rena svartjobb och vi vet om det. Men vi pumpar ut praktikanter ändå”, säger han.

Det bör i sammanhanget påpekas, att asylsökande ju redan har laglig rätt att arbeta, också under asylprocessen. De har rätt till undantag från skyldigheten att inneha arbetstillstånd (AT-UND). Det enda som krävs är att de lämnat in någon form av id-handling. Det finns således ingen anledning att göra det möjligt för asylsökande att ”praktisera” och därigenom utnyttjas som svart arbetskraft. Allra minst sanktionerat av en statlig myndighet.

Med ett praktikavtal från Migrationsverket som skydd mot Skatteverket, kan således en arbetsgivare hålla sig med helt gratis arbetskraft. I praktikavtalet står angivet vilka tider ”praktiken” gäller. Till exempel 8 timmar per dag måndag-fredag. Utan att den som arbetar under täckmanteln ”praktik” har rätt till någon betalning, även om ”hyggliga” arbetsgivare kanske betalar en tia i timme, eller så. Svart. De enda som vinner på ”sysselsättningspraktiken” är de företag som har asylsökande som praktikanter. De som förlorar stort är de asylsökande som jobbar gratis och staten.

Det är lätt att tänka sig dels hur mycket staten förlorar på uteblivna sociala avgifter och skatter och vilken konkurrensfördel det är att ha statligt sanktionerad, svart arbetskraft på sin firma. Och vad säger fackföreningarna om den här formen av lönedumpning?

© denna blogg.

Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln.

Medan regeringen och så gott som alla politiska partier är upptagna med att i det närmaste dagligen komma med nya utspel och förslag och påhitt på asylområdet – det ena mer orealistiskt och ogenomförbart än det andra – pågår verkligheten. Den är det inte lika angeläget att ta tag i, att på riktigt engagera sig i. Som till exempel det som Nuri Kino tar upp i sin artikel i Svenska Dagbladet idag.

Att asylbedrägerier pågår i tusental, kanske tiotusental, dag ut och dag in, det är inget av partierna, ingen regering varken förr eller nu, som orkar eller förmår ta tag i. Att människor utan asylskäl och ibland av tvivelaktiga, för Sverige direkt negativa anledningar söker ”asyl” i falska identiteter är något som varit känt i två decennier, kanske längre. I snart elva år har jag bloggat och under åtta, nio av dessa år har miggorna rapporterat, frenetiskt och ihärdigt, om bland annat just detta. Utan märkbara resultat. Deras rapporter har snarare tigits ihjäl än tagits på det stora allvar de förtjänar.

Nur Kino skriver också om det i sin text:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Själv har Nuri Kino, ensam och utan en stor redaktion i ryggen, försökt undersöka vad som låg bakom att en man som han träffade på en restaurang, visade upp ett stort antal olika id-handlingar som han skröt om att han använde sig av. När Nuri Kino gick vidare i sin undersökning hittade han en person som hade så många som åtta olika identiteter – åtta olika identiteter som han kan agera i, söka asyl i, skaffa bidrag i, begå brott i. Ur Nuri Kinos text:

I den dom jag har tillgång till, gällande mannen med åtta identiteter, kan man läsa: ”Migrationsverket har yttrat sig i målet. Av yttrande framgår att NN har figurerat under i vart fall sex olika identiteter i de underlag som tillsänts Migrationsverket och att personens familjeförhållanden inte är kända.” Domen föll 2016-03-07.

Jag mejlar Migrationsverket och frågar varför de låter det här fortgå. Vad gör man för att förhindra problematiken med personer med olika identiteter? Svaret: ”Detta är en fråga där lagstiftaren ska föra diskussion kring hur mycket integritetskränkande åtgärder de vill ha.”

Så här är det i det Sverige där de politiska partiernas ledare och migrationspolitiska talespersoner i en aldrig sinande ström släpper ur sig luftpastej efter luftpastej, det vill säga allehanda påhitt på asylområdet som det verkar som om de suttit på sina kammare och hittat på, men inte tänkt igenom längre än näsorna räcker. Medan verkligheten, sönderfallet av vad som en gång var en rättsstat, pågår för fullt och i accelererande fart.

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

Här ett utdrag ur ett av många horribla exempel från miggornas rikhaltiga information under mer än åtta år. Det är ett inlägg som fick en mycket lång rubrik: ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” I texten finns exempel på missbruk och användning av falska identiteter, ända sedan 1990-talet…

Migrationsverket, ur Argus-rapporten daterad 200-12-31 (mer än 15 år sedan…):

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Ur Argus-rapporten:

Detta har funnits tillgängligt för alla – journalister, politiker, allmänhet – under alla år. Men vad har det hjälpt när ingen brytt sig om vad de, som vet och kan mest på området, berättar? När politikerna, de som antingen står med huvudena i sanden eller har dem ovanför molnen, inte på allvar bryr sig om det som de har ansvar för? När politiker agerar som om deras huvuduppgift är att komma med ständigt nya utspel i medierna (gärna på DN Debatt för det anses ”finast”), i stället för att sätta sig ned med företrädare för samtliga partier och med kunniga personer (helst miggor!) från Migrationsverket och anställda vid andra berörda myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen, utlänningspolisen för att få reda på hur det är ”på riktigt” därute i den verkliga verkligheten. Och sedan sätta in kraftfulla åtgärder för att stävja bland annat bedrägerier. Kort sagt: upprätthålla och värna om rättsstaten.

Nuri Kinos berättelse om hur han kontaktar den ena myndigheten efter den andra och inser att knappt något samarbete dem emellan existerar och att det inte finns någon systematik när det gäller identitetsbedrägerier i samband med att man söker asyl, visar att det är lika illa idag som när jag började publicera berättelser från miggor, utlänningspoliser, HVB-anställda, familjehem och anställda vid Försäkringskassan och Skatteverket.

Sverige är förlorat med så svaga myndighetstjänstemän och så svaga folkföreträdare i regering och riksdag. Sverige är nu den fula ankungen bland de nordiska svanarna. Och värre blir det, dag för dag. Nuri Kino har belyst otaliga svarta sidor av det svenska samhället genom åren. Det han nu berättar kan ingen politiker med förståndet i behåll bortförklara eller låtsas som om det inte existerar. Men det är vad de kommer att göra. Om några dagar är det här glömt för då ska nya utspel på asyl- och migrationsområdet göras, storstilat och mångordigt. Luftpastejer blandade med en och annan mer solid dito, men under alla omständigheter too little, too late.

Sverige är ett land som i accelererande fart är på väg mot vad som brukar kallas ”rock bottom”.

© denna blogg.

    

Arbetsförmedlare Y: ”Sedan får man väl själv avgöra om man tycker att ersättningen är hög eller inte.”

Arbetsförmedlare Y skriver:

Jag får ofta frågor om hur stor ersättningen är för de nyanlända som omfattas av etableringsuppdraget. En del tror att de får jättemycket pengar. Jag vill bringa lite klarhet i detta genom nedanstående exempel, sedan får man väl själv avgöra om man tycker att ersättningen är hög eller inte.

Man kan dela in ersättningen i tre delar. Ersättning för att man deltager i aktiviteter, tillägg om man har barn och bidrag för barn och bostad. Så här kan det se ut:

Exempel 1. Ensamstående utan barn:
Etableringsersättning för heltid är 308 kr per dag (har man ett funktionshinder kan man få 25 %, 50 % eller 75  % av detta belopp, men det är få som har en nedsättning). Man får ersättning för fem “arbetsdagar” per vecka.

22 “arbetsdagar” per månad (ingen frånvaro under perioden som ger nedsättning) ger 6.776 kr på kontot. Summan kan variera beroende på hur många “arbetsdagar” månaden innehåller. Det är ingen skatt på etableringsersättning för den räknas inte som inkomst.

Bostadsersättning betalas ut för den hyreskostnad som överstiger 1.800 kronor per månad. Om man har en hyra som överstiger 5.700 kronor per månad har man inte rätt till ersättning för den överskjutande delen av kostnaden. Bostadsersättning kan maximalt uppgå till 3.900 kronor. Efter att hyran är betald så har man 4.976 kr att leva på. Detta ska täcka alla utgifter som mat, kläder, hygienartiklar, cigaretter etc. Man får för det mesta ersättning av Arbetsförmedlingen för de resekostnader till och från sina aktiviteter som överstiger 600 kr, t ex om man köper ett månadskort till bussen (gäller alla med etableringsersättning som reser).

Exempel 2. Ensamstående med två barn, 8 och 11 år:
Etableringsersättning som tidigare, 6776 kr per månad. Etableringstillägg med 1.500 kr per månad utgår för barnet som fyllt 11 år, för 8-åringen får man 800 kr per månad.

Man kan få etableringstillägg för max tre barn. Det är två belopp, 800 kr per månad för barn 0-10 år och 1.500 kr per månad för barn 11-19 år. Tillkommer barnbidrag 1.050 kr per barn och månad samt flerbarnstillägg 150 kr per månad. Ungdomar som fyllt 16 år erhåller studiebidrag på 1.050 kr per månad samt kan ansöka om extra tillägg om max 855 kr per månad.

Man får ingen bostadsersättning utan måste ansöka om bostadsbidrag. Detta täcker ca hälften av hyran (bostadsbidrag.com). I det här fallet har man en tvårumslägenhet som kostar 4.500 kr per månad, då betalar man själv 2.000 kr. Nettosumma efter att hyran är betald blir 9.326 kr per månad. Detta ska täcka allt annat man behöver.

Exempel 3. Familj med tre barn, 5, 8 och 11 år:
Två vuxna med etableringsersättning får 13.552 kr per månad. Etableringstillägg för barnen 3100 kr per månad. Barnbidrag 3.150 kr per månad plus flerbarnstillägget på 604 kr.
Familjen bor i en trea som kostar 6.500 kr per månad. Man får tillbaka 3200 i bostadsbidrag. Nettosumma efter att hyran är betald blir 17106 kr per månad som ska täcka allt annat man behöver.

Exempel 4. Familj med fem barn, 7, 9, 11, 13 och 15 år:
I det här exemplet maxar jag ersättningen och gör det så gynnsamt som möjligt för familjen.

Två vuxna med full etableringsersättning får 13.552 kr per månad. Tre barn över 10 år ger 4.500 kr per månad i etableringstillägg. Fem barn ger 5.250 kr per månad i barnbidrag plus flerbarnstillägg 2.864 kr per månad

Familjen bor i en fyrarummare som kostar 8.000 kr per månad. Bostadsbidraget täcker halva hyreskostnaden. Nettosumma efter att hyran är betald blir 22.166 kr per månad som ska täcka allt annat.

Stort tack till arbetsförmedlaren för dessa exempel på ersättningar som gäller asylinvandrade som fått uppehållstillstånd och befinner sig i ”etableringsåtgärder”. Kunskap om de faktiska förhållandena är viktiga för att spekulationer och skrönor inte ska florera. Och, som arbetsförmedlaren skriver: ”Sedan får man väl själv avgöra om man tycker att ersättningen är hög eller inte”.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

Arbetsförmedlare Y igen: ”Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.”

Arbetsförmedlare Y har tidigare skrivit inläggen Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” och Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.”  Han har gjort en ny polisanmälan. Men han skriver också följande:

Angående etableringsreformen

De flesta arbetsförmedlare arbetar numera med nyanlända invandrare i en eller annan form. Jag uppskattar att 75 procent av samtliga ärenden som vi jobbar med på AF nu rör invandrare. Inte bara inom etableringsuppdraget utan även med sådana som hamnar utanför det av olika anledningar och personer som inte lyckas få ett arbete inom den tid som står till buds inom etableringen, det vill säga 24 månader. Och det är många som blir kvar hos oss dels för att många arbetsgivare inte är intresserade av att anställa arbetssökande ur denna grupp; dels för att de flesta nyanlända inte är särskilt intresserade av att skaffa sig en egen försörjning.

Det är kanske 10 procent som skaffar sig ett arbete under de första åren och då är det nästan alltid med en subvention på ca 50-70 procent av lönekostnaden. I de flesta fall får de arbete hos en landsman som driver en affär eller restaurang, inte så ofta hos en svensk företagare. Och det är övervägande män som börjar arbeta, kvinnorna blir oftast hemma med barnen. En stor del av den tid de har på sig att genomföra sin etableringsplan är många kvinnor föräldralediga, vad blir det för integration av detta?

Under de senaste två åren så har de under sex månader fått dubbel ersättning när de fått ett arbete. Förutom lönen så har man också fått full etableringsersättning som kan vara omkring 7.000 kr skattefritt per månad. För att öka intresset att ta ett jobb, enligt Ullenhag. Denna förmån tar man nu bort från 2016-02-01.

Nu har det varit ett månadsskifte igen och alla arbetsförmedlare inom etableringen ska vara på plats för att registrera de inlämnade månadsredovisningarna. Det tar tid eftersom redovisningarna ofta är dåligt ifyllda eller innehåller konstiga uppgifter som måste dubbelkollas. Det är mycket fiffel inom detta område då många försöker tillskansa sig ersättningar som de inte har rätt till. Det är alltid en massa prat om pengar, ofta småsummor som en 50-lapp hit eller dit. Allt blir mycket tungrott och många kollegor ger helt enkelt upp och blundar för felaktigheter.

Jag upplever att bland annat syrier och andra med arabisk bakgrund är den mest problemfyllda gruppen. Inte bara för att de är så många utan också för att det alltid ska tjafsas om allt möjligt, stort som smått. Det är lättare med eritreaner och somalier som ofta är mer ödmjuka och förstår den information som ges. En syrier godtar sällan information eller en tillsägelse utan diskussion. Antingen är det på grund av kulturella skillnader eller också så hör man bara det man vill höra och struntar i det andra. Och ofta lönar det sig, tyvärr…

På jobbet har vi sedan lång tid tillbaka diskuterat varför det kommer så många män som lämnat fru och barn efter sig, antingen i hemlandet eller i ett grannland. Vi förundrar oss över att  dessa män, ofta i 25-35 års ålder, säger att de har asylskäl men samtidigt lämnar sin familj. Har inte frun och barnen behov av skydd?

Vi har nu sett att media sedan en tid uppmärksammat denna fråga, inte bara i Finland, Danmark och Norge, utan även i en del klarsynta artiklar i vår egen press. De här männen samlas i stora grupper och kommer tillsammans in på AF. Där kan de bli sittande i timmar utan att egentligen ha något ärende. De är noga med att deras besök blir registrerade i vår dator. När de sedan redovisar sina aktiviteter i månadsredovisningen så förekommer det rätt ofta att de varit borta några timmar från SFI-undervisningen med motiveringen att de besökt AF.

Hela etableringsreformen är ett enda stort skämt!

Den kanske skulle fungera i en liten skala, men den är inte byggd för den inströmning som skett de senaste åren. AF anställer mer och mer personal men det gör ju inte att det finns plats i SFI, vettiga aktiviteter, utbildningar eller jobb åt dessa nyanlända. Jag tror att man ska ta ett helhetsgrepp kring detta: antingen lägger man ner hela reformen och låter kommunerna ta över ansvaret som tidigare, eller också ger man hela ansvaret till AF. Som det är nu så är det för många kockar som ska samsas om samma meny.

Vissa saker som SFI och samhällsorientering ska kommunerna ansvara för medan AF sköter det andra med hjälp av så kallade kompletterande aktörer. Dessa aktörer är nästan alltid privata företag som tjänar grova pengar. Det är många som skapat sig stora förmögenheter på allt detta på kort tid.  Men det skapar i alla fall arbetstillfällen, om man nu ska säga något positivt.

När det gäller den fria bosättningen så måste den tas bort omedelbart! Migrationsverket ska sköta kommunplaceringen i samarbete med kommunerna. Nu delar AF och Migrationsverket på detta. Tillhör man etableringen så ska AF bosätta medan Migrationsverket ska bosätta övriga.

För att man ska få pengar från AF, alltså etableringsersättning, så måste man ha en etableringsplan. För att få en sådan plan måste man ha ett eget boende. Det har därför vuxit upp en stor svart bostadsmarknad där man betalar för att få ett kontrakt eller en folkbokföringsadress. Många oseriösa hyresvärdar hyr ut i det närmaste utdömda bostäder på landsbygden. Det förekommer att det ”bor” 50-60 personer på en och samma adress. Folk bor i lagerutrymmen och i kontorslokaler eller klämmer ihop sig med släktingar. Det kan bo två barnfamiljer i en tvårumslägenhet. Detta är en återgång till 30-talets bostadssituation.

Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.

© denna blogg.

 

Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.”

Läs först inlägget Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” Här fortsätter arbetsförmedlare Y:s berättelse:

Familjen från ett arabiskt land, kom till Sverige i början av september 2014 och sökte asyl här. Den bestod av far, mor och fyra barn. Barnen är födda 1999, 2001, 2003 och 2007. Den flicka som jag berättade om i förra brevet har en storasyster. Det är hon som är född 1999. Även hon är ”gift” och har två egna barn, födda 2013 och 2014.

Migrationsverket beviljade hela familjen permanent uppehållstillstånd i början av maj 2015. Föräldrarna besökte Arbetsförmedlingen i juni 2015 för att få hjälp med bosättningen. Då berättade mamman stolt att deras då 13-åriga dotter (hon som är född 2001) är gravid i sjätte månaden och mycket lycklig. Samma dag anmälde Arbetsförmedlingen förhållandena till Polisen.

Flickan fick barn i början av oktober. Skatteverket har endast en anteckning om detta, inget exakt datum. Kanske föddes barnet utomlands. Barnet är dock försvunnet och är antagligen dött (?) då det inte finns registrerat någonstans. Det finns endast en luddig anteckning hos Skatteverket, daterad i oktober 2015, vilket skulle kunna vara födelsetiden. Barnet har i så fall blivit till i Sverige någon gång i januari, februari detta år.

När det gäller maken (född 1993) till flickan, som var 12 år gammal när hon kom till Sverige, så kom han alltså till Sverige samtidigt, alltså exakt samma dag i början av september 2014. Han fick permanent uppehållstillstånd i slutet av september 2015 och kallades till Arbetsförmedlingen för inskrivning den 1 december. Han kom inte. Jag följde då upp polisanmälan och fick svaret att åklagaren lagt ner förundersökningen. Polisens utredning föranledde förmodligen att paret gick under jorden i god tid innan barnet skulle födas. Det går att se att deras folkbokföring (för att få ett personnummer) inte blev gjord förrän i november 2015. Det kan till och med vara så att maken suttit häktad (men det är min spekulation).

Sedan finns det ju alltså en make till, nämligen till den då 15-åriga storasystern. Denne man (född 1986), som är far till hennes två barn, kom också vid samma tillfälle. Troligen reste de alla tillsammans. Storasysterns make har inte fått uppehållstillstånd ännu. Han bor tillsammans med sin nu 16-åriga fru och deras två barn i en av Migrationsverket tillhandahållen lägenhet. Ett av barnen föddes i Sverige hösten 2014.

Systerns svåger bor också i samma lägenhet. Det är ingen vild gissning att även hans maka, den nyss fyllda (1 december) 14-åriga lillasystern, tillbringar sin tid i denna lägenhet fast hon formellt är skriven hos sina föräldrar i grannbyn ett par mil bort.

Alla ovanstående uppgifter kan styrkas med exakta datum, fullständiga namn, personnummer och adresser.

Allt detta oroar mig. Hur kan detta få pågå i Sverige 2015? Ska olika lagar gälla för ”oss” och ”dom”? När bestämdes det och av vem? Vad är det för mening att påstå att ”lagen ska gälla lika för alla” om det inte stämmer?

Ytterligare läsning:
En före detta migga: ” I detta fall rör det sig om en iransk flicka, född 1999, som kommit till Sverige utan vårdnadshavare.”

© denna blogg.

Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.”

En anställd vid Arbetsförmedlingen berättar:

Jag har följt din blogg ganska länge nu men har aldrig tidigare skrivit till dig (jag hittade din mailadress i SvD). Jag är arbetsförmedlare inom det så kallade etableringsuppdraget.

Nu är jag riktigt förbannad men jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare med det jag vill berätta. Det är följande:

Arbetsförmedlingen ska bosätta nyanlända asylinvandrade som ingår i etableringsuppdraget. Vi kallar alltså in alla som bor i anläggningsboende till samtal för att upprätta underlag för bosättning. Därefter börjar vår Bosättningssektion att leta bostäder åt de nyanlända genom ett samarbete med landets kommuner.

En majdag 2015 får en kollega under ett sådant samtal vetskap om att en 13-årig flicka väntar barn med en åtta år äldre man. Båda är från Mellanöstern. Arbetsförmedlingen anmäler givetvis omedelbart detta till Polisen som startar en förundersökning med misstanke om våldtäkt av barn.

Idag, den 1 december, skulle en man född 1993 besöka AF för inskrivning och upprättande av bosättningsunderlag. I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag. Tyvärr kom mannen inte till mötet med mig så jag fick inte bekräftat att han verkligen var gift med den nyblivna 14-åringen. Jag kontaktade istället Migrationsverket som bekräftade att så är fallet även om det inte är “godkänt” som äktenskap i Sverige. Vi kom snart fram till att det rörde sig om den ovan nämnda flickan.

Vid samtal med Polisen något senare idag berättade utredaren att anmälan om misstänkt våldtäkt av barn var nedlagd. På vilka grunder kunde hen inte säga, det var åklagaren som hade fattat beslutet. Anmälan var också gjord av någon annan än AF, troligen av mödravårdscentralen. Vi var alltså bara tvåa på den pucken…

Flickan kom tillsammans med sina föräldrar till Sverige sommaren 2014, hon var troligen gift redan då, 12 år gammal. Hennes “make” kom under hösten 2014. Den unga flickan var gravid i sjätte eller sjunde månaden enligt hennes mor när min kollega träffade föräldrarna som tillsammans med alla sina barn fick permanent uppehållstillstånd i april 2015. Barnet är alltså avlat i Sverige (jag har dock ingen information om/när det är fött).

“Maken” fick permanent uppehållstillstånd – PUT i slutet av september i år.

Detta betyder alltså att åklagaren, Polisen och Migrationsverket har bortsett från att “maken” gjort sig skyldig till ett brott vars straffvärde vid fällande dom är minst två års fängelse! Det är alltså OK att vuxna män ligger med trettonåringar i Sverige utan någon som helst rättslig påföljd?

Likhet inför lagen? Icke. Vilka signaler ger detta till andra personer som är i liknande situation eller som planerar att hämta en barnbrud från sitt hemland? Jo, att svensk lag gäller bara för svenskar.

Min kommentar: Precis så här slappt och rättsvidrig, inte bara i ord utan i faktisk handling, går det till i Sverige. Åklagaren lägger ner, Polisen lägger ner, Migrationsverket slår dövörat till. Parallella system växer fram och bland asylinvandrare är det väl känt att man kan göra som man vill i Sverige: ljuga, luras, bedra, våldta barn alltså tämligen öppet begå brott eftersom svenskarna är så livrädda för att hantera dem i enlighet med den lagstiftning som gäller för svenskar.

Jag har ingen anledning att betvivla vad arbetsförmedlare Y berättar. Personens identitet är känd för mig och jag vet också att vederbörande har arbetat mycket lång tid på Arbetsförmedlingen.

•   Varför tas inte mödravårdscentralens (troligen gjorda) och Arbetsförmedlingens anmälningar upp – hade de förkastats om det gällt en svensk 13-åring?
•   Varför beviljade Migrationsverket denne ”make” permanent uppehållstillstånd i Sverige, trots vetskap om att här fanns starka misstankar om att han begått/kontinuerligt begår brott vars straffvärde vid en fällande dom är minst två års fängelse?
•   Varför lägger åklagaren ner undersökningen?
•   Varför struntar också Polisen i att ett barn våldtas, förmodligen kontinuerligt?

Ett grovt brott tillåts av flera instanser att få fortsätta att pågå. Det finns starka misstankar om att ett barn våldtas men Migrationsverket beviljar – om alla detaljer stämmer i detta fall – den misstänkte våldtäktsmannen permanent uppehållstillstånd. Trots att det är förbjudet enligt lag att sexuellt förgripa sig, att våldföra sig på barn.

Hur blev det så här? Och varför? Vad är anledningen till att det inte är lika noga med en utländsk flicka som det med hundraprocentig säkerhet skulle vara om det handlade om en svenska flicka? När blev det så? Har svensk lag ändrats till att göra skillnad på ”oss” och ”dom”? När skedde det?

Jag har skrivit en hel del om asylinvandringen till Finland. Där gäller lagen lika för alla, det finns inte en chans att detta skulle ha kunnat få ske där. Med stor sannolikhet hade mannen aldrig ens fått uppehållstillstånd i landet.

© denna blogg.

Fyra statliga myndigheter i Sverige: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig.”

En asylinvandrad man, Hamzah Tibah, som nyligen fått uppehållstillstånd, berättar i SR P1 idag att hans arbetsgivare, som anställt honom med stort instegsjobbsbidragg (= pengar som de som arbetar vitt betalat in i skatt…). När Hamza Tibah inser att arbetsgivaren varje månad stoppar 6.000 kr i egen ficka av lönebidraget på 16.000 kronor, medan han själv får 10.000 kronor i lön, går han till Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen för att anmäla detta. Och vad händer? Ingenting! ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, säger, enligt Hamzah Tibah, samtliga instanser.

Så här ser det ut i Sverige idag. Myndigheter tar inte ansvar, de gör inte det jobb de ska göra och människors solidaritet med gemensamma system, vilja att betala skatt och tilltro till samhället, sjunker givetvis i takt med rättsosäkerheten och otryggheten. Att de har mage på dessa fyra myndigheter att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, som om det här enbart vore något som drabbar Hamzah Tibah!

Det är farligt för oss alla att landet har inkompetenta, kanske till och med rent intelligensmässigt obegåvade myndighetsföreträdare. Som till exempel i detta fall, när de inte förstår att det är mot Sverige, mot oss alla och inte minst mot alla som arbetar och betalar skatt, som dessa bedrägerier begås! Inte enbart mot den som direktdrabbas. Och såvitt jag vet så ingår ovan beskrivna typ av agerande i listan över kriminellt beteende, det brukar kallas ”bedrägeri” och är ett grovt brott.

Hur kan svenska folket tillåta att deras land blir allt mer ociviliserat och att de ändå måste fortsätta att betala höga skatter för att upprätthålla tandlösa, handlingsförlamade och helt ansvarsbefriade (av dem själva) myndigheter som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen??? Myndigheter där människor (miss)sköter sina jobb genom att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig” till den som vill anmäla ett allvarligt brott.

Lyssna på inslaget i Sveriges Radio P1: Arbetsgivare skor sig på instegsjobb.

© denna blogg.

Svenska språket i Ankebadstappning

Det är så här det blir – otydligt, oklart och felaktigt – när det inte längre ställs krav på kunskaper i svenska i landet Sverige, vars officiella språk faktiskt är svenska sedan juli 2009:

I propositionen föreslås att dömda personer med hemvist eller närmare anknytning till en annan medlemsstat inom Europeiska unionen (EU) i större utsträckning än i dag ska verkställa straffet i den staten. Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst. Förslaget är ett led i att genomföra rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder.

Någon – den som skrivit detta – vet uppenbart inte vad ordet ”verkställa” betyder och använder det felaktigt i en officiell text från Sveriges regering, närmare bestämt från dess justitiedepartement, inom vars område väl språket torde vara viktigare än på något annat. I den här märkliga texten anges alltså att de dömda själva ska verkställa sina straff! Hur ska det gå till? Och sedan när blev det brottsdömdas sak att själva se till att de avtjänar sitt straff och var de gör det?

För att ytterligare göra det klart för alla och envar att regeringen faktiskt menar att det är den dömde som ska verkställa sitt eget straff, sägs det också att:

Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst.

Det har nu gått så långt – detta har jag under lång tid varnat för – som en följd av den undermåliga utbildning som ges i svenska skolor (inte alla, men i alltför många), att inte ens i regeringen behärskar man svenska språket. Vad det innebär för förståelsen och tillämpningen av deras skrivelser och hur det kommer att se ut inom rättsväsendet när landet inte har ett gemensamt riksspråk som alla måste behärska, kan varje tänkande människa inse. Det är helt enkelt en katastrof för landet och folket. Och det här är ju absolut inte det enda exemplet, anledning till oro vad gäller hur svenska språket används finns på alla nivåer och i alla sammanhang i Sverige idag: från regeringen till riksdagen till domstolar till Polisen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, alla landets myndigheter.

Arma land! Arma Sverige!

© denna blogg. Vid citat eller om ämnet tas upp efter läsning av den här texten, vänligen länka till det här inlägget.

En migga: ”Ledningen på Migrationsverket ger inte medarbetarna riktlinjer och verktyg för att komma till rätta med asylmissbruket.”

En migga skriver:

Om viljan finns är det lätt att minska antalet asylsökande eftersom en betydande andel av dem inte behöver skydd i Sverige

Inledning

Självklart kan Migrationsverket påverka hur många personer det är som söker asyl i Sverige. Alla som har jobbat i något år med asylärenden vet att det finns mycket som kan göras för att minska antalet asylsökande. Till exempel har en betydande andel av dem som påstår sig komma från Syrien, före resan till Sverige, i själva verket haft en ohotad tillvaro i ett annat land.

Halvsanning eller halvlögn och stora kvalitetsbrister

Det är häpnadsväckande att Migrationsverkets tillförordnade rättschef Carl Bexelius  i texten Migrationsverket: Går inte att begränsa flyktingmottagandet, publicerad i Svenska Dagbladet den 29 augusti uttalade att han inte ser någon möjligheter att strypa inflödet. Sitter han så högt uppe att han har tappat kontakten med den praktiska verkligheten? Ni som läser denna text får bedöma om hans politiskt korrekta uttalande är en halvsanning eller en halvlögn.

Ledande tjänstemän på Migrationsverket och politiker säger långt ifrån hela sanningen när de påstår att det inte går att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige.

Migrationsverket kan påverka två av orsakerna till den nuvarande situationen med rekordmånga asylsökande som säger sig komma från Syrien. Den gemensamma nämnaren är stora kvalitetsbrister i Migrationsverkets handläggning. För det första är Sverige det enda landet i världen som, utan att ingående utreda om de är skyddsbehövande eller inte, beviljar permanenta uppehållstillstånd till nästintill alla som bara säger sig komma från Syrien. För det andra är det i Sverige ganska lätt att få uppehållstillstånd med hjälp av falska identitetshandlingar och en påhittad asylberättelse. Merit Wager har under mycket lång tid påtalat detta.

För alla insatta är det frustrerande att höra när politiker och de högsta tjänstemännen på Migrationsverket gång på gång säger att Sverige ger skydd till ”dem som tvingas fly från krig och förtryck”, och sedan inte säger något mer. Vissa politiker vet kanske inte bättre, men tjänstemännen vet att de vilseleder när de enbart uttalar denna halvlögn/halvsanning. Asylsökande påstår sig komma direkt från krig/förtryck i till exempel Syrien och även Somalia, men en betydande andel av dem har i verkligheten sedan många år tillbaka inte bott där eller har rentav aldrig bott där.

Rubriken till denna text skulle också kunna vara:

Migrationsverket ger närmast på löpande band permanenta uppehållstillstånd och flyktingförklaringar till tusentals personer som inte är skyddsbehövande.

De styrande politikerna, ledningen på Migrationsverket och så kallad etablerad media vägrar till varje pris att erkänna detta accelererande problem före valet 2014-09-14 för att ”det skulle gynna Sverigedemokraterna”. Det finns också en kultur på Migrationsverket att så långt möjligt inte låtsas om det negativa som följer med invandringen till Sverige.

Hur kan det ha blivit så här?

Hur kan det ha blivit så här att en betydande andel, uppskattningsvis 50 % eller mer, som åberopar sig vara syrier eller statslösa personer från Syrien och beviljas uppehållstillstånd, inte är skyddsbehövande?

För ett år sedan spred det sig blixtsnabbt runt om i världen att Sverige beviljar permanenta uppehållstillstånd till alla som kommer från Syrien. Problemet var bara det att nästan alla skyddsbehövande som bodde kvar i Syrien och de som hade flytt till grannländerna saknade pengarna som behövdes för resan till Sverige. Det som då hände var att andra personer, som genom att ljuga kunde utge sig för att vara på flykt från Syrien, reste till Sverige och sökte asyl. Detta är ett gigantiskt stort problem som Migrationsverkets ledning inte vill låtsas om.

Exempel är utvandrade personer från Syrien som sedan lång tid tillbaka är lagligt bosatta i till exempel Danmark, Tyskland, Polen, Tjeckien, Ungern, Spanien, Italien, Grekland, Bulgarien, Ukraina, Libanon, Förenade Arabemiraten och USA. Där har de medborgarskap, permanenta uppehållstillstånd, flyktingförklaringar eller arbetstillstånd och riskerar inte av myndigheterna där att utvisas till Syrien. De har på Internet eller genom andra media upplysts om den stora generositet som det svenska Migrationsverket ger dem som är på flykt från Syrien och inser att de, genom lögner och bedrägeri, också kan bli beviljade permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Det finns till och med personer med invandrarbakgrund som reser från Sverige till olika länder och mot avgift där ger råd om hur man ska göra för att vilseleda Migrationsverket. Sedan reser de som också vill ha svenska uppehållstillstånd legalt och enkelt med sina egna pass till Sverige; väl här göms nästan alltid handlingarna som visar att man redan har en fristad i ett annat land och så söker man asyl som syrier som ”tvingats fly från krig och förtryck”, som nästan alla svenska partiledare och andra toppolitiker samt ministrar ständigt upprepar.

En stor grupp människor som också nappat på erbjudandet om svenska permanenta uppehållstillstånd är de som talar arabiska och som skaffar falska syriska handlingar. Det är till exempel palestinier utan anknytning till Syrien, libaneser, jordanier, irakier, algerier, tunisier och marockaner. Nästan alla slipper språkanalys, för att ärendehandläggningen ska gå fort, och de har rejäl otur om de träffar på en asylutredare som förstår att deras dialekt inte är syrisk och som ställer frågor om syriska förhållanden som de inte kan besvara. Det räcker att kunna tala arabiska, att ha köpt ett falskt syriskt identitetskort samt att ha en bra påhittad och inlärd asylberättelse. När de sedan, vid asylutredningen, möter en stressad och/eller oerfaren handläggare som inte har tid att ställa annat än ytliga frågor samt utredningstiden är snålt tilltagen, då är det permanenta uppehållstillståndet så gott som redan klart. Efter asylutredningen pressas handläggaren av teamledare eller enhetschef att snabbt skriva beslutet att bevilja permanent uppehållstillstånd. Ett sådant beslut tar kanske en timme att skriva.

Handläggarna uppmanas öppet av teamledare att bortse från indikationer som, om de utreds, kan leda till avslagsbeslut. Att följa upp en avslagsindikation, till exempel att den asylsökande kan vara medborgare i Grekland, tar mycket utredningstid i anspråk. Att ta fram ett underlag till ett avslagsbeslut i ett ärende kan i tid uppgå till tio timmar eller mer. Handläggaren får i statistiken, som ligger till grund för framtida löneökningar, lika mycket ”beröm” av chefen för ett beslut att bevilja uppehållstillstånd som för ett avslagsbeslut. På detta sätt styr cheferna medarbetarna till att skriva allt färre avslagsbeslut. Varför reflektera och ställa kompletterande frågor som visserligen kan förvandla ett tänkt bifallsbeslut till ett avslagsbeslut, men som enbart innebär extraarbete och ingen bonus när det i lönesamtalet blir dags att se tillbaka på årets prestationer? Så ser verkligheten ut på Migrationsverket.

Förslag på åtgärder

Vad är det för åtgärder som behöver vidtas, vad gäller dem som säger sig komma från Syrien, för att vi i Sverige ska komma i fas med till exempel våra nordiska grannländer? Här lämnas förslag på nio olika åtgärder som Migrationsverket kan införa. Sist nämns också tre förändringar som generellt sett leder till färre asylsökande, men de kräver ändrad lagstiftning.

1. Ha alltid arabisktalande personal i receptionerna där asylansökningar lämnas in, som preliminärt kan bedöma vad det är för arabisk dialekt som de asylsökande talar när de lämnar in asylansökan. Tjänstemannen ska sedan skriva en tjänsteanteckning om sin bedömning. Alternativt spela in på band det som den sökande säger vid registreringen av asylansökan, och skicka till språkanalys.
2. Ha dokumentgranskningskunnig personal på plats på orterna där asylansökningar lämnas in. Det behövs eftersom nu skickas alla identitetshandlingar till en enhet i Solna för granskning och om preliminärt besked inte har kommit därifrån efter tio dagar att handlingarna är oäkta kan asylenheten bevilja permanent uppehållstillstånd utan att ha fått äkthetsintyg. Handläggningstiden för att få äkthetsintyg uppgår nu till cirka tre månader…
3. Ge enbart tidsbegränsade uppehålls- och arbetstillstånd till de asylsökande som själva reser till Sverige och inte kan styrka att de nu kommer från Syrien. Om man till exempel inte har med den syriska familjeboken kan det bero på att det där är antecknat i vilket annat land än Syrien som äktenskapet ingicks eller som barnen är födda i. Att enbart lämna in det syriska identitetskortet styrker inte att man kommer direkt från Syrien, snarare styrker det att man inte vill tala om vilket land man närmast har bott i.
4. Utred ingående alla indikationer som visar att den asylsökande har haft en tillvaro i ett annat land än Syrien före ankomsten till Sverige. Om den asylsökande till exempel visar upp ett syriskt pass med ett grekiskt arbetstillstånd utfärdat år 2009 måste det utredas om grekiskt medborgarskap därefter har beviljats.
5. Ingå avtal med s k förtroendeadvokater på plats i utlandet att utreda asylsökandes status i de länder där svenska ambassader inte kan vara behjälpliga.
6. Alla tjänstemän på Migrationsverket ska uppmanas att skriva tjänsteanteckningar när de får indikationer på att en asylsökande till exempel inte kommer från Syrien som han säger. Detta ska även gälla asylboendepersonal som inte är anställd av Migrationsverket.
7. När permanent uppehållstillstånd har beviljats och det vid underrättelsesamtalet på mottagningsenheten uppkommer indikation på att tillståndet har beviljats på oriktiga grunder ska tjänstemannen skriva en tjänsteanteckning som ligger till grund för eventuell återkallelse av uppehållstillstånd.
8. Ha som huvudregel att alltid öppna upp utredning om återkallelse av uppehållstillstånd när någon ansöker om anknytning till så kallade ensamkommande barn.
9. Skapa grupper av erfarna tjänstemän som har till särskild uppgift att bedöma och utreda indikationer på att uppehållstillstånd beviljats på oriktiga grunder samt att besluta i dessa ärenden.

När det sprider sig runt om i världen att dessa åtgärder har vidtagits blir konsekvensen att antalet asylsökande minskar.

Ytterligare minskning av antalet asylsökande blir det om lagstiftning sker på tre områden:

1. Förbud mot kusinäktenskap.
2. De personer som bor i Sverige måste kunna försörja både sig själva och de personer som man vill ska invandra till Sverige, med undantag för de med beviljad flyktingstatus som redan har en kärnfamilj i ett annat land.
3. Begränsa anhöriginvandringen till att omfatta endast kärnfamiljen.

Migrationsverkets misslyckande och dess negativa konsekvenser för samhällsekonomin

Ledningen på Migrationsverket ger inte medarbetarna riktlinjer och verktyg för att komma till rätta med asylmissbruket. Ledningen fokuserar ensidigt på att handläggningstiderna ska vara korta. Konsekvensen blir att fler och fler som inte har skyddsbehov söker sig hit enbart för att det blir känt i fler kretsar runt om i världen att det är lätt att med stöd av lögner bli beviljad permanenta uppehållstillstånd i Sverige.

Med det svenska resedokumentet reser man sedan smidigt mellan det europeiska/utomeuropeiska landet, där man bor kvar, och Sverige utan att behöva skaffa viseringar. Det tar bara cirka sex timmar att flyga från Dubai till Köpenhamn om till exempel socialbyrån eller Arbetsförmedlingen med kort framförhållning kallar till personlig inställelse. I stort sett oavsett var i världen man bor är det ekonomiskt lönsamt att ha en bostad i Sverige, som man inte själv betalar för utan till exempel hyr ut i andra hand, och mer eller mindre kravlöst får svenska pengar till försörjningen.

En annan smart lösning som förekommer, är att efter att uppehållstillstånd beviljats åker mannen tillbaka till det andra landet där han fortsätter att bo och arbeta, medan hustrun och barnen stannar nästan hela tiden i Sverige. Han besöker dem här. På så sätt slipper han betala för hustrun och barnen som får försörjningen via socialbyrån och Försäkringskassan. Han kan i det andra landet redan ha, eller vara på väg att skaffa sig, ytterligare en kärnfamilj. Då kan det vara bekvämt att ha en kärnfamilj i Sverige också, utan att behöva försörja den.

Följden av ett lyckat vilseledande under de närmaste tre – fem åren är att svenskt medborgarskap beviljas och man får det eftertraktade svenska passet som ger stora ekonomiska fördelar för resten av livet.

Det är som en ond cirkel vi har hamnat i. Antalet asylsökande ökar och ökar eftersom det blir enklare och enklare att få uppehållstillstånd i Sverige och det finns hundratusentals eller miljoner människor kvar ute i världen som kan påstå att de kommer direkt från Syrien.

Avslutning

Visst är det fel att säga till anställda på Migrationsverket att man kommer från krig/förtryck, när man inte gör det, men många asylsökande är beredda att ljuga när belöningen är mångårig, oftast livslång försörjning via de svenska förmånssystemen.

Kommentar: Läs vad miggan skriver, begrunda det och tänk själv!

© denna blogg. Korta citat med åtföljande länkning till denna text är tillåtna.

En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.”

Det kom ett mejl från en polis som i sitt arbete bland annat har gjort gemensamma arbetsplatskontroller (inre utlänningskontroller) med polisens utlänningsenhet och skattemyndigheten. Där har polisen kontrollerat uppehållsrätt, arbetstillstånd med mera och Skatteverket har kontrollerat personalliggare eller kassaregister beroende på vad det är för typ av bransch. Det är ju lätt att ana hur mycket det fuskas när man har lite koll på taxerade inkomster med mera. Så här skriver han:

Jag måste säga att jag uppskattar din blogg. Jag arbetar inom polisen och kommer då ibland in på invandringsfrågor och utlänningslagen så jag vet en del om hur det ser ut. Din blogg kompletterar mycket väl.

Det är intressant med din lilla artikelserie om besöket på Blinkarp. Jag hoppas att du även kompletterar den med kostnaderna för detta flyktingboende. Jag kan tänka mig att det är hiskeliga summor och att Attendo då, med sin begränsade personal har en extremt god vinstmarginal (som säkert trollas bort med räntesnurror eller på andra sätt).

Jag skulle också önska att det fanns en liknande blogg om Arbetsförmedlingens verksamhet. Där verkar finnas en mängd tvivelaktiga stöd och beslut eftersom de anställda inte hinner med och de pressas uppifrån att spendera pengar på tvivelaktiga insatser, ungefär samma situation som inom Migrationsverket.

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?

Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

Kommentar: Sverige är det enda land jag vet där det efterfrågas fristående bloggar som kan föra ut vad anställda vid statliga myndigheter har att berätta om myndighetens tillkortakommanden, inkompetens och oförmåga att agera enligt lagen!

Ovanstående är inte det enda mejl jag har fått med förslag eller begäran om att starta nya bloggar där myndighetsanställda kan komma till tals utan att riskera sina jobb och kanske sina liv sådana de ser ut hittills. Anställda vid Försäkringskassan, kommuner, HVB-hem med flera finns bland dem som skrivit.

Det som sker i Sverige är inte normalt i västliga demokratier. Folket ska kunna lita på att myndigheter sköter sina uppdrag i enlighet med de lagar som finns! Tyvärr visar det sig gång på gång på gång att svenska folket inte kan lita på att så sker. Men det låtsas de så kallade ansvariga (regering och riksdag men också samhällsdebattörer) inte om. Så länge jag lever kommer jag inte att förstå varför Sverige blivit så avvikande och varför man accepterar att det är så.

© denna blogg. Vid kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Hur länge ska Alliansens statsråd fortsätta att försöka slå blå dunster i folkets ögon?

Nya ”sanningar” från Sveriges mest onödiga statsråd! Citat ur hans pressmeddelande den 4 juni 2014:

Riksrevisionen bekräftar att etableringsreformen förbättrar integrationen
– Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen men att fortsatta reformer krävs, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

I Riksrevisionens rapport, publicerad den 4 juni 2014, låter det annorlunda. Där lyfter man inte fram något som ger anledning att utbrista ”Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen”. Redan rubriken ger en helt annan bild än den statsrådet försöker få oss att tro på:

Risk att nyanlända inte får rätt insatser i rätt tid
Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för att tillvarata nyanländas kompetens behöver anpassas mer till individens behov och erbjudas snabbare. De samlade resurserna kan omfördelas så att de gör större nytta.

Riksrevisionen har granskat om statens insatser är effektiva när det gäller att ta tillvara och utveckla de nyanländas kompetens så att de snabbt kan etablera sig på arbetsmarknaden. Den övergripande slutsatsen är att insatserna behöver förbättras.

– Det finns stora möjligheter till förbättringar i arbetet med att ta tillvara de nyanländas kompetens. Arbetsförmedlingens organisation kring etableringsuppdraget kan utvecklas och samarbetet med kommuner och näringsliv behöver förbättras, säger riksrevisor Claes Norgren.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att pröva om de samlade resurserna kan omfördelas för att påskynda de nyanländas etablering. Vidare bör Arbetsförmedlingen verka för ett systematiskt lärande och erfarenhetsutbyte kring framgångsrik etablering. Arbetsförmedlingen bör också vidta åtgärder för att öka nyanlända kvinnors deltagande och etablering på arbetsmarknaden.

Ni som läser detta! Läs noga, fundera och analysera själva. Och rösta för Guds skull inte på partier som gör allt för att föra folk, som avlönar dem och vilkas tjänare de ska vara, bakom ljuset inför valet den 14 september!

© denna blogg.

Migrationsverket varnar för konsekvenserna av regeringens förslag

Är det verkligen ingen som förstår att det här inte går längre? Att det inte har gått på länge. Som miggorna varnat för och jag har skrivit om här på bloggen. Är det så illa att svenskar inte ser när det går åt skogen för landet, trots att det sker framför näsan på alla?

Sverige klarar inte – hur mycket Carl Bildt än påstår att Sverige ska vara ”en humanitär stormakt” – att ta emot så många människor från främmande kulturer, som ska ha bostäder och jobb och svenskundervisning när det inte finns 1) bostäder, 2) jobb och 3) svenskundervisning! Landet har totalt 9,5 miljoner invånare varav kanske 4 miljoner (OBS! Uppskattning, jag vet inte antalet) som arbetar. Hur ska dessa 4 miljoner skattebetalare kunna försörja – med allt vad det innebär av bostäder, utbildning, läkarvård, socialbidrag etc – allt fler som kommer och hamnar som på en ny planet? Hur?

Inte ens på Public Service – som i alla år stenhårt tittat åt andra håll och låtsats om ingenting – kan längre hålla kvar huvudena i sanden. Som här, där huvudena dragits upp lite grann i inslaget Tusentals flyktingar blir sysslolösa:

En flykting med uppehållstillstånd kommer då inte få någon hjälp från Arbetsförmedlingen. Ingen svenskundervisning, ingen praktikplats, ingen hjälp med att få examensbevis översatta.

Hjälpen från Arbetsförmedlingen startar först när man har fått ett eget boende i en kommun. Och det kan dröja.

Titta och lyssna på klippet!

Oron för framtiden har i många år varit befogad, nu är den akut. Vad är det för människor som inte kan räkna, inte kan tänka? Eller som kan det, men struntar i följderna?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till

En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till över en krönika i GT den 27 oktober: Sverige är ett rasistiskt land, där krönikören bland annat skrev:

En av dem är Jamal Alkazali är 56 år, från Irak. Han har kört taxi i 12 år. Han är elingenjör med fem och ett halvt års universitetsstudier i Ryssland. Plus två år på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han har jobbat i åtta år som elingenjör utomlands. Han har sökt 100 jobb här i Sverige. Har har fått komma på EN jobbintervju.

Och:

Som Reza, civilingenjör från Iran, vars taxi jag åkte med härom kvällen sa:

– Jag har sökt hundratals jobb, från ingenjörsjobb till enklare mekanikerjobb som jag är överkvalificerad för. Jag går in på arbetsförmedlingen varje dag. Det har jag gjort i tolv år. Men jag får inte ens komma på intervjuer. Nu är jag för gammal. Jag är 50 år. De stora företagen vill bara ha 25-åringar.

Bloggläsaren, som tidigare arbetat många år på Migrationsverket, skickade mig sin reaktion, som han först hade skickat till skribenten på GT:

Jag läste just din krönika och är lite förvånad över den hårda slutsats du drar, vilken för övrigt går stick i stäv med Ullenhags mantra om ”600 000 utrikesfödda” som går till jobbet varje dag. Jag tänker inte delge dig mina åsikter, för de är ointressant i sammanhanget. Men jag kan delge dig en del av mina erfarenheter efter åtta år på Migrationsverket. Jag träffade i mitt arbete många, väldigt många med examina från länder i Mellanöstern. Det var civilingenjörer, läkare och jurister. Juristerna föll bort direkt eftersom juridik, särskilt humanjuridik, inte är direkt överförbart mellan olika länder och rättssystem. De fick alltså ta enklare jobb. Av civilingenjörerna och läkarna, och dessa var många, var det en (1) läkare som klarade testet för att få arbeta som läkare i Sverige. Det var en ung man från Irak, utbildad i Irak och England. De övriga uppfyllde helt enkelt inte de krav Sverige ställde på yrkeskunnande och -skicklighet. Jag kommer snart att genomgå en stor operation i ryggen. Då vill jag gärna att den som opererar mig har visat att han/hon klarar av att göra det. Jag litar faktiskt på att han/hon gör det. Är detta rasistiskt? Skulle du vilja genomgå en stor operation, utförd av en kirurg med tveksamma betyg för att något annat vore rasistiskt?

Jag var nästan 50 när jag slutade på Migrationsverket, jag fick nog av att inte ha klara direktiv att arbeta efter, trött på en ledning som lyssnade mer på en högljudd opinion än utlänningslagen. Jag sålde allt jag ägde och flyttade till Skåne. Det tog säkert 300 jobbansökningar och nästan ett år innan jag fick ett jobb. Ett vikariat på Migrationsverket. Nu är jag inte kvar där, eftersom det var en nödlösning. Men det är inte lätt ens för en svensk 50-årig akademiker att få jobb. Det finns inget rasistiskt i att en 50-årig akademiker med examina som inte är godtagbara i Sverige har svårt att få jobb. Sverige är ett litet land, med en liten arbetsmarknad. Det är beklagligt, inte minst för ungdomarna idag, som min son. Men det är så det ser ut. Mycket är det, men det är inte rasistiskt.

Jag föreslår också läsning av vad en reporter på Norrköpings Tidningar skrev efter att Mummelförlagets författare, f.d. regeringstjänstemannen i Afghanistan och nu flyktingen i Sverige talat i en föreläsningsserie med rubriken ”Nyfiken på”! Hennes text har rubriken Rasism finns från båda håll.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Sverige: Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier.

Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier. Sverige. På alla områden blir Sverige i stadig takt ett sämre och mer otryggt land att leva i. För väldigt, väldigt många. På samhällsområde efter samhällsområde, inom myndigheter, i politiken, inom rättsväsendet, sjukvården, skolan – överallt ser vi en mycket omfattande och oerhört snabb nedgång, försämring, rentav förfall och haveri. I Sverige. Här några exempel – korta och schematiska. Var och en kan googla och ta del av mycket mer ingående material om varje område som tas upp här.

Korruption
Mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg och Leksand m.fl ställen har beskrivits ingående i Uppdrag granskning och i mängder av andra medier. Ekonomiska märkligheter i Solna har tagits upp. Slöseriombudsmannen visar i en strid ström på slöseri med skattemedel där korruption eller korruptionsliknande beteenden ingår som en självklar ingrediens. På DN Debatt under rubriken ”Svenskar misstror offentliga tjänstemäns ärlighet” kan man bland annat läsa följande:

När fler människor uppfattar korruptionsproblem skadas tilltron till demokratin. Här avviker Sverige från de övriga nordiska länderna: Jämfört med Danmark, Finland och Norge misstror svenskar i större utsträckning offentliga tjänstemäns ärlighet. Studier visar bland annat att 9 av 10 svenskar tror att offentliga tjänstemäns bemötande beror på personliga kontakter, en anmärkningsvärt hög siffra internationellt sett. Mönstret går igen i flera undersökningar.

Arbetsförmedlingen
Vuxna människor som söker jobb tvingas sitta och syssla med dagisaktiviteter eller andra fullständigt meningslösa påhitt inom det s.k. Fas3, i stället för att aktivt söka jobb. På ett alldeles utmärkt sätt beskrivs tillvaron i dessa Fas3-läger av musikern, skribenten och mycket annat, Pentti Salmenranta, i denna visa skriven av honom själv under hans tid i Fas3:

Sjukförsäkringen
Man skulle stävja sjukskrivningsfusket och att man kunde vara sjukskriven i princip hur länge som helst, vilket var katastrofalt för landet, finanserna och även för många människor som slentrianmässigt var sjukskrivna.

Hur blev det? Jo, man gick från en ytterlighet till en annan och det slog över lika hårt åt andra hållet. Nu ska också människor som ligger till sängs med dropp eller har obotlig cancer och andra mycket svåra sjukdomar, ut och söka jobb. En ung man, döende i cancer, fick av Försäkringskassan krav på intyg om när han beräknades avlida… (Försäkringskassan kräver dödsintyg av cancersjuka. SVT 26 februari 2013). Även här kan en del av galenskaperna illustreras av den galghumoristiske Pentti Salmenranta, i en visa skriven och framförd av honom själv:

Skolan

Finlands ambition – som man uppnått – till vänster. Sveriges ambition –  som man inte uppnått – till höger.

Ja, vad ska man säga? Alla vet ju att skolan är mycket långt ifrån det mål som svenska politiker ofta framhåller: ”Vi ska ha världens bästa skola!”. Svenska elever halkar för varje gång som kunskapsutvärderingar görs bland OECD- och andra länder, allt längre ner på kartan och ligger nu, vad gäller kunskaper förmedlade av skolan, under genomsnittet. Här finns en rapport – Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret” – om de stora skillnaderna mellan skolväsendet, utbildningen och kunskaperna i Finland respektive Sverige. Finland ligger år efter år i topp i alla kunskapsmätningar som görs och Sverige kunde ha haft en hel del att lära sig av Finland. Nu är det för sent, Sverige är inte längre en kunskapsnation, kunskap och allmänbildning värdesätts inte, språket förflackas och tillåts förflackas, lärarutbildningen är alldeles för dålig.

Asylinvandringen
Även här ser det helt annorlunda ut i Sverige än i något annat land. Bland sina nordiska grannländer sticker Sverige ut som en elefant bland myror. Det är bara att ta del av Migrationsverkets statistik och jämföra den med andra länders och att ta del av tidningsartiklar och radio- och tv-inslag för att förstå, att den stora inströmningen av människor från utomeuropeiska länder som ska slussas genom en dyr asylprocess och under lång tid försörjas av skattebetalarna i Sverige, medför gigantiska kostnader och stora problem. Att tillåta människor (mellan 90 och 95 procent!!!) att ansöka om den stora förmån som det är att få uppehållstillstånd i Sverige utan att ens styrka sin identitet, nationalitet och asylhistoria, är förödande. Och att genom lagstiftning om skola och sjukvård nästan uppmuntra dem som bryter mot lagen och stannar kvar när de fått beslut i sista instans om att de ska lämna landet, är groteskt. Liksom att Polisen av högljudda debattörer störs i sin uppgift att söka efter människor som vistas illegalt i landet! Mer om allt detta kan man bland annat läsa här på bloggen eller sammanfattat i Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar.

Arbetskraftsinvandringen
Migrationsminister Tobias Billström menade och ville väl och det var en riktigt fin idé på papperet som inte blev lika fin i verkligheten. Inte så fin som man hade hoppats att den skulle bli… Det finns givetvis goda sidor med lagen, och om den följdes skulle den vara alldeles utmärkt. Men det stora problemet är att svenska myndigheter inte följer upp och stoppar missbruket som allt mer har brett ut sig på det här området. Och som vi var en del som förutsåg och visste skulle inträffa när lagen började gälla…

Den 12 juli 2011 skrev till exempel en migga under rubriken Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.bland annat:

Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja. I SVD Näringsliv den 23 juni fanns en rätt avslöjande artikel om bluffinvandring från Kina – Bluffbolag fick hjälp av Invest Sweden. Sedan är det också så, för riktighetens skull, att när väl Migrationsverket har utfärdat tillstånd så finns idag inget bra lagstöd för efterkontroller – man får vänta och se vad som händer när arbetstagaren söker förlängning av sitt tillstånd. Vilket kanske inte händer. Eftersom personen då är försvunnen.

En annan migga skriver den 18 mars 2013 under rubriken Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera bland annat:

En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetsgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd.

En integrationsutredare: ”Jag ser även till att friskriva mig själv genom tjänsteanteckningar och liknande. Fegt? Ja, definitivt. Men vad tjänar det till att säga ifrån? I dagens Sverige ytterst lite.”

Det kom ett lågmält, uppgivet välformulerat mejl från en integrationsutredare. Ett mejl som borde få mycket uppmärksamhet, som borde få många att tänka till och att agera. Men jag citerar honom själv och säger: ”

Återigen vill jag tacka för det fantastiska arbete du lägger ned här på bloggen. Inläggen är alltid sakliga och balanserade vilket torde vara något av ett unikum i en allt mer hysterisk ”debatt” som etablerade medier är så fallna åt.

Som du vet arbetar jag med integrationsfrågor, och har gjort detta inom både den offentliga och ideella sektorn i snart tio år (med vissa avbräck) och det som man kan konstatera är att ju längre tid som förflutit desto mer verklighetsfrämmande blir debatten och antaganden som framförs via medierna och våra folkvalda. Det är säkert svårt att förstå vad REVA handlar om för den som inte besitter ingående kunskaper i hur ett migrationsärende hanteras. Att våra journalister till yttermera visso valt att använda termen ”papperslösa” alternativt (och totalt rättsvidrigt) ”papperslösa flyktingar” gör inte saken bättre.

All heder åt det arbete som du lägger ned men det är en kamp mot väderkvarnar. Journalistkåren (med försvinnande få undantag) har bestämt att tjänstemän (poliser/miggor) som faktiskt följer de lagar vår regering och riksdag beslutat om, per definition är ”onda” och i högljudda utspel på Twitter och liknande upprepas denna ”sanning” till dess att den blir vedertagen.

Konsekvenstänkande verkar inte heller vara något som gammelmedia ägnar sig åt men att påtala detta i annat sammanhang än anonymt eller i samspråk med goda vänner är att betrakta som socialt självmord. Vem vill bli behängd med sådana epitet som ”främlingsfientlig”, ”rasist” eller ”inhuman”? Således håller man käften och gör sitt bästa för att svära sig fri från det ansvar som förr eller senare kommer att utkrävas. Fegt? Ja, absolut. Men som det engelska uttrycket lyder ”beggars can’t be choosers”. Hyran ska betalas, så även el och telefoni. Studielånen ska amorteras.

Här är en intressant jämförelse
Jag tycker inte att det är särskilt givande att betala tillbaka mitt lån, ska jag då få strunta i det? Jag skulle säkert kunna hävda att återbetalningarna strider mot någon mänsklig rättighet. Jag undrar om jag – och många med mig – kommer att få stöd av media för detta ställningstagande? Nåväl, jag ska inte raljera utan fokusera på det som den förda migrationspolitiken faktiskt innebär.

I mitt arbete ingår att förhandla med olika aktörer i syfte att skapa förutsättningar för en kvalitativ etablering och integration. Detta blir otroligt svårt när man ställs inför det faktum att närmare 5.000 personer med beviljade uppehållstillstånd sitter fast i Migrationsverkets anläggningsboenden eftersom det inte finns bostäder i kommunerna. Alltså det finns inte bostäder, vilket innebär att för att kommunerna ska kunna uppfylla sina åtaganden gentemot staten genomförs prioriteringar.

Lägenheter som varit vikta åt bostadssociala kontrakt förs över till flyktingmottagningarna, vilket innebär att andra grupper snällt får stryka på foten. Detta är vedertaget och således handlar det inte om att ”ställa grupper mot varandra” som, enligt våra politiker och journalister, är det värsta som kan göras. De personer som genomgår rehabilitering från missbruksproblematik, personer med funktionsnedsättningar och andra avnämare förstår säkert att det är för ett gott syfte…

Här är ytterligare en intressant iakttagelse
Harold Dwight Lasswell, amerikansk statsvetare, definierade politik enligt följande: ”Vem får vad, när och hur”. Således handlar alla politiska val och beslut om att ”ställa grupper mot varandra” eller åtminstone deras behov.

Migrationen kostar dessutom. Med min begränsade kunskap kan jag inte göra en fullständig bedömning av huruvida detta på sikt kommer att ge någon vinst men det förefaller onekligen konstigt när delar av biståndet måste styras om för att täcka mottagandet i Sverige.

Men inte heller detta handlar om att ”ställa grupper mot varandra”. Jag är övertygad om att de ursprungliga mottagarna i Afrika och Asien förstår att deras arbete med kvinnors rättigheter, arbete mot exploatering av barn, utbildningsinsatser etcetera helt enkelt inte väger lika tungt som att tillse att de människor som kan betala den inte helt oävna summa som krävs för att ta sig till Europa, ska få gå ännu en integrationskurs i Arbetsförmedlingens regi.

För att avsluta och citera Robert Gustafssons imitation av Tony Richardsson: ”Jag är inte bitter”. Det är jag inte. Jag är liknöjd. Det enda jag kan göra är att följa de lagar och direktiv som jag är ålagd att följa. Jag gör mina åtta timmar om dagen, man försöker att sälja en produkt som få är intresserade av. Jag ser även till att friskriva mig själv genom tjänsteanteckningar och liknande. Fegt? Ja, definitivt. Men vad tjänar det till att säga ifrån? I dagens Sverige ytterst lite.

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

En migga: ”Märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du.”

En migga skriver, apropå texten Arbetsförmedling i Etiopien?!:

Det är många som bloggat om artikeln i Svenska Dagbladet. Arbetsförmedlingen kanske borde försöka hjälpa dem som finns här först, tycker många. Nu verkar inte alla ha förstått att dessa personer – i Etiopien – redan har fått uppehållstillstånd som anhöriginvandrare och att de kommer att bli arbetsförmedlingens bekymmer i vilket fall som helst.

Det är dock märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du gör i din text! Visserligen är ambassaden i Addis närmaste ställe för somalier att lämna in ansökan men är det rimligt att tro att de kommer direkt från Somalia? Hela Ogadenprovinsen i Etiopien befolkas av somalier, men de är etiopiska medborgare. Är det verkligen somalier med etiopiska medborgarskap i Etiopien som behöver vår hjälp?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga om arbetsförmedling i Etiopien

Text med anledning av information i Svenska Dagbladet – Arbetsförmedlingen öppnar i Addis:

Fundering: Eftersom de anhöriga är i Etiopien, inte i Somalia och inte i fara, och det ofta handlar om fru och tre-åtta barn, varför hjälper inte svenska myndigheter i stället maken (som är den som oftast är här) att återvända och förenas med sin familj i det land där denna familj oftast bott i många år? Vore det inte på många sätt (kanske alla) främst bättre men också billigare att en person återförenas med de tre, fyra, nio eller fler familjemedlemmar som sedan länge finns i ett land där de inte är hotade och som de inte har asyl- eller skyddsskäl skäl gentemot, ett land där de förstår språket och kulturen, än att den stora familjen kommer hit till utanförskap och arbetslöshet?

Jag kan redan nu gissa hur det här projektet kommer att falla ut och hur det kommer att beskrivas om två år. Jag är övertygad om att jag då kommer att ha anledning att säga: ”Vad var det jag sa!”!

Så här kommenterar en migga ovanstående:

Det är många som har bloggat om artikeln i Svenska Dagbladet. Arbetsförmedlingen kanske borde försöka hjälpa dem som finns här först, tycker många. Nu verkar man dock inte ha förstått att dessa personer redan har fått uppehållstillstånd och kommer att bli arbetsförmedlingens bekymmer i vilket fall som helst.

Men det är märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du!

Visserligen är ambassaden i Addis närmaste ställe för somalier att lämna in sina ansökningar, men är det rimligt att tro att de kommer direkt från Somalia? Hela Ogadenprovinsen i Etiopien befolkas ju av somalier, men de är etiopiska medborgare. Är det verkligen meningen att vi ska ta emot somalier från Etiopien inom asyl- och anhörigsystemet, är det verkligen de som behöver skydd i Sverige?

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

”För mig ter sig detta som ett stort slöseri med skattemedel, att sända en välutbildad nyinvandrad person som mig till samma kurs tre gånger.”

Zulmay Afzali har skrivit en artikel på Newsmill som getts rubriken Det finns ingen möjlighet att integrera så många människor. Han skriver bland annat:

Jag placerades i en integrationskurs organiserad av kommunen som jag placerats i. Den var till god hjälp. Men efter tre veckor sattes jag att gå samma typ av kurs igen, denna gång i regi av Arbetsförmedlingen. Jag tyckte att det var slöseri både med min tid och med de pengar den kursen kostade eftersom jag nyss fått exakt samma information men jag hade inget annat val än att delta i kursen. Min förvåning var stor när jag två månader senare fick ännu en kallelse till en tredje likadan kurs, nu bara en eller två gånger i veckan, i den kommunala skolan med Arbetsförmedlingen som arrangör. Återigen en ny ”lärare”, och den här gången fokuserade man huvudsakligen på hälso- och sjukvårdstjänster. Men jag hade ju redan fått all information två gånger…

Nyligen utkom Zulmay Afzalis första bok ut. I den berättar han om livet som son till en far som stupade i tjänsten som polis, innan sonen var född, och en änka och ensamstående mor. Först i Afghanistan, sedan i Pakistan och därefter åter i Afghanistan. Om en väg via ambitiösa studier till viktiga poster i den afghanska regeringen. Om omöjlig kärlek, om första mötet med västerlänningar och om 9/11 ur en 19-årig afghans perspektiv. Om hederlighet och om motsatsen; om beskjutning och förgiftning. Och om flykten till Sverige och ett nytt liv som börjar från noll i ett helt annorlunda land med ett nytt språk och nya förutsättningar. Och om förvåningen över den svenska rädslan att stöta sig med invandrare från utomeuropeiska länder.

Läs recensioner/omdömen om boken, som kan beställas här. Här kan man se ett kort videoklipp.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.